Glasögonorm
Det är jag idag. Eller jag blev det efter att en kollega sa åt mig att ta ut linsen och ta på mig glasögonen som jag hade med mig. Jag hade förberett linsetuiet med linsvätska och lagt ner i väskan. Allt för att förbereda ifall en "nödsituation" skulle inträffa. Hon sa dessutom att hon tyckte att mina glasögon var snygga. Det tycker inte jag, men det kan ju bero på att jag har haft dem i 10-15 års tid. Jag skaffade dem strax innan jag skaffade linser.
Kvart över tio säger en kollega till mig samtidigt som hon skickar över ett samtal till mig: "Jag tror det är din mamma." Och det var det. Hon hade ringt på min mobil, men eftersom den är så korkad som den är så hade den slagit av sig och när den gör det så kommer man tydligen ingenstans.
Eftersom jag har berättat för henne om benproblemet och att jag nu har problem med ögonen så ville hon veta hur det var. Och när jag nu inte svarade på min avstängda mobil så blev hon orolig och vände upp-och-ner på hela dagiset hon jobbar på efter numret till jobbet. Men hon hittade inte det så hon ringde min pappa och han letade upp numret och så ringde hon hit.
Idag har vi två femåringar här på jobbet. Vår vd har med sig sina tvillingsöner. Tur i oturen så lämpar han inte över sina barn på oss här i växeln som en del andra gör. Men hon som har fått dem på halsen sitter i ett rum som är precis bredvid växeln... Men de är ganska lugna och snälla, så det är inga större problem med dem.
Fick en teckning av dem som jag satte upp. Den kommer väl inte sitta där resten av året, men... Det är kul att få en teckning. När deras pappa (vår vd) kom ut från mötet han har suttit i så var grabbarna strax bakom mig. I "väntrummet". De pekade på min teckning för att visa att de hade gett en till mig (och även några fler personer) och han sa då: "Men titta. Har ni ritat av [mitt namn]?" De protesterade och han sa då: "Nä, men det är klart att det inte är hon. [Mitt namn] är mycket sötare." Det kan jag helt klart leva på resten av dagen. Jag är mycket sötare än teckningen.
Kvart över tio säger en kollega till mig samtidigt som hon skickar över ett samtal till mig: "Jag tror det är din mamma." Och det var det. Hon hade ringt på min mobil, men eftersom den är så korkad som den är så hade den slagit av sig och när den gör det så kommer man tydligen ingenstans.
Eftersom jag har berättat för henne om benproblemet och att jag nu har problem med ögonen så ville hon veta hur det var. Och när jag nu inte svarade på min avstängda mobil så blev hon orolig och vände upp-och-ner på hela dagiset hon jobbar på efter numret till jobbet. Men hon hittade inte det så hon ringde min pappa och han letade upp numret och så ringde hon hit.
Idag har vi två femåringar här på jobbet. Vår vd har med sig sina tvillingsöner. Tur i oturen så lämpar han inte över sina barn på oss här i växeln som en del andra gör. Men hon som har fått dem på halsen sitter i ett rum som är precis bredvid växeln... Men de är ganska lugna och snälla, så det är inga större problem med dem.
Fick en teckning av dem som jag satte upp. Den kommer väl inte sitta där resten av året, men... Det är kul att få en teckning. När deras pappa (vår vd) kom ut från mötet han har suttit i så var grabbarna strax bakom mig. I "väntrummet". De pekade på min teckning för att visa att de hade gett en till mig (och även några fler personer) och han sa då: "Men titta. Har ni ritat av [mitt namn]?" De protesterade och han sa då: "Nä, men det är klart att det inte är hon. [Mitt namn] är mycket sötare." Det kan jag helt klart leva på resten av dagen. Jag är mycket sötare än teckningen.
Kommentarer
Trackback
