Guinness

Murphy och jag verkar gå hand i hand nu de här senaste dagarna. Kan det gå fel så gör det. Ska det jävlas så gör det. Jävla Murphy.

Nu i morse så sitter jag på pendeln som avgick perfekt tid från Centralen. När vi befinner oss mellan Skogås och Handen så stannar vi och vi är i det läget tre minuter sena. Då tycker jag att vi kan stå där i några minuter så jag slipper se 827:an gå framför näsan på mig. Efter att vi har stått där någon minut så säger föraren att det är ett stationsfel i Västerhaninge och att tåget stannar i Handen.

Så det är bara att hoppa av och leta rätt på en buss som kan ta oss till Jordbro station. Vi hittar en buss som heter 841 som tar oss till Jordbro station och vi är där 07:50 så vi hinner med 07:55 bussen. Precis innan vi kliver på bussen kommer det ett pendeltåg som är på väg till Vh. Det gjorde oss inte gladare direkt.

När vi kommer in i receptionen (07:58) får jag en kommentar från två väktare: "Men vad sen du är. Börjar du inte jobba klockan åtta?" Jag blänger på dem båda sedan säger jag till den säkerhetsansvarige som står där: "Kan du inte ta och vända på dig" och så säger jag till de båda: "Och nu tycker jag att ni båda kan ta och komma ut här." Den säkerhetshansvarige säger då: "Åh, en uppgörelse. Vad trevligt. Det vill jag se" och så gnuggar han händerna och flinar.

Jag kommer upp till vår reception och får höra att vi fortfarande har strul i växeln. Det är en jäkla jo-jo. Ibland kan vi ringa ut, ibland inte. Kunderna har i alla fall inga problem med att ringa oss och det är ju alltid bra. Sedan är det ju en mindre sak att vi inte kan koppla till externa nummer, som mobiltelefoner som alla utesäljare alltid är kopplade till. Det här felet har vi nu haft sedan igår eftermiddag.

De har fortfarande en avgrävd kabel i Göteborg och datorerna i Jönköping funkar inte. Så jag hoppas att det bllir träning idag för jag har en del frustration i kroppen just nu.

Idag var det månadsmöte och tio minuter efter att alla hade kommit tillbaka ringde vår vd till växeln (10:00) och hamnade hos mig. Han sa att han hade glömt sin mobil i konferensrummet och nu var det låst. Så han bad då mig att hämta nyckeln i receptionen och leta rätt på mobilen som ligger där någonstans. Jag går nerfår nyckeln och stannar och pratar med honom i tio minuter då han sitter ensam för att hon är och duschar efter att ha varit ute och sprungit.

Han fick ett samtal som var från en som han jobbat med tidigare och då passade jag på att gå och hämta telefonen. När jag kom tillbaka så var han fortfarande ensam och vi pratade lite till i några minuter och sedan kom hon tillbaka. Hon hade glömt sin deo och fick låna hans oparfymerade och under tiden fick jag lukta på hans vanliga. Han kör Armani och den luktade gott. Visserligen visste jag redan det då jag vet hur han luktar, men... Han räckte över den till mig och jag luktade och när jag gav tillbaka den så nuddade våra fingrar vid varandra. Myyys.

Jag pratade lite med henne också och han kunde ju inte låta bli att lägga sig i. Han sa att han trodde att jag har ett bra löpsteg. Jag frågade inte närmare vad han menade eller varför han trodde det. Så tog jag och knallade upp

Min "den-där" kollegan skickade ut ett mail om telefonfelet och svenskan i det mailet var under all kritik tyckte jag. Men det kanske är min fars och min utbildnings fel. Jag är rätt petig vad gäller språket, även fast jag är medveten om att även jag gör fel (läs: Även solen har sina fläckar). Jag vidarebefordrade det till mina kollegor där nere så att de fick läsa. Här är det mailet:
"Ämne: Finn fem fel

Det är inte bara i talet som det blir fel... Här är informationen som har gått ut om växelproblemet vi (fortfarande) har. Men jag ska inte vara petig... ;-)

Vi har ringt och påtryckt både Telia och Relacom att ågärda telefoni problemet snarast och ikväll om man måste starta om växeln så att vi inte får avbrytna samtal. Problemet med att vi inte kommer ut på linjen då och då, plus att vi i växeln inte kan koppla till era mobiler, uppstod igår eftermiddag efter när Relacom tekniker felsökte ett förbindelseproblem som vi har men inte märkt av direkt. Vi får in samtal till växeln och det är bara korta mellanrum som det inte går att ringa ut på linjen.

Återkommer så fort jag får mer information.

Relacom från Göteborg meddelade att de fortsätter med kabelfelet, så vi fortsätter att ta emot alla direktnr/Göteborg i växeln.

Mvh

Xxxxx"

Hans svar blev:
"Du skämtar, eller så gör hon det. Detta är inte möjligt!!!??? ;-)

// Xxxx"
Hennes svar blev:
"Vad ska man säga...katastrof är ju bara förnamnet....!! Har hon inte fått några reaktioner från personalen...men det är klart folk är väl inte lika elaka som jag...:-)"

Träning blev det i alla fall. Jag ringde ner klockan 12:10 och frågade honom om det var halv ett som gällde och det var det. Så halv ett gick jag iväg (och träningsgrejen gör mig fortfarande nervös) för att träna. När jag kom dit så var jag ensam, han hade inte hunnit komma än. När jag var ombytt så gick jag till gymmet och då passerar man herrarnas omklädningsrum och när jag går förbi hör jag ett samtal därifrån och slängde ett öga in genom dörren och... oj, oj, oj! Där stod han med bar överkropp! Den gick inte av för hackor direkt.

Jag satte mig på cykeln för uppvärmning i fem minuter och när jag hade suttit där i tre minuter kommer han in. Först så hälsar han då artigt som vanligt. Sedan säger han att varmvattnet är avstängt och att han rekommenderar mig att sätta på bastun för då blir man så varm så att man inte känner av kylan lika mycket. Jag trampar klart mina minuter och går in och drar igång bastun. Samtidigt så tar jag med mig en promo-platta vi har fått som ingen av oss här i växeln gillar så han kan ta ner den till dem.

Han står vid radion för att ratta in någon bra station när jag räcker över den till honom och när han får den tackar han artigt (han är väluppfostrad) och så börjar vi med tränandet. Den här gången så flyter samtalet på väldigt bra den här gången. Jag frågade honom varför han trodde att jag hade ett bra löpsteg och han sa att han har ett bra öga för sådana saker och när jag går så studsar jag. Han sa att det är väldigt bra när man springer.

När man tränar så blir det väldigt mycket prat om träning. Väldigt mysko... ;-) Så jag frågade honom om skillnaden mellan att använda maskiner och att träna med fria vikter och fick svar på det. Sedan använde jag en maskin där man måste få tag i ett handtag som dinglar en bit ovanför marken och jag är inte så lång och det beklagade jag mig lite över. Han sa då att det var väl inga problem. Så jag tog tag i ena sidan av handtaget och då hamnade den andra delen ännu högre upp och hans reaktion blev då: "Aj fan. Där ser man." Jag sa att det blir så när man bara är 1,63 och så ställde jag mig på sitsen för att nå.

Först hade jag den inställd på 25 kg. Jag gjorde tio repetitioner och kände att det nog var för mycket och inför den andra omgången så ändrade jag till 20 kg. Men det blev för enkelt. Då frågade jag honom om han hade något knep. Och det hade han. Han tog en 2,5 kg vikt som man har till skivstången och satte den på spärren till de andra vikterna. Så sa han: "Det här knepet tar man till när det inte finns tillräckligt med vikter i maskinen." (Tror att maxvikten man får där är 100 kg.) Mitt svar på det blev: "Jaså, det är därför den är så böjd." Han flinade bara lite och sa: "Jag säger inget."

När jag var klar så reste jag mig för att försiktigt släppa ner viktpaketet så att det inte smäller alltför mycket. Då så tar den lösa vikten i de vikterna som inte används och trillar av med en smäll. Eller flera smällar blev det då den först slog i maskinen innan den föll i golvet. Då sa han: "Välkommen i klubben." Han tyckte att det skulle höras att det är folk i gymmet och det gör det ju när man smäller vikter i golvet.

Så går vi därifrån och han säger: "Vi ses" och jag svarar: "Ja, det lär du inte slippa" och då skrattar han bara lite. Sedan knallar vi iväg till varsitt omklädningsrum och bastar innan vi ställer oss i det kalla vattnet. Men det var inte så kallt. Det var mer fisljummet. När jag går ut så ser jag ryggen på honom och kan inte låta bli att hojta till. När jag var i bastun så kände jag att mitt halsband blev ganska hett. Det tog mig bra många minuter att fnippla av mig det med mina klor till naglar och jag insåg att det inte skulle gå så bra att sätta på mig det själv. Jag hade tänkt be någon av mina kollegor att hjälpa mig med det, men nu såg jag ett gyllene tillfälle.

Så jag frågade honom om han var bra med sådana saker, men han bara skrattade och sa att han inte var det (han använder inte halsband själv). Jag berättade samtidigt att det blev lite varmt under halsbandet i bastun och att det tog mig väldigt lång tid att få av mig det. Jag tänkte ju inte på halsbandet då jag alltid har det på mig när jag gick in i bastun och hans reaktion blev: "Ja, just det" och så fick jag sällskap till trapphus tre. Trevligt att se honom med blött hår... ;-)

Ja, jag vet. Jag är sjuk. Rubbad. You name it. Men han har en sådan effekt på mig. Jag kan inte rå för det. Sedan måste han ju trivas på något sätt i mitt sällskap för annars hade han ju aldrig frågat om vi ska träna tillsammans. Frågan är bara vilket sätt det är på. Jäkla trafikljus... Och det är fortfarande fel på växeln. Ibland kommer man ut, ibland inte. Blir bara så trött.