Guinness

Så var det då ledigt och arbetsdagen på fredagen började med att jag hade ont i knäet. Vet inte varför, men jag har haft det till och från redan sedan jag gick i åk 7. Så jag gick omkring och haltade hela dagen på jobbet och mina kollegor är inte van vid att jag gör det så alla som såg det frågade vad jag hade gjort och jag vet ju inte, så jag skyllde på mina föräldrar som har ont i sina knän och att det var något ärftligt.

En av våra kollegor var ledig torsdag och fredag så vi skulle ha varit tre, men det blev vi inte. Min kära kollega som driver mig till vansinne var tydligen hemma. Vare sig jag eller min andra kollega hade fått meddelande om det, men det hade vår chef. Hon hade fått ett SMS där det stod att hon skulle vara hemma då hon var sjuk men hon orkade inte förklara för mig eller den andra kollegan, så därför meddelade hon oss inte och det tyckte vi inte var så väldigt smart, för att uttrycka det milt. Hon har haft tre dagars frånvaro de senaste fyra veckorna. En dag då och då och alltid en dag per vecka. Tre karensdagar och så har hon sedan mage att klaga på att hon inte har pengar så det räcker. Men hon har råd att gå på puben mitt i veckorna.

Sedan fick jag en cd-skiva från en kollega. Hon och jag har pratat musik så hon förstod att jag gillar musik. Hon hade bränt några skivor till några få utvalda på jobbet och jag fick en.

Hade en lång dag, d.v.s. jag slutade halv fem. Hade lämpat över en del packning till mina föräldrar redan på torsdagen och det var jag glad över då väskan jag hade med mig var rätt så tung om man säger som så. Datorn väger några kilo och sedan är det ju alla annan packning också. Kom till Spånga station fem i halv sex och hoppade in i bilen och sedan bar det av uppåt. Min pappa har "hittat" en ny väg att köra upp och det gick mycket snabbare. Man slapp alla långa köer vid Bergshamraleden. Det var nästan inga bilar alls den vägen.

När vi kom upp så packade jag upp allt och sedan var det matdags: Borsjtj-soppa. Den godaste soppan som finns.

Jag vaknade strax innan halv fem på lördagsmorgonen av att jag hade början till migrän så då gick jag upp och tog några tabletter och satte mig i stolen för att det gör ondare att ligga ner då min migrän (tror jag) utlöses av mina nackmuskler/-senor som slappnar av och då händer något. Så det är nog mestadels stressutlöst när det inträffar. Nu visste jag ju att jag skulle vara ledig i 16 dagar så kan ju kroppen koppla bort allt.

Spelade skivan jag fick för mina föräldrar på lördagen och min kära mor sa att hon gillade den. Det var skön musik att lyssna på. En låt som var med var med Thin Lizzy och jag skulle komma på namnet på sångaren/basisten som är väldigt känd, men kom inte på namnet alls. (Phil Lynott svarade min morbror efter att jag SMS:ar honom om det och det var ju det namnet jag var ute efter.)

Dag två bjöd på stekt rödspätta, potatismos och en lime-/dillsås. På kvällen så tyckte jag att min kära mor behövde en engelskalektion så vi tittade på ett avsnitt + bröllopsscenen av the Vicar of Dibley, med engelsk text och hon erkände att hon förstod mer än hon trodde att hon skulle förstå. Hon fattade nästan allt sa hon. 

Så sporrad av det tyckte jag att vi kunde skruva upp "svårighetsgraden" lite och det genom att titta på The Impressionists (oj vilka blåa ögon han har i den serien) dagen efter, utan någon som helst textning. Hon tittade inte så mycket som jag hade trott hon skulle göra (det är en serie med över timslånga avsnitt), men av det hon tittade på så fattade hon det som sades.

Sedan har hon erkänt (igen) att hon tycker att RA ser bra ut. Han är inte snygg, men han är "charmig" och jag håller på sätt och vis med. Han är inte klassiskt vacker och han är allt annat än söt, men han har "Det". Hon sa att det lyser om honom när man ser honom agera. När man ser honom på bild så ser han inte perfekt ut, även fast hon sa (när hon såg min skrivbordsbakgrund) att han såg bra ut, eller charmig som hon säger. Jag skulle nog snarare säga att han är sexig och manlig.

På måndagen så uteblev engelskalektionen. "Dagens" film blev den svensktextade Wall-E. Det är en riktigt gullig film om en robot. Man kan inte annat än tycka att han är söt trots att han är en robot. Förutom det så gjorde jag det sedvanliga julgodiset. En mandelmassestubbe med nougat. Gjorde även nio stycken "bollar" av samma ingredienser. Och imorgon är det da'n före da'n... Och imorgon blir det nog lite North & South efter att vi har julpyntat lite. Måste ju visa den helt underbara John Thornton.

Det blev inte så mycket N&S som jag hade räknat med och det lilla som blev (två avsnitt) tittade jag på själv då min kära mor satt och lade patiens på datorn, visserligen vid tv:n, men hon tittade inte så mycket så jag får ge det ett försök till med de två återstående avsnitten. Det var lite för mycket julstök kvar för att kunna titta på allt under samma dag. Jag bonade bordet med teakoljan och allt jäkla pynt och alla lampor som skulle upp hjälptes vi åt med och det tog sin lilla tid.

Julafton kom och gick. Min mamma fick ett hemgjort halsband som hon blev jätteglad över samt Arn-boxen. Min pappa fick en whiskeyflaska (ingen tolvårig eller rökig sort så det blev en Paddy's) samt ett par nya handskar som han ska ha i bilen. Sedan fick de lite gemensamma saker. Tre Tupperwareartiklar och en tavla som jag vann på konstlotteriet på jobbet.  En jättesnygg tavla som föreställde ett vikingaskepp som gick i blått. Jag fick två stycken 8Gb:s USB-minnen, två DVD-ställ (hade önskat mig båda sakerna) samt 3 000 kronor.

Sedan blev det som vanligt på julen och man äter hela tiden så man är aldrig hungrig och jag har slutat ta nubbar till maten redan vid annandagen då det inte är gott med alkohol. Man kan knappast påstå att jag har anlag för att bli alkoholist. Julmaten slutade vara god när man hade ätit det de senaste fem måltiderna.

Natten mellan julafton och juldagen så kände jag att jag hade ont i huvudet redan innan jag gick och lade mig så jag tog en Alvedontablett och sedan hade jag en något sur mage så jag tog även Rennie. När jag hade legat vaken i över en timme och kände att huvudet fortfarande gjorde ont så gick jag upp och tog tre Naproxen (migräntabletterna har passerat sin bäst-före-dag sedan ett bra tag tillbaka) samt ytterligare en magtablett. Sedan lade jag mig igen. Men när jag började känna mig trött så vågade jag inte somna för då började jag tänka på att det kanske inte var så smart att blanda de tre olika tabletterna. Tillslut vågade jag slappna av och somna, men då var klockan efter tre på morgonen.

Den 29:e så tog vi och åkte hem en vända för att kolla post och vattna blommor. Så vi åkte från landet klockan åtta på morgonen, handlade på Coop vid Bromma flygplats, handlade på Systembolaget vid Bromma flygplats och sedan åkte vi hem. Jag vattnade blommorna och så slängde jag in mina DVD-skivor i mina nya ställ. Ska sortera dem och sätta dem i en bättre ordning senare. Kvart över tolv så åkte vi upp till landet igen, men gjorde ett stopp vid bensinmacken strax utanför Åkersberga samt McDonalds (tvärs över gatan från OKQ8) för lunch.

När vi kom upp till landet igen så tog jag och laddade ner lite ny musik till min mammas mobil. Hon fick lite ABBA ("Gold - Greatest Hits"), Cornelis Vreeswijk ("Guldkorn från Mäster Cees Memoarer"), Duffy ("Rockferry"), Cruiskeen ("Alive and Drinkin' in Ireland"). Snäll musik som jag vet att hon gillar. Sedan blev jag lite chockad. När hon satt och kollade igenom vad jag hade för musik så sa hon att hon tyckte att de låtarna av U2 som hon hade fått tidigare var bra, så då laddade jag ner "Best of 1980-1990", "Best of 1990-2000", "The Joshua Tree", "All That You Can't Leave Behind" samt "How to Dismantle an Atomic Bomb". Sedan fick hon även " So Far So Good" av Bryan Adams.

Jag föreslog på skoj att jag skulle ladda ner lite AC/DC till henne. Hon var inte säker på vad det var så då spelade jag upp "Highway To Hell" och hon sa att hon tyckte att det var helt ok.  Så hon fick deras " Warning! High Voltage (Greatest Hits)" också. Sedan testade jag lite HammerFall och hon gillade även det så därför fick hon deras " Steel Meets Steel 1997-2007 (Greatest Hits)". Efter det så tyckte jag att det var dags att se vad hon tyckte om Metallica och hon gillade det med så då fick hon deras bästa album: "Metallica", mer känt som "The Black Album". Sedan tog jag mig friheten att ladda ner lite Coldplay till henne (utan vare sig hennes vetskap eller godkännande). Hon fick två album och det blev "X&Y" samt  det senaste  "Viva La Vida or Death And All His Friends". Kort sagt så har jag en hårdrocksmorsa! ;-) (Och jag vet att Coldplay inte är ett hårdrocksband.)

Under den här långledigheten så började en del bra brittiska serier på tv. Cranford som är ett kostymdrama skriven av Elizabeth Gaskell (författarinnan av North & South som filmatiserades år 2004 med bl. a. R.A. som en av huvudrollsinnehavarna), Lost in Austen: en serie som handlar om en tjej i 2000-talet som älskar Jane Austen-berättelser och hennes favorit är Stolthet & Fördom och i serien så träffar hon Lizzie och byter plats med henne och träffar bl. Mr. Darcy, samt Crime Justice: som handlar om en kille som åker fast för ett mord som han inte tror att han har begått. Jag fick mina föräldrar att titta på den sistnämnda i alla fall. Jag försökte inte ens med de andra två då jag vet att de inte är något som de skulle vilja se.

På lördagen den 3/1 så fick jag min mamma att titta på "Walk the Line" som jag har på min dator. Det är en oerhört bra film som handlar om Johnny Cash. Jag vet inte vad hon tyckte om den, men efter att de hade spelat U2-låten "One" med honom på radion så blev jag påmind av om den filmen och visade den för henne. Jag tror dock inte att hon ogillade filmen direkt.