Glömde
Eller, tråkig och tråkig. De tjejer som var här på jobbet tyckte att det var riktigt trevligt.
Det var nämligen så att av någon anledning så gick brandlarmet här och det kom en brandbil med massa brandmän i. Jag fick höra att det fanns åtminstone två riktigt fina brandmän med i den gruppen. En satt kvar i bilen och en annan som kom in i byggnaden. Så det var inget som brann, men något hade utlöst larmet. Alla som var här gick ut på parkeringen utom lagerpersonalen som inte fattade något.
Samtidigt så var det en bra test av larmet och brandkåren. Det visade att larmet funkade i alla fall. Men jag önskade att det kunde ha inträffat när jag var på plats, speciellt eftersom jag har skojat om att dra igång brandlarmet genom att göra upp en liten eld på lagret för att få hit lite ögongodis.
Fast det är ju klart... Vi har ju ett litet ögongodis anställt på företaget nu. Frågan är bara hur ofta han kommer att vara på kontoret då han är ekonomichef över hela nordenkoncernen. Skickade över ett par bilder till tjejen som brukade jobba på Dagab, nu jobbar hon på Green Cargo. Hon höll med om att han såg bra ut. En annan kompis sa att han såg riktigt bra ut för att vara britt. (De är ju inte kända för att vara ett vackert folk direkt.) Den tredje som har fått bilder har jag inte hört av än.
Sedan konferensen har jag haft lite problem med magen. Jag har dagligen halsbränna nu. Jag vet att det började på natten mot tisdag när jag skulle sova och då var det väldigt mycket. Då gjorde det till och med ont i struphuvudet. Det var inte bara den vanliga brännande känslan som jag kan ha lite då och då. Så nu äter jag dagligen syraneutraliserande tabletter. Jätteroligt... inte!
Bilder
Da'n efter konferensen
1 Dricka alkohol
2 Vara uppe efter klockan tio
3 Sjunga
4 Dansa
5 Åka på konferens
6 Samtliga ovanstående saker under en och samma kväll/natt
Vi hade det jätteroligt. Det var helt klart en lyckad konferens, om än annorlunda. Vår andra övning innebar körsång. D.v.s. samarbete. Vi fick först en liten grundläggande lektion allihop, sedan delades vi in i två lag som skulle tävla mot varandra under kvällen. Sedan berättade den ena av dem (Lasse) att skolan förstör mycket för människor. I skolan finns det bara ett ämne som man blir stoppad i och det är sång. Kan man inte sjunga så får man inte vara med i kören. Det är som att säga åt en som läser dåligt (högläsning) att denna aldrig kommer att få läsa högt igen. Nu är det tvärt om, läser man dåligt ska man öva.
Lagledarna var herrarna som håller i detta http://www.sjung.nu/. Mitt lag fick helt klart den bästa körledaren tycker jag. Jag vet inte om du har sett programmet "Så ska det låta"? Men mitt lag fick en av de medverkande lagledarna där, Putte Nelsson. Putte hade gett oss tävlingslåten "För kärlekens skull" av Ted Gärdestad och det är inte en lätt låt för den spänner över de ljusaste tonerna ner till de mörkaste. Det andra laget tävlade med låten "We are the world".
Fast det laget jag var med i gjorde en liten kupp mot vår lagledare och det uppskattades av både honom och vår publiken, det andra laget. Först presenterade Putte låten och sedan spelade han introt och när det var dags att börja sjunga så sjöng vi istället "Eloise" (Arvingarna). Han fann sig hyfsat snabbt och började spela den melodin. Sedan tog vi vår tävlingslåt. Båda lagen vann i olika klasser så vi stod alla som vinnare och låten vi som vinnare (dvs alla) skulle sjunga var "Proud Mary".
Sedan hade jag det riktigt trevligt under middagen (och även resten av kvällen) då jag hamnade mitt emot vår nya, två år äldre (upptagna) riktigt snygga (mörkbrunt hår och bruna ögon) och genomtrevliga ekonomichef (som är omkring 170 cm). Det visade sig att han inte alls är ifrån USA som jag hade fått höra utan han är från... och hör och häpna nu... Wales! Cardiff rättare sagt. Jag blev genast mycket mer positiv inställd till honom. Det "roliga" med honom är att han säger samma sak om engelsmän som de gör i de andra länderna som ligger omkring England. Han är inte överförtjust i det landet. Så det är nog antagligen samma sak med walesare som med irländare och skottar. De känner att engelsmännen ockuperar deras land. Jag blir mer och mer förtjust i de tre länderna som ligger i närheten av England.
Vi pratade ganska mycket med varandra under kvällen där och kom in på salt och vinägerchips. Jag älskar dessa chips och det sa jag. Då sa han att de (han och familjen) nyligen hade varit i Wales och bunkrat upp påsar med dessa då frågade jag om jag fick köpa en, men han sa att jag skulle få en påse. Så vi får se om han kommer ihåg det nu. Han har bott i Sverige i 13 år så han pratar bra svenska, men engelska är lättare för honom så jag sa att han fick prata engelska om han ville men jag märkte att jag gjorde det jag hade lovat att inte göra när han gjorde det, jag svarade automatiskt på engelska. Han vill (precis som alla engelsktalande) att man pratar svenska med honom så att han lär sig.
När middagen var avklarad så var det dags för discot som alltid blir och jag lyckades dra upp tre tråkiga herrar på dansgolvet. Först var det han som är chef över försäljningscheferna (vi har många chefer ska du veta) sedan fick jag upp vår gästarbetande belgare som är IT-chef och sedan fick jag upp vår nytillträdde nordiske finanschef (snyggingen). Den första försvann ganska snabbt, men de andra två var det fart på. Huset vi hade discot i stängde klockan ett och då gick jag och ungefär sju personer till till en av de andras rum för en liten nattfösare (whiskey). Bland annat walesaren. Sedan försvann alla utom fem stycken klockan halv två och då förljde jag med de andra fyra ut och satte mig på trappan med dem (de tre herrarna rökte, en av dem bara feströkte). Så det var jag, en tjej från vår butik här i stan, vår föredetta lagerchef (han gick in i väggen och har fått lättare och andra arbetsuppgifter), lagerchefen i Jönköping och... ja, gissa tre gånger. ;-) Vi fem gick till våra rum strax efter två. Sedan var det konferens klockan halv nio och då ville man ha ätit frukost och dessutom skulle man ha checkat ut innan dess. Jag hade bestämt en "träff" med en av mina växelkollegor att vi skulle äta fruktost kvart i åtta.
Det är ju så att jag har en tendens till att dra åt mig nyanställda då jag inte är rädd för att börja prata med dem. Har fått höra att jag är ganska social av mig och att jag har lätt att prata och det stämmer nog.
Tyvärr har jag svårt att sova vid två tillfällen och det är:
1 När jag har druckit alkohol
2 När jag är på bortaplan
Så det blev inte så mycket sömn för mig och på morgonen funkade det väl, men runt klockan elva så slog det till för oss som hade varit uppe sent. Sedan var det lunch och efter lunchen inträder den s.k. paltkoman. Jag vet inte hur många gånger jag höll på att nicka till under eftermiddagen när "höjdarna" skulle prata. Jag satt av en olycklig slump längst fram så om jag hade somnat skulle det ha synts väldigt tydligt. Tio över tre gick bussen tillbaka.
Igår gick jag och lade mig klockan åtta. Jag var helt slut. Det var en intensiv (värre än vanligt) konferens och nu menar jag inte själva festandet, utan den seriösa biten. Så det plus sömnbrist gör en väldigt trött. Sedan börjar jag känna av träningsvärken i höfter och nacke/skuldror efter träningspasset på dansgolvet.
Dag fem
Sedan inträffade något igår som inte har inträffat på de snart tio åren som jag har bott där jag bor. Det kom en rätt rejäl skur igår när jag var på väg hem. Himlen verkligen öppnade sig när jag satt på tunnelbanan strax innan Alvik. När jag skulle stiga av så regnade det fortfarande, men inte fullt så mycket. När jag ska hem måste jag gå under Bergslagsvägen för att komma till rätt sida. Viadukten ligger i en svacka. Gångvägen sluttar lite uppåt åt ena hållet och ännu mer från det andra och på sidorna är det slänter. Så, vad tror du hände igår?
Jo, det var en ganska rejäl översvämning. Översvämning har det varit förr, men då har det inte varit fullt så mycket som det var igår. Jag såg att det inte fanns skuggan av en chans att komma igenom det torrskodd. Så jag gjorde som en annan gjorde. Jag tog av mig skor och strumpor och så vek jag upp byxorna och gick igenom vattnet. Tur att det är sommar i alla fall så att vattnet är varmt. Vattennivån var upp till mina vrister. Sedan var det bara att fortsätta hem barfota. Det var inte den skönaste eftersom jag går genvägar så är det en hel del grus som man går på... Det gjorde ont.
Imorse såg jag att brunnarna var alldeles överäckta av lera och diverse grenar och gräs. Inte konstigt att vattnet inte kunde rinna ner så snabbt. Jag förstår inte varför de inte gör något åt det där. Det är ju tack vare genvägen upp över sluttningen som det har blivit så där. Jorden/leran rinner ner när det kommer sådana där skyfall. Det skulle vara smart om de gjorde en asfalterad uppgång där.
Imorse skrev jag ett mail till samtliga på företaget om att vi fyra i växeln är borta måndag och tisdag. Jag skrev:
"Eftersom de ordinarie häxorna kommer att befinna sig på konferens på måndag och tisdag så vore det bra om ni alla skötte er urknappning exemplariskt så att de som vikarierar kan bjuda på jättebra service gentemot kunderna. Tack på förhand!"
Jag fick några svar på det. Bland annat:
"Ingen HÄXA till Åhus?"
Jag svarade:
"Näpp. Ingen häxa till Åhus. Vi brukar aldrig få åka med på säljkonferensen (även fast vi skulle vilja göra det)."
Han svarade då:
"Synd att vi ute i landet inte får tillfälle att träffa någon av er nån gång."
Sedan så tog han upp det med försäljningschefen i syd. Inte för att jag tror att något kommer att hända, men...
Ett annat svar:
"Måste säga att ni är de bästa häxorna om ni nu är häxor... :-)"
Det är alltid kul att få sådana spontana svar från kollegor.
Dag fyra
Sedan har det hållt i sig så pass länge nu så att det är nog dags att göra det officiellt. Efter ett tre år långt uppehåll har vi nu hittat tillbaka till varandra. Vi hade det avbrottet eftersom att det blev lite för mycket, lite för intensivt, sommaren 2005. Nu måste jag ha en viss "kontakt" varje dag, gärna flera gånger. Men nu är jag kär i U2 igen och det känns riktigt bra.
Dag tre
Idag på jobbet så börjar vår nya ekonomidirektör. Han kommer från början från USA men pratar bra svenska. Han blev runtvisad av vd:n och personalchefen. Han är den av de som många tjejer här på företaget ville ha anställd, för han ser onekligen bra ut, lite kort, men... Äh. Sådant bryr jag mig inte om. Mörkt hår har han och jag tror att det var bruna ögon och jag har för mig att han är två eller tre år äldre än mig. Och så klart har han familj. Min ena kollega sa (när han hade presenterat sig och skakat hand med oss här i receptionen): "Men vad bra. Då har vi fått se ett ansikte på dig nu." Personalchefen sa då: "Ja, än så länge." och när han kom på att hans svar kunde tolkas som att det eventuellt kunde bli mer än bara det så kom han tillbaka och sa: "Men vad sa jag nu?" och så skrattade han.
Dag två
Så var det andra arbetsdagen efter semestern. Jag överlevde väl den första dagen, även fast den inte var rolig och dessutom kändes den så väldigt lång. Hittills har den här dagen också känts lång, men jag kommer väl att komma in i rutinerna ganska snart... tyvärr.
Nu har jag bokat en tid till Globenhälsan för en hälsoundersökning. Jag ska dit måndagen den 22/9 klockan 08:00. Måndag är väl ingen ideal dag att gå, men man får väl se till att ha en vit helg innan. Jag ville ha så tidigt som möjligt på morgonen eftersom man inte får äta fyra timmar innan provtagningen och eftersom jag ändå inte äter frukost hemma på morgonen så åker jag dit direkt och äter sedan när jag kommer till jobbet.
På måndag (25/8), tisdag (26/8) så är det dags för årets företagskonferens. I år ska vi till Södertuna Slott som ligger strax utanför Gnesta. Vi åker i samlad trupp från Jordbro klockan 08:00 och när vi kommer dit så är det först det obligatoriska morgonfikat. Fest som vanligt på kvällen vilket i sin tur betyder en jobbig tisdag som avslutas klockan 15:00 med en fika. Någon form av aktivitet kommer det som vanligt att bli, vad vet vi inte än.
Sedan har jag upptäckt att jag nog lider av någon form av dödsskräck... eller det är nog fel ord då jag inte är rädd för att dö, det är bara det att jag inte vill dö riktigt än. Hur har jag kommit fram till detta då kanske du undrar. Jo, det är när jag ska sova eller precis har somnat. Ibland när jag precis är på väg att somna känner jag riktigt hur jag faller ner i medvetslöshetsgraden och när det händer så får jag någon form av panik och vaknar till. Eller så är det så att jag har somnat, men i drömmen jag har då så känner jag hur jag faller djupare och då drabbas jag också av panik och vaknar. Anledningen till detta är att jag i just det ögonblicket tror att jag håller på att dö och det vill jag som sagt inte göra riktigt än. Jag trivs alltför bra med livet.
Så...
...då var man tillbaka på jobbet då och som vanligt så undrar man var tiden tog vägen. Det kändes inte som att det var tre veckors semester direkt, på sin höjd en vecka. Och jag är hur trött som helst nu och jag vet att det kommer att bli värre imorgon. Det är alltid värre på tisdagar då kroppen verkligen känner av sömnbristen. De dagarna som jag har somnat innan två är lätträknade. Ett par gånger var klockan efter halv fyra när jag somnade. Så hur lätt var det att somna igår kväll då? Inte så himla lätt och jag sov inte hela natten igenom heller. Har vaknat ungefär fyra gånger i natt.
Fick höra något tråkigt när jag kom till jobbet... eller trist snarare. Någon har - jag vet inte när - stulit 400:- från ett insamlingskuvert vi har här i receptionen. Vi hade ett tag stora problem med stölder av olika slag, men de har minskar ganska rejält den senaste tiden. Men så händer det här. 400:- är en ganska stor summa och jag hoppas verkligen att det är polisanmält.
Vad har hänt under min semester då? Inte så värst mycket tack och lov. Jag har bara slappat och slappat. När det har varit dåligt väder så har jag tittat på film. Har laddat ner några sådana under de här veckorna.
Jag tror att det var på fredagen den 8/8 (rätta mig gärna om jag har fel) halv tolv, som ett litet privatplan störtade i Vinsta, rätt nära där mina föräldrar jobbar och ungefär fyra kilometer från där jag bor. Jag fick ett samtal från min mor vid tolv och hon sa att hon levde. Jag fattade ingenting då jag inte har radion på och jag hade inte varit inne på nätet. Då berättade hon att ett plan hade störtat och då gick jag in på nätet och kollade. Det var ett litet plan med fyra personer som hade kraschat, men alla kunde gå ut för egen maskin. Svensexa var det tydligen.
I torsdags var jag inne i stan. Inget speciellt med det, men jag var där inne för att min kompis från Västerås var uppe i stan. Hon och hennes tioåriga döttrar var på Vasamuséet och undrade om jag ville träffa dem. Självklart ville jag det. Så vi möttes upp på bron mellan Gamla Stan och Centralen då det blev ett litet missförstånd mellan oss. Jag åkte till Gamla Stan och hon trodde att vi skulle mötas upp vid Centralen. Så jag gick ut uppgången mot Riddarholmen och hann nästan gå hela vägen till Centralen innan vi möttes upp. Det var kul att träffa henne igen och det verkar som att hennes döttrar tyckte det också då de nästan satt i knät på mig när vi satt på ett café i Gamla Stan när de skulle visa bilder på deras digitalkamera från deras semester. Jag fick det bekräftat senare på kvällen när jag fick ett mail från henne där hon skrev att det var länge sedan hennes döttrar var så uppspelta som de var när vi träffades.
Sedan har jag lite info till er som gillar BBC:s version av Robin Hood. Som ni säkerligen redan vet så spelas säsong tre in nu i Budapest och ett rykte säger att sheriffen kommer att dö i ett tidigt skede. Men det ni inte vet är det som jag fick reda på redan den första augusti.
Det kommer att komma fyra nya ansikten till serien:
Toby Stephens - Prins JohnDavid Harewood - Broder Tuck
Joanne Froggatt - En flicka från byn Locksley som stöter sig med sheriffen och Sir Guy och flyr till skogs för att ansluta sig till RH:s gäng
Lara Pulver - Sir Guy's syster
Här är en intervju med Richard som handlar bland annat om RH. Frågor som fans har fått ställa via en sida på nätet:
Intervju (ja, den är på engelska)
Dessa bilder är från ett annat tillfälle, men jag ville posta lite bilder också... ;-) och ja, jag vet. Det är många bilder.
