Guinness

Lite mer rapportering om hur det går med piercingen. Eller egentligen är det inte en piercing utan det är ett implantat.

På lördagen var det inte nådigt kan jag säga. Jag kände mig verkligen mörbultad, precis som Marcus hade sagt att jag skulle göra. Så fort jag gick så var jag tvungen att använda undersidan av underarmarna och trycka till brösten för att det inte skulle röra på sig. Och ett blåmärke mellan brösten och en bit upp hade jag också efter Marcus hårdhänta massage/knådning/nypning (i min mening det jobbigaste med hela proceduren). Nu vet jag att jag har ganska lätt att få blåmärken så det var ingen överraskning direkt.  Dessutom håller blåmärket på att försvinna redan nu.

Flera här på jobbet har fått se den och de flesta tycker att det ser läckert, men plågsamt ut. När jag berättar att det inte gjorde så ont som man tror att det ska göra så tittar de bara lite misstroende på mig.

Nu känns det ingenting i princip. Klart att det är lite pyttefnytte ömt och emellanåt kliar det lite då det har börjat läka lite smått. Men det orsakar mig inte alls några problem... förutom att jag måste hålla tassarna borta och inte riva när det kliar.