Häxdags
Idag så hade jag bokat en tid med vår osteopat. Inte för att jag kände några besvär, utan mer för att kolla upp hur det var och mota Olle i grind. Ont i ryggen är det sista jag vill ha.
Jag var lite stel i svanken (jag kände det när jag skulle böja på knäna (ett i taget så att höfterna rör sig). Sedan såg hon att jag svankade lite igen och var lite stel i nacken. Första delen av behandlingen fick jag ligga på rygg och så "drog" hon ut svanken på mig genom att trycka och dra med handflatorna. När hon trycker som hårdast så är det svårt att andas för hon tar i rejält.
Sedan fick jag ligga på rygg igen och hon gjorde samma saker som vanligt; rycker i benen för att lossa höfterna. Sedan lade hon ena handen under rumpan och den andra på nedre, vänstra sidan av höften. Efter det så tog hon käkar och nacke.
Nu är jag rak och fin igen och svanken är som den ska. Nu ligger tyngdpunkten bak på hälarna, där den ska vara och axlarna är bakåt nu som de ska vara. Men den här gången så var jag centrerad på båda fötterna och hade inte tyngdpunkten på vänster ben/fot.
Hon sa (igen) att jag svarar fint på behandlingen jag får av henne och hon tycker att jag är smart som går innan det är försent.
Sedan måste jag bara skriva om RH S3. Den här helgens avsnitt var helt enkelt helt otroligt bra. Jag ljuger inte om jag säger att de är ett av de bästa som någonsin har spelats in av den här serien. Jag satt på soffkanten på helspänn, jag skrattade gott åt många scener och oj... Toby Stephens som prins John. Vad ska jag säga för att göra honom rättvisa? Han var bara så jävla underbar, rent utsagt. Älskade den karaktären.
Det var en historisk uppgörelse som nästan tog andan ur mig mellan Guy och sheriffen. Prins John hetsade dem mot varandra. Guy fick i uppdrag att döda sheriffen och sheriffen fick i uppdrag att döda Guy och båda vet om att prinsen har pratat med den andra om det. Striden som kom mellan dem i slutet av avsnittet var underbar och jag ska inte avslöja hur det slutade, men jag kan nämna att Guy nämnde att han ville döda sheriffen för att det var sheriffens fel att Marian var död, för att sheriffen representerade allt ont i människan. Så han gjorde det inte för att prins John bett honom, han gjorde det för sin egen skull.
Kan nämna att Robin efter tre avsnitt pussade på Kate (en ung kvinna som är med i gänget) och i det här avsnittet hade han tungan nere i halsen på lillasyster Gisborne (undrar vad storebror kommer tycka om det när han får reda på det...). Robin har kommit över sitt livs kärlek redan och han har gjort det ordentligt. På något sätt så känns det som att den som verkligen älskade henne var just Sir Guy och det trots alla hennes svek mot honom.
Jag vet att bilder inte gör serien rättvisa, men jag måste bara posta några screencaps.
Kan säga att den här bilden (hela scenen) mellan Sir Guy och prins John satte igång min slashinfekterade hjärna rejält.
Jag var lite stel i svanken (jag kände det när jag skulle böja på knäna (ett i taget så att höfterna rör sig). Sedan såg hon att jag svankade lite igen och var lite stel i nacken. Första delen av behandlingen fick jag ligga på rygg och så "drog" hon ut svanken på mig genom att trycka och dra med handflatorna. När hon trycker som hårdast så är det svårt att andas för hon tar i rejält.
Sedan fick jag ligga på rygg igen och hon gjorde samma saker som vanligt; rycker i benen för att lossa höfterna. Sedan lade hon ena handen under rumpan och den andra på nedre, vänstra sidan av höften. Efter det så tog hon käkar och nacke.
Nu är jag rak och fin igen och svanken är som den ska. Nu ligger tyngdpunkten bak på hälarna, där den ska vara och axlarna är bakåt nu som de ska vara. Men den här gången så var jag centrerad på båda fötterna och hade inte tyngdpunkten på vänster ben/fot.
Hon sa (igen) att jag svarar fint på behandlingen jag får av henne och hon tycker att jag är smart som går innan det är försent.
Sedan måste jag bara skriva om RH S3. Den här helgens avsnitt var helt enkelt helt otroligt bra. Jag ljuger inte om jag säger att de är ett av de bästa som någonsin har spelats in av den här serien. Jag satt på soffkanten på helspänn, jag skrattade gott åt många scener och oj... Toby Stephens som prins John. Vad ska jag säga för att göra honom rättvisa? Han var bara så jävla underbar, rent utsagt. Älskade den karaktären.
Det var en historisk uppgörelse som nästan tog andan ur mig mellan Guy och sheriffen. Prins John hetsade dem mot varandra. Guy fick i uppdrag att döda sheriffen och sheriffen fick i uppdrag att döda Guy och båda vet om att prinsen har pratat med den andra om det. Striden som kom mellan dem i slutet av avsnittet var underbar och jag ska inte avslöja hur det slutade, men jag kan nämna att Guy nämnde att han ville döda sheriffen för att det var sheriffens fel att Marian var död, för att sheriffen representerade allt ont i människan. Så han gjorde det inte för att prins John bett honom, han gjorde det för sin egen skull.
Kan nämna att Robin efter tre avsnitt pussade på Kate (en ung kvinna som är med i gänget) och i det här avsnittet hade han tungan nere i halsen på lillasyster Gisborne (undrar vad storebror kommer tycka om det när han får reda på det...). Robin har kommit över sitt livs kärlek redan och han har gjort det ordentligt. På något sätt så känns det som att den som verkligen älskade henne var just Sir Guy och det trots alla hennes svek mot honom.
Jag vet att bilder inte gör serien rättvisa, men jag måste bara posta några screencaps.
Kan säga att den här bilden (hela scenen) mellan Sir Guy och prins John satte igång min slashinfekterade hjärna rejält. Kommentarer
Trackback