Massage
Ojvoj! Det här nya systemet tar fram det sämsta hos de människorna som inte är stresståliga. Men det är bara att göra som gässen med vatten. Låta det rinna av en. Jag har i alla fall tur att jag har två andra som jag kan ventilera mig hos. Ibland kan man behöva en eller två utomstående att prata med.
Jag var nere och hämtade en massa paket idag. Han var på mig igen om att träna varje dag. Jag sa då att jag inte kan göra det. Det skulle inte vara några protester från mina kollegor, det är bara det att jag känner att jag inte kan göra det. Då kom vi in på att det är typiskt svenskt. Vi är måttfulla. Typiskt "lagom". (Sedan är det ju bara i Sverige som det ordet finns.) Att vi egentligen är det enda riktigt civiliserade landet, med de andra nordiska länderna i vårt bakvatten. Jag nämnde då Tyskland och då kom han in på att de bara utplånar folk. Jag sa då att det var över 50 år sedan, men han tyckte inte att det spelade någon roll.
När vi tre pratar så blir det om allt och inget och tiden bara springer iväg. Idag blev jag (precis som igår) bjuden på en kokostopp och sedan sa han att jag måste ta en chokladtopp också. Fan att man ska bli itvingad sötsaker... ;-)
Idag så ringde jag ner och meddelade att vi ville ändra bokningen för vårt månadsmöte igen. Och när jag kom ner så höll han på att försöka fixa det, men det lyckades inte så han ringde efter hjälp. Den hjälpen kom efter tjugo minuter men det lyckades ändå inte så då sa han (på skoj) till mig: "Nu är ni inbokade hela jävla månaden."
Igår sa han till mig när vi tränade att han får se hur det går med löpningen nu i framtiden. Han har ju ingen motivation längre. Inget lopp som han måste träna inför. Han måste nämligen ha det då han tycker att det är så urtråkigt att springa och sedan sa han att han inte har ett bra löpsteg samt helt fel kroppsbyggnad.
Den här veckan så har vi ju massösen här och tre av oss fyra här i växeln hade skrivit upp oss på tider till idag. Vår chef kom på eftermiddagen fram till oss och berättade att det hade varit klagomål på att vi stod på listan. Massagen var ju till för de som är inblandade i det nya systemet. Hon sa då att hon hade sagt till den/dem som klagade att nog för att vi inte använder systemet så är vi om några inblandade i det här då vi får uppehålla ibland lite otrevliga kunde samt leta som idioter efter en som är ledig och kan ta en order. Så om vi får höra något tjafs från någon så ska vi hänvisa till vår chef.
Men man blir inte förvånad när sådana saker inträffar. Vi ska bara finnas och vara alla till lags men inte kunna få säga till om vi tycker något är fel. Om vi gör det så får vi bara mothugg på en gång och en vacker dag så vet jag att vi alla fyra här kommer att säga ifrån. Sedan förväntas vi bara vara till tjänst och hjälpa till med allt. Det är något vi har sagt att vi kan i mån av tid.
Nio gånger av tio så går det hyfsat snabbt och de får jobbet i god tid, men den gången som det inte funkar då vi har fått en del saker som har varit mer högprioriterade så får vi minsann höra hur odugliga vi är. Det är främst en avdelning som är duktiga på att klaga. De har klagat på så många saker att det inte är många som tar det på allvar längre.
Imorgon är det slutbesiktning (igen!) av nybygget. Vi får se vad som sägs. Men jag hoppas (säkert förgäves) att det blir lite mer försenat. Nog för att jag tycker att det ska bli kul att komma tillbaka dit bort, speciellt rent resemässigt. Och jag vet att vi förr eller senare måste flytta härifrån, men... Jag kommer att sakna de två här nere jättemycket. Jag vill ha med mig dem till oss. Jag har fått bra kontakt här med fler andra, men jag kommer inte att sakna dem. Jag borde nog köpa något som gör att de kommer ihåg mig. Något som inte försvinner. Någon liten prydnadssak. Men jag vet inte vad.
Jag var nere och hämtade en massa paket idag. Han var på mig igen om att träna varje dag. Jag sa då att jag inte kan göra det. Det skulle inte vara några protester från mina kollegor, det är bara det att jag känner att jag inte kan göra det. Då kom vi in på att det är typiskt svenskt. Vi är måttfulla. Typiskt "lagom". (Sedan är det ju bara i Sverige som det ordet finns.) Att vi egentligen är det enda riktigt civiliserade landet, med de andra nordiska länderna i vårt bakvatten. Jag nämnde då Tyskland och då kom han in på att de bara utplånar folk. Jag sa då att det var över 50 år sedan, men han tyckte inte att det spelade någon roll.
När vi tre pratar så blir det om allt och inget och tiden bara springer iväg. Idag blev jag (precis som igår) bjuden på en kokostopp och sedan sa han att jag måste ta en chokladtopp också. Fan att man ska bli itvingad sötsaker... ;-)
Idag så ringde jag ner och meddelade att vi ville ändra bokningen för vårt månadsmöte igen. Och när jag kom ner så höll han på att försöka fixa det, men det lyckades inte så han ringde efter hjälp. Den hjälpen kom efter tjugo minuter men det lyckades ändå inte så då sa han (på skoj) till mig: "Nu är ni inbokade hela jävla månaden."
Igår sa han till mig när vi tränade att han får se hur det går med löpningen nu i framtiden. Han har ju ingen motivation längre. Inget lopp som han måste träna inför. Han måste nämligen ha det då han tycker att det är så urtråkigt att springa och sedan sa han att han inte har ett bra löpsteg samt helt fel kroppsbyggnad.
Den här veckan så har vi ju massösen här och tre av oss fyra här i växeln hade skrivit upp oss på tider till idag. Vår chef kom på eftermiddagen fram till oss och berättade att det hade varit klagomål på att vi stod på listan. Massagen var ju till för de som är inblandade i det nya systemet. Hon sa då att hon hade sagt till den/dem som klagade att nog för att vi inte använder systemet så är vi om några inblandade i det här då vi får uppehålla ibland lite otrevliga kunde samt leta som idioter efter en som är ledig och kan ta en order. Så om vi får höra något tjafs från någon så ska vi hänvisa till vår chef.
Men man blir inte förvånad när sådana saker inträffar. Vi ska bara finnas och vara alla till lags men inte kunna få säga till om vi tycker något är fel. Om vi gör det så får vi bara mothugg på en gång och en vacker dag så vet jag att vi alla fyra här kommer att säga ifrån. Sedan förväntas vi bara vara till tjänst och hjälpa till med allt. Det är något vi har sagt att vi kan i mån av tid.
Nio gånger av tio så går det hyfsat snabbt och de får jobbet i god tid, men den gången som det inte funkar då vi har fått en del saker som har varit mer högprioriterade så får vi minsann höra hur odugliga vi är. Det är främst en avdelning som är duktiga på att klaga. De har klagat på så många saker att det inte är många som tar det på allvar längre.
Imorgon är det slutbesiktning (igen!) av nybygget. Vi får se vad som sägs. Men jag hoppas (säkert förgäves) att det blir lite mer försenat. Nog för att jag tycker att det ska bli kul att komma tillbaka dit bort, speciellt rent resemässigt. Och jag vet att vi förr eller senare måste flytta härifrån, men... Jag kommer att sakna de två här nere jättemycket. Jag vill ha med mig dem till oss. Jag har fått bra kontakt här med fler andra, men jag kommer inte att sakna dem. Jag borde nog köpa något som gör att de kommer ihåg mig. Något som inte försvinner. Någon liten prydnadssak. Men jag vet inte vad.
Kommentarer
Trackback