Guinness

Ja, det är nog så att man aldrig kan få vara riktigt glad och nöjd med livet. I måndags när jag kom hem från landet med en massa packning så funkade inte hissen. Den funkade fortfarande inte igår när jag kom hem heller.  Men det är inte hela världen. Jag överlever utan hiss.

Igår när jag skulle hem så kommer jag i tid till Centralen med pendeln och så kommer jag ner till t-banan och på skyltsystemet står det att det förekommer förseningar på hela gröna linjen på grund av en påkörd viadukt. När jag står där messar jag mina föräldrar för att fråga vilken viadukt det var. När jag har kommit på Hässelby-tåget som blev ganska packat redan på T-Centralen och kommit någon station så ringer min telefon.

Det var mammsen som ringde och de hade inte hört något om det alls på radion. Det enda de hade hört var att det var en lastbil som hade kört in i en bro vid Pampas Marina på Essingeleden, men det kunde knappast påverka t-banetrafiken.

Jag kan säga att det var tur att jag klev på där jag klev på för att när vi kom till Fridhemsplan så var föraren tvungen att be folk att gå ur tåget för varningssystemet för överbelastat tåg tjöt för fullt i förarhytten. När vi kom till Thorildsplan så blev vi stående för att tågen gick bara enkelspårstrafik mellan Kristineberg och Åkeshov. Ledningscentralen släppte fram tre tåg i taget åt varsitt håll. Föraren beräknade att vi skulle bli stående i cirka tio minuter och så tackade han för visat tålamod.

Jag tror att vi blev stående i mer än tio minuter men jag har ingen direkt uppfattning om tiden då jag lyssnade på musik och förbannade min rygg som började "brinna" redan där. Och det var ryggslutet till skillnad från mellan skulderbladen som jag nästan har dagligen efter en arbetsdag. När vi kom till Brommaplan så gick den större delen av trafikanterna av. Kunde ha satt mig då, men det är bara åtta minuters resväg därifrån så jag stod upp.

Jag kom hem 35 minuter senare än vanligt och messade mina föräldrar igen och blir även denna gång uppringd och jag fick höra att det inte hade varit något om det på nyheterna alls. Bara lastbilen på Essingeleden.

Fast jag hade lite kul i alla fall igår. Efter lunchen så sitter jag med någora och snackar när vår vd kommer in från sin lunch med en mjukglass i handen. Vi pikade honom för att han bara hade köpt till sig själv och inte bjuder oss. Sedan sa han: "Ja, det märks att det är sommar snart när man har en mjukglass i handen och humlor i pungen."

Jag tror att vi tjejer som satt där först bara tittade på honom och sedan började vi skratta. Jag fick ett skrattfnatt så att det började rinna i mina ögon och jag försökte skärpa till mig. Då sa han till mig: "Men du behöver inte skärpa till dig bara för att jag är vd. Jag är precis som vem som helst." Då sa min närmsta chef: "Jag tror inte att hon tänker på det och det är därför hon gråter." Sedan var min lunchtid slut så jag reste mig och då sa han: "Jasså, det blev så jobbigt sällskap och samtal nu så att du måste gå." Jag svarade: "Ja, precis" och så gick jag till min plats.

Imorse läste jag att det var en lastbil som hade hört in i tunnelbaneviadukten vid Stora Mossen. Det var väl det jag misstänkte då det är en låg bro och med tanke på att det var enkelspår mellan Kristineberg och Åkeshov så finns det inte så många andra viadukter att välja mellan.

Sitter i lugn och ro på tunnelbanan imorse och läser tidningen. När vi kommer till Fridhemsplan så säger föraren: "Ja, tyvärr så börjar den här dagen inte speciellt bra. Hela signalsystemet för den gröna linjen har slocknat. För er som kan så rekommenderar jag er att byta till den blåa linjen som går som den ska samt bussar." Tre fjärdedelar av tunnelbanan (inklusive undertecknad) klev av och gick ner till den blåa linjen.

Man kan verligen säga att det var tur i oturen att det tåget jag satt på stod vid Fridhemsplan så att jag kunde byta. Vilken annan station annars (om det inte hade varit Rådmansgatan eller Hötorget för då går man) så hade jag blivit sittande till 06:49. Inte hela världen, men jag vill hinna äta min fil och müsli.

Så jag klarade precis att hinna med det vanliga tåget och kom som vanligt halv åtta till jobbet och fick äta min frukost i lugn och ro.

Så var det första dagen på en ny vecka. Eller egentligen är det inte sant. Det är egentligen söndagen som inleder veckan, men vi har "gjort om" det lite och har måndagen som första dagen i veckan eftersom det är den dagen som inleder en ny arbetsvecka.

Har i alla fall varit på landet den här helgen och det var så skönt så skönt. Mycket god mat, underbart väder och god dryck. Ja, nu kommer jag skriva det som min kära mor sa att jag skulle skriva om. Jag gör ju mitt bästa för att få dem att framstå som alkoholister... ;-) Det blir en del när det är speciella tillfällen... Både till lunch och middag.

Det enda jag behövde göra när jag var där den här helgen var att jag fick laga maten på lördagen eftersom jag visste hur man gjorde den utan recept. Det var kyckling som var tillagad i lergryta. Det är så underbart gott att tillaga mat i lergryta. Just den här kycklingen fyllde jag med två gula lökar och en stor morot och kryddade den med vanlig "Allkrydda". Till det gjorde jag 12 hasselbackspotatisar.

Det är inte ofta som all mat går åt och alla tre i familjen blir för mätta, men så blev det i lördags. Det enda som vi inte åt upp var kycklingbenen, brosket och fettet. Detta slängde vi ut till grävlingen... eller vem det nu var som åt upp dem. Kan säga att kycklingfyllningen var suverän att äta. Löken smalt i munnen och morötterna hade tuggmotstånd.

Vi åkte hem imorse så jag gick upp 03:30 idag... Hade med mig Kärleksmums (chokladrutor) som mina kollegor tyckte att jag skulle bjuda på. Egentligen ville de ha det redan i onsdags, men så kul tyckte jag inte att vi skulle ha.

Sedan har jag nu på morgonen lärt mig några saker när jag har bläddrat i mattidningar.
1. Cashew- och valnötter ska inte förvaras i rumstemperatur, utan kallt.
2. Ordet scones kommer från gaeliskans sconn som betyder snabb, bråttom.

Nä, men massor av det i ögonen.

När jag kommer innanför grindarna här på jobbet så är det en kille som står och blåser grus med en lövblås. Allt grus och damm är torrt (han använde inget vatten alls för att binda dammet) så det blir ett ganska stort och kraftigt dammoln och jag gick i det nästan hela vägen från grinden till entrén och det är en sträcka på någonstans mellan 60-100 meter. Egentligen inte så långt, men att gå i ett tjockt dammoln den sträckan är inte kul.

Känner att det fortfarande är grusigt i ögonen av det där. När jag kommer in så säger jag först hej till en kollega som sitter och fikar samtidigt som jag beklagar mig över den enorma finkänsligheten att stå och blåsa damm och grus vid den här tiden på dygnet.

Jag har precis tagit av mig jackan när Paul kommer och han säger: "I saw you walking through all that dust." Jag svarade: "Yeah, I did." Och så börjar han säga samma saker till mig på engelska som jag sa på svenska några minuter tidigare.

Kan säga att jag inte var riktigt beredd på att prata engelska så där direkt på morgonen, men jag tror att jag klarade mig ganska bra. Men hjärnan var inte alls beredd på ett annat språk. Hade nog inte vaknat tillräckligt...

Men annars är det bara bra. Det är fredag och det betyder fredagsmacka. Sedan kommer vi att få tårta idag då vi har en här som fyller 60 år imorgon, så vi firar henne idag.

Ja, idag var det den här dagen igen då. Dagen när man klockan 12:13 blir ett år äldre. Men det är en del som har tjuvstartat. Har fått två telefonsamtal på mobilen (mamma och från en utesäljare i Jönköping) och tre mail (en f.d. kollega från A.T.T. min morbror och tjejen på Dagab) varav ett innehöll ett löfte/hot om att få ytteligare att telefonsamtal med sång (Dagabtjejen) och två grattis (en med sång och en med en kram) här på jobbet av två kollegor. Har en känsla av att det kommer att bli mer sådana.

Ja, då får vi väl se hur den här dagen kommer att bli. Jag vet att jag kommer att få den stora presenten idag och de andra på lördag. Eftersom jag bara har önskat mig tre olika saker så kan jag ganska lätt lista ut vad den stora presenten är för något. Min lista bestod av:
1. En ny handväska
2. Nya strumpor
3. En bänkdiskmaskin

Så det är nog strumporna jag kommer att få idag. ;-)

Det var ett tag sedan jag skrev här och det är väl säkrast att skriva något då innan jag för höra att jag inte har skrivit något på ett bra tag. (Ni vet vilka ni är.)

Vad har då hänt sedan senast? Inte så himla mycket. Jag fick i alla fall reda på vad hon hade gett honom som avskedspresent:
"Xxxx fick enligt sin egen önskelista en verktygsväska, en låda med skruvmejslar och en låda med bits ifrån biltema... Själv köpte jag en Poker skärm..du vet en sån där tjusig grön som jag tycker han ska ha på sig när han spelar poker... Och skulle han inte vinna pengar på poker så fick han en trisslott...och sist men inte minst så gav jag honom en Willy trainer....(finns på teknikmagasinet.) Alltså en snopptränare..kunde inte låta bli att påpeka att han inte skulle glömma sina träningspass bara för han bytte arbetsplats....:-) Han blev glad iaf....:-)"

Hon befinner sig just nu i ett kaos. Hon har fått så mycket att göra så hon vet inte var hon ska börja. Eller som hon skrev idag: "Usch jag har verkligen massor att göra....:-( Känner mig inte social för fem öre...." Men jag muntrade upp henne lite och skickade en riktigt fin bild på Orlando Bloom till henne. Den bilden är nu hennes skrivbordsbakgrund.

Igår var det i mina ögon en trevlig dag trots att det var måndag. Det var ett underbart vårväder och jag var ute på en promenad efter lunchen med tre kollegor och helt plötsligt hör jag ett: "Tjipp-tjipp" och kunde konstatera att våren nu är här eftersom sädesärlan har kommit. Jag räknade ut att sträckan vi gick var 2,6 km och vi gick på under en halvtimme. Det vill säga: En snitthastighet på ungefär 11,5 km/h.

På vägen hem (eller omvägen hem kanske jag ska säga) så skulle jag hämta ut ett paket från Västerås. Jag visste redan innan jag hämtade det att det var mina nya glasögon och jag hade berättat på jobbet att jag skulle hämta dem. Då fick jag höra att jag skulle ta med dem imorgon (läs: idag).

Hämtade paketet och gick raskt hem och slet upp det. Tittade och konstaterade att de ser ännu bättre ut än vad jag kom ihåg att de gjorde trots att de bara är svarta och vita. Det är nästan så att jag önskar mig en lättare ögoninflammation nu för att ha en "anledning" att ha dem på mig. Ja, jag vet. Jag vet att jag kan ha dem på mig utan någon anledning. Men har man linser så...

Har i alla fall med mig dem till jobbet idag och alla som får se dem tycker att de är jättesnygga. Sedan vill de se hur de ser ut på mig och eftersom jag har linser i så blir det väldigt suddigt och snurrigt för mig. När de får se mig med dem på säger alla att jag passar jättebra i dem. Och jag trivs jättebra i dem.

Vi fick tårta igår. Det är alltid gott. Men det var lite tråkigt för det var för att en tjej slutar här hos oss. Men tårta är alltid tårta. :-)

Imorse var det trevligt att gå till tunnelbanan. Bofinken och koltrasten turades om att sjunga. När den enas sång tog slut tog den andra vid. Även idag var det ett trevligt och fint väder, men nu har det mulnat på och det känns som att det är regn i luften.

Så. Då funkar den här sidan efter deras flytt. Det tog lite längre tid än beräknat, men så är det ju alltid.

Jag kan säga att jag hade det riktigt trevligt från fredag kväll till söndag kväll.

På fredagen var jag och såg Sveriges bästa U2-tributeband W2 på Hard Rock Café. Fan vad duktiga de var. Jag blev grymt imponerad av dem. Sedan var de alla fyra jättetrevliga att prata med. Vi som var där från u2.se sa att vi (u2.se) nu har blivit med ett "husband". Kom i säng klockan 03:00.

På lördagen så tog jag mig till Västerås. Var framme 14:06. Tågen håller tiden bra. Men i min vagn så satt det fyra unga (25-30 år) överförfriskade finska gossar. Det var inte så att de var otrevliga på något sätt. Snarare tvärt om. Men de höll sig mest för sig själva och pratade finska sinsemellan. Det första en av dem sa var: "Jag hoppas att det är fler i den här vagnen som tänker dricka sprit så att vi slipper skämmas." Sedan sa samma person: "Ni behöver inte oroa er. Vi kommer att bli avkastade i Södertälje." Han hade väl inte riktigt koll på att tåget inte passerade Södertälje.

Jag tog mig från stationen till min kompis arbetsplats. Hon jobbar för SpecSavers i Västerås. Satte mig i deras personalrum och läste lite. Sedan när min kompis hade slutat för dagen (15:00) så gjorde hon en undersökning på mig. Jag hade sagt till henne att jag på fredagsmorgonen hade haft "ett öga rött". Mitt högeröga var så rött i fredags så att jag inte vågade sätta i en lins. Hon kollade ögat extra noga och såg att slemhinnan var lite svullen. Förmodligen hade jag haft en allergisk reaktion mot något jag hade fått in i ögat.

Sedan ringde hennes döttrar och undrade när vi skulle komma hem. Egentligen var det meningen att tvillingdöttrarna skulle vara hos sin pappa, men han och hans nya tjej var bjudna på en fest där det inte var lämpligt för barn att vara. Så vi tog bussen hem till henne. Hennes döttrar är snart tio år så de gör inget större väsen av sig, utan klarar sig ganska bra själv.

Sedan tycker de att jag har ett coolt namn eftersom både killar och tjejer kan heta det. Sedan bor jag i Sthlm och det smäller ganska högt. En annan sak som gör mig "kul" är min spännande tatuering och mina ormringar.

Vi åt lite mat och sedan åt vi ost och kex och till det drack vi lite rödvin och den här gången klarade jag mig från något jag har fått de senaste gångerna jag har druckit rödvin, nämligen migrän. Hennes döttrar gick och lade sig frivilligt vid halv tio-tiden. Vi gick själva och lade oss klockan två (sommartid).

Vi gick upp klockan tio och då sov hennes döttrar fortfarande, men de kom upp strax efter oss. Så åt vi frukost och sedan var det dags för barnen att packa sina saker då de skulle iväg på discodans och deras pappa skulle hämta dem.

När barnen hade gått så drack vi lite kaffe och sedan tog vi en promenad till Västerås C. Hon bor c:a sex kilometer utanför så det tog lite drygt 50 minuter. Men det var ett så underbart väder och har man sällskap så känns det som att det inte är så långt.

Vi gick till caféet nere vid hamnen och köpte en varsin pastasallad och satte oss ute och åt den. Mumsigt värre. Sedan gick vi omkring lite och sedan gick vi till hennes jobb och provade ut nya bågar till mig. Jag behöver nya glasögon då de hag har nu har jag haft sedan jag var 16-17 år. De kommer att kosta 2 000:- med antireflexglas och de är så tuffa.

På jobbet har det inte hänt så värst mycket. Fick ett hästjobb att göra, men nu är det klart. Har fått ett till hästjobb, men det har jag två veckor på mig att göra.

Sedan fick jag veta idag att Paul egentligen inte alls är engelsman. Han är walesare. Han berättade nämligen om sin första trafikolycka han hade. Han var 16 år och skulle egentligen inte alls sitta bakom en ratt. Men han gjorde det och han åkte på en smal, kurvig och backig väg och fick möte. I den bilen satt det typ en 12-årig grabb med en äldre bror bredvid. Paul körde upp på sidan av berget och det slutade med att bilen låg på sidan.