Mitt i veckan
Igår fick jag skjuts hela vägen hem av en som var och hälsade på hos oss. En som slutade här i slutet av juni. Man tackar knappast nej till en sådan sak. Det som är bra med honom är att när man får åka med honom är att man inte behöver anstränga sig att prata. Han pratar på som sjutton.
När jag pratade lite mer med "min" väktare och han sa att han blev lite nervös när det kom ner en gammal gubbe med en bit tårta till honom. Men han sa (inte bara skrev i mailet) att den biten satt riktigt bra. Han hade tränat hårt och sedan bastat, så han hade krympt lite (sa han).
Imorse klockan 07:58 så mailade jag ner en fråga: "Idag 13:30???" och fick som svar två minuter senare: "Japp". Jag tycker att det är bäst att påminna honom då han själv erkänt att han har ett guldfiskminne. Sedan tycker jag att om jag ska träna ensam så gör jag det hellre vid 11-tiden än 12:30. Orsaken till att jag har bytt tid för träning är ju för att få sällskap.
Fem i elva ringde någon av dem upp och meddelade att ett panikbud hade kommit så det var bara för mig att springa ner och hämta det. Hade vissa planer på att gå på lunch då, så det var bara att tänka om.
Stannar kvar där nere till kvart över elva ungefär. Jag kände att jag ville ha lite tid att smälta maten på. Men inte så mycket tid så att jag inte kunde avvara lite tid åt dem. Fick reda på att han är jättekittlig. Inte för att jag kommer att våga utnyttja det, men ändå.
Han berättade att han var ute och sprang 2,5 mil igår och att han kände det i hela kroppen idag. Han hade svårt att ta sig ner för trappan hemma för att han hade så ont. Men samtidigt så känns det bra med träningsvärk. Sedan pikade han henne för att hon tyckte att det är jobbigt att springa 2,5 km.
Hon visade hur osmidig och stel hon var bland annat på grund av löpningen. När hon satt på en stol med fötterna på bordet och raka ben så nådde hon inte tårna. Han visade att han klarade av det utan några som helst svårigheter. Men han ursäktade henne med att hon har långa ben och att han har långa armar. Jag kunde inte låta bli att yttra att det då finns vissa likheter med apor. Han har tydligen blivit kallad det förr...
Sedan har hon fått en beundrare från oss och jag kan säga att hon inte är intresserad av honom på något sätt. Men han mailade henne i morse och lånade ut en bok till henne. Han frågade henne för ett tag sedan om hon hade färgat håret och så har han gett tipset till henne att kontakta min närmsta chef om hon är intresserad av att jobba här.
Det känns som att han - om han skulle ha haft en liten chans - har gått in på fel sätt. Jag var inte på samma sätt. Min kontakt med dem här nere har ju utvecklats under en ganska lång tid. Sedan var det var han som började prata med mig, inte jag med honom. Men hon bad mig att inte låtsas om som om jag vet något om det och det kommer jag inte göra.
Innan jag gick så frågade han om jag skulle träna halv ett och jag sa att jag skulle det. Då sa han att jag skulle ha det så trevligt. Jag tog då och blängde på honom och han skrattade och sa att han skulle göra det också. Och från nästa vecka ska han börja träna benen igen. Jag sa då att jag såg fram emot att se det. Då tittade han lite konstigt på mig. Jag tror han försökte förstå vad jag menade där. Men jag menade inget speciellt med det.
När jag kommer ner till korridoren ett par minuter efter halv så ser jag en vitklädd rygg ocj ropar efter honom: "Vad trevligt att du är först för en gångs skull." Han vänder sig om och säger: "Men vi sa ju halv. Det är du som är sen." Så käbblade vi lite och så sa jag till honom att det syntes när han gick att han hade ont. När vi kommer till första dörren så håller han upp den åt mig och när vi kommer till andra dörren så håller jag upp den.
Så byter jag om och kommer som alltid in efter honom till gymmet. Möts av låten Ain't Nothing Else Matters - Metallica. Radiostationen han rattar in när han kommer dit är Rockklassiker och det är en riktigt bra radiokanal. Han tipsade om den kanalen på lördaghvällar, för då spelar de bara musik och inga avbrott.
Även idag så tränar vi och pratar ungefär lika mycket. Som vanligt med andra ord. När jag ska ta den sista maskinen (som tränar skuldrorna) så blir det tvärstopp. Han ser vad det är för del. Vajern har hoppat ur trissan och han kollar upp och fattar inte hur det kan ha gått till för det borde inte gå. Han försöker fixa den åt mig, men inser att det behövs något verktyg. Så han går och kollar i vaktmästeriet, men hittar inget där och då tipsar han mig om en annan maskin. Men jag tycker att det är gulligt. Han ägnade den maskinen flera minuter innan han gav upp. Det är ju ändå tanken som räknas.
När jag kommit upp och hämtat mer vatten (man blir törstig av att träna och svettas) så säger en kollega till mig att det finns ett paket att hämta. Så jag går ner och gör det och det första han säger är: "Nä, men hej. Det var länge sedan." Sedan säger han: "Du kan väl knappt ha hunnit upp?" och hon skickar över det platta, lilla paketet till mig.
När jag hade varit där någon minut så kommer det in en budkille och lämnar in paket. Två stora, men lätta paket som skulle till oss. Jag såg i alla fall över kanten på paketen. Han tyckte att jag skulle gå två gånger för att få mer träning, men det totalvägrade jag. Sedan sa han att han kunde ställa en hink vatten på så att jag fick lite tyngd och det tyckte jag han kunde göra. Men då ville han inte.
Hon sa sedan att han kommer att få det tråkigt när vi flyttar för alla hans beundrarinnor kommer att fösvinna då. Speciellt den lilla, pigga saken. (Hon är alltid pigg och glad och sprallig.) Han sa då att han tycker att hon bara är för mycket. Så två av hans beundrarinnor/favoriter är det något fel på. Vilka de andra är vet jag inte. Men det ska jag nog lista ut. Blir kvar i tio minuter, en kvart och pratar och innan jag går så säger jag till henne att jag skickar ner hennes beundrare. Hon protesterar mot det. Förstår inte alls.