Guinness

Men jag har ändå lovat att följa med och kolla på ett sminkmärke på Ekerö idag. Blir hämtad halv ett av en kollega som bor i Bromma. Vi ska vara där ute klockan ett. Det känns inte som att det tar så värst lång tid att åka dit ut en lördag. Han frågade mig om jag kunde tänka mig att göra det igår när han släppte av mig här hemma. Jag har ju inte så värst mycket annat för mig, så varför inte. Det är något märke jag aldrig har hört talas om, men det kan kanske vara bra för det.

Vad har annars hänt?

Tja, jag har lärt mig att det som gör att man sabbar hörseln egentligen inte är höga långvariga ljud. Örat kan ställa in sig efter det och på så sätt skyddas. Det som gör att man sabbar hörseln är att man hör plötsliga ljud. Som gevärssmällar och höga trumsmällar. Örat hinner inte med att skydda sig även fast man vet om att ljudet kommer.

Förra torsdagen (21/2) så hade vi det årliga fackmötet. Jag som sekreterare har lite svårt att komma med att jag inte vill komma. Jag måste ha en väldigt giltig anledning för att inte dyka upp. Visst, det är trevligt och det är god mat. Men själva mötet skulle jag kunna vara utan... I vilket fall som helst så vann jag på lotteriet. Fyra handdukar. Två små (79 kr/st) och två stora (199 kr/st) från Hemtex. Märket är Living. Jättesköna.

Sedan har jag fått höra av min annorlunda kollega att när jag säger saker så låter det som pekpinnar. Har aldrig fått höra det förut. För att ta det från början så var det i onsdags det hände. All internpost vi har går med våra bilar. Bilen till Norge går 16:00 så därför är det bra att ha den posten liggande där till fyra. I onsdags så var det min annorlunda kollega som hade hand om posten och min andra kollega tyckte att hon kanske borde lägga på ett kol lite så hon sa att (även fastän vi alla vet om det) att hon nog borde börja med att lägga ut posten nu för klockan var ett par minuter i fyra.

Min annorlunda kollega sa då: "Jo, jag vet. Men även fast man kommer ut tio över fyra brukar man kunna få med posten. Det är ganska ofta som bilen är lite sen." Då gjorde jag det som jag inte skulle ha gjort. Jag sa: "Jo, visst är det så, men det är ju inget som man kan ta för givet." Då fick jag det fräsande svaret: "Men det sa jag ju inte heller." Sedan gick hon ut med posten och jag och min kollega bara tittade på varandra. Skakade på huvudet och skrattade.

När vår kollega kom tillbaka så sa hon: "Jag vill bara att du ska veta att jag är inte arg på dig. Det är bara det att jag är lite trött. Och när du säger saker så låter det som pekpinnar." Så... Jag låter som jag kommer med pekpinnar. En av de andra kollegorna låter nedvärderande och den som jag jobbade med den här onsdagseftermiddagen låter mammig. Kul. Jag kan säga att jag från och med i onsdags inte kommer att säga till när hon gör saker fel även fast jag ser det hur tydligt som helst. Hon ska få göra sina misstag själv.