Är du en festivalglad man?
Men har du inte råd att köpa en biljett till ditt val av festival?
Nu kan du göra en insats...
Dagens Metro:
Vill du på festival? Donera spermier!
Gratis
Nu kan festivalglada män som är utan pengar men redo att bli spermadonatorer få gratis festivalpass. Den som bidrar till Irlands spermareserver och bli donator får gratisbiljetter till önskad musikfestival i Europa. Erbjudandet gäller hela Europa.
(Typiskt mig att hitta notiser om Irland.)
Sedan tycker jag återigen att det är jättekul att ha"utländska" arbetare här hos oss. Och det är ännu roligare att de (precis som nästan alla andra) vänder sig till mig när de vill saker. Jag vet inte om även de märker att saker och ting blir gjorda på en gång när de pratar med mig.
Ok, jag erkänner... Jag tycker att det är kul att vara "the center of attention". Jag känner mig nästan lite åtsidosatt om de inte vänder sig till mig. Lite avis att de pratar med någon annan än mig. Och det gäller nästan allt. Sedan märker personen efter ett tag att de vände sig till fel person och vänder sig sedan till mig nästa gång.
Sedan tror jag att min "trevliga" kollega känner sig lite utanför, för hon lägger sig i saker som hon egentligen inte har att göra med. Tror även att hon skulle vilja vara chefreceptionist här. Men det säger jag bara: Kommer hon att försöka ge mig en order om att göra något så... Då kommer det inte bli så kul för henne.
Sedan vet jag att vi inte kommer att ha en chefsreceptionist här. Vi har alla samma nivå och så har det alltid varit så länge jag har jobbat här i alla fall. Men även om de skulle komma på att det kanske vore bra att ha en ansvarig receptionist så skulle det inte bli hon.
Hennes tidspassning och arbetstempo är alldeles för dåligt. Den enda gången när hon kommer i tid är när hon har jourveckan. De få gånger hon hjälper till med något utskick så går det så (rent utsagt) jävla långsamt så jag håller på att få krupp på köpet (allt hon gör går långsamt, utom att gnälla...). Sedan så smyger hon åt sig äran för att jobbet är gjort.
Jag vet att hon har "varit på" mig när jag har haft något jobb liggande ett tag, men då gör jag som jag alltid gör, låter det ligga ett tag till. Men vad gäller det så ligger hon ganska mycket i underläge. Hon har ett jobb som har varit liggande i tre månader hos henne. Sedan vet jag att även vår chef har ögonen på henne. Så jag behöver egentligen inte bry mig om hennes beteende, men det är svårt att låta bli när man jobbar så nära.
Än så länge kan jag stå ut med det där beteendet, men det är på gränsen. Jag märker trots allt att hennes beteende påverkar mig. Jag blir stressad av det och det yttrar sig i att jag sover med hårt sammanbitna käkar. Det märker jag för att jag har lätt huvudvärk nu varje morgon när jag vaknar. Det försvinner under dagen då spänningarna i käkarna försvinner.
Sedan har jag märkt att jag behöver gå till vår osteopat nu. Jag har dagliga ischiaskänningar nu. Och nu känner jag av det redan på morgonen. Tyvärr kommer hon inte att komma hit förrän den 27/3. Men jag ska i alla fall ta en halvtimme vanlig massage på onsdag. Det kan ju inte göra saken sämre direkt. Sedan kommer det ju att bli fyra och en halv dags ledighet nästa vecka. Då får man ju chansen att vila ut ordentligt.
Så... Nu har jag haft att göra hela tiden. Från att jag gick in till provrummet 09:30 fram till nu 14:15. Först så blev det mer än en timme i provrummet, det blev en och en halv. Sedan hade alla nya visitkort kommit så har jag hållit på och fixa med dem, med en lunchrast som avbröt det hela. Nu är det äntligen under kontroll igen.
Som jag skrev tidigare så vänder sig även våra utländska arbetare till mig. Just nu har vi bara en av dem här och det är Paul. Eller Sir Paul som vi nu har börjat kalla honom på skoj. Han har det som man in England kallar för "sweet tooth". Så han kom till mig i tisdags och frågade efter nyckeln till "the cookie cupboard". Jag gav honom den och när han minuten senare skulle lämna tillbaka den så ryckte han undan nycklarna precis när jag skulle ta dem.
Igår lånade han dem igen och det var strax innan det var dags att gå hem. När jag gav honom nyckeln så sa han "Tack!" och då svarade jag "Varsågod!" och han flinade lite. Men i vilket fall som helst så fick jag aldrig tillbaka nyckeln då, men imorse när jag kom så låg nycklarna på min plats.
I förmiddags så frågade han mig om nyckeln igen. Han fick den och när han stod och väntade på att kaffet skulle bli klart så började vår städerska prata på svenska med honom och det trots att hon vet att han är engelsktalande. När han kom tillbaka med nyckeln så frågade jag (på engelska) om han förstod något av vad hon sa. Han bara skakade på huvudet och så sa han: "And you understand that?!"Jag bara skrattade och svarade att jag gjorde det.
När klockan var 13:26 så ringer det på min direktanknytning från "konf 206 jbr" så jag svarar: "Ja, det är Xxx." Och i luren så hör jag: "Hi, is Xxx there, please." Då svarade jag att det var jag och Paul (som jag förstod att det var då han sitter i det rummet) presenterade sig. Sedan frågade han om jag kunde beställa en taxi till klockan två åt honom.
Åhhh... Kul, kul, kul, kul. Jag vill gärna att de vänder sig till mig då jag tycker att det är kul att prata engelska och jag tror att de förstår det då jag tar tillfället i akt att prata med dem när jag kan.
Nu kan du göra en insats...
Dagens Metro:
Vill du på festival? Donera spermier!
Gratis
Nu kan festivalglada män som är utan pengar men redo att bli spermadonatorer få gratis festivalpass. Den som bidrar till Irlands spermareserver och bli donator får gratisbiljetter till önskad musikfestival i Europa. Erbjudandet gäller hela Europa.
(Typiskt mig att hitta notiser om Irland.)
Sedan tycker jag återigen att det är jättekul att ha"utländska" arbetare här hos oss. Och det är ännu roligare att de (precis som nästan alla andra) vänder sig till mig när de vill saker. Jag vet inte om även de märker att saker och ting blir gjorda på en gång när de pratar med mig.
Ok, jag erkänner... Jag tycker att det är kul att vara "the center of attention". Jag känner mig nästan lite åtsidosatt om de inte vänder sig till mig. Lite avis att de pratar med någon annan än mig. Och det gäller nästan allt. Sedan märker personen efter ett tag att de vände sig till fel person och vänder sig sedan till mig nästa gång.
Sedan tror jag att min "trevliga" kollega känner sig lite utanför, för hon lägger sig i saker som hon egentligen inte har att göra med. Tror även att hon skulle vilja vara chefreceptionist här. Men det säger jag bara: Kommer hon att försöka ge mig en order om att göra något så... Då kommer det inte bli så kul för henne.
Sedan vet jag att vi inte kommer att ha en chefsreceptionist här. Vi har alla samma nivå och så har det alltid varit så länge jag har jobbat här i alla fall. Men även om de skulle komma på att det kanske vore bra att ha en ansvarig receptionist så skulle det inte bli hon.
Hennes tidspassning och arbetstempo är alldeles för dåligt. Den enda gången när hon kommer i tid är när hon har jourveckan. De få gånger hon hjälper till med något utskick så går det så (rent utsagt) jävla långsamt så jag håller på att få krupp på köpet (allt hon gör går långsamt, utom att gnälla...). Sedan så smyger hon åt sig äran för att jobbet är gjort.
Jag vet att hon har "varit på" mig när jag har haft något jobb liggande ett tag, men då gör jag som jag alltid gör, låter det ligga ett tag till. Men vad gäller det så ligger hon ganska mycket i underläge. Hon har ett jobb som har varit liggande i tre månader hos henne. Sedan vet jag att även vår chef har ögonen på henne. Så jag behöver egentligen inte bry mig om hennes beteende, men det är svårt att låta bli när man jobbar så nära.
Än så länge kan jag stå ut med det där beteendet, men det är på gränsen. Jag märker trots allt att hennes beteende påverkar mig. Jag blir stressad av det och det yttrar sig i att jag sover med hårt sammanbitna käkar. Det märker jag för att jag har lätt huvudvärk nu varje morgon när jag vaknar. Det försvinner under dagen då spänningarna i käkarna försvinner.
Sedan har jag märkt att jag behöver gå till vår osteopat nu. Jag har dagliga ischiaskänningar nu. Och nu känner jag av det redan på morgonen. Tyvärr kommer hon inte att komma hit förrän den 27/3. Men jag ska i alla fall ta en halvtimme vanlig massage på onsdag. Det kan ju inte göra saken sämre direkt. Sedan kommer det ju att bli fyra och en halv dags ledighet nästa vecka. Då får man ju chansen att vila ut ordentligt.
Så... Nu har jag haft att göra hela tiden. Från att jag gick in till provrummet 09:30 fram till nu 14:15. Först så blev det mer än en timme i provrummet, det blev en och en halv. Sedan hade alla nya visitkort kommit så har jag hållit på och fixa med dem, med en lunchrast som avbröt det hela. Nu är det äntligen under kontroll igen.
Som jag skrev tidigare så vänder sig även våra utländska arbetare till mig. Just nu har vi bara en av dem här och det är Paul. Eller Sir Paul som vi nu har börjat kalla honom på skoj. Han har det som man in England kallar för "sweet tooth". Så han kom till mig i tisdags och frågade efter nyckeln till "the cookie cupboard". Jag gav honom den och när han minuten senare skulle lämna tillbaka den så ryckte han undan nycklarna precis när jag skulle ta dem.
Igår lånade han dem igen och det var strax innan det var dags att gå hem. När jag gav honom nyckeln så sa han "Tack!" och då svarade jag "Varsågod!" och han flinade lite. Men i vilket fall som helst så fick jag aldrig tillbaka nyckeln då, men imorse när jag kom så låg nycklarna på min plats.
I förmiddags så frågade han mig om nyckeln igen. Han fick den och när han stod och väntade på att kaffet skulle bli klart så började vår städerska prata på svenska med honom och det trots att hon vet att han är engelsktalande. När han kom tillbaka med nyckeln så frågade jag (på engelska) om han förstod något av vad hon sa. Han bara skakade på huvudet och så sa han: "And you understand that?!"Jag bara skrattade och svarade att jag gjorde det.
När klockan var 13:26 så ringer det på min direktanknytning från "konf 206 jbr" så jag svarar: "Ja, det är Xxx." Och i luren så hör jag: "Hi, is Xxx there, please." Då svarade jag att det var jag och Paul (som jag förstod att det var då han sitter i det rummet) presenterade sig. Sedan frågade han om jag kunde beställa en taxi till klockan två åt honom.
Åhhh... Kul, kul, kul, kul. Jag vill gärna att de vänder sig till mig då jag tycker att det är kul att prata engelska och jag tror att de förstår det då jag tar tillfället i akt att prata med dem när jag kan.
Kommentarer
Trackback
