Guinness

Ja, igår var det tydligen ett omfattande signalfel i hela Mälardalen. Det var en propp som hade gått och av säkerhetsskäl så sattes då alla signaler på rött. Men det var inte så farligt ändå. Jag blev bara 20 minuter senare än normalt hem.

Sedan undrar jag egentligen hur de räknar minuterna i tunnelbanan. Igår när jag kom mot spärrarna så ser jag att tåget mot Vällingby går om fyra minuter. Jag famlar i jackfickan efter SL-kortet och när jag tittar upp igen står det tre minuter. Inte så konstigt med det. Jag går förbi en pelare som tillfälligt blockerar skylten och när jag är förbi pelaren (efter två kliv) så står det två minuter. Det är inte en chans i helvete att en minut går så fort. Precis när jag kommer ner på perrongen så bromsar tåget in. Inte en chans att det tar två minuter att ta sig från spärrarna till perrongen. Sedan finns det motsatta problemet. Det står att tåget kommer om två minuter, men i verkligheten så kan det bli sex-sju minuter.

Ja, så visar det sig nu att den killen jag har fått kontakt med (och till viss del lärt känna) på Community of Sweden kommer att flytta till Stockholm den 25 november. Han sade upp sig från sitt jobb i måndags och han är just nu överlycklig över det. Han säger att han aldrig kommer att tröttna på staden eller landet. Men det kommer han att göra. En vacker dag kommer han att vara så van vid allt så att han kommer inte att se allt som han idag uppskattar.

När jag berättade det här igår för mina kollegor så gav en av dem mig en menande blick. Hon såg vid ett tillfälle hans bild på "hans sida" på det community:t och frågade mig: "Men han är väl din typ?" Och det kanske man kan säga att han är, men han har redan en flickvän här i stan och det sa jag till henne och hennes svar blev bara: "Och?" Jag kan väl erkänna att hans påbrå inte är helt fel med irländska föräldrar men uppvuxen i Skottland. Hans pappa var militär så han har bott på många olika ställen och han är född i Tyskland. En bra sak med honom är att han är född i det underbara stjärntecknet Väduren. ;-)

Sedan verkar det vara så att vår walesare har ett visst förtroende för mig (han också). Även fast jag sitter i en växel så har jag ett direktnummer (precis som mina tre kollegor) och en del använder sig av dessa direktnummer istället för att ringa 09 då de av någon anledning inte vill riskera att få prata med någon som de inte vill prata med. Och igår så ringde han på mitt direktnummer för att ställa några frågor. Idag när jag satt och åt lunch så ser jag ett litet gäng gå på lunch samtidigt och då sitter man ju och kollar vilka det är som går och han var en av dem och han sökte/tog/fick ögonkontakt med mig och "hälsade" på mig med en liten nickning och höjning på ögonbrynen (och jag gjorde likadant tillbaka till honom). Sedan satt han i möte i ett konferensrum bakom mig här och jag hade tagit ett telefonmeddelande till honom så när mötet var slut så gick jag in och lämnade meddelandet till honom och jag vet inte hur det gick till men våra fingrar nuddade varandra när han tog lappen. De borde inte ha gjort det då jag höll lappen så pass långt ut, men jag klagade inte. Sedan fick jag gå in en vända igen när han stod där och pratade i telefon för att hämta min tejphållare. Allt för en sniff.

Och innan ni oroar er i onödan så är det här inte på samma nivå som med en viss Dagabväktare. Det här har bara blivit en kul grej för mig och jag är inte det minsta nervös när jag ser honom, jag njuter bara av utsikten och hans parfym.

Sedan har en mindre rolig grej hänt. Igår hade de ett möte på kontoret i Jönköping och idag fick jag höra dels från lagerchefen i Arlöv (en av direktringarna) samt senare av en av chaufförerna i Jönköping att samtliga på det kontoret är uppsagda från och med i april. Alla visste att fastigheten skulle säljas och att de letade nya lokaler och många hade väl på känn att det var åt det här hållet det lutade. Men det är ändå så trist när man får höra det svart på vitt. Och när jag tänker efter så var det här något som jag hade renskrivit åt ledningsgruppen redan när vi satt på Dagab och fått förhållningsorder om att inte berätta för någon.

Så var det en ny måndag igen då. Men det värsta som kommer att hända den här veckan är överstökat redan. Var på Globenhälsan för att lämna prover till varannanårshälsoundersökningen (slå det långa ordet om du kan). Så det var urinprov, blodtryck (120/75) och det otroligt vidriga blodprovet. Jag tycker inte alls om att de sticker in en nål i en åder och tar blod. Jag vet att jag inte kommer att dö och att det är fullkomligt ofarligt, men jag tycker ändå att det är förbaskat obehagligt. Det blev ingen hörselprov eftersom jag är halvdöv när jag är förkyld. Jag får göra det när jag ska dit igen den 8/10.

I fredags slutade jag tidigt och då tog jag och åkte upp till Apoteket i Vällingby City (som det heter nu för tiden). Jag behövde köpa linsvätska, slemlösande tabletter, nässpray (Renässans hjälpte inte mot förkylningsnästäppa), reservnäsdukar (de förstörs inte), c-vitaminbrustabletter och järntabletter. Jag har fått veta av en läkare att kroppen förbrukar rätt mycket järn när man är sjuk och då kan det vara bra att fylla på depåerna samt även få i sig det som gör att kroppen tar upp järnet bättre, nämligen c-vitamin. När jag ändå var där inne så köpte jag make-up remover. Allt som allt gick det på 365:- (tror jag att det var). Sedan hoppade jag in på Hemköp och köpte lite B&J. Cheesecake brownie, min nya favoritsmak.

Förkylningen är mycket bättre nu i alla fall. Den kulminerade i lördagskväll och jag kände att jag hade feber när jag gick och lade mig, men när jag vaknade var tempen normal. Nu har förkylningen nått det stadiet där jag låter jättesjuk, men känner mig riktigt bra.

Ja, så stod det på första sidan på Metro idag. Det är ett envist och elakt virus som går nu och det enda sättet att klara sig i år är enligt "experterna" att man isolerar sig hela säsongen. Det vill säga från augusti till mars och det kan man inte göra. Själv är det för sent för mig att isolera mig då jag har blivit just förkyld. Underbart. Men om jag har tur kommer den här förkylningen bli "snäll". Hur kan jag tro att den kan komma att bli det? Jo, för att när förkylningen blir jobbig så börjar den även jobbigt med så ont i halsen så att jag knappt kan svälja, men det har jag inte haft speciellt ont nu, knappast alls. Idag har det i alla fall börjat rinna lite lätt i näsan. Det kan kanske vara så att det inte kommer att bli så jobbigt nu då jag var förkyld i tre veckor i somras. Hoppas det i alla fall.Något bra måste man ju få ut av en så långvarig förkylning. Visserligen var den inte heller så jobbig, bara långvarig och irriterande.

Torsdag och en dag närmare helgen.

Igår, strax innan jag gick så pratade jag lite med Paul. Först så ville han ha nyckeln till kakskåpet och då såg han min kalender och undrade vem det var på den. Jag gick inte närmare in på det utan sa bara att det var en engelsk skådespelare. Sedan frågade jag honom hur det gick att resa hem från Heathrow med den chockrosa, blommiga resväskan (hans dotters). När han skjutsade mig till Centralen så visste han inte om han skulle bli hämtad eller inte. Om inte så hade han en två timmars resa hem och det lockade inte direkt. Men han hade fått skjuts så han behövde inte åka kommunalt. Fast han erkände att han hade fått en del blickar den korta sträckan han gick och att hans kompis hade varit tveksam till att skjutsa honom.

Idag har jag fått (tredje dagen i rad) fått mig en pratstund med den lille walesaren. Kvart i fyra satt han och åt "lunch". Det blev lite sent och då passade jag på att fråga honom var han ville ha whiteboarden. Han sa att han skulle ha det på sitt rum och att han tänkte ta det på vägen upp. Sedan blev jag kvar några minuter (kanske fem) och snackade med honom. Det hade tydligen inte alls varit så bråttom som den kvinnan som hade lagt beställningen till mig hade sagt att det var. Hon frågade mig dessutom alldeles nyss om det hade kommit än och då sa jag att han hade tagit med det upp. Så i hennes lilla värld så var det jättebråttom eftersom han sitter i ledningsgruppen.

Idag har jag en lunchdate. Men det är inte så roligt som det kan låta... Eller för mig är det kul. Jag ska träffa tjejen från Dagab som nu jobbar på Green Cargo. Vi ska äta lunch på en grekisk restaurang i Handen. Det var ett bra tag sedan vi träffades nu och det ska bli riktigt kul att snacka lite skit med henne igen.

Sedan har jag två dagar i rad nu fått mig en dos av snygg, trevlig walesare. Igår stod han visserligen inte vid mig, men... Äh... Jag tar det från början:
Igår kom en annan kollega ner med en lapp och på den stod det att han ville ha en whiteboardtavla och pennset till den. Det var bara jag och min udda kollega och jag vet att den här kollegan inte går ihop så bra med henne så jag tog tag i beställningen. Lite senare på dagen så kommer han ner och ställer sig på besökssidan av disken. Jag sitter inte framme vid disken, utan en bit bak. Men när han ställer frågan (om hur man bokar konferensrum) så är det mig han tittar på. Visserligen så tog den kollegan som satt längst fram tag i det och visade honom hur man gör, men jag tog tillfället i akt och frågade honom om det var något mer han behövde. Han tittade på mig (eftersom jag pratade med honom), tänkte efter lite och sa att han inte behövde något. Så frågade han om det var till oss man skulle vända sig om man behövde kontorsmaterial och jag svarade att det var det.

Idag så satt jag och var precis på väg att lämna stolen för att leverera ett paket till en person när han kom hit och frågade om han fick ställa en dum fråga. Och det är klart att han får, det får alla göra. Återigen är det mig han vänder sig till och det var återigen om konferensrummen. Vi bokar dessa via Outlook nu för tiden. Så jag tog upp mailprogrammet och så tittade vi på det han undrade över och då stod han bredvid mig. Åhh... Luktar väldigt gott. Sedan ska jag dessutom kontakta honom igen när jag får svar på om en person kan byta konferensrum under två timmar när han skulle behöva det.

Jag måste ju ha någon fördel för att jag "tar tag" i nyanställda. Och innan det kommer kommentarer om det så gör jag det med alla nyanställda. Jag är den i repan som är mest framåt, social och kontaktsökande. Sedan säger jag till alla att det bara är att komma till oss så kan vi hjälpa eller guida vidare till den som vet svaret på deras fråga.

Jag var uppe och hämtade ut rikskuponger idag och när jag var på väg tillplatsen så såg jag Paul på lite avstånd och vinkade lite till honom och han vinkade inte tillbaka, men han gjorde "skjuta-från-höften" rörelsen med båda händerna. Han är helskön. Trist att han ska sluta hos oss.

Sedan har jag fått prata med en av mina favoritkunder i telefon. Han kommer från Melbourne men har bott länge här i Sverige så han pratar jättebra svenska. Helt plötsligt så fick jag väldigt dålig mottagning när han sa att om exakt tre månader sitter han och hans familj på Arlanda på väg till Melbourne. Då skrattade han och så sa han att jag förmodligen kommer att få jättedålig mottagning om tre månader när han ringer från flygplatsen (skämt). Då sa jag att om han gör det kommer jag lägga luren i örat på honom. (Skämt även det.)

Så den här dagen verkar trots allt grått väder bli bra trots alla A-brunnar jag har gått på idag. ;-)

Jag hade en trevlig lunch i alla fall med grekisk mat. Jag åt calamares med bulgur och tsatziki. Mumsigt, men oj vad mätt jag blev. Det är ordentliga portioner man får. Tiden flyger iväg när man har det trevligt.

Så tog jag och redde ut det där med konferensrummet och ringde till vår lilla söta walesare. Han uppskattade att jag hade gjort det, men nu hade han bokat ett annat rum med den typen av utrustning. Men jag fick mig en liten pratstund med honom över telefonen i alla fall.

Sedan ringde chefen till mig strax innan tre och undrade om jag kunde komma upp till henne och det kunde jag. Det blev ett kort "möte" då hon bara hade en fråga. Först sa hon att det var ett möte som jag skulle glömma bort så fort jag lämnade hennes rum (men det går ju inte att göra) och frågan var om jag hade fått någon form av SMS eller mail innehållande grova sexuella anspelningar. Jag kan säga att jag satt bara som ett levande frågetecken. Det var tydligen någon som hade kommit till henne och sagt att den personen trodde det. Vissa anspelningar kommer man inte ifrån, men dessa kan jag ta. Det hon menade var meddelande med könsord och väldigt grova anspelningar och det har jag inte fått och om jag hade det skulle jag nog säga ifrån på en gång. Nu är jag  nyfiken på vem det är som sagt detta och var den personen har fått det ifrån. Men det kommer jag aldrig att få veta.

Orsaken till att hon bedömde det som troligt var för att jag är den jag är, pigg, glad, hurtfrisk och svara med samma mynt och då kan det lätt gå överstyr och för långt. Sedan frågade hon om jag visste om någon annan drabbats, och det trodde jag inte, men jag vet ju inte. Väldigt mysko.

Så var det måndag igen då. De två lediga dagarna bara försvann och jag vet inte alls var dagarna tog vägen, men försvann gjorde de.

Lite kul saker hände i fredags. Jag hade som sagt min korta fredag och arbetade in lunchen. När jag stod och pratade lite med mina kollegor precis innan jag skulle gå med ytterkläderna på så kommer Paul förbi. När han ser att jag är på väg att gå så frågar han om jag vill ha skjuts någonstans. Jag frågar var de ska och det är till Arlanda. Jag fick vänta i ungefär fem minuter och sedan kom Yves och lite senare Paul och så gick vi. Jag frågade vilken väg de skulle ta och de kör genom stan när de ska till Arlanda. Så då sa jag att det gick jättebra att slänga av mig vid Centralen.

Jag hade det jättetrevligt i baksätet och det där är två roliga och trevliga herrar. Vi pratade om både det ena och det andra. Det blev förstås en del irlandssnack. Jag frågade även Paul (som körde) om vad han tycker om att köra högertrafik. Han sa att det var lite knöligt i början men att han nu tyckte att det gick riktigt bra. Då väder sig Yves bakåt mot mig och gör gester och grimarser (med glimten i ögat). Paul ser det och börjar skratta. Det visar sig senare att de här två har känt varandra ganska länge. Paul var den som tog hand om Yves när han jobbade i Dublin.

Sedan när jag kom hem så fanns nästa trevliga sak i bravlådan. Robin Hood säsong 2. Nu kan jag titta på alla avsnitt i TV-format och jag kan få det textat (på engelska) så att jag uppfattar allt de säger. Ibland är det svårt att höra. Sedan är det lite extramaterial. Det tycker jag är trevligt och jag tycker att det är synd att det inte finns med i de svenska utgåvorna. Men å andra sidan kan jag förstå att de inte tar med de avsnitten som är kommenterade då de som sitter och kommenterar pratar i mun på varandra mest hela tiden. Fast det är oerhört roligt att lyssna på. Däremot kan de ju ha med det extramaterialet som handlar om "The making of..." men det har de inte heller så det är av den anledningen som jag även köper de engelska/amerikanska utgåvorna. Så jag har dubbla uppsättningar. Inte av RH2 än då den inte har getts ut på svenska än. Men så fort den kommer ut så kommer jag att köpa den.

Apropå RH2 så var det ett av mina favoritavsnitt på tv:n igår. Min favorit fick leka hjälte i det avsnittet när sheriffen hade virrat bort sig i Sherwoodskogen efter att ha gått i sömnen. Även nästa avsnitt (det som visas på söndag) är ett favoritavsnitt. Speciellt slutet av det avsnittet... *djup längtansfylld suck*

Idag är det fredag och den behövs verkligen känner jag. Helt plötsligt när jag satt här och läste lite på nätet så känner jag hur jag bara blir jättetrött. Skönt att det är en kort fredag. Jag jobbar in lunchen och går 13:15 istället för 14:00.

Bäst som jag satt och jobbade här i morse så kommer Paul till mig och så frågar han mig var någonstans i Irland jag brukar åka till. Jag blev alldeles paff då jag inte alls var beredd på den frågan från honom. Jag visste inte att han visste att jag åker dit ibland. Han berättade sedan att han bodde där i tre och ett halvt år. Han bodde på Howth (en liten ö strax utanför Dublin). Så han har varit överallt på Irland. När han nämnde Giant's causeway så sa jag att där hade jag också varit. Sedan nämnde han en repbro och då frågade jag om han menade Carric A-Rede och det var det säkert sa han. Jag har också gått över den repbron. Undrar just vem som har berättat för honom att jag har varit där flera gånger... Jag har mina misstankar dock.

Jag hade ett gulligt meddelande på min sida på Community of Sweden idag från den skottska killen jag skriver mycket med. Läs själva:
"God morgon Xxx, Hoppas din morgon är start av bra:) I am going to reply to your monster mail =D. I am going to Scotland for the weekend to see mitt föräldrar! Ha ett underbar helg!"
Så sött! :-) Trots alla fel han gör i den lilla svenskan han skriver så förstår man ju ändå vad det är han försöker säga.  Det är inte lätt att veta när det ska vara "en" eller "ett". Eller "min", "mina" eller "mitt". Men det kommer han säkert att kunna den dagen han flyttar hit och går någon SFI-kurs.

Sedan har jag fått ett meddelande från en grek och jag förstår verkligen inte vad han vill. Det första meddelandet jag frick från honom kunde jag förstå (tror jag), men det andra... Läs själva.

Meddelande 1:
"HI,HAPPY TO MEET YOU,AND HEARING ABOUT YOU....ARE YOU MOST INTERSTED IN DRINKING AND CHERISH WINES DELICIOUS..........?ARE YOU KNOW,WHATS THE NO.OF CLUBS IN STOCKHOLM????"

Meddelande 2:
"im asking you about clubs,cause,im intersted in it,and now visited to sweden,So not feel any lackness of it,here,,,and also very charm to cheerish the wine,many time,sense out woith drinking..but enjoy it,,,,,whats your feeling,when you drunk it??????"
 
Någon som har den blekaste om vad han frågar om?

Mina misstankar är bekräftade. Jag frågade en kollega om det var hon som hade berättat för Paul om att jag gillade Irland och det var hon som hade gjort det.

Idag åt jag Thaimat. Den köptes i fredags, men jag har haft den infryst. Det var en Gaeng panang och det är en rätt som består av valfritt kött (jag har kyckling) i panangcurry, kokosmjölk, paprika och limeblad. Den här gången köptes den extrakryddad, d.v.s. thaikryddad. Jag har blivit varnad för att den är stark, men jag gillar starkt och jag gör det fortfarande efter den här lunchen. Jag fick lite sås på fingret och slickade av det och bara där kände jag styrkan. När jag började äta det så kände jag inget, men dessa kryddor är förrädiska så styrkan kommer inte på en gång.

Jag kan säga att jag snörvlade, svettades, fick ökad tårvätska samt ont bak i gommen, så pass starkt var det. Men å så gott det var.

Nu, klockan 15:20 fick jag personligen beröm. Jag pratade med en av våra säljare i Arlöv och han sa att han hade lite smicker till mig. Han hade igår pratat med en kund till oss och den kunden sa att på det stora hela har vi en ok växel, men ibland så är det extra trevligt för då svarar det en som alltid är så trevlig, glad och som alltid skrattar. Då sa säljaren att han visste vem det var och nu framförde han det till mig. Sådana saker värmer alltid att få höra. Det är det man får leva på när lönen (bidraget) är slut. Det syns ju knappast på lönespecen att man gör ett bra jobb...