Schysst chef
Igår så gjorde jag något som jag inte gör så ofta. Jag sprang. Och jag sprang efter en man...
Men det är inte så illa som det låter. Jag satt och vilade i en skön fotölj efter lunchen och ser att vår vd är på väg ut. Jag tänkte då att han kanske skulle vilja ha sina visitkort med sig. Eftersom han pratade i telefon så gick det inte att fråga honom. Så när han gick ut genom dörrarna kastade jag mig ur stolen (det var ungefär då jag kom på det) och in bakom disken för att leta reda på hans kort.
Det tog ett tag att hitta dem, men när jag väl hade gjort det så flög jag nedför trapporna och efter honom. Jag såg honom sätta sig i bilen och kom fram till den precis efter att han hade lagt i backen. Jag knackade då på rutan för att få hans uppmärksamhet och visade honom korten. Han bara skakade lite på huvudet och fortsatte prata i telefon.
Idag så kom han fram till disken och bad om ursäkt för sitt beteende igår. Han sa att han hade ett jobbigt samtal och därför var han lite kort mot mig. Jag tyckte det var en fin fin gest av honom att göra det, även fast jag inte tog illa vid mig igår. Jag vet att de som sitter högt upp har det lite stressigt och att man då kan bli lite kort i tonen och att det inte är personligt. Men han steg i mina ögon nu när han som vd för Map Sverige ber mig (en "simpel" receptionist) om ursäkt för sitt beteende.
Sedan har jag idag (vid skrivandes stund 13:10) pratat med Paul fem gånger i telefon. Mina tre kollegor har, sammanlagt, haft lika många samtal från honom de med. Så han har väl ringt oss ungefär tio gånger idag. Vi ser ju att det är han som ringer så man kan ju svara mer personligt då. Men jag har inte vid något tillfälle sagt att det är jag i telefonen. Mina svar har väl varit: "Good morning Paul", "Good afternoon Paul" och "Hello again." Nu vid det här senaste samtalet (när jag svarade "Hello again") så sa han: "Oh, hello Xxx". Så nu kan jag inte vara anonym ens i telefonen med honom.
Men annars så är det fredag och idag var sista dagen att lägga in om semester. Det är ingen fara om man vill ändra sig efteråt då det här bara är så att vår närmsta chef vet på ett ungefär hur vi vill vara lediga. Jag bestämde mig idag för att jag vill ha en sen semester. Vecka 31-33. Om det blir en skitsommar så blir det ju det hela sommaren, men chanserna för bra väder ökar i slutet av juli och hela augusti. Med tanke på den otroligt trista vintern vi har haft (om man nu ens kan säga att vi har haft en vinter) så kan man behöva lite sol.
Apropå vår dåliga/milda vinter så har den här vintern varit väldigt sträng i andra delar av Europa. Länder som knappt ens vet vad snö är har fått snö och väldigt många minusgrader. Det har verkligen varit "fel" väder för nästan alla.
De här två senaste dagarna har jag fått/tagit/gett fyra kramar. Tre igår och en (än så länge) idag. Det började med att jag igår mutade mig till en kram från en som jag har hotat med det ett tag (en från Göteborgskontoret). Han ville låna häftklammern. Då sa jag att det kostade en kram. Då fick jag en. Sedan när han gick så sa han att han hade händerna fulla så jag kunde inte få en kram.
Då följde jag helt enkelt efter honom ut, för har han gett upptagna händer/armar som ursäkt så måste jag bara ha en kram. Han stannade utanför entrén för att röka och då ställde han ifrån sig allt. Då fick jag min kram.
Sedan när jag höll på i postrummet så kom det in en annan och jag vet att han har det lite jobbigt på hemaplan just nu. Han är allt annat än glad just nu. Vi pratade lite om det sedan tyckte jag att han behövde en kram. Så då blev det den tredje kramen.
Idag så står två andra kollegor och pratar om den enas nya mobiltelefon. Den har en inbyggd GPS och han är som ett litet barn med en ny leksak. Då retades jag lite med honom och sa något om det. Då sa han: "Men kan jag inte få vara glad för en gångs skull?" Då tittade jag på honom och sa att han är ju alltid glad. Då svarade han: "Ja, men det är bara på utsidan. På insidan gråter jag hela tiden." Jag vet att han bara skämtade när han sa det och min kollega mittemot mig sa att han minsann visste vilka knappar han skulle trycka på. Så jag stängde av mitt växelbord och gick och gav honom en kram.
Det är trevligt med ett företag när man kan skämta med varandra och även flirta helt oskyldigt med varandra. Det är trevligt att kramas. Och det här är en av anedningarna att jag trivs här. Vi är på det stora hela som en enda stor familj här.
Men det är inte så illa som det låter. Jag satt och vilade i en skön fotölj efter lunchen och ser att vår vd är på väg ut. Jag tänkte då att han kanske skulle vilja ha sina visitkort med sig. Eftersom han pratade i telefon så gick det inte att fråga honom. Så när han gick ut genom dörrarna kastade jag mig ur stolen (det var ungefär då jag kom på det) och in bakom disken för att leta reda på hans kort.
Det tog ett tag att hitta dem, men när jag väl hade gjort det så flög jag nedför trapporna och efter honom. Jag såg honom sätta sig i bilen och kom fram till den precis efter att han hade lagt i backen. Jag knackade då på rutan för att få hans uppmärksamhet och visade honom korten. Han bara skakade lite på huvudet och fortsatte prata i telefon.
Idag så kom han fram till disken och bad om ursäkt för sitt beteende igår. Han sa att han hade ett jobbigt samtal och därför var han lite kort mot mig. Jag tyckte det var en fin fin gest av honom att göra det, även fast jag inte tog illa vid mig igår. Jag vet att de som sitter högt upp har det lite stressigt och att man då kan bli lite kort i tonen och att det inte är personligt. Men han steg i mina ögon nu när han som vd för Map Sverige ber mig (en "simpel" receptionist) om ursäkt för sitt beteende.
Sedan har jag idag (vid skrivandes stund 13:10) pratat med Paul fem gånger i telefon. Mina tre kollegor har, sammanlagt, haft lika många samtal från honom de med. Så han har väl ringt oss ungefär tio gånger idag. Vi ser ju att det är han som ringer så man kan ju svara mer personligt då. Men jag har inte vid något tillfälle sagt att det är jag i telefonen. Mina svar har väl varit: "Good morning Paul", "Good afternoon Paul" och "Hello again." Nu vid det här senaste samtalet (när jag svarade "Hello again") så sa han: "Oh, hello Xxx". Så nu kan jag inte vara anonym ens i telefonen med honom.
Men annars så är det fredag och idag var sista dagen att lägga in om semester. Det är ingen fara om man vill ändra sig efteråt då det här bara är så att vår närmsta chef vet på ett ungefär hur vi vill vara lediga. Jag bestämde mig idag för att jag vill ha en sen semester. Vecka 31-33. Om det blir en skitsommar så blir det ju det hela sommaren, men chanserna för bra väder ökar i slutet av juli och hela augusti. Med tanke på den otroligt trista vintern vi har haft (om man nu ens kan säga att vi har haft en vinter) så kan man behöva lite sol.
Apropå vår dåliga/milda vinter så har den här vintern varit väldigt sträng i andra delar av Europa. Länder som knappt ens vet vad snö är har fått snö och väldigt många minusgrader. Det har verkligen varit "fel" väder för nästan alla.
De här två senaste dagarna har jag fått/tagit/gett fyra kramar. Tre igår och en (än så länge) idag. Det började med att jag igår mutade mig till en kram från en som jag har hotat med det ett tag (en från Göteborgskontoret). Han ville låna häftklammern. Då sa jag att det kostade en kram. Då fick jag en. Sedan när han gick så sa han att han hade händerna fulla så jag kunde inte få en kram.
Då följde jag helt enkelt efter honom ut, för har han gett upptagna händer/armar som ursäkt så måste jag bara ha en kram. Han stannade utanför entrén för att röka och då ställde han ifrån sig allt. Då fick jag min kram.
Sedan när jag höll på i postrummet så kom det in en annan och jag vet att han har det lite jobbigt på hemaplan just nu. Han är allt annat än glad just nu. Vi pratade lite om det sedan tyckte jag att han behövde en kram. Så då blev det den tredje kramen.
Idag så står två andra kollegor och pratar om den enas nya mobiltelefon. Den har en inbyggd GPS och han är som ett litet barn med en ny leksak. Då retades jag lite med honom och sa något om det. Då sa han: "Men kan jag inte få vara glad för en gångs skull?" Då tittade jag på honom och sa att han är ju alltid glad. Då svarade han: "Ja, men det är bara på utsidan. På insidan gråter jag hela tiden." Jag vet att han bara skämtade när han sa det och min kollega mittemot mig sa att han minsann visste vilka knappar han skulle trycka på. Så jag stängde av mitt växelbord och gick och gav honom en kram.
Det är trevligt med ett företag när man kan skämta med varandra och även flirta helt oskyldigt med varandra. Det är trevligt att kramas. Och det här är en av anedningarna att jag trivs här. Vi är på det stora hela som en enda stor familj här.
Kommentarer
Trackback
