Vad har jag gett mig in på?
Ja, ibland undrar man vad man tänkte med när man började göra det. I somras, några veckor innan semestern skulle börja så började jag skriva en så kallad fanfic. Lagom tills dess att semestern började och jag kunde skriva hur mycket jag ville så drabbades jag av skrivkramp. Nu kom allt igång igen för en vecka sedan och berättelsen är klar. 56 A4 sidor lång blev den tillsist. Nu har jag skaffat mig en så kallad Beta-läsare, det är en som läser igenom berättelsen och kontrollerar stavningen samt kommer med förslag på ändringar som förbättrar handlingen. Eftersom det jag skriver är till en internationell sida så är den på engelska och då kändes det ännu viktigare med en som korrläste allt jag hade skrivit så jag annonserade på sidan att jag behövde en som kunde bli min Beta-läsare. En av tjejerna svarade ganska fort så det fick bli hon och det ångrar jag inte en sekund. Hon är helt underbar och det känns som att vi har hittat varandra.
Min fanfic baserar sig på TV-serien Robin Hood, BBC:s version och den handlar om Guy och Marian, mestadels Guy. Det visade sig att jag är bättre på engelska än jag trodde samt att den kanske inte är så dålig som jag har fått för mig att den är. Några av hennes kommentarer:
I've printed the document so I can start working on it on my way home from work tonight. I have to say that it looks good so far! Your English is nowhere near as bad as you're telling me!
...
I've read up to the bit where Guy has to tie up the 9 year old in the village and then had to stop as I was about to start crying. I know - and I write Evil Guy!!!
...
So far it's been really good, a thoroughly entertaining read.
...
//...// - so I have plenty of time to sit and read your fic. I finished it today... more weeping. At least I could pass it off as watering eyes from a sneeze!!!
...
I'm pretty hopeless when it comes to Guy (don't tell him... he'll get a big head) and I was really upset by the suicide scene. I just wanted to kiss him better and tell him Marian wasn't worth it, I was there.... you know how it goes.
...
It's reading really well now. I hope you're pleased with it. I think you should be proud of your achievement.
Sedan skrev jag även för ett halvår sedan en så kallad slash fanfic på två sidor. En slashfic är en berättelse som innehåller insinuerade eller väldigt detaljrika scener med två människor av samma kön. Min berättelse tillhör den insinuerade gruppen av slashfics och huvudrollerna är ganska oklara en bra bit in i berättelsen, men sedan får man veta att det är Guy och Allan det handlar om. Jag skickade i alla fall även den berättelsen till min Beta-läsare och hon svarade:
That's almost perfect. Like you really need me... :-D I'd thought it was Robin in the chair at first... well done!
...
I liked the fic. I don't normally go for slash fiction (unless it's woman/woman) but that worked. Perhaps because it wasn't too anatomical. I think you should post it... :-D
Sedan fick hon den brillianta idén att skriva en liten berättelse som innehöll mig, henne (under andra namn) och Guy (vi har båda en förkärlek till den karaktären). Så hon började att skriva lite och skickade över berättelsen i små stycken till mig. Det var tur för mig att jag satt ner när hon skrev:
YOUR TURN!
Jag kan ju avslöja att den här berättelsen som hon hade börjat skriva är en väldigt... het berättelse om man säger så och jag tycker inte att jag är så jätteduktig på att skriva sådana scener och nu tvingades jag plötsligt att göra det. Om någon hade sett mig när jag läste det hon hade skrivit eller när jag satt och skrev så hade de nog tyckt att mitt ansikte hade samma färg som en tomat.
Jag skrev i alla fall ungefär en A4 sida och skickade till henne och hon avslutade berättelsen. Hon frågade mig sedan om jag tyckte att vi skulle publicera den på den sidan vi båda är medlemmar på och jag tyckte att det var helt ok. Så sagt och gjort så gjorde hon det och det stod att det var ett samarbete mellan oss två.
Title: Naughty Girls
Author: Våra namn
Pairings: Guy/OC, OC/OC
Rating: NC 17 – explicit sex, lesbianism.
Disclaimer: Robin Hood is copyright Tiger Aspect and the BBC. All Rights Reserved. No copyright infringement is intended, and no money is being made. Any mistakes are mine.
Summary: Guy has an entertaining evening.
Warnings: A joint effort, no more than a bit of fun...
OC= Other character
Nu har folk börjat kommentera den och... Tja, det verkar som att de gillar den. Eller vad sägs om följande kommentarer:
Guuuuuuuuuuuuuuuuuuuhhhhhhhhhhhhh!!!!!!!!!!!!!!!!!!
...
Citat ut ficen: "There now, wasn't that fun?"
Oh, indeed it was! Ready for more, too.
...
WOW, that was naughty. You two make a lovely writers' pairing! Here's to many more collaborations!
...
whoooooooaaaaaaaaaaaaa!
Whatever you command, Guy.
...
Pardon me if I go incoherent for a moment........
Will there be more from these 3 ?.....Pretty please with Guy on top.
...
*smiley som svimmar av överhettning* Yeah, that's me going down... That was sooooo hot!
Congratulations to you [mitt namn] on this first fic being posted!
I do hope the two of you will write some more stuff together!
I det här läget säger jag bara: HJÄLP!!! Det här var bara menat som en engångsgrej.
Och om du undrar så: Ja, min Beta-läsare lever tillsammans med en kvinna. Hon gillar RA och hennes sambo gillar Hugh Jackman. Fråga mig inte hur det går ihop, men det gör det tydligen.
Och nej! Ingen av mina berättelser kommer att hamna på den här sidan.
För att helt byta ämne så hämtade jag hem en film igår som jag inte hade sett på länge. Det började med att jag satt och klickade runt på YouTube och hittade låten Bright Eyes och den låten förknippar jag alltid med den här filmen så jag bestämde mig för att hämta hem den och jag tittade på den idag. Det enda jag kom ihåg av filmen var Hrududu (bil) samt att jag satt och grät till den. Det var väl ungefär en 15 år sedan jag såg den första gången.
Filmen är en tecknad film från 1978 och den heter Den långa flykten (Watership Down) och den handlar om kaniner. Men tro för all del inte att det är en barnfilm bara för att den är tecknad. En del listar den som familjefilm, men det tycker jag är helt fel då den är ganska grym, otäck och sorglig.
Jag tittade i alla fall på den idag och... Ja. Vad tror du? Tur att jag hade förberett mig och tagit med mig näsdukar för här stömmande tårarna hej vilt vid flera tillfällen. Jag kunde inte stoppa dem oavsett om jag ville eller inte. Jag satt och stortjöt och det kändes bara så bra. Så det här är en film som jag inte kommer att titta på i sällskap med andra.
Jag skrev i ett mail till min kompis i Bredaryd att jag skulle titta på den och att jag hade bunkrat upp med näsdukar. Det hon skrev var då:
Den är verkligen sorglig, Den långa flykten. Jag kan inte titta på den längre, jag gråter så jag blir alldeles mosig och rödögd. Hoppas att näsdukarna räcker!
Det var så skönt att hon skrev det för då behövde jag inte känna mig lika onormal längre.
Min fanfic baserar sig på TV-serien Robin Hood, BBC:s version och den handlar om Guy och Marian, mestadels Guy. Det visade sig att jag är bättre på engelska än jag trodde samt att den kanske inte är så dålig som jag har fått för mig att den är. Några av hennes kommentarer:
I've printed the document so I can start working on it on my way home from work tonight. I have to say that it looks good so far! Your English is nowhere near as bad as you're telling me!
...
I've read up to the bit where Guy has to tie up the 9 year old in the village and then had to stop as I was about to start crying. I know - and I write Evil Guy!!!
...
So far it's been really good, a thoroughly entertaining read.
...
//...// - so I have plenty of time to sit and read your fic. I finished it today... more weeping. At least I could pass it off as watering eyes from a sneeze!!!
...
I'm pretty hopeless when it comes to Guy (don't tell him... he'll get a big head) and I was really upset by the suicide scene. I just wanted to kiss him better and tell him Marian wasn't worth it, I was there.... you know how it goes.
...
It's reading really well now. I hope you're pleased with it. I think you should be proud of your achievement.
Sedan skrev jag även för ett halvår sedan en så kallad slash fanfic på två sidor. En slashfic är en berättelse som innehåller insinuerade eller väldigt detaljrika scener med två människor av samma kön. Min berättelse tillhör den insinuerade gruppen av slashfics och huvudrollerna är ganska oklara en bra bit in i berättelsen, men sedan får man veta att det är Guy och Allan det handlar om. Jag skickade i alla fall även den berättelsen till min Beta-läsare och hon svarade:
That's almost perfect. Like you really need me... :-D I'd thought it was Robin in the chair at first... well done!
...
I liked the fic. I don't normally go for slash fiction (unless it's woman/woman) but that worked. Perhaps because it wasn't too anatomical. I think you should post it... :-D
Sedan fick hon den brillianta idén att skriva en liten berättelse som innehöll mig, henne (under andra namn) och Guy (vi har båda en förkärlek till den karaktären). Så hon började att skriva lite och skickade över berättelsen i små stycken till mig. Det var tur för mig att jag satt ner när hon skrev:
YOUR TURN!
Jag kan ju avslöja att den här berättelsen som hon hade börjat skriva är en väldigt... het berättelse om man säger så och jag tycker inte att jag är så jätteduktig på att skriva sådana scener och nu tvingades jag plötsligt att göra det. Om någon hade sett mig när jag läste det hon hade skrivit eller när jag satt och skrev så hade de nog tyckt att mitt ansikte hade samma färg som en tomat.
Jag skrev i alla fall ungefär en A4 sida och skickade till henne och hon avslutade berättelsen. Hon frågade mig sedan om jag tyckte att vi skulle publicera den på den sidan vi båda är medlemmar på och jag tyckte att det var helt ok. Så sagt och gjort så gjorde hon det och det stod att det var ett samarbete mellan oss två.
Title: Naughty Girls
Author: Våra namn
Pairings: Guy/OC, OC/OC
Rating: NC 17 – explicit sex, lesbianism.
Disclaimer: Robin Hood is copyright Tiger Aspect and the BBC. All Rights Reserved. No copyright infringement is intended, and no money is being made. Any mistakes are mine.
Summary: Guy has an entertaining evening.
Warnings: A joint effort, no more than a bit of fun...
OC= Other character
Nu har folk börjat kommentera den och... Tja, det verkar som att de gillar den. Eller vad sägs om följande kommentarer:
Guuuuuuuuuuuuuuuuuuuhhhhhhhhhhhhh!!!!!!!!!!!!!!!!!!
...
Citat ut ficen: "There now, wasn't that fun?"
Oh, indeed it was! Ready for more, too.
...
WOW, that was naughty. You two make a lovely writers' pairing! Here's to many more collaborations!
...
whoooooooaaaaaaaaaaaaa!
Whatever you command, Guy.
...
Pardon me if I go incoherent for a moment........
Will there be more from these 3 ?.....Pretty please with Guy on top.
...
*smiley som svimmar av överhettning* Yeah, that's me going down... That was sooooo hot!
Congratulations to you [mitt namn] on this first fic being posted!
I do hope the two of you will write some more stuff together!
I det här läget säger jag bara: HJÄLP!!! Det här var bara menat som en engångsgrej.
Och om du undrar så: Ja, min Beta-läsare lever tillsammans med en kvinna. Hon gillar RA och hennes sambo gillar Hugh Jackman. Fråga mig inte hur det går ihop, men det gör det tydligen.
Och nej! Ingen av mina berättelser kommer att hamna på den här sidan.
För att helt byta ämne så hämtade jag hem en film igår som jag inte hade sett på länge. Det började med att jag satt och klickade runt på YouTube och hittade låten Bright Eyes och den låten förknippar jag alltid med den här filmen så jag bestämde mig för att hämta hem den och jag tittade på den idag. Det enda jag kom ihåg av filmen var Hrududu (bil) samt att jag satt och grät till den. Det var väl ungefär en 15 år sedan jag såg den första gången.
Filmen är en tecknad film från 1978 och den heter Den långa flykten (Watership Down) och den handlar om kaniner. Men tro för all del inte att det är en barnfilm bara för att den är tecknad. En del listar den som familjefilm, men det tycker jag är helt fel då den är ganska grym, otäck och sorglig.
Jag tittade i alla fall på den idag och... Ja. Vad tror du? Tur att jag hade förberett mig och tagit med mig näsdukar för här stömmande tårarna hej vilt vid flera tillfällen. Jag kunde inte stoppa dem oavsett om jag ville eller inte. Jag satt och stortjöt och det kändes bara så bra. Så det här är en film som jag inte kommer att titta på i sällskap med andra.
Jag skrev i ett mail till min kompis i Bredaryd att jag skulle titta på den och att jag hade bunkrat upp med näsdukar. Det hon skrev var då:
Den är verkligen sorglig, Den långa flykten. Jag kan inte titta på den längre, jag gråter så jag blir alldeles mosig och rödögd. Hoppas att näsdukarna räcker!
Det var så skönt att hon skrev det för då behövde jag inte känna mig lika onormal längre.
Kommentarer
Trackback
