Go-cart och thaimat
Idag är det en riktigt ruggig måndag. Vädret är så grått och trist så att man bara vill ligga kvar i sängen, men det får man inte. Fast jag har ju något kul att se fram emot ändå. Vi har en här på jobbet som går i förtidspension och hennes sista dag är på onsdag.
Idag ska vi ut med henne och hon vet inte om det. Så det börjar med go-cart klockan halv fem i Västberga. Sedan blir det färd in till stan och mat på Thaibåten på söder. Låter som en trevlig dag. Fast jag ska inte köra någon liten bil... Ska bara titta på när de andra gör det.
Ungefär kvart i tio så ringer det och jag svarar. Jag svarade som vanligt: "Välkommen till Map!" Då får jag höra i andra änden: "Men tack så mycket. Det är [Hans namn] här." Han lät väldigt pigg och glad idag. Jag säger då: "Men hej och varsågod." Han säger då: "Vaddå varsågod?" Jag sa då att eftersom han tackade så sa jag varsågod. Då tyckte han bara att jag var larvig.
Sedan sa han: "Jo du [mitt namn]. Det är två saker jag vill. Det första är att det är ett besök här till Xxxxx Xxxxxxxxx" och då sa jag att den personen skulle vänta där nere hos dem så kommer det en och hämtar honom. Det andra han ville var: "Och sedan har ni två paket här nere." Då sa jag: "Det är väl inte tungt så att en pirra behövs?" Han säger att det inte är det så då säger jag: "Men då kommer jag och hämtar det." Sedan sa han: "Och en sak till då. Jag ska om jag hinner träna vid halv ett. Måste bara hem och hämta en nyckel som jag glömde imorse." (Hade imorse mailat och frågat om jag skulle få en privattränare idag vid 12:30) Jag sa då: "Ja, men det man inte har i huvudet får man ha i benen." Han sa då: "Ja, där eller i bilen."
Tog och knallade ner till receptionen, men stannade och snackade med han som är ansvarig för butiken i fem minuter. Hans son kommer hem nu på onsdag, efter sju månader i Dublin. Hans son är kluven till det. Å ena sidan får han komma hem, å andra sidan får han lämna Dublin ("som är rätt nice") och alla vänner han har fått där.
När jag kommer ner så sitter Han på plats tillsammans med Jehovas-väktaren. Hon var och duschade efter att ha varit ute och sprungit. Det första jag lägger märke till är att han har rakat av sig skägget han hade. Men jag säger inget högt utan tar mig själv på hakan samtidigt som jag tittar på honom. Först säger ha: "Vaddå?" Så jag gör gesten igen och då går det upp ett ljus för honom: "Ja, just det. Jag har rakat mig. Så nu ser jag tio år yngre ut."
Han ser kanske inte tio år yngre ut, men han ser yngre ut. Jag har tidigare tänkt på hur han skulle se ut om han rakade bort skägget och fått för mig att det skulle se konstigt ut. Men det gjorde det verkligen inte. Det såg riktigt bra ut. För bra för att det ska vara bra för mig.
Sedan tittade han på mig och gjorde en liten gest mot den andra väktaren och jag fattade vad det var han menade med det så jag vände mig till honom och sa: "Jag hörde att du skulle flytta." Han tittar på mig och flinar samtidigt som han säger: "Kanske. Jag ska kanske flytta." Men jag tror nog att det mer eller mindre är bestämt att han ska de, men han vill retas med mig. Han är en riktig retsticka.
Jag tittar till höger om mig nere på deras sida om disken och säger: "Jag antar att det där är mitt." Han reser sig då från sin plats och går fram till paketen. Sedan när han ska lyfta upp dem så låtsas han som att det är jättetungt. Han ber till och med den andra om hjälp. Sedan ställer han ner det hårt på disken. När han gör det kan jag inte göra annat än att småle åt honom.
När jag hade sått och snackat med grabbarna i tio minuter så kommer hon ner. Så då snackar vi alla fyra ett tag och så måste den andra vakten åka vidare till ett annat ställe. Så snackar vi tre om allt och inget. Sedan säger hon åt honom att han kanske ska ta och åka nu. Han får låna hennes bil så han slipper cykla och så går det snabbare.
Han förklarar att nyckeln han ska hämta är den till hans "hemliga" skåp. Han har bytt jeans och glömt att lägga ner nyckeln i de nya jeansen. Han byter inte om så mycket. Byter bara skjortan till en pikétröja och en sweatshirt. När han kommer ut till receptionen igen efter ha bytt om från skjortan till tröjan så... Mums. Han hade bara den kortärmade på sig och det var en mörkblå som satt väldigt fint och tätt.
När han har lämnat oss två så står jag kvar och snackar med henne ett tag. Jag trivs som sagt fruktansvärt bra med henne också. Bäst som jag står där och pratar med henne så ser jag att det stora "tunga" paketet inte alls var till oss utan till Dagab. Så hon tar tillbaka det och ställer det inne i receptionen igen, samtidigt som hon muttrar lite om att Han inte läser så noga.
Hon är även lagom lycklig över att 37 Dagab-anställda ska åka med samma båt som hon och hennes pojkvän ska göra (10/11). Hon lär ju ha svårt att undvika att stöta ihop med dem.
När klockan är elva så ringer en kollega och säger att hon ska på lunch så det vore bra om jag kunde komma upp. Så det var bara för mig att gå. Men jag fick lite tid med dem idag och snart får jag (förhoppningsvis) lite tid med honom i gymmet. Träning är egentligen inte så kul, det är sällskapet som gör det roligt.
Shit! Min personliga tränare är en slavdrivare. Tyvärr är det just det jag behöver och han verkar ha förstått det. Det var faktiskt han som sa: "Du behöver någon som säger åt dig vad du ska göra." Idag så sa han åt mig att sätta mig på cykeln och köra 10 minuter på nivå 12 fettförbrännarprogrammet... Jag klarade fem minuter, sedan förbarmade han sig över mig och sänkte ner nivån till 9. Men man ska hålla omkring 30 km/tim hela tiden och jag hade några dippar, men på det stora hela höll jag den hastigheten. Sedan lade han till att nästa gång så kommer han inte vara så snäll mot mig.
Sedan fick jag köra fria vikter för armar och axlar. Ska göra 12x5 repetitioner (60 lyft). Jag började med 7 kg och gjorde drygt en och en halv omgång (20 lyft) men det blev lite för mycket så det resterande fick jag köra 5 kg. Det är mycket jobbigare med fria vikter än med maskinerna. Som han själv sa: "Du ska ju inte bli stor som en oxe." och det vill jag verkligen inte bli. Jag vill bara ha lite mer muskler och bli lite fastare i hullet.
Efter det tyckte han att jag skulle göra sit-ups. Här gällde samma sak: 12x5 repetitioner. När jag satt på bänken så sa han att jag nog kan lyfta ett par (värsting-) vikter för biceps. Han tyckte att det såg ut som att jag hade en del muskler där.
Han frågade hur många gånger i veckan jag tränar och jag sa att det var tre gånger. Han tyckte att det var perfekt för då hinner man gå igenom alla muskelgrupper. Så sa han (otroligt men sant): "Då kör vi på onsdag då." Men det verkar som att han var nöjd med min insats på det stora hela för vi gjorde en "high-five".
Det här är första gången som vi har någon form av fysisk kontakt. Visserligen hade han träningshandskar på sig, men det är bra mycket mer än vi någonsin har haft förut. Sedan tror han att jag kommer att bli värsta träningsnarkomanen. Det får vi se hur det blir med det. Sedan sa han att om jag inte får träningsvärk efter idag så får vi ändra om programmet lite. Lite mer vikter... (Hoppas jag får träningsvärk, hoppas jag får träningsvärk)
När jag ställde mig i duschen så vill jag hålla i duschmunstycket. Tyvärr innebär då detta att jag måste lyfta på armarna. Precis som när jag tvättade håret. Fy farao. Det kändes som gelé där. Det gör det lite även nu. Men det är nyttigt. Och om jag ska vara ärlig så känns det bra så här efteråt. Man känner sig duktig. Att man har gjort något bra. Nu tycker de att jag ser vild ut här på jobbet. Har håret utsläppt för att det ska torka.
Men i vilket fall som helst: Jag har överlevt mitt första hårda träningspass!!!
Idag ska vi ut med henne och hon vet inte om det. Så det börjar med go-cart klockan halv fem i Västberga. Sedan blir det färd in till stan och mat på Thaibåten på söder. Låter som en trevlig dag. Fast jag ska inte köra någon liten bil... Ska bara titta på när de andra gör det.
Ungefär kvart i tio så ringer det och jag svarar. Jag svarade som vanligt: "Välkommen till Map!" Då får jag höra i andra änden: "Men tack så mycket. Det är [Hans namn] här." Han lät väldigt pigg och glad idag. Jag säger då: "Men hej och varsågod." Han säger då: "Vaddå varsågod?" Jag sa då att eftersom han tackade så sa jag varsågod. Då tyckte han bara att jag var larvig.
Sedan sa han: "Jo du [mitt namn]. Det är två saker jag vill. Det första är att det är ett besök här till Xxxxx Xxxxxxxxx" och då sa jag att den personen skulle vänta där nere hos dem så kommer det en och hämtar honom. Det andra han ville var: "Och sedan har ni två paket här nere." Då sa jag: "Det är väl inte tungt så att en pirra behövs?" Han säger att det inte är det så då säger jag: "Men då kommer jag och hämtar det." Sedan sa han: "Och en sak till då. Jag ska om jag hinner träna vid halv ett. Måste bara hem och hämta en nyckel som jag glömde imorse." (Hade imorse mailat och frågat om jag skulle få en privattränare idag vid 12:30) Jag sa då: "Ja, men det man inte har i huvudet får man ha i benen." Han sa då: "Ja, där eller i bilen."
Tog och knallade ner till receptionen, men stannade och snackade med han som är ansvarig för butiken i fem minuter. Hans son kommer hem nu på onsdag, efter sju månader i Dublin. Hans son är kluven till det. Å ena sidan får han komma hem, å andra sidan får han lämna Dublin ("som är rätt nice") och alla vänner han har fått där.
När jag kommer ner så sitter Han på plats tillsammans med Jehovas-väktaren. Hon var och duschade efter att ha varit ute och sprungit. Det första jag lägger märke till är att han har rakat av sig skägget han hade. Men jag säger inget högt utan tar mig själv på hakan samtidigt som jag tittar på honom. Först säger ha: "Vaddå?" Så jag gör gesten igen och då går det upp ett ljus för honom: "Ja, just det. Jag har rakat mig. Så nu ser jag tio år yngre ut."
Han ser kanske inte tio år yngre ut, men han ser yngre ut. Jag har tidigare tänkt på hur han skulle se ut om han rakade bort skägget och fått för mig att det skulle se konstigt ut. Men det gjorde det verkligen inte. Det såg riktigt bra ut. För bra för att det ska vara bra för mig.
Sedan tittade han på mig och gjorde en liten gest mot den andra väktaren och jag fattade vad det var han menade med det så jag vände mig till honom och sa: "Jag hörde att du skulle flytta." Han tittar på mig och flinar samtidigt som han säger: "Kanske. Jag ska kanske flytta." Men jag tror nog att det mer eller mindre är bestämt att han ska de, men han vill retas med mig. Han är en riktig retsticka.
Jag tittar till höger om mig nere på deras sida om disken och säger: "Jag antar att det där är mitt." Han reser sig då från sin plats och går fram till paketen. Sedan när han ska lyfta upp dem så låtsas han som att det är jättetungt. Han ber till och med den andra om hjälp. Sedan ställer han ner det hårt på disken. När han gör det kan jag inte göra annat än att småle åt honom.
När jag hade sått och snackat med grabbarna i tio minuter så kommer hon ner. Så då snackar vi alla fyra ett tag och så måste den andra vakten åka vidare till ett annat ställe. Så snackar vi tre om allt och inget. Sedan säger hon åt honom att han kanske ska ta och åka nu. Han får låna hennes bil så han slipper cykla och så går det snabbare.
Han förklarar att nyckeln han ska hämta är den till hans "hemliga" skåp. Han har bytt jeans och glömt att lägga ner nyckeln i de nya jeansen. Han byter inte om så mycket. Byter bara skjortan till en pikétröja och en sweatshirt. När han kommer ut till receptionen igen efter ha bytt om från skjortan till tröjan så... Mums. Han hade bara den kortärmade på sig och det var en mörkblå som satt väldigt fint och tätt.
När han har lämnat oss två så står jag kvar och snackar med henne ett tag. Jag trivs som sagt fruktansvärt bra med henne också. Bäst som jag står där och pratar med henne så ser jag att det stora "tunga" paketet inte alls var till oss utan till Dagab. Så hon tar tillbaka det och ställer det inne i receptionen igen, samtidigt som hon muttrar lite om att Han inte läser så noga.
Hon är även lagom lycklig över att 37 Dagab-anställda ska åka med samma båt som hon och hennes pojkvän ska göra (10/11). Hon lär ju ha svårt att undvika att stöta ihop med dem.
När klockan är elva så ringer en kollega och säger att hon ska på lunch så det vore bra om jag kunde komma upp. Så det var bara för mig att gå. Men jag fick lite tid med dem idag och snart får jag (förhoppningsvis) lite tid med honom i gymmet. Träning är egentligen inte så kul, det är sällskapet som gör det roligt.
Shit! Min personliga tränare är en slavdrivare. Tyvärr är det just det jag behöver och han verkar ha förstått det. Det var faktiskt han som sa: "Du behöver någon som säger åt dig vad du ska göra." Idag så sa han åt mig att sätta mig på cykeln och köra 10 minuter på nivå 12 fettförbrännarprogrammet... Jag klarade fem minuter, sedan förbarmade han sig över mig och sänkte ner nivån till 9. Men man ska hålla omkring 30 km/tim hela tiden och jag hade några dippar, men på det stora hela höll jag den hastigheten. Sedan lade han till att nästa gång så kommer han inte vara så snäll mot mig.
Sedan fick jag köra fria vikter för armar och axlar. Ska göra 12x5 repetitioner (60 lyft). Jag började med 7 kg och gjorde drygt en och en halv omgång (20 lyft) men det blev lite för mycket så det resterande fick jag köra 5 kg. Det är mycket jobbigare med fria vikter än med maskinerna. Som han själv sa: "Du ska ju inte bli stor som en oxe." och det vill jag verkligen inte bli. Jag vill bara ha lite mer muskler och bli lite fastare i hullet.
Efter det tyckte han att jag skulle göra sit-ups. Här gällde samma sak: 12x5 repetitioner. När jag satt på bänken så sa han att jag nog kan lyfta ett par (värsting-) vikter för biceps. Han tyckte att det såg ut som att jag hade en del muskler där.
Han frågade hur många gånger i veckan jag tränar och jag sa att det var tre gånger. Han tyckte att det var perfekt för då hinner man gå igenom alla muskelgrupper. Så sa han (otroligt men sant): "Då kör vi på onsdag då." Men det verkar som att han var nöjd med min insats på det stora hela för vi gjorde en "high-five".
Det här är första gången som vi har någon form av fysisk kontakt. Visserligen hade han träningshandskar på sig, men det är bra mycket mer än vi någonsin har haft förut. Sedan tror han att jag kommer att bli värsta träningsnarkomanen. Det får vi se hur det blir med det. Sedan sa han att om jag inte får träningsvärk efter idag så får vi ändra om programmet lite. Lite mer vikter... (Hoppas jag får träningsvärk, hoppas jag får träningsvärk)
När jag ställde mig i duschen så vill jag hålla i duschmunstycket. Tyvärr innebär då detta att jag måste lyfta på armarna. Precis som när jag tvättade håret. Fy farao. Det kändes som gelé där. Det gör det lite även nu. Men det är nyttigt. Och om jag ska vara ärlig så känns det bra så här efteråt. Man känner sig duktig. Att man har gjort något bra. Nu tycker de att jag ser vild ut här på jobbet. Har håret utsläppt för att det ska torka.
Men i vilket fall som helst: Jag har överlevt mitt första hårda träningspass!!!
Kommentarer
Trackback