Guinness

Så var dagen här som vi alla har längtat efter hela helgen. Eller var det inte så det var? ;-)

I fredags så kom i alla fall Stef hem från sjukhuset. Hon hade använt sin övertalningsförmåga på läkarna att släppa hem henne. Hon avskyr sjukhus (vem gör inte det) och eftersom allt nu var bra och att hon bara behöver läka nu så kan hon ju lika gärna göra det på hemmaplan. Det är ju lugn och ro nu för henne då det bara är Liz där. Dottern, Isabel 2 år, är hos sin pappa och hans partner Jim den här veckan.

Det kändes skönt när jag fick mailet om att hon var hemma igen och att hon mådde bra, fast hon har ju ont. Men hon känner sig inte som överkörd av en lastbil längre. Det första dygnet efter operationen så var hon ju nedsövd för att hon hade så ont då det smärtstillande medlet inte hade tagit ordentligt än. De första dygnen hade hon svårt att andas då det spände och gjorde ont, men vad annat kan man vänta sig..? Båda brösten är ju borttagna och sedan återuppbyggda.

Men det verkar som att jag har drabbats av skrivklåda. Har påbörjat en ny fanfic. En av tjejerna på fanficforumet undrade om någon kunde ta på sig att skriva en fic baserat på en idé som hon har och jag tyckte att det kändes lockande. Vi får se hur det blir med den. Om den blir tillräckligt bra för att jag ska vilja publicera den. Just nu har jag skrivit tio sidor, men jag hoppas verkligen inte att den blir lika lång som den första.

Ordlista:

En fanfic är en berättelse (fic, kort för fiction) och ordet fan betyder ibland fläkt, men i det här sammanhanget så är det att man är ett fan till en serie eller en person. Så på svenska blir det väl fanberättelse.

Betaläsare är en person som hjälper till att korrläsa och komma med förslag till ändringar eller tillägg i handlingen för att det ska bli bättre och mer lättläst. Det kommer från grekiskans Beta som är den andra bokstaven i alfabetet och man kan säga att Betan är en andrahandsläsare.

Ja, mycket kan man säga om drömmar, men att de är logiska är de inte direkt och det är min dröm inatt ett bevis på.

Jag var hemma och det var en torsdagsmorgon och jag var på väg till jobbet och i drömmen så hade jag tv:n på (det har jag inte i verkliga livet då jag inte hinner se något då jag går hemifrån klockan 06) och så var det nyheter. I nyheterna så sa de att Stockholm skulle få besök av Barack Obama på fredag och i och med det så kulle det betyda avspärrningar för biltrafiken och omdirigering av all spårbunden trafik. Tågen fick inte stanna på Centralen så de fick tvingas att ta en omväg via... *trumvirvel* ... Frankrike. När jag kom till jobbet berättade jag om mitt problem för chefen så jag fick ledigt.

Trevlig dröm, va?

Uppdatering vad gäller Stef (min beta-läsare). Det visade sig att den stora knölen - den som de oroade sig över - var ofarlig. Den lilla knölen de hittade var det inte så hon fick en magnetröntgen på en gång för att se om det hade bildats metastaser. Fick ett mail från Liz (sambon) igår att den inte hade spridit sig. I och med att den var malign så kommer hon få stanna kvar några dagar extra för att påbörja en cellgiftsbehandling.

Ja, idag kan man ju knappast påstå att det är trevligt väder ute och med alla jag har pratat väder med idag över telefonen så har de sagt att de har haft samma typ av väder som vi har haft. Grått, blask/regn/tung blötsnö. Härliga vintrar vi har nu för tiden.

Fick skjuts till Brommaplan igår och trots att det blev en liten bit att gå till tunnelbanan och från tunnelbanan så tjänade jag ändå 25 minuter i restid. Helt otroligt egentligen. Han jag fick skjuts med bor i Ängby, men han skulle på en kurs på några timmar vid Brommaplan då han ska lära sin sambos dotter att köra och då måste man gå en liten kurs för att få tillstånd. Vi pratade om ditten och datten i bilen och så frågade han mig helt apropå om någon av mina föräldrar har samma glada, positiva, optimistiska humör som jag har och då sa jag att någon av dem kanske hade det för det är tydligen till stor del ärftligt. Själv tycker jag inte att någon av dem är speciellt olik mig i humöret. Efter det så sa han att även han har samma typ av inställning till saker, även fast han inte var uppe i min nivå, som tydligen låg högt över hans. Kul att höra sådana saker.

Har för övrigt fått en till Beta-läsare på min långa fic (det är bra att ha minst två stycken) och hon skrev bland annat:

great story! in all honesty it made me cry.

Då frågade jag henne vad det var som fick henne att gråta och hon svarade:

oh you made me cry because as i read through it i saw what was coming and the sacrifice guy made was unbelievable. when [avslöjar inte handlingen] and [avslöjar inte handlingen] i cried instantly haha. i think you can go ahead and publish this as it's a fab story.

SSedan lade jag ut det första kapitlet på ett forum för ett tag sedan och där fick jag två svar (vi är inte så många RA-fans på den sidan):

The premise of your story is good, and the end of the 1st chapter had me engaged and thinking,''ooh, what's going to happen now?"

och

Wow! Loved it and what a great beginning! //...// Sounds like you need to go public with this one...

Det är alltid skönt att få höra att man inte är helt ute och cyklar i alla fall och att flera (två Beta-läsare, 2 forummedlemmar och min kompis i Småland), oberoende av varandra, tycker likadant.

Förresten så gick operationen bra för min första Beta-läsare. Det var lite problem under operationen och den tog lite längre tid än väntat. Knölen i det högra bröstet var större än de trott och så hittade de en liten i det vänstra bröstet också och det ska nu in på analys. Så hon kommer att komma hem tidigast fredag. Hennes sambo verkar vara en urgullig kvinna. Hon meddelar mig och en annan tjej hur allt är för tillfället och så får hon samtidigt chansen att "prata" av sig med några utomstående. Tror det är viktigt att man får prata med någon som inte ingår i familj eller den närmsta umgängeskretsen. Riktigt långa mail har det kommit från henne. Det känns skönt att man har hennes förtroende. Att hon vågar prata av sig med två totala främlingar om deras liv är helt otroligt. De två har känt varandra i 20 år så det är ju givet att hon är väldigt orolig och då blir det långa mail.

Ja, ibland undrar man vad man tänkte med när man började göra det. I somras, några veckor innan semestern skulle börja så började jag skriva en så kallad fanfic. Lagom tills dess att semestern började och jag kunde skriva hur mycket jag ville så drabbades jag av skrivkramp. Nu kom allt igång igen för en vecka sedan och berättelsen är klar. 56 A4 sidor lång blev den tillsist. Nu har jag skaffat mig en så kallad Beta-läsare, det är en som läser igenom berättelsen och kontrollerar stavningen samt kommer med förslag på ändringar som förbättrar handlingen. Eftersom det jag skriver är till en internationell sida så är den på engelska och då kändes det ännu viktigare med en som korrläste allt jag hade skrivit så jag annonserade på sidan att jag behövde en som kunde bli min Beta-läsare. En av tjejerna svarade ganska fort så det fick bli hon och det ångrar jag inte en sekund. Hon är helt underbar och det känns som att vi har hittat varandra.

Min fanfic baserar sig på TV-serien Robin Hood, BBC:s version och den handlar om Guy och Marian, mestadels Guy. Det visade sig att jag är bättre på engelska än jag trodde samt att den kanske inte är så dålig som jag har fått för mig att den är. Några av hennes kommentarer:

I've printed the document so I can start working on it on my way home from work tonight. I have to say that it looks good so far! Your English is nowhere near as bad as you're telling me!
...
I've read up to the bit where Guy has to tie up the 9 year old in the village and then had to stop as I was about to start crying. I know - and I write Evil Guy!!!
...
So far it's been really good, a thoroughly entertaining read.
...
//...// - so I have plenty of time to sit and read your fic. I finished it today... more weeping. At least I could pass it off as watering eyes from a sneeze!!!
...
I'm pretty hopeless when it comes to Guy (don't tell him... he'll get a big head) and I was really upset by the suicide scene. I just wanted to kiss him better and tell him Marian wasn't worth it, I was there.... you know how it goes.
...
It's reading really well now. I hope you're pleased with it. I think you should be proud of your achievement.

Sedan skrev jag även för ett halvår sedan en så kallad slash fanfic på två sidor. En slashfic är en berättelse som innehåller insinuerade eller väldigt detaljrika scener med två människor av samma kön. Min berättelse tillhör den insinuerade gruppen av slashfics och huvudrollerna är ganska oklara en bra bit in i berättelsen, men sedan får man veta att det är Guy och Allan det handlar om. Jag skickade i alla fall även den berättelsen till min Beta-läsare och hon svarade:

That's almost perfect. Like you really need me... :-D I'd thought it was Robin in the chair at first... well done!
...
I liked the fic. I don't normally go for slash fiction (unless it's woman/woman) but that worked. Perhaps because it wasn't too anatomical. I think you should post it... :-D

Sedan fick hon den brillianta idén att skriva en liten berättelse som innehöll mig, henne (under andra namn) och Guy (vi har båda en förkärlek till den karaktären). Så hon började att skriva lite och skickade över berättelsen i små stycken till mig. Det var tur för mig att jag satt ner när hon skrev:
YOUR TURN!

Jag kan ju avslöja att den här berättelsen som hon hade börjat skriva är en väldigt... het berättelse om man säger så och jag tycker inte att jag är så jätteduktig på att skriva sådana scener och nu tvingades jag plötsligt att göra det. Om någon hade sett mig när jag läste det hon hade skrivit eller när jag satt och skrev så hade de nog tyckt att mitt ansikte hade samma färg som en tomat.

Jag skrev i alla fall ungefär en A4 sida och skickade till henne och hon avslutade berättelsen. Hon frågade mig sedan om jag tyckte att vi skulle publicera den på den sidan vi båda är medlemmar på och jag tyckte att det var helt ok. Så sagt och gjort så gjorde hon det och det stod att det var ett samarbete mellan oss två.
Title: Naughty Girls
Author: Våra namn
Pairings: Guy/OC, OC/OC
Rating: NC 17 – explicit sex, lesbianism.
Disclaimer: Robin Hood is copyright Tiger Aspect and the BBC. All Rights Reserved. No copyright infringement is intended, and no money is being made. Any mistakes are mine.
Summary: Guy has an entertaining evening.
Warnings: A joint effort, no more than a bit of fun...

OC= Other character

Nu har folk börjat kommentera den och... Tja, det verkar som att de gillar den. Eller vad sägs om följande kommentarer:

Guuuuuuuuuuuuuuuuuuuhhhhhhhhhhhhh!!!!!!!!!!!!!!!!!!
...
Citat ut ficen: "There now, wasn't that fun?"
Oh, indeed it was! Ready for more, too.
 ...
 WOW, that was naughty. You two make a lovely writers' pairing! Here's to many more collaborations!
...
whoooooooaaaaaaaaaaaaa!
Whatever you command, Guy.
...
Pardon me if I go incoherent for a moment........
Will there be more from these 3 ?.....Pretty please with Guy on top.
...
*smiley som svimmar av överhettning* Yeah, that's me going down... That was sooooo hot!
Congratulations to you [mitt namn] on this first fic being posted!
I do hope the two of you will write some more stuff together!

I det här läget säger jag bara: HJÄLP!!! Det här var bara menat som en engångsgrej.

Och om du undrar så: Ja, min Beta-läsare lever tillsammans med en kvinna. Hon gillar RA och hennes sambo gillar Hugh Jackman. Fråga mig inte hur det går ihop, men det gör det tydligen.

Och nej! Ingen av mina berättelser kommer att hamna på den här sidan.

För att helt byta ämne så hämtade jag hem en film igår som jag inte hade sett på länge. Det började med att jag satt och klickade runt på YouTube och hittade låten Bright Eyes och den låten förknippar jag alltid med den här filmen så jag bestämde mig för att hämta hem den och jag tittade på den idag. Det enda jag kom ihåg av filmen var Hrududu (bil) samt att jag satt och grät till den. Det var väl ungefär en 15 år sedan jag såg den första gången.

Filmen är en tecknad film från 1978 och den heter Den långa flykten (Watership Down) och den handlar om kaniner. Men tro för all del inte att det är en barnfilm bara för att den är tecknad. En del listar den som familjefilm, men det tycker jag är helt fel då den är ganska grym, otäck och sorglig.

Jag tittade i alla fall på den idag och... Ja. Vad tror du? Tur att jag hade förberett mig och tagit med mig näsdukar för här stömmande tårarna hej vilt vid flera tillfällen. Jag kunde inte stoppa dem oavsett om jag ville eller inte. Jag satt och stortjöt och det kändes bara så bra. Så det här är en film som jag inte kommer att titta på i sällskap med andra.

Jag skrev i ett mail till min kompis i Bredaryd att jag skulle titta på den och att jag hade bunkrat upp med näsdukar. Det hon skrev var då:

Den är verkligen sorglig, Den långa flykten. Jag kan inte titta på den längre, jag gråter så jag blir alldeles mosig och rödögd. Hoppas att näsdukarna räcker!

Det var så skönt att hon skrev det för då behövde jag inte känna mig lika onormal längre.

Men det är i alla fall en kort fredag för mig och det är inte helt fel.

Det jag kan berätta som har hänt är att en av mina kollegor är inte så jätteglad på sin 19-åriga dotter. För att ta det från början så har det inte gått så jättebra för dottern i skolan och hon hoppade av gymnasieutbildningen förra året när hon bara hade en termin kvar. Så hon har ingen utbildning alls. Hon bor nu tillsammans med sin pojkvän som hon träffade i midsomras. Han har en egen liten byggfirma, men hon har ju då inget jobb. Pojkvännen har haft problem med droger och han går och tar prover en gång i veckan, han har ett fruktansvärt dåligt ölsinne.

I november så skaffade de en hundvalp. Ingen av dem har någon hundvana, men ändå så går de och skaffar en rottweiler som är en hund som måste ha en hundvan ägare för annars går det åt helvete rent utsagt. Visserligen så är det en tik och de är lite lugnare, men de är ändå krävande. De har även en halvvuxen katt hemma hos sig.

I onsdags, första arbetsdagen, så berättar min kollega att hon hade fått en allt annat än trevlig julklapp från sin dotter. Hon berättade nämligen att min kollega ska bli mormor i maj.

Så man kan på det hela säga att min kollega inte är så överdrivet lycklig just nu.

Och det här blir ett långt inlägg...

Så var det då ledigt och arbetsdagen på fredagen började med att jag hade ont i knäet. Vet inte varför, men jag har haft det till och från redan sedan jag gick i åk 7. Så jag gick omkring och haltade hela dagen på jobbet och mina kollegor är inte van vid att jag gör det så alla som såg det frågade vad jag hade gjort och jag vet ju inte, så jag skyllde på mina föräldrar som har ont i sina knän och att det var något ärftligt.

En av våra kollegor var ledig torsdag och fredag så vi skulle ha varit tre, men det blev vi inte. Min kära kollega som driver mig till vansinne var tydligen hemma. Vare sig jag eller min andra kollega hade fått meddelande om det, men det hade vår chef. Hon hade fått ett SMS där det stod att hon skulle vara hemma då hon var sjuk men hon orkade inte förklara för mig eller den andra kollegan, så därför meddelade hon oss inte och det tyckte vi inte var så väldigt smart, för att uttrycka det milt. Hon har haft tre dagars frånvaro de senaste fyra veckorna. En dag då och då och alltid en dag per vecka. Tre karensdagar och så har hon sedan mage att klaga på att hon inte har pengar så det räcker. Men hon har råd att gå på puben mitt i veckorna.

Sedan fick jag en cd-skiva från en kollega. Hon och jag har pratat musik så hon förstod att jag gillar musik. Hon hade bränt några skivor till några få utvalda på jobbet och jag fick en.

Hade en lång dag, d.v.s. jag slutade halv fem. Hade lämpat över en del packning till mina föräldrar redan på torsdagen och det var jag glad över då väskan jag hade med mig var rätt så tung om man säger som så. Datorn väger några kilo och sedan är det ju alla annan packning också. Kom till Spånga station fem i halv sex och hoppade in i bilen och sedan bar det av uppåt. Min pappa har "hittat" en ny väg att köra upp och det gick mycket snabbare. Man slapp alla långa köer vid Bergshamraleden. Det var nästan inga bilar alls den vägen.

När vi kom upp så packade jag upp allt och sedan var det matdags: Borsjtj-soppa. Den godaste soppan som finns.

Jag vaknade strax innan halv fem på lördagsmorgonen av att jag hade början till migrän så då gick jag upp och tog några tabletter och satte mig i stolen för att det gör ondare att ligga ner då min migrän (tror jag) utlöses av mina nackmuskler/-senor som slappnar av och då händer något. Så det är nog mestadels stressutlöst när det inträffar. Nu visste jag ju att jag skulle vara ledig i 16 dagar så kan ju kroppen koppla bort allt.

Spelade skivan jag fick för mina föräldrar på lördagen och min kära mor sa att hon gillade den. Det var skön musik att lyssna på. En låt som var med var med Thin Lizzy och jag skulle komma på namnet på sångaren/basisten som är väldigt känd, men kom inte på namnet alls. (Phil Lynott svarade min morbror efter att jag SMS:ar honom om det och det var ju det namnet jag var ute efter.)

Dag två bjöd på stekt rödspätta, potatismos och en lime-/dillsås. På kvällen så tyckte jag att min kära mor behövde en engelskalektion så vi tittade på ett avsnitt + bröllopsscenen av the Vicar of Dibley, med engelsk text och hon erkände att hon förstod mer än hon trodde att hon skulle förstå. Hon fattade nästan allt sa hon. 

Så sporrad av det tyckte jag att vi kunde skruva upp "svårighetsgraden" lite och det genom att titta på The Impressionists (oj vilka blåa ögon han har i den serien) dagen efter, utan någon som helst textning. Hon tittade inte så mycket som jag hade trott hon skulle göra (det är en serie med över timslånga avsnitt), men av det hon tittade på så fattade hon det som sades.

Sedan har hon erkänt (igen) att hon tycker att RA ser bra ut. Han är inte snygg, men han är "charmig" och jag håller på sätt och vis med. Han är inte klassiskt vacker och han är allt annat än söt, men han har "Det". Hon sa att det lyser om honom när man ser honom agera. När man ser honom på bild så ser han inte perfekt ut, även fast hon sa (när hon såg min skrivbordsbakgrund) att han såg bra ut, eller charmig som hon säger. Jag skulle nog snarare säga att han är sexig och manlig.

På måndagen så uteblev engelskalektionen. "Dagens" film blev den svensktextade Wall-E. Det är en riktigt gullig film om en robot. Man kan inte annat än tycka att han är söt trots att han är en robot. Förutom det så gjorde jag det sedvanliga julgodiset. En mandelmassestubbe med nougat. Gjorde även nio stycken "bollar" av samma ingredienser. Och imorgon är det da'n före da'n... Och imorgon blir det nog lite North & South efter att vi har julpyntat lite. Måste ju visa den helt underbara John Thornton.

Det blev inte så mycket N&S som jag hade räknat med och det lilla som blev (två avsnitt) tittade jag på själv då min kära mor satt och lade patiens på datorn, visserligen vid tv:n, men hon tittade inte så mycket så jag får ge det ett försök till med de två återstående avsnitten. Det var lite för mycket julstök kvar för att kunna titta på allt under samma dag. Jag bonade bordet med teakoljan och allt jäkla pynt och alla lampor som skulle upp hjälptes vi åt med och det tog sin lilla tid.

Julafton kom och gick. Min mamma fick ett hemgjort halsband som hon blev jätteglad över samt Arn-boxen. Min pappa fick en whiskeyflaska (ingen tolvårig eller rökig sort så det blev en Paddy's) samt ett par nya handskar som han ska ha i bilen. Sedan fick de lite gemensamma saker. Tre Tupperwareartiklar och en tavla som jag vann på konstlotteriet på jobbet.  En jättesnygg tavla som föreställde ett vikingaskepp som gick i blått. Jag fick två stycken 8Gb:s USB-minnen, två DVD-ställ (hade önskat mig båda sakerna) samt 3 000 kronor.

Sedan blev det som vanligt på julen och man äter hela tiden så man är aldrig hungrig och jag har slutat ta nubbar till maten redan vid annandagen då det inte är gott med alkohol. Man kan knappast påstå att jag har anlag för att bli alkoholist. Julmaten slutade vara god när man hade ätit det de senaste fem måltiderna.

Natten mellan julafton och juldagen så kände jag att jag hade ont i huvudet redan innan jag gick och lade mig så jag tog en Alvedontablett och sedan hade jag en något sur mage så jag tog även Rennie. När jag hade legat vaken i över en timme och kände att huvudet fortfarande gjorde ont så gick jag upp och tog tre Naproxen (migräntabletterna har passerat sin bäst-före-dag sedan ett bra tag tillbaka) samt ytterligare en magtablett. Sedan lade jag mig igen. Men när jag började känna mig trött så vågade jag inte somna för då började jag tänka på att det kanske inte var så smart att blanda de tre olika tabletterna. Tillslut vågade jag slappna av och somna, men då var klockan efter tre på morgonen.

Den 29:e så tog vi och åkte hem en vända för att kolla post och vattna blommor. Så vi åkte från landet klockan åtta på morgonen, handlade på Coop vid Bromma flygplats, handlade på Systembolaget vid Bromma flygplats och sedan åkte vi hem. Jag vattnade blommorna och så slängde jag in mina DVD-skivor i mina nya ställ. Ska sortera dem och sätta dem i en bättre ordning senare. Kvart över tolv så åkte vi upp till landet igen, men gjorde ett stopp vid bensinmacken strax utanför Åkersberga samt McDonalds (tvärs över gatan från OKQ8) för lunch.

När vi kom upp till landet igen så tog jag och laddade ner lite ny musik till min mammas mobil. Hon fick lite ABBA ("Gold - Greatest Hits"), Cornelis Vreeswijk ("Guldkorn från Mäster Cees Memoarer"), Duffy ("Rockferry"), Cruiskeen ("Alive and Drinkin' in Ireland"). Snäll musik som jag vet att hon gillar. Sedan blev jag lite chockad. När hon satt och kollade igenom vad jag hade för musik så sa hon att hon tyckte att de låtarna av U2 som hon hade fått tidigare var bra, så då laddade jag ner "Best of 1980-1990", "Best of 1990-2000", "The Joshua Tree", "All That You Can't Leave Behind" samt "How to Dismantle an Atomic Bomb". Sedan fick hon även " So Far So Good" av Bryan Adams.

Jag föreslog på skoj att jag skulle ladda ner lite AC/DC till henne. Hon var inte säker på vad det var så då spelade jag upp "Highway To Hell" och hon sa att hon tyckte att det var helt ok.  Så hon fick deras " Warning! High Voltage (Greatest Hits)" också. Sedan testade jag lite HammerFall och hon gillade även det så därför fick hon deras " Steel Meets Steel 1997-2007 (Greatest Hits)". Efter det så tyckte jag att det var dags att se vad hon tyckte om Metallica och hon gillade det med så då fick hon deras bästa album: "Metallica", mer känt som "The Black Album". Sedan tog jag mig friheten att ladda ner lite Coldplay till henne (utan vare sig hennes vetskap eller godkännande). Hon fick två album och det blev "X&Y" samt  det senaste  "Viva La Vida or Death And All His Friends". Kort sagt så har jag en hårdrocksmorsa! ;-) (Och jag vet att Coldplay inte är ett hårdrocksband.)

Under den här långledigheten så började en del bra brittiska serier på tv. Cranford som är ett kostymdrama skriven av Elizabeth Gaskell (författarinnan av North & South som filmatiserades år 2004 med bl. a. R.A. som en av huvudrollsinnehavarna), Lost in Austen: en serie som handlar om en tjej i 2000-talet som älskar Jane Austen-berättelser och hennes favorit är Stolthet & Fördom och i serien så träffar hon Lizzie och byter plats med henne och träffar bl. Mr. Darcy, samt Crime Justice: som handlar om en kille som åker fast för ett mord som han inte tror att han har begått. Jag fick mina föräldrar att titta på den sistnämnda i alla fall. Jag försökte inte ens med de andra två då jag vet att de inte är något som de skulle vilja se.

På lördagen den 3/1 så fick jag min mamma att titta på "Walk the Line" som jag har på min dator. Det är en oerhört bra film som handlar om Johnny Cash. Jag vet inte vad hon tyckte om den, men efter att de hade spelat U2-låten "One" med honom på radion så blev jag påmind av om den filmen och visade den för henne. Jag tror dock inte att hon ogillade filmen direkt.