Djurliv
När jag var på väg till tunnelbanan imorse så var jag som vanligt inne i min egen lilla värld. Går den lite mer ovanliga genvägen då den normala genvägen består av massa is. Jag måste titta ner i backen när jag går en del av sträckan så jag inte snubblar på några trärötter eller halkar på de få isfläckar som finns där. När jag tittar upp så ser jag att ungefär tjugo meter ifrån mig så står det fyra rådjur och tittar på mig. När jag går närmare så travar tre av dem iväg, medan den fjärde står kvar ett tag till. Men sedan blev det lite läskigt så hon skuttade efter de andra tre. När jag kommer runt hörnan ser jag de fyra igen och då ser jag även att en av dem har fina horn på g.
När jag sitter i min egna lilla värld (ja, jag gör det så ofta jag kan) och tittar ut genom fönstret på pendeln när vi står stilla vid station Farsta Strand så ser jag något som rör sig i det torra gräset. Jag tittar lite noggrannare och ser att det är en liten råtta. Förmodligen en dräktig hona för när jag ser henne skutta tillbaka till utloppsröret som hon hade kommit från så har hon lite torra, bruna löv i munnen.
Kul att man kan se lite djur trots att man bor inne i en stad.
Kan meddela att blåmärket nästan är helt borta nu. Jag är fortfarande öm när jag trycker lite lätt på smycket, men det är inte alls så farligt som man kan tro. Jag har de senaste dagarna kunnat ligga på mage utan att det gör ont. Jag behöver inte längre ha en kompress för att skydda smycket när jag sover. Skönt att slippa det och skönt att slippa de där förbenade klisterstrecken som blir kvar när man ryckt bort den. Hoppas, hoppas, hoppas att jag får byta smycke på fredag.