Blurk
Måndag morgon igen då. Den kommer vare sig man vill det eller inte. Min förkylning är dock bättre och det kanske kan ha att göra med den deciliter whiskey jag hällde i mig i fredags... eller inte. Den sitter mest fast i halsen så det är mycket harklande och hostande.
Strax efter klockan tio skrev jag ett mail till henne för att hennes favorit är tillbaka idag efter att ha varit på tjänsteresa:
"Ämne: Är du glad idag...
Hennes svar blev:
"Överlycklig....för jag har inte sett till honom....:-) Han kanske kom till jobbet när jag var ute och motionerade...
När skulle ni flytta nu igen...ska börja med nedräkning...och då tänker jag inte på att jag ska bli av med dig..men det hoppas jag du förstår...
Känner du dig bättre förresten...blev det lugnt i helgen...??"
Och på det svarade jag:
"Nähä, det har du inte... Men då kanske jag ska göra så att jag "glömmer" meddela dig när han går härifrån? Bara så att du får se hur nyklippt och fin han är.
Kvart i elva så säger en kollega att det är ett paket att hämta nere i receptionen. Så jag knallar ner och när jag kommer ner så är de båda på plats och han har dessutom kvavaj på sig. Sedan är där även en hantverkare. Hon ska få ett höj- och sänkbart bord nu.
När jag kommer ner så ser de förvånat på mig och när jag säger att jag skulle hämta paket så tittar de på varandra. De har paket som jag ska ha, men ingen av dem har ringt upp och meddelat detta. Några minuter senare så tittar hon ner på golvet och ser att det står ett paket där också. Det kom sent i fredags och när hon aviserade det så sa den kollegan som tog samtalet att vi tar det på måndag. Så nu hade jag helt plötsligt fyra paket som skulle upp. Inget av dem var tunga, men de var hyfsat stora.
Blir inte kvar så länge för att uppe i vår växel så är vi vid den här tiden bara tre och minus mig blir det ju två. Sedan brukar min ena kollega gå på lunch klockan elva så... Han frågade var min "intelligenta" kollega skulle när hon hade gått klockan tjugo över tio. Jag sa att hon hade åkt för att ta influensasprutan (företaget betalar). Själv kommer jag inte ta den. Har gjort det en gång förut och den hösten/vintern så var jag förkyld 5-6 gånger på raken.
När jag berättade för dem var hon skulle så sa han: "Men varför då? Den sprutan ska bara små barn och hjärt-, lungsjuka ta." Jag sa då: "Jo, jag vet." Men sedan kommer han på den gruppen som hon verkar tillhöra: "De mongolida."Det var väl kanske både elakt och överdrivet, men vi skrattade i alla fall gott åt det.
När jag skulle upp med alla paket så var det knappt så jag såg över dem, men det fick funka. Han såg väl att jag hade lite problem så han var snäll nog att gå utanför disken och öppna dörren åt mig. Jag skulle inte ha klarat det på egen hand.
När jag och en kollega gick på lunch så kände hon att hon var tvungen att gå på toa, så hon tog en av toaletterna som finns utanför restaurangen. När jag står och väntar på henne så tittar jag i tidningsstället som står där och ser att det ligger ett inpasseringskort där. Det var inte ett Dagab-kort, utan det var "Vällingby Centrum ombyggnadsprojekt, SB". Typiskt att jag av alla hittar det.
Vi går in och äter och jag åt plommonspäckad fläskkarré med brunsås och kokt potatis. Verkligen jättegott. Det andra alternativet (som jag vet är gott) var oxbringa med rotfruktsgratäng och pepparrotssås.
När vi går tillbaka så tar jag och smiter ner till receptionen för att lämna in kortet till dem. Tyckte att det var ganska bra om det ligger där och inte i min ficka. När jag kommer ner så är det bara han och hantverkaren som är där. Jag ger honom kortet och han frågar: "Vad är det där?" Jag säger att det är ett kort som jag hittade och han undrar var och jag berättar det. Så han skriver en lapp och fäster mellan kortet och korthållaren och säger att han ska höra med den fastighetsansvarige.
Sedan frågar han om jag åt i restaurangen idag och jag sa att jag gjorde det och vad jag åt och att jag tyckte att det var gott. Han säger då: "Mmm... Gammal hederlig husmanskost. Vad gott." och när jag nämner det andra alternativet så ser det nästan ut som att han skulle kunna tänka sig att handla mat där idag.
Sedan kommer hon åter. Hon har varit i det andra huset och fixat med något. Jag säger då att han då kan gå och träna, men han säger att han ska göra en truckinventering först och så säger han till mig att jag ska väl göra det. Jag säger då att det nog inte är bra då jag fortfarande är förkyld. Då muttrar han bara lite om bortförklaringar. Då säger jag att jag inte har fått något program än och då säger han att det bara är att komma ner och träna så ska jag få ett muntligt. Då säger jag att det då gäller att han är där samtidigt som jag är och det höll han med om.
Sedan snackar vi fyra lite mer skit och när han är på väg att gå så säger han: "Men då ska du träna idag då?" Jag ger då den tredje orsaken till att det inte går: "Jag har inga kläder." Han säger då: "Du har ju kläder på dig. Du kan ju träna i dem. Du blir ju ändå inte svettig." När han säger det så står han vid deras bakdörr och dörren in till dem är öppen.
Om någon som inte känner oss skulle ha sett det som nu hände så skulle de undra. En civilklädd tjej jagar ut en uniformerad väktare genom dörren. För när han sa det han sa så fick jag fart under fötterna och det var knappt att han hann ut genom dörren och stänga den innan jag var framme vid honom.
När klockan var 15:45 så bestämde sig min kollega som stöter på tjejen som sitter där att gå för dagen. Jag ringer ner och det är han som svarar. När han säger hej är det på det där gulliga sättet som jag bara smälter när jag hör, men jag återhämtar mig och berättar varför jag ringde och han skulle genast varna.
När jag gick idag så ser jag att han sitter med en ny kvällsavlösning. Det är en tjej och jag får reda på att hon är 23 år. Först när jag ser att det är en ny förmåga så är jag lite diskret, men när han börjar prata så är det ju fritt fram. Vi kommer in på hur hon hade reagerat när hon blev varnad. Hon hade inte varit på plats men var på väg att sätta sig när han berättade det och hon tvärvände i dörren. Sedan sa han att min kollega då hade spanat in den nya tjejen. Då tyckte jag nog att han får ta och ge sig. Han fyller 50 i år.
Sedan pratar vi lite mer om honom och jag säger att jag inte vet hur han beter sig och då visar Han hur han betett sig när han står vid disken. Sedan berättar jag för Honom att jag har pratat med honom om det där när han stod framme och hängde på disken samtidigt som han pratade högt och tydligt i mobilen. Att jag hade sagt till honom om att man under inga omständigheter gör så.
Då får jag först V-tecknet av Honom och sedan säger han: "[Mitt namn] är proffsig." Jag tittar då lite frågande på honom och då säger han: "Hon är jätteproffsig." Jag tänkte fråga om han ville låna pengar, men hinner inte då den andra tjejen hinner före och säger: "[Hans namn] håller på att samla pluspoäng hör jag." Jag håller med om det och han säger: "Ja, med det behöver jag göra." Strax därefter måste jag gå för att hinna med bussen, så jag önskar dem en fortsatt trevlig kväll och så går jag.
Strax efter klockan tio skrev jag ett mail till henne för att hennes favorit är tillbaka idag efter att ha varit på tjänsteresa:
"Ämne: Är du glad idag...
När Xxxxxx är tillbaka på kontoret? ;-)"
Hennes svar blev:
"Överlycklig....för jag har inte sett till honom....:-) Han kanske kom till jobbet när jag var ute och motionerade...
När skulle ni flytta nu igen...ska börja med nedräkning...och då tänker jag inte på att jag ska bli av med dig..men det hoppas jag du förstår...
Känner du dig bättre förresten...blev det lugnt i helgen...??"
Och på det svarade jag:
"Nähä, det har du inte... Men då kanske jag ska göra så att jag "glömmer" meddela dig när han går härifrån? Bara så att du får se hur nyklippt och fin han är.
Som det ser ut nu så är det den 9-11/11 som vi flyttar, så min sista dag här blir den 9/11. Och jag förstår hur du menar. Ni vill ha lugn och ro igen där nere. ;-)
Det är mycket bättre, men den här jäkla förkylningen verkar bli lite långdragen. Och ja, det blev väldigt lugnt. En deciliter whiskey senare på fredagskvällen och jag sov som en liten gnu".
Kvart i elva så säger en kollega att det är ett paket att hämta nere i receptionen. Så jag knallar ner och när jag kommer ner så är de båda på plats och han har dessutom kvavaj på sig. Sedan är där även en hantverkare. Hon ska få ett höj- och sänkbart bord nu.
När jag kommer ner så ser de förvånat på mig och när jag säger att jag skulle hämta paket så tittar de på varandra. De har paket som jag ska ha, men ingen av dem har ringt upp och meddelat detta. Några minuter senare så tittar hon ner på golvet och ser att det står ett paket där också. Det kom sent i fredags och när hon aviserade det så sa den kollegan som tog samtalet att vi tar det på måndag. Så nu hade jag helt plötsligt fyra paket som skulle upp. Inget av dem var tunga, men de var hyfsat stora.
Blir inte kvar så länge för att uppe i vår växel så är vi vid den här tiden bara tre och minus mig blir det ju två. Sedan brukar min ena kollega gå på lunch klockan elva så... Han frågade var min "intelligenta" kollega skulle när hon hade gått klockan tjugo över tio. Jag sa att hon hade åkt för att ta influensasprutan (företaget betalar). Själv kommer jag inte ta den. Har gjort det en gång förut och den hösten/vintern så var jag förkyld 5-6 gånger på raken.
När jag berättade för dem var hon skulle så sa han: "Men varför då? Den sprutan ska bara små barn och hjärt-, lungsjuka ta." Jag sa då: "Jo, jag vet." Men sedan kommer han på den gruppen som hon verkar tillhöra: "De mongolida."Det var väl kanske både elakt och överdrivet, men vi skrattade i alla fall gott åt det.
När jag skulle upp med alla paket så var det knappt så jag såg över dem, men det fick funka. Han såg väl att jag hade lite problem så han var snäll nog att gå utanför disken och öppna dörren åt mig. Jag skulle inte ha klarat det på egen hand.
När jag och en kollega gick på lunch så kände hon att hon var tvungen att gå på toa, så hon tog en av toaletterna som finns utanför restaurangen. När jag står och väntar på henne så tittar jag i tidningsstället som står där och ser att det ligger ett inpasseringskort där. Det var inte ett Dagab-kort, utan det var "Vällingby Centrum ombyggnadsprojekt, SB". Typiskt att jag av alla hittar det.
Vi går in och äter och jag åt plommonspäckad fläskkarré med brunsås och kokt potatis. Verkligen jättegott. Det andra alternativet (som jag vet är gott) var oxbringa med rotfruktsgratäng och pepparrotssås.
När vi går tillbaka så tar jag och smiter ner till receptionen för att lämna in kortet till dem. Tyckte att det var ganska bra om det ligger där och inte i min ficka. När jag kommer ner så är det bara han och hantverkaren som är där. Jag ger honom kortet och han frågar: "Vad är det där?" Jag säger att det är ett kort som jag hittade och han undrar var och jag berättar det. Så han skriver en lapp och fäster mellan kortet och korthållaren och säger att han ska höra med den fastighetsansvarige.
Sedan frågar han om jag åt i restaurangen idag och jag sa att jag gjorde det och vad jag åt och att jag tyckte att det var gott. Han säger då: "Mmm... Gammal hederlig husmanskost. Vad gott." och när jag nämner det andra alternativet så ser det nästan ut som att han skulle kunna tänka sig att handla mat där idag.
Sedan kommer hon åter. Hon har varit i det andra huset och fixat med något. Jag säger då att han då kan gå och träna, men han säger att han ska göra en truckinventering först och så säger han till mig att jag ska väl göra det. Jag säger då att det nog inte är bra då jag fortfarande är förkyld. Då muttrar han bara lite om bortförklaringar. Då säger jag att jag inte har fått något program än och då säger han att det bara är att komma ner och träna så ska jag få ett muntligt. Då säger jag att det då gäller att han är där samtidigt som jag är och det höll han med om.
Sedan snackar vi fyra lite mer skit och när han är på väg att gå så säger han: "Men då ska du träna idag då?" Jag ger då den tredje orsaken till att det inte går: "Jag har inga kläder." Han säger då: "Du har ju kläder på dig. Du kan ju träna i dem. Du blir ju ändå inte svettig." När han säger det så står han vid deras bakdörr och dörren in till dem är öppen.
Om någon som inte känner oss skulle ha sett det som nu hände så skulle de undra. En civilklädd tjej jagar ut en uniformerad väktare genom dörren. För när han sa det han sa så fick jag fart under fötterna och det var knappt att han hann ut genom dörren och stänga den innan jag var framme vid honom.
När klockan var 15:45 så bestämde sig min kollega som stöter på tjejen som sitter där att gå för dagen. Jag ringer ner och det är han som svarar. När han säger hej är det på det där gulliga sättet som jag bara smälter när jag hör, men jag återhämtar mig och berättar varför jag ringde och han skulle genast varna.
När jag gick idag så ser jag att han sitter med en ny kvällsavlösning. Det är en tjej och jag får reda på att hon är 23 år. Först när jag ser att det är en ny förmåga så är jag lite diskret, men när han börjar prata så är det ju fritt fram. Vi kommer in på hur hon hade reagerat när hon blev varnad. Hon hade inte varit på plats men var på väg att sätta sig när han berättade det och hon tvärvände i dörren. Sedan sa han att min kollega då hade spanat in den nya tjejen. Då tyckte jag nog att han får ta och ge sig. Han fyller 50 i år.
Sedan pratar vi lite mer om honom och jag säger att jag inte vet hur han beter sig och då visar Han hur han betett sig när han står vid disken. Sedan berättar jag för Honom att jag har pratat med honom om det där när han stod framme och hängde på disken samtidigt som han pratade högt och tydligt i mobilen. Att jag hade sagt till honom om att man under inga omständigheter gör så.
Då får jag först V-tecknet av Honom och sedan säger han: "[Mitt namn] är proffsig." Jag tittar då lite frågande på honom och då säger han: "Hon är jätteproffsig." Jag tänkte fråga om han ville låna pengar, men hinner inte då den andra tjejen hinner före och säger: "[Hans namn] håller på att samla pluspoäng hör jag." Jag håller med om det och han säger: "Ja, med det behöver jag göra." Strax därefter måste jag gå för att hinna med bussen, så jag önskar dem en fortsatt trevlig kväll och så går jag.
Kommentarer
Trackback