Öhhh
Ungefär så känner jag mig nu och värre kommer det att bli. Det vet jag. Förkylningen har inte nått sin topp än. Den kommer förmodligen ikväll eller imorgon. Jippi. Något att se fram emot. Tack och lov så har jag inte någon (kännbar) feber. Än, kanske jag ska säga. Brukar (nästan) alltid få lite feber när min förkylning toppar.
Var nere och hämtade ett paket strax efter klockan tio. Och döm av min förvåning när han sitter där och försöker knåpa ihop ett träningsprogram till mig. I och för sig så är det ju ingen brådska nu, för jag kommer inte att träna den här veckan. Men det sa jag inte till honom för då kommer jag aldrig att få det.
När jag står där och snackar med dem så kommer det in en herre och han skulle besöka oss. Hon tog och gjorde så att hon ringde upp och aviserade besöket och han fick gå upp på egen hand, trots att han var en förstagångsbesökare.
Tyvärr så blev det inte så lång tid där då min ena kollega ringde ner och sa att de nu hade kö i växeln (trots att de var två). Jag vet av erfarenhet att när sådana saker händer så går de över väldigt fort och när jag har kommit upp så har det lugnat ner sig. Men jag tar och knallar upp och mycket riktigt så är det nu lugnt när jag kommer upp.
Strax innan halv tolv ringer hon upp till mig. Jag förstår direkt vad det är hon vill och jag säger: "Inte riktigt än. Om några minuter." Det var nämligen så att hon hade sett några Map:are komma nedgående och hon trodde väl att jag hade glömt att jag skulle meddela henne när den hon vill undvika lämnar kontoret. Men det hade jag inte. Jag hade full koll på honom.
Var nere och hämtade ett paket strax efter klockan tio. Och döm av min förvåning när han sitter där och försöker knåpa ihop ett träningsprogram till mig. I och för sig så är det ju ingen brådska nu, för jag kommer inte att träna den här veckan. Men det sa jag inte till honom för då kommer jag aldrig att få det.
När jag står där och snackar med dem så kommer det in en herre och han skulle besöka oss. Hon tog och gjorde så att hon ringde upp och aviserade besöket och han fick gå upp på egen hand, trots att han var en förstagångsbesökare.
Tyvärr så blev det inte så lång tid där då min ena kollega ringde ner och sa att de nu hade kö i växeln (trots att de var två). Jag vet av erfarenhet att när sådana saker händer så går de över väldigt fort och när jag har kommit upp så har det lugnat ner sig. Men jag tar och knallar upp och mycket riktigt så är det nu lugnt när jag kommer upp.
Strax innan halv tolv ringer hon upp till mig. Jag förstår direkt vad det är hon vill och jag säger: "Inte riktigt än. Om några minuter." Det var nämligen så att hon hade sett några Map:are komma nedgående och hon trodde väl att jag hade glömt att jag skulle meddela henne när den hon vill undvika lämnar kontoret. Men det hade jag inte. Jag hade full koll på honom.
Kommentarer
Trackback