Guinness

Sitter uppe och klockan är nu 01:50.

Vaknade strax efter ett av att jag hade en dov smärta som strålade ut från övre delen av magen, nästan från mellangärdet fast lite mer åt höger. Satte mig upp för att smärtan förvärrades. Jag kände mig uppblåst (och det var jag också då magen var stenhård), illamående (trodde jag skulle spy där ett tag) men samtidigt hungrig på nå't konstigt sätt.

Först så satte jag mig bara upp i sängen för det gjorde för ont att ligga ner. Sedan klarade jag inte av att sitta utan jag gick runt i lägenheten för att emellanåt luta mig mot en dörrkarm eller vägg.

Det strålade ut som ett band runt mage och rygg samt att jag fick samma onda känsla i båda axlarna som jag har fått förut när jag har ätit för mycket eller är väldigt uppblåst. Smärtintensiteten gick i vågor. Trodde ett tag att det hade gått över, men då satte det igång igen. Kan tänka mig att det är så här kolik känns... fast ändå inte. Jag fick inte ur mig några gaser alls och det är ju det kolik är.

Just i skrivande stund känns det ganska ok. Det är bara axlarna som gör ont nu och en liten uppblåst hungerkänsla i magen. Hoppas att det värsta har lagt sig för det här var inte roligt och ändå så gjorde nog det här inte speciellt ont jämfört med vad det kan göra OM det är gallan som spökar.

Om det är det så är det inte så ovanligt. Dels är det ärftligt och min kära far har opererat bort sin gallblåsa som var proppfylld med gallsten. Dels får var femte kvinna och var tionde man gallstensbesvär.

Nu börjar jag i alla fall tröttna på mina axlar där det onda inte går bort samt min mage som känns uppblåst. Kommer  knappast våga gå och lägga mig och sova förrän allt är borta, trots att jag är trött just nu. Ska väl surfa runt lite tills alla smärtor och obehag är borta helt och hållet.

Uppdatering: Jag gick slutligen och lade mig 02:30, då var allt lugnt och hade varit det i några minuter. Så allt som allt höll det mig uppe ungefär en och en halv timme. Oavsett vad det än var som spökade så var det inte roligt och jag vill inte drabbas av det igen. Frågan är bara vad det var som utlöste det hela. Dessutom var det ju några timmar efter jag hade ätit något. Visserligen åt jag sent. Jag åt några hårda knäckemackor med vitlökssalami runt niotiden och sedan åt jag två "Fruit & Form". Men det är ju ändå frågan om ungefär fyra timmar innan smärtorna började.

Ja, det måste verkligen vara vår nu. Såg ett plakat hemma att det kommer vara en cirkus (Wiktoria tror jag det var) på hemmaplan på torsdag. Maskrosorna blommar också såg jag igår.

Måste vara väldigt omtyckt på jobbet. Flera här har sagt åt mig att åka hem. De tycker att jag ser sjuk ut och även att jag låter sjuk. Och visst, jag är sjuk, men så länge som jag kan stå på fötterna så stannar jag inte hemma. Har inte råd med karensdagen. Hade lite feber imorse. I vanliga fall så har jag en morgontemp på ungefär 36,4 men i morse så  hade jag 37,2, så jag borde nog vara hemma egentligen, men...

Fast lite bra nyheter har jag fått idag i alla fall. Bra för mig i alla fall... ;-) Synd bara att han som skrev det har skrivit fel efternamn (Det ska vara Armitage)... Men det gör inte så mycket med tanke på vad jag kommer att få se i helgen. ;-P

Jag har pratat gott om min spikmatta på jobbet och igår tog jag med mig den. Det var många som sa att de ville testa den, men bara en som gjorde det.

Jag var på lunch och satt utomhus när han lånade den första gången och bäst som jag satt i solen kom han ut och frågade hur länge man skulle ligga på den. Jag sa att i början rekommenderas 10-15 minuter. Han sa då att han bara hade legat på den i tre minuter. Jag tyckte då att han skulle göra om det och det gjorde han lite senare. Han kom och hämtade den och sa att han bara tänkte ligga på den i tio minuter. 25 minuter senare kom han tillbaka och sa att det hade blivit 20 minuter istället. Jag såg på honom att mattan hade gett effekt. Han såg så där härligt avslappnad/avstressad ut som jag brukar känna mig efteråt. Han kommer garanterat köpa en egen matta.

Det kröp fram att det var ytterligare några fler än jag hade trott som har en spikmatta hemma och alla utom en hade samma typ av matta som jag har. (Shaktimattan) Alla tyckte även att det var helt underbart att ligga på den.

Fick ett mail från min morbror som köpte en en orange variant av Shaktimattan i onsdags och han skrev att han hade somnat på den i torsdags.

Igår (fredag) så vet jag inte vad det var som hände för mig när jag låg på mattan. Jag lade mig på den kvart över elva och tänkte ligga de vanliga 20-30 minuterna som jag brukar. Tittade på klockan när jag lade mig på den (jag brukar göra det så att jag inte ligger för kort tid... inte för att det är någon större risk) och nästa gång jag tittade på klockan var hon kvart över tolv. Jag har inte den blekaste om var den där timmen tog vägen. Så vad var det som hände där egentligen?

Nu har jag gjort ett av de där programmen som man får med när man köper mattan. Jag gjorde det långa programmet på 80 minuter och det heter Laya. Ett program för meditativ djupavslappning. Det andra programmet heter Dynamic och det är på 55 minuter.

Laya är 20 minuter på rygg, 20 minuter på mage, 10 minuter höger kind, 10 minuter vänster kind och slutligen 20 minuter på rygg. Jag använde äggklockan, men det är nog egentligen ingen bra idé för den tickar för mycket, men det funkar med den och varje gång den ringde hoppade jag högt och sedan hade jag svårt att tro att det verkligen hade gått den tiden jag hade ställt den på. Tiden går alldeles för fort när man ligger på mattan.

Dynamicprogrammet (piggar upp och stärker vitaliteten) är 10 minuter rygg, 10 minuter mage, 10 minuter stuss, 5 minuter höger kind, 5 minuter vänster kind och avslutningsvis 15 minuter rygg.

Att ligga på en spikmatta är som ett beroende. När man ligger på spikmattan så sätter man igång blodcirkulationen, sänker blodtrycket, verkar muskelavslappnande och sätter igång endorfinerna och må-bra hormonet oxytocin. Man blir naturligt hög på sina egna hormoner.

Fint väder är det ute också. Ska väl sätta mig på terrassen ett tag när solen nått dit.

Ja, så kom jag hem från landet igår och idag är jag på jobbet igen. Det var lite osäkert i morse om jag skulle få någon lunch eller inte.

I vanliga fall så är vi numer tre i växel och jag visste att den ena av dem skulle vara ledig idag, men det jag inte hade räknat med var att den andra kollegan skulle sjukskriva sig idag. Meddelandet som kom till mobilen tio i sex i morse löd:
"Är hemma sjuk idag. Har varit magsjuk i natt och har magknip. Räknar med att jag kommer imorgon annars ringer jag."

Det tråkiga med det här är att det är den kollegan som är känd här på företaget att vara hemma när hon har varit ute och är bakis och tyvärr så är det första man tänker i det här fallet: "Det måste ha varit en hård påsk."

Tack och lov så hade uthyrningsfirman en de kunde skicka och hon kom hit vid halv elva så det var inga problem med lunchen.

Min kollega här på jobbet som har gjort två anchor piercings i nacken bytte till de smyckerna hon ska ha i torsdags och det blev (ursäkta språket) skitsnyggt. Det hon berättade (som var mindre roligt) var att det ena smycket hade fastnat i sin gänga så han fick verkligen ta i för att få det att lossna och det gjorde bra mycket ondare än att göra själva piercingen. Så nu hoppas jag innerligt att min inte har gjort det då jag ska byta smycket på torsdag.

Hur har påsken varit då?

Jo den har varit solig och det syns på mig har jag fått höra. Jag skulle med lätthet utkonkurrera en domherrehane just nu och även näsan är röd.

Det blev som vanligt en del att dricka. (Det här skriver jag bara för att min kära mor sa att det kommer att stå i min blogg.) Men det är ju påsk och när det är högtider så får man ta lite mer än brukligt. Mycket mat blev det också.

Hemfärden igår blev intressant. När vi åkte upp till landet frågade min kära far min kära mor om hon kollat upp bussarna och hon sa att hon inte hade det, men att de förmodligen går som vanligt (busstidtabellen har knappast ändrats på 10 år eller så). Så när vi kommer till busshållplatsen så kollar vi för säkerhets skull vad det står på tidtabellen och vad ser vi då? Jo: Bussen som brukar går 17:10 numer avgår 16:42. Nästa buss går 18:42 och den går endast till Åkersberga. Bussen som går hela vägen till Danderyd gick 19:42. Så det var bara att åka tillbaka till landstället ett tag och då wappade jag in på mobil.sl.se för att kolla hur man lättast tar sig hem med bussen som gick 18:42. Var inställd på att åka Roslagsbanan, men sedan var jag inte säker på hur man skulle åka. Så resvägen igår blev:
621 till Åkersberga
Roslagsbanan (28) till Stockholms Östra (ändhållplatsen)
Blåbuss (4) från Östra station (Tekniska Högskolan) till Odenplan
Tunnelbana (19) från Odenplan till hemmastationen
(Detta ska jämföras med buss till Danderyd, t-bana till T-Centralen, t-bana hela vägen hem)

Allt gick bra. 621:an var fem minuter tidig till Åkersberga så vi fick vänta tio minuter på Roslagsbanan. Tog banan och åkte till Östra (Tekniska) och hoppade av. Inga problem att hitta busstationen, men desto större problem att hitta busshållplatsen, så det slutade med att vi tog t-banan istället. Bytte t-bana vid Centralen och sedan var vi hemma. Det som förvånade mig var att det inte alls tog så lång tid som man skulle kunna tro att det skulle kunna göra. Bussen avgick 18:42 och vi klev av t-banan på hemmaplan 20:45.

Så vad har vi lärt oss av det här?

Jo, jag har lärt mig att inte ta för givet att de som "bor"/nyttjar kollektivtrafiken har koll på tidtabellen.
Mina föräldrar (främst min kära mor) har nog lärt sig att inte ta för givet att bussen kommer att avgå samma tid som den alltid har gjort just för att den alltid har gjort det.