Igår
Ja, igår blev det inte så mycket skrivet, trots att det "hände" lite saker. Visserligen händer det saker varje dag, men alla är inte värda att berätta om.
Det började på förmiddagen när det var en kille/man som ringde och ville prata med marknadschefen som satt i möte. Han hade en firma med "ljusreklamlådor". Det finns sådana lite överallt. Det slutade med att vi snackade några minuter och han berättade att han har en stor respekt för telefonister. Även om han har haft en urusel dag och den han söker hela tiden är upptagen i möte varje gång han ringer så skulle det aldrig falla honom in att avreagera sig på telefonisten.
Sedan sa han att han för ett tag sedan hade en firma som hyrde ut telefonisttjänster och om han hade haft den kvar skulle han ha gjort allt i sin makt för att övertala mig att börja jobba för honom. Jag har tydligen en väldigt behaglig telefonröst.
Sedan hade vi här i växeln fått lite bullar som var över från ett möte de hade dagen innan. Tänkte att det kunde vara gott att ha till eftermiddagen. Sedan så var det årsmötet för pensionärsföreningen här igår och det blev över kakor och bullar från det också. Så då tog jag från det också. När jag hade ätit upp det så kände jag att jag inte ville ha den bullen som var kvar och jag vet ju att vi har en sockergris här. Så jag tänkte att jag kunde ge honom den.
Tio över fyra så knallar jag upp till övervåningen och tittar in i hans rum och ser att det är tomt och att han är inne hos vår controller och pratar, men han ser att jag var inne på hans kontor. Så han öppnar dörren och frågar: "Were you looking for me?" Jag svarade: "Yes. I know that you have a sweet-tooth so I put something on your desk." Då sa han: "Oh. How considerate. Thank you" och jag svarade: "You're welcome."
Sedan var det lite "kul" när jag väntade på pendeln. Det är ju så att spärrvakterna inte får öppna spärren bara för att du visar ett kort. Man måste dra det. Igår var det en man som inte fick sitt kort att funka och han kallade henne i spärren för många fula ord som jag inte kommer att skriva här och han skrek ut dem. Detta pågick under en hel del minuter.
Tillsist släppte hon ändå in honom. En man som jobbar på Dagab (som jag har pratat en del med i gymmet) försökte lugna ner honom lite. Själv gick jag och det sällskapet jag var i ut för pendeln var på ingående.
Den här Dagabkillen gick även han av vid Centralen så vi hade sällskap nästan hela vägen till t-banespärrarna. Han hade kollat på kortet och det som gjorde att det inte funkade var att han hade plastfickan kvar när han drog kortet...
Det började på förmiddagen när det var en kille/man som ringde och ville prata med marknadschefen som satt i möte. Han hade en firma med "ljusreklamlådor". Det finns sådana lite överallt. Det slutade med att vi snackade några minuter och han berättade att han har en stor respekt för telefonister. Även om han har haft en urusel dag och den han söker hela tiden är upptagen i möte varje gång han ringer så skulle det aldrig falla honom in att avreagera sig på telefonisten.
Sedan sa han att han för ett tag sedan hade en firma som hyrde ut telefonisttjänster och om han hade haft den kvar skulle han ha gjort allt i sin makt för att övertala mig att börja jobba för honom. Jag har tydligen en väldigt behaglig telefonröst.
Sedan hade vi här i växeln fått lite bullar som var över från ett möte de hade dagen innan. Tänkte att det kunde vara gott att ha till eftermiddagen. Sedan så var det årsmötet för pensionärsföreningen här igår och det blev över kakor och bullar från det också. Så då tog jag från det också. När jag hade ätit upp det så kände jag att jag inte ville ha den bullen som var kvar och jag vet ju att vi har en sockergris här. Så jag tänkte att jag kunde ge honom den.
Tio över fyra så knallar jag upp till övervåningen och tittar in i hans rum och ser att det är tomt och att han är inne hos vår controller och pratar, men han ser att jag var inne på hans kontor. Så han öppnar dörren och frågar: "Were you looking for me?" Jag svarade: "Yes. I know that you have a sweet-tooth so I put something on your desk." Då sa han: "Oh. How considerate. Thank you" och jag svarade: "You're welcome."
Sedan var det lite "kul" när jag väntade på pendeln. Det är ju så att spärrvakterna inte får öppna spärren bara för att du visar ett kort. Man måste dra det. Igår var det en man som inte fick sitt kort att funka och han kallade henne i spärren för många fula ord som jag inte kommer att skriva här och han skrek ut dem. Detta pågick under en hel del minuter.
Tillsist släppte hon ändå in honom. En man som jobbar på Dagab (som jag har pratat en del med i gymmet) försökte lugna ner honom lite. Själv gick jag och det sällskapet jag var i ut för pendeln var på ingående.
Den här Dagabkillen gick även han av vid Centralen så vi hade sällskap nästan hela vägen till t-banespärrarna. Han hade kollat på kortet och det som gjorde att det inte funkade var att han hade plastfickan kvar när han drog kortet...
Kommentarer
Trackback