Gammal goding

Jaha, då tar vi en favorit i repris. Växelstrul. Svara på samtal i mobiler. Det här är underbart. Vi älskar allt som har med Telia att göra. Fördelen är väl egentligen att man kan vara var som helst när man svarar. Om det nu är en fördel? Vi räknade efter och kom fram till att under september månad så var vi i kontakt med Telia angående fel av olika grad 22 gånger. Med tanke på att man har 20 arbetsdagar i september så tycker jag att det är väldigt duktigt gjort.

Slutbesiktningen då..? Ja... Hur tror du att det gick. Inte alls. Det ska vara en ny slutbesiktning nästa fredag igen för det var långt ifrån klart. Alldeles för många fel. Hur de ska hinna återställa alla de felen till nästa fredag är en gåta då det är alldeles för mycket att göra. Vår chef försökte få byggledaren att ändra det datumet till ännu längre fram. Hon tror själv inte på flytt den 26-27 oktober. De flesta kollegor tror slutet av november. Jag hoppas det blir till årsskiftet. Eller varför inte ännu senare? Jag trivs ganska bra här av någon underlig anledning...

Det nya affärssystemet haltar lite. Det funkar väl hjälpligt, men de som använder det är inte vana vid programmet och allt tar längre tid. Vi testar verkligen våra kunders tålamod. Om vi har kvar några kunder när den här månaden är slut ska vi nog vara glada. Vi tror att det är någon från Papyrus håller på att ställa till det för oss... Nä, det gör vi egentligen inte, men de gynnas verkligen av allt strul vi har.

Klockan är nu 14:30 och växeln ligger fortfarande nere. Jippi. Men jag fick följa med tre grabbar att äta på greken i Handen. Jättebra tänkte jag. Vad jag inte visste var att två av dem skulle på kundbesök efteråt och den jag åkte med körde direkt till lagret på Rörvägen efter lunchen så jag kom tillbaka strax efter två.

Något jättespännande hände när vi var på väg till bilen när vi skulle till Handen. Vi går på parkeringen och när vi är cirka 30 meter från bilen så kommer det en mörkblå SAAB 93 emot oss i hög fart (minst 60 km/h) tutandes och sladdandes. Han jag åkte med slet mig åt sidan och han sa att jag var ungefär 20 cm från att hamna i de sälla jaktmarkerna. När bilen passerat oss så svänger han bara runt och gör enligt mitt sällskap en handbromsbromsning och håller på att åka in i ett stängsel. Sedan tar han och kör i den andra längan i samma hastighet.

När jag ändå var i provrummet så tog jag och plockade några tidningar som heter Camera Natura. Jättefina tidningar med fina naturfotografier i och eftersom jag vet att hans dotter är intresserad av fotografering så...

När vi kom tillbaka så slängde jag åt honom tidningarna med orden: "Jo du [namn]! Din dotter var intresserad av fotografering, va?" Han säger då: "Men där är du ju. De har ringt och varit oroliga och undrat var du var." Jag sa då: "Jaha, men vad trevligt. Men här är jag." Han sa då: "Vad bra" sedan sa han: "Ja, men hon är intresserad av fotografering" och så bläddrade han i en av tidningarna och så sa han: "Tack så mycket." Jag sa då: "Ni kan få sitta och bläddra i dem här ni med om ni vill" och så gick jag upp till mig.

En snäll kollega såg till att åka och köpa kanelbullar till oss alla här (som firman betalar). Så nu har jag i alla fall ätit en kanelbulle idag på kanelbullens dag. Ett försäljningsknep för att tjäna pengar, men så länge det inte drabbar min plånbok så bryr jag mig inte.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback