Guinness

Eller FF som man kanske kan säga.

Ja, vad har hänt då?

I onsdags så frågade jag dem om de ville ha lite ekologiska morötter. Har en del kvar som jag tog med mig när jag var på landet och ärligt talat så börjar jag känna mig lite trött på dem nu. De ville gärna ha morötter. Så frågade jag om de ville ha infrysta vaxbönor (även dessa från landet). Hon ville inte ha det, men han ville gärna ha.

Tog med mig det till igår och räckte över det till henne. Så nu är jag en påse vaxbönor och ett antal morötter fattigare. Jag vet själv att nu när jag är trött på morötter så skulle de bara ligga och torka ihop. Har två påsar vaxbönor kvar hemma och det räcker, med tanke på hur mycket det är i varje påse.

Igår var jag nere och hämtade ett paket på eftermiddagen. Hon ringde på min direktnummer och aviserade det och hon sa att jag skulle komma ner på en gång eftersom Han skulle gå och träna och han ville se mig. (Han sa något i bakgrunden som jag inte uppfattade.) Hon verkligen njuter av att hålla på och antyda saker hela tiden.

Fem minuter senare så var jag där nere. Han frågade om jag hade sprungit eftersom jag kom dit så snabbt. Men någon måtta på lustigheterna får det ändå lov att vara, springa ner gör jag inte.

De hade städat ur receptionen lite. De hade slängt ut lite möbler... eller han hade gjort det. Det såg genast mycket öppnare och finare ut, vilket jag sa till dem. Han såg väldigt nöjd ut då.

Bäst som jag står där kommer det in en kille och han drar inpasseringskortet två gånger, men det funkar inte. Han går då fram till disken och ber dem släppa in honom. Eftersom ingen av dem kände igen honom så bad hon grabben om kortet. Han frågar då: "Varför då? Det är ju ändå inget foto på det." Och han säger det med en ganska nedvärderande ton. Hon svarar honom med en litet irriterad ton: "Men det finns väl ett kortnummer på det?" och han svarar då att det gör det och räcker över kortet.

I det här läget så lägger sig han i och frågar om han är inhyrd. Grabben säger att han inte är det än. Då säger Han att det förmodligen är så att hans kort inte har blivit aktiverat eftersom han inte jobbar här än. Grabben säger så att personen han har pratat med på Dagab sa åt honom att använda kortet, men att Han förmodligen hade rätt. Han ringer ett samtal till den personen som den här grabben har som kontaktperson och efter lite mer prat om att Han förmodligen har rätt i det han säger så går grabben upp.

Vi låter honom gå in genom dörrarna i lugn och ro och när han börjat gå uppför trapporna så säger Han: "Jag har varit med om mycket här, men det här var nog det värsta." Den här grabben hade en överlägsen attityd gentemot dessa två bakom disken så att det var skrämmande. Grabbhalvan var knappt 20 år och han ska jobba som lagerarbetare. Vi var alla tre förstummade av det sättet som den här grabben hade. Hon har visserligen bara jobbat här sedan mars, men hon kan nog rutinerna bättre än den här grabben. Han har jobbat på det här stället i tio år, men han har nog rätt i det han säger...

Han går upp och tränar medans jag står där för att få slut på hennes tjat och då tar han med sig möblerna han har ställt ut från receptionen. Underst är en hurts på hjul, så det är inga problem. Eller det skulle inte ha varit om det inte hade legat mattor på golvet.

Jag får frågan av den andra trevliga vakten som har dykt upp om jag skulle gå och träna, men hon säger att jag är förkyld. Han säger då att man inte ska träna när man är sjuk. Min reaktion blir då (vänd mot Honom): "Precis. Där ser du!" Han tittar då på mig och brister ut i ett gapskratt. Sedan säger han åt den andra vakten att vara tyst.

Jag går och håller upp dörren åt honom så jag ser att när han drar hurtsen på mattan så viker mattan ihop sig lite. Han ser det också och kör av mattan.

När han gått in genom dörren släpper jag den och drar ut mattan så att den blir rak igen och går tillbaka till henne och den trevliga vakten och han går till hissen. Sedan går han tillbaka och öppnar dörren och vi undrar alla vad det är nu han har glömt. Han öppnar då dörren och tackar mig.

Imorse så kom jag ihåg att göra det jag hade tänkt på länge nu. Jag gick in på Pressbyrån och köpte en chokladkaka för 28:-. Marabou mjölkchoklad med Daim i. Tror att det var en 150 grams kaka. Sedan när jag kom till jobbet så gav jag den till henne samtidigt som jag "sjöng" Jag må hon leva till henne. Det är nämligen hennes födelsedag idag. När jag har gjort det så ser jag till min förvåning att Han sitter där och klockan är innan halv åtta.

Han säger då: "Ja visst ja. Det är ju idag." Och han sa så sent som igår att han skulle köpa en bakelse till henne. När hon hämtat sig från "chocken" över att jag gav henne hennes favoritchokladkaka så sträckte hon sig över disken och gav mig en kram som tack.

Så kommer han på att han inte tackade mig för grönsakerna igår (han tog tydligen allt då han har en dotter som är vegan), så det gjorde han nu. Han tackade så jättemycket för den till och med. Så berättade han att han att han igår hade lagat en köttgryta med vaxbönor i och att det hade varit jättegott med dem i.

Strax därefter så reser han sig och går. Han skulle skjutsa någon tror jag. Han har bilen även idag så förmodligen slutar han ett idag med. Någon minut efter att han har gått så ringer det på deras sidotelefon och hon svarar. Av det jag hörde så var det någon som undrade om Han hade gått än och det hade han ju. Hon berättar sedan att det hade varit hans fru som ringt och att hon hade chockat henne genom att önska henne en trevlig helg.

Jag stannar kvar ett par minuter till och går när hon går för att hämta kaffe till sig. Som tack för chokladen så trycker hon på knappen så att jag slipper dra kortet.

Var nere och hämtade ett paket vid halv elva. Vi hade det jättetrevligt. Jag fick hans mutbulle (pistagebulle). Nattvakten hade köpt bullar till dem, men eftersom han har slutat (tillfälligt) att äta sådana saker så gav han den till mig.

Sedan berättade de att de hade "spånat" om hur min udda kollega är i sängen. Jag bara tittade på dem som om de inte var riktigt kloka. Sedan frågade jag om jag fick låna deras toalett för jag var tvungen att spy. Då sa han att det inte gick för den var redan nedspydd.

Stod och bläddrade i kvällstidningarnas fredagsbilagor och vi diskuterade klänningarna på kvinnorna. Han har ju blivit lite av en klänningsexpert nu den senaste tiden (sedan hon började där). Så kom vi in på designers. Att de flesta manliga kläddesigners är bögar.

Då berättade jag att jag hade läst i en av gratistidningarna att det fanns en som var straight och han tyckte att det var underligt att bögar kunde rita kläder åt ett kön som de inte tyckte om på det sättet. En bög är ju inte intresserad av att få fram sexigheten hos kvinnorna. Han höll med om det och sa sedan att det syns på deras kläder och modellerna som visar dem. Deras kläder är inte designade åt vanliga, kurviga kvinnor.

Så kom jag till en sida med "Superpumor". Kvinnliga hjältar. Vi kollade igenom dem tillsammans. Jag fick se det hela uppochnedvänt, men jag är ju inte lika intresserad av att titta på kvinnor som han är. Av naturliga orsaker. Men jag såg att den häftigaste av dem alla inte var med, nämligen Xena. Först tittade han på mig och frågade: "Vem?" Jag trodde att det var mitt uttal han reagerade på och stavade namnet och då sa han: "Ja. Xena. Krigarprinsessan. Hon är ju häftig."

Jag fick veta att hans "present" till henne i dag var att han skulle ta alla telefonsamtal bara han var på plats. Så sa han att hon idag fyllde hela 29 år. Då frågade jag lite stillsamt hur mycket han ville låna. Då tittade han på mig och sa: "Och när fyller du 29 år då?" Han är så snäll så. Hon sa: "Mars var det väl?" Jag rättade henne och sa att det var april. Så lite koll har hon. Sedan sa hon: "Fisk, va?" Då rättade jag henne igen och sa: "Vädur." Han sa då: "Jaså, du är en sådan där envis jävel." Då sa jag: "Du skulle bara veta!" Har fått höra att jag är en väldigt typisk vädur.

Så började vi prata om astrologi. Han sa att han hade läst ett horoskop som hon hade hittat på nätet och sa att han var en väldigt typisk vattuman. Klok och sansad. Då måste jag ha tittat konstigt på honom för han skrattade och sa att han var det eftersom det stod det. Han tycker ju, precis som de allra flesta (även undertecknad) att det bara är mumbo-jumbo. Men samtidigt kan man inte låta bli att läsa det och prata om det. Vi försökte komma på varför man formas efter när man föds. Att det kanske kan ha med planeternas dragningskraft eller hur pass ljust, mörkt, varmt, kallt det är när man föds.

Sedan berättade han att han nu har fått sin braskamin godkänd. Han hade sotaren hemma hos sig imorse. Så nu kan de börja elda. Han håller med om att det bara är att göra det, om han väl lär sig hur den funkar. Det var tydligen en massa rattar och spakar på den. Jag sa att det bara är att börja elda och så märker man om man gör rätt eller inte. Då sa han: "Ja, när hela vardagsrummet är rökfyllt, ja" och jag sa: "Precis."

Så fick jag höra att den trevliga Jehovas-väktaren ska flytta till Vällingby. När hon berättade det så tittade jag bara på henne och sa: "Va?" Då kände hon sig lite osäker och tittade på honom och sa: "Ja, det var det väl..? Eller Råcksta var det nog." Då sa jag: "VA?" Då säger han: "Är det där du bor?" Jag svarade då: "Ja, det är ju det." Det visar sig att han ska flytta flytta in i ett nybygge vid Multrågatan och jag vet precis var det är. Nog för att jag kan stå och snacka med honom här på jobbet, men privat skulle det inte funka.