God morgon! Biljettkontroll!
Så sitter jag i godan ro på pendeln och halvsover imorse och befinner mig strax innan Skogås när en hög mansröst ropar: "God morgon! Biljettkontroll!" Efter det så var det ju ingen idé att ens försöka att komma till samma stadie som jag befann mig i innan han ropade ut det där. Det är ungefär åtta minuter kvar innan jag ska gå av.
Sedan vaknade jag klockan 05:10 av att telefonen ringer. Det var min kära mor som ringde. Hon ville berätta att det hade varit ett större strömavbrott i Stockholm och att hon hade vaknat av en slump runt fyratiden och sett att deras klockradio stod och blinkade. Så hon ville ringa och se om jag var uppe och om jag hade drabbats av strömavbrottet. Nu var jag inte uppe då, då jag går upp 05:25 och det tror jag att hon och pappa är medvetna om nu. Sedan hade jag inte drabbats av strömavbrottet. Men tanken var fin av henne tycker jag. Jag hade ju kunnat ha varit drabbad av avbrottet och då hade jag med all säkerhet inte vaknat i tid. Så tack för väckningen (även fast det var en kvart för tidigt).
Sedan är det då det där som är på allas läppar nu förtiden. Det där förslaget från FRA. Jag förstår tanken som de har och tycker att den är jättebra, men... Vad händer om "alla" dessa terrorister vi har här i Sverige (yeah, right) börjar använda sig av den vanliga postgången? Ska vi då ge någon annan instans rätten att öppna alla brev och läsa dem? Att censurera breven eller helt enkelt inte låta dem komma fram till adressaten? Nä, det här är ju precis det som de som skapar oro vill. Att vår "rörelsefrihet" inskränks. Att vi går omkring och är rädda för att göra och säga saker. Hur många terroristattentat har vi drabbats av i Sverige? Är det så många så att det rättfärdigar det här? Om du inte kan lista dig till min inställning till det här genom det jag nyss har skrivit så är jag emot förslaget. Någon måtta får det ändå lov att vara. Sätt upp kameror i varenda hörn, utrusta alla tåg, bussar och taxibilar med kameror. Det bryr jag mig inte om. Men det finns en gräns för vad även jag kan tolerera vad gäller den personliga integriteten.
Från det ena till det andra... Idag har vi midsommarlunch på jobbet. Sill för de som tycker det är gott och köttbullar och korv för oss andra. Sedan är det färskpotatis, ägghalvor och en "rulltårtsbakelse". Jag och en till här på jobbet var de som åkte och handlade igår och fan vad mycket det är som måste inhandlas när det är nästan 60 personer som ska äta.
Eftersom jag hade lite mer tid på mig imorse än vanligt (en kvart närmare bestämt) så satte jag mig och surfade på nätet och jag tyckte inte att dagen kunde börja på något bättre sätt än vad den nu gjorde. Hittade två trevliga (i mina ögon) och nya klipp på youtube.
Klipp 1 (Den kortare varianten)
Klipp 2 (Den längre varianten)
Så hade jag alltså anmält mig som frivillig att hjälpa till med sill-/midsommarlunchen. Det började redan igår när jag och en till var och handlade allt. Att handla till 60 personer är att handla väldigt mycket. Idag fick jag hjälpa till i köket. Vi började klockan 09 och vi var (nästan) klara klockan 11. Då hade jag fått den stora äran att tvätta av all jävla färskpotatis. Det går åt väldigt mycket potatis till 60 personer... Sedan fick jag skära rulltårtan som vi skulle göra sommarbakelser av. Efter det så fick jag hjälpa till med att skala hårdkokta ägg. Det låter inte som att jag gjorde så värst mycket, men potatisen tog tid.
På eftermiddagen fick jag (och de andra fem som hjälpte till) följande mail från min närmsta chef:
Sedan vaknade jag klockan 05:10 av att telefonen ringer. Det var min kära mor som ringde. Hon ville berätta att det hade varit ett större strömavbrott i Stockholm och att hon hade vaknat av en slump runt fyratiden och sett att deras klockradio stod och blinkade. Så hon ville ringa och se om jag var uppe och om jag hade drabbats av strömavbrottet. Nu var jag inte uppe då, då jag går upp 05:25 och det tror jag att hon och pappa är medvetna om nu. Sedan hade jag inte drabbats av strömavbrottet. Men tanken var fin av henne tycker jag. Jag hade ju kunnat ha varit drabbad av avbrottet och då hade jag med all säkerhet inte vaknat i tid. Så tack för väckningen (även fast det var en kvart för tidigt).
Sedan är det då det där som är på allas läppar nu förtiden. Det där förslaget från FRA. Jag förstår tanken som de har och tycker att den är jättebra, men... Vad händer om "alla" dessa terrorister vi har här i Sverige (yeah, right) börjar använda sig av den vanliga postgången? Ska vi då ge någon annan instans rätten att öppna alla brev och läsa dem? Att censurera breven eller helt enkelt inte låta dem komma fram till adressaten? Nä, det här är ju precis det som de som skapar oro vill. Att vår "rörelsefrihet" inskränks. Att vi går omkring och är rädda för att göra och säga saker. Hur många terroristattentat har vi drabbats av i Sverige? Är det så många så att det rättfärdigar det här? Om du inte kan lista dig till min inställning till det här genom det jag nyss har skrivit så är jag emot förslaget. Någon måtta får det ändå lov att vara. Sätt upp kameror i varenda hörn, utrusta alla tåg, bussar och taxibilar med kameror. Det bryr jag mig inte om. Men det finns en gräns för vad även jag kan tolerera vad gäller den personliga integriteten.
Från det ena till det andra... Idag har vi midsommarlunch på jobbet. Sill för de som tycker det är gott och köttbullar och korv för oss andra. Sedan är det färskpotatis, ägghalvor och en "rulltårtsbakelse". Jag och en till här på jobbet var de som åkte och handlade igår och fan vad mycket det är som måste inhandlas när det är nästan 60 personer som ska äta.
Eftersom jag hade lite mer tid på mig imorse än vanligt (en kvart närmare bestämt) så satte jag mig och surfade på nätet och jag tyckte inte att dagen kunde börja på något bättre sätt än vad den nu gjorde. Hittade två trevliga (i mina ögon) och nya klipp på youtube.
Klipp 1 (Den kortare varianten)
Klipp 2 (Den längre varianten)
Så hade jag alltså anmält mig som frivillig att hjälpa till med sill-/midsommarlunchen. Det började redan igår när jag och en till var och handlade allt. Att handla till 60 personer är att handla väldigt mycket. Idag fick jag hjälpa till i köket. Vi började klockan 09 och vi var (nästan) klara klockan 11. Då hade jag fått den stora äran att tvätta av all jävla färskpotatis. Det går åt väldigt mycket potatis till 60 personer... Sedan fick jag skära rulltårtan som vi skulle göra sommarbakelser av. Efter det så fick jag hjälpa till med att skala hårdkokta ägg. Det låter inte som att jag gjorde så värst mycket, men potatisen tog tid.
På eftermiddagen fick jag (och de andra fem som hjälpte till) följande mail från min närmsta chef:
"Från: Xxxxxxxxxx Xxxx
Skickat: den 18 juni 2008 13:34
Till: Mitt namn; Xxxxxxxx, Xxxx; Xxxxx, Xxxxx; Xxxxxxxxxxxx Xxxxxx; Xxxxx Xxxxxx, Xxxxx; Xxxxxxxxx, Xxx
Ämne: VB: STORT TACK!
Tack för er hjälp idag det värmde mitt hjärta
Vänliga hälsningar
Xxxx Xxxxxxxxx"
Sedan så kommer det att bli tårta idag. Vi ska fira en som har fyllt 50 år.
Igår fick vi vår sommarpresent. Den var fin, även fast vi inte var så många som visste exakt vad man skulle ha den till.
Kommentarer
Trackback