Immigrant
Ja, så visar det sig nu att den killen jag har fått kontakt med (och till viss del lärt känna) på Community of Sweden kommer att flytta till Stockholm den 25 november. Han sade upp sig från sitt jobb i måndags och han är just nu överlycklig över det. Han säger att han aldrig kommer att tröttna på staden eller landet. Men det kommer han att göra. En vacker dag kommer han att vara så van vid allt så att han kommer inte att se allt som han idag uppskattar.
När jag berättade det här igår för mina kollegor så gav en av dem mig en menande blick. Hon såg vid ett tillfälle hans bild på "hans sida" på det community:t och frågade mig: "Men han är väl din typ?" Och det kanske man kan säga att han är, men han har redan en flickvän här i stan och det sa jag till henne och hennes svar blev bara: "Och?" Jag kan väl erkänna att hans påbrå inte är helt fel med irländska föräldrar men uppvuxen i Skottland. Hans pappa var militär så han har bott på många olika ställen och han är född i Tyskland. En bra sak med honom är att han är född i det underbara stjärntecknet Väduren. ;-)
Sedan verkar det vara så att vår walesare har ett visst förtroende för mig (han också). Även fast jag sitter i en växel så har jag ett direktnummer (precis som mina tre kollegor) och en del använder sig av dessa direktnummer istället för att ringa 09 då de av någon anledning inte vill riskera att få prata med någon som de inte vill prata med. Och igår så ringde han på mitt direktnummer för att ställa några frågor. Idag när jag satt och åt lunch så ser jag ett litet gäng gå på lunch samtidigt och då sitter man ju och kollar vilka det är som går och han var en av dem och han sökte/tog/fick ögonkontakt med mig och "hälsade" på mig med en liten nickning och höjning på ögonbrynen (och jag gjorde likadant tillbaka till honom). Sedan satt han i möte i ett konferensrum bakom mig här och jag hade tagit ett telefonmeddelande till honom så när mötet var slut så gick jag in och lämnade meddelandet till honom och jag vet inte hur det gick till men våra fingrar nuddade varandra när han tog lappen. De borde inte ha gjort det då jag höll lappen så pass långt ut, men jag klagade inte. Sedan fick jag gå in en vända igen när han stod där och pratade i telefon för att hämta min tejphållare. Allt för en sniff.
Och innan ni oroar er i onödan så är det här inte på samma nivå som med en viss Dagabväktare. Det här har bara blivit en kul grej för mig och jag är inte det minsta nervös när jag ser honom, jag njuter bara av utsikten och hans parfym.
Sedan har en mindre rolig grej hänt. Igår hade de ett möte på kontoret i Jönköping och idag fick jag höra dels från lagerchefen i Arlöv (en av direktringarna) samt senare av en av chaufförerna i Jönköping att samtliga på det kontoret är uppsagda från och med i april. Alla visste att fastigheten skulle säljas och att de letade nya lokaler och många hade väl på känn att det var åt det här hållet det lutade. Men det är ändå så trist när man får höra det svart på vitt. Och när jag tänker efter så var det här något som jag hade renskrivit åt ledningsgruppen redan när vi satt på Dagab och fått förhållningsorder om att inte berätta för någon.
När jag berättade det här igår för mina kollegor så gav en av dem mig en menande blick. Hon såg vid ett tillfälle hans bild på "hans sida" på det community:t och frågade mig: "Men han är väl din typ?" Och det kanske man kan säga att han är, men han har redan en flickvän här i stan och det sa jag till henne och hennes svar blev bara: "Och?" Jag kan väl erkänna att hans påbrå inte är helt fel med irländska föräldrar men uppvuxen i Skottland. Hans pappa var militär så han har bott på många olika ställen och han är född i Tyskland. En bra sak med honom är att han är född i det underbara stjärntecknet Väduren. ;-)
Sedan verkar det vara så att vår walesare har ett visst förtroende för mig (han också). Även fast jag sitter i en växel så har jag ett direktnummer (precis som mina tre kollegor) och en del använder sig av dessa direktnummer istället för att ringa 09 då de av någon anledning inte vill riskera att få prata med någon som de inte vill prata med. Och igår så ringde han på mitt direktnummer för att ställa några frågor. Idag när jag satt och åt lunch så ser jag ett litet gäng gå på lunch samtidigt och då sitter man ju och kollar vilka det är som går och han var en av dem och han sökte/tog/fick ögonkontakt med mig och "hälsade" på mig med en liten nickning och höjning på ögonbrynen (och jag gjorde likadant tillbaka till honom). Sedan satt han i möte i ett konferensrum bakom mig här och jag hade tagit ett telefonmeddelande till honom så när mötet var slut så gick jag in och lämnade meddelandet till honom och jag vet inte hur det gick till men våra fingrar nuddade varandra när han tog lappen. De borde inte ha gjort det då jag höll lappen så pass långt ut, men jag klagade inte. Sedan fick jag gå in en vända igen när han stod där och pratade i telefon för att hämta min tejphållare. Allt för en sniff.
Och innan ni oroar er i onödan så är det här inte på samma nivå som med en viss Dagabväktare. Det här har bara blivit en kul grej för mig och jag är inte det minsta nervös när jag ser honom, jag njuter bara av utsikten och hans parfym.
Sedan har en mindre rolig grej hänt. Igår hade de ett möte på kontoret i Jönköping och idag fick jag höra dels från lagerchefen i Arlöv (en av direktringarna) samt senare av en av chaufförerna i Jönköping att samtliga på det kontoret är uppsagda från och med i april. Alla visste att fastigheten skulle säljas och att de letade nya lokaler och många hade väl på känn att det var åt det här hållet det lutade. Men det är ändå så trist när man får höra det svart på vitt. Och när jag tänker efter så var det här något som jag hade renskrivit åt ledningsgruppen redan när vi satt på Dagab och fått förhållningsorder om att inte berätta för någon.
Kommentarer
Trackback