Happy St. Paddy's
Idag är det nationaldag... Det är alltid trevligt med nationaldagen. Synd bara att den infaller på en måndag så att man inte kan fira den ordentligt. På nationaldagen ska man ju egentligen dricka massa öl och sjunga och trängas med en massa människor på puben. Men i år så tar jag för första gången på fem år och skippar det. Det blir så fruktansvärt jobbigt dagen efter.
Skickade en hälsning till några få utvalda med bilden ovan och jag har i alla fall fått ett svar på det tillbaka:
Och för er som undrar: Jo, han kan faktiskt skratta och le.
Idag så försvann en av mina kollegor kvart över två för hon skulle till mammografi idag. Min kollega som sitter mittemot sa bara några minuter efter att hon hade gått att allt blev så lugnt och skönt när hon försvann och det värsta är ju att hon har rätt.
Sedan har jag en här på jobbet som tycker att det är lika kul med St. Paddy's som jag. Hon sa att hon skulle dricka grön öl idag och så kom hon med ett grönt självhäftande papper och tyckte att vi två skulle ha en varsin shamrock (klöver) på oss idag. Efter mycket om och men med min tröga dator så lyckades jag skriva ut en mönsterbild på ett klöver. Minskade den med 50% och kopierade över två stycken till det självhäftande pappret. Klippte sedan ut dem och gick upp till henne med den ena. Så nu är vi två som har grönt på oss.
Visserligen har jag en grön BH på mig och mina privata kläder idag är en grön tröja med en vit skjorta. ;en nu har jag något grönt på mig som syns. Hon som delar min förkärlek med de här två öarna i väst är från det stora landet på andra sidan pölen och har man inte grönt på sig där den här dagen så kan man komma hem med en massa blåmärken. Har man inte grönt på sig blir man nypt.
Så har jag nyss fått mitt dagliga engelska samtal (15:45). Det var Paul och jag var inte alls med på noterna. Först kom han in bakom disken och frågade om jag var övergiven (satt ensam just då). Sedan frågade han mig om jag såg rugbyn i helgen. Sedan blev han lite osäker (innan jag hann svara) och frågade om det var jag som var ett rugbyfan. Jag sa att det var jag som var ett rugbyfan, men att jag inte såg matchen i helgen.
Sedan visade han med "teckenspråk" att han ville låna kaknyckeln. Just då så började det ringa, men jag tyckte att han skulle få service först så jag gick och hämtade nyckeln och han tyckte att jag prioriterade rätt då hans ärende var viktigast (han hade inte ätit någon lunch). Han fick nyckeln och jag gick och svarade. När han kom tillbaka med nyckeln så hade han en hel kakburk i handen. När jag såg den sa jag: "I don't see that..." och han flinade och "gömde" kakburken lite och gav tillbaka nyckeln med eftertryck. Det vill säga att han tryckte ner den i handen på mig.
Skickade en hälsning till några få utvalda med bilden ovan och jag har i alla fall fått ett svar på det tillbaka:
"Från: Xxxxxxxxxx Xxxx [mailto:Xxxx.Xxxxxxxxxx@dagab.se]
Skickat: den 17 mars 2008 10:15
Till: Xxxxxxxx, Xxx
Ämne: SV: 17/3 - En liten hälsning på nationaldagen
Hälsa tillbaka till gröngölingarna.
/ Xxxx"
Och för er som undrar: Jo, han kan faktiskt skratta och le.
Idag så försvann en av mina kollegor kvart över två för hon skulle till mammografi idag. Min kollega som sitter mittemot sa bara några minuter efter att hon hade gått att allt blev så lugnt och skönt när hon försvann och det värsta är ju att hon har rätt.
Sedan har jag en här på jobbet som tycker att det är lika kul med St. Paddy's som jag. Hon sa att hon skulle dricka grön öl idag och så kom hon med ett grönt självhäftande papper och tyckte att vi två skulle ha en varsin shamrock (klöver) på oss idag. Efter mycket om och men med min tröga dator så lyckades jag skriva ut en mönsterbild på ett klöver. Minskade den med 50% och kopierade över två stycken till det självhäftande pappret. Klippte sedan ut dem och gick upp till henne med den ena. Så nu är vi två som har grönt på oss.
Visserligen har jag en grön BH på mig och mina privata kläder idag är en grön tröja med en vit skjorta. ;en nu har jag något grönt på mig som syns. Hon som delar min förkärlek med de här två öarna i väst är från det stora landet på andra sidan pölen och har man inte grönt på sig där den här dagen så kan man komma hem med en massa blåmärken. Har man inte grönt på sig blir man nypt.
Så har jag nyss fått mitt dagliga engelska samtal (15:45). Det var Paul och jag var inte alls med på noterna. Först kom han in bakom disken och frågade om jag var övergiven (satt ensam just då). Sedan frågade han mig om jag såg rugbyn i helgen. Sedan blev han lite osäker (innan jag hann svara) och frågade om det var jag som var ett rugbyfan. Jag sa att det var jag som var ett rugbyfan, men att jag inte såg matchen i helgen.
Sedan visade han med "teckenspråk" att han ville låna kaknyckeln. Just då så började det ringa, men jag tyckte att han skulle få service först så jag gick och hämtade nyckeln och han tyckte att jag prioriterade rätt då hans ärende var viktigast (han hade inte ätit någon lunch). Han fick nyckeln och jag gick och svarade. När han kom tillbaka med nyckeln så hade han en hel kakburk i handen. När jag såg den sa jag: "I don't see that..." och han flinade och "gömde" kakburken lite och gav tillbaka nyckeln med eftertryck. Det vill säga att han tryckte ner den i handen på mig.
Kommentarer
Trackback
