Ja, ja, JA!
Växeln fungerar! Hallelujah! Och vet du vad det var för fel som tog Telia ett och ett halvt dygn att upptäcka? Det var glapp i en kabel mellan Rörvägen och Dagab. I och för sig tog det dem ett halvt dygn att ens sätta igång och felsöka. Trots att vi har sagt åt dem (och betalar dem) för att de ska rätta till eventuella fel på en gång den här veckan. Men det verkar de inte göra så bra.
Kvart i fyra igår så gick jag och hämtade ett paket och jag gick med växelmobilen för de tre regionerna i handen och mobiltelefonlistan i den andra. Man hann inte prata så mycket med dem innan det ringde igen. Jag kan säga att de två hade roligt åt mig. Jag hörde inte vad de sa, men jag fick förklarat av henne att de hade drivit med mig.
Men under den knappa kvarten jag var där nere så hade de tre samtal och jag hade någonstans mellan 10-15 stycken och ändå hade jag bara regionerna. Det är en ganska stor skillnad i antal samtal märker man vid ett sådant tillfälle.
Idag ska jag i alla fall åka upp till landet och ladda batterierna rejält inför nästa vecka. Det känns som att det kommer behövas. Den här veckan är vi i alla fall fyra i växeln, men nästa vecka kommer vi bara vara tre. Jag har en känsla av att det kommer bli tufft.
Sedan har vi nu fått ett nytt flyttdatum. Som det ser ut nu så kommer det att bli den 9-11 november. Jag mailade ner det till tjejen i Dagabs reception och hennes svar blev kort och koncist: "Men vad kul... :-)"
Det blev ingen träning idag. Han skrev svar på mitt morgonmail att han skulle sluta klockan ett idag. Så även jag hoppade över träningen idag. Sedan skulle det ha blivit krångligt att pussla ihop det så att jag kunde gå och träna. Eftersom jag hoppade över lunchen så gick jag från jobbet fem över ett och med mig hade jag några nya pennor då deras pennor var slut igen.
När jag kommer dit ner så sitter hon samt den trevliga vakten där. Jag lägger fram pennorna på disken och hon tar emot dem och tackar. Samtidigt så skämtar jag med vakten där och säger att han nu har fler pennor att bryta sönder. När jag stått där ett par minuter så kommer en annan vakt, som är civilklädd, fram. Han hade inte hunnit iväg och klockan var nu nästan kvart över ett.
Han hade mycket att säga till om att de skulle göra och verkade trivas ganska bra med att bossa dem lite. Sedan försvann han bak ett tag och då frågade jag den andra vakten hur länge han skulle jobba nu innan han och frun stack iväg till Thailand. Han sa att det var som längst november ut.
Sedan kom Han ut igen och började prata med dem igen om jobbet och när det var klart så frågar hon honom om han inte kan skjutsa mig en bit (och hon ser så där full i fan ut när hon tittar på mig). Han frågar vart jag skulle och jag svarade att jag skulle hem, så Vällingby skulle vara bra... (Ja, han förstod skämtet)
Han sa att han själv skulle in till Söder, Skatteskrapan och möta upp sin fru. Då sa jag att Skanstull eller Medborgarplatsen blev jättebra. Så sprang han in bakom någon minut och så kom han ut på min sida disken. De snackade skit någon minut och så önskade vi dem trevlig helg och gick.
Kan säga att bilen han har ser bra mycket nyare och fräschare ut på utsidan än vad den nog är. Den är nog "ganska" gammal har jag en känsla av (ungefär tio år skulle jag tippa på). Men jag såg på loggan på ratten att det är en Mitsubishi. En svart SUV-variant.
Så idag har jag fått skjuts till Skanstull. Tyvärr så tar inte den resan så lång tid som jag hade önskat att den skulle (cirka 20-25 minuter). Men lite är bättre än inget. Jag frågade hur det kom sig att han slutade så tidigt idag och han berättade att hans dotter (som nyss tillfrisknat från anorexia) går på beteendeterapi som ett led i behandlingen att bli av med sjukdomen för gott. Det här programmet är väldigt nytt och det är bara ungefär tio personer som fått en plats och behandlingen bekostas av Landstinget.
Under resan så pratar vi mer eller mindre konstant. Det blev mest om politik och om pengar. Två ämnen vi är ganska överens om.
Moderaterna gör sig nu impopulära då de måste rensa upp och ställa tillrätta det som sossarna ställt till med. Att de drar åt svångremmen lite och tvingar folk som kan jobba att jobba och inte vara arbetsskygga. Vi är även överens om att det inte är så smart av dem att sänka skatterna.
Det andra är om pengar. Att om man vinner en stor summa pengar så ska man egentligen hålla tyst om det då det inte finns många saker som kan göra människor inom en och samma familj så osams som pengar. Han berättade om det första paret som vann 12 miljoner på Bingolotto. Ett halvår efter vinsten hade de skilt sig och släkten var osams.
När vi kom över Skanstullsbron så frågade han var tunnelbanestationerna fanns. Jag pekade och sa att det fanns en rakt fram. Han såg först inte skylten, men när han gjode det så sa han att det var perfekt. Jag kunde inte få en kortare sträcka att gå. "Tyvärr" så fick vi stanna då vi fick rött ljus. Han sa att han inte var så hemma på den kolllektiva trafiken. Jag sa då att här gick den gröna linjen som går hem till mig. Då undrade han om det även var den linjen som gick till Farsta och Hagsätra och jag sa att det var det.
Så fick vi grönt och han svängde in på cykelbanan och stannade så att jag kunde gå av. Jag tackade (så jättemycket) för skjutsen och önskade honom en trevlig helg. När jag gått av så har jag svårt att sluta se så förbaskat glad ut. Jag kände att mungiporna hade en tendens till att vinklas uppåt. Tur att jag har en bok att läsa så att folk kunde tro att det var boken som fick mig att le. Men jag kan ärligt säga att det var inte mycket av det jag läste som jag snappade upp.
Så, nu är det snart dags att göra sig i ordning för att bli hämtad av pappsen och så åker vi och hämtar mammsen och så åker vi upp till landet. Det ska bli skönt att vara där. Speciellt efter den här jävla arbetsveckan som varit.
Ha' de'!
Kvart i fyra igår så gick jag och hämtade ett paket och jag gick med växelmobilen för de tre regionerna i handen och mobiltelefonlistan i den andra. Man hann inte prata så mycket med dem innan det ringde igen. Jag kan säga att de två hade roligt åt mig. Jag hörde inte vad de sa, men jag fick förklarat av henne att de hade drivit med mig.
Men under den knappa kvarten jag var där nere så hade de tre samtal och jag hade någonstans mellan 10-15 stycken och ändå hade jag bara regionerna. Det är en ganska stor skillnad i antal samtal märker man vid ett sådant tillfälle.
Idag ska jag i alla fall åka upp till landet och ladda batterierna rejält inför nästa vecka. Det känns som att det kommer behövas. Den här veckan är vi i alla fall fyra i växeln, men nästa vecka kommer vi bara vara tre. Jag har en känsla av att det kommer bli tufft.
Sedan har vi nu fått ett nytt flyttdatum. Som det ser ut nu så kommer det att bli den 9-11 november. Jag mailade ner det till tjejen i Dagabs reception och hennes svar blev kort och koncist: "Men vad kul... :-)"
Det blev ingen träning idag. Han skrev svar på mitt morgonmail att han skulle sluta klockan ett idag. Så även jag hoppade över träningen idag. Sedan skulle det ha blivit krångligt att pussla ihop det så att jag kunde gå och träna. Eftersom jag hoppade över lunchen så gick jag från jobbet fem över ett och med mig hade jag några nya pennor då deras pennor var slut igen.
När jag kommer dit ner så sitter hon samt den trevliga vakten där. Jag lägger fram pennorna på disken och hon tar emot dem och tackar. Samtidigt så skämtar jag med vakten där och säger att han nu har fler pennor att bryta sönder. När jag stått där ett par minuter så kommer en annan vakt, som är civilklädd, fram. Han hade inte hunnit iväg och klockan var nu nästan kvart över ett.
Han hade mycket att säga till om att de skulle göra och verkade trivas ganska bra med att bossa dem lite. Sedan försvann han bak ett tag och då frågade jag den andra vakten hur länge han skulle jobba nu innan han och frun stack iväg till Thailand. Han sa att det var som längst november ut.
Sedan kom Han ut igen och började prata med dem igen om jobbet och när det var klart så frågar hon honom om han inte kan skjutsa mig en bit (och hon ser så där full i fan ut när hon tittar på mig). Han frågar vart jag skulle och jag svarade att jag skulle hem, så Vällingby skulle vara bra... (Ja, han förstod skämtet)
Han sa att han själv skulle in till Söder, Skatteskrapan och möta upp sin fru. Då sa jag att Skanstull eller Medborgarplatsen blev jättebra. Så sprang han in bakom någon minut och så kom han ut på min sida disken. De snackade skit någon minut och så önskade vi dem trevlig helg och gick.
Kan säga att bilen han har ser bra mycket nyare och fräschare ut på utsidan än vad den nog är. Den är nog "ganska" gammal har jag en känsla av (ungefär tio år skulle jag tippa på). Men jag såg på loggan på ratten att det är en Mitsubishi. En svart SUV-variant.
Så idag har jag fått skjuts till Skanstull. Tyvärr så tar inte den resan så lång tid som jag hade önskat att den skulle (cirka 20-25 minuter). Men lite är bättre än inget. Jag frågade hur det kom sig att han slutade så tidigt idag och han berättade att hans dotter (som nyss tillfrisknat från anorexia) går på beteendeterapi som ett led i behandlingen att bli av med sjukdomen för gott. Det här programmet är väldigt nytt och det är bara ungefär tio personer som fått en plats och behandlingen bekostas av Landstinget.
Under resan så pratar vi mer eller mindre konstant. Det blev mest om politik och om pengar. Två ämnen vi är ganska överens om.
Moderaterna gör sig nu impopulära då de måste rensa upp och ställa tillrätta det som sossarna ställt till med. Att de drar åt svångremmen lite och tvingar folk som kan jobba att jobba och inte vara arbetsskygga. Vi är även överens om att det inte är så smart av dem att sänka skatterna.
Det andra är om pengar. Att om man vinner en stor summa pengar så ska man egentligen hålla tyst om det då det inte finns många saker som kan göra människor inom en och samma familj så osams som pengar. Han berättade om det första paret som vann 12 miljoner på Bingolotto. Ett halvår efter vinsten hade de skilt sig och släkten var osams.
När vi kom över Skanstullsbron så frågade han var tunnelbanestationerna fanns. Jag pekade och sa att det fanns en rakt fram. Han såg först inte skylten, men när han gjode det så sa han att det var perfekt. Jag kunde inte få en kortare sträcka att gå. "Tyvärr" så fick vi stanna då vi fick rött ljus. Han sa att han inte var så hemma på den kolllektiva trafiken. Jag sa då att här gick den gröna linjen som går hem till mig. Då undrade han om det även var den linjen som gick till Farsta och Hagsätra och jag sa att det var det.
Så fick vi grönt och han svängde in på cykelbanan och stannade så att jag kunde gå av. Jag tackade (så jättemycket) för skjutsen och önskade honom en trevlig helg. När jag gått av så har jag svårt att sluta se så förbaskat glad ut. Jag kände att mungiporna hade en tendens till att vinklas uppåt. Tur att jag har en bok att läsa så att folk kunde tro att det var boken som fick mig att le. Men jag kan ärligt säga att det var inte mycket av det jag läste som jag snappade upp.
Så, nu är det snart dags att göra sig i ordning för att bli hämtad av pappsen och så åker vi och hämtar mammsen och så åker vi upp till landet. Det ska bli skönt att vara där. Speciellt efter den här jävla arbetsveckan som varit.
Ha' de'!
Kommentarer
Trackback