Guinness

Jag måste vara säga att jag just nu är glad att jag betalar en massa pengar extra för att få en massa fler kanaler än vad som ingår i grundutbudet. Viasat Sport 1-3 gillar jag speciellt nu eftersom de visar en hel del matcher från det pågående VM:et. Så jag har nu sett en massa fler matcher förutom den jag såg på puben i fredags.

Idag har vi fint besök här på jobbet. Tre personer från Map Merchants huvudkontor i London. Så nu är vi här i växeln extra representativa. Alla har sin kavaj på sig och det ser så tjusigt ut så.

Mailet jag skrev i fredags (och som jag fick svar på när jag hade stängt av datorn) såg ut som följer:
" Från: Xxxxxxxx, Xxx
Skickat: den 21 september 2007 14:11
Till: Xxxxxxxxxx Xxxx
Kopia: Xxxxxxxx Xxxxxxxx
Ämne: Baseball

Ja du, Xxxx!

Jag tar för givet att du har hört talas om en sport som heter baseball. Om inte så kan man säga att det är en annorlunda variant av brännboll. I den sporten går det alltså ut på att "bränna ute" motståndarlaget och ett sätt att göra det är att kastaren försöker kasta så svåra bollar som möjligt mot motståndarnas slagman så att han missar att slå iväg bollen. Han har tre försök på sig att slå iväg bollen. Första gången han missar säger en domare:

"Strike one!"

Andra gången han missar säger domaren:

"Strike two!"

Tredje gången han missar säger domaren:

"Strike three! You're out!"

Vad vill jag då ha sagt med det här? Jo, det är att du är slagmannen och idag sa domaren till dig:

"Strike two!"

Nu är ditt öde i dina egna händer. Ska du missa ett kast till och därmed "bränna ut" dig???

Sedan ljög jag för dig i telefonen. Det var inte i onsdags, det var igår du frågade om vi skulle träna idag och jag sa att det gick bra eftersom jag tränar varannan dag (visserligen andra tider än förut då det var någon person som undrade om jag ville träna med honom...)

Men jag får väl ta och dränka mina sorger på Dubliner ikväll (under rugbymatchen) och beklaga mig för mina vänner över den där väktaren på Dagab som har svikit mig två gånger nu. Snart kommer det stå honom dyrt. Jag är inte billig och har jag väl blivit sviken så...

Sedan om ni inte har något speciellt för er ikväll så kan ni ta med er släkt, vänner och/eller bekanta åka in till Smålandsgatan och titta på en riktig sport. Med riktiga män (som inte sviker)! Dessa riktiga män har dessutom små shorts på sig och om man har tur är det en lerig gräsmatta. Vältränade män! I små shorts! Som kastar sig över varandra! Kan det bli bättre?"

Hans svar på det blev:
" Från: Xxxxxxxxxx Xxxx
Skickat: den 21 september 2007 14:25
Till: Xxxxxxxx, Xxx
Ämne: SV: Baseball

Håll dig till Rugby du. Jag tycker att det är en riktig bögsport. Vuxna karlar i tajta shorts som ligger och kramas i en lerpöl (finns det ingen rugby för kvinnor?). Till mitt försvar kan jag bara åberopa allmän tankspriddhet. Cheers!

/ Xxxx "

Lite kul måste man ju ha på jobbet. Idag så gjorde jag så att jag mailade honom och frågade om halv ett gällde idag och jag har fått svaret: "Jepp!" Man måste ju gardera sig.

Tog en tidig och snabb lunch och passade på att hämta ett paket som var nere i receptionen. När jag kommer ner så är det första hon säger: "Men vad fint klädd du var idag då." Jag har en vit skjorta, mörkblå jeans och vår kavaj på mig. Orsaken till det är ju vårat fina besök från London och det sa jag till henne också. Då sa hon: "Ja visst ja. Så var det."

Så står jag kvar i en kvart (ungefär) och snackar med dem och så ser hon att jag har min döskalle på mig som jag köpte när vi var ute och letade arbetsskjorta och sa: "Men det där passar väl inte riktigt ihop?" och han passade på att halka in på ett bananskal och sa: "Lite trashigt sådär." och då blängde jag ondskefullt på honom och han sa då: "Titta inte sådär på mig. Det var hon som började. Jag bara hakade på lite."

Mitt svar på döskallen var annars: "Men jag vill ju inte att de ska tro att de kan bestämma över mig helt och hållet" och han sa: "Vara lite rebellisk sådär?" och jag sa: "Precis. Det måste man väl få vara?" och han sa då: "Absolut. Det är bra att vara det."

Hon frågade om jag skulle träna idag och det skulle jag. Hon sa att hon kan se våra träningssessioner framför sig. Det enda som tränas är käkmusklerna. Han försökte intala henne att vi minsann tränade jättehårt. Så att svetten lackade. Att vi inte pratade alls. Jag sa då: "Precis. Vi säger bara 'Hej' och 'Hej då' till varandra" och så himlade jag lite med ögonen. Den lilla gesten gjorde så att hon trodde mer på mig än honom och det sa hon också. Han sa då: "Men hon himlar ju alltid med ögonen..."

Fick en liten pik och det var att jag hade glömt att skriva ut nya inskrivningslistor (det finns två tomma kvar) av henne och även den här gången var han snabb på att haka på och sa: "Ja, men vad är det här för stil? Dåligt!" Den här gången försvarade han sig med att han måste hålla med henne, annars får han stryk. (Hon brukar ge honom så kallade Boris:ar (eller bitch slaps) lite då och då. Den han fick i torsdags var tydligen rejäl, enligt honom.)

När jag gick därifrån så sa jag: "Vi ses" och började gå. Jag hörde då att han satt och muttrade där bakom och vände mig om och undrade vad som stod på. Han beklagade sig över att jag bara sa det till henne. Mitt svar blev att jag sa det till båda, men han framhärdade att jag bara tittade på henne när jag sa det (vilket inte är sant). Då tog jag och klev fram till disken, lutade mig fram och spände ögonen i honom och sa: "Vi ses!" Jag vet inte hur min blick såg ut då, men han sa bara: "Oh, shit!" och så skrattade han.

Så nu blir det träning idag halv ett. I skrivandes stund är det om 15 minuter.

Så var klockan 13:45 och jag är tillbaka från träningen sedan en kvart tillbaka på ett ungefär. Det blev en halvhyfsat hård träning. Men det ska det vara för att ge lite effekt. Frågade honom om det finns någon övning för magen istället för sit-up:s för de är verkligen jättetråkiga. Han höll med om att det verkligen är trist med dem och gav mig ett tips på en övning.

Hade skrivit ut besökslapparna och tagit med mig och när jag kom in i gymsalen så var han där och då gick jag bara fram till hans öppna väska och slängde i lapparna där. Hans reaktion blev ett skämtsamt: "Men vad fan gör du då?" och sedan såg han vad det var och tackade.

Frågade honom om hur själva flygresan gick, med tanke på att han är flygrädd. Han sa att han är rädd innan de kliver på planet, sedan är det ganska ok. Hans fru däremot är rädd när hon sitter på planet. Han berättade att det är landningarna som är värst.

När vi nästan var klara så kommer det in en snubbe som tydligen brukade träna mycket förut och de växlar några ord med varandra. Den killen säger att han har hämtat hem fru och barn och det triggar igång en hel hög tankar hos mig. Men det visar sig att han har hämtat hit frun från Filippinerna och han kommer själv därifrån. Då blev det inte lika illa.

Innan vi går så tar han upp det där med att springa igen. Ikväll ska han springa omkring 2,2-2,4 mil, men nu ska han inte springa så mycket mer med tanke på att han ska springa Lidingöloppet på lördag och han är på mig att även jag ska börja springa. Jag säger då att om jag ska "göra bort" mig vad gäller löpningen så vill jag göra det själv och på hemmaplan. Han förstår mig (jag berättade att jag inte hade sprungit sedan första ring). Så jag säger att jag kan börja med att ta en promenad runt Råcksta Träsk för att se hur långt det är. Han säger då: "Du, det kan inte vara långt" och mitt svar på det blir: "Men det vet väl inte du, heller?" Han säger då: "Jo, det gör jag!" och min spontana replik blir då: "Fan också!" Så om han inte ljuger här så har han kollat upp hur det ser ut i omgivningarna hemma hos mig.

På sätt och vis har de som säger att vi mest tränar käkmusklerna rätt. Vi snackar oerhört mycket med varandra då vi har så oerhört lätt för att prata båda två. Och om man för ihop två människor som har den "gåvan" så blir det av naturliga skäl mycket snack. Men det betyder inte för den sakens skull att vi inte tränar, för det gör vi. Och jag kommer att ha träningsvärk imorgon har jag en känsla av.

Kvart i tre går jag ner med två stora tårtbitar (en princess och en jordgubb) var till dem där nere. Vi har en här idag som fyller 60 år. Hon ville inte ha något då hon då skulle tillför mer energi om inte mer än hon förbrände när hon var ute och sprang. Men hon kommer nog inte kunna stå emot i längden när han är där och mumsar i sig.

Vi pratade en del (en halvtimme) om bland annat skola och utbildningar. Han sa själv att om han kunde gå tillbaka i tiden och som tonåring välja om en gymnasielinje skulle han ta en grafisk då han tycker att det är kul att skapa och han är perfektionist vad gäller sådana saker.

Hans dotter har en dröm att bli konstfotograf och hon går nu en linje som är grafiskt inriktad. Han är mer "missnöjd" med sin sons val som är att bli datorspelprogrammerare. Den branschen är ganska körd har både han och jag en känsla av.

Sedan pratade vi om att på den "gamla goda tiden" när vi gick i gymnasiet så var det ju så att man var tvungen att läsa alla grundämnen för att få högskolebehörighet. Det är något som inte finns längre, men sossarna vill införa det igen. Vi var igen överens om att det inte är en bra idé. Alla har inte behov av att läsa matte C. Om de ska bli bilmekaniker så har de verkligen inte behov av det.

Han berättade att han har polare som undrar varför han inte söker något annat jobb än att bara sitta i en reception hela dagarna. Men han (och även jag) tycker att det här jobbet är perfekt. Han berättar ju att han ser sin fru ta med sig jobbet hem och att hon har problem med både underställda och sina chefer (hon är mellanchef). När vi som receptionister slutar jobbet så stänger man av allt som har med jobb att göra och det är ingen övertid, what-so-ever.

Han fick bland annat frågan om han inte skulle söka jobbet som parkvakt i Tyresta. Han skulle då få ungefär fem minuters restid till jobbet. Men han sa att han skulle inte klara av det jobbet som skogsmulle. Han sa att han skulle få lappsjuka av det. Han är alldeles för social för ett sådant jobb.

Sedan så är vi båda dåliga på matte. Jag sa först att jag och matte inte går hand i hand direkt och han sa då att även han är dålig på det. Det verkar verkligen som att vi båda är väldigt lika i det mesta. Och det är lika kul varje gång man upptäcker likheter.