Ömt
Imorse när jag satt och väntade på pendeln så känner jag att jag har som en öm punkt strax ovanför vänster skinka. Jag fattade först inte alls vad jag hade gjort. Det kändes (känns) som ett blåmärke och jag var störtsäker på att jag inte hade slagit i något. Några minuter senare kom jag på anledningen. Jag var ju hos vår osteopat igår och det här är en effekt av hennes behandling. Lokal träningsvärk kan man nog kalla det hela.
En minut i halv fem igår ringde vår kontaktperson på bemanningsfirman för att meddela att han hade hittat en vikarie till imorgon (läs: idag) klockan tolv. Han är för det första en väldigt pratsam person och sedan efter någon minut säger han att han har ett samtal i andra änden och måste svara på det, så han ber mig vänta. Jag väntar i en eller två minuter innan han återkommer. Jag pratar sedan med honom till 16:36 och då jag insåg att det var kört med att försöka hinna med 16:55 tåget så tog jag det lite lugnt.
Jag "beklagade" mig via mail till honom om min arbetsdag och mina kollegor:
"Ämne: HJÄLP!
Ta bort mig härifrån. Snälla! Först en allmänt strulig dag. Sedan jobba ensam med Xxxxx fram till halv ett när den supermaskulina, testosteronfyllda Xxxxx kom för att underlätta lite för oss. Berätta något roligt. Eller... Nä, egentligen duger vad som helst. Jag behöver lite vettigt folk omkring mig. Någon vettig att utbyta åsikter eller vad som helst med."
Som svar på det fick jag en länk: http://katastrofalaomslag.blogspot.com/
Stannade till i receptionen på plan ett och snackade i fem, tio minuter. Jag tror nog att det syntes ganska bra på mig att dagen inte hade varit den bästa. Jag tyckte att hans spontana kommentar om vår vikarie var helskön: "Han hade ju för fan till och med kurvor." Det värsta är ju att han hade rätt.
Det sista han säger till mig innan jag går är: "Och så tar vi och tränar imorgon då" och jag tänker då komma med ett inlägg om att det kanske blir svårt med tanke på manfallet vi har här nu. Men jag hinner inte öppna käften förrän han tillägger: "Om det inte är något VM förstås" och med det menar han svensk medverkan. Jag säger då till honom att vi har lite dåligt med folk just nu och han säger då: "Men träningstiden är ju helig." Jag tittar då lite konstigt på honom, med tanke på vad han har sagt precis innan. Men jag säger inget utan önskar herrarna en fortsatt trevlig kväll och tar min promenad till pendeln.
En minut i halv fem igår ringde vår kontaktperson på bemanningsfirman för att meddela att han hade hittat en vikarie till imorgon (läs: idag) klockan tolv. Han är för det första en väldigt pratsam person och sedan efter någon minut säger han att han har ett samtal i andra änden och måste svara på det, så han ber mig vänta. Jag väntar i en eller två minuter innan han återkommer. Jag pratar sedan med honom till 16:36 och då jag insåg att det var kört med att försöka hinna med 16:55 tåget så tog jag det lite lugnt.
Jag "beklagade" mig via mail till honom om min arbetsdag och mina kollegor:
"Ämne: HJÄLP!
Ta bort mig härifrån. Snälla! Först en allmänt strulig dag. Sedan jobba ensam med Xxxxx fram till halv ett när den supermaskulina, testosteronfyllda Xxxxx kom för att underlätta lite för oss. Berätta något roligt. Eller... Nä, egentligen duger vad som helst. Jag behöver lite vettigt folk omkring mig. Någon vettig att utbyta åsikter eller vad som helst med."
Som svar på det fick jag en länk: http://katastrofalaomslag.blogspot.com/
Stannade till i receptionen på plan ett och snackade i fem, tio minuter. Jag tror nog att det syntes ganska bra på mig att dagen inte hade varit den bästa. Jag tyckte att hans spontana kommentar om vår vikarie var helskön: "Han hade ju för fan till och med kurvor." Det värsta är ju att han hade rätt.
Det sista han säger till mig innan jag går är: "Och så tar vi och tränar imorgon då" och jag tänker då komma med ett inlägg om att det kanske blir svårt med tanke på manfallet vi har här nu. Men jag hinner inte öppna käften förrän han tillägger: "Om det inte är något VM förstås" och med det menar han svensk medverkan. Jag säger då till honom att vi har lite dåligt med folk just nu och han säger då: "Men träningstiden är ju helig." Jag tittar då lite konstigt på honom, med tanke på vad han har sagt precis innan. Men jag säger inget utan önskar herrarna en fortsatt trevlig kväll och tar min promenad till pendeln.
Aldrig förr har den promenaden känts så bra. Men efter den arbetsdagen jag hade så var den helt underbar. I med lurarna i öronen med samma album som igår (det är ju ett dubbelalbum). Rockmusik har en underbar effekt på mig när jag är uppe i varv/irriterad. Och det i samband med en promenad i solskenet gjorde underverk. För att slippa allt ljud på pendeln sedan så höjde jag volymen två snäpp. Hörde fortfarande plinget som annonserar att nu kommer datarösten säga vilken nästa station är, men förövrigt så hörde jag inget av min omgivning.
Imorse så funkade i alla fall kollektivtrafiken utan några som helst förseningar. Så än så länge är väl dagen ok. Sedan är det ju fredag och det gör inte saken sämre. Har precis ätit min fredagsmacka (företaget bjuder på det) och kommit tillbaka till min plats när jag får ett samtal nere från receptionen och hennes anknytning. Eftersom jag såg att hon satt där imorse så anlade jag rösten för att svara som jag brukar när hon ringer. Jag svarar: "God morgon" med den mjuka, snälla rösten jag brukar ha när hon ringer. Jag får ett lika mjukt och snällt: "God morgon" tillbaka. Men det är en väldigt maskulin röst som säger det och jag blir för ett kort ögonblick väldigt ställd, som alltid när det inträffar. Han aviserar ett besök till en kollega till mig.
Sedan har vi idag haft två samtal där det har stått: "Dagab, reception och växel" i fältet för det inkommande samtalet, men när vi svarat så har det varit någon annan där. Så jag tog på mig att ringa ner till dem (eftersom jag har en sådan bra kontakt med dem) och fråga om de har kopplat samtal till oss. Jag ringer och det går väldigt många signaler innan någon svarar. Denna någon som svarar är Han.
Först så frågar jag varför de inte har något meddelande om att det är många som ringer och han svarar då att jag skulle fråga teleansvarig det. Sedan frågar om han har kopplat några samtal och han säger att han har kopplat ett samtal. Men det var inte det som kom bara minuten innan jag ringde ner och frågade. Så det kan ju vara så att de kan ha ett system som bara visar att det är växeln som ringer, oavsett vilken anknytning de ringer från.
Sedan frågar han: "Ska du träna idag då?" och jag svarar att jag ska det under förutsättning att det blir runt halv ett. Han sa att han trodde det men att det berodde på hans kollega och när hon tar lunch. Jag sa då att vi kunde göra så att jag ringde innan jag gick.
Nu är klockan 11:15 och jag är så där lagom nervös om man säger så. Den här veckan har han varit väldigt "på" vad gäller träningen och jag fattar ingenting. Jag har inte den blekaste om vad han vill. Om han överhuvud taget vill någonting.
Klockan 11:20 gick ammoniaklarmet så det var bara att stänga av växeln, ta väskan och gå ner för fyra trappor och ut på parkeringen. Ett par minuter senare kommer den säkerhetsansvarige ut och viftar med grön flagg. Så då tar man och knallar upp alla fyra trappor och är lagom andfådd när man tar det första samtalet som ringer i princip på en gång.
När klockan var 13:32 ringer han upp och hamnar hos vår vikarie. Hon kopplar över honom till mig då han frågar efter mig. Väldigt trevligt tycker jag. Han frågar mig om jag ska gå och träna och det ska jag ju. Min kollega skulle bara springa bort med lite papper och det sa jag.
När hon kommer tillbaka, någon minut senare så går jag. Kommer ner i korridoren två trappor ner och vänder mig om och ser honom komma gående där, så jag väntar in honom. Så går vi gemensamt till gymmet!
Han är snäppet snabbare än mig på att byta om så när jag kommer in till gymmet är han redan där och sedan har jag inte bestämt mig för om det var bra eller inte, men det var en lagerkille där också. Så jag fick finna mig i att inte hela tiden befinna mig i hans blickfång. Vilket ändå var bra för det tog pressen från mig att försöka komma på något att säga. Men vi två pratade lika mycket (om inte mer) med varandra än vad han pratade med lagerkillen.
Men det här var trevligt så det här får vi göra om tycker jag. Nu får jag ju något som lockar mig. Någon som drar i mig. Han tycker egentligen att jag borde träna varje dag, men det totalvägrar jag att göra. Den här lagerkillen tränar dessutom inte varje dag, inte ens varannan, vilket han frågade honom om. Det verkade lite som att han ville försäkra sig om att han inte skulle vara där varje gång, då jag har sagt att jag tränar varannan dag. Det är visserligen en sanning med modifikation då jag inte har tränat på ett bra tag.
Kan säga att han är stark i alla fall. Han körde skivstång och tror att det var biceps han tränade och det var 70 kg han lyfte utan större problem. Väldigt mysigt. Och han har en så förbaskat fin kropp. Precis min smak. Härligt muskulöst stor. Men det som jag tycker är mysigast med den är att det inte bara är muskler, utan det finns s.k. "love-handles". Man vill ju inte bara ha hårda muskler.
Eftersom alla vet om vad jag tycker om honom så frågar de alla hur det går och jag berättar hur det är. Och jag kan säga att jag inte är den enda som är förvirrad vad gäller honom. Alla säger att han skickar ut dubbla budskap med sitt beteende. Det kan ju vara så att han inte riktigt vet vad han vill själv...
Och min plan med att inte anstränga mig så mycket utan ta det lugnt, så att jag inte blir röd och svettig, flög ju all världens väg. Som uppvärmning brukar jag cykla i fem minuter och alla gånger jag har gjort det så har min hastighet legat på 26-26,6 km/tim. Idag snittade jag på 30 km/tim. Jag tränade sedan ryggen och även där så gjorde jag mer än jag brukar. Sedan tog jag maskinen som tränar biceps och skuldror och där blev det tyngre än vanligt samt fler repetitioner. Jag känner redan nu att jag kommer ha ont i armarna imorgon. Han har nog en positiv effekt på mig. Jag jobbar hårdare när han är med. Och jag kommer nog inte slippa undan att träna nu när jag har honom som partner då han tjatar på mig vilket är precis det jag behöver för att få ändan ur vagnen. Får se vad han säger om fortsatt gemensam träning. Om han nämner något om det.
*ARGH*
Den här morgonen har inte alls börjat bra. Men vi tar det "roliga" från igår istället.
Igår så stannade jag och snackade lite skit med vakterna innan jag tog min promenad till Jordbro St:n. Han berättade att han skulle hämta en braskamin i Kungens Kurva och att han hade bokat ett släp vid en mack till klockan 17:00. Kaminen kostade 10 000 och skorstenen till den kostade 22 000. Lite larvigt kan tyckas, men så var det i alla fall och han ser det som en investering. Energiförbrukningen kommer ju att gå ner när de börjar elda.
Han berättade också att om det bara var upp till honom så skulle de sälja huset de bor i och tjäna stora pengar. De köpte huset för 1,3 miljoner och han uppskattade att i dagsläget skulle de få ut 3 miljoner.
Jag lämnade de båda herrarna 16:45 och tog min promenad till stationen. När jag gick så satte jag i lurarna i öronen och spelade lite musik. Den stäckan är alldeles för tråkig att gå utan underhållning. Albumvalet blev Old Skool of Rock. När jag är inne en bit i låt två, Alice Cooper - Poison, så hör jag en bil tuta på mig och jag vänder mig lite om och ser Honom vinka och susa förbi. Klockan är då 16:53. Jag tycker nog att jag hade en väldigt passande låt i öronen...
En av mina kollegor skickar ett meddelande om att hon stannar hemma imorgon (läs: idag) då hon inte mår så bra. Jag fattar inte hur jag hörde det då jag låg på soffan framför TV:n som var på och telefonen låg i bröstfickan på min jeansskjorta som hängde i hallen. Ljudet när jag får ett meddelande är inte så högt heller, men det väckte mig.
Den här morgonen har inte varit den bästa. Det börjar med att det är strul (mer än vanligt) på pendeln. Det var nedrivna kontaktledningar. Jag skickar ett SMS till den kollegan jag ska jobba med och hon bor i Skogås. Pendeln tar åtta minuter för henne. Får svar av henne att hon tänkte ta det senare tåget (som går från Skogås 08:42) trots att jag precis meddelat henne att det är strul.
Hinner själv med den senare bussen så jag blir bara tio minuter sen. Kliver av bussen 07:38 istället för 07:28 så det var ju ingen större skada skedd. När jag befinner mig utanför Dagabhuset så får jag möte av en man på cykel. Jag tycker att det är trevligt att det sista jag ser på jobbet är honom och det första jag ser är honom.
Jag går in till receptionen och frågar vakten som satt där (han som även satt igår) om det hade kommit något paket igår och det hade det gjort. Han lyfter på häcken och hämtar paketet som ligger på disken en bit längre bort och låtsas som att det är jättetungt. Jag hör innefrån köket ett: "Hej [namn]" och så kommer hon ut. Det första jag får höra av henne är: "Men varför har du inte håret utsläppt som vi kom överens om igår?" Så det var bara att ta ur krabbspännet jag hade håret uppsatt med.
Jag berättar för dem alla tre att det bara kommer vara jag och min lite annorlunda kollega idag och kanske även imorgon. Det kommer att bli så kul så. Hon såg lite lidande ut när jag nämnde det. Jag tror nog att hon tycker lite synd om mig.
När jag kommer upp så är den första frågan jag får: "Var är massagebänken?" Vi har ju vår osteopat här idag. Så det första jag får göra (innan arbetstid) är att först ringa till lagret och fråga om bänken står där, men det gjorde den inte så han jag pratade med föreslog att jag skulle ringa till butiken. Så jag ringde butiken och frågade om den var kvar där, men det var den inte och den jag pratade med föreslog att jag skulle ringa en av våra chaufförer. Jag ringer till den chauffören och han säger att den bänken står i hans lastbil. Så han som kör posten fick ta med sig den. Bänken kom hit 08:40 och behandlingen ska egentligen börja 08:45...
Min kollega kommer 08:35 och går in på toaletten för att fixa till sig lite. Sedan går hon och hämtar kaffe. Hon tar sitt första samtal 08:45. Jag hade tänkt att erbjuda att hoppa över min osteopattid, men när hon inte kan släpa sig iväg hemifrån för att ta ett tidigare tåg när jag har förvarnat om strulet (hon var ute på puben igår) och sedan kommer insläntrandes 08:30 och inte gör en ansats av att skynda på lite så kände jag att jag inte hade dåligt samvete över att lämna henne ensam en halvtimme.
Behövde verkligen den här behandlingen. När hon kollar in hur min hållning är så ser hon att tyngdpunkten låg på mitt vänsterben och tycker att det är konstigt med tanke på att skadan är på vänster sida. Hon ser att jag har stelnat till och har en låsning i mitten av ryggen och jag har själv misstänkt det då det har stramat mellan skuldrorna när jag lutar huvudet framåt.
Jag får lägga mig på britsen efter att hon har "knäckt" ut ryggen på mig och när jag ligger där så säger hon: "Hmm... Det var ju inte så konstigt att du vill ha tyngdpunkten på vänster ben. Det benet är ju en centimeter kortare." När hon är klar med behandlingen är det bara en millimeter som skiljer benen åt. Jag har noterat när jag går att det ena benet sätts i hårdare, att jag haltar. Hon har rättat till det vid ett tidigare tillfälle, men då var det nog inte lika stor skillnad.
Sedan har jag fått höra väldigt länge, nästan hela mitt liv, att jag ser ut att halta när jag går. Så det här är något jag förmodligen alltid har haft, men att det nu förvärrades i och med skadan och alla muskler som krampar ihop sig. En annan sak som är lite "kul" med den här defekten är ju att när jag var och spådde mig för en jädrans massa år sedan så sa hon så fort vi hade skakat hand och jag inte hade hunnit få av mig vinterkläderna, att jag var sned, att mitt vänsterben var kortare. Så mer och mer tyder på att hon var "the real deal". Hon var ju även anlitad av företag för att spå deras framtid.
Igår så stannade jag och snackade lite skit med vakterna innan jag tog min promenad till Jordbro St:n. Han berättade att han skulle hämta en braskamin i Kungens Kurva och att han hade bokat ett släp vid en mack till klockan 17:00. Kaminen kostade 10 000 och skorstenen till den kostade 22 000. Lite larvigt kan tyckas, men så var det i alla fall och han ser det som en investering. Energiförbrukningen kommer ju att gå ner när de börjar elda.
Han berättade också att om det bara var upp till honom så skulle de sälja huset de bor i och tjäna stora pengar. De köpte huset för 1,3 miljoner och han uppskattade att i dagsläget skulle de få ut 3 miljoner.
Jag lämnade de båda herrarna 16:45 och tog min promenad till stationen. När jag gick så satte jag i lurarna i öronen och spelade lite musik. Den stäckan är alldeles för tråkig att gå utan underhållning. Albumvalet blev Old Skool of Rock. När jag är inne en bit i låt två, Alice Cooper - Poison, så hör jag en bil tuta på mig och jag vänder mig lite om och ser Honom vinka och susa förbi. Klockan är då 16:53. Jag tycker nog att jag hade en väldigt passande låt i öronen...
En av mina kollegor skickar ett meddelande om att hon stannar hemma imorgon (läs: idag) då hon inte mår så bra. Jag fattar inte hur jag hörde det då jag låg på soffan framför TV:n som var på och telefonen låg i bröstfickan på min jeansskjorta som hängde i hallen. Ljudet när jag får ett meddelande är inte så högt heller, men det väckte mig.
Den här morgonen har inte varit den bästa. Det börjar med att det är strul (mer än vanligt) på pendeln. Det var nedrivna kontaktledningar. Jag skickar ett SMS till den kollegan jag ska jobba med och hon bor i Skogås. Pendeln tar åtta minuter för henne. Får svar av henne att hon tänkte ta det senare tåget (som går från Skogås 08:42) trots att jag precis meddelat henne att det är strul.
Hinner själv med den senare bussen så jag blir bara tio minuter sen. Kliver av bussen 07:38 istället för 07:28 så det var ju ingen större skada skedd. När jag befinner mig utanför Dagabhuset så får jag möte av en man på cykel. Jag tycker att det är trevligt att det sista jag ser på jobbet är honom och det första jag ser är honom.
Jag går in till receptionen och frågar vakten som satt där (han som även satt igår) om det hade kommit något paket igår och det hade det gjort. Han lyfter på häcken och hämtar paketet som ligger på disken en bit längre bort och låtsas som att det är jättetungt. Jag hör innefrån köket ett: "Hej [namn]" och så kommer hon ut. Det första jag får höra av henne är: "Men varför har du inte håret utsläppt som vi kom överens om igår?" Så det var bara att ta ur krabbspännet jag hade håret uppsatt med.
Jag berättar för dem alla tre att det bara kommer vara jag och min lite annorlunda kollega idag och kanske även imorgon. Det kommer att bli så kul så. Hon såg lite lidande ut när jag nämnde det. Jag tror nog att hon tycker lite synd om mig.
När jag kommer upp så är den första frågan jag får: "Var är massagebänken?" Vi har ju vår osteopat här idag. Så det första jag får göra (innan arbetstid) är att först ringa till lagret och fråga om bänken står där, men det gjorde den inte så han jag pratade med föreslog att jag skulle ringa till butiken. Så jag ringde butiken och frågade om den var kvar där, men det var den inte och den jag pratade med föreslog att jag skulle ringa en av våra chaufförer. Jag ringer till den chauffören och han säger att den bänken står i hans lastbil. Så han som kör posten fick ta med sig den. Bänken kom hit 08:40 och behandlingen ska egentligen börja 08:45...
Min kollega kommer 08:35 och går in på toaletten för att fixa till sig lite. Sedan går hon och hämtar kaffe. Hon tar sitt första samtal 08:45. Jag hade tänkt att erbjuda att hoppa över min osteopattid, men när hon inte kan släpa sig iväg hemifrån för att ta ett tidigare tåg när jag har förvarnat om strulet (hon var ute på puben igår) och sedan kommer insläntrandes 08:30 och inte gör en ansats av att skynda på lite så kände jag att jag inte hade dåligt samvete över att lämna henne ensam en halvtimme.
Behövde verkligen den här behandlingen. När hon kollar in hur min hållning är så ser hon att tyngdpunkten låg på mitt vänsterben och tycker att det är konstigt med tanke på att skadan är på vänster sida. Hon ser att jag har stelnat till och har en låsning i mitten av ryggen och jag har själv misstänkt det då det har stramat mellan skuldrorna när jag lutar huvudet framåt.
Jag får lägga mig på britsen efter att hon har "knäckt" ut ryggen på mig och när jag ligger där så säger hon: "Hmm... Det var ju inte så konstigt att du vill ha tyngdpunkten på vänster ben. Det benet är ju en centimeter kortare." När hon är klar med behandlingen är det bara en millimeter som skiljer benen åt. Jag har noterat när jag går att det ena benet sätts i hårdare, att jag haltar. Hon har rättat till det vid ett tidigare tillfälle, men då var det nog inte lika stor skillnad.
Sedan har jag fått höra väldigt länge, nästan hela mitt liv, att jag ser ut att halta när jag går. Så det här är något jag förmodligen alltid har haft, men att det nu förvärrades i och med skadan och alla muskler som krampar ihop sig. En annan sak som är lite "kul" med den här defekten är ju att när jag var och spådde mig för en jädrans massa år sedan så sa hon så fort vi hade skakat hand och jag inte hade hunnit få av mig vinterkläderna, att jag var sned, att mitt vänsterben var kortare. Så mer och mer tyder på att hon var "the real deal". Hon var ju även anlitad av företag för att spå deras framtid.
Shit, shit, shit!
Vad fan har jag nu gett mig in på? Är jag helt dum i huvudet?
Svara inte på den frågan är du snäll, för jag vet att jag är det. Men nu är jag nog mer korkad än vanligt. Nu är jag bara lite nervig, men det kommer bli ännu mer ju längre tiden lider idag.
För att ta det från början:
Jag fick skjuts hem igår och det var ju inte helt fel. När vi kommer ner till receptionen så tänker jag: "Det är nu eller aldrig" och så kläcker jag ur mig något jag hade laddat hela eftermiddagen för: "Ska vi säga halv ett imorgon?" och han svarade: "Visst."
Så nu är det så att jag, idag, klockan halv ett ska gå och träna med HONOM!!! Jag hoppas att han har glömt kläderna eller stukat tummen så att han inte kan träna. Men med min vanliga tur så har han kläder med sig och inte kommer han vara skadad heller. Så jag får väl köra lugnt. Ta femkilosvikter och ta få repetitioner. Allt för att inte bli svettig eller alltför röd i ansiktet.
Men varför ska jag vara nervös egentligen? Jag har ju tillbringat otalet timmar nere i deras reception och pratat med honom hur mycket som helst. Vi känner ju varandra ganska bra vid det här laget om man säger så. Det borde inte vara värre att göra det här än att prata med honom. Fast å andra sidan så var det ju så att jag var supernervös varje gång jag gick ner och hämtade paket för ett tag sedan. Så jag får väl ta och arbeta bort det här också. Det är inte mer med det...
Har i alla fall bränt skivan Dancing In The Shadows med Trance Dance till honom. Inte för att han har bett om det. Han har inte sagt ett ljud om att han vill ha den. Jag gjorde det bara för att jag tyckte att det var kul att hitta någon annan som gillade/gillar det bandet.
Var nere och hämtade ett paket och lämnade ett som skulle hämtas upp privat samt besöksbrickor. Tog även med mig pirran då den behövdes till paketet och Trance Dance-skivan. När jag kommer ner sitter han i telefon och hon gör det samma, fast i mobilen i köket. Jag lägger upp besöksbrickorna framför honom och han nickar med huvudet som ett tack och som en bekräftelse på att han har sett dem.
Han försöker avsluta samtalet, men det gick inte så bra så då gestikulerade han lite för att jag skulle förstå att han var lite trött på samtalet. När han slutligen lägger på så berättar jag för honom om paketet som jag lade på disken och sedan gav jag honom cd:n. Först undrade han vad det var för något och sedan såg han (samtidigt som hon kommer ut) vad det är och han blev väldigt glad. Han lade den i cd-spelaren på en gång och började spela.
Sedan hade de det stora, men lätta, paketet bakom disken och han gick fram till det och låtsades att det var jättetungt att lyfta och bära. Men han lurade inte mig inte då hon tidigare hade sagt att det var lätt men otympligt så pirra behövdes. Han kom ut med det och lade det på pirran.
Vi pratade ett tag och sedan sa han åt mig att komma in till dem för han ville visa hur Nice såg ut nu för tiden. Istället för två knapptryckningar för att koppla ett samtal så är det nu fyra. Helt otroligt. Man skulle ju kunna tro att ett nyare system skulle vara bättre och lättare, men inte då. Det är tydligen helt tvärt om.
Sedan kom jag på när jag kom upp att det är ju VM och jag hade för mig att det var någon svensk som skulle tävla vid halv ett, ett tiden idag. Så jag mailade henne och bad honom höra av sig om han vill ändra tiden. Han ringde på min mobil när jag satt och åt lunch och sa att jag hade ju helt rätt, Sanna Kallur springer ju vid den tiden så han kunde ju inte träna då. Han skulle gå vid halv två istället då. Då sa jag: "Ok, då ses vi då istället" och han sa "Ok." Så nu blev det framskjutet en timme och det gör ju inte saken bättre för nerverna.
MÄN!!! Aldrig kan man lita på dem! Går härifrån 13:30 och byter om i lugn takt för att lugna nerverna lite och tar några djupa andetag och går till träningslokalen. I den är det fem lagerarbetare som tränar i sina arbetskläder. Jättefräscht... inte. När min träningshalvtimme är slut så har han fortfarande inte dykt upp. Går in till omklädningsrummet och ringer honom.
Han säger då att han har tagit fel på tiden vad gällde VM. Det var sändningarna som började 13:30 och inte Sanna som sprang vid den tiden. Men vi ska göra ett nytt försök och han föreslog imorgon, men jag tränar inte varje dag. Nå'n måtta får det vara på lustigheterna. Så vi bestämde på fredag. Och den gången kommer jag att ringa ner innan!
Vår massös var här idag och jag hjälpte henne ner med sakerna till bilen. När jag gick förbi så sitter hon framme och han därbak och pratar med någon i telefon. När jag har hjälpt massösen med sakerna till bilen så går jag tillbaka och eftersom att håret är nytvättat så är det utsläppt och hon säger att jag ser vild ut. Vilket hon menade som en komplimang. Han sa att det var snyggt och att jag skulle ha så oftare. Men det är ju så att de är inte vana med att se mig så det är ju bara ovanan att se mig så som gör att de tycker att det är snyggt.
Hon sa också att hon hade skällt ut honom. Först så bestämmer vi en tid och jag får ändra mitt schema för att det ska passa in och i och med det även mina kollegors schema och sedan ringa 13:32 till växeln och meddela att han blir lite sen. Han kunde ju ha ringt en halvtimme tidigare då han då visste när hon skulle springa. Han hade väl inget egentligt försvar till det, men han sa att jag hade andra att träna med från mitt företag. Var han har fått det ifrån vet jag inte, för jag har inte sagt det eftersom det inte stämmer.
Det är tur att jag vet hur han är så jag tar inte illa upp för en sådan här sak. Sedan är jag inte riktigt i position att ta illa upp för en sådan här sak. Det är ju inte så att vi är tillsammans. Tyvärr. Hon har i alla fall lovat att vända ryggen till om jag slår något hårt i huvudet på honom. Hon kommer inte att lyfta ett finger för att hjälpa honom.
Svara inte på den frågan är du snäll, för jag vet att jag är det. Men nu är jag nog mer korkad än vanligt. Nu är jag bara lite nervig, men det kommer bli ännu mer ju längre tiden lider idag.
För att ta det från början:
Jag fick skjuts hem igår och det var ju inte helt fel. När vi kommer ner till receptionen så tänker jag: "Det är nu eller aldrig" och så kläcker jag ur mig något jag hade laddat hela eftermiddagen för: "Ska vi säga halv ett imorgon?" och han svarade: "Visst."
Så nu är det så att jag, idag, klockan halv ett ska gå och träna med HONOM!!! Jag hoppas att han har glömt kläderna eller stukat tummen så att han inte kan träna. Men med min vanliga tur så har han kläder med sig och inte kommer han vara skadad heller. Så jag får väl köra lugnt. Ta femkilosvikter och ta få repetitioner. Allt för att inte bli svettig eller alltför röd i ansiktet.
Men varför ska jag vara nervös egentligen? Jag har ju tillbringat otalet timmar nere i deras reception och pratat med honom hur mycket som helst. Vi känner ju varandra ganska bra vid det här laget om man säger så. Det borde inte vara värre att göra det här än att prata med honom. Fast å andra sidan så var det ju så att jag var supernervös varje gång jag gick ner och hämtade paket för ett tag sedan. Så jag får väl ta och arbeta bort det här också. Det är inte mer med det...
Har i alla fall bränt skivan Dancing In The Shadows med Trance Dance till honom. Inte för att han har bett om det. Han har inte sagt ett ljud om att han vill ha den. Jag gjorde det bara för att jag tyckte att det var kul att hitta någon annan som gillade/gillar det bandet.
Var nere och hämtade ett paket och lämnade ett som skulle hämtas upp privat samt besöksbrickor. Tog även med mig pirran då den behövdes till paketet och Trance Dance-skivan. När jag kommer ner sitter han i telefon och hon gör det samma, fast i mobilen i köket. Jag lägger upp besöksbrickorna framför honom och han nickar med huvudet som ett tack och som en bekräftelse på att han har sett dem.
Han försöker avsluta samtalet, men det gick inte så bra så då gestikulerade han lite för att jag skulle förstå att han var lite trött på samtalet. När han slutligen lägger på så berättar jag för honom om paketet som jag lade på disken och sedan gav jag honom cd:n. Först undrade han vad det var för något och sedan såg han (samtidigt som hon kommer ut) vad det är och han blev väldigt glad. Han lade den i cd-spelaren på en gång och började spela.
Sedan hade de det stora, men lätta, paketet bakom disken och han gick fram till det och låtsades att det var jättetungt att lyfta och bära. Men han lurade inte mig inte då hon tidigare hade sagt att det var lätt men otympligt så pirra behövdes. Han kom ut med det och lade det på pirran.
Vi pratade ett tag och sedan sa han åt mig att komma in till dem för han ville visa hur Nice såg ut nu för tiden. Istället för två knapptryckningar för att koppla ett samtal så är det nu fyra. Helt otroligt. Man skulle ju kunna tro att ett nyare system skulle vara bättre och lättare, men inte då. Det är tydligen helt tvärt om.
Sedan kom jag på när jag kom upp att det är ju VM och jag hade för mig att det var någon svensk som skulle tävla vid halv ett, ett tiden idag. Så jag mailade henne och bad honom höra av sig om han vill ändra tiden. Han ringde på min mobil när jag satt och åt lunch och sa att jag hade ju helt rätt, Sanna Kallur springer ju vid den tiden så han kunde ju inte träna då. Han skulle gå vid halv två istället då. Då sa jag: "Ok, då ses vi då istället" och han sa "Ok." Så nu blev det framskjutet en timme och det gör ju inte saken bättre för nerverna.
MÄN!!! Aldrig kan man lita på dem! Går härifrån 13:30 och byter om i lugn takt för att lugna nerverna lite och tar några djupa andetag och går till träningslokalen. I den är det fem lagerarbetare som tränar i sina arbetskläder. Jättefräscht... inte. När min träningshalvtimme är slut så har han fortfarande inte dykt upp. Går in till omklädningsrummet och ringer honom.
Han säger då att han har tagit fel på tiden vad gällde VM. Det var sändningarna som började 13:30 och inte Sanna som sprang vid den tiden. Men vi ska göra ett nytt försök och han föreslog imorgon, men jag tränar inte varje dag. Nå'n måtta får det vara på lustigheterna. Så vi bestämde på fredag. Och den gången kommer jag att ringa ner innan!
Vår massös var här idag och jag hjälpte henne ner med sakerna till bilen. När jag gick förbi så sitter hon framme och han därbak och pratar med någon i telefon. När jag har hjälpt massösen med sakerna till bilen så går jag tillbaka och eftersom att håret är nytvättat så är det utsläppt och hon säger att jag ser vild ut. Vilket hon menade som en komplimang. Han sa att det var snyggt och att jag skulle ha så oftare. Men det är ju så att de är inte vana med att se mig så det är ju bara ovanan att se mig så som gör att de tycker att det är snyggt.
Hon sa också att hon hade skällt ut honom. Först så bestämmer vi en tid och jag får ändra mitt schema för att det ska passa in och i och med det även mina kollegors schema och sedan ringa 13:32 till växeln och meddela att han blir lite sen. Han kunde ju ha ringt en halvtimme tidigare då han då visste när hon skulle springa. Han hade väl inget egentligt försvar till det, men han sa att jag hade andra att träna med från mitt företag. Var han har fått det ifrån vet jag inte, för jag har inte sagt det eftersom det inte stämmer.
Det är tur att jag vet hur han är så jag tar inte illa upp för en sådan här sak. Sedan är jag inte riktigt i position att ta illa upp för en sådan här sak. Det är ju inte så att vi är tillsammans. Tyvärr. Hon har i alla fall lovat att vända ryggen till om jag slår något hårt i huvudet på honom. Hon kommer inte att lyfta ett finger för att hjälpa honom.
Tisdag
Så var det tisdag och en dag närmare helgen. Dagen har än så länge flutit på som normalt.
Klockan 11 så ringde en kollega och sa att han på vägen ut till bilen hade glömt ett paket i vakten. Han hade ställt ifrån sig det när han skulle krama om en kollega. Eftersom jag tog det samtalet så blev det ju upp till mig att knalla ner, hämta upp paketet och ställa det på hans rum.
Jag gick ner och när jag kom ner så sitter han där i civila kläder. Jag frågade inte varför och jag bryr mig inte heller. Han är fin ändå. Han undrar vad jag gör där och jag berättar och han säger då att den mannen bara lurades med mig. Att det inte alls fanns något kvarglömt paket. Jag lånar deras telefon för att ringa den här kollegan, men han pratade bara i telefonen hela tiden. Efter ett par minuter ringer en av växelhäxorna ner och säger att paketet låg kvar uppe hos oss.
Men tro för den här sakens skull inte att jag gick upp direkt. Jag hade en tanke, men blev kvarhållen rent mentalt. Jag har alltid haft svårt att avbryta samtal. Jag känner mig oartig. Och när det gäller den här mannen har jag ännu svårare att avbryta samtal.
Vi kom in på hur man såg ut när man var ungdom. Han berättade att han hade platinablont, axellångt hår en period av sitt liv (16-17 år). Jag sa då att i en viss period av sitt liv så vill man ju sticka ut lite från mängden. Och jag sa sedan att jag hade samma frisyr som tjejerna i Trance Dance, om han visste vilka det var.
Jag hade inte räknat med den reaktionen som jag fick av honom. Han sa att han tyckte att de var så bra! Speciellt hiten You're Gonna Get It gillade han. Sedan sa han att han även gillade Spandau Ballet och det är ett band som jag kommer ihåg väl jag med. Får se om jag har kvar nedladdningen av ett av TD:s album på min dator så att jag kan bränna en skiva åt honom.
Han håller nu på att försöka installera NetWise på sin dator. Det är de som har hänvisnings-systemet Nice. Något som även vi tvingas att gå över till. Men det kommer nog inte att bli några större problem, då vi har haft det programmet innan vi gick över till OWS, som vi har nu. Men det gick inte så bra för honom. Eller det gick inte alls rättare sagt.
Så vet han ju om våra små interna "problem" här och han frågade om vi hade rykt ihop ordentligt någon gång. Det har vi inte gjort... än. Men det kommer väl en dag. Han berättade att när de satt tre i deras reception så hände det vid ett par tillfällen att de stod och skrek åt varandra. Riktiga bråk. Och sedan sa han något som är helt rätt och som jag vet om och det är att man egentligen ska släppa ut ilskan på en gång och inte lagra den. Men det är lättare sagt än gjort.
Precis när jag skulle gå så sa han: "Men vi ses om en timme i gymmet då" och jag bara stirrade på honom och hon sa: "Jaså du. Ska ni basta också?" Han svarade: "Självklart. 40 minuters träning och 20 minuters bastande." Han måste ju träna nu då han ska springa Lidingöloppet. Jag förstår inte hur man frivilligt springer tre mil och dessutom betalar 700 spänn för det. Men jag sa att jag helst skulle vilja äta lunch innan jag tränar så där sent och då sa han: "Men då får vi väl göra det imorgon då" och hon sa: "Eller kanske en annan dag." Jag sa då att jag tyckte det där med en annan dag lät bra och så gick jag upp till mig.
Var och åt lunch med några trevliga kollegor 12:15. Jag åt pasta (spaghetti) med scampi och sweet chilisås för 40:-. Det var helt ok. När vi är på väg tillbaka strax innan ett, så säger jag lite tyst till den personen som jag gick bredvid: "Vet du vad? Jag fick erbjudande om att gå och träna idag halv ett." Hon frågar då: "Av han där nere?" och jag svarar ja. Precis när jag har gjort det så kommer han utgående från en av sidodörrarna i korridoren. Jag blev väldigt paff kan jag säga. Men vi pratade den korta sträckan som vi hade kvar till vårat trapphus. Jag gillar inte de här sammanträffandena som inträffar lite då och då.
Jag pratade lite med mina kollegor här uppe och de sa att jag kanske borde ta hans erbjudande för då kommer jag igång med träningen igen. Men jag skulle vara väldigt nervös. Nog för att jag kan prata med honom, men att träna ihop är en helt annan sak... Jag får se hur jag gör.
Sedan den värsta fuktiga perioden i somras så har min mobil bestämt sig för att knasa till sig. Helt plötsligt slår den bara av sig. Helt utan förvarning. Igår när jag fick skjuts hem så pratade vi om det och han sa att det är ett vanligt fel hos Ericsson-telefoner. Nyss så pratade jag med en kollega, vars man har en likadan telefon som jag har. Han skaffade den någon månad innan mig och han har exakt samma problem. Skönt att jag inte är ensam om det.
Klockan 11 så ringde en kollega och sa att han på vägen ut till bilen hade glömt ett paket i vakten. Han hade ställt ifrån sig det när han skulle krama om en kollega. Eftersom jag tog det samtalet så blev det ju upp till mig att knalla ner, hämta upp paketet och ställa det på hans rum.
Jag gick ner och när jag kom ner så sitter han där i civila kläder. Jag frågade inte varför och jag bryr mig inte heller. Han är fin ändå. Han undrar vad jag gör där och jag berättar och han säger då att den mannen bara lurades med mig. Att det inte alls fanns något kvarglömt paket. Jag lånar deras telefon för att ringa den här kollegan, men han pratade bara i telefonen hela tiden. Efter ett par minuter ringer en av växelhäxorna ner och säger att paketet låg kvar uppe hos oss.
Men tro för den här sakens skull inte att jag gick upp direkt. Jag hade en tanke, men blev kvarhållen rent mentalt. Jag har alltid haft svårt att avbryta samtal. Jag känner mig oartig. Och när det gäller den här mannen har jag ännu svårare att avbryta samtal.
Vi kom in på hur man såg ut när man var ungdom. Han berättade att han hade platinablont, axellångt hår en period av sitt liv (16-17 år). Jag sa då att i en viss period av sitt liv så vill man ju sticka ut lite från mängden. Och jag sa sedan att jag hade samma frisyr som tjejerna i Trance Dance, om han visste vilka det var.
Jag hade inte räknat med den reaktionen som jag fick av honom. Han sa att han tyckte att de var så bra! Speciellt hiten You're Gonna Get It gillade han. Sedan sa han att han även gillade Spandau Ballet och det är ett band som jag kommer ihåg väl jag med. Får se om jag har kvar nedladdningen av ett av TD:s album på min dator så att jag kan bränna en skiva åt honom.
Han håller nu på att försöka installera NetWise på sin dator. Det är de som har hänvisnings-systemet Nice. Något som även vi tvingas att gå över till. Men det kommer nog inte att bli några större problem, då vi har haft det programmet innan vi gick över till OWS, som vi har nu. Men det gick inte så bra för honom. Eller det gick inte alls rättare sagt.
Så vet han ju om våra små interna "problem" här och han frågade om vi hade rykt ihop ordentligt någon gång. Det har vi inte gjort... än. Men det kommer väl en dag. Han berättade att när de satt tre i deras reception så hände det vid ett par tillfällen att de stod och skrek åt varandra. Riktiga bråk. Och sedan sa han något som är helt rätt och som jag vet om och det är att man egentligen ska släppa ut ilskan på en gång och inte lagra den. Men det är lättare sagt än gjort.
Precis när jag skulle gå så sa han: "Men vi ses om en timme i gymmet då" och jag bara stirrade på honom och hon sa: "Jaså du. Ska ni basta också?" Han svarade: "Självklart. 40 minuters träning och 20 minuters bastande." Han måste ju träna nu då han ska springa Lidingöloppet. Jag förstår inte hur man frivilligt springer tre mil och dessutom betalar 700 spänn för det. Men jag sa att jag helst skulle vilja äta lunch innan jag tränar så där sent och då sa han: "Men då får vi väl göra det imorgon då" och hon sa: "Eller kanske en annan dag." Jag sa då att jag tyckte det där med en annan dag lät bra och så gick jag upp till mig.
Var och åt lunch med några trevliga kollegor 12:15. Jag åt pasta (spaghetti) med scampi och sweet chilisås för 40:-. Det var helt ok. När vi är på väg tillbaka strax innan ett, så säger jag lite tyst till den personen som jag gick bredvid: "Vet du vad? Jag fick erbjudande om att gå och träna idag halv ett." Hon frågar då: "Av han där nere?" och jag svarar ja. Precis när jag har gjort det så kommer han utgående från en av sidodörrarna i korridoren. Jag blev väldigt paff kan jag säga. Men vi pratade den korta sträckan som vi hade kvar till vårat trapphus. Jag gillar inte de här sammanträffandena som inträffar lite då och då.
Jag pratade lite med mina kollegor här uppe och de sa att jag kanske borde ta hans erbjudande för då kommer jag igång med träningen igen. Men jag skulle vara väldigt nervös. Nog för att jag kan prata med honom, men att träna ihop är en helt annan sak... Jag får se hur jag gör.
Sedan den värsta fuktiga perioden i somras så har min mobil bestämt sig för att knasa till sig. Helt plötsligt slår den bara av sig. Helt utan förvarning. Igår när jag fick skjuts hem så pratade vi om det och han sa att det är ett vanligt fel hos Ericsson-telefoner. Nyss så pratade jag med en kollega, vars man har en likadan telefon som jag har. Han skaffade den någon månad innan mig och han har exakt samma problem. Skönt att jag inte är ensam om det.
Måndag eftermiddag
Så var det måndag igen. Överlevde fredagen gjorde jag också... Vi bestämde att vi skulle mötas upp klockan 21 vid Medborgarplatsen. Vampire Lounge... Trevligt ställe om än lite dåligt luftkonditionerat. Men luftfuktigheten var ju väldigt hög i fredags. På VL ska man dricka drinkar. Stället är känt för goda drinkar. Jag började med en Strawberry Frozen Daquiri. Mumsfilibabba. Sedan klagade en i gänget på temperaturen och ville gå till ett annat ställe. Vi gick då till Underbara Bar. Det var inte lika mycket folk där så vi stannade där tills det stängde.
Kvällen blev en drinkkväll. Vilket kanske inte är det smartaste då det blir dyrare än om man bara dricker öl. Fast å andra sidan blir man fullare på drinkar... Men jag måste säga att de var duktigare på drinktillverkningen på VL (jag provsmakade drinkarna som de andra beställde).
På Underbara Bar så beställde en i sällskapet in en fyra Jameson. Han fick whiskeyn i ett glas. Seedan fick han ett glas fyllt med is och ett litet glas med vatten ochett kapat sugrör. Han ville bara åt spriten då han hade ont i halsen så hans flickvän tog is och sög på. Hon upptäckte på det sättet att det var glassplitter i isen. Han påkallade servitrisens uppmärksamhet och påpekade detta. Hon kom tillbaka någon minut senare och han fick ett nytt glas whiskey och ett nytt glas is.
Han klagade knappast på det. Åtta cl whiskey för 68 kronor. I den här lade han i lite is i ett par omgångar. När det var lite whiskey kvar så tittade han ner i glaset och ser att det flyter två bananflugor i drycken. Han vill inte ha något mer att dricka, men han påpekar även detta. Höjden av otur hade han i alla fall.
I fredags när jag gick och hämtade ett paket här på jobbet och jag hade på torsdagen köpt mörk choklad med olika smak. Den ena med hallon i och den andra med hackade, kanderade pistagenötter. Jag tog med mig två bitar av varje så att de skulle ha lite att mumsa på under eftermiddagen.
När jag kommer ner så frågar de båda när jag räcker fram bitarna: "Vad är det där?" Sedan säger hon att hon inte äter mörk choklad. Då kände jag mig lite taskig, men jag kunde ju inte veta det. Lunchen åt vi (jag och den kollegan jag kommer bäst överens med) på grekrestaurangen i Handen. När vi kommer tillbaka så frågar hon om vi har varit på Lagena. Det var nämligen så att hon var sugen på kakor och när jag är där och äter brukar jag ta med mig kakor till dem.
Så imorse när jag var på väg till pendeln så hoppade jag in på Pressbyrån och köpte Marabou mjölkchoklad med Daimbitar i. Slängde den till henne när jag kom till jobbet.
Strax innan elva gick jag och hämtade paket. Jag fick då frågan av henne varför hon hade fått chokladen. Jag berättade då för henne varför. Så nu vet de vad de ska göra för att få något speciellt av mig. ;-)
De frågade mig hur jag hade haft det i fredags och jag sa att det var trevligt och så frågade de om jag hittade något ragg. Men med det klientelet som fanns var inte så tilltalande och då sa hon att jag förmodligen är för petig. Och det har hon ju rätt i. Jag är får petig. Dessutom jämför jag alla jag möter med en viss person. Han frågade om jag var bakis hela lördagen och jag sa att jag var det till halv två (när jag kravlade mig ur sängen).
Han sa att han var bakis hela dagen igår. De hade ju kräftskiva på lördagen och det hade varit lyckat. Jag frågade hur hans lekar hade gått och han sa att de hade gått jättebra. Alla hade tyckt att det var lyckat
Han "klagade" på henne när jag stod där att hon minsann snart hade ätit upp hela chokladkakan själv och han hade inte fått smaka alls. Då sa hon att hon minsann hade frågat honom vid flera tillfällen och han ville inte ha. Till saken hör att han inte är så förtjust i ljus choklad. Han sa då: "Nä, just då kände jag inte för det..." Då gick hon in till köket och hämtade den resterande chokladen och delade på det som var kvar och gav honom en bit och mig en bit. Och han protesterade även då och sa att han inte ville ha något då heller, men nu tog hon inte ett nej för ett nej. När jag fick min bit så frågade jag: "Men vad ska jag med den till?" men fick inget svar. Han tycker ju som sagt inte om ljus choklad, men den här tyckte han var helt ok. Eller han sa det i alla fall.
Jag vet inte om det är inbillning, men... Vi kom in på det där med träning. Han frågade (igen) om jag tränade något på deras gym då vi får det. Jag sa att jag gör det (fast det var ett bra tag sedan). Han frågade då hur ofta och jag sa två, tre gånger. Då frågade han om det var per år och så flinade han. Jag sa då att det var per vecka och såg "förnärmad" ut. Då frågade han vid vilken tid jag gick dit (när jag går dit) och jag sa att det var vid elva, halv tolv. Då sa han lite besviket: "Men vad tidigt." och så berättade han att han nästan alltid klockan halv ett. Jag vet inte hur jag ska tyda det hela. En del av mig vill träna när han är där. Men jag vet inte om jag skulle våga göra det samtidigt som han är där.
Vi pratade även om den mänskliga kroppen. Han sa att han hade haft en diskussion med en av de vikarier som satt där och sa till henne att våra kroppar och vår hjärna fortfarande befinner sig på stenåldersstadiet (vilket stämmer). Den tjejen totalvägrade att tro på honom och sa att vi visst har utveckats sedan dess. Åtminstone kroppsligt. Hon är själv smal som en pinne. Som Victoria Beckham, fast inte lika lång. Han, jag och hon som jobbar där var alla överens om att det var anorexivarning på henne.
Han ringde upp idag till växeln och hamnade på mitt växelbord (för andra gången idag). Han frågade om jag hade min närmsta chef på plats och att jag skulle "rappa på" och koppla honom. Jag sa då att med den attityden så kommer han inte bli kopplad någonstans. Han sa då: "Snälla? Du vet ju att du är min favorit." Då så mjuknade min attityd lite och jag tryckte in chefens anknytningsnummer och såg att hon var på lunch. Jag frågade då om han ville han hennes direktnummer, men det ville han inte.
Så frågade han mig om vad den nya snubben som började hos oss idag hade för jobb. Jag sa då att han var tekniker. Han frågade då om han skulle ha oregelbunden arbetstid så att han skulle kunna komma in här mitt i natten. Men det är inte någon här som har den typen av oregelbunden arbetstid och det sa jag till honom och då sa han att han satte kontorstid på honom och om han behöver komma in före eller efter de tiderna så har han ju en kod.
Fick i "uppdrag" att boka Dagabs stora konferensrum. Han har sagt att han helst vill ha datum och tid mailade til sig så jag mailade honom. När två timmar hade gått och jag fortfarande inte hade fått något svar så ringde jag ner till honom. Det första datumet var 5/9 och han tyckte att jag sa 15:de så jag rättade honom. När deras jättesnabba bokningssystem kommit dit han ville så hade han glömt tillrättningen och sa 15:de igen och jag rättade honom igen.
Det andra datumet var den 25/9 och han retades nu med mig och sa: "Den 15:de?" och nu sa jag att jag snart kommer ner och slår honom. Sedan sa han den 11:e så gör man inte så mycket och då sa jag bara åt honom att vara tyst. Det tredje datumet var 4/10 och då sa han: "Den 15:de" och jag kunde inte låta bli att göra annat än skratta åt honom. Vi pratade så länge så att hans kollega fick säga åt honom att lägga på och jobba lite.
Båda två är i alla fall väldigt intresserade av att jobba hos oss. De tycker att vi verkar ha det så bra och trevligt tillsammans. De skulle bara veta! ... Nä, vi har det bra ihop. Klart att det finns de som man tycker mindre bra om, men de flesta är helt ok. Han sa att om de inte blir bjudna på festen som de ska ha på Dagab någon gång snart så kommer de säga upp sig därifrån. Han sa att han mer än gärna kunde tänka sig att börja på lagret och sedan arbeta sig upp.
Kvällen blev en drinkkväll. Vilket kanske inte är det smartaste då det blir dyrare än om man bara dricker öl. Fast å andra sidan blir man fullare på drinkar... Men jag måste säga att de var duktigare på drinktillverkningen på VL (jag provsmakade drinkarna som de andra beställde).
På Underbara Bar så beställde en i sällskapet in en fyra Jameson. Han fick whiskeyn i ett glas. Seedan fick han ett glas fyllt med is och ett litet glas med vatten ochett kapat sugrör. Han ville bara åt spriten då han hade ont i halsen så hans flickvän tog is och sög på. Hon upptäckte på det sättet att det var glassplitter i isen. Han påkallade servitrisens uppmärksamhet och påpekade detta. Hon kom tillbaka någon minut senare och han fick ett nytt glas whiskey och ett nytt glas is.
Han klagade knappast på det. Åtta cl whiskey för 68 kronor. I den här lade han i lite is i ett par omgångar. När det var lite whiskey kvar så tittade han ner i glaset och ser att det flyter två bananflugor i drycken. Han vill inte ha något mer att dricka, men han påpekar även detta. Höjden av otur hade han i alla fall.
I fredags när jag gick och hämtade ett paket här på jobbet och jag hade på torsdagen köpt mörk choklad med olika smak. Den ena med hallon i och den andra med hackade, kanderade pistagenötter. Jag tog med mig två bitar av varje så att de skulle ha lite att mumsa på under eftermiddagen.
När jag kommer ner så frågar de båda när jag räcker fram bitarna: "Vad är det där?" Sedan säger hon att hon inte äter mörk choklad. Då kände jag mig lite taskig, men jag kunde ju inte veta det. Lunchen åt vi (jag och den kollegan jag kommer bäst överens med) på grekrestaurangen i Handen. När vi kommer tillbaka så frågar hon om vi har varit på Lagena. Det var nämligen så att hon var sugen på kakor och när jag är där och äter brukar jag ta med mig kakor till dem.
Så imorse när jag var på väg till pendeln så hoppade jag in på Pressbyrån och köpte Marabou mjölkchoklad med Daimbitar i. Slängde den till henne när jag kom till jobbet.
Strax innan elva gick jag och hämtade paket. Jag fick då frågan av henne varför hon hade fått chokladen. Jag berättade då för henne varför. Så nu vet de vad de ska göra för att få något speciellt av mig. ;-)
De frågade mig hur jag hade haft det i fredags och jag sa att det var trevligt och så frågade de om jag hittade något ragg. Men med det klientelet som fanns var inte så tilltalande och då sa hon att jag förmodligen är för petig. Och det har hon ju rätt i. Jag är får petig. Dessutom jämför jag alla jag möter med en viss person. Han frågade om jag var bakis hela lördagen och jag sa att jag var det till halv två (när jag kravlade mig ur sängen).
Han sa att han var bakis hela dagen igår. De hade ju kräftskiva på lördagen och det hade varit lyckat. Jag frågade hur hans lekar hade gått och han sa att de hade gått jättebra. Alla hade tyckt att det var lyckat
Han "klagade" på henne när jag stod där att hon minsann snart hade ätit upp hela chokladkakan själv och han hade inte fått smaka alls. Då sa hon att hon minsann hade frågat honom vid flera tillfällen och han ville inte ha. Till saken hör att han inte är så förtjust i ljus choklad. Han sa då: "Nä, just då kände jag inte för det..." Då gick hon in till köket och hämtade den resterande chokladen och delade på det som var kvar och gav honom en bit och mig en bit. Och han protesterade även då och sa att han inte ville ha något då heller, men nu tog hon inte ett nej för ett nej. När jag fick min bit så frågade jag: "Men vad ska jag med den till?" men fick inget svar. Han tycker ju som sagt inte om ljus choklad, men den här tyckte han var helt ok. Eller han sa det i alla fall.
Jag vet inte om det är inbillning, men... Vi kom in på det där med träning. Han frågade (igen) om jag tränade något på deras gym då vi får det. Jag sa att jag gör det (fast det var ett bra tag sedan). Han frågade då hur ofta och jag sa två, tre gånger. Då frågade han om det var per år och så flinade han. Jag sa då att det var per vecka och såg "förnärmad" ut. Då frågade han vid vilken tid jag gick dit (när jag går dit) och jag sa att det var vid elva, halv tolv. Då sa han lite besviket: "Men vad tidigt." och så berättade han att han nästan alltid klockan halv ett. Jag vet inte hur jag ska tyda det hela. En del av mig vill träna när han är där. Men jag vet inte om jag skulle våga göra det samtidigt som han är där.
Vi pratade även om den mänskliga kroppen. Han sa att han hade haft en diskussion med en av de vikarier som satt där och sa till henne att våra kroppar och vår hjärna fortfarande befinner sig på stenåldersstadiet (vilket stämmer). Den tjejen totalvägrade att tro på honom och sa att vi visst har utveckats sedan dess. Åtminstone kroppsligt. Hon är själv smal som en pinne. Som Victoria Beckham, fast inte lika lång. Han, jag och hon som jobbar där var alla överens om att det var anorexivarning på henne.
Han ringde upp idag till växeln och hamnade på mitt växelbord (för andra gången idag). Han frågade om jag hade min närmsta chef på plats och att jag skulle "rappa på" och koppla honom. Jag sa då att med den attityden så kommer han inte bli kopplad någonstans. Han sa då: "Snälla? Du vet ju att du är min favorit." Då så mjuknade min attityd lite och jag tryckte in chefens anknytningsnummer och såg att hon var på lunch. Jag frågade då om han ville han hennes direktnummer, men det ville han inte.
Så frågade han mig om vad den nya snubben som började hos oss idag hade för jobb. Jag sa då att han var tekniker. Han frågade då om han skulle ha oregelbunden arbetstid så att han skulle kunna komma in här mitt i natten. Men det är inte någon här som har den typen av oregelbunden arbetstid och det sa jag till honom och då sa han att han satte kontorstid på honom och om han behöver komma in före eller efter de tiderna så har han ju en kod.
Fick i "uppdrag" att boka Dagabs stora konferensrum. Han har sagt att han helst vill ha datum och tid mailade til sig så jag mailade honom. När två timmar hade gått och jag fortfarande inte hade fått något svar så ringde jag ner till honom. Det första datumet var 5/9 och han tyckte att jag sa 15:de så jag rättade honom. När deras jättesnabba bokningssystem kommit dit han ville så hade han glömt tillrättningen och sa 15:de igen och jag rättade honom igen.
Det andra datumet var den 25/9 och han retades nu med mig och sa: "Den 15:de?" och nu sa jag att jag snart kommer ner och slår honom. Sedan sa han den 11:e så gör man inte så mycket och då sa jag bara åt honom att vara tyst. Det tredje datumet var 4/10 och då sa han: "Den 15:de" och jag kunde inte låta bli att göra annat än skratta åt honom. Vi pratade så länge så att hans kollega fick säga åt honom att lägga på och jobba lite.
Båda två är i alla fall väldigt intresserade av att jobba hos oss. De tycker att vi verkar ha det så bra och trevligt tillsammans. De skulle bara veta! ... Nä, vi har det bra ihop. Klart att det finns de som man tycker mindre bra om, men de flesta är helt ok. Han sa att om de inte blir bjudna på festen som de ska ha på Dagab någon gång snart så kommer de säga upp sig därifrån. Han sa att han mer än gärna kunde tänka sig att börja på lagret och sedan arbeta sig upp.
Vampire Lounge
Ikväll ska jag ut. Det är inte ovanligt. Det ovanliga den här gången är att det inträffar på en fredag. Vi är ett gäng som kommer att gå ut till ett ställe jag aldrig har varit på förut. Vampire Lounge. Det är i Östgötakällaren. Det kommer vara ett gäng jag har varit ute med många gånger och det kommer bli några nya ansikten. Vi kommer väl att bli runt tio personer.
Sedan måste jag berätta en mysko sak. Inatt drömde jag om Honom. Ingen "sådan" dröm, utan det var att jag gick ner och hämtade ett paket och han satt i receptionen och rökte. (Han har ju rökt en gång i tiden.) I drömmen kände jag mig besviken på honom.
Idag gick jag ner och hämtade ett gäng paket. När jag kommer ner är de båda på plats och jag pratar lite med dem. Under tiden så rullar han ihop en post-it lapp och "använder" den som en cigarett. Jag vet att jag har haft drömmar om honom förr och de har inträffat (om än inte precis som i drömmen) dagen efter.
För flera år sedan så gick jag och spådde mig och den kvinnan sa att jag hade vissa talanger och rådde mig att köpa en tarotkortlek. Det kan ju vara så att jag på en undermedveten nivå uppfattar vissa saker från honom, men hur? Igår pratade jag inte ens med honom. Sa bara hej då och vinkade. Och hur ska jag uppfatta (som vid en tidigare dröm) att han kunde lära mig vissa saker om växeln dagen efter jag drömde det? Jag gillar inte det här.
Sedan måste jag berätta en mysko sak. Inatt drömde jag om Honom. Ingen "sådan" dröm, utan det var att jag gick ner och hämtade ett paket och han satt i receptionen och rökte. (Han har ju rökt en gång i tiden.) I drömmen kände jag mig besviken på honom.
Idag gick jag ner och hämtade ett gäng paket. När jag kommer ner är de båda på plats och jag pratar lite med dem. Under tiden så rullar han ihop en post-it lapp och "använder" den som en cigarett. Jag vet att jag har haft drömmar om honom förr och de har inträffat (om än inte precis som i drömmen) dagen efter.
För flera år sedan så gick jag och spådde mig och den kvinnan sa att jag hade vissa talanger och rådde mig att köpa en tarotkortlek. Det kan ju vara så att jag på en undermedveten nivå uppfattar vissa saker från honom, men hur? Igår pratade jag inte ens med honom. Sa bara hej då och vinkade. Och hur ska jag uppfatta (som vid en tidigare dröm) att han kunde lära mig vissa saker om växeln dagen efter jag drömde det? Jag gillar inte det här.
Jobb, jobb och jobb
Jag förstår inte det här. När folk vill ha saker gjorda så vänder de sig oftast till mig. Visserligen ska jag se det som positivt, men... Vi är tre och en halv tjänst här i växeln! Sedan har jag ju så svårt att säga nej till jobb när jag får frågan, så jag får väl även skylla mig själv lite. Kanske kan min stressmage ha med det här att göra..?
Den här veckan har vi besök från den andra kontoren då vi kommer ha ett nytt ordersystem från och med oktober. Jag tycker att det är riktigt trevligt med massa andra människor i korridorerna. Idag så upprepade en av innesäljarna från Malmö något som hon har sagt till mig förut. Hon tycker att jag är den bästa växelhäxan. Sådana saker är alltid kul att få höra. Det gör så att man orkar med jobbet.
Synd att dessa två saker inte märks på min lönespec...
Igår frågade jag en kollega som ursprungligen är från U.S.A. men med skottskt påbrå om hon ville låna min Confederacy of Dunces och det ville hon. Jag hade med mig den plus boken The Rule of Four. Hon frågade mig om jag ville låna lite böcker på engelska av henne och det ville jag. Så idag fick jag en hel systemkasse med pocketböcker på engelska. Så nu har jag att göra en bra tid framöver. Men jag kommer att avsluta den här sjuka, men underbara boken jag har fått låna av min väktare.
Den här veckan har vi besök från den andra kontoren då vi kommer ha ett nytt ordersystem från och med oktober. Jag tycker att det är riktigt trevligt med massa andra människor i korridorerna. Idag så upprepade en av innesäljarna från Malmö något som hon har sagt till mig förut. Hon tycker att jag är den bästa växelhäxan. Sådana saker är alltid kul att få höra. Det gör så att man orkar med jobbet.
Synd att dessa två saker inte märks på min lönespec...
Igår frågade jag en kollega som ursprungligen är från U.S.A. men med skottskt påbrå om hon ville låna min Confederacy of Dunces och det ville hon. Jag hade med mig den plus boken The Rule of Four. Hon frågade mig om jag ville låna lite böcker på engelska av henne och det ville jag. Så idag fick jag en hel systemkasse med pocketböcker på engelska. Så nu har jag att göra en bra tid framöver. Men jag kommer att avsluta den här sjuka, men underbara boken jag har fått låna av min väktare.
Fräscht
Glömde en sak som jag fick reda på igår om lagret här nere.
Det började med att jag såg att han hade skitig skjorta på sig igår. Jag påpekade det för honom och han sa att han visste om det och han hade tänkt ta med en ren skjorta, men han hade glömt det. Han hade varit nere på lagret i fredags och han sa då att han blir skitig varje gång han är nere på lagret oavsett om han rör vid något eller inte.
Så berättade han ett exempel och det var att om en pall med mjöl åkte i backen och gick sönder så tyckte de på lagret att de inte behöver städa efter sig, utan det är fastighets ansvar. Så den trasiga pallen med utspillt mjöl kan ligga där i ett par veckor.
Sedan berättade han att de har besök av en skadeutrotningsfirma minst en gång i veckan och att de på lagret har problem med flugor, skalbaggar, råttor, möss och sork. Det känns verkligen jättebra att få veta sådana saker... inte. De levererar ju till ganska många butiker om man säger så. Tror nog att de är den största dagligvaruleverantören i Sverige.
Min växelkollega som åkte och hämtade posten idag glömde pirran så hon ringde och bad en av oss komma ner med den och möta henne i receptionen. Så det blev ju jag som gick ner med den klockan halv nio. "Tyvärr" när jag kom ner så satt säkerhetsansvarige och snackade med dem, så jag ställde mig en bit ifrån för jag ville inte störa. Hon vänder sig då om då det de snackade om inte berörde henne så mycket. Så jag stod och snackade med henne om hennes semester och hennes sons första skoldag igår. Men jag observerade att Han inte hade uniform på sig. Han hade väl inte hunnit byta om. Han var klädd i jeans och en mörkblå pikétskjorta... Mycket snyggt.
Hämtade ett paket idag och jag snackade lite mer med henne om hennes semester nu när jag hade lite mer tid. Men det gick inte så bra då jag blev lite avbruten av någon annan. Första frågan jag får är: "Hur långt har du kommit?" Jag kände mig som ett levande frågetecken och sedan blev han avbruten så jag fick vänta på svaret. Men det var boken han menade. Jag sa att jag inte hade kommit så långt då jag inte kunde läsa något på pendeln då jag fick sällskap av en av deras chaufförer som bor i Enköping. Då fick jag frågan om vem det var och jag har ju inte den blekaste. Då fick jag beskriva honom för dem och då visste de vem det var. Han ska tydligen vara en kvinnotjusare. Vilket jag har väldigt svårt att förstå.
Efter ett tag så sa hon att hon ville ut och röra på sig och kolla in hur det ser ut nu utomhus när de håller på att bygga om lite. Men hon ville inte gå innan datorn hade gjort en back-up för henne. Då sa han: "Men jag kan fixa det. Gå du." Då kommenterade hon det ("Jaså, ni vill ha lite ensamtid?) och han såg lite "generad" ut. Sedan bytte hon skor och gick ut med orden: "Gör nu inget som jag inte skulle gjort."
Tyvärr fick vi inte så mycket ensamtid då det kliver in en Flextronicsreparatör en minut senare. En som även vi på vår firma har haft mycket att göra med. Jättetrevlig snubbe. Så vi tre stod och snackade en hel del.
Vår chef kom tillbaka idag. Hon fick svaret på sin magnetröntgen idag och den var nedslående. Hennes rygg är utsliten. Hon har en rygg som en 70-åring. Så nu går hon på morfintabletter. Inte så starka, men ändå. De sa sedan till henne att hon får räkna med att det här kommer att hända ett par, tre gånger per år. Hon frågade vad hon skulle göra då och då sa de att hon fick åka in till sjukhuset igen och få några sprutor.
Det började med att jag såg att han hade skitig skjorta på sig igår. Jag påpekade det för honom och han sa att han visste om det och han hade tänkt ta med en ren skjorta, men han hade glömt det. Han hade varit nere på lagret i fredags och han sa då att han blir skitig varje gång han är nere på lagret oavsett om han rör vid något eller inte.
Så berättade han ett exempel och det var att om en pall med mjöl åkte i backen och gick sönder så tyckte de på lagret att de inte behöver städa efter sig, utan det är fastighets ansvar. Så den trasiga pallen med utspillt mjöl kan ligga där i ett par veckor.
Sedan berättade han att de har besök av en skadeutrotningsfirma minst en gång i veckan och att de på lagret har problem med flugor, skalbaggar, råttor, möss och sork. Det känns verkligen jättebra att få veta sådana saker... inte. De levererar ju till ganska många butiker om man säger så. Tror nog att de är den största dagligvaruleverantören i Sverige.
Min växelkollega som åkte och hämtade posten idag glömde pirran så hon ringde och bad en av oss komma ner med den och möta henne i receptionen. Så det blev ju jag som gick ner med den klockan halv nio. "Tyvärr" när jag kom ner så satt säkerhetsansvarige och snackade med dem, så jag ställde mig en bit ifrån för jag ville inte störa. Hon vänder sig då om då det de snackade om inte berörde henne så mycket. Så jag stod och snackade med henne om hennes semester och hennes sons första skoldag igår. Men jag observerade att Han inte hade uniform på sig. Han hade väl inte hunnit byta om. Han var klädd i jeans och en mörkblå pikétskjorta... Mycket snyggt.
Hämtade ett paket idag och jag snackade lite mer med henne om hennes semester nu när jag hade lite mer tid. Men det gick inte så bra då jag blev lite avbruten av någon annan. Första frågan jag får är: "Hur långt har du kommit?" Jag kände mig som ett levande frågetecken och sedan blev han avbruten så jag fick vänta på svaret. Men det var boken han menade. Jag sa att jag inte hade kommit så långt då jag inte kunde läsa något på pendeln då jag fick sällskap av en av deras chaufförer som bor i Enköping. Då fick jag frågan om vem det var och jag har ju inte den blekaste. Då fick jag beskriva honom för dem och då visste de vem det var. Han ska tydligen vara en kvinnotjusare. Vilket jag har väldigt svårt att förstå.
Efter ett tag så sa hon att hon ville ut och röra på sig och kolla in hur det ser ut nu utomhus när de håller på att bygga om lite. Men hon ville inte gå innan datorn hade gjort en back-up för henne. Då sa han: "Men jag kan fixa det. Gå du." Då kommenterade hon det ("Jaså, ni vill ha lite ensamtid?) och han såg lite "generad" ut. Sedan bytte hon skor och gick ut med orden: "Gör nu inget som jag inte skulle gjort."
Tyvärr fick vi inte så mycket ensamtid då det kliver in en Flextronicsreparatör en minut senare. En som även vi på vår firma har haft mycket att göra med. Jättetrevlig snubbe. Så vi tre stod och snackade en hel del.
Vår chef kom tillbaka idag. Hon fick svaret på sin magnetröntgen idag och den var nedslående. Hennes rygg är utsliten. Hon har en rygg som en 70-åring. Så nu går hon på morfintabletter. Inte så starka, men ändå. De sa sedan till henne att hon får räkna med att det här kommer att hända ett par, tre gånger per år. Hon frågade vad hon skulle göra då och då sa de att hon fick åka in till sjukhuset igen och få några sprutor.
Bokdags
Så var det måndag igen då.
Idag när jag sitter här kommer en av mina kollegor och frågar om vem som är ansvarig för konferensrummen. På sätt och vis är det ju jag, även fast alla som använder dem ska städa efter sig. Hon undrar då om jag skulle kunna hjälpa henne att ställa i ordning det konferensrummet som är mellan vd:n och den före detta vd:n. I brist på annat så tyckte jag att det var en självklarhet.
Så en timme senare var det fint där inne. Vi har satt upp tavlor på väggarna och snyggat till och slängt en massa onödigt bråte. Kan säga att alla som visste hur det såg ut innan och som gick och tittade efter uppsnyggningen sa att det blev så mycket bättre. Vår vd blev jättenöjd och det var ju egentligen det viktigaste då det oftast är han som använder det rummet.
Var nere och hämtade ett paket idag igen... Det kändes så bra att få göra det. Det är nyttigt att röra på sig. ;-) När jag kommer ner så sitter han på sin plats och så sitter det en dam där som har jobbat där förut. När jag kommer ner så ser jag paketet liggande där på deras disk och jag går fram till det på en gång. Han säger då att han har en överraskning till mig och så går han in bakom och kommer ut några sekunder senare och i handen har han en bok. Han överräcker den till mig och säger: "Nu blev du överraskad, va?" Och det blev jag då jag hade glömt bort den...
Det är konstigt att man alltid blir kvar så länge där som man blir. Men det är verkligen trevligt att stå där. Jag antar att jag inte skulle tänka och tycka på det sättet om han inte satt där. Han berättade att han hade varit på kräftskiva och att han dagen efter det kände att han börjar bli gammal. Han mådde inte så jättebra om man säger så. Nu höll han på att anordna lite lekar inför nästa kräftskiva och den ska vara nästa vecka.
Jag berättade att vår vd anförtrodde mig med hemligstämplat material att renskriva i fredags. Sedan sa jag att det inte är så bra att berätta en massa saker som kanske inte kommer att inträffa. Men ändringar kommer det ju att bli i och med att vi nu ägs av ett franskt företag. Han trodde först att det var en hemlig sak, men det sa jag till honom att det inte var. Sedan sa jag att jag hade fått den stora äran att hjälpa till att snygga upp hans konferensrum.
Han frågade då om jag tyckte sådana saker var roliga och det gör jag ju på sätt och vis. Man får göra andra saker än att bara sitta framför en dator hela dagarna. Så började vi prata om att dekorera. Han tycker också att det är kul att göra det inför helger och så och det tycker även jag. Det hör liksom till. Han brukar göra det på sin arbetsplats han också.
Pratade om alla pennor som jag slängde ner till dem för ett tag sedan och jag sa att jag hade hört att säkerhetsansvarige hade blivit glad över dem. Han sa då att hans chef hade blivit lyrisk över dem. Sedan sa han att el-snubben hade snott åt sig tre stycken och det gick inte att stoppa honom. Jag sa att jag förstod att det inte gick. Jag har ju träffat den personen själv vid ett antal tillfällen.
Han frågade mig om en av våra nyanställda hade fått ett anknytningsnummer, men det har han inte och han har ju inte börjat än, så... Han frågade då om han hade fått ett kontor och det har han så då skrev han ett litet brev och lade ner det i ett kuvert och bad mig lägga in på hans rum.
Vår allt-i-allo kom in och när han hade gått förbi frågade Han om han hade mycket att göra. Jag sa då att han har så att det räcker och blir över. Han sa då att det syntes på hans sätt att gå.
Vår "trevliga" kollega ringde ner vid elva och han satt ensam då så han fick samtalet. Han har ett ganska talande minspel om man säger så. Han fick väl höra en hel saga innan hon berättade vad hon ville. Jag försökte, när det samtalet var avslutat, att få honom att ha henne ner hos sig. Han sa då att han inte ville ha henne där om hon så hade på sig chaps och cowboybootsen. Jag frågade då om han skulle gå med på det om hon hade stringtrosor på sig och då sa han bara: "Usch. Fy. Äckligt!" Förstökte med bara en timme, men det gick inte heller. Så jag gav upp och gick upp till mig med ett paket, ett kuvert och en pocketbok.
Idag när jag sitter här kommer en av mina kollegor och frågar om vem som är ansvarig för konferensrummen. På sätt och vis är det ju jag, även fast alla som använder dem ska städa efter sig. Hon undrar då om jag skulle kunna hjälpa henne att ställa i ordning det konferensrummet som är mellan vd:n och den före detta vd:n. I brist på annat så tyckte jag att det var en självklarhet.
Så en timme senare var det fint där inne. Vi har satt upp tavlor på väggarna och snyggat till och slängt en massa onödigt bråte. Kan säga att alla som visste hur det såg ut innan och som gick och tittade efter uppsnyggningen sa att det blev så mycket bättre. Vår vd blev jättenöjd och det var ju egentligen det viktigaste då det oftast är han som använder det rummet.
Var nere och hämtade ett paket idag igen... Det kändes så bra att få göra det. Det är nyttigt att röra på sig. ;-) När jag kommer ner så sitter han på sin plats och så sitter det en dam där som har jobbat där förut. När jag kommer ner så ser jag paketet liggande där på deras disk och jag går fram till det på en gång. Han säger då att han har en överraskning till mig och så går han in bakom och kommer ut några sekunder senare och i handen har han en bok. Han överräcker den till mig och säger: "Nu blev du överraskad, va?" Och det blev jag då jag hade glömt bort den...
Det är konstigt att man alltid blir kvar så länge där som man blir. Men det är verkligen trevligt att stå där. Jag antar att jag inte skulle tänka och tycka på det sättet om han inte satt där. Han berättade att han hade varit på kräftskiva och att han dagen efter det kände att han börjar bli gammal. Han mådde inte så jättebra om man säger så. Nu höll han på att anordna lite lekar inför nästa kräftskiva och den ska vara nästa vecka.
Jag berättade att vår vd anförtrodde mig med hemligstämplat material att renskriva i fredags. Sedan sa jag att det inte är så bra att berätta en massa saker som kanske inte kommer att inträffa. Men ändringar kommer det ju att bli i och med att vi nu ägs av ett franskt företag. Han trodde först att det var en hemlig sak, men det sa jag till honom att det inte var. Sedan sa jag att jag hade fått den stora äran att hjälpa till att snygga upp hans konferensrum.
Han frågade då om jag tyckte sådana saker var roliga och det gör jag ju på sätt och vis. Man får göra andra saker än att bara sitta framför en dator hela dagarna. Så började vi prata om att dekorera. Han tycker också att det är kul att göra det inför helger och så och det tycker även jag. Det hör liksom till. Han brukar göra det på sin arbetsplats han också.
Pratade om alla pennor som jag slängde ner till dem för ett tag sedan och jag sa att jag hade hört att säkerhetsansvarige hade blivit glad över dem. Han sa då att hans chef hade blivit lyrisk över dem. Sedan sa han att el-snubben hade snott åt sig tre stycken och det gick inte att stoppa honom. Jag sa att jag förstod att det inte gick. Jag har ju träffat den personen själv vid ett antal tillfällen.
Han frågade mig om en av våra nyanställda hade fått ett anknytningsnummer, men det har han inte och han har ju inte börjat än, så... Han frågade då om han hade fått ett kontor och det har han så då skrev han ett litet brev och lade ner det i ett kuvert och bad mig lägga in på hans rum.
Vår allt-i-allo kom in och när han hade gått förbi frågade Han om han hade mycket att göra. Jag sa då att han har så att det räcker och blir över. Han sa då att det syntes på hans sätt att gå.
Vår "trevliga" kollega ringde ner vid elva och han satt ensam då så han fick samtalet. Han har ett ganska talande minspel om man säger så. Han fick väl höra en hel saga innan hon berättade vad hon ville. Jag försökte, när det samtalet var avslutat, att få honom att ha henne ner hos sig. Han sa då att han inte ville ha henne där om hon så hade på sig chaps och cowboybootsen. Jag frågade då om han skulle gå med på det om hon hade stringtrosor på sig och då sa han bara: "Usch. Fy. Äckligt!" Förstökte med bara en timme, men det gick inte heller. Så jag gav upp och gick upp till mig med ett paket, ett kuvert och en pocketbok.
Är huvudet dumt...
...får kroppen lida. Och tro mig. Den lider idag. Det blev lite för mycket frisk luft för mig. Tål det inte alls. Och jag som gick och lade mig tidigt (02:30). ;-)
Men i vilket fall som helst så var det jättetrevligt. Det var vargtema. Så nu har jag klappat en varg. Visserligen var den uppstoppad... Men jag blev förvånad över att den hade så len päls. Trodde att de hade strävare päls.
Vi lagade mat, men det var inte den maträtten som finns på deras hemsida. Vi var indelade i sex grupper och sedan fick varje grupp en plastpåse med ingredienser och alla fick samma saker (potatis, lök, purjolök, färsk grön sparris, gul och röd paprika och strimlat fläskkött och en limpa med ett vitt bröd). Sedan fick vi tävla mot varandra. Mitt lag vann inte, men det var verkligen jättegod soppa/gryta.
På kvällen blev det mat, dryck och underhållning. En stå-upp-komiker, en tjej utklädd till alfahona (varg) och en trubadur. Sedan blev det ännu mer dryck och även dans.
Idag så är det lite trött i ögat. Sedan har ett blodkärl brustit i mitt vänstra öga. Jättevackert. Just nu så är den inte så jättestor röd fläck och så sitter den bra till så den syns inte så jättetydligt. Men det kommer nog att sprida sig lite...
Eftersom vi i växeln inte har någon chef som vi kunde ha möte med så åkte vi till Handen C och kollade efter arbetskläder, men vi hittade inget. Sedan åkte vi till Västerhaninge och åt mat. Det är inte ofta som jag tycker cola är gott, men dagen efter är det mumsigt. Jag piggnade på mig efter en halvliter. Vi kom till jobbet strax innan tolv.
Sedan fick jag ett samtal kopplat från vikarien till mig. Det var nerifrån receptionen och det var Han som ringde. Innan har sa varför han ringde från första början så satt vi och snackade skit någonstans mellan fem och tio minuter. Bland annat så undrade han lite om chefens dotter. Under de åtta veckorna (eller vad det är) så har hon inte ens hälsat. Men idag så stannade hon och pratade lite och berättade att hon skulle börja plugga igen. Sedan sa han som kommentar om det till mig: "Intresseklubben noterar!" *S* Så sa han att hon verkar vara lite konstig. Lite i stil med min andra kollega. Sedan sa han att jag inte fick berätta det för någon och först skämtade jag till det och sa att jag skulle berätta det för alla. Då sa han: "Du får lova" och då sa jag: "Men det är klart att jag gör. Tror du jag är dum eller?" Det är en kommentar man inte ska säga till vissa och han är en av dem. Jag fick äta upp det om man säger så.
Sedan frågade han mig om jag hade "skött" mig på konferensen och det sa jag att jag hade. Så frågade han om en av mina andra kollegor hade det och det hade hon ju inte och då sa han: "Äckligt!" Med sköta sig menas det där med att "leka" med en kollega av motsatt kön.
Sedan kom vår vd till mig och undrade om jag kunde komma med honom till hans rum. När vi var gick dit så sa han att om man är snabb på att skriva så får man mer jobb. Sedan sa han att jag inte skulle prata med någon om det som jag ska skriva. Det kommer att bli svårt då anteckningarna är skrivna på ett blädderblock och det insåg väl han också, men han vill inte att jag pratar med någon om det jag renskriver. Jag försökte köra med att jag är ordblind, men det trodde han inte på eftersom jag har skrivit saker åt honom förut. Jag sa då att jag blev det efter lunchen, men han trodde inte på det heller.
Jag gjorde klart det jobbet under dagen och jag kan förstå varför jag inte får berätta för någon om det som stod där. Det var en hel del känslig information om vår framtid. Det som står i det kanske inte kommer att inträffa, men... Man vill inte oroa i onödan.
Under konferensen så fick vi alla ett paraply var. Eftersom jag redan har snott åt mig ett och har det stående uppe på min arbetsplats, så kände jag inte för att släpa med mig ett hem. Så gissa var det paraplyet står nu... Trodde inte att någon skulle kunna bli så glad över ett paraply, men han såg så tacksam ut så det var inte klokt. Det märks att de inte är vana med att få saker där.
När jag hade varit hemma ett tag så såg jag att jag hade en liten sårskorpa som höll på att lossna från ett nyläkt litet sår på låret. Det var fortfarande lite rosa omkring det. Så jag tog och skrapade bort den. När jag hade gjort det så tyckte jag att sårskorpan, som låg kvar på låret, såg lite konstig ut så jag tog och "plockade" upp den under min pekfingernagel. När jag tittade lite närmare på den så såg jag att just den här sårskorpan hade fyra par ben. Eftersom den hade det så tog jag och spolade ner den i handfatet. Ville inte riktigt ha den krypande omkring i lägenheten. Men det slår aldrig fel. Alltid när jag är i skogen så får jag fästing(-ar) på mig.
Da'n före konferensen
Imorgon vid den här tiden klafsar jag och mina kollegor omkring ute i skogen... kanske. Vi kanske har klafsat klart. Passande väder kommer vi ju att få... inte. Det ska ju bli skurar under hela dagen imorgon som det ser ut nu i alla fall. Jag får väl ta och rota fram regnjackan som jag har någonstans. Det kommer att bli svettigt som fan under den, men det får man ta.
När jag kom till min plats i morse och skulle ta samtal så pep det bara i mitt headset när jag skulle trycka igång det. Jag hade inte tryckt ner det i laddaren tillräckligt när jag gick härifrån igår... Så jag pysslade med lite annat under en timme ungefär.
Var nere och hämtade två paket och blev kvar ett bra tag. Två minuter efter att jag hade kommit ner så kommer det in tre herrar som skulle till Map och hon undrade om jag visste det, men det gjorde jag inte. När de säger vem de ska besöka så börjar han ringa upp, men så kommer han på att jag står där. Jag tar telefonen som står på disken och ringer till han som ska ha besöket och när det har gått tre signaler så ser jag att han kommer ut genom dörren.
Precis när signalerna börjar låta i luren för mig så går strömmen. Men det är bara receptionen som drabbas. Det är väldigt mysko. Så de ringer några samtal och sedan går han ut för att manuellt veva upp bommarna. Precis när han har fått upp den första bommen så kommer strömmen tillbaka och hon visar det genom att öppna bommarna med knappen.
Vi pratar om det mesta, som vanligt när vi pratar. Ibland blir det mycket skitsnack, men det händer väldigt ofta att vi pratar lite allvarligare saker. Tjejem som sitter där har en serbisk pojkvän och hon berättade att hon kunde lite svärord på serbiska. Hon berättade att de tillskillnad från oss så använder de ofta könsord. Då kom jag på engelskan och sa det till dem och då tyckte de att jag var jättesmart som kom på det. (Fuck, dickhead, fuckin' cunt o.s.v.) Sedan så sa jag att svenskans "fitta" och "kuk" härstammar från vikingatiden och egentligen inte alls är fula ord från början. Han sa då att "fitta" från början betyder "fuktig dalsänka" eller något liknande och det var precis det jag hade ett visst minne av att det betöd också.
Så kom vi in på namn på det kvinnliga könet och det finns många benämningar. Så sa jag: "Men det är ju så. Kärt barn har många namn" och då sa hon: "Precis vad jag tänkte säga." Så frågade hon honom: "Hur många benämningar har er då" och så pekade hon på honom och då sa han att hon skulle sluta peka på honom och så skrattade han.
Sedan berättade jag för dem (då vi pratade om rättskrivning) att jag har en far som är ganska petig vad gäller stavning då han en gång i tiden var korrläsare. Så frågade han vad min farsa gjorde idag och jag sa att han sitter framför en dataskärm och bryter sidor (och det fick jag förklara vad det betöd). Han frågade då om han inte håll på något med bildretuschering och det sa jag att han inte gjorde. Att det tryckeriet som han jobbar på mest trycker text.
Han sa då att han tyckte att det verkade roligt att vara grafiker och jag sa då att jag var utbildad grafiker och att det är kul att vara grafiker. Att skapa saker. Han frågade då varför jag inte jobbade som det och jag sa då att det inte finns så mycket jobb i den branschen. Han trodde att det skulle ändras, men det tror jag inte att det kommer att göra.
Det ringde på sidotelefonen, en bärbar telefon och han gjorde så att han tog bort batteriet då han inte ville ta det samtalet. Vet inte varför, men han sa att han brukar göra så ibland och det går ju inte att bevisa vad han gör. Han sa att han brukar göra så med besvärliga kunder också. Sedan om han sitter ensam och får samtalet igen så ber han om ursäkt och säger att det måste vara något fel på linjen. Det är ett bra knep som jag ska anamma.
Jag berättade att vi skulle vara på konferens imorgon och halva fredagen. Han sa då. "Vad skönt" och så skrattade han. Så sa hon: "Men ni är ju alltid på konferens när jag är här" och det stämmer ju. Han sa då: "Men de är alltid på konferens. Har du inte märkt det?" Så frågade han vad vi skulle göra och var vi skulle vara. Jag berättade då för honom var vi skulle vara och gav honom adressen till hemsidan.
Påminde honom om kortet han hade lovat att visa. När han är 15-16 år och hade långt hår. Han skojade till det och sa att han skulle ta med det till imorgon. Så frågade hon om han inte kunde ta och scanna in kortet och ta det digitalt. Han skulle tänka på saken. Får se om han kommer ihåg det till på fredag.
Fick förövrigt del sju av Vänner-boxarna idag. Fick höra av min kollega som kopierar och bränner att hon hade påmint honom igår, vilket han inte berättade, utan han fick mig att tro att han hade kommit ihåg det själv.
Jag klagade på att det inte fanns någon fin penna på inskrivningsblocket och han sa då att alla de pennorna var borta. Att när han kom tillbaka från semestern så var alla borta. Så jag får ta och slänga ner några när jag går idag.
Vi pratade om det där med värdetransportrån. Loomis, som är en avstickare till Securitas har skaffat nya säkerhetsväskor. Om väskan öppnas vid fel tidpunkt, om väskan öppnas med våld, eller eller om den avlägsnas från bilen vid fel tidpunkt, eller om den är för långt från bilen, eller om bilen avviker för mycket från körrutten så exploderar en färgpatron. Han berättade också att de väktare som kör värdetransporter har ett risktillägg på 3:-/tim. Alltså 24:-/dag. Det är för fan inte riktigt klokt. Det är nog därför det blir så mycket insiderjobb vad gäller de här rånen.
Har fått reda på att vi imorgon kommer att börja med en ordentlig fika 09:30, sedan kommer vi klafsa omkring i skogen och även äta lunch där klockan 13:00. Vi ska förmodligen tillaga Vargens viltgryta. Receptet finns på deras hemsida.
När jag gick hem idag slängde jag ner 24 pennor till dem. Det borde räcka ett bra tag... hoppas jag. Han tackade så mycket och så pratade vi lite. Jag visade boken som jag har på engelska som han rekommenderade. Han sa då att om jag vill så får jag låna den svenska versionen som han har. Och det ville jag ju. Vi får se om han kommer ihåg det till på fredag.
An Mháirt
Så var det tisdag och det är en helt ok tisdag tycker jag. Idag var det en tjej här som skulle uppdatera sig på växeln. Hon ska sitta här på torsdag och halva fredagen när vi har konferens.
När hon skulle gå så tog jag på mig att visa henne ut och visa var busshållplatserna var samt hur man går till pendeln (*suck* du grymma öde). Det kommer inte att bli några som helst problem med henne då hon har väldigt bra kunskaper om det här växelsystemet. Sedan kommer även chefens dotter att sitta här och hon kan ju det mesta här.
När jag kommer ner så sitter det bara en vikarietjej där. En som har suttit där många gånger förut. Jättetrevlig. Jag går ut en bit med vikarien och pekar åt vilket håll hon ska gå för att komma till pendeln och vilken busshållplats som är vilken. Det tog några minuter och när jag öppnar dörren ser jag en rörelse inne bakom receptionen och ser att han får ett ryck och skuttar in till köket.
När jag kommer in så vänder hon sig åt det hållet så frågar hon in till köket vad det var för ryck han fick. Han tittar då ut och säger med en oskyldig uppsyn: "Vilket ryck?" och då visar jag rent bokstavligen hur han gjorde och då sa han att han skulle skrämma mig.
Jag önskade honom välkommen tillbaka och då såg han lite förvånat på mig och tackade. Det såg ut som om han inte trodde sina öron. Jag frågade då om ingen hade sagt det till honom och det var det inte. Jag tycker att det är lite trist att ingen av alla de som ändå går förbi där varje dag har sagt det.
Han har haft en cykelsemester och varit på Nordjylland. Det är tydligen väldigt bra stränder där. Den danska rivieran kallade han det. Sedan har det blivit öl varje dag. Han och hans bror drack öl redan till frukost. Han sa att hans lever inte mådde bra nu. Och han har en 40-årsskiva (hans bror) och kräftskiva kvar...
Sedan frågade han om jag visste vad han skulle göra den 10 september och då sa jag att jag visste det, förutsatt att det var Egyptenresan han menade. Och det var det ju. Han har väl lika mycket koll på vilkan han berättar saker för som jag har. Berättar man det för många så blir det ju så att man glömmer bort vilka man berättar det för.
Jag blev kvar i en halvtimme på ett ungefär när min ena kollega ringde ner och sa att det var lite strul här uppe med en växel och den andra ville gå på lunch. Så då började jag gå (efter några minuter) och jag hörde gesten han gjorde samtidigt som han sa till min rygg "Upp och jobba nu", så jag vänder mig om och blänger på honom och han börjar garva åt min min. (Är det kanske det som kallas respekt? Inte? Nähä...)
Sedan säger han: "Men det var i alla fall kul att se dig igen" och jag sa: "Det var kul att se dig med." Sedan sa jag att vi kommer ju att ses fler gånger då vi kommer att vara kvar ett tag till och då sa han: "Ja, till årsskiftet." Jag tittade då på honom och sa att jag inte trodde det. Då sa han: "Nä, men om jag fick bestämma så skulle ni det." Det kändes skönt att få höra.
När hon skulle gå så tog jag på mig att visa henne ut och visa var busshållplatserna var samt hur man går till pendeln (*suck* du grymma öde). Det kommer inte att bli några som helst problem med henne då hon har väldigt bra kunskaper om det här växelsystemet. Sedan kommer även chefens dotter att sitta här och hon kan ju det mesta här.
När jag kommer ner så sitter det bara en vikarietjej där. En som har suttit där många gånger förut. Jättetrevlig. Jag går ut en bit med vikarien och pekar åt vilket håll hon ska gå för att komma till pendeln och vilken busshållplats som är vilken. Det tog några minuter och när jag öppnar dörren ser jag en rörelse inne bakom receptionen och ser att han får ett ryck och skuttar in till köket.
När jag kommer in så vänder hon sig åt det hållet så frågar hon in till köket vad det var för ryck han fick. Han tittar då ut och säger med en oskyldig uppsyn: "Vilket ryck?" och då visar jag rent bokstavligen hur han gjorde och då sa han att han skulle skrämma mig.
Jag önskade honom välkommen tillbaka och då såg han lite förvånat på mig och tackade. Det såg ut som om han inte trodde sina öron. Jag frågade då om ingen hade sagt det till honom och det var det inte. Jag tycker att det är lite trist att ingen av alla de som ändå går förbi där varje dag har sagt det.
Han har haft en cykelsemester och varit på Nordjylland. Det är tydligen väldigt bra stränder där. Den danska rivieran kallade han det. Sedan har det blivit öl varje dag. Han och hans bror drack öl redan till frukost. Han sa att hans lever inte mådde bra nu. Och han har en 40-årsskiva (hans bror) och kräftskiva kvar...
Sedan frågade han om jag visste vad han skulle göra den 10 september och då sa jag att jag visste det, förutsatt att det var Egyptenresan han menade. Och det var det ju. Han har väl lika mycket koll på vilkan han berättar saker för som jag har. Berättar man det för många så blir det ju så att man glömmer bort vilka man berättar det för.
Jag blev kvar i en halvtimme på ett ungefär när min ena kollega ringde ner och sa att det var lite strul här uppe med en växel och den andra ville gå på lunch. Så då började jag gå (efter några minuter) och jag hörde gesten han gjorde samtidigt som han sa till min rygg "Upp och jobba nu", så jag vänder mig om och blänger på honom och han börjar garva åt min min. (Är det kanske det som kallas respekt? Inte? Nähä...)
Sedan säger han: "Men det var i alla fall kul att se dig igen" och jag sa: "Det var kul att se dig med." Sedan sa jag att vi kommer ju att ses fler gånger då vi kommer att vara kvar ett tag till och då sa han: "Ja, till årsskiftet." Jag tittade då på honom och sa att jag inte trodde det. Då sa han: "Nä, men om jag fick bestämma så skulle ni det." Det kändes skönt att få höra.
S**t!
Jaha. Här har man gått och planerat i onödan och så skiter det sig. Men, men. Man kan inte alltid få som man vill (uppenbarligen).
Min mamma var ju här med en kollega och skulle hämta dagispappret och vem tror du är ledig då? Jag ville ju att hon skulle få se hur Han ser ut så att hon fattar lite bättre. Men så blev det då inte. Så jag får väl försöka komma på ett sätt att ta kort på dem båda när de sitter där så att det inte verkar så genomskinligt. Visserligen är det fotograferingsförbud här på Dagab, men jag tror nog att receptionen på något sätt inte ingår i det.
Annars så är det måndag och de blev glada över allt papper de nu har fått. Det verkade inte som att de förstod hur mycket papper det egentligen var frågan om. En kartong A3 papper väger ett antal kilo om man säger så. Och det tar plats. De fick sex kartonger.
Min trevliga kollega som skulle komma tillbaka idag hade tydligen kontaktat med chef som fortfarande är på sjukan med ryggskott att hon var sjuk idag. Jag tror vi alla tänkte samma sak då: "Jaha. Hon var ute på puben igår." Hon skulle nämligen eventuellt komma imorgon. Så idag har vi chefens dotter här igen.
Hon var för övrigt på konsert igår. Smashing Pumpkins. Så hon är lite trött idag.
På torsdag och fredag förmiddag kommer vi att vara på konferens på Balingsholm. På torsdagen ska vi lära känna vargen i oss. Ska bli spännande att se vad som ska göras.
Så här står det i mailet vi fick:
"Under torsdagen är det viktigt att du är klädd efter väder och aktivitet. Klädseln ska passa för en längre promenad i skog och mark, eftersom vi kommer att vistas där i några timmar. Just nu säger väderprognosen både bu och bä om torsdagen; lite sol, lite moln och lite regn. Men innan torsdagen ska det inte regna. Sköna skor/stövlar och jacka som tål lite väta kan vara lämpligt.
Det finns tid att byta om till kvällen. Vargskinnspäls rekommenderas ej. Välj något du känner dig lite finare i, men känn dig gärna lös och ledig för en piruett på dansgolvet. Det är inget slipstvång.
Badkläder kan komma till användning för den som vill ta sig ett dopp. Inga hopp från bryggan, det är alldeles för grunt!"
Min kollega fick ett samtal från hon som är hemma och är "sjuk". Det var som vi hade trott. Hon hade varit ute igår och idag var hon så trött så att hon orkade inte gå upp. Sedan mådde hon lite illa, vilket hon tydligen hade gjort redan igår, innan hon gick ut...
Min mamma var ju här med en kollega och skulle hämta dagispappret och vem tror du är ledig då? Jag ville ju att hon skulle få se hur Han ser ut så att hon fattar lite bättre. Men så blev det då inte. Så jag får väl försöka komma på ett sätt att ta kort på dem båda när de sitter där så att det inte verkar så genomskinligt. Visserligen är det fotograferingsförbud här på Dagab, men jag tror nog att receptionen på något sätt inte ingår i det.
Annars så är det måndag och de blev glada över allt papper de nu har fått. Det verkade inte som att de förstod hur mycket papper det egentligen var frågan om. En kartong A3 papper väger ett antal kilo om man säger så. Och det tar plats. De fick sex kartonger.
Min trevliga kollega som skulle komma tillbaka idag hade tydligen kontaktat med chef som fortfarande är på sjukan med ryggskott att hon var sjuk idag. Jag tror vi alla tänkte samma sak då: "Jaha. Hon var ute på puben igår." Hon skulle nämligen eventuellt komma imorgon. Så idag har vi chefens dotter här igen.
Hon var för övrigt på konsert igår. Smashing Pumpkins. Så hon är lite trött idag.
På torsdag och fredag förmiddag kommer vi att vara på konferens på Balingsholm. På torsdagen ska vi lära känna vargen i oss. Ska bli spännande att se vad som ska göras.
Så här står det i mailet vi fick:
"Under torsdagen är det viktigt att du är klädd efter väder och aktivitet. Klädseln ska passa för en längre promenad i skog och mark, eftersom vi kommer att vistas där i några timmar. Just nu säger väderprognosen både bu och bä om torsdagen; lite sol, lite moln och lite regn. Men innan torsdagen ska det inte regna. Sköna skor/stövlar och jacka som tål lite väta kan vara lämpligt.
Det finns tid att byta om till kvällen. Vargskinnspäls rekommenderas ej. Välj något du känner dig lite finare i, men känn dig gärna lös och ledig för en piruett på dansgolvet. Det är inget slipstvång.
Badkläder kan komma till användning för den som vill ta sig ett dopp. Inga hopp från bryggan, det är alldeles för grunt!"
Min kollega fick ett samtal från hon som är hemma och är "sjuk". Det var som vi hade trott. Hon hade varit ute igår och idag var hon så trött så att hon orkade inte gå upp. Sedan mådde hon lite illa, vilket hon tydligen hade gjort redan igår, innan hon gick ut...
Skillnad på folk...
... och fä.
Igår började min chef (som jag gillar jättemycket) känna av ryggont. Igår kväll var det så illa att hon inte kunde lägga sig ner så hennes dotter (som sommarjobbar här) skjutsade in henne till sjukhuset. Hon har varit inlagd förut med ryggskott.
Nu så berättade dottern det för ekonomichefen och han blev ju helt till sig. "Oj, oj... Nämen. Är det något vi kan göra?" Han började prata om ljudböcker (som ska betalas av företaget) och sedan kom VD:n förbi och när han hörde det så sa han: "Men vi kanske skulle ta och skicka dit [namn] (osteopattjejen)." Visserligen är det ju jättebra att de upptäcker (bättre sent än aldrig) att det blir kännbart när hon är borta. Hon har mycket uppgifter på sitt bord som bara hon gör.
MEN..! Det jag känner här nu är: När jag hade så jävla ont i ryggen att jag knappt kunde röra mig så fick jag åka kommunalt (t-bana, pendel) till Jordbro och där blev jag hämtad av en på jobbet som kom i bil. De kunde inte ens kosta på sig en taxi som skulle ha underlättat en hel del för mig.
Jag var väldigt nära att göra något, som att till exempel harkla mig för att göra dem medvetna om att jag sitter här och kanske få dem att tänka efter lite. Men jag gjorde inte det. De skulle inte ha fattat piken även om den stod mitt framför dem och slog dem på näsan.
Den här attityden gör mig så jävla förbannad, men samtidigt kan man inte göra annat än att skratta åt eländet. Jag är mycket för rättvisa och att man inte ska behandla vissa personer speciellt bara för att de har en lite högre (viktigare?) position än andra. Men det är inte första gången jag har känt att vår käre vd har lite av de fasonerna för sig. Innan han tillträdde så tyckte jag att han verkade vara en schysst och rättvis person, men det gör jag inte längre. Visst är han trevlig och social av sig och han stannar gärna till och pratar med alla, men den här behandlingen som kallas "vi-och-dem" har jag aldrig kommit överens med och jag kommer inte att göra det heller.
Idiot
Har fått höra en sak av en kollega om en annan kollega. Jag lovade att behålla hemligheten, men det är inte lätt. Så för att inte berätta för någon här på jobbet så skriver jag av mig här för att det finns inte så många kollegor som läser den här. De vet inte om att den finns. Jag vet en som är barnbarn till en här på jobbet som kan få för sig att läsa den så därför säger jag till dig att om du anar vem det är inte nämna det för din farmor. Inte än i alla fall. Om du inte kan lita på att din farmor kan behålla det för sig själv i ungefär tre veckor till.
Det gäller en av lagerarbetarna. Förra året var han för första gången i Thailand. Han åkte med en kompis och de var där i tre veckor. Under de tre veckorna så var han med 17 olika tjejer. De flesta var av den typen som kan köpas... Men han träffade en tjej där som han har hållt kontakten med och han var och hälsade på henne i juni.
Nu fick jag höra av min kollega att han hade ringt henne igår och berättat att han har gjort något som han har berättat för henne att han har tänkt på ett tag. Han har nu sagt upp sig och han ska nu flytta dit (till tjejen). Han håller nu på att sälja ut allt han har hemma för att få ihop lite pengar. Han har bara berättat för några få om sina planer på att fly Sverige. Han har en son på två år och han kommer bara att lämna honom.
Han har skulder på ungefär 6 000 kronor och det kommer han inte betala. Han kommer inte att säga upp lägenheten utan bara lämna den tom. Han kommer inte att betala hyran eller andra fasta räkningar. Kort sagt så kommer han bränna alla broar. Han kommer inte att kunna komma tillbaka till Sverige. Jag tror inte heller att han kommer att kunna gömma sig från den svenska rättvisan. Förr eller senare kommer de hitta honom och då kommer det att bli jobbigt för honom. Räntan på skulder (inkasso, kronofogdemyndigheten) är ganska hög.
Han har sagt att han inte kommer att lyfta ett finger där. Han kommer bara att driva omkring hela dagarna och så ska de leva på tjejens lön. Hon har öppnat en salong av något slag. Men det kommer inte att gå. Jag tror för det första att han inte kommer att må bra av att bara glida omkring och inte jobba. Sedan kommer det nog inte att gå rent ekonomiskt heller.
Min kollega sa till honom att hon tycker att männen har det för lätt. De sätter ett barn till världen, men sedan överger de bara det. Han försökte väl försvara sig, men hon gick inte på det. Så nu är han sjukskriven de tre veckorna som han har kvar innan hans anställning slutar. Psykiska besvär heter det visst.
Idiot! säger jag bara. Han är tre år äldre än vad jag är, men det verkar inte som att han är det. Ett sådant här resonemang kunde man kanske förvänta sig av en som är ungefär tio år yngre. Men med tanke på att jag känner honom ganska väl, så vet jag att han befinner sig ungefär på den nivån rent mentalt. Men man kunde ju kanske förvänta sig att han försökte agera den ålder han är ibland.
Det gäller en av lagerarbetarna. Förra året var han för första gången i Thailand. Han åkte med en kompis och de var där i tre veckor. Under de tre veckorna så var han med 17 olika tjejer. De flesta var av den typen som kan köpas... Men han träffade en tjej där som han har hållt kontakten med och han var och hälsade på henne i juni.
Nu fick jag höra av min kollega att han hade ringt henne igår och berättat att han har gjort något som han har berättat för henne att han har tänkt på ett tag. Han har nu sagt upp sig och han ska nu flytta dit (till tjejen). Han håller nu på att sälja ut allt han har hemma för att få ihop lite pengar. Han har bara berättat för några få om sina planer på att fly Sverige. Han har en son på två år och han kommer bara att lämna honom.
Han har skulder på ungefär 6 000 kronor och det kommer han inte betala. Han kommer inte att säga upp lägenheten utan bara lämna den tom. Han kommer inte att betala hyran eller andra fasta räkningar. Kort sagt så kommer han bränna alla broar. Han kommer inte att kunna komma tillbaka till Sverige. Jag tror inte heller att han kommer att kunna gömma sig från den svenska rättvisan. Förr eller senare kommer de hitta honom och då kommer det att bli jobbigt för honom. Räntan på skulder (inkasso, kronofogdemyndigheten) är ganska hög.
Han har sagt att han inte kommer att lyfta ett finger där. Han kommer bara att driva omkring hela dagarna och så ska de leva på tjejens lön. Hon har öppnat en salong av något slag. Men det kommer inte att gå. Jag tror för det första att han inte kommer att må bra av att bara glida omkring och inte jobba. Sedan kommer det nog inte att gå rent ekonomiskt heller.
Min kollega sa till honom att hon tycker att männen har det för lätt. De sätter ett barn till världen, men sedan överger de bara det. Han försökte väl försvara sig, men hon gick inte på det. Så nu är han sjukskriven de tre veckorna som han har kvar innan hans anställning slutar. Psykiska besvär heter det visst.
Idiot! säger jag bara. Han är tre år äldre än vad jag är, men det verkar inte som att han är det. Ett sådant här resonemang kunde man kanske förvänta sig av en som är ungefär tio år yngre. Men med tanke på att jag känner honom ganska väl, så vet jag att han befinner sig ungefär på den nivån rent mentalt. Men man kunde ju kanske förvänta sig att han försökte agera den ålder han är ibland.
HSB=skit
Hon som jobbar som sommarvikarie berättade imorse att hon och hennes pojkvän råkade ut för inomhusdropp hemma hos honom igår kväll. Det visade sig att det var stopp i avloppet mellan deras våning och våningen över. Våningen över var översvämmad och nu rann det ner avloppsvatten till deras lägenhet och det fortsatte till trapphuset under dem och lägenheten ovanför var ju totalt översvämmad.
Hon ringde nu till HSB och det visar sig att de kommer inte få en evakueringslägenhet inte heller hyresreducering. När hon frågade om hur det skulle bli för de våningen över så sa hon på HSB att förhoppningsvis skulle de inte heller behöva en evakueringslägenhet.
Byggfläktarna/torkfläktarna kommer de att få någongång inom en vecka. Så de ska bo med fläktarna och de får ingen reducering på hyran. De har inte fått någon som ska mäta fukten i väggarna än. Skadorna som det har orsakat samt ersättning för tvätt och städning får deras försäkringsbolag stå för.
Huset är stambytt i köksregionen, men inte toalettavloppsystemet. Det ska bytas nästa år. Han som körde slambilen igår sa att han hade varit i det här området ett antal gånger för samma problem som nu drabbade dem.
Med andra ord så sköter HSB det här väldigt dåligt.
Jag har själv varit med om översvämning i lägenhet och det sköttes inte alls så här dåligt. Visserligen var det många år sedan nu, men jag har svårt att tänka mig att det skulle ha försämrats så mycket. Men det är tydligen skillnad på vilken hyresvärd man har. Vi fick en evakueringslägenhet så att vi slapp bo med fläktarna.
Tur att jag bor högst upp i HSB-huset jag bor i. Den enda som kan orsaka en översvämning är i princip jag själv.
I vilket fall som helst så har jag pratat med min chef som även är ansvarig för personalhälsan. Så nu har jag fått ytterligare fem subventionerade besök hos osteopaten. Skönt. Jag känner fortfarande av ryggen emellanåt. Speciellt varje morgon och när jag har suttit för länge. Jag blir fruktansvärt stel.
Igår fick jag reda på att han som är försäljningschef för syd har sagt upp sig. Sedan hörde jag här i korridoren att ytterligare en till har sagt upp sig. Det börjar bli ett visst manfall här nu. Trist. Men det brukar bli så ibland.
Hon ringde nu till HSB och det visar sig att de kommer inte få en evakueringslägenhet inte heller hyresreducering. När hon frågade om hur det skulle bli för de våningen över så sa hon på HSB att förhoppningsvis skulle de inte heller behöva en evakueringslägenhet.
Byggfläktarna/torkfläktarna kommer de att få någongång inom en vecka. Så de ska bo med fläktarna och de får ingen reducering på hyran. De har inte fått någon som ska mäta fukten i väggarna än. Skadorna som det har orsakat samt ersättning för tvätt och städning får deras försäkringsbolag stå för.
Huset är stambytt i köksregionen, men inte toalettavloppsystemet. Det ska bytas nästa år. Han som körde slambilen igår sa att han hade varit i det här området ett antal gånger för samma problem som nu drabbade dem.
Med andra ord så sköter HSB det här väldigt dåligt.
Jag har själv varit med om översvämning i lägenhet och det sköttes inte alls så här dåligt. Visserligen var det många år sedan nu, men jag har svårt att tänka mig att det skulle ha försämrats så mycket. Men det är tydligen skillnad på vilken hyresvärd man har. Vi fick en evakueringslägenhet så att vi slapp bo med fläktarna.
Tur att jag bor högst upp i HSB-huset jag bor i. Den enda som kan orsaka en översvämning är i princip jag själv.
I vilket fall som helst så har jag pratat med min chef som även är ansvarig för personalhälsan. Så nu har jag fått ytterligare fem subventionerade besök hos osteopaten. Skönt. Jag känner fortfarande av ryggen emellanåt. Speciellt varje morgon och när jag har suttit för länge. Jag blir fruktansvärt stel.
Igår fick jag reda på att han som är försäljningschef för syd har sagt upp sig. Sedan hörde jag här i korridoren att ytterligare en till har sagt upp sig. Det börjar bli ett visst manfall här nu. Trist. Men det brukar bli så ibland.
Vilken morgon
Det här var väl en bra start på en fredagsmorgon. När jag får mitt dagliga sällskap från Handen på pendeln så säger hon att hon hörde på radion på bussen att det brann i Jordbro industriområde. Min första tanke var att balterna har hittat på något med vårat ombygge. När vi kliver av pendeln så känner vi ingen brandlukt, så då trodde hon att hon hade hört fel.
När vi kliver på bussen så sitter en av mina kollegor där och hon sa att busschauffören undrade hur han skulle köra, då det var några hållplatser avstängda på grund av en brand korsningen Dåntorpsvägen/Armaturvägen. När bussen åkte förbi avfarten in till Dåntorpsvägen så såg vi att det stod polis och brandkår där. När vi kommer in i receptionen här så känner vi att det luktar lite brandrök. Det hade väl inte hunnit vädras ut.
Kommer till jobbet och sätter mig och äter frukost och snackar lite skit med några kollegor. När klockan är fem i åtta så går brandlarmet här. Alla vi tio som var på plats reser oss lugnt och sansat efter att ha kommit fram till att vi nog ska gå ut. Jag ställer in min filtallrik i diskmaskinen och går i lugn och ro till min plats och hämtar väskan och så går vi i samlad trupp nedför alla fyra trappor. Ingen tar det här speciellt seriöst, utan vi går lugnt och vi pratar och skrattar.
Väl ute på parkeringen så samlas vi och står och snackar mer skit. Lite om branden på Dåntorpsvägen och andra saker. När klockan är fem över åtta (ungefär) så kommer den säkerhetsansvarige ut och viftar med en grön flagga och vi går alla upp igen. Eller tar hissen rättare sagt.
Min växelkollega här säger att egentligen är det inte bra att man tar det så lugnt när larmet går. Att man inte tar det på allvar. Och det har hon ju rätt i. Nästa gång kanske det är på riktigt.
Och nej. Det var inte våran byggnad och våra balter som hade ställt till det. Det brann i en bilverkstad. Branden började halv sex och räddningstjänsten sa att det fanns fyra männniskor i byggnaden, men att ingen blev skadad och att det skulle ta flera timmar att släcka branden.
När vi kliver på bussen så sitter en av mina kollegor där och hon sa att busschauffören undrade hur han skulle köra, då det var några hållplatser avstängda på grund av en brand korsningen Dåntorpsvägen/Armaturvägen. När bussen åkte förbi avfarten in till Dåntorpsvägen så såg vi att det stod polis och brandkår där. När vi kommer in i receptionen här så känner vi att det luktar lite brandrök. Det hade väl inte hunnit vädras ut.
Kommer till jobbet och sätter mig och äter frukost och snackar lite skit med några kollegor. När klockan är fem i åtta så går brandlarmet här. Alla vi tio som var på plats reser oss lugnt och sansat efter att ha kommit fram till att vi nog ska gå ut. Jag ställer in min filtallrik i diskmaskinen och går i lugn och ro till min plats och hämtar väskan och så går vi i samlad trupp nedför alla fyra trappor. Ingen tar det här speciellt seriöst, utan vi går lugnt och vi pratar och skrattar.
Väl ute på parkeringen så samlas vi och står och snackar mer skit. Lite om branden på Dåntorpsvägen och andra saker. När klockan är fem över åtta (ungefär) så kommer den säkerhetsansvarige ut och viftar med en grön flagga och vi går alla upp igen. Eller tar hissen rättare sagt.
Min växelkollega här säger att egentligen är det inte bra att man tar det så lugnt när larmet går. Att man inte tar det på allvar. Och det har hon ju rätt i. Nästa gång kanske det är på riktigt.
Och nej. Det var inte våran byggnad och våra balter som hade ställt till det. Det brann i en bilverkstad. Branden började halv sex och räddningstjänsten sa att det fanns fyra männniskor i byggnaden, men att ingen blev skadad och att det skulle ta flera timmar att släcka branden.
Kanske
Kanske är jag hyfsat duktig på att måla mina naglar på ett kul sätt. Har fått beröm av andra idag för dem. Alla som kommenterar det frågar om jag har gjort dem på salong. Men det har jag ju inte. Här är två lite halvsuddiga bilder på mina händer:
Du får själv avgöra vad du tycker.
Det verkar som att jag vet hur man ska ta människor i alla fall. Idag så serveras det ärtsoppa och pannkakor på restaurangen på jobbet. Men jag äter inte ärtsoppa. Däremot gillar jag den andra maträtten de hade, nämligen biff á la Lindström. Så jag tog det och tre pannkakor med sylt och glass. Jag sa till hon som stod i kassan att hon fick ta betalt som hon ville och hon skojade till det och frågade varför jag var tvungen att krångla till det så för henne. Jag sa då att det var för att jag gillar pannkakor. Hon gjorde det enkelt för sig och tog bara 64:- (dagens kostar det). De jag gick i sällskap med tyckte att jag smörade för henne. Ändamålet helgar medlen. ;-)
Är nästan lika trött idag som jag var igår. Jag förstår inte varför jag är så trött. Jag går ju och lägger mig innan klockan 22. Ja, ja. Det är snart fredag i alla fall så kommer snart helgen och då ska jag ta mig fan sova.
Nu är det så lite att göra på jobbet så att vår chef tycker att en av oss kan gå tidigare. Igår gick min kollega och idag gick jag strax efter tre. Det är så lugnt och trist så det är inte klokt åt det.
Igår fick jag hem två filmer i brevlådan. Jag har köpt dem för 69:- på cdon. Det är Ice Age 1 och Ice Age 2. Jag tittade på dem båda igår och idag. De är verkligen underbara. Vem har sagt att tecknad film bara är för barn? Jag tror att man har väldigt stor behållning av tecknat även som vuxen. Vi ser de där andra sakerna, nyanserna, som finns i filmerna, men som man som barn inte uppfattar.
Du får själv avgöra vad du tycker.
Det verkar som att jag vet hur man ska ta människor i alla fall. Idag så serveras det ärtsoppa och pannkakor på restaurangen på jobbet. Men jag äter inte ärtsoppa. Däremot gillar jag den andra maträtten de hade, nämligen biff á la Lindström. Så jag tog det och tre pannkakor med sylt och glass. Jag sa till hon som stod i kassan att hon fick ta betalt som hon ville och hon skojade till det och frågade varför jag var tvungen att krångla till det så för henne. Jag sa då att det var för att jag gillar pannkakor. Hon gjorde det enkelt för sig och tog bara 64:- (dagens kostar det). De jag gick i sällskap med tyckte att jag smörade för henne. Ändamålet helgar medlen. ;-)
Är nästan lika trött idag som jag var igår. Jag förstår inte varför jag är så trött. Jag går ju och lägger mig innan klockan 22. Ja, ja. Det är snart fredag i alla fall så kommer snart helgen och då ska jag ta mig fan sova.
Nu är det så lite att göra på jobbet så att vår chef tycker att en av oss kan gå tidigare. Igår gick min kollega och idag gick jag strax efter tre. Det är så lugnt och trist så det är inte klokt åt det.
Igår fick jag hem två filmer i brevlådan. Jag har köpt dem för 69:- på cdon. Det är Ice Age 1 och Ice Age 2. Jag tittade på dem båda igår och idag. De är verkligen underbara. Vem har sagt att tecknad film bara är för barn? Jag tror att man har väldigt stor behållning av tecknat även som vuxen. Vi ser de där andra sakerna, nyanserna, som finns i filmerna, men som man som barn inte uppfattar.
Dumskallarnas sammansvärjning
Eller A Confederacy of Dunces som den heter på engelska. Jag beställde boken i veckan innan jag gick på semester efter ett boktips jag hade fått och igår så kom den. "Tyvärr" så finns den inte att köpa på svenska så min bok är på engelska. Men det gör inte mig något. Har börjat läsa den och den verkar vara helt ok. Har flinat vid några tillfällen och jag ligger bara på sidan 42. Boken skrevs av en man som hette John Kennedy Toole född 1937, död 1969. Han begick självmord. Boken utgavs av hans mamma efter hans död och den har vunnit ett Pulitzer-pris.
Annars så var jag hos mina föräldrar igår och kollade blommor och post. Tunnelbanan kom till stationen 17:38 och jag visste att det skulle gå en buss 17:39 så jag sprang ned för trapporna och det var ingen vid busshållplatsen. Men eftersom det är semestertider så vet man ju inte om det är några som ska åka med bussen, så jag stannade där ett tag. När klockan var 17:43 så insåg jag att busshelvetet hade gått för tidigt, så då var det bara att ta en promenad. Tur att det var fint väder.
Jag kollade blommorna och sorterade posten och det verkar som att det inte tog så lång tid. Jag var nämligen hemma hos mig 18:30 och det trots att man måste gå då det inte går någon buss åt det hållet.
Idag så har jag varit nere och hämtat två paket och de som sitter idag är den ordinarie tjejen och han som är av finsk härkomst och Jehovas vittne. När hon såg mina naglar så sa hon att hon tyckte att de var jätteläckra och så frågade hon om jag hade gjort dem själv. Sedan sa hon: "Nä, men det kan du ju knappast ha gjort." När jag då sa att jag hade det och att det inte var så svårt, speciellt inte eftersom det är mina naglar och inte några lösnaglar, så såg hon imponerad ut.
Idag måste jag handla på väg hem. Har ingen fil kvar här på jobbet och jag vill ha frukost imorgon och sedan är min make-up remover snart slut. Så det blir väl bara att åka till Vällingby C idag och köpa sådana saker.
Annars så var jag hos mina föräldrar igår och kollade blommor och post. Tunnelbanan kom till stationen 17:38 och jag visste att det skulle gå en buss 17:39 så jag sprang ned för trapporna och det var ingen vid busshållplatsen. Men eftersom det är semestertider så vet man ju inte om det är några som ska åka med bussen, så jag stannade där ett tag. När klockan var 17:43 så insåg jag att busshelvetet hade gått för tidigt, så då var det bara att ta en promenad. Tur att det var fint väder.
Jag kollade blommorna och sorterade posten och det verkar som att det inte tog så lång tid. Jag var nämligen hemma hos mig 18:30 och det trots att man måste gå då det inte går någon buss åt det hållet.
Idag så har jag varit nere och hämtat två paket och de som sitter idag är den ordinarie tjejen och han som är av finsk härkomst och Jehovas vittne. När hon såg mina naglar så sa hon att hon tyckte att de var jätteläckra och så frågade hon om jag hade gjort dem själv. Sedan sa hon: "Nä, men det kan du ju knappast ha gjort." När jag då sa att jag hade det och att det inte var så svårt, speciellt inte eftersom det är mina naglar och inte några lösnaglar, så såg hon imponerad ut.
Idag måste jag handla på väg hem. Har ingen fil kvar här på jobbet och jag vill ha frukost imorgon och sedan är min make-up remover snart slut. Så det blir väl bara att åka till Vällingby C idag och köpa sådana saker.
