Gåta: Vad får du om...
...du korsar en taliban med en kommunalare?
Jo, du får en MÖRDARSNIGEL! (I kill myself...) ;-D
Annars har det inte hänt så värst mycket idag... än så länge kanske jag ska säga. Dagen är ju långt ifrån slut. Men med tanke på hur bökigt det blev igår när det var fel på något i någon station här i Handen som slog ut alla datorernas förmåga att kommunicera med omvärlden.
Har tagit kontakt med en tjej/kvinna på ett av forumen som jag är medlem på som liksom jag har en svaghet för en viss engelsk skådespelare. Det är trevligt att kunna prata med någon som har samma "besatthet" som jag själv lider av. Någon som förstår mig. Jag är medlem på flera av dessa forum, men ej aktiv. Jag bara läser så det är inte många som vet om att jag finns, förutom då den här "elvirasmum". Jag vet inte vad det är med mig, men det verkar som att jag dras till, eller drar åt mig, personer med finskt påbrå. Den här tjejen är halvfinne. Min kompis i Västerås är helfinne. Två tidigare pojkvänner har haft finskt påbrå.
Det kan kanske vara ett "drag" jag har ärvt av min kära far. Han har fortfarande kontakt med en skolkompis som är finne och han har blivit kompis med en finne på landet. Han hade väl (om jag inte är ute och cyklar helt nu) en eller två tjejkompisar (flickvänner?) som var finskor.
Jag läste dagens kolumn i Metro och det var Alexandra Pascalidou som skrev lite om hur en kompis till henne, från Kanada, upplevde oss svenskar under ett år. Hon sammanfattade sin vistelse så här: "Jag har aldrig varit så ensam. Folk tittar inte ens på mig. Än mindre snackar de som New York-borna gör om man sitter ensam på en krog."
Alexandra drar igång ett försvarstal om att svenskarna är timida och distanserade i början. Att vi behöver tid. Att vi har en misstänksamhet och ett behov av att studera människor innan vi släpper dem inpå livet.
Hennes väninna säger att hon har hört teorierna förr. En kollega hade berättat för henne att svenskar är svåra att lära känna, men när man lyckats så har man en vän för livet. Hon hade fått en väldigt träffsäker liknelse av oss svenskar från en thailändska som bott här i tio år och det är den liknelsen som jag fastnade för. Den var så vacker:
"Svenskar är som naturen. De är som en kompakt skog man måste ta sig igenom. Det kräver tid och kraft, men när du väl klarat uppgiften finner du en välkomnande plats att vila på. Det är belöningen."
Och idag är det mycket bra på tv tycker jag i alla fall. SVT2 klockan 20.00: Fritt fall, brittisk komediserie. SVT2 20.30: Extras, brittisk komediserie. SVT1 21.00-22.35: Morden i Midsomer. Så det blir en riktig TV-kväll för mig. Om jag orkar hålla mig vaken förstås... Jag känner mig konstant trött nu för tiden och jag fattar inte varför. Kanske har jag blivit stucken av tse-tse flugan och blivit smittad med sömnsjukan. ;-)
Sedan kan jag återigen säga att vi har en vd med humor. Strax innan fyra idag så ringde han växeln och det var jag som fick samtalet. Han bad mig koppla honom till någon i Butiken (som stänger sin telefon 15:00, men vi kan koppla igenom) för att han behövde låna en nyckel dit så att han har någonstans att sova. Sedan sa han lite snabbt: "Nej, men vad var det jag sa nu?" Jag bara skrattade och då sa han: "Ja, nu kan du ta och sprida det vidare här på företaget." Jag sa då att jag skulle göra stora plakat och sätta upp överallt.
I vilket fall som helst kopplade jag dit honom och några minuter senare går han förbi här (på väg till köket) och pratar med den jag kopplade honom till och då fick jag höra den egentliga anledningen. Vd:n för Map Danmark är här i stan och bor på hotellet som ligger bredvid Butiken och de behövde ett ställe att sitta och jobba på. När han kommer tillbaka från köket så sa jag till honom: "Men nu kan jag ju inte sprida ryktet. Alla har ju hört vad det är du egentligen ska göra nu." Han ser då eftertänksam ut och så säger han: "Ja, det har du ju rätt i. Men de på plan två har ju inte hört det än."
Sedan är jag ju "bråkbar". Jag var ute med posten till lagret och ställde den där vi ska ställa den. Med tanke på att det oftast är mycket så använder vi alltid en pirra. En av chaufförerna, som jobbar halvtid som "teamledare" ställde sig på pirran när den var tom. Han hade inte räknat med att jag skulle klara av att tippa på pirran och börja köra honom framåt. Men det gjorde jag och när jag hade gått ett par steg så kommer en av de andra chaufförerna och killar mig i midjan. Det tyckte han jag körde inte var så bra, så han hoppade av pirran. Det tyckte jag var smart gjort av honom med tanke på att jag är kittlig.
Jo, du får en MÖRDARSNIGEL! (I kill myself...) ;-D
Annars har det inte hänt så värst mycket idag... än så länge kanske jag ska säga. Dagen är ju långt ifrån slut. Men med tanke på hur bökigt det blev igår när det var fel på något i någon station här i Handen som slog ut alla datorernas förmåga att kommunicera med omvärlden.
Har tagit kontakt med en tjej/kvinna på ett av forumen som jag är medlem på som liksom jag har en svaghet för en viss engelsk skådespelare. Det är trevligt att kunna prata med någon som har samma "besatthet" som jag själv lider av. Någon som förstår mig. Jag är medlem på flera av dessa forum, men ej aktiv. Jag bara läser så det är inte många som vet om att jag finns, förutom då den här "elvirasmum". Jag vet inte vad det är med mig, men det verkar som att jag dras till, eller drar åt mig, personer med finskt påbrå. Den här tjejen är halvfinne. Min kompis i Västerås är helfinne. Två tidigare pojkvänner har haft finskt påbrå.
Det kan kanske vara ett "drag" jag har ärvt av min kära far. Han har fortfarande kontakt med en skolkompis som är finne och han har blivit kompis med en finne på landet. Han hade väl (om jag inte är ute och cyklar helt nu) en eller två tjejkompisar (flickvänner?) som var finskor.
Jag läste dagens kolumn i Metro och det var Alexandra Pascalidou som skrev lite om hur en kompis till henne, från Kanada, upplevde oss svenskar under ett år. Hon sammanfattade sin vistelse så här: "Jag har aldrig varit så ensam. Folk tittar inte ens på mig. Än mindre snackar de som New York-borna gör om man sitter ensam på en krog."
Alexandra drar igång ett försvarstal om att svenskarna är timida och distanserade i början. Att vi behöver tid. Att vi har en misstänksamhet och ett behov av att studera människor innan vi släpper dem inpå livet.
Hennes väninna säger att hon har hört teorierna förr. En kollega hade berättat för henne att svenskar är svåra att lära känna, men när man lyckats så har man en vän för livet. Hon hade fått en väldigt träffsäker liknelse av oss svenskar från en thailändska som bott här i tio år och det är den liknelsen som jag fastnade för. Den var så vacker:
"Svenskar är som naturen. De är som en kompakt skog man måste ta sig igenom. Det kräver tid och kraft, men när du väl klarat uppgiften finner du en välkomnande plats att vila på. Det är belöningen."
Och idag är det mycket bra på tv tycker jag i alla fall. SVT2 klockan 20.00: Fritt fall, brittisk komediserie. SVT2 20.30: Extras, brittisk komediserie. SVT1 21.00-22.35: Morden i Midsomer. Så det blir en riktig TV-kväll för mig. Om jag orkar hålla mig vaken förstås... Jag känner mig konstant trött nu för tiden och jag fattar inte varför. Kanske har jag blivit stucken av tse-tse flugan och blivit smittad med sömnsjukan. ;-)
Sedan kan jag återigen säga att vi har en vd med humor. Strax innan fyra idag så ringde han växeln och det var jag som fick samtalet. Han bad mig koppla honom till någon i Butiken (som stänger sin telefon 15:00, men vi kan koppla igenom) för att han behövde låna en nyckel dit så att han har någonstans att sova. Sedan sa han lite snabbt: "Nej, men vad var det jag sa nu?" Jag bara skrattade och då sa han: "Ja, nu kan du ta och sprida det vidare här på företaget." Jag sa då att jag skulle göra stora plakat och sätta upp överallt.
I vilket fall som helst kopplade jag dit honom och några minuter senare går han förbi här (på väg till köket) och pratar med den jag kopplade honom till och då fick jag höra den egentliga anledningen. Vd:n för Map Danmark är här i stan och bor på hotellet som ligger bredvid Butiken och de behövde ett ställe att sitta och jobba på. När han kommer tillbaka från köket så sa jag till honom: "Men nu kan jag ju inte sprida ryktet. Alla har ju hört vad det är du egentligen ska göra nu." Han ser då eftertänksam ut och så säger han: "Ja, det har du ju rätt i. Men de på plan två har ju inte hört det än."
Sedan är jag ju "bråkbar". Jag var ute med posten till lagret och ställde den där vi ska ställa den. Med tanke på att det oftast är mycket så använder vi alltid en pirra. En av chaufförerna, som jobbar halvtid som "teamledare" ställde sig på pirran när den var tom. Han hade inte räknat med att jag skulle klara av att tippa på pirran och börja köra honom framåt. Men det gjorde jag och när jag hade gått ett par steg så kommer en av de andra chaufförerna och killar mig i midjan. Det tyckte han jag körde inte var så bra, så han hoppade av pirran. Det tyckte jag var smart gjort av honom med tanke på att jag är kittlig.
Kommentarer
Trackback