Trevligt värre SL
Ja, det är inte ofta det inträffar, men ibland så går saker och ting sönder och det har jag all förståelse för. Igår blev jag stående på T-Centralen i 45-50 minuter innan t-banan kom för att det var ett signalfel i Skanstull. Och det är helt ok, även fast det inte är kul.
Det som retar mig är bristen på information. När jag kom ner på plattformen hade jag musik i lurarna, men när jag hade stått och väntat i tio minuter utan att ett enda tåg kommit förbi så stängde jag av musiken och tog ut lurarna för att höra om de sa något i högtalarna.
När jag hade stått i en kvart utan att de hade sagt något ringde jag mammsen så hon satte på radion och lyssnade. Hon ringde upp 5-10 minuter senare och sa att det var ett signalfel i Skanstull och att det bara drabbade tågen på gröna linjen västerut, det vill säga min linje och åt mitt håll.
Precis när vi lade på så säger de i högtalarna att trafiken förväntades komma igång om fem minuter efter signalfelet i Skanstull. Så när jag hade stått på T-Centralen i 20-25 minuter så pratade de i högtalarna. Det retade jag mig otroligt på. När det är stopp så tycker man att de kunde ropa ut i högtalarna åtminstone var femte minut då det hela tiden kommer folk till stationerna.
När de hade berättat att trafiken skulle komma igång så dröjde det väl lite mer än fem minuter, men det är som vanligt så det är man införstådd med. Jag klev på ett Hässelbytåg ett par minuter över sex lagom lycklig. Men så fort beskedet om att trafiken skulle komma igång strax så satte jag i lurarna i öronen och drog på Metallica på en väldigt hög volym. Det var inte den högsta, men tre snäpp från maxvolymen i telefonen. Jag ville ha riktigt hög volym för att spränga bort all irritation jag kände vid det där tillfället. Jag brydde mig inte om det störde mina medtrafikanter det minsta. Jag orkade inte visa hänsyn eller vara trevlig mot någon. Ett fel ord igår och det hade varit synd om den människan.
Som om inte det där trasslet räckte.
När jag klev av tunnelbanan så blev det en rask promenad hem. Ytterligare ett sätt att försöka bli av med lite irritation. Men sedan när jag kom hem så står det utanför min port en bil och den bilen tillhörde en hissreparationsfirma. Så till råga på allt så var jag tvungen att ta trapporna upp. Och efter att ha haft en restid på 2 timmar och 10 minuter så är man inte riktigt upplagd för sådana saker direkt.
När jag kom hem så var det hårtvättningsdag. Tänkte att ett varmt bad skulle få mig att koppla av, men jag fann ingen ro att ligga i badet så det blev nog ett av de snabbaste baden jag någonsin tagit i mitt liv. Det var knappt att spikmattan kunde få mig att koppla av när jag skulle sova. Tiden när jag låg på den (30 minuter) gick visserligen snabbt, men jag fick inte samma avkoppling som jag brukar få.
Igår så var det storfrämmande (eller nå't) hemma i Vällingby C klockan 16:30. Norska ESC-vinnaren Alexander Rybak gjorde sin enda skivsignering i Sverige i K:fem-huset. Ett inslag från Expressen finns HÄR. Det var kul att se hur mycket folk han drog.
Det som retar mig är bristen på information. När jag kom ner på plattformen hade jag musik i lurarna, men när jag hade stått och väntat i tio minuter utan att ett enda tåg kommit förbi så stängde jag av musiken och tog ut lurarna för att höra om de sa något i högtalarna.
När jag hade stått i en kvart utan att de hade sagt något ringde jag mammsen så hon satte på radion och lyssnade. Hon ringde upp 5-10 minuter senare och sa att det var ett signalfel i Skanstull och att det bara drabbade tågen på gröna linjen västerut, det vill säga min linje och åt mitt håll.
Precis när vi lade på så säger de i högtalarna att trafiken förväntades komma igång om fem minuter efter signalfelet i Skanstull. Så när jag hade stått på T-Centralen i 20-25 minuter så pratade de i högtalarna. Det retade jag mig otroligt på. När det är stopp så tycker man att de kunde ropa ut i högtalarna åtminstone var femte minut då det hela tiden kommer folk till stationerna.
När de hade berättat att trafiken skulle komma igång så dröjde det väl lite mer än fem minuter, men det är som vanligt så det är man införstådd med. Jag klev på ett Hässelbytåg ett par minuter över sex lagom lycklig. Men så fort beskedet om att trafiken skulle komma igång strax så satte jag i lurarna i öronen och drog på Metallica på en väldigt hög volym. Det var inte den högsta, men tre snäpp från maxvolymen i telefonen. Jag ville ha riktigt hög volym för att spränga bort all irritation jag kände vid det där tillfället. Jag brydde mig inte om det störde mina medtrafikanter det minsta. Jag orkade inte visa hänsyn eller vara trevlig mot någon. Ett fel ord igår och det hade varit synd om den människan.
Som om inte det där trasslet räckte.
När jag klev av tunnelbanan så blev det en rask promenad hem. Ytterligare ett sätt att försöka bli av med lite irritation. Men sedan när jag kom hem så står det utanför min port en bil och den bilen tillhörde en hissreparationsfirma. Så till råga på allt så var jag tvungen att ta trapporna upp. Och efter att ha haft en restid på 2 timmar och 10 minuter så är man inte riktigt upplagd för sådana saker direkt.
När jag kom hem så var det hårtvättningsdag. Tänkte att ett varmt bad skulle få mig att koppla av, men jag fann ingen ro att ligga i badet så det blev nog ett av de snabbaste baden jag någonsin tagit i mitt liv. Det var knappt att spikmattan kunde få mig att koppla av när jag skulle sova. Tiden när jag låg på den (30 minuter) gick visserligen snabbt, men jag fick inte samma avkoppling som jag brukar få.
Igår så var det storfrämmande (eller nå't) hemma i Vällingby C klockan 16:30. Norska ESC-vinnaren Alexander Rybak gjorde sin enda skivsignering i Sverige i K:fem-huset. Ett inslag från Expressen finns HÄR. Det var kul att se hur mycket folk han drog.
Kommentarer
Trackback