Guinness

Så var det måndag och ordersystembytet är nu genomfört. Nu får vi se vad som händer, om det händer något. När jag kom i morse så fick jag sällskap med en av innesäljartjejerna och när jag kommer in genom vår dörr så möts hon och jag av ett: "Good morning, girls!" Det är en av de engelsmännen som ska hjälpa till med systemet och mågot skiter sig eller om någon har frågor. Sedan så lyser det överallt och det är massor med människor. Jag trodde att jag hade gått fel ett tag. Jättetrevligt att mötas av sådana saker på morgonen.

Igår var det ju rugby. Och som väntat så åkte Irland på stryk av Argentina. Så nu har de åkt ur VM. Inte speciellt oväntat då laget har spelat urdåligt de här fyra matcherna. Jag förstår egentligen inte varför då det i princip var det här laget som nästan vann över Frankrike för inte så länge sedan.

Det var lite roligt med matchen dock, fast det roliga skedde inte på tv:n utan två meter ifrån mig. Det var en snubbe som verkligen levde sig in i matchen och skällde ut domaren med ett ganska grovt språk (på engelska). Efter matchen så bad han oss om ursäkt för sitt språk, men ingen av oss brydde sig. Vi tyckte bara att det var kul. Jag hörde inte så mycket vad han pratade med med mina kompisar. Det enda jag uppfattade var att hon som stod närmast mig sa: "She is" och jag fattade ingenting så jag frågade.

Det visade sig att han hade spelat för Munster och de hade då sagt att jag håller på det laget. De två jag var med håller båda på Leinster och delvis gör väl även jag det, så länge de inte spelar mot Munster. Fast om de vinner en match mot Munster så blir jag inte jättebesviken.

Det var vi tre tjejer som alltid brukar gå och titta på matcherna och en av dem berättade att igår var hon, på eftermiddagen, ute med en som var på besök från Umeå och hans kompis. Och när hon nämnde den kompisens namn så tittade hon extra och lite menande på mig, för han hette samma sak som en viss väktare... Men det känns som att namnet var det enda som de hade gemensamt. Tack och lov.

Kollade upp hur det gick för väktaren på Lidingöloppet. Han sprang bättre än förra året. Men förra året så drabbades han av skoskav och gick en bit. Fast i år så var ju vädret en faktor som nog gjorde att det gick sämre än det skulle gjort annars. Regn och blåst är ju inte idealväder för löpare har jag hört. Förra året sprang han i alla fall de tre milen på 3:35,17 och slutade på en 6 144:e plats. I år så sprang han på 3:13,35 och slutade på en 5 551:e plats.

Var nere och hämtade två paket och jag frågade honom hur han tyckte att det gick och han tyckte inte att det gick något vidare. Han hade som målsättning att springa under tre timmar, men så blev det inte. Men det går ju ett lopp även nästa år. Fast jag tycker inte att plats 5 551 av de drygt 26 000 som ställde upp är dåligt.

Han berättade att han hade sett rugby på Eurosport. England mot något lag (det var Tonga) och han kände att det inte var hans sport. Det var för många "ormgropar" (som han uttryckte det) för hans smak. Han föredrar då amerikansk fotboll. Men jag tror att det är så att man föredrar en sport som man förstår sig på, åtminstone hjälpligt, framför en ny sport. I början fattade jag ingenting, men jag hade ju fördelen att vara tjej, så jag hade ju lite andra saker att titta på... ;-)

När jag ändå var där nere så frågade jag om det var halv ett som gällde och han frågade då henne. Hon sa att det var ok och då sa han att det gick bra. Jag frågade då henne om det är hon som bestämmer tider och hon sa att det inte var det. Hon brukar låta honom bestämma på jobbet eftersom han inte får göra det hemma och så flinade hon. Han sa då (flinandes) att han visst bestämde genom att använda hjärnan, men vi trodde inte på honom.

När jag kommer upp i korridoren och nästan är framme vid trapphus tre där jag ska upp så ser jag en gråsparv uppflygandes och sedan flygandes mot restaurangen. Jag tar då och ringer ner till dem där nere och det är han som svarar. När jag säger att det är jag så blir hans reaktion: "Nä men, hej!" Sedan säger jag vad jag ville och han frågade: "Inomhus?" och jag sa att det var inomhus. Han skrattade lite förvånat och sa att han skulle kontakta fastighet om det.

Sedan kan jag säga att det vid sådana här tillfällen (det nya systeminförandet) märks väldigt tydligt vilka som kan hantera stress och vilka som inte kan det. Det är kul att se sådana saker. Mindre kul är det att mer eller mindre få en utskällning för något man inte har gjort och inte visste något om. Vid sådana tillfällen så blir jag till en viss del irriterad på personen och totalvägrar att ta åt mig eller hjälpa till så snabbt som personen i fråga vill. Om man vill att jag ska fixa något så ska man tilltala mig vänligt och inte beordra mig. Det verkar vår vd ha fattat, för han ber om att få hjälp, trots att han om någon är i position att kunna beordra.

Gick ner halv ett som var sagt och fick vara "ensam" fram till tio i ett. Jag började då tänka i banorna "Strike three", men så blev det inte. Han kom tio i ett och i ärlighetens namn så hade jag bara tränat i tio minuter. Det tar ju tid att byta om. Han hade en godtagbar ursäkt också. Han är ju ansvarig för receptionen så det ligger på honom att få fram ombyte till nattvakten. Och när jah böjde sig ner för att ta upp en vikt så blev det en glipa mellan träningsbyxor och tröja och jag såg att han hade orange kalsonger på sig. Det såg även ut att vara av boxershortsmodell.

Det blev inte att vi pratade så mycket i början då det var en annan snubbe där och tränade. Men så fort han hade gått så blev det annat ljud i skällan. Det började med att han bytte radiokanal. Från Bandit till Rockklassiker och det som spelades var: U2 - In the Name of Love. Sedan blev det lite Nirvana och jag frågade om det var ett tecken på att man var gammal om man föredrar den radiokanalen framför Bandit. Han sa att det var det.

När jag höll på med en maskin som tränar bakre lårmusklerna så gör jag först ett antal repetitioner. Det blir åtta, nio stycken tills jag inte kan röra benen och då ligger jag kvar på mage och vilar lite. När jag hade gjort den tredje repetitionsomgången och låg och vilade lite så säger han: "Du, det är ingen vilobänk det där." Då häver jag mig upp, blänger på honom och säger: "Du. Tänk på att jag nu vet att du är kittlig!" Han ställer sig då direkt i försvarsposition med knutna nävar framför sig.

Efter jag har gjort den sista omgången så tar jag och hämtar en pappershandduk och torkade av bänken. Det blir ju lite fet- och svettfläckar eftersom man ligger med panna och näsa ner i bänken. När jag har gjort det så tar jag och går fram och ställer mig en meter ifrån honom där han sitter på en bänk och tar igen sig lite. Så snackar vi lite och precis innan jag går till duschen så säger jag till honom: "Du, det är ingen vilobänk det där." Då tittar han på mig och så säger han: "Men det är ju du som hindrar mig" och så skrattar han. Då sa jag till honom: "Men då är det väl tur för dig att jag går och duschar då så att du kan träna klart." och det tyckte han.

När jag kommer upp får jag två samtal att ringa. Ett till lagerchefen och ett för att ändra konferensrumsbokningen. Jag hämtar först lite vatten och en bullbit då min lunch bestod av bara en banan. Sedan ringer jag lagerchefen och efter det så ringer jag receptionen. Till skillnad från när hon svarar så får jag nu höra: "Välkommen till Dagab" och tackar så mycket för det och så berättar jag vad jag vill, samtidigt så ringer hans mobil, så han blir lite splittrad. Men jag konstaterade att han inte kan ha tränat så mycket efter att jag gick trots att han var tio minuter sen.

När han har ändrat bokningen så frågar jag om de vill ha en bullbit var och han säger ja tack. Så jag går ner med två bitar och när jag kommer ner så ser han förvånad ut över att jag kommer ner och då sa jag att jag hade frågat och han hade sagt ja. Han sa då att han just då höll på med så många saker så jag hade kunnat fråga honom om vad som helst och han hade sagt ja till det. Då tyckte både hon och jag att det var synd att jag bara frågade om de ville ha en bullbit var. Då sa han att han menade inom rimliga gränser.

När jag står där så kommer det ett besök till oss som har varit hos oss så många gånger så han är väl känd hos oss. Jag berättar att jag var nere och mutade väktarna lite. Då sa han (besökaren): "Så att de släpper in dig?" Jag tänkte då säga att jag har kort, men kom på att Han kan spärra det så jag svarade. "Ja, precis. Han där (pekandes på Honom) har ju makten att spärra mitt kort, så..." Besökaren bara skrattar och Han säger: "Men det vet du väl att jag inte skulle göra?" Och det här säger han allvarligt, utan någon skämtsam blick. Det kan ha varit för att han ville visa upp en seriös fasad för besökaren, men det tvivlar jag på. Sedan tar jag och eskorterar besökaren upp.

När jag går upp med besökaren så säger han att de som sitter i receptionen är jättetrevliga och jag inflikar att han som satt där nu när han kom är min träningspartner. Hans reaktion blev då ett menande: "Jaså du..." Men det är första gången han kommer som jag står där nere sa han och då sa jag att det var underligt så ofta som jag är där nere. Han såg att vi hade en bra kontakt och sa att vi borde försöka få med dem båda när vi flyttar tillbaka. Jag sa då att jag har lovat de båda att kontakta dem och att jag hoppades att några skulle sluta nu, på en gång. Då skrattade han bara åt mig.

Vår massös (inte att blanda ihop med osteopaten) gick runt och frågade om det var några som ville vara med i en gruppavslappningsövning. Jag tänkte att: "Varför inte? Kan vara kul att se vad det är." Så jag frågar mina kollegor om det är ok och det var det. En kvart senare kommer jag ut, alldeles vimmelkantig, men skönt avslappnad. Helt underbart. Sedan kommer jag nog att ta ett par massagebehandlingar den här veckan. Det kommer inte att kosta ett öre då företaget står för alla behandlingar den här veckan.