Guinness

Så var jag då hemma efter tre dagar på motorcykel.

Har under flera års tid fått erbjudandet av en kollega på jobbet som jobbar som chaufför och jag har tidigare lyckats krångla mig ur det där då jag har känt mig lite smårädd för att sätta mig på en MC. Fast i år hade jag inga fler undanmanövrar, speciellt inte när han kom men hjälm, skydd och kläder som jag skulle testa och se om de passade.

Kan säga att de hade roligt åt det på jobbet med tanke på hur hans jargong är, men samtidigt sa de som testat att åka med eller själva kör MC, att jag skulle tycka att det var skitroligt och att Micke som kör är en erfaren förare med många mil bakom sig. Fick ibankat i skallen att jag skulle luta med ner i kurvorna och inte göra det som instinkten säger åt en att göra och det är att parera svängen.

Så på lördagen kom han över med utrusningen och han hade även hojen i skåpbilen så att jag fick titta på den i förväg.

(Den här bilden togs i Västervik i måndags. Det är min hjälm och väskan bakpå är min packning. Hojen är en Honda CBX 600 E, -83:a, även kallad för evighetsmaskinen.)

Så kom måndagen, det var mulet och c:a 19 grader och jag var hur nervös som helst när Micke dök upp kvart över tio och då hade jag på mig stövlarna och byxorna. Hjälm, ryggskydd, jacka och handskar bar jag med mig, samt min packning. Turen kunda ha bli allt från 10 minuter till flera dagar så jag hade packat med mig i händelse för om jag skulle tycka att det var kul. När packningen var på cykeln och jag hade klätt på mig skydd och kläder så var det dags att hoppa upp på cykeln och det var inte det lättaste. Byxorna sitter åt lite över låren och de innehåller knä- och höftskydd så man är verkligen inte smidig och när man sedan ska lyfta benet över sadel och packningen där back så var det väldigt knöligt. 

Ungefär kvart i elva kom vi iväg och vid första svängen ut från området så var jag livrädd, men det gick jättebra. Han lägger inte ner cykeln så jättemycket vilket jag uppskattade. Sedan kom första rondellen och den gick bra, då man inte är inne i den speciellt mycket. Rondellen efter det är lite mindre och har därför skarpare svängradie och då var det riktigt läbbigt tyckte jag. Att gå emot instinkten är jobbigt.

Första riktiga rök-och bensträckarpausen (Micke röker) var vid McDonalds, Södertälje. Han frågade hur det kändes och jag sa att det kändes bra så då tog vi beslutet att det skulle bli Söderköping. Vi bestämde även då att vi skulle ta pauser var tredje, fjärde mil. Han sa även att jag hade ett helt annat sätt när jag satt baktill än hans döttrar. De sitter tydligen som ett frimärke i ryggen på honom och jag sitter ganska så rak och inte har så mycket kroppskontakt med honom. Vilken han skämtsamt sa att att han saknade... ;-)

Det blev lunch i Jönåker som ligger på ett ställe som du själv får titta på en karta för att se, för jag vet inte. Ett antal raster efter vi lämnat mitt hem kom vi till Söderköping och han frågade igen om det gick bra och det gjorde det så då bestämde vi (han) att vi kunde åka till Västervik och hälsa på hans äldsta dotter. Jag har träffat henne flera gånger förut så jag visste vem det var.

Sedan åkte vi ju inte direkt de rakaste, närmaste vägarna dit, utan tog småvägar så ofta vi kunde och det kan jag förstå. Motorväg var inte roligt. När vi kom hem till hans dotter och hennes sambo så fick han nästan en utskällning av henne för att ha tagit med mig på en sådan lång resa första gången jag sitter på en MC och han höll med. När han kör själv så tar det inte lika lång tid då han inte tar så många pauser, han åker lite hårdare och han tar inte omvägen via Söderköping. Allt som allt åkte vi omkring 35 mil den dagen.

Hans dotter hade en söt och kelsjuk liten vovve vid namn Ninja. Den lilla tjejen tyr sig till den kvinnliga delen av befolkningen. Hon han ha råkat ut för något av en man innan hon kom till Ellinor, det är ingen som vet. Hunden var tre och ett halvt år och Ellinor har haft henne i ett och ett halvt. Hon köpte den gulliga trerasblandningen från en kennel. Jättegosig liten tjej som satt mellan mig och Ellinor mest hela kvällen. Jag fick mig en grundlig tungtvätt på vänster fot och vrist. ;-)


Micke hade tänkt att vi skulle bo på ett hotell där, men Ellinors hyresvärdinna hade ett till hus, på samma tomt, så Ellinor ringde och frågade om det var uthyrt och det var det inte så då hyrde vi det och det var en upplevelse att sova där. För det första så var det bara ett litet sovrum så vi fick dela rum. För det andra så skulle den nog varit mjukare och skönare att sova på golvet än i de där sängarna (Micke sa att sängarna i lumpen var sjuhelvetes mycket skönare) och för det tredje så när Micke väl somnade så snarkade han. Jag hade frågat tidigare om han snarkade och då sa han att han bara gjorde det när han jobbat mycket. Fast han hade nog mycket spänningar i kroppen och han hade ont i huvudet den kvällen och det tog 6 värktabletter för att bli av med den. Han vet ju sjlv hur nervös och orolig han var när Ellinor var ute med sin dåvarande killes trimmade MC så han visste exakt hur mina föräldrar måste känna det när deras enda barn är ute på vägarna på en MC. Den kvällen blev det inte mycket sömn för någon av oss tack vare sängarna. Usch.

Dag två så lämnade vi Västervik vid elvatiden och reste inåt/uppåt i landet och tog in på Scandic Linköping. På morgonen hade jag fått en väderprognos avmin kära mor att vädret ska bli dåligt på torsdagen så vi bestmde att vi åker hem på onsdag. Vi var i Linköping vid tvåtiden och när vi checkat in så tog vi oss till våra rum och fräschade upp oss och vilade lite. Underbart mjuk säng och AC på rummen är inte helt fel.

Lite senare åkte vi till Bergs slussar och tittade lite på när de slussade där, samt att vi tittade på "trappan" av slussar där. Helhäftigt. Vatten är verkligen mäktigt. Vilka krafter. Solen gassade och tro mig när jag säger att även fast man tar av sig handskar, hjälm, jacka och ryggskydd så är det väldigt varmt när man är iklädd byxorna och stövlarna. Fick en uppdaterad väderprognos av mammsen att regnet skulle komma in över ostkusten redan på onsdagen och då tänkte vi "jättekul" (obs, ironi). När vi hade varit där ett tag åkte vi tillbaka till hotellet och jag tvättade av mig och bytte kläder innan vi gick ut på stan. Gullig liten stad Linköping är. Vi åt middag och sedan gick vi omkring lite mer och snackade. Gick tillbaka till hotellet och satte oss utanför det och snackade lite mer. Kvart i tio gick vi in och satt och snackade ännu mer skit på Mickes rum. Utanför fönstret flög flera flockar med duvor och det var stora flockar. Sedan var det någon form av firande då vi såg ett jättefint och påkostat fyrverkeri. När klockan var halv tolv så gick jag till mitt rum.

Sov jättegott den kvällen trots att godstågen inte gick många meter från hotellet.

Kvart över nio så åt vi frukost. Hotellfrukost är mumsigt. Vi checkade ut strax efter tio och så åkte vi hemåt. Vid en av stoppen såg jag att min mamma hade messat mig att de hade fått 5 mm regn under förmiddagen.

Jag var hemma klockan 16:00 och inte en droppe regn har fallit här i stan. Inte ens i skrivandes stund har det kommit något.

Summan av kardemumman så var det här något av det roligaste jag gjort och jag åker mer än gärna igen. Lärde mig ett knep för att underlätta kurvtagningen för mig. Eftersom jag sitter en bit ifrån föraren så har jag lite utrymme att spela på, så istället för att bara luta lite nedåt i kurvorna, så lutar jag framåt/nedåt. Framåt för att då får jag kroppskontakt med föraren och känner hans rörelser och då är det bara att följa med. Inget ont i rumpan heller för den här hojen har en bred och välstoppad sadel även för den som sitter på bönpallen. Kan säga att första kvällen så hade jag ont i axlar och skuldror. Delvis för att vi åkte långt, men största delen var nog för att jag omedvetet satt och spände mig. Men efter första dagen var avklarad så gick det hur bra som helst. Inga problem att ta sig upp på cykeln eller ner från cykeln. Andra dagen så var jag visserligen trött efter för lite sömn, men det var nästan så att jag somnade bakom Micke. Jag trodde att han skämtade när han sa att båda hans döttrar nästan somnat när de åkt med, men nu vet jag att så inte är fallet.

Min rekommendation är att om du får erbjudande att åka med, gör det. Du kommer inte ångra dig. SUPERHÄFTIGT!