Heureka!

I morse så verkade det som att min träning har gett lite resultat i alla fall.

Det var strul på pendeln idag mellan Älvsjö och Västerhaninge på grund av strömförsörjnings-problem och signalfel så det kunde bli lite förseningar på tågen. Mitt tåg var fyra minuter sent så det var en tvåminutersmariginal till bussen. Det i sin tur betydde att det bara var att springa. Förut var det så att jag inte orkade springa upp för backen till bussen. Det var inte så att konditionen tog slut, utan det var så att det inte fanns tillräckligt med muskler.

Idag så orkade jag springa hela vägen upp för backen och hela vägen fram till bussen. Och det är för att jag genom träningen och gå i trapporna hemma (istället för att ta hissen) har fått lite mer muskler som gör så att jag orkar. Det är sådana här saker som gör att man uppmuntras att fortsätta med det man gör. Ett tag till i alla fall...

Igår när jag gick så kollade jag av med honom om hon hade ätit någon tårta eller inte. Hon hade varit "duktig" och inte rört den. Det trots att han sa till henne att en tårtbit inte innehåller så mycket kalorier som man tror. Så när jag kom ner så hade han nästan ätit upp de båda, hyfsat stora, tårtbitarna som jag gav dem (ungefär 5x10 cm). Men han är ju en som kan äta ofta och mycket.

Sedan blev han lite förbannad för att det hade varit några här från Axfood och när de gick så hade de varit och handlat i butiken som finns här. Butiken som bara de som är anställda av Dagab får handla i. Men de tyckte väl att eftersom de tillhör samma koncern så har de rätt att gå och handla där. Och så länge ingen opponerar sig och säger "Nej, du får inte handla här" så är det väl klart som fan att de gör det.

Klockan tio ringer han upp och aviserar ett besök och jag sa att jag möter upp det på tvåan och han sa att det nog var säkrast. Så jag skuttar ner och möter besökaren som är... DANSK! När vi kommit upp så mailar jag ner till honom:
"Från: Xxxxxxxx, Xxx
Skickat: den 25 september 2007 10:08
Till: Xxxxxxxxxx Xxxx
Ämne: Jag förstår


Jag förstår varför du tyckte att jag skulle möta besökaren. Han var ju för fan dansk! Tack och lov så verkade han van vid svenskar och svenska för det gick ganska bra att samtala med honom... Jag tror i alla fall att jag sa rätt saker. "


Hans svar på det blev:

"Från: Xxxxxxxxxx Xxxx
Skickat: den 25 september 2007 10:11
Till: Xxxxxxxx, Xxx
Ämne: SV: Jag förstår


 

Just precis. Nu har det kommit ett paket till Xxxxxx Xxxx. Ska jag be det att gå upp till plan 2, så möter du upp där?"



Jag skrev då:
"Från: Xxxxxxxx, Xxx
Skickat: den 25 september 2007 10:14
Till: Xxxxxxxxxx Xxxx
Ämne: SV: Jag förstår


Ja tack! Det vore väldigt trevligt om du kunde göra det."


Han skrev då tillbaka:

"Från: Xxxxxxxxxx Xxxx
Skickat: den 25 september 2007 10:20
Till: Xxxxxxxx, Xxx
Ämne: SV: Jag förstår
 

Sorry har inte tid."



Tog och svarade lite snällt på det:
"Från: Xxxxxxxx, Xxx
Skickat: den 25 september 2007 10:22
Till: 'Xxxxxxxxxx Xxxx'
Ämne: SV: Jag förstår
 

*S* Jag förstår. Paketet har lite svårt med språket. Ja, ja. Får väl komma ner och hämta det vid tillfälle då."

Tio i elva gick jag för att hämta paketet. När jag kommit ner på plan två och svängt ut i korridoren ser jag en vit skjorta som nästan är framme vid butiken. Han sa då att han hade ju kunnat tagit med sig paketet, om han inte hade haft minne som en guldfisk, då han skulle till plan tre för att installera IP-telefoner. Så vi hade kunnat köra den varianten att jag skulle möta upp paketet på plan två.

Hamnade i samtal med honom ett tag och efter några minuter så kom butikschefen och så pratade vi alla tre i några minuter om litteratur. Böcker och författare. Som det är nu i skolan så får barnen välja en bok själva som de vill läsa och skriva en recension om. När jag gick i skolan tvingades vi välja en bok av en svensk klassisk författare och jag valde Harry Martinsson - Vägen till klockrike. Jag berättade det för de båda och sa att om jag inte hade tvingats läsa en klassiker så hade jag inte upptäckt att Martinsson skrev bra böcker.

Sedan fick butikschefen ett samtal och vi gick alla åt varsitt håll. Jag kom ner till henne och blev kvar där ett tag. Jag frågade henne om hon ville följa med och se rugby. (Skickade ett mail med bilder på rugbyspelare och en till inbjudan igår) Hon är helt klart intresserad av det. Hon har dock lite problem då hon väldigt sällan är barnfri på helgerna. Men hon skulle nog försöka fixa det.

Sedan pratade vi om allt möjligt. De två som sitter där hade blivit inbjudna till Dagabs personalfest den 13/10. Egentligen så ska de inte bli bjudna då de inte tillhör företaget, men de tackar och tar emot. Det de måste göra är dock att de måste tänka på att inte dricka för mycket och göra bort sig. De har strikta order från Securitas att inte beblanda sig för mycket med dem de arbetar hos vare sig med eller utan uniform.

När jag hade stått där nere och snackat med henne i ungefär tio minuter en kvart så kommer han tillbaka. Vi fortsätter alla tre att prata om allt möjligt. När han kommer ner så har han de tomma "telefonkartongerna" med sig och hon gav honom en liten pik och han sa då: "Jaha, men då får du inget som jag tänkte bjuda på." Sedan öppnade han en av de tomma telefonkartongerna och i den låg det tio stycken av det han kallar för "gräddbullar".

Jag blir bjuden och tar först en med kokos på. Sedan blir jag bjuden igen och då tar jag en utan kokosen. Sedan går hon bak för att hämta vatten och han frågar mig då om det är den första jag är inne på. När jag säger att det är den andra blir han lugn och proppar in en hel på en gång och två sekunder senare ringer det. Men han klarar av det galant. Som han själv sa så är det ju mest luft i dem. Han gör en sådan igen när hon kommer ut till och och även den här gången så ringer det precis efter. Han tycker om att "stajla" för oss tror jag.

Sedan är han på mig om att jag ska träna varje dag igen. Tack och lov så kan jag inte riktigt göra det då jobbet inte tillåter det. Idag ska han ut och springa igen. 2,3 mil tänkte han ta idag, sedan blir det ingen mer löpning förrän loppet på lördag.

När klockan är omkring kvart över elva så ringer en av mina kollegor ner och säger att jag ska gå på lunch för att jag och en annan kollega tänkte åka till Handen för att hon ska till systemet. Trevligt tycker jag och fem i halv kommer hon ner och jag lämnar paketet och åker iväg med henne. Men innan hon kommer ner så går en av inköpstjejerna förbi då hon ska på lunch. Han brukar titta lite extra efter henne och jag säger då: "Vill du ha hennes telefonnummer?" Han tittar nästan lite äcklat på mig och säger: "Nej tack." Hon ser inte dålig ut alls, men det är inte riktigt hans typ.

Så frågar de mig var vi ska äta och jag hade inte den blekaste. Så han tipsade om Café Momo som serverar lite olika maträtter. Bland annat lite libanesisk. Så vi testade det stället och jag tog en Meza-tallrik för 60 kronor och det var riktigt gott.

När vi kom tillbaka så var han där ensam och han var i telefon och likaså var min kollega jag åkte med. Så han tog lite tid på sig med det samtalet och gick sedan och hämtade paketet. Min kollega gick upp. Jag sa sedan att vi var på det stället han rekommenderade. Han frågade vad vi tyckte och vi sa att det var helt ok. Stannade bara kvar i fem, tio minuter och sedan gick jag upp till mig.

Idag blir det tårta igen. Vet egentligen inte om jag känner för det, men... Äh! Vad fan.

Halv tre bad en kollega från Gbg att någon av oss skulle ringa ner och höra om hennes taxi hade kommit eller inte. Det var hon som svarade och de ser ju när det är vi som ringer så hon svarade lite "annorlunda". I bakgrunden var det någon som sa att han ville ha tårta. Att han höll på att tappa byxorna. Jag sa då till henne att han inte skulle ha någon tårta.

Tio i tre så går jag och kollar hur det ser ut i köket och det såg förjävligt ut. Tog och plockade ur disken från diskmaskinen och ställde in all disk. Ställde sedan in det som var över av tårtorna i kylen och sedan bad jag honom vi avtackade att ta med sig en tårtbit till receptionen. Tog en ganska stor bit av jordgubbstårtan och slängde dit två svenska flaggor, en marsipanros och lite chokladdekoration. Fick ett svar på mailen fem minuter senare:

" Från: Xxxxxxxxxx Xxxx
Skickat: den 25 september 2007 15:16
Till: Xxxxxxxx, Xxx
Ämne: Tack


För tårtan. Den satt fint ska du veta!!!  

/ Xxxx 


Xxxx Xxxxxxxxxx
Dagab AB
Box XXX 
XXX XX Haninge

Tel:XX-XXX XXXXX "


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback