Skärtorsdag
Ja, idag är det skärtorsdag och det i sin tur betyder dag före röd dag och det i sin tur betyder att det var en tolv-dag idag. Det är verkligen lyxigt att sluta tolv. Dagen känns längre då.
Idag så överraskade jag två personer med ett (tre-timmars) besök. Jag har ju inte varit där på ett bra tag. Över en månad sedan om jag ska vara ärlig. Jag hade inte sagt att jag skulle hälsa på så det blev en överraskning för dem och det syntes på dem att de blev glada.
Jag hade med mig lite chokladägg åt dem samt DVD-boxen. När jag gav den till honom så sa hon att det nog var bra att jag tog med den då han inte kommer och hälsar på mig och ser hur vi har det. Han såg faktiskt skamsen ut över det.
Jag hade en massa frågor om hans nya jobb och han svarade så gärna så på mina frågor. Han läste upp alla fördelar med jobbet (och det var många. 31 dagars semester var bara en av dem...) men han tyckte det bästa med det var att han får komma ur uniformen.
Sedan pratade vi lite om vad vi skulle göra i påsk. Han började med att fråga mig och jag svarade. Sedan frågade jag honom om de skulle göra något speciellt eller bara vara hemma. Han sa då att den här påsken skulle det bara vara han sonen och frugan. Men när han nämnde sin frus namn så sänkte han rösten och tittade ner i golvet. Så frågade han om vi skulle ha traditionell påskmat och jag sa att vi skulle ha det och att jag kommer att få laga lammsteken. Han så gillande ut när jag nämnde det. Han gillar också lamm. Men de äter mintgelé till det (och brunsås).
Han försvann strax innan ett för att träna, men var medveten om att jag skulle vara kvar när han kom tillbaka, eller som han sa: "Ja, jag antar att du är kvar när jag kommer tillbaka." Kunde inte ljuga, så jag svarade att jag skulle vara det.
När han kom tillbaka (c:a en timme senare) så luktade han gott. Men jag tog för givet att han alltid gjorde det efter träningen, men hon reagerade på att han luktade gott och kommenterade det. Sedan sa hon till mig att jag skulle känna mig ärad över det för han brukar inte lukta gott när han kommer tillbaka. Han brukar inte lukta något speciellt. Men nu hade han tagit på sig Armani-deon. Jag sa till honom att den luktade gott och han sa: "Tack."
Hon fick besök av sin pojkvän. Han ville överlämna en påskpresent till henne. När hon gick ut så stod han och jag vid ena änden av disken och tjuvkikade. Vi var nyfikna. Jag på hur pojkvännen ser ut och han på hur de samspelade. Jag stod någon decimeter framför honom. Sedan efter några minuter så ser vi att hennes pojkvän stiger ur bilen och då skyndar vi oss att sätta oss på våra platser och han säger: "Vi låtsas om som att vi har suttit här hela tiden." Och det gjorde vi. Hon förstod nog att vi hade stått och kollat ut, men vi höll god min.
Blev bjuden på två koppar kaffe under tiden jag var där (fick det serverat). De har Gevalia och det är mycket bättre än Zoega som vi har på jobbet. (När jag nämnde att vi hade det och att jag inte gillar det kaffet så värst så förstod han mig då ingen av de två gillar det. Sedan sa han att det nog bara är skåningarna som gillar det. Det kaffet har någon skarp beskaktig smak som inte är god.)
Några minuter innan hon och jag skulle gå så sa han (igen): "Tack så jättemycket för chokladen." Jag sa då: "Men det var så lite så. Jag kan ju inte komma hit och bara dricka ert kaffe utan att ha något med mig till er." Han svarade då: "Jo, det kan du visst det." Då svarade jag: "Nä, det kan jag inte alls det. Man kommer inte tomhänt som gäst. Är uppfostrad så." Och han svarade då: "Men så trevligt."
Precis innan vi skulle gå så ringde hon sitt ex (som hon har barnen med) och Han kommenterade tonen hon hade när hon pratade med honom. Den var allt annat än vänlig. Jag sa då: "Ja du. Det är skönt att man inte har det sådär." Han svarade då, dämpat och bortvänd: "Ja..."
Så var det dags att gå och han önskar mig en glad påsk och jag önskar honom detsamma. Sedan gick vi ut och hamnade på utsidan av disken och hon och han sa något mer till varandra. Eftersom det hade gått flera sekunder sedan senast så önskade vi varandra "glad påsk" igen.
Det känns så skönt att bara känna kamratskap gentemot honom nu. Det underlättar en hel del för mig. Jag ska inte sticka under stol med att det skulle kunna ändras snabbt om något skulle inträffa, men den chansen är minimal, för att inte säga obefintlig. Men jag tycker det är så trevligt att bara sitta och snacka med honom.
Jag måste ju gå dit nästa tidiga fredag. Det är ju hans sista dag på Dagab och... Ja... Jag tycker att det är så trist att förlora kontakten med honom. Vi har det så oerhört trevligt tillsammans, vi tre. Jag hoppas att jag ändå kommer att få hans mailadress till det nya stället så att man kan (när han blivit varm i kläderna där) ha mailkontakt med varandra i alla fall.
Idag så överraskade jag två personer med ett (tre-timmars) besök. Jag har ju inte varit där på ett bra tag. Över en månad sedan om jag ska vara ärlig. Jag hade inte sagt att jag skulle hälsa på så det blev en överraskning för dem och det syntes på dem att de blev glada.
Jag hade med mig lite chokladägg åt dem samt DVD-boxen. När jag gav den till honom så sa hon att det nog var bra att jag tog med den då han inte kommer och hälsar på mig och ser hur vi har det. Han såg faktiskt skamsen ut över det.
Jag hade en massa frågor om hans nya jobb och han svarade så gärna så på mina frågor. Han läste upp alla fördelar med jobbet (och det var många. 31 dagars semester var bara en av dem...) men han tyckte det bästa med det var att han får komma ur uniformen.
Sedan pratade vi lite om vad vi skulle göra i påsk. Han började med att fråga mig och jag svarade. Sedan frågade jag honom om de skulle göra något speciellt eller bara vara hemma. Han sa då att den här påsken skulle det bara vara han sonen och frugan. Men när han nämnde sin frus namn så sänkte han rösten och tittade ner i golvet. Så frågade han om vi skulle ha traditionell påskmat och jag sa att vi skulle ha det och att jag kommer att få laga lammsteken. Han så gillande ut när jag nämnde det. Han gillar också lamm. Men de äter mintgelé till det (och brunsås).
Han försvann strax innan ett för att träna, men var medveten om att jag skulle vara kvar när han kom tillbaka, eller som han sa: "Ja, jag antar att du är kvar när jag kommer tillbaka." Kunde inte ljuga, så jag svarade att jag skulle vara det.
När han kom tillbaka (c:a en timme senare) så luktade han gott. Men jag tog för givet att han alltid gjorde det efter träningen, men hon reagerade på att han luktade gott och kommenterade det. Sedan sa hon till mig att jag skulle känna mig ärad över det för han brukar inte lukta gott när han kommer tillbaka. Han brukar inte lukta något speciellt. Men nu hade han tagit på sig Armani-deon. Jag sa till honom att den luktade gott och han sa: "Tack."
Hon fick besök av sin pojkvän. Han ville överlämna en påskpresent till henne. När hon gick ut så stod han och jag vid ena änden av disken och tjuvkikade. Vi var nyfikna. Jag på hur pojkvännen ser ut och han på hur de samspelade. Jag stod någon decimeter framför honom. Sedan efter några minuter så ser vi att hennes pojkvän stiger ur bilen och då skyndar vi oss att sätta oss på våra platser och han säger: "Vi låtsas om som att vi har suttit här hela tiden." Och det gjorde vi. Hon förstod nog att vi hade stått och kollat ut, men vi höll god min.
Blev bjuden på två koppar kaffe under tiden jag var där (fick det serverat). De har Gevalia och det är mycket bättre än Zoega som vi har på jobbet. (När jag nämnde att vi hade det och att jag inte gillar det kaffet så värst så förstod han mig då ingen av de två gillar det. Sedan sa han att det nog bara är skåningarna som gillar det. Det kaffet har någon skarp beskaktig smak som inte är god.)
Några minuter innan hon och jag skulle gå så sa han (igen): "Tack så jättemycket för chokladen." Jag sa då: "Men det var så lite så. Jag kan ju inte komma hit och bara dricka ert kaffe utan att ha något med mig till er." Han svarade då: "Jo, det kan du visst det." Då svarade jag: "Nä, det kan jag inte alls det. Man kommer inte tomhänt som gäst. Är uppfostrad så." Och han svarade då: "Men så trevligt."
Precis innan vi skulle gå så ringde hon sitt ex (som hon har barnen med) och Han kommenterade tonen hon hade när hon pratade med honom. Den var allt annat än vänlig. Jag sa då: "Ja du. Det är skönt att man inte har det sådär." Han svarade då, dämpat och bortvänd: "Ja..."
Så var det dags att gå och han önskar mig en glad påsk och jag önskar honom detsamma. Sedan gick vi ut och hamnade på utsidan av disken och hon och han sa något mer till varandra. Eftersom det hade gått flera sekunder sedan senast så önskade vi varandra "glad påsk" igen.
Det känns så skönt att bara känna kamratskap gentemot honom nu. Det underlättar en hel del för mig. Jag ska inte sticka under stol med att det skulle kunna ändras snabbt om något skulle inträffa, men den chansen är minimal, för att inte säga obefintlig. Men jag tycker det är så trevligt att bara sitta och snacka med honom.
Jag måste ju gå dit nästa tidiga fredag. Det är ju hans sista dag på Dagab och... Ja... Jag tycker att det är så trist att förlora kontakten med honom. Vi har det så oerhört trevligt tillsammans, vi tre. Jag hoppas att jag ändå kommer att få hans mailadress till det nya stället så att man kan (när han blivit varm i kläderna där) ha mailkontakt med varandra i alla fall.
Kommentarer
Trackback