Superhäftigt
Ja, vad kan jag säga om gårdagens förhandsvisning av U23D annat än att det var helt superhäftigt.
Det började med att jag ringde en av tjejerna som skulle med (hon ska till Dublin idag) och frågade om det var klockan 19 eller om jag hade missuppfattat han som ringde och svamlade i söndags. Så tyckte hon att jag kunde åka hem till henne istället för att lalla runt på stan (vädret var ju inte det trevligaste igår direkt). Så jag var hemma hos henne kvart över fem och vi drack lite kaffe och snackade en del. Kvart över sex åkte vi därifrån till Kvartersbion Hornstull.
Det började med mingel klockan 19. Pappersglasögon med någon konstig film framför fick vi när vi blev avprickade från listan. Vi fick något bubbelvatten som var riktigt gott. I vanliga fall brukar jag få halsbränna av vitt vin och vitt vin med bubblor brukar vara ännu värre. Men igår fanns det inte ens en tillstymmelse till sur mage. Till det serverades tunnbrödrullar med någon fyllning som var skurna i femcentimetersbitar. Sedan när det var avklarat var det "underhållning". Det började bra men det höll i ungefär en minut, sedan blev det bara töntigt. Sedan var det lite prat av biograf-föreståndaren samt en tekniker som förklarade det där med digital 3D. Sedan fick vi de riktiga glasögonen av plast. De bara lurade oss att vi skulle ha de där av papp.
Vi fick veta att det här var digital 3D, tillskillnad från det som var på 80-talet. Då satt man med de där pappersglasögonen med ett rött och ett grönt öga. Det funkade då och var förhållandevis bra för den tiden. Men digital 3D var helt otroligt och dessutom bättre för ögonen. När man hade den där röd/gröna röran framför ögonen och kollade en längre stund fick man ont i huvudet. Efter det här fanns inte ens en tillstymmelse till överansträngdhet i ögonen. De gjorde även reklam för två andra filmer med samma teknik. En tecknad (av samma person som gjort bl.a. "A nightmare before Christmas") samt en vanlig spelfilm som heter Beowulf. Det var så häftigt. Man trodde verkligen att personen stod mitt framför näsan på en.
Sedan började själva filmen... Vid ett par tillfällen tänkte jag säga till de som satt framför mig (några i samma sällskap som mig) att sluta vifta med händerna framför mig tills jag kom på att det var inte de som gjorde det, utan publiken på konsertfilmen. Vid ett tillfälle tror man att Bonos hand bara är ett par centimeter från ens ansikte. Vid ett antal tillfällen vill man sträcka ut handen och röra vid bandmedlemmarna och man vill även applådera. Allt var väldigt verkligt. Det är bara vid ett par tillfällen när effekterna tar över lite för mycket. Jag vill inte se en massa bokstäver på duken, jag vill se bandet. Men samma gamla låtar fick mig att rysa som alltid får mig att rysa. One är en av dem. Sometimes You Can't Make It On Your Own en annan, samt operasekvensen i Miss Sarajevo. Bonos röst är trött när detta spelas in och det hörs, men han kan verkligen sjunga de där operadelarna i SYCMIOYO och MS. Han har en röst som klarar av att sjunga opera, något han har fått av sin far.
Det jag kan säga är att om man gillar teknik eller U2 eller varför inte båda delarna så ska man gå och se den där filmen som har premiär på fredag den 28/11. Helt klart värd pengarna.
Jag var hemma kvart i elva igår och blev så lagom sur när jag såg att lofbalkongen inte var skottad, trots att föreningen betalar för att få det gjort. Det måste göras så att jag kommer in/ut ordentligt samt för att brevbärarna ska kunna leverera posten till mig. De levererar inte posten om de måste trycka upp dörren och pulsa ut. Sedan finns faran för att halka när man kommer in i trapphuset om man har snö under skorna. Så jag satte igång att skotta loftbalkongen kvart i elva på kvällen och jag gav blanka fan i om någon blev störd av det. Jag hoppas nästan att någon blev det så kanske något händer.
Idag ska jag gå kvart i fyra från jobbet och sedan bär det av till Västerås för att se TSOOL och en ledig dag imorgon. Har en känsla av att det kan vara bra att vara ledig imorgon med två sena vardagar på rad.
Det började med att jag ringde en av tjejerna som skulle med (hon ska till Dublin idag) och frågade om det var klockan 19 eller om jag hade missuppfattat han som ringde och svamlade i söndags. Så tyckte hon att jag kunde åka hem till henne istället för att lalla runt på stan (vädret var ju inte det trevligaste igår direkt). Så jag var hemma hos henne kvart över fem och vi drack lite kaffe och snackade en del. Kvart över sex åkte vi därifrån till Kvartersbion Hornstull.
Det började med mingel klockan 19. Pappersglasögon med någon konstig film framför fick vi när vi blev avprickade från listan. Vi fick något bubbelvatten som var riktigt gott. I vanliga fall brukar jag få halsbränna av vitt vin och vitt vin med bubblor brukar vara ännu värre. Men igår fanns det inte ens en tillstymmelse till sur mage. Till det serverades tunnbrödrullar med någon fyllning som var skurna i femcentimetersbitar. Sedan när det var avklarat var det "underhållning". Det började bra men det höll i ungefär en minut, sedan blev det bara töntigt. Sedan var det lite prat av biograf-föreståndaren samt en tekniker som förklarade det där med digital 3D. Sedan fick vi de riktiga glasögonen av plast. De bara lurade oss att vi skulle ha de där av papp.
Vi fick veta att det här var digital 3D, tillskillnad från det som var på 80-talet. Då satt man med de där pappersglasögonen med ett rött och ett grönt öga. Det funkade då och var förhållandevis bra för den tiden. Men digital 3D var helt otroligt och dessutom bättre för ögonen. När man hade den där röd/gröna röran framför ögonen och kollade en längre stund fick man ont i huvudet. Efter det här fanns inte ens en tillstymmelse till överansträngdhet i ögonen. De gjorde även reklam för två andra filmer med samma teknik. En tecknad (av samma person som gjort bl.a. "A nightmare before Christmas") samt en vanlig spelfilm som heter Beowulf. Det var så häftigt. Man trodde verkligen att personen stod mitt framför näsan på en.
Sedan började själva filmen... Vid ett par tillfällen tänkte jag säga till de som satt framför mig (några i samma sällskap som mig) att sluta vifta med händerna framför mig tills jag kom på att det var inte de som gjorde det, utan publiken på konsertfilmen. Vid ett tillfälle tror man att Bonos hand bara är ett par centimeter från ens ansikte. Vid ett antal tillfällen vill man sträcka ut handen och röra vid bandmedlemmarna och man vill även applådera. Allt var väldigt verkligt. Det är bara vid ett par tillfällen när effekterna tar över lite för mycket. Jag vill inte se en massa bokstäver på duken, jag vill se bandet. Men samma gamla låtar fick mig att rysa som alltid får mig att rysa. One är en av dem. Sometimes You Can't Make It On Your Own en annan, samt operasekvensen i Miss Sarajevo. Bonos röst är trött när detta spelas in och det hörs, men han kan verkligen sjunga de där operadelarna i SYCMIOYO och MS. Han har en röst som klarar av att sjunga opera, något han har fått av sin far.
Det jag kan säga är att om man gillar teknik eller U2 eller varför inte båda delarna så ska man gå och se den där filmen som har premiär på fredag den 28/11. Helt klart värd pengarna.
Jag var hemma kvart i elva igår och blev så lagom sur när jag såg att lofbalkongen inte var skottad, trots att föreningen betalar för att få det gjort. Det måste göras så att jag kommer in/ut ordentligt samt för att brevbärarna ska kunna leverera posten till mig. De levererar inte posten om de måste trycka upp dörren och pulsa ut. Sedan finns faran för att halka när man kommer in i trapphuset om man har snö under skorna. Så jag satte igång att skotta loftbalkongen kvart i elva på kvällen och jag gav blanka fan i om någon blev störd av det. Jag hoppas nästan att någon blev det så kanske något händer.
Idag ska jag gå kvart i fyra från jobbet och sedan bär det av till Västerås för att se TSOOL och en ledig dag imorgon. Har en känsla av att det kan vara bra att vara ledig imorgon med två sena vardagar på rad.
Kommentarer
Trackback