Ny vecka igen då
Jaha, så var det måndag igen. Två dagar kan inte gå så fort. Det borde vara helt omöjligt.
Men i vilket fall som helst så hade jag en skön helg. God mat och dryck blev det. Jag fick visserligen stå till tjänst med att göra födelsedagstårtan i lördags, hjälpa till med att laga maten en dag och diska middagsdisken igår. Men det gör inte så mycket. Jag tycker att det är lite småtrevligt om jag ska vara ärlig.
Mycket alkohol blir det. Mer än när jag är ute på puben med kompisar. Jag brukar inte dricka starksprit när jag är ute, men det blir det när jag är på landet. Nubbe/-ar till maten. Gott, men livsfarligt.
Jag kunde ju inte hålla mig ifrån att berätta för mina föräldrar att jag fick skjuts i fredags. Mest är det min mamma som jag pratar med om det eftersom hon läser min blogg så hon har full koll på mig. Förmodligen mer koll nu än när jag bodde hemma hos dem. Det hon reflekterade över var något som inte ens jag hade tänkt på.
Han släppte av mig vid T-banestationen som ligger vid korsningen Götgatan/Ringvägen och jag fick jättenära till nedgången. Sedan åkte han vidare, ungefär 200-300 meter till Skattehuset där han skulle hämta upp sin fru. Så han gjorde ett extra stopp för att släppa av mig så att jag inte träffade hans fru. Eller rättare sagt: Så att hans fru inte träffade mig.
Om han nu inte skulle ha någon form av känslor för mig så skulle han inte ha tvekat att låta mig få åka med till Skatteskrapan och eventuellt träffa hans fru. Samtidigt som jag tycker att det är lite gulligt (då det "bevisar" att jag inte inbillar mig något), men samtidigt så har det ju inte hänt något mellan oss (och det kommer inte att göra det då det uppenbarligen är så att hans frus vågskål väger lite tyngre (med rätta) än vad min gör). Vi har knappt nuddat vid varandra. Vi bara pratar om allt och inget, samt tränar ihop. Något som vi ska göra även idag klockan halv ett...
Bläsch! Det var jobbigt att träna idag. Först och främst var det förmodligen för att det inte blev någon lunch idag. Men jag åt en banan innan träningen och en efter. Sedan är det måndag och man gör ju inte så mycket på helgen. Kroppen borde vara utvilad, men det märks inte. Så jag tog det ganska lugnt idag (vilket jag redan har blivit pikad för).
Jag lämnade tillbaka boken idag som jag fick låna av honom. När jag hade läst ut den så kände jag: "Nä. Men hallå... Så kan den ju inte sluta!" och så bläddrade jag genom de sista tio vita sidorna. Men det kunde den och då blev jag lite besviken. Jag ville inte att boken skulle ta slut. Det här berättade jag för honom och han höll med om det. Sedan sa han en sak som jag tänkte på själv när jag läste den: "Den här boken skulle jag vilja se som film." Frågan som uppstår då, som säkert är den svåraste att lösa, är: Vem ska spela Ignatius?
Sedan tipsade han om en författare: "Men du kanske redan har läst något av honom? Paasilinna." Och honom har jag läst en bok av: De hängda rävarnas skog. Så jag vet att han är bra. Han sa då att han har alla hans böcker. Han köpte den sista rätt nyligen.
Vi pratade om helgen och jag sa ju att jag har blivit bortskämd på landet. Han sa att de hade haft besök av svåger och svägerskan så de hade haft det trevligt.
När det var nyheterna så sa jag att det var lite otäckt med den där 16-åringen som dog. Han höll väl på sätt och vis med om det, men han kunde inte relatera riktigt till det. Visserligen har han barn i den åldern, men i det här fallet var det överklassbarn. Han drog vissa paralleller mellan dem och invandrargrabbarna. De hyser ingen som helst respekt för andra människor. Men han sa att det inte beror på att de har pengar, utan hur föräldrarna uppfostrar dem. Hans bror är ingift i en känd och förmögen släkt och hans barn är normala.
Han berättade att hans svärfar som är 85 år gammal är ute och springer sju kilometer varje dag. Han sa att om han inte gjorde det så skulle han förmodligen ligga på långvården vid det här laget. Motion är nyttigt och efter ungefär 50-55 års ålder så börjar skelettet kalkas ut och all motion du har hållt på med innan gör så att du bygger upp en "reserv".
Sedan undrade jag varför det alltid är jobbigt att träna på måndagar och då sa han: "Det har jag också alltid undrat över. Kroppen borde ju vara utvilad efter helgen." Så ingen av oss förstår varför det är jobbigare att träna på måndagar än andra dagar.
Sedan blev det en hel del småtjafs också. Det brukar det bli. Och idag så var det bara vi två igen. Den där andra snubben var inte där idag. Gick därifrån med låten Dr. Feelgood (Motley Crue) i huvudet. Sämre kan det vara.
Ont i armarna har jag nu. Inte så mycket, men det känns ändå att de har fått jobba lite. Istället för som i vanliga fall ta lite cykling och två maskiner så tog jag idag lite cykling och tre maskiner. Samtliga för armarna. Men det är nyttigt. Precis som att springa. Jag har i princip inte sprungit något alls sedan första ring. Då blev vi uttvingade på idrotten av en hurtig gympalärarinna. Så det är ungefär femton år sedan jag sprang och det kommer kroppen inte ihåg så om jag ska göra det så måste kroppen lära sig att ta emot stötarna som blir när man springer.
