Roligare kan man ha det
Så var det en regnig tisdag efter all varm sol. Det var lite för varmt i mitt tycke, men jag ska inte klaga.
Hade en bra helg på landet. Firade pappsen som fyllde år (i torsdags) mest på fredagen då han ville ha sina presenter redan då. Jag kan nog ärligt säga att det blev för mycket av den starkare varan under en för kort tid. Jag klappade igenom totalt och var tvungen att spy. Sedan drabbades jag av minnesluckor. Det är inget jag eftersträvar direkt, men med tanke på att jag kan räkna dessa tillfällen på ena handens fingrar vid 34-års-ålder så är det inte så farligt tycker jag.
Lördagen var mycket lugnare kan jag säga och då åt vi födelsedagstårtan som på söndagen förvandlades till en morsdagstårta.
På fredagen tappade jag mitt anchorsmycke. Det gjorde inte så mycket då själva plattan sitter där den sitter. Sedan hade jag tur att mammsen hittade det när hon sopade upp lite småskräp på lördagsförmiddagen och trodde att det var en sten till ett örhänge eller liknande, så hon sparade det.
Igår så åkte jag då in till piercingstudion och det kostade inte mig ett öre att få det ditskruvat igen. Hade jag tappat bort det totalt hade jag tvingats att köpa ett nytt smycke för 125 spänn. När jag kom dit så fick jag vänta lite på att bli betjänad då det var några före mig. När jag berättade för tjejen i kassan vad som hade hänt så sa hon att det eventuellt kunde vara fel på gängan på smycket och om det var det skulle jag få ett nytt. Det kunde även vara så att det var fel på gängan i själva plattan som sitter under huden och då måste man byta ut den. Det tyckte jag inte lät så jättekul. jag fck sätta mig ner och vänta och jag fick väl vänta ett par minuter sedan fick jag gå ner.
Jag fick inte samma snubbe som jag har fått alla gånger tidigare, men det gjorde inte mig så mycket. Satte mig på britsen och så kom han in med tången han skulle använda i högsta hugg. Han satte på sig gummihandskar och fäste smycket i tången. Det jag trodde var att han skulle ha ett verktyg att hålla fast i den lilla metallstumpen som sticker upp ur huden för att hålla emot, men det gjorde han inte. Jag kan säga att det var nästan värre att sätta dit det där smycket igen än att göra piercingen. Det drog till ganska rejält vid två tillfällen kan jag säga. Den första gången han drog till var jag inte alls förberedd på det men vid nästa varv så sa han till att det kommer dra till lite till igen.
När jag kom hem så baddade jag för säkerhets skull med lite saltlösning och då såg jag att det kom lite blod på bomullstussen och med tanke på hur ont det gjorde så var jag väl inte direkt överraskad. Men nu sitter smycket där igen och jag tycker att det ser ut som att det sitter längre mot huden än förra gången, men det kanske bara är en synvilla.
Och nu är det bara fyra avsnitt kvar av RH S3. Kan säga att jag fann det förvånande att jag när jag tittade på helgens avsnitt så blev det tårar i ögonen. Det är inte vanligt förekommande när man tittar på den serien. Men det var så vackert och sorgligt på slutet av avsnitt nio. Guy har äntligen gråtit över Marian och han har äntligen hittat tillbaka till sin goda sida som man kunde ana i S2.

Hade en bra helg på landet. Firade pappsen som fyllde år (i torsdags) mest på fredagen då han ville ha sina presenter redan då. Jag kan nog ärligt säga att det blev för mycket av den starkare varan under en för kort tid. Jag klappade igenom totalt och var tvungen att spy. Sedan drabbades jag av minnesluckor. Det är inget jag eftersträvar direkt, men med tanke på att jag kan räkna dessa tillfällen på ena handens fingrar vid 34-års-ålder så är det inte så farligt tycker jag.
Lördagen var mycket lugnare kan jag säga och då åt vi födelsedagstårtan som på söndagen förvandlades till en morsdagstårta.
På fredagen tappade jag mitt anchorsmycke. Det gjorde inte så mycket då själva plattan sitter där den sitter. Sedan hade jag tur att mammsen hittade det när hon sopade upp lite småskräp på lördagsförmiddagen och trodde att det var en sten till ett örhänge eller liknande, så hon sparade det.
Igår så åkte jag då in till piercingstudion och det kostade inte mig ett öre att få det ditskruvat igen. Hade jag tappat bort det totalt hade jag tvingats att köpa ett nytt smycke för 125 spänn. När jag kom dit så fick jag vänta lite på att bli betjänad då det var några före mig. När jag berättade för tjejen i kassan vad som hade hänt så sa hon att det eventuellt kunde vara fel på gängan på smycket och om det var det skulle jag få ett nytt. Det kunde även vara så att det var fel på gängan i själva plattan som sitter under huden och då måste man byta ut den. Det tyckte jag inte lät så jättekul. jag fck sätta mig ner och vänta och jag fick väl vänta ett par minuter sedan fick jag gå ner.
Jag fick inte samma snubbe som jag har fått alla gånger tidigare, men det gjorde inte mig så mycket. Satte mig på britsen och så kom han in med tången han skulle använda i högsta hugg. Han satte på sig gummihandskar och fäste smycket i tången. Det jag trodde var att han skulle ha ett verktyg att hålla fast i den lilla metallstumpen som sticker upp ur huden för att hålla emot, men det gjorde han inte. Jag kan säga att det var nästan värre att sätta dit det där smycket igen än att göra piercingen. Det drog till ganska rejält vid två tillfällen kan jag säga. Den första gången han drog till var jag inte alls förberedd på det men vid nästa varv så sa han till att det kommer dra till lite till igen.
När jag kom hem så baddade jag för säkerhets skull med lite saltlösning och då såg jag att det kom lite blod på bomullstussen och med tanke på hur ont det gjorde så var jag väl inte direkt överraskad. Men nu sitter smycket där igen och jag tycker att det ser ut som att det sitter längre mot huden än förra gången, men det kanske bara är en synvilla.
Och nu är det bara fyra avsnitt kvar av RH S3. Kan säga att jag fann det förvånande att jag när jag tittade på helgens avsnitt så blev det tårar i ögonen. Det är inte vanligt förekommande när man tittar på den serien. Men det var så vackert och sorgligt på slutet av avsnitt nio. Guy har äntligen gråtit över Marian och han har äntligen hittat tillbaka till sin goda sida som man kunde ana i S2.

Kommentarer
Trackback