Low lie...
...the fields of Athenry!
Lördagen var helt underbar. Irland vann Six Nations-turneringen storstilat. Men matchen i lördags mot Wales var en jobbig match, en riktig rysare, men tillslut så vann Irland med 17-15 och det är inte mycket i rugbysammanhang kan jag säga. En så kallad drop-kick ger 3 poäng och likaså gör en straffspark det. Den knappa minuten innan matchtiden var slut så fick Wales en straffspark rakt framför målet. Tack och lov var avståndet för långt för att han skulle sätta den. Hade det varit ett par meter närmare så hade han satt den och då hade Wales vunnit.
Men nu gjorde de inte det och Irland vann turneringen, Triple Crown (de slog alla sina brittiska konkurrenter: England, Skottland, Wales) samt Grand Slam (de förlorade inte en enda av sina matcher). Triple Crown är de nästan bortskämda med nu då de har vunnit den fyra av de fem senaste åren. Turneringen har de inte vunnit sedan 1985. Grand Slam var det andra gången de vann. Första gången de vann GS var 1948, så det var alltså 61 år sedan som de tog den titeln.
Har börjat publicera min fic nu och det är helt underbart när man ser hur många som läser den samt att läsa kommentarerna som en del skriver. Jag får beröm för den och det är helt underbart att läsa det de skriver. Det är som en drog! Trodde inte att man skulle må så jäkla bra av det som jag faktiskt gör. Jag sitter och ler brett för mig själv bara jag tänker på det. Ska bli kul att se vad de tycker om det senaste kapitlet som jag avslutade med att Guy skär upp sina handleder och hans värld blir svart.
Ska tillbaka till East Street idag och se vad han tycker. I ärlighetens namn ser jag ingen skillnad alls. Trodde att det svåra skulle vara att få bort tejpen från smycket, men det visade sig att det svåraste var att få tejpen att fästa på smycket. Det var ju fullständigt omöjligt. Jag är dock lite öm på stället idag efter det så vem vet... Kanske har det gjort någon nytta.
När jag kom tillbaka till jobbet idag så hade jag en namnsdagshälsning från tjejen som jobbade på Dagab. Det verkar som att de kommer ihåg mig trots allt. Sedan har vi ju lite kontakt och att hon kom ihåg mig förvånade mig inte då vi har lite mer kontakt och äter lunch lite då och då. Hennes hälsning kom 15:41 så det kan inte ha varit hon som påminde honom då hans hälsning kom 13:50. Jag skrev faktiskt tillbaka till honom och tackade (det gjorde jag även till henne) och så frågade jag inom parentes hur det kom sig att han lyckades komma ihåg mig. Han är ju inte känd för sitt minne direkt. Fick svaret idag: "Jag gillar ju dig!" Trevligt sätt att börja måndagen på. :-D Nu får vi bara se vad Marcus har att säga. Om jag får byta kommer det bli en helt underbar måndag och hur ofta har man sådana?
Lördagen var helt underbar. Irland vann Six Nations-turneringen storstilat. Men matchen i lördags mot Wales var en jobbig match, en riktig rysare, men tillslut så vann Irland med 17-15 och det är inte mycket i rugbysammanhang kan jag säga. En så kallad drop-kick ger 3 poäng och likaså gör en straffspark det. Den knappa minuten innan matchtiden var slut så fick Wales en straffspark rakt framför målet. Tack och lov var avståndet för långt för att han skulle sätta den. Hade det varit ett par meter närmare så hade han satt den och då hade Wales vunnit.
Men nu gjorde de inte det och Irland vann turneringen, Triple Crown (de slog alla sina brittiska konkurrenter: England, Skottland, Wales) samt Grand Slam (de förlorade inte en enda av sina matcher). Triple Crown är de nästan bortskämda med nu då de har vunnit den fyra av de fem senaste åren. Turneringen har de inte vunnit sedan 1985. Grand Slam var det andra gången de vann. Första gången de vann GS var 1948, så det var alltså 61 år sedan som de tog den titeln.
Har börjat publicera min fic nu och det är helt underbart när man ser hur många som läser den samt att läsa kommentarerna som en del skriver. Jag får beröm för den och det är helt underbart att läsa det de skriver. Det är som en drog! Trodde inte att man skulle må så jäkla bra av det som jag faktiskt gör. Jag sitter och ler brett för mig själv bara jag tänker på det. Ska bli kul att se vad de tycker om det senaste kapitlet som jag avslutade med att Guy skär upp sina handleder och hans värld blir svart.
Ska tillbaka till East Street idag och se vad han tycker. I ärlighetens namn ser jag ingen skillnad alls. Trodde att det svåra skulle vara att få bort tejpen från smycket, men det visade sig att det svåraste var att få tejpen att fästa på smycket. Det var ju fullständigt omöjligt. Jag är dock lite öm på stället idag efter det så vem vet... Kanske har det gjort någon nytta.
När jag kom tillbaka till jobbet idag så hade jag en namnsdagshälsning från tjejen som jobbade på Dagab. Det verkar som att de kommer ihåg mig trots allt. Sedan har vi ju lite kontakt och att hon kom ihåg mig förvånade mig inte då vi har lite mer kontakt och äter lunch lite då och då. Hennes hälsning kom 15:41 så det kan inte ha varit hon som påminde honom då hans hälsning kom 13:50. Jag skrev faktiskt tillbaka till honom och tackade (det gjorde jag även till henne) och så frågade jag inom parentes hur det kom sig att han lyckades komma ihåg mig. Han är ju inte känd för sitt minne direkt. Fick svaret idag: "Jag gillar ju dig!" Trevligt sätt att börja måndagen på. :-D Nu får vi bara se vad Marcus har att säga. Om jag får byta kommer det bli en helt underbar måndag och hur ofta har man sådana?
Kommentarer
Trackback