Guinness

Den här morgonen började hyfsat trevligt. Kommer upp på t-baneperrongen hemma och en (något överförfriskad) kille börjar prata med mig. Eftersom jag inte kan vara oartig så stannar jag till och pratar tillbaka. Så säger han att han skulle vilja lära känna mig lite mer och då drar jag till med världens äldsta och mest gångbara lögn: "Jag tror inte att min pojkvän skulle uppskatta det." Då sa han lite besviket att det var trist då han tyckte att jag verkade så snäll, trevlig och go'. Sedan kom hans tåg (han skulle tack och lov åt andra hållet) och jag gick längre fram på perrongen så jag kom rätt för min del när jag skulle av vid T-Centralen.

Imorse fick jag reda på att hon i receptionen här på Dagab inte har det lätt. Hon är ganska så höggravid, men det är inte det som är problemet. Fick höra av en av de andra Dagab-anställda att  hon och hennes man var ute och åkte bil för ett tag sedan. Plötsligt så drabbas han av ett epilepsianfall (vilket han aldrig har haft tidigare) och hon får i sista ögonblicket tag i handbromsen och så ringer de efter en ambulans. När han kommer in så gör de ett antal undersökningar och så får han domen. Han har en hjärntumör. Nu följer hon med honom när han ska undersökas och det märks tydligen på henne varje gång då hon blir lite mer spänd. Fullt förståerligt. Tack vare hjärntumören så får han inte köra bil nu så hon tog då lektioner så nu har hon ett körkort och hon har haft det i ett par månader nu.

Så igår var jag med mina föräldrar och storhandlade. Det blev mest ingredienser till julgodiset. Jag ska göra min sedvanliga mandelmassestubbe och sedan hittade jag ett recept på fudge som jag tyckte verkade gott. Och eftersom fudgen måste stå kallt ett tag innan man skär den i bitar så tänkte jag göra den igår kväll. Och det gjorde jag också, men det blev senare än jag hade tänkt mig, för efter det att vi hade varit och handlat så skulle vi åka och hälsa på farmor, vilket jag inte hade den blekaste om att vi skulle förrän vi var på väg dit. Så, jag kom hem 20:05 satte igång med att smälta och greja till smeten och hällde det i en långpanna och ställde in i kylen. Jag satte mig ned och åt mina kvällsmackor 20:45 och då var jag så jäkla hungrig. Ikväll tänkte jag göra mandelmassestubbe, skära fudgen i bitar, vattna blommorna, packa för tio dagar och tvätta håret och allt det måste göras efter kl 18 då jag inte är hemma tidigare från jobbet. Det smartaste men inte klyftigaste är att börja med att duscha och tvätta håret så att det inte är dyngsurt när jag ska lägga mig. Det som inte är så smart med det är att man slappnar av så väldans och vill inte göra något alls efter man har tillbringat tid i varmvatten...

Har förövrigt full koll (nästan) på när jag drabbades av väktarsyndromet. Det var runt lunchtid fredagen den 27:e oktober. Och hur vet jag det då? Jo, det vet jag för att jag har en följesedel från den dagen för två paket med Wire-O bindningar som han skrev på som vi har här uppe hos oss i en pärm. Men det började med att jag fick hämta en blombukett (runt lunchtid) som var till en av mina medarbetare för att hon hade fått utstå lite spott och spe i restaurangen här för att hon hade klagat på maten där. Det var första gången jag fick se honom på nära håll och prata lite mer med honom än det lilla man pratar med honom i telefon. Senare på eftermiddagen så sprang jag ner och hämtade de där andra två paketen och då var det totalkört. Jag kan ju inte säga att jag inte var nyfiken på honom innan det hände, men det var mer för att jag inte riktigt såg hur han såg ut där han sitter i hörnet.

Men jag måste ge BBB en viss cred då de har fått igång mitt konto så här snabbt. Det funkade nu på morgonen.

Och nu har jag ätit en bit prinsesstårta. Det var mumsigt. Orsaken till tårtan är att vi tackade av en kollega som slutar nu till årsskiftet.

Ringde ner dit och frågade om de ville ha en tårtbit var och det var han som svarade. Och han ville verkligen ha en tårtbit och tjejen som jobbar där nere hade han släppt iväg tidigare idag, men jag skulle ändå ta med mig två bitar ner då han hade sällskap av en annan väktare som var där för att kolla igenom en del av bilarna så att de inte har med sig saker ut som de inte ska ha med sig. Så jag knallade ner med de båda bitarna och det slutade med att jag stannade där nere och snackade i 15-20 minuter. Så nu vet jag att han är 40 år och jag vet att han tjänar mindre än vad jag gör. Jag trodde att en väktarreceptionist tjänade mer med tanke på att de har ett visst ansvar, men tydligen inte. Han tjänar (som gruppchef) 18 400:-/månad. Sedan såg jag något som förvånade mig. Det kan ha varit en tillfällighet, det vet jag inte, men han hade ingen ring på sitt ringfinger längre (så det blir till att kolla in det där). Sedan är han ledig imorgon fredag och måndagen den 2/1. Han ville ta ut alla semesterdagar då han kommer att jobba för ett annat väktarbolag efter nyår (fast först skojade han till det och sa att han behövde en extra dag att nyktra till på). Som det är nu så tillhör han tydligen Svensk Bevakningstjänst, men efter årsskiftet så blir det Securitas. Han sa även att de har blivit så bortskämda sedan vi började här då de på Dagab inte bryr sig lika mycket om dem (de är inhyrda) som vi tydligen gör. Usch... Jag är alldeles varm i ansiktet.

Sedan så fick jag uppdraget att boka ett av deras konferensrum så då ringde jag ner och jag visste att han var den enda som svarade. Första gången när jag ringde så var det som att någon bara la på luren andra gången var det ingen svarade efter väldigt många signaler. Tredje gången gillt tänkte jag och ringde efter fem minuter och då svarade han så fint med företagsnamnet och då skämtade jag till det och undrade om han inte kände igen mitt nummer. Vilket han gjorde om han kollade, men jag haffade honom "off guard" så därför blev det som det blev. Och sedan undrade jag om han försöker bojkotta mig när jag ringer och så förklarade jag hur det var och han fattade inte varför det hade blivit så. Sedan så meddelade jag vad jag ville och då så bad han mig maila det till honom (det ringde i sidotelefonen) och så undrade han om jag hade hans mailadress och det sa jag att jag hade. Så jag mailade ner till honom de datumen och så önskade jag honom God Jul & Gott Nytt År och han önskade mig detsamma.

Fem minuter efter det så ringde han upp och meddelade att han som slutar har fått  en bukett blommor (vita liljor). Och då pratade vi lite till och kom fram till att han får ta dem när han går hem. Sedan pratade vi lite till och skrattade lite mer. Det verkar som att vi har börjat få en jättebra kontakt nu... hoppas jag i alla fall. Det känns fint att prata med honom. Det känns fint att titta på honom också. Och med tanke på att jag nu inte kommer att få se honom eller prata med honom på tolv dagar så tycker jag att det har varit en fin ranson även fast jag skulle vilja ha mycket mer.

Och idag fick jag skjuts en bra bit på väg hem. Cirka en knapp kvart med tunnelbanan blev det bara. Och hon som jag åkte med är en urtrevlig tjej och vi kommer jättebra överens. Men i vilket fall som helst så när vi kom ner till receptionen där nere så var klockan cirka 16:35 och då brukar det alltid sitta en ensam stackare där som jag inte känner igen, men idag så stod han framme vid disken och pratade med han som hade kvällspasset. Så jag var då bara tvungen att gå fram och titta på buketten som låg framför honom. Tyvärr så kände min kollega som jag åkte med inte till min förtjusning av honom så hon stressade på lite där så vi stod nog bara någon minut eller två och pratade. Han erkände att han hade ljugit för mig. Det var inte liljor utan amaryllis och massa annat krafs (och då frågade jag om han hade ljugat för mig). När jag sedan på väg till bilen berättade om min besatthet av honom så kände hon sig lite taskig över att ha stressat på det hela. Men hon förstod mig. Hon tycker också att han ser trevlig ut (hon är väldigt lyckligt gift). Så jag fick i alla fall önska honom God Jul & Gott Nytt År öga mot öga vilket jag inte hade räknat med och det hade jag skrivit i mailet till honom också. Nä, nu måste jag hoppa in i duschen och fixa allt det som måste fixas.

I wanna hear what you have to say about me
Hear if you're gonna live without me
I wanna hear what you want
I remember december
And I wanna hear what you have to say about me
Hear if you're gonna live without me
I wanna hear what you want
What the hell do you want?
// I Remember

Jahapp. Igår kom då den efterlängtade snön. Synd bara att den inte kommer att ligga kvar över jul och nyår. När jag kollade temperaturen i morse såg jag att den var +4 och då tänkte jag att "Idag tar jag inga vinterskor, utan mina gympadojjor." Sagt och gjort. Så kom jag ut och såg att det fortfarande var snö och is på backen. Alla som har gått med gympaskor på sig när det är snö och is ute vet att det inte är världens bästa fäste direkt. Så jag gick och spände mig ganska rejält när jag gick. Sedan ryggskadan är jag livrädd för att ramla och det trots att jag trampade snett (såg inte trottoarkanten) i Limerick och stöp som en fura. Men det är något psykologiskt tjafs som gör det här då jag trots allt vet att jag inte skadar ryggen mer bara för att jag ramlar. Jag känner själv att jag inte är lika avslappnad i höfterna när jag går som jag var innan skadan.

Idag så verkar det som att tjejen som sitter i Dagabs reception är sjuk eller ledig då det sitter en kille på hennes plats och han ringde även upp och meddelade att det var ett besök, men eftersom jag satt själv kunde jag inte möta upp honom så han blev ombedd att gå hela vägen upp själv. Om jag inte minns helt fel så var det han som tog kortet på mig som är på mitt passerkort. Inte ett speciellt bra kort då det var alldeles för ljusa lampor så det är ett väldigt ljust kort och det ser ut som ett fångkort.

Och nu har vi fått julklappen från företaget. Det blev en batteridriven analog klocka med en inbyggd radio. Och den har tre sugproppar så att man kan sätta upp den på en kaklad vägg, typ i badrummet är perfekt att ha den då den är vattentålig. Sedan har jag redan en klocka där, så jag får se om jag tar och ger bort den här till en bättre behövande. Den är lite smågullig tycker jag nog.

Klockan är nu 14:58 och han som är vikarieande receptionist ringde upp och meddelade att vi har sex paket att hämta där nere. Det är tydligen kontorsmaterial så jag behöver pirran. Ska bli kul att se om min sötnos är där när jag väl kommer ner. Min kollega är på toa just nu och de andra två är sjuka så vi är bara två i växeln just nu och kommer att vara det veckan ut. Utom från klockan 14:00 på fredag när jag är ensam.

Har nu varit nere och hämtat alla paket. Det var fyra pärmpaket som är stora, tunga och otympliga, en större kartong som var tung och en liten mindre som var lätt. Så jag fick gå två omgångar. Det var tre gossar bakom receptionsdisken och ingen hjälpte mig. Inga gentlemän där inte. När jag kom ner så sa han: "Hej [namn]." och jag svarade hej. Men det var lite rörigt där nere så det blev inte så mycket snack och dessutom känner man sig lite stressad när man vet att min kollega sitter där ensam. Andra gången jag var nere så stod han och snackade med någon han kände så då slängde jag bara upp kartongerna på pirran och gick.

När jag hade suttit i växeln i fem minuter så ringde det och jag svarade. Tyckte jag kände igen numret, men kunde inte placera det riktigt så därför svarade jag som jag brukar göra "Välkommen till Map". Det visade sig att det ringde från receptionen där nere och att det var han som sa att det var två besökare till en av mina kollegor. Han skickade upp dem hela vägen.

My drum, my drum, my drum
Gonna make ya
My drum, my drum, my drum
Gonna make ya come
// Me, My Yoke & I

...var en kejsare, men han är även ett dataprogram som vi har här på jobbet och idag har jag gått en kurs här på jobbet för att kunna basfunktionerna. Kursen tog på ett ungefär en och en halv timme. Det är inget svårt program och jag har varit inne och fnipplat i det vid ett antal tillfällen förr.

Fick springa till bussen i morse. Pendeln tappade tre minuter mellan Skogås och Jordbro. Och det var tur att jag sprang då den här busschauffören inte väntade in några minuter så att alla de som gick (även om de gick snabbt) kom inte med den här bussen.

Åt lunch och det blev överkokt spaghetti med köttbullar i tomatsås. Ganska smaklöst. Igår åt jag deras köttfärssås (och överkokta pasta) och det var en riktigt god köttfärssås. Imorgon kommer jag inte att äta där då de har julbord och om vi från det här företaget skulle vilja äta julbord så skulle det kosta oss över 200:- och det känns inte befogat att betala det.

Vid tjugo över ett idag ringer det från receptionen och jag svarade som vanligt "Ja det är [namn]" och han sa som vanligt "Hej [namn] det är [namn]." och på det har jag nu börjar svara "Hej [namn]". Han lät lika pigg och glad som de senaste gångerna i telefon och han sa att det var ett litet paket att hämta, förmodligen en julklapp. Och jag sa att det är väl inte till mig den här gången heller då sa han att de inte heller brukar få presenter och då sa jag att hans kollega har förklarat det för mig. Orsaken till att de inte får presenter är att de är väktare och då kan det räknas som muta. Då sa han "Jasså är det så det är. Det visste jag inte." Vi pratade och skrattade lite med varandra (idag igen) över telefon. Vi har börjat komma igång ordentligt nu känns det som... ;-)

Men i vilket fall som helst så gick jag ner och hämtade paketet och när jag kommer ner så säger han "Hej [namn]." och jag hälsade tillbaka och sedan så pratade han med tjejen som satt framför att jag var från Map och att jag skulle ha den där julklappen och då som först såg jag att det inte var den vanliga tjejen som satt där. Snacka om att bara se en sak när jag är där nere.

What do you know about love?
Starts with a smile
Moves oceans
Basks for awhile
She turns a corner
And you lose your mind
And you think how unkind, how unkind
// What Do You Know About Love

Det här har varit en jobbig helg. Först världens fest på fredagen och jag har inte hört någon säga något negativt om den. Sedan utgång på lördagen var det ju tänkt men då drabbades jag av migrän, för att sedan avsluta det hela med en kompis som kom upp från Västerås med sina två sjuåriga tjejer igår. Behöver jag säga att jag är en trött kvinna idag..? En slagen hjälte. Men det har varit en jättetrevlig helg så jag borde inte klaga.

Sitter nu själv här när de andra två är på lunch. Jag har själv varit och ätit pasta med köttfärssås. Det var riktigt gott och det kostade bara 30 kronor. Och för fem minuter sedan så ringde han upp och sa att det var en kille på väg upp med ett paket. På det svarade jag: "Och det är med all säkerhet inte till mig heller." Hans svar blev: "Nä tyvärr så tror jag inte det." Och då sa jag: "Som vanligt då med andra ord."  och då sa han: "Jag brukar också bli besviken när det kommer personer med fina juklappar i trälådor när de inte är till mig." Mitt svar: "Det förstår jag att du blir." Och på det sa han: "Men du behöver ju inte släppa in honom." Och mitt svar blev: "Men det har du ju rätt i. Jag låter honom stå utanför och banka på dörren." sedan skrattade vi båda gott och sedan tackade jag för att han ringde upp och meddelade att han var på väg upp och så sa vi hej då och så la vi på.

Upptäckte att jag inte kunde komma in på mitt Bredbandsbolagskonto och kontaktade först en kompis som har samma nätleverantör. Men hon hade inga problem och då ringde jag till Bbb och tjejen jag pratade med sa att det var en obetald faktura. Och om jag hade bättre koll på vilka fakturor jag betalar så skulle jag ju givetvis ha reagerat över att jag inte har fått någon faktura från dem, men nu är jag en sådan som bara betalar räkningar och inte tänker på vilka räkningar det är. Det underliga i det här fallet är inte den saknade fakturan, sådana saker kan ju hända, utan mer att påminnelsen inte har kommit fram till mig. Så nu kommer jag (igen) vara utan uppkoppling i upp till fem bankdagar. *suck*

What I want from this
Is learn to let go
No not of you
Of all that's been told
Killers re-invent and believe
And this leans on me, like a rootless...

So fuck you, fuck you, fuck you
And all we've been through
I said leave it, leave it, leave it
It's nothing to you
And if you hate me, hate me, hate me
Then hate me so good
That you can let me out, let me out, let me out
Of this hell when you're around
Let me out, let me out, let me out
Hell when you're around
Let me out, let me out, let me out
// Rootless Tree

Vilken jäkla fest det var igår.

Jag bytte ju som sagt om på jobbet och vi var fyra som hade sällskap in till stan. Vi började med en "fördrink" (i mitt fall en Murphys Red) på Radison SAS som hade utsikt över Nybroviken. Vi tyckte att det var ett bra ställe då båten skulle gå från Nybrokajen/Strandvägen (Dramatensidan). Vi satt där till c:a 18:15 sedan så gick vi till båten som vi hade fått höra hette Eskil. Men ibland är det så med pojkar att saker och ting inte fungerar som det ska, så vi fick åka med Victoria istället.

Kom ombord och fick ett glas glögg. Gick och satte mig vid ett bord och 18:45 så avgick båten mot det hemliga stället. Fasiken vad många vi var. Närmare 170 personer. Så häftigt.

Båten anlägger efter c:a tio minuters färd vid en kaj och det visar sig att vi är vid Finnboda Varv (Nacka) och stället vi kom till hette Äventyrsfabriken. Kom in och fick hänga av oss och sedan var det bara att bana in i ett stort rum där vi fick ett glas skumpa och mingla ett tag. Fick träffa några personer som jag bara har pratat i telefon med. Det var riktigt trevligt då vi har pratat i telefon i lite drygt fyra års tid, men aldrig träffats.

Sedan var det dags att sätta sig till bords. Borden hade fått namn efter olika papper och trycktillbehör. Det var bordsplacering med tanke på att det var folk från hela landet där. Jag hamnade vid ett bord som hette 4CC och jag kan inte klaga på mina bordskamrater. Vi snackade och hade trevligt.

Sedan fick vi se lite film. De hade tagit gamla filmklipp från allt möjligt och fått ihop de bilderna med en text som handlade om Svenskt Papper/Map. Efter det kom det upp fyra tjejer på scenen och det visade sig att det var bandet som skulle spela lite då och då. Sedan kom kvällens "programledare" upp och det var Kristin Kaspersen.

Eftersom det här inte var en klassisk julmiddag utan en avtackning av våran vd (vilket han inte visste om förrän han kom dit) så var underhållningen gjord efter honom. Han började som vd hos oss på 80-talet, så först var hon klädd som man var på den tiden och så spelade bandet en låt från då. Vår vd fick komma upp på scenen och prata lite med henne och sedan var det dags för förrätten. Västerbottentimbal med citrusmarinerade kräftstjärtar och ett vitt vin. Mumsigt värre.

Sedan var det dags för 90-talsunderhållningen. Även den med filmvisning, Kristin Kaspersen och musik. Fick sedan in maten och det var jättegott det med. Lammrostbiff med tryfferad svartrotspuré, timjansky, helstekt potatis och ett rödvin.

Efter maten fick vi lite mer underhållning i form av en stå-upp-komiker vid namn... *trumvirvel* David Batra. Jag skrattade så att jag grät.

Lite senare var det dags för efterrätten. Tiramisukaka med noisettesås, färska jordgubbar, physalis, kaffe och en Baileys. Kristin kom upp på scenen i 2000-talskläder och så skedde det symboliska överlämnandet av facklan mellan avgående vd:n och den tillträdande vd:n.

Sedan var jag så varm så att jag behövde "frisk" luft och jag gick ut till rökarna. Och när jag hade svalkat av mig så gick jag in igen för att hämta något att dricka men fastnade på det lilla dansgolvet ett tag. Efter ett par låtar av bandet så gick jag till baren och köpte upp min första drinkbiljett. Det blev en söt päroncider, men det kändes helt rätt. Gick tillbaka till det lilla dansgolvet och dansade några låtar (ok, många då). Satt sedan och snackade med en av lagerkillarna ett tag och sedan var det dags att handla upp drinkbiljett nummer två. Kom fram till baren och sedan fastnade jag på det stora dansgolvet. Jag som inte ens gillar eller kan dansa...

När vi fick inbjudan fick vi veta att det skulle gå taxi klockan 23:10 för de som ville hem tidigt. Sedan skulle det gå buss tillbaka klockan 00 och 01. Jag hade bestämt mig för att åka med 00-bussen. Räck upp handen alla ni som tror att jag åkte hem då. ... Någon? ... Nähä. Det var inte någon här som trodde på det och ni trodde rätt. Helt plötsligt var klockan 00:45 och jag hade hur kul som helst. När jag kom hem så brände det som sjutton under trampdynorna. Hade mina nya stövlar på mig och på dem är det en klack och jag har inte gått med klack sedan juni 2003 när jag fick de berömda blåsorna under fötterna då jag hade traskat omkring i Dublin med högklackat. Kom i säng 02:40 och jag gick upp klockan 12. Känner mig lite trött, men inte bakis. Får se om vi kommer ut ikväll då.

Imorgon ska jag vara inne på Centralen 11:30 för att möta upp en kompis som kommer hit från Västerås. Hon har sina två tvillingtjejer med sig och vi ska gå omkring i stan. Det blir nog mest Gamla Stan. Hon har dessutom nyss kommit hem från Honolulu där hon har varit med tre av mina andra kompisar och sett U2 och deras avslutande Vertigo-konsert. Så det blir nog en hel del prat om det har jag en känsla av. Men det gör inte mig något.

Cheers darlin'
Here's to you and your lover boy
Cheers darlin'
I got years to wait around for you
Cheers darlin'
I've got your wedding bells in my ear
Cheers darlin'
You give me three cigarettes to smoke my tears away
// Cheers Darlin'

Idag är det en ny måndag och ytterligare en underbar vecka att jobba. Och veckan kunde ju inte ha börjat bättre. Regn och blåst. Myspysigt. Det är ju det jag har bett om sedan förra måndagen, att det skulle regna och blåsa den här måndagen… Å andra sidan så bad jag om att få ligga kvar i sängen och mysa idag om vädret var på det sättet, men det fick jag ju inte. Det var bara att pallra sig upp och knalla iväg till tunnelbanan. 

Men Dagabs receptionister fick nog en hyfsad start på dagen och veckan. Jag var nere hos dem strax innan tio och lämnade en liten assiett med lite pepparkakor och två lussebullar samt ett julkort från oss fyra här i växeln. När jag lämnade över det så frågade hon varför och då sa jag som det var, att det var för att de hjälper oss så pass mycket som de gör. De verkade bli glada och inte alls vana vid att få sådana spontana saker. Hon sa till och med (lite på skoj) att hon blev generad. Han satt bara där bak och log (det måste han sluta med, det är inte bra för min sinnesnärvaro).

Should I speak?
Should I bother shaking hands?
Am I weak
If I leave it as it stands?
I've submerged
And I've surfaced with the blame
I guess I'm no good
I guess I'm insane
// Insane

Så, då har man varit hos tandläkaren för i år då. Fick höra samma sak som jag alltid får höra och det är att jag borde använda tandtråd och att vi ses igen nästa år. Han tog lite tandsten och polerade upp tänderna lite. Så nu känner jag mig fräsch i munnen och 650:- fattigare.

Hade tid hos honom 08:30 och jag var på jobbet 10:30. Fick gå från pendelstationen för det gick ingen buss vid den tiden jag kom till Jordbro. Fast det är ju klart, en promenad på 17 minuter har aldrig skadat. Om man sedan lägger på trappklättringen (sju gånger har det blivit än så länge) så har jag varit riktigt duktig idag.

När jag kom där vid halv elva så blev jag lite besviken för då var det bara hon där, men jag hälsade så snällt och gick och satte mig. När jag hade jobbat i en halvtimme så ringde hon upp och sa att det fanns ett paket att hämta så jag tog och gick ner och hämtade det och då satt han där så jag sa "God dag, god dag" till honom och han hälsade likadant tillbaka fast det verkade lite blygt, men det tror jag bara var en inbillning, eller ett önsketänkande från min sida.

När jag hade varit tillbaka från lunchen i fem minuter så kom det ett mail från honom där han frågade om vi hade ett avtal med post- och budfirmor om att de ska lämna våra paket i receptionen där nere (men det var adresserat till oss alla). Och bäst som vi diskuterar det här uppe så kom en av mina kollegor på att han hade ringt upp under min lunch och sagt att det fanns två paket att hämta. Så då tog jag på mig att prata med dem om det när jag ändå hämtade paketen. När jag kom ner så var de båda där och två paket hade blivit tre och han satt i telefon så jag började prata med henne om det och sa att vi inte har några avtal alls och om de kan få budkillarna att gå hela vägen upp så går det bra. Då sa han: "Ja, vi brukar ju säga 'Kan du leverera den till plan fyra?' men vi kanske ska börja säga 'Gå upp med den till plan fyra.' så att de vänjer sig vid att leverera hela vägen upp." På det svarade jag "Du menar att beordra dem istället för att be dem? Ja, det kan du ju alltid göra." Och när jag pratade med honom nu så verkade han sitt vanliga glada jag (ja, han log också...) så den där blygheten var bara inbillning.

Tio minuter efter jag hade kommit upp med de tre paketen så gick hisslarmet så då ringde jag ner till receptionen och sa att larmet gick i hissen och den som svarade svarade "[Namn] i växeln." och då blev jag jätteglad (igen). Jag sa att hisslarmet gick och han sa att han trodde att det var en kontroll av hisslarmet men att han skulle kolla och så tackade för att jag ringde och meddelade det. Två minuter efter det samtalet ringde hon upp och meddelade att det var ett besök där nere och jag gick och hämtade honom på plan två och då fungerade hissen. Så det var bara en koll.

Och när jag gick för dagen och veckan idag så när jag och kollegan jag gick till bussen med kom ner till receptionen där så satt han där bak som vanligt, men den här gången hade han snackat med någon "galenpanna" som jobbade där som var på väg att gå för veckan han med och det verkade som att de hade haft kul för han hade ett "skrattleende", d.v.s. ett sådant man har precis innan man brister ut i ett asgarv. Och det här leendet var to die for. Om hans vanliga leende är sådant som jag tappar koncepterna över så var det här ett som kan få mig att bara dö... *suck* Så himla läckert. Och när vi hade kommit ut ut byggnaden så sneglade jag in (det är glasfasad där han sitter) och han satt med händerna bakom huvudet så jag såg hans överarmar... (Han har på sig en kortärmad skjorta) Wow! De var väldigt vältränade och fina. Sådana armar som man skulle känna sig väldigt trygg och säker om man hade omkring sig.

Nu så har jag i alla fall bestämt vad jag ska göra till jul och nyår. Jag ska följa med mammsen och pappsen till landet. Känner att det kan vara skönt att få komma bort från stan ibland. Så mellan den 23/12-1/1 kommer det inte bli något skrivet här alls. Men det kommer å andra sidan inte hända så mycket som är värt  att skriva om heller. Det finns i nuläget bara en sak, eller kanske tre saker om jag ska vara ärlig som skulle kunna få mig att stanna hemma och de sakerna kommer inte att inträffa så...

Ok, I’m sorry
I’m just a little angry with you
'Cause it dug like a quarry
when you were angry with me
And maybe it’s not right?
Yeah, but hell with it!
I’m angry with you
Is there not enough light?
Or do you just not see?
What you do
is what you hated in me?
Though I was never free enough to...
// It Didn't Take You Long

Så var det torsdag då. Ytterligare en dag närmare helgen. Ser inte fram emot imorgon dock. Jag ska på den årliga tandläkarundersökningen. Undersökningen tar en kvart och det kostar nästan 600 spänn. Bra timlön tandläkare måste ha.

Mailade ner till han i receptionen i morse för att fråga om det var ok om jag ändrade hans telefonlista från liggande till stående format och hans svar på det blev: "Ja du [namn]. Du får faktiskt göra vad du vill med den." (Han har en härlig typ av humor. Men man måste ha pratat med honom för att kunna läsa det med det tonfallet som han skulle ha haft om han hade sagt det där.) Sedan behöver han ju inte veta att jag gjorde om den redan igår...

Så var det jag som svarade när han ringde upp och meddelade att det var ett besök till en här på vår firma men det var ett väldigt kort samtal. Jag kan skriva ner det som det var:
"Ja, det är [namn] här."
"[Mitt namn. Hans namn.]"
"Hej."
"Det är ett besök här till [besöksmottagarens namn]."
"Då tar jag och möter upp honom/henne på plan två."
"Plan två?"
"Japp."
"Bra. Hej."
"Hej."
*klick*
Jag undrar vadan detta berodde på. Han lät ganska stressad så det kan vara det som gjorde det. Jag hoppas verkligen inte att det berodde på att jag mailade ett svar på hans svar... Men som min ena kollega sa så är det ju på sätt och vis "bra" att han vågar låta stressad eller ur gängorna i telefon när han pratar med oss, för det tyder på att han anser att han "känner" oss och så vet han att vi utsätts för samma saker då vi också är receptionister så att han vågar slappna av och vara sig själv när han pratar med oss då han vet att vi förstår honom. Fast jag får väl se hur han är när jag går idag. Om han verkar konstig när jag säger hej då till honom eller inte.
När jag gick hem så verkade han vara som vanligt. Lite uttråkad kanske, men vem är inte det den tiden på dagen om man sitter i en reception..?

Sedan såg jag att Damos konsert på Cirkus är utsåld. Kul. Det tyder ju på en viss bra smak hos det svenska folket i alla fall.

I need to feel hope
I need to feel young again
I need to be bold
Start losing my tongue again
They can laugh as I cry
They can cut 'til I bleed
I ain't losing
'Cause this one's for me
// Tongue

Idag är det Finlands självständighetsdag. Trevligt med sådan information i bordskalendern. Och på söndag är det andra advent och Nobeldagen. På onsdag är det Lucia och sedan kommer fredagen den 15:de och då är det julfest. Julfesten inträffar på min två-dag, men jag känner att det blir för stressigt att åka hem och byta om för att sedan åka in till stan igen, så jag tar med mig allt till jobbet och så byter jag om och fixar till mig där istället.

Nu så här i efterhand så kan jag berätta att jag grattade min favoritreceptionist på hans namnsdag. Jag gjorde det när jag var på väg hem och han sken upp som en sol och log brett (jävla karlslok jag får ju ett totalt hjärnsläpp när han gör det), så sa han "Åh, tack så jättemycket". Och där kände jag att jag var tvungen att säga något så det blev något fånigt, kommer inte ihåg vad det var, men han tyckte att det var jättesnällt oavsett vad det än var. Så sa jag något igen och sedan sa jag hej då igen och gick ut i regnet för att vänta på bussen. Och när jag står där och väntar så känner jag riktigt hur jag vill stå och le hela tiden, men det var bara att hålla igen.

Och idag så ringde en av tjejerna här ner och undrade om vi inte kunde få en telefonlista till olika personer på Dagab och eftersom det var min receptionist som tog det samtalet så var det han som mailade upp det så nu har jag fått hans efternamn också. Han har något så ovanligt som ett -sonnamn. Trodde nog att det skulle vara något annat då det inte stämmer på honom.

It's a lazy situation
It's a crooked, ended room
It's a mask of information
'Cause he wants her, and she wants me
And we wanna be with the one that we need
And he wants her, and she wants me
And we all wanna be with the one that we need
And he wants what she wants
And I wanna be with the one who thinks I'm her brother
// Lazy Situation

Äntligen måndag... eller inte. Inatt vaknade jag av att jag hade legat fel med nacken så jag hade fått jordens huvudvärk. Så det var bara att pallra sig upp klockan ett och ta en Alindrin. Fast det positiva är att det halsonda har försvunnit. Vet inte om det har att göra med att jag började gurgla med Listerine igen, men borta är det i alla fall.

Idag hade vi ett växelmöte och då kom det upp att vi skulle tänka på hur vi ville ha den nya receptionen när vi flyttar tillbaka. Då sa en av mina kollegor att hon inte visste riktigt hur receptioner ser ut och då nämnde jag att vi två som är kvar av den ursprungliga växeluppsättningen var ute och tittade på olika receptioner för ett tag sedan. Då sa chefen att vi kunde ju ta och kolla in receptioner igen så vi får lite fantasi. På det svarade jag att jag kunde ta receptionen här nere och hennes replik blev: "Jag tror inte att det är receptionen som du vill kolla in där" och det hade hon ju rätt i, trots att jag inte har berättat det för henne. Men hon har väl hört alla våra diskussioner här ute. Så sa en av kollegorna att jag då kunde säga att jag kunde säga att jag ville sitta där bak och se hur allt går till i deras reception. Och det kan jag ju inte säga att jag inte skulle kunna tänka mig att göra. ;-) Och snart ska jag knalla ner med nya besökslappar till dem. Det saknades en datumkolumn. Men jag ska nog vänta tills strax efter halv fyra för då är jag säker på att han sitter där själv...
Och där hade jag fel. Hon var kvar när jag kom dit. Inte bra. Inte bra alls. Jag som hade sett det  hela framför mig hur jag bara pratade med honom. *suck* Ja, ja. Hoppet är det sista som överger människan. Nu behöver jag ringa ner och säga att de kan avblåsa sökandet efter ett paket. Det visade sig att trots att det står den här adressen så har de levererat det till Rörvägen. Men nu väntar jag tills strax efter fyra (behöver bara vänta fem minuter nu). Då får hon inte vara kvar. Jag vill bara prata med honom. *surar barnsligt*
Ha-ha! Victory! Jag ringde strax efter fyra för att berätta det hela och han såg tydligen på numret att det var jag som ringde, eller rättare sagt att det var från ett av växelborden (mitt nummer slutar på -01, sedan har de andra -02, -03 och -07 och jag kan säga att hans plats också slutar på -01...) för han svarade "Ja det var [namn] i växeln här". Så berättade jag att paketet var upphittat och att de kunde avblåsa sökandet efter det.

So turn and walk away
I've overspoken
Said all that I can say
I know that I can kneel
And I could cry
And I know that I could show you how I died
But what good would it do?
Give the world another fool
// Fool