Guinness

Ja, vad kan jag säga om gårdagens förhandsvisning av U23D annat än att det var helt superhäftigt.

Det började med att jag ringde en av tjejerna som skulle med (hon ska till Dublin idag) och frågade om det var klockan 19 eller om jag hade missuppfattat han som ringde och svamlade i söndags. Så tyckte hon att jag kunde åka hem till henne istället för att lalla runt på stan (vädret var ju inte det trevligaste igår direkt). Så jag var hemma hos henne kvart över fem och vi drack lite kaffe och snackade en del. Kvart över sex åkte vi därifrån till Kvartersbion Hornstull.

Det började med mingel klockan 19. Pappersglasögon med någon konstig film framför fick vi när vi blev avprickade från listan. Vi fick något bubbelvatten som var riktigt gott. I vanliga fall brukar jag få halsbränna av vitt vin och vitt vin med bubblor brukar vara ännu värre. Men igår fanns det inte ens en tillstymmelse till sur mage. Till det serverades tunnbrödrullar med någon fyllning som var skurna i femcentimetersbitar. Sedan när det var avklarat var det "underhållning". Det började bra men det höll i ungefär en minut, sedan blev det bara töntigt. Sedan var det lite prat av biograf-föreståndaren samt en tekniker som förklarade det där med digital 3D. Sedan fick vi de riktiga glasögonen av plast. De bara lurade oss att vi skulle ha de där av papp.

Vi fick veta att det här var digital 3D, tillskillnad från det som var på 80-talet. Då satt man med de där pappersglasögonen med ett rött och ett grönt öga. Det funkade då och var förhållandevis bra för den tiden. Men digital 3D var helt otroligt och dessutom bättre för ögonen. När man hade den där röd/gröna röran framför ögonen och kollade en längre stund fick man ont i huvudet. Efter det här fanns inte ens en tillstymmelse till överansträngdhet i ögonen. De gjorde även reklam för två andra filmer med samma teknik. En tecknad (av samma person som gjort bl.a. "A nightmare before Christmas") samt en vanlig spelfilm som heter Beowulf. Det var så häftigt. Man trodde verkligen att personen stod mitt framför näsan på en.

Sedan började själva filmen... Vid ett par tillfällen tänkte jag säga till de som satt framför mig (några i samma sällskap som mig) att sluta vifta med händerna framför mig tills jag kom på att det var inte de som gjorde det, utan publiken på konsertfilmen. Vid ett tillfälle tror man att Bonos hand bara är ett par centimeter från ens ansikte. Vid ett antal tillfällen vill man sträcka ut handen och röra vid bandmedlemmarna och man vill även applådera. Allt var väldigt verkligt. Det är bara vid ett par tillfällen när effekterna tar över lite för mycket. Jag vill inte se en massa bokstäver på duken, jag vill se bandet. Men samma gamla låtar fick mig att rysa som alltid får mig att rysa. One är en av dem. Sometimes You Can't Make It On Your Own en annan, samt operasekvensen i Miss Sarajevo. Bonos röst är trött när detta spelas in och det hörs, men han kan verkligen sjunga de där operadelarna i SYCMIOYO och MS. Han har en röst som klarar av att sjunga opera, något han har fått av sin far.

Det jag kan säga är att om man gillar teknik eller U2 eller varför inte båda delarna så ska man gå och se den där filmen som har premiär på fredag den 28/11. Helt klart värd pengarna.

Jag var hemma kvart i elva igår och blev så lagom sur när jag såg att lofbalkongen inte var skottad, trots att föreningen betalar för att få det gjort. Det måste göras så att jag kommer in/ut ordentligt samt för att brevbärarna ska kunna leverera posten till mig. De levererar inte posten om de måste trycka upp dörren och pulsa ut. Sedan finns faran för att halka när man kommer in i trapphuset om man har snö under skorna. Så jag satte igång att skotta loftbalkongen kvart i elva på kvällen och jag gav blanka fan i om någon blev störd av det. Jag hoppas nästan att någon blev det så kanske något händer.

Idag ska jag gå kvart i fyra från jobbet och sedan bär det av till Västerås för att se TSOOL och en ledig dag imorgon. Har en känsla av att det kan vara bra att vara ledig imorgon med två sena vardagar på rad.

Varför kan det aldrig vara lagom? Varför är det så att det först händer inget, sedan händer det inget och sedan händer allt?

I lördags fick jag ett samtal från en i redaktionen på u2.se och han frågade om jag vill med och titta på förhandsvisningen av U23D (U2 3 dimensionellt) på måndag (läs: idag) och det var ju klart att jag ville det, så idag ska jag vara på Kvartersbiografen i Hornstull klockan 19:00, eller gärna innan eftersom filmen börjar då. Vet inte hur det ska gå ihop för jag hinner inte hem mellan jobbet och bion och åker jag direkt så är jag där c:a kvart över fem. Får se hur jag löser det där.

Imorgon ska jag till Västerås för att gå på en konsert med The Soundtrack of Our Lifes. Jag kan inte påstå att jag känner till deras låtar direkt, men det kan bli kul. Och sedan är jag ledig på onsdag.

Sedan har vi helgen 5-7/12. På fredagen kommer en kompis upp till stan från Småland (Bredaryd, närmare bestämt) och hon sover över till lördagen. Eftersom jag inte har en säng att erbjuda så sover vi hemma hos mina föräldrar. De är ju på landet så vi får ha lägenheten för oss själva och oj vad vi ska titta på RA DVD:er. På lördagen ska vi till en tjej som bor i Kungsängen och där ska vi sova över till söndagen och den dagen så ska hon övertyga oss om att Matthew Macfadyen är det klart bästa och läckraste skådespekaren och vi ska försöka övertyga henne om att Richard Armitage är den bästa och läckraste. Så vi kommer att ha med oss en del DVD:er och jag funderar på att ta med min dator så att vi kan titta på Spooks där han helt klart gör en av sina bästa roller någonsin.

Och det jag har behövt tacka nej till för den här helgen är julfesten på jobbet  på fredagen (jag gråter inte blod över att missa den direkt) och ett glöggparty hos en annan kompis här i stan på lördagen. Det är lite trist, men vi kommer att träffas ikväll i alla fall.

Idag kom då den här vinterns första snö. Det är två och en halv grad varmt, men det snöar i alla fall. Det kommer inte att ligga kvar dock då det smälter nästan så fort det nuddar marken.

En sak "förvånar" mig lika mycket varje gång det händer (och nu menar jag inte trafikkaoset som alltid kommer med den första snön: "Vaddå? Snöar det i det här landet? Det hade jag ingen aning om.") och det är att varenda gång någon blir attackerad av en björn så är det alltid en jägare. En vanlig skogsflanör har aldrig blivit attackerad av en björn så vitt jag vet. Jag undrar hur det kommer sig... Jägarna säger ju alltid att de minsann bara sköt björnen i självförsvar då det var björnen som attackerade först. Jag säger bara en sak: Skitsnack! Björnen ser inte skillnad på dig, mig eller en jägare. Den vet inte vad ett gevär är. Nu kan en del säga att det är hunden som björnen först och främst irriterar sig på, men hur kommer det sig att hundägare som är ute och går i skogen med sin ögonsten inte utsätts för detta? Jägarna ser en björn och kan inte motstå frestelsen att skjuta den. Det blir ju en fin trofé! Och ibland så går det inte som man har räknat med och man skadeskjuter björnen. Inte konstigt att den går till attack då. Vem fan skulle inte det?