Och trafiken flyter på bra?
Ja, den kollektiva trafiken är bra att ha, missförstå mig rätt nu, men... Man önskar ju att den kunde flyta på bättre. Av tre arbetsdagar så har det strulat tre dagar för mig.
Det första var måndag morgon. Sitter i lugn och ro på T-banan på väg till jobbet när vi blir stillastående i Brommaplan i ungefär 20 minuter då ett tåg har gått sönder och de var tvunga att stänga av strömmen i båda riktningarna för att kunna få bort det. Det var precis så att jag hann med pendeln som går efter den jag brukar ta. Så det blev en liten promenad till jobbet.
Igår, tisdag, så funkade all trafik ända tills att jag var i Stora Mossen på väg hem. Där blev vi stående i c:a 10 minuter på grund av ett växelfel.
Idag så blev vi stående i Handen i 8 minuter på grund av ett signalfel.
Men med tanke på att man bara betalar 620:-/månaden för att åka så... Eller egentligen betalar jag mycket mindre än det nu när jag har köpt ett säsongskort på fyra månader för 1 780:- och det blir 445:-/månad. Men det gäller ju bara sommarmånaderna, annars kostar det 2 400:-, d.v.s. 600:-/månad. Lite snålt det där av SL tycker jag. De skulle tjäna på att sänka priset på säsongskorten. Som det är nu så tjänar man bara 80:- på att köpa de korten.
Annars har det inte hänt så mycket. I morse så tappade jag mitt inpasseringskort. Jag hörde hur det rasade, men såg det inte. Så nu vet jag att det kortet ligger på tunnelbanespåret på T-Centralen. Jag sa till i receptionen så fort jag kom till jobbet och hon fixade mig ett nytt. Jag fick det när jag följde med till Lagena för att få lite god lunch.
Min lite annorlunda kollega var hemma idag för hon mådde inte bra. Hon kände sig trött och var lite dålig i magen. Vi som jobbar med henne vet att hon brukar gå på puben på onsdagarna så...
Han har ju varit borta tisdag och onsdag. Jag tror att han har varit på en kryssning med jobbet. Men idag var han på plats igen. Mina kollegor är gulliga. En av våra utesäljare ringde och hamnade hos min ena kollega och han ville prata med mig. Så jag fick honom och det han ville var att han hade glömt sin bilnycket på sitt skrivbord och eftersom han hade så mycket packning så ville han inte gå upp hela långa vägen så därför tyckte han att jag skulle komma ner med den åt honom. Jag har inget emot att göra sådana saker av en viss orsak... (och det vet mina kollegor) Så jag sprang ner med den nyckeln och såg att Han var på plats.
I vilket fall som helst så är det idag tredje dagen i rad som det inte har varit något paket att hämta så det har ju inte blivit så mycket snack med dem där nere. När jag gick hem idag så kände jag att lite ville jag allt prata med honom innan jag stack hem, men jag visste inte vad och jag visste fortfarande inte det när jag kom ner dit, men det löste han åt mig. Han inledde samtalet som vi hade genom att le brett och fråga hur det var med mig. Jag sa att det var bra och frågade hur det var med honom. Han sa att det var bra men att det hade varit mycket idag. Mycket att skriva. Han hade varit på ett möte och hade agerat sekreterare. Han gillar den rollen men om chefen ber en så säger man inte nej. Och nu hade han fullt sjå att tyda sina kråkor (han visade mig dem). Det är ju så att man tycler det hela är fullkomligt tydligt när man skriver dem, men när man ska renskriva det ett par timmar senare så fattar man inte vad man menar.
Sedan sa han att han inte hade sett min speciella kollega idag och då sa jag att hon var "sjuk" och han anade undertonen i min röst och frågade vad jag menade med det. Då sa jag att hon brukar gå ut på onsdagar och att det inte var första gången hon var hemma för en sådan sak. Då frågade han hur ofta hon hade varit hemma och då sa jag att det bara är en gång och han tyckte att det inte var så mycket, vilket jag höll med honom om, men så lade jag till att om man är ute mitt i veckan ska man ändå ta sig till jobbet och det höll han med om. Sedan sa han att han hoppades att han inte kommer att stöta på henne när hon är ute och då sa jag att det inte var någon större risk, såvida han inte åker till Skogås. Då frågade han om hon gick på en pub som heter Mirabelle. Jag sa att jag inte visste, men att hon gick på den lokala puben. Då sa han att det säkert var den puben och att det var ett riktigt jävla hak. Många alkoholister går där. Han har jobbat med en som bor i Skogås och hon hade tydligen sagt det.
Sedan pratade vi lite om pubkulturen här i landet. Han tyckte att det var synd att det inte finns bra pubar ute i de här trakterna så att man kunde gå och ta en öl efter jobbet, precis som de gör i England. Då sa jag att det är en trevlig kultur och han trodde inte att det skulle vara så svårt att införa den i det här landet, förutsatt att man har sådana ställen. Då sa jag att för att inte få in A-lagarna så kan det ju inte vara ställen som bara serverar en öl och att den kostar 19:-. Det höll han med om och så sa han att han är villig att betala 50:- för en god öl och trevligt sällskap. För att kunna uppfylla de två kriterierna måste man idag ta sig in till stan. Och när man betalar det där "höga" priset för en öl så vet man att det är folk där som är sådana som tjänar pengar och inte går på bidrag.
Då sa jag att det inte behöver vara så och då sa han: "Njä, det finns ju det där klientelet som finns på Stureplan som inte behöver jobba och de som ägnar sig åt andra saker." Då sa jag att det finns bra ställen även där och det trodde han säkert, men att han inte brukar komma längre in än till Söder. Då frågade jag om det var Medborgarplatsen, men det var det inte. Oftast blir det Götgatsbacken då det finns många ställen där. Då frågade jag om han hade varit på Oliver Twist och det hade han. Han tyckte, liksom jag, att det är ett trevligt ställe att gå till om man gillar god öl och inte en vanlig stor stark.
Sedan såg jag på klockan att det var dags att gå då jag inte ville missa bussen. Speciellt inte eftersom om jag hade gjort det så skulle jag ha fått en del pikar från min kollega som hade gått ut tre minuter tidigare. Sedan hade en Dagabsnubbe som jag brukar prata med gått ut lite tidigare. Om jag inte hade gått ut så skulle han nog ha börjat ana något och det vill jag inte. När jag sa att jag var tvungen att gå för att jag inte ville springa till bussen så såg han lite ledsen ut. Hans ansiktsuttryck ändrades ganska dramatiskt.
Det första var måndag morgon. Sitter i lugn och ro på T-banan på väg till jobbet när vi blir stillastående i Brommaplan i ungefär 20 minuter då ett tåg har gått sönder och de var tvunga att stänga av strömmen i båda riktningarna för att kunna få bort det. Det var precis så att jag hann med pendeln som går efter den jag brukar ta. Så det blev en liten promenad till jobbet.
Igår, tisdag, så funkade all trafik ända tills att jag var i Stora Mossen på väg hem. Där blev vi stående i c:a 10 minuter på grund av ett växelfel.
Idag så blev vi stående i Handen i 8 minuter på grund av ett signalfel.
Men med tanke på att man bara betalar 620:-/månaden för att åka så... Eller egentligen betalar jag mycket mindre än det nu när jag har köpt ett säsongskort på fyra månader för 1 780:- och det blir 445:-/månad. Men det gäller ju bara sommarmånaderna, annars kostar det 2 400:-, d.v.s. 600:-/månad. Lite snålt det där av SL tycker jag. De skulle tjäna på att sänka priset på säsongskorten. Som det är nu så tjänar man bara 80:- på att köpa de korten.
Annars har det inte hänt så mycket. I morse så tappade jag mitt inpasseringskort. Jag hörde hur det rasade, men såg det inte. Så nu vet jag att det kortet ligger på tunnelbanespåret på T-Centralen. Jag sa till i receptionen så fort jag kom till jobbet och hon fixade mig ett nytt. Jag fick det när jag följde med till Lagena för att få lite god lunch.
Min lite annorlunda kollega var hemma idag för hon mådde inte bra. Hon kände sig trött och var lite dålig i magen. Vi som jobbar med henne vet att hon brukar gå på puben på onsdagarna så...
Han har ju varit borta tisdag och onsdag. Jag tror att han har varit på en kryssning med jobbet. Men idag var han på plats igen. Mina kollegor är gulliga. En av våra utesäljare ringde och hamnade hos min ena kollega och han ville prata med mig. Så jag fick honom och det han ville var att han hade glömt sin bilnycket på sitt skrivbord och eftersom han hade så mycket packning så ville han inte gå upp hela långa vägen så därför tyckte han att jag skulle komma ner med den åt honom. Jag har inget emot att göra sådana saker av en viss orsak... (och det vet mina kollegor) Så jag sprang ner med den nyckeln och såg att Han var på plats.
I vilket fall som helst så är det idag tredje dagen i rad som det inte har varit något paket att hämta så det har ju inte blivit så mycket snack med dem där nere. När jag gick hem idag så kände jag att lite ville jag allt prata med honom innan jag stack hem, men jag visste inte vad och jag visste fortfarande inte det när jag kom ner dit, men det löste han åt mig. Han inledde samtalet som vi hade genom att le brett och fråga hur det var med mig. Jag sa att det var bra och frågade hur det var med honom. Han sa att det var bra men att det hade varit mycket idag. Mycket att skriva. Han hade varit på ett möte och hade agerat sekreterare. Han gillar den rollen men om chefen ber en så säger man inte nej. Och nu hade han fullt sjå att tyda sina kråkor (han visade mig dem). Det är ju så att man tycler det hela är fullkomligt tydligt när man skriver dem, men när man ska renskriva det ett par timmar senare så fattar man inte vad man menar.
Sedan sa han att han inte hade sett min speciella kollega idag och då sa jag att hon var "sjuk" och han anade undertonen i min röst och frågade vad jag menade med det. Då sa jag att hon brukar gå ut på onsdagar och att det inte var första gången hon var hemma för en sådan sak. Då frågade han hur ofta hon hade varit hemma och då sa jag att det bara är en gång och han tyckte att det inte var så mycket, vilket jag höll med honom om, men så lade jag till att om man är ute mitt i veckan ska man ändå ta sig till jobbet och det höll han med om. Sedan sa han att han hoppades att han inte kommer att stöta på henne när hon är ute och då sa jag att det inte var någon större risk, såvida han inte åker till Skogås. Då frågade han om hon gick på en pub som heter Mirabelle. Jag sa att jag inte visste, men att hon gick på den lokala puben. Då sa han att det säkert var den puben och att det var ett riktigt jävla hak. Många alkoholister går där. Han har jobbat med en som bor i Skogås och hon hade tydligen sagt det.
Sedan pratade vi lite om pubkulturen här i landet. Han tyckte att det var synd att det inte finns bra pubar ute i de här trakterna så att man kunde gå och ta en öl efter jobbet, precis som de gör i England. Då sa jag att det är en trevlig kultur och han trodde inte att det skulle vara så svårt att införa den i det här landet, förutsatt att man har sådana ställen. Då sa jag att för att inte få in A-lagarna så kan det ju inte vara ställen som bara serverar en öl och att den kostar 19:-. Det höll han med om och så sa han att han är villig att betala 50:- för en god öl och trevligt sällskap. För att kunna uppfylla de två kriterierna måste man idag ta sig in till stan. Och när man betalar det där "höga" priset för en öl så vet man att det är folk där som är sådana som tjänar pengar och inte går på bidrag.
Då sa jag att det inte behöver vara så och då sa han: "Njä, det finns ju det där klientelet som finns på Stureplan som inte behöver jobba och de som ägnar sig åt andra saker." Då sa jag att det finns bra ställen även där och det trodde han säkert, men att han inte brukar komma längre in än till Söder. Då frågade jag om det var Medborgarplatsen, men det var det inte. Oftast blir det Götgatsbacken då det finns många ställen där. Då frågade jag om han hade varit på Oliver Twist och det hade han. Han tyckte, liksom jag, att det är ett trevligt ställe att gå till om man gillar god öl och inte en vanlig stor stark.
Sedan såg jag på klockan att det var dags att gå då jag inte ville missa bussen. Speciellt inte eftersom om jag hade gjort det så skulle jag ha fått en del pikar från min kollega som hade gått ut tre minuter tidigare. Sedan hade en Dagabsnubbe som jag brukar prata med gått ut lite tidigare. Om jag inte hade gått ut så skulle han nog ha börjat ana något och det vill jag inte. När jag sa att jag var tvungen att gå för att jag inte ville springa till bussen så såg han lite ledsen ut. Hans ansiktsuttryck ändrades ganska dramatiskt.
Ja må han leva
Idag fyller min kära far 61 år. Har skickat ett gulligt dinosauriekort till honom. Flera på jobbet såg vad jag gjorde och sa att det var ett jättegulligt kort. Hoppas bara att han uppskattar det.
Var nere och hämtade ett paket idag (han ringde upp och aviserade det 09:23 och hamnade på mitt bord) och blev kvar omkring en timme. När jag kom ner så satt hon där och bakom henne satt deras elkille. Han var kvar i några minuter medans hon fick en massa samtal (det brukar bli så när man sitter själv). Han gick efter ett par minuter och jag pratade lite med henne och strax därefter kom Han tillbaka.
Han satte sig ner och jag tyckte att han såg uttråkad ut, men det sa han att han inte var. Han sa att det alltid var kul att gå till jobbet och så sa han: "Och nu är ju du här och [kollegans namn] är på bra humör. Det kan ju inte bli bättre."
Så frågade han mig vad jag tyckte om elkillen och jag sa: "Han verkar väl trevlig" och så sa hon: "Men du [namn]. Sluta nu. Han har ju en flickvän." Då sa han: "Ja, men och? Han är ju inte gift." Då sa jag att det är dumt att beblanda sig med upptagna män.
Så kom vi in på ämnet otrohet. På deras firmafest så hade en av deras kollegor sagt att det där med om mannen är gift eller inte bara är petitesser, så Han kände sig lite pressad av henne där. Sedan tycker han tydligen att det är ok att ha en vid sidan om, om man är fast i ett dåligt äktenskap. Man måste ju lära känna en person innan man bestämmer sig om man vill fortsätta vara med den eller inte. Han har tydligen sett flera sådana saker ske här på Dagab. Man träffas och har trevligt på jobbet och sedan bryter man upp från sitt gamla förhållande utan att den man lämnar någonsin får veta att man redan har träffat en ny.
Så började vi prata om Bonde söker fru. Han tyckte att jag skulle söka till det. Då sa jag att jag inte alls ville göra det. Då sa han att det är ju så att det är uträknat att alla människor får sin kvart i stjärnglansen någon gång under sitt liv. Då sa jag att jag inte ville hamna i det med att söka in till en sådan sak. Då sa han att det var antingen det eller Idol 2007 som jag hade att välja på. Då frågade jag henne om hon hade ett rep jag kunde få och gå och hänga mig någonstans. Då skrattade hon och han sa: "Men det är förbjudet." Då frågade jag om det är förbjudet att begå självmord och då sa han att det var det. Hon sa då att jag skulle ta Idol och sjunga. Då skrattade jag och upprepade: "Sjunga?" Sedan sa jag att jag inte sjunger annat än i duschen hemma. Då sa han att det är ofta så att det är de som kan sjunga som säger att de inte kan det men som är väldigt kritiska på sin egen röst eller så är det de som har en extremt bra självkännedom. Då sa jag att det där sista lät jättebra. Men det verkade inte som att de trodde på mig.
Sedan så frågade hon efter min mailadress så att hon kunde skicka lite roliga saker så den fick hon.
Sedan säger hon till mig: "Men vad har du gjort med dina ögon?" Jag sa att jag inte har gjort något, att det som hon ser är min naturliga ögonfärg. Då undrade hon varför jag använder färgade linser när jag har de här ögonen som jag har. Sedan ville hon titta närmare och längre på dem och det tyckte han att han också att han behövde göra. Så jag har sett dem båda djupt i ögonen idag. Så säger han att blåögdheten kommer att försvinna med tiden och brunögdheten kommer att ta över. Vi har haft den här diskussionen förut och jag sa samma sak nu som jag sa då: "Nej, det tror jag inte alls att den kommer." Han sa även: "Eftersom du tycker det är kul att ändra ögonfärg, varför har du inte sådana linser så att du kan få vampyrögon eller liknande?" Sedan sa han: "Men varför tar du inte och ändra till blåa ögon?" Då tyckte hon att han var dum och att jag inte skulle göra det såvida jag inte kunde ändra så att jag fick riktigt djupblå ögon.
Jag fick se kort på hunden hon har haft (en rottweiler som hette Shiva), bilder på henne som höggravid och bilder på henne som liten flicka tillsammans med sin bror.
Jag frågade om någon av dem visste varför frukten heter äpple men att det heter äppelmos, äppelskrutt, äppelkaka o.s.v. Han hade en teori som lät väldigt trolig och det var att det är ren och skär slöhet i det svenska språket. Det är mycket enklare och det går snabbare att säga äppel... Passade på att fråga varför det ibland heter en och ibland ett. Han svarade på det och det lät jättebra, fast jag fattade inte ett ljud. Men jag är svensk. Jag behöver inte kunna sådana saker. Precis som män inte behöver kunna tvätta. Men det kan han göra och han gör det ganska ofta också.
Vi kom in på invandrare och han sa att han kan tåla att hans dotter kommer hemsläpande med vilken man som helst, men inte en muslim. Han gillar dem verkligen inte. Han avskyr deras sätt att vara. De blir tillsammans med en svensk tjej (gärna blond och blåögd) och hon tror att det kommer att vara de två för evigt, men det slutar ju nästan alltid med att han gifter sig med en kvinna från samma land som han. Jag sa att tack och lov så ser jag inte typiskt svensk ut (har blivit tagen för både det ena och det andra) så jag har aldrig haft några direkta problem med dem.
Så han frågade då hur en typisk svensk ser ut och det tyckte jag var en bra fråga. Det beror nog på vem man frågar. Enligt de flesta utlänningar är det typiskt svenska nog blont och blåögt.
Sedan berättade hon om en sak som hände henne för flera år sedan (innan barnen) när hon hade långt blonderat hår. Hon hade varit på väg hem från krogen och hon var lite lagom rund under fötterna. När hon passerade förbi en grupp på 4-5 män som var från något sådant land så sa de något i stil med: "Ey, vackra flicka. Vad säga du om att stanna, prata lite?" Då sa hon bara: "Jag pratar bara svenska" och gick vidare. I efterhand så kan man tycka att det inte var så smart, men nu hade hon ju tur. De blev nog alldeles för paffa för att reagera.
Han sa att han tyckte att det var skönt att kunna prata illa om och kategorisera folk på det här sättet. Gör han det hemma så får han bara en massa mothugg. Hans fru är ju en chef på Skatteverket och då måste man vara P.K. (politiskt korrekt) tydligen även privat. Jag berättade om ett exempel jag fick höra i helgen om en irakier och han höll med om att den typen av beteende som den hade var rent förkastligt. Så sa jag att om jag kom från Irak så skulle jag vara djupt tacksam över att ha fått komma till Sverige och anpassa mig på alla sätt som krävs av mig. Aldrig att jag skulle snylta på systemet. Man har ju sin stolthet.
Vi pratade även lite om det svenska rättsskyddet. Idag så är det inte så svårt att få ut alla uppgifter från myndigheter som man kan tro. Det finns alltid någon som råkar försäga sig och tack vare vårt personnummer kan man få ut alla uppgifter man vill, bara man har det. Han gav ett exempel som inträffade för ett tag sedan. Det var en privatperson som skickade ett fax till ett svenskt fängelse och uppgav att han jobbade för en myndighet. Personalen kollade inte upp sanningshalten i det så det slutade med att en fånge som inte alls skulle frisläppas fick gå ut i friheten.
Han gick ut och gjorde en parkeringsrunda. Jag frågade henne vad det innebar och det är tydligen så att det har strykit omkring konstiga människor där så att de ska gå och visa sin närvaro och på det sättet skrämma bort eventuella tjuvar/vandaler. Han gick ut och förbi mig och så sa han: "Ja, du är väl kvar här när jag kommer tillbaka" och hon sa: "Ja, det är hon säkert" och så gick han förbi mig. Han såg väldigt skrämmande ut när han gick ut. Händerna bakom ryggen och väldigt rak i ryggen och med bestämda steg (han gjorde sig till för att jag stod där). Tre minuter efter det att han hade gått ut kom han tillbaka. Han har ju verkligen en perfekt längd för min smak.
Hon påpekade för honom att han hade sett väldigt skrämmande ut och då sa han att folk som inte känner honom kan bli lite rädda för honom när han sätter den sidan till och sedan när de träffar honom under andra förhållanden så blir de förvånade över hur pass trevlig han är. Och det kan jag faktiskt förstå. Men jag känner ju honom så jag skulle inte kunna bli skrämd av honom.
Stannade kvar ett tag till och snackade innan jag tyckte att det var dags att gå upp. Jobbade i ungefär en halvtimme innan det var dags att åka och titta efter arbetskläder. När jag och min kollega kommer ner så tittar han lite konstigt på mig och då sa jag: "Jag har ju jobbat så hårt nu så jag tyckte att det var dags för en rast." Då tittade han bara på mig och sa: "Ja, just det..." Vi hittade inga kläder i någon butik. Vi är ute efter en klassisk look och det finns inte i butikerna idag. Vi får väl ta och kolla i kataloger.
Fick skjuts hem idag och det var juknappast helt fel. Men jag har gjort en liten reflektion vad gäller herr'n där i receptionen. När jag kommer ner med en medarbetare av kvinnligt kön för jag ett leende från honom när han säger hej då, när det är ett sällskap av en manlig medarbetare så blir det inget leende...
Var nere och hämtade ett paket idag (han ringde upp och aviserade det 09:23 och hamnade på mitt bord) och blev kvar omkring en timme. När jag kom ner så satt hon där och bakom henne satt deras elkille. Han var kvar i några minuter medans hon fick en massa samtal (det brukar bli så när man sitter själv). Han gick efter ett par minuter och jag pratade lite med henne och strax därefter kom Han tillbaka.
Han satte sig ner och jag tyckte att han såg uttråkad ut, men det sa han att han inte var. Han sa att det alltid var kul att gå till jobbet och så sa han: "Och nu är ju du här och [kollegans namn] är på bra humör. Det kan ju inte bli bättre."
Så frågade han mig vad jag tyckte om elkillen och jag sa: "Han verkar väl trevlig" och så sa hon: "Men du [namn]. Sluta nu. Han har ju en flickvän." Då sa han: "Ja, men och? Han är ju inte gift." Då sa jag att det är dumt att beblanda sig med upptagna män.
Så kom vi in på ämnet otrohet. På deras firmafest så hade en av deras kollegor sagt att det där med om mannen är gift eller inte bara är petitesser, så Han kände sig lite pressad av henne där. Sedan tycker han tydligen att det är ok att ha en vid sidan om, om man är fast i ett dåligt äktenskap. Man måste ju lära känna en person innan man bestämmer sig om man vill fortsätta vara med den eller inte. Han har tydligen sett flera sådana saker ske här på Dagab. Man träffas och har trevligt på jobbet och sedan bryter man upp från sitt gamla förhållande utan att den man lämnar någonsin får veta att man redan har träffat en ny.
Så började vi prata om Bonde söker fru. Han tyckte att jag skulle söka till det. Då sa jag att jag inte alls ville göra det. Då sa han att det är ju så att det är uträknat att alla människor får sin kvart i stjärnglansen någon gång under sitt liv. Då sa jag att jag inte ville hamna i det med att söka in till en sådan sak. Då sa han att det var antingen det eller Idol 2007 som jag hade att välja på. Då frågade jag henne om hon hade ett rep jag kunde få och gå och hänga mig någonstans. Då skrattade hon och han sa: "Men det är förbjudet." Då frågade jag om det är förbjudet att begå självmord och då sa han att det var det. Hon sa då att jag skulle ta Idol och sjunga. Då skrattade jag och upprepade: "Sjunga?" Sedan sa jag att jag inte sjunger annat än i duschen hemma. Då sa han att det är ofta så att det är de som kan sjunga som säger att de inte kan det men som är väldigt kritiska på sin egen röst eller så är det de som har en extremt bra självkännedom. Då sa jag att det där sista lät jättebra. Men det verkade inte som att de trodde på mig.
Sedan så frågade hon efter min mailadress så att hon kunde skicka lite roliga saker så den fick hon.
Sedan säger hon till mig: "Men vad har du gjort med dina ögon?" Jag sa att jag inte har gjort något, att det som hon ser är min naturliga ögonfärg. Då undrade hon varför jag använder färgade linser när jag har de här ögonen som jag har. Sedan ville hon titta närmare och längre på dem och det tyckte han att han också att han behövde göra. Så jag har sett dem båda djupt i ögonen idag. Så säger han att blåögdheten kommer att försvinna med tiden och brunögdheten kommer att ta över. Vi har haft den här diskussionen förut och jag sa samma sak nu som jag sa då: "Nej, det tror jag inte alls att den kommer." Han sa även: "Eftersom du tycker det är kul att ändra ögonfärg, varför har du inte sådana linser så att du kan få vampyrögon eller liknande?" Sedan sa han: "Men varför tar du inte och ändra till blåa ögon?" Då tyckte hon att han var dum och att jag inte skulle göra det såvida jag inte kunde ändra så att jag fick riktigt djupblå ögon.
Jag fick se kort på hunden hon har haft (en rottweiler som hette Shiva), bilder på henne som höggravid och bilder på henne som liten flicka tillsammans med sin bror.
Jag frågade om någon av dem visste varför frukten heter äpple men att det heter äppelmos, äppelskrutt, äppelkaka o.s.v. Han hade en teori som lät väldigt trolig och det var att det är ren och skär slöhet i det svenska språket. Det är mycket enklare och det går snabbare att säga äppel... Passade på att fråga varför det ibland heter en och ibland ett. Han svarade på det och det lät jättebra, fast jag fattade inte ett ljud. Men jag är svensk. Jag behöver inte kunna sådana saker. Precis som män inte behöver kunna tvätta. Men det kan han göra och han gör det ganska ofta också.
Vi kom in på invandrare och han sa att han kan tåla att hans dotter kommer hemsläpande med vilken man som helst, men inte en muslim. Han gillar dem verkligen inte. Han avskyr deras sätt att vara. De blir tillsammans med en svensk tjej (gärna blond och blåögd) och hon tror att det kommer att vara de två för evigt, men det slutar ju nästan alltid med att han gifter sig med en kvinna från samma land som han. Jag sa att tack och lov så ser jag inte typiskt svensk ut (har blivit tagen för både det ena och det andra) så jag har aldrig haft några direkta problem med dem.
Så han frågade då hur en typisk svensk ser ut och det tyckte jag var en bra fråga. Det beror nog på vem man frågar. Enligt de flesta utlänningar är det typiskt svenska nog blont och blåögt.
Sedan berättade hon om en sak som hände henne för flera år sedan (innan barnen) när hon hade långt blonderat hår. Hon hade varit på väg hem från krogen och hon var lite lagom rund under fötterna. När hon passerade förbi en grupp på 4-5 män som var från något sådant land så sa de något i stil med: "Ey, vackra flicka. Vad säga du om att stanna, prata lite?" Då sa hon bara: "Jag pratar bara svenska" och gick vidare. I efterhand så kan man tycka att det inte var så smart, men nu hade hon ju tur. De blev nog alldeles för paffa för att reagera.
Han sa att han tyckte att det var skönt att kunna prata illa om och kategorisera folk på det här sättet. Gör han det hemma så får han bara en massa mothugg. Hans fru är ju en chef på Skatteverket och då måste man vara P.K. (politiskt korrekt) tydligen även privat. Jag berättade om ett exempel jag fick höra i helgen om en irakier och han höll med om att den typen av beteende som den hade var rent förkastligt. Så sa jag att om jag kom från Irak så skulle jag vara djupt tacksam över att ha fått komma till Sverige och anpassa mig på alla sätt som krävs av mig. Aldrig att jag skulle snylta på systemet. Man har ju sin stolthet.
Vi pratade även lite om det svenska rättsskyddet. Idag så är det inte så svårt att få ut alla uppgifter från myndigheter som man kan tro. Det finns alltid någon som råkar försäga sig och tack vare vårt personnummer kan man få ut alla uppgifter man vill, bara man har det. Han gav ett exempel som inträffade för ett tag sedan. Det var en privatperson som skickade ett fax till ett svenskt fängelse och uppgav att han jobbade för en myndighet. Personalen kollade inte upp sanningshalten i det så det slutade med att en fånge som inte alls skulle frisläppas fick gå ut i friheten.
Han gick ut och gjorde en parkeringsrunda. Jag frågade henne vad det innebar och det är tydligen så att det har strykit omkring konstiga människor där så att de ska gå och visa sin närvaro och på det sättet skrämma bort eventuella tjuvar/vandaler. Han gick ut och förbi mig och så sa han: "Ja, du är väl kvar här när jag kommer tillbaka" och hon sa: "Ja, det är hon säkert" och så gick han förbi mig. Han såg väldigt skrämmande ut när han gick ut. Händerna bakom ryggen och väldigt rak i ryggen och med bestämda steg (han gjorde sig till för att jag stod där). Tre minuter efter det att han hade gått ut kom han tillbaka. Han har ju verkligen en perfekt längd för min smak.
Hon påpekade för honom att han hade sett väldigt skrämmande ut och då sa han att folk som inte känner honom kan bli lite rädda för honom när han sätter den sidan till och sedan när de träffar honom under andra förhållanden så blir de förvånade över hur pass trevlig han är. Och det kan jag faktiskt förstå. Men jag känner ju honom så jag skulle inte kunna bli skrämd av honom.
Stannade kvar ett tag till och snackade innan jag tyckte att det var dags att gå upp. Jobbade i ungefär en halvtimme innan det var dags att åka och titta efter arbetskläder. När jag och min kollega kommer ner så tittar han lite konstigt på mig och då sa jag: "Jag har ju jobbat så hårt nu så jag tyckte att det var dags för en rast." Då tittade han bara på mig och sa: "Ja, just det..." Vi hittade inga kläder i någon butik. Vi är ute efter en klassisk look och det finns inte i butikerna idag. Vi får väl ta och kolla i kataloger.
Fick skjuts hem idag och det var juknappast helt fel. Men jag har gjort en liten reflektion vad gäller herr'n där i receptionen. När jag kommer ner med en medarbetare av kvinnligt kön för jag ett leende från honom när han säger hej då, när det är ett sällskap av en manlig medarbetare så blir det inget leende...
Poppis
Så, då har jag kommit hem från Västerås. Det har varit en väldigt trevlig helg måste jag säga. Jag satte mig på tåget i lördags och sedan kom jag fram 12:05 till stationen i Västerås och sedan vet jag inte var tiden tog vägen. Det var knappt så att tiden räckte till när jag skulle åka hem idag och ändå gick tåget 14:55.
Det började väl inte så bra. jag gick av tåget och gick uppför trapporna med Zeppelin i lurarna när jag känner någon som tar tag i mig bakifrån. Det visade sig att hon hade stått på perrongen och väntat, men jag som den stressade stockholmare som jag är, är van vid att det är spärrar vid tåg. Åtminstone T-bana och pendel. Man möts alltid upp utanför spärrarna där och jag reflekerade inte över att det inte var så med regionaltåg.
Men i vilket fall som helst så gick vi först ner till hamnen och satt och pratade lite där och sedan gick vi till slottet de har där och tittade på en utställning, efter det så gick vi och handlade en flaska rödtjut och sedan gck vi till hennes jobb för att hon ville kolla mina ögon. Vi kom dit och jag fick hälsa på några av hennes kollegor.
Sedan gick vi in i underdökningsrummet och min syn är lika som förra gången och mina ögon mådde bara bra. Fick med mig några ofärgade linser så att jag har några att använda då mina färgade är slut här hemma. Sedan betalade jag för de linserna som hon beställde på en gång.
Sedan gick vi och handlade lite tilltugg till vinet samt lite frukosttillbehör och sedan gick vi och lämpade av det i kylen på hennes jobb och sedan gick vi och åt kinamat. Mumsigt värre. Efter det så bestämde vi oss för att åka hem till henne och öppna vinflaskan och prata. Vi har ju inte setts sedan i november, eller något sådant. Så vi tog bussen dit och sedan satte vi oss på hennes sju meter långa balkong. Hon är nyskild och bor i en fyra på 105 kvm och betalar i hyra 4 400:- och sedan 2 333:- i avbetalning på lånet. Bostadsrätten kostade henne 750 000:-. Det r billigt att bo där.
När klockan var 01:00 så tyckte vi att det var dags att gå och lägga oss. Vi hade ju suttit där sedan c:a 18:00 och pratat om allt mellan himmer och jord. Hennes f.d. man, hur hennes förhållande var men att hon inte såg det när hon var mitt i det, att hon håller på med ett litet utkast till en roman (hon har alltid velat skriva en), om jag hade några planer på att plugga något, min "flirt" på jobbet (hon tror att det kan vara så att han tycker för mycket om mig för att såra mig genom att bara vänstra med mig, men att han fortfarande inte är beredd att lämna sitt långa förhållande) och en massa annat.
Vi gick upp klockan 09 så vi hade lite tid på oss att göra saker. Det vi skulle göra var att cykla runt i Västerås och kolla in hur det ser ut. Eller rättare sagt, det var för min skull.
Vi gav oss iväg efter frukosten (kl. 11:15) men vi hade bara cyklat i fem minuter innan hon fick ett samtal från den ena av sina döttrar (hon har två tvillingtjejer på nio år) och hon sa att de var på väg över till henne för att lämna två teckningar på mors dag till henne. Deras far hade varit snäll nog och lät dem stanna där i en timme. Det är tydligen så att jag är populär i deras ögon då de mer eller mindre tävlade om min uppmärksamhet. När deras mor sedan sa att jag hade sovit i den ena tjejens säng så frågade den andra: "Varför sov du i hennes säng?" Jag svarade då att jag blev ditvisad av deras mamma. Så nästa gång jag är där så får jag sova i den andra tjejens säng. Sedan så fick de två flickorna min mailadress för de vill kunna skriva till mig. Efter det var det dags för dem att cykla tillbaka till sin pappa, men det ville de inte riktigt och efteråt så sa min kompis att det var för att jag var där. Kul!
I vilket fall som helst så tog vi och cyklade omkring i Västerås C men vi tog en omväg via deras kyrkogård och koloniområde. Åkte ner till hamnen och köpte en sallad var och satte oss ner i solen och åt den och helt plötsligt var det 20 minuter kvar innan mitt tåg gick så vi tog och trampade iväg till stationen och så gick jag på tåget och hon tog med sig båda cyklarna och gick till sitt jobb (ungefär fem minuters promenad) för att lämpa av den ena där och cykla hem på den andra. Så imorgon måste hon komma ihåg att ta bussen till jobbet så att hon kan cykla hem på den hon har ställt där.
Tåget gick punktligt 15:55 och jag satte min fot innanför min dörr 16:30. Det måste ha gått snabbare än en timme till Centralen för det här tåget med tanke på att T-banan tar 28 minuter hem till mig. Sedan tar det ju några minuter att gå från Centralstationen till T-Centralen och sedan tar det ungefär sju minuter för mig att gå från T-banan och hem.
Det började väl inte så bra. jag gick av tåget och gick uppför trapporna med Zeppelin i lurarna när jag känner någon som tar tag i mig bakifrån. Det visade sig att hon hade stått på perrongen och väntat, men jag som den stressade stockholmare som jag är, är van vid att det är spärrar vid tåg. Åtminstone T-bana och pendel. Man möts alltid upp utanför spärrarna där och jag reflekerade inte över att det inte var så med regionaltåg.
Men i vilket fall som helst så gick vi först ner till hamnen och satt och pratade lite där och sedan gick vi till slottet de har där och tittade på en utställning, efter det så gick vi och handlade en flaska rödtjut och sedan gck vi till hennes jobb för att hon ville kolla mina ögon. Vi kom dit och jag fick hälsa på några av hennes kollegor.
Sedan gick vi in i underdökningsrummet och min syn är lika som förra gången och mina ögon mådde bara bra. Fick med mig några ofärgade linser så att jag har några att använda då mina färgade är slut här hemma. Sedan betalade jag för de linserna som hon beställde på en gång.
Sedan gick vi och handlade lite tilltugg till vinet samt lite frukosttillbehör och sedan gick vi och lämpade av det i kylen på hennes jobb och sedan gick vi och åt kinamat. Mumsigt värre. Efter det så bestämde vi oss för att åka hem till henne och öppna vinflaskan och prata. Vi har ju inte setts sedan i november, eller något sådant. Så vi tog bussen dit och sedan satte vi oss på hennes sju meter långa balkong. Hon är nyskild och bor i en fyra på 105 kvm och betalar i hyra 4 400:- och sedan 2 333:- i avbetalning på lånet. Bostadsrätten kostade henne 750 000:-. Det r billigt att bo där.
När klockan var 01:00 så tyckte vi att det var dags att gå och lägga oss. Vi hade ju suttit där sedan c:a 18:00 och pratat om allt mellan himmer och jord. Hennes f.d. man, hur hennes förhållande var men att hon inte såg det när hon var mitt i det, att hon håller på med ett litet utkast till en roman (hon har alltid velat skriva en), om jag hade några planer på att plugga något, min "flirt" på jobbet (hon tror att det kan vara så att han tycker för mycket om mig för att såra mig genom att bara vänstra med mig, men att han fortfarande inte är beredd att lämna sitt långa förhållande) och en massa annat.
Vi gick upp klockan 09 så vi hade lite tid på oss att göra saker. Det vi skulle göra var att cykla runt i Västerås och kolla in hur det ser ut. Eller rättare sagt, det var för min skull.
Vi gav oss iväg efter frukosten (kl. 11:15) men vi hade bara cyklat i fem minuter innan hon fick ett samtal från den ena av sina döttrar (hon har två tvillingtjejer på nio år) och hon sa att de var på väg över till henne för att lämna två teckningar på mors dag till henne. Deras far hade varit snäll nog och lät dem stanna där i en timme. Det är tydligen så att jag är populär i deras ögon då de mer eller mindre tävlade om min uppmärksamhet. När deras mor sedan sa att jag hade sovit i den ena tjejens säng så frågade den andra: "Varför sov du i hennes säng?" Jag svarade då att jag blev ditvisad av deras mamma. Så nästa gång jag är där så får jag sova i den andra tjejens säng. Sedan så fick de två flickorna min mailadress för de vill kunna skriva till mig. Efter det var det dags för dem att cykla tillbaka till sin pappa, men det ville de inte riktigt och efteråt så sa min kompis att det var för att jag var där. Kul!
I vilket fall som helst så tog vi och cyklade omkring i Västerås C men vi tog en omväg via deras kyrkogård och koloniområde. Åkte ner till hamnen och köpte en sallad var och satte oss ner i solen och åt den och helt plötsligt var det 20 minuter kvar innan mitt tåg gick så vi tog och trampade iväg till stationen och så gick jag på tåget och hon tog med sig båda cyklarna och gick till sitt jobb (ungefär fem minuters promenad) för att lämpa av den ena där och cykla hem på den andra. Så imorgon måste hon komma ihåg att ta bussen till jobbet så att hon kan cykla hem på den hon har ställt där.
Tåget gick punktligt 15:55 och jag satte min fot innanför min dörr 16:30. Det måste ha gått snabbare än en timme till Centralen för det här tåget med tanke på att T-banan tar 28 minuter hem till mig. Sedan tar det ju några minuter att gå från Centralstationen till T-Centralen och sedan tar det ungefär sju minuter för mig att gå från T-banan och hem.
Jepp...
Så är det fredag igen då. En lång fredag. Men ändock fredag.
Och en ganska bra fredag måste jag säga att det är. Det var 15 grader och (visserligen) mulet i morse när jag gick. Tunnelbanan gick i tid och det gjorde även pendeln och bussen gick i tid den med. Hade sällskap med Dagabkvinnan på pendeln och vi kom in på det där med tonåringar och då säger hon att det inte kan ha varit så länge sedan som jag var det. Då räknade jag efter och så sa jag: "Tja, det är minst 13 år sedan." Då frågade hon mig hur gammal jag var och jag svarade 32. Då tittade hon på mig och sa: "Jag trodde du bara var omkring 24, 25 år." Trevligt att höra sådana saker.
Blev ganska så förbannad på en kollega i morse (samma som sa det där om att vi i växeln ska hämta mjölk och mackor). Han och en annan gick ner och hämtade mackor (kors i taket) och när de kommer upp så säger jag att de kan lägga över tio vita frallor i backen med de mörka mackorna och lämna backen med de vita frallorna här i växeln så att den som kör över mackorna till lagret kan hämta dem här i receptionen. Hans svar blir: "Nä du. Jag tar och kör bort korgarna dit bort" (köket). Det hela resulterar i att jag ser rött eftersom jag har förklarat för honom hur det går till tidigare och han totaldissade mig den gången också. Jag håller tand för tunga, stänger av min telefon och går och gör det hela själv. I efterhand så kommer jag på att jag borde ha sagt till honom: "Men visst. Gör det du. Så kopplar vi alla samtal från lagret som undrar varför de inte har fått sina mackor idag så får du förklara för dem att du inte ville göra som man skulle göra och därför får de inga mackor idag."
Kan säga att den mannen nu har bränt alla sina skepp hos mig. Han är så jävla arrogant och tror att han är någon. Så jävla barnslig är han så det finns inte. Han kan verkligen inte lyssna på någon. Har inte drabbats av hans stil själv tidigare utan bara hört andra berätta. Nu när jag själv har råkat ut för den stilen så känner jag bara... Aaargghhhhh!!!
I vilket fall som helst hämtade jag paket idag. Min ena kollega sa att det var ett paket från Svanströms så jag gick ner dit. När jag kommer dit så sitter han ensam, men han snackar med en chaufför. En som tydligen har gått i pension men arbetar lite extra. Jag ser pakethörnan och i den finns det två paket och båda var till oss. Men de var inte så tunga så det var ingen fara. Men i vilket fall som helst så säger Han då till chauffören att när han går i pension ska han gå upp tidigt varje morgon och sätta sig på trappen och titta på alla som stressar iväg till jobbet varje morgon.
Chauffören går efter någon minut och vi blir kvar ensamma. Hon är och fixar med massa saker som inte har med receptionen att göra. Kolla parkeringarna, byta kåpor till nödutgångarna och kolla stängslet. De har tydligen en kilometer stängsel runt den här byggnaden så det tar 20 minuter att kolla det.
Vi pratar om allt möjligt och efter några minuter kommer han fram med en godispåse och bjuder mig på lite godis. Han har själv ätit lite godis eftersom det inte är kakor och det är kakor han inte äter något mer. Det finns alltid undantag och kryphål om man vill.
Vet inte hur vi kommer in på det, men han säger att ungdomar idag när de ska jobba lite extra. För dem så kommer till exempel ett jobb på McDonalds före ett jobb som väktare. Då sa jag att jag skulle tio gånger hellre jobba som väktare än på McD och han höll verkligen med mig om det. Han är inget större fan av det stället och det är inte jag heller om jag ska vara ärlig. Den enda gången jag äter där är när jag har varit ute och känner mig lite hungrig där framåt kvällskvisten (natten). Jag tycker att allt smakar likadant där oavsett vad man köper. Det höll han med om. Sedan sa han att han inte gillade den där unkna doften som slår emot en när man går in där. Den enda gången han äter där är när de bilar ner till Ronneby. Jag föreslog på skoj då vägkrogar och då sa han: "Aldrig i livet. Där dryper ju allt av fett. På McDonalds kan man äta hyfsat nyttigt i alla fall" och då sa jag: "Jo, det kan man om man hoppar över pommes stripsen och dipen." Han sa då att han inte har ätit pommes på flera år och när han är på McD så tar han sallad eller frukt till sin meny. Jag sa att jag oftast tar minimorötterna och då sa han: "Ja, de är goda."
Sedan så kom vi in på det där med fetthalt i mjölk då vi innan hade pratat om McD:s skållheta kaffe. Han har ju mjölk i sitt kaffe och där har de mellanmjölk och det tycker han är larvigt. Med tanke på hur lite mjölk man har i kaffet så spelar det ingen större roll om man har standard eller mellan om det är nyttigheten man är ute efter. En gång i tiden så hade han grädde i kaffet, men nu tycker han att det blir för mycket vad gäller fettet. Inte så att han tänker på nyttigheten, utan rent smakmässigt. Och sedan så är det egentligen konstigt att den där 1,5% som skiljer mellanmjölk från standardmjölk gör så mycket för smaken. Är man van vid mellanmjölk smakar standardmjölk som grädde.
Sedan sa han att hans son inte tänker på vad han äter och dricker och dess nyttighet, men när det gäller mjölk så ska han ha minimjölk. Jag (och han) tycker att lättmjölk (0,5% fetthalt) är färgat vatten så minimjölk med sina 0,3% är så nära vatten man kan komma. Vi har alla våra egenskaper.
Så kom hon tillbaka för att kåporna hon hade fått var helt fel. När hon kom så satt han i telefon så vi pratade lite (med någon ansvarig för han fick veta vem som skulle sitta som vikarie den 29-30 då han inte ska vara där). Hon sa att han hade försökt byta kåpan till deras lås och inte lyckats. Han hade hållt på i en halvtimme innan han gav upp och då gjorde hon ett försök. Han sa bara "lycka till" till henne. Hon gick dit och två minuter senare så var den nya kåpan på plats. Så det verkar som att hon är den tekniska av de två.
Hon ser på sin mobil att det är ett missat samtal där och går och ringer det. Det blir ett ganska långt samtal och han bestämmer sig för att busa lite med henne och går och tjuvlyssnar. Sedan kommer han tillbaka och säger: "Hon har något på gång..." och med det menar han kille. Hon har tydlligen haft några förhållanden redan under den tiden hon har varit här och han säger att han föredrar att arbeta med någon som har en partner för då blir det inga missförstånd och dyligt.
Sedan tar hon och går iväg igen för att fixa lite på lagret då de inte hittar de rätta kåporna. Då säger han (på skoj) att han har lite svårt för att hon har tagit över allt där. Då sa jag (på skoj): "Men det är väl bara att slå näven i bordet och säga till" och då sa han: "Nä, man ska inte säga till kvinnorna för då får man bara en Boris." En Boris är - fick jag lära mig igår - är när man lappar till med öppen hand i bakhuvudet på en person. Då sa jag: "Men det får man väl inte" och då svarade han: "Jo, jag får alltid det." Då sa jag: "Det kanske kan bero på hur du säger saker och ting" och nu förstod han inget alls. Så sa han att eftersom han har svårt för överhögheter (precis som jag), så tycker han att man måste göra någon handling som gör så att man förtjänar respekten.
Han får ett samtal och sedan säger jag till honom att man ska vara snäll (det var ett internsamtal så han bad personen dra åt helvete). Då sa han att han alltid är snäll. På det svarade jag: "Nähä du. Försök inte. Det är du inte alls det" och så tog jag exemplet när han kallade mig (på skoj) "a pain inte the ass" och så sa jag att han minsann inte skulle få något godis nästa gång jag bjöd på det. Då sa han: "Joho, det kommer jag visst. Du kommer inte att kunna låta bli att bjuda mig" och då tittade jag ned i golvet och erkände att han nog hade rätt i det.
Vi kommer in på min kollega och han frågar mig om jag såg hennes kjol igår. Jag jobbar ju bara med henne så jag tänker inte längre på vad hon har för kläder. Han sa att den var verkligen kort. Nästan som om hon hade kommit av "kvällsskiftet" precis innan hon kom hit. Sedan berättade han att han och hans närmsta chef (den säkerhetsansvarige) har pratat om hennes stövlar. Hans chef hade sagt att hon byter mellan två stövlar och att hon har dem varannan dag. Men nu så hade hon haft dem fyra dagar i sträck och det var idag som hon hade ett annat par. (Nu undrar jag vad de säger om mig...)
Så ser jag att tar tar en tablett av något slag och sedan går han in i köket och jag tror att det är för att ta ett glas vatten. Men så är det inte. Han kommer ut med ett äpple i handen. Sedan sitter han och grimarserar väldigt och jag får höra att den inte är så god den där tabletten. Den ska sväljas hel och enligt honom så fastnar den i halsen. Då frågar jag om det inte blir lättare om han sväljer ned den med vatten. Men han sa att det blir ännu värre då. Han har tydligen svårt att svälja tabletter hela, men det är rent psykologiskt. Då frågar jag honom om han inte kan tugga sönder den. Då säger han att den är fruktansvärt äcklig så det vill han inte.
Så frågar han om jag ger blod och jag svarar: "Nej. Jag har så svårt för det där med nålar" och då säger han: "Det är jag också, men jag lämnar ändå. Jag har aldrig tittat när de har stuckit in nålen" och av de orden drar jag slutsatsen att tabletten har något med det att göra. Sedan säger han att han har svårt att se sjukhusserier på grund av det och då säger jag: "Ja, jag med. Jag kan se operationer men inte när de sticker in en nål." Han säger att det är en speciell smärta när de drar ut nålen ur venen som han inte är så angenäm och som inte liknar något annat. Så han tycker att om han kan så kan jag lämna blod. Jag får se hur det blir med det. Hur det än är så kommer ju blodbussen bara en gång i kvartalet så han kommer ju aldrig att få veta det och det sa jag. Då sa han att: "Med tanke på alla kablar de kapar hos er så kommer ni nog bli kvar i ett halvår till." Då sa jag: "Njä, det tror jag inte. Det tar ju inte så lång tid att fixa en avgrävd kabel direkt." Och när jag säger det så ser han faktiskt lite ledsen ut.
Han frågar mig även vad jag har för blodgrupp och det vet jag inte så det säger jag. Han är A-. Då säger jag: "Men är inte det lite ovanligt?" och han säger att det är ungefär 7% av befolkningen som har den blodgruppen. Hon som sitter och jobbar med honom har tydligen samma blodgrupp.
Så kommer hon tillbaka och han frågar mig om jag har internet uppe hos mig och det har jag och då undrar han om jag har tittat på den lilla buffelungen som blir attackerad av en grupp lejon och en krokodil samtidigt men överlever. Det har jag inte och då säger han: "Men då tycker jag att du ska titta på den. Det slutar lyckligt." (Aftonbladets artikel och en direktlänk till filmen på Youtube.)
Så kommer vi in på min kollega och hon sa: "Såg du hennes kjol igår? Kan det vara kortare? [Namn på den trevliga nattvakten] höll på att storkna när han såg det." Då frågade jag hur kort den hade varit då jag inte tänker på vad hon har för konstiga kläder på sig längre. Hon sa att den slutade väldigt högt upp på låret och så var det ett sprund mitt bak. "Så när det blåste så såg man nästan allt." Så kom hon på den billianta idén att försöka tussa ihop de två (OBS! Skämt) Så sa hon till honom: "Men ni kan väl gå ut på parmiddag. Du och [vaktens namn] och [mitt namn] och [min kollegas namn] så att ni kan lära känna varandra bättre." Han såg lite konstig ut, men sa: "Visst." Och så vände hon sig till mig och sa: "Och så kan [hans namn] bjuda dig på whiskey" och på det svarade jag: "Ja, men det låter trevligt." och han svarade lite gladare: "Inga problem."
Sedan frågade hon mig om vi sökte någon tjänst hos oss. Då sa jag att det var en produktanvarig och en innesäljarchef. Det såg inte ut som om hon tyckte att det verkade passa henne så jag sa: "Men om det dyker upp något så kan jag höra av mig." Det tyckte hon lät bra så det får jag väl lov att göra då. Då sa han: "Men skulle du stå ut med att jobba med henne då?" och då tror jag automatiskt att han menar mig, men det gör han inte (för en gångs skull), utan han menar min kollega. Då sa jag: "Men usch vad du är elak mot henne" och då skrattar han bara åt mig och säger: "Än du då? Du snackar ju verkligen skit om henne varje dag" och på det svarade jag: "Men jag jobbar ju med henne så det får jag göra." (Ja, vi retas/jävlas ganska mycket med varandra. Flera gånger/dag.) Sedan sa jag att de två måste komma och hälsa på oss och se vårt fina ombygge och speciellt då hon som var så nära att söka tjänsten som innesäljare. De lovade att de skulle göra det och jag får väl tjata på dem om de inte gör det.
När klockan är 10:50 tycker jag att det är dags att gå upp så det gör jag (hade varit där i ungefär 50 minuter). Och precis när jag går så kommer det in två från oss och tjejen frågar om hon ska hjälpa mig att bära ett paket. De är lätta, men det blir ju lite att det blockerar synfältet så hon får ta det översta. Så frågar hon om de två hon hade frågat gick och hämtade mackor och mjölk. Då sa jag att de hade gjort det och sedan berättat den ena personens beteende och hon bara skakade på huvudet åt det. Pratade lite senare med en annan här på jobbet om det och han gillar inte honom alls så han skakade hand med mig och önskade mig välkommen i klubben.
Imorgon ska jag till Västerås och hälsa på en kompis. Kommer hem igen på söndag eftermiddag då jag sover över där. Det ska bli riktigt kul då det var ett tag sedan som vi träffades och de senaste två gångerna så är det hon som har kommit till Sthlm, så jag tyckte att det var min tur att hälsa på henne nu. Så jag ska ta tåget som går 11:05 och jag kommer att vara framme 12:05. Helt otroligt att det går så pass snabbt ändå. I tåget jag åker dit med är det numrerade latser och jag har fått en fönsterplats. Sedan är det billigare att åka tåg om man bokar i tid än vad det är att åka buss. Det tycker jag är bra då tåg är miljömässigt bättre än buss och vi måste vara rädda om miljön.
Och en ganska bra fredag måste jag säga att det är. Det var 15 grader och (visserligen) mulet i morse när jag gick. Tunnelbanan gick i tid och det gjorde även pendeln och bussen gick i tid den med. Hade sällskap med Dagabkvinnan på pendeln och vi kom in på det där med tonåringar och då säger hon att det inte kan ha varit så länge sedan som jag var det. Då räknade jag efter och så sa jag: "Tja, det är minst 13 år sedan." Då frågade hon mig hur gammal jag var och jag svarade 32. Då tittade hon på mig och sa: "Jag trodde du bara var omkring 24, 25 år." Trevligt att höra sådana saker.
Blev ganska så förbannad på en kollega i morse (samma som sa det där om att vi i växeln ska hämta mjölk och mackor). Han och en annan gick ner och hämtade mackor (kors i taket) och när de kommer upp så säger jag att de kan lägga över tio vita frallor i backen med de mörka mackorna och lämna backen med de vita frallorna här i växeln så att den som kör över mackorna till lagret kan hämta dem här i receptionen. Hans svar blir: "Nä du. Jag tar och kör bort korgarna dit bort" (köket). Det hela resulterar i att jag ser rött eftersom jag har förklarat för honom hur det går till tidigare och han totaldissade mig den gången också. Jag håller tand för tunga, stänger av min telefon och går och gör det hela själv. I efterhand så kommer jag på att jag borde ha sagt till honom: "Men visst. Gör det du. Så kopplar vi alla samtal från lagret som undrar varför de inte har fått sina mackor idag så får du förklara för dem att du inte ville göra som man skulle göra och därför får de inga mackor idag."
Kan säga att den mannen nu har bränt alla sina skepp hos mig. Han är så jävla arrogant och tror att han är någon. Så jävla barnslig är han så det finns inte. Han kan verkligen inte lyssna på någon. Har inte drabbats av hans stil själv tidigare utan bara hört andra berätta. Nu när jag själv har råkat ut för den stilen så känner jag bara... Aaargghhhhh!!!
I vilket fall som helst hämtade jag paket idag. Min ena kollega sa att det var ett paket från Svanströms så jag gick ner dit. När jag kommer dit så sitter han ensam, men han snackar med en chaufför. En som tydligen har gått i pension men arbetar lite extra. Jag ser pakethörnan och i den finns det två paket och båda var till oss. Men de var inte så tunga så det var ingen fara. Men i vilket fall som helst så säger Han då till chauffören att när han går i pension ska han gå upp tidigt varje morgon och sätta sig på trappen och titta på alla som stressar iväg till jobbet varje morgon.
Chauffören går efter någon minut och vi blir kvar ensamma. Hon är och fixar med massa saker som inte har med receptionen att göra. Kolla parkeringarna, byta kåpor till nödutgångarna och kolla stängslet. De har tydligen en kilometer stängsel runt den här byggnaden så det tar 20 minuter att kolla det.
Vi pratar om allt möjligt och efter några minuter kommer han fram med en godispåse och bjuder mig på lite godis. Han har själv ätit lite godis eftersom det inte är kakor och det är kakor han inte äter något mer. Det finns alltid undantag och kryphål om man vill.
Vet inte hur vi kommer in på det, men han säger att ungdomar idag när de ska jobba lite extra. För dem så kommer till exempel ett jobb på McDonalds före ett jobb som väktare. Då sa jag att jag skulle tio gånger hellre jobba som väktare än på McD och han höll verkligen med mig om det. Han är inget större fan av det stället och det är inte jag heller om jag ska vara ärlig. Den enda gången jag äter där är när jag har varit ute och känner mig lite hungrig där framåt kvällskvisten (natten). Jag tycker att allt smakar likadant där oavsett vad man köper. Det höll han med om. Sedan sa han att han inte gillade den där unkna doften som slår emot en när man går in där. Den enda gången han äter där är när de bilar ner till Ronneby. Jag föreslog på skoj då vägkrogar och då sa han: "Aldrig i livet. Där dryper ju allt av fett. På McDonalds kan man äta hyfsat nyttigt i alla fall" och då sa jag: "Jo, det kan man om man hoppar över pommes stripsen och dipen." Han sa då att han inte har ätit pommes på flera år och när han är på McD så tar han sallad eller frukt till sin meny. Jag sa att jag oftast tar minimorötterna och då sa han: "Ja, de är goda."
Sedan så kom vi in på det där med fetthalt i mjölk då vi innan hade pratat om McD:s skållheta kaffe. Han har ju mjölk i sitt kaffe och där har de mellanmjölk och det tycker han är larvigt. Med tanke på hur lite mjölk man har i kaffet så spelar det ingen större roll om man har standard eller mellan om det är nyttigheten man är ute efter. En gång i tiden så hade han grädde i kaffet, men nu tycker han att det blir för mycket vad gäller fettet. Inte så att han tänker på nyttigheten, utan rent smakmässigt. Och sedan så är det egentligen konstigt att den där 1,5% som skiljer mellanmjölk från standardmjölk gör så mycket för smaken. Är man van vid mellanmjölk smakar standardmjölk som grädde.
Sedan sa han att hans son inte tänker på vad han äter och dricker och dess nyttighet, men när det gäller mjölk så ska han ha minimjölk. Jag (och han) tycker att lättmjölk (0,5% fetthalt) är färgat vatten så minimjölk med sina 0,3% är så nära vatten man kan komma. Vi har alla våra egenskaper.
Så kom hon tillbaka för att kåporna hon hade fått var helt fel. När hon kom så satt han i telefon så vi pratade lite (med någon ansvarig för han fick veta vem som skulle sitta som vikarie den 29-30 då han inte ska vara där). Hon sa att han hade försökt byta kåpan till deras lås och inte lyckats. Han hade hållt på i en halvtimme innan han gav upp och då gjorde hon ett försök. Han sa bara "lycka till" till henne. Hon gick dit och två minuter senare så var den nya kåpan på plats. Så det verkar som att hon är den tekniska av de två.
Hon ser på sin mobil att det är ett missat samtal där och går och ringer det. Det blir ett ganska långt samtal och han bestämmer sig för att busa lite med henne och går och tjuvlyssnar. Sedan kommer han tillbaka och säger: "Hon har något på gång..." och med det menar han kille. Hon har tydlligen haft några förhållanden redan under den tiden hon har varit här och han säger att han föredrar att arbeta med någon som har en partner för då blir det inga missförstånd och dyligt.
Sedan tar hon och går iväg igen för att fixa lite på lagret då de inte hittar de rätta kåporna. Då säger han (på skoj) att han har lite svårt för att hon har tagit över allt där. Då sa jag (på skoj): "Men det är väl bara att slå näven i bordet och säga till" och då sa han: "Nä, man ska inte säga till kvinnorna för då får man bara en Boris." En Boris är - fick jag lära mig igår - är när man lappar till med öppen hand i bakhuvudet på en person. Då sa jag: "Men det får man väl inte" och då svarade han: "Jo, jag får alltid det." Då sa jag: "Det kanske kan bero på hur du säger saker och ting" och nu förstod han inget alls. Så sa han att eftersom han har svårt för överhögheter (precis som jag), så tycker han att man måste göra någon handling som gör så att man förtjänar respekten.
Han får ett samtal och sedan säger jag till honom att man ska vara snäll (det var ett internsamtal så han bad personen dra åt helvete). Då sa han att han alltid är snäll. På det svarade jag: "Nähä du. Försök inte. Det är du inte alls det" och så tog jag exemplet när han kallade mig (på skoj) "a pain inte the ass" och så sa jag att han minsann inte skulle få något godis nästa gång jag bjöd på det. Då sa han: "Joho, det kommer jag visst. Du kommer inte att kunna låta bli att bjuda mig" och då tittade jag ned i golvet och erkände att han nog hade rätt i det.
Vi kommer in på min kollega och han frågar mig om jag såg hennes kjol igår. Jag jobbar ju bara med henne så jag tänker inte längre på vad hon har för kläder. Han sa att den var verkligen kort. Nästan som om hon hade kommit av "kvällsskiftet" precis innan hon kom hit. Sedan berättade han att han och hans närmsta chef (den säkerhetsansvarige) har pratat om hennes stövlar. Hans chef hade sagt att hon byter mellan två stövlar och att hon har dem varannan dag. Men nu så hade hon haft dem fyra dagar i sträck och det var idag som hon hade ett annat par. (Nu undrar jag vad de säger om mig...)
Så ser jag att tar tar en tablett av något slag och sedan går han in i köket och jag tror att det är för att ta ett glas vatten. Men så är det inte. Han kommer ut med ett äpple i handen. Sedan sitter han och grimarserar väldigt och jag får höra att den inte är så god den där tabletten. Den ska sväljas hel och enligt honom så fastnar den i halsen. Då frågar jag om det inte blir lättare om han sväljer ned den med vatten. Men han sa att det blir ännu värre då. Han har tydligen svårt att svälja tabletter hela, men det är rent psykologiskt. Då frågar jag honom om han inte kan tugga sönder den. Då säger han att den är fruktansvärt äcklig så det vill han inte.
Så frågar han om jag ger blod och jag svarar: "Nej. Jag har så svårt för det där med nålar" och då säger han: "Det är jag också, men jag lämnar ändå. Jag har aldrig tittat när de har stuckit in nålen" och av de orden drar jag slutsatsen att tabletten har något med det att göra. Sedan säger han att han har svårt att se sjukhusserier på grund av det och då säger jag: "Ja, jag med. Jag kan se operationer men inte när de sticker in en nål." Han säger att det är en speciell smärta när de drar ut nålen ur venen som han inte är så angenäm och som inte liknar något annat. Så han tycker att om han kan så kan jag lämna blod. Jag får se hur det blir med det. Hur det än är så kommer ju blodbussen bara en gång i kvartalet så han kommer ju aldrig att få veta det och det sa jag. Då sa han att: "Med tanke på alla kablar de kapar hos er så kommer ni nog bli kvar i ett halvår till." Då sa jag: "Njä, det tror jag inte. Det tar ju inte så lång tid att fixa en avgrävd kabel direkt." Och när jag säger det så ser han faktiskt lite ledsen ut.
Han frågar mig även vad jag har för blodgrupp och det vet jag inte så det säger jag. Han är A-. Då säger jag: "Men är inte det lite ovanligt?" och han säger att det är ungefär 7% av befolkningen som har den blodgruppen. Hon som sitter och jobbar med honom har tydligen samma blodgrupp.
Så kommer hon tillbaka och han frågar mig om jag har internet uppe hos mig och det har jag och då undrar han om jag har tittat på den lilla buffelungen som blir attackerad av en grupp lejon och en krokodil samtidigt men överlever. Det har jag inte och då säger han: "Men då tycker jag att du ska titta på den. Det slutar lyckligt." (Aftonbladets artikel och en direktlänk till filmen på Youtube.)
Så kommer vi in på min kollega och hon sa: "Såg du hennes kjol igår? Kan det vara kortare? [Namn på den trevliga nattvakten] höll på att storkna när han såg det." Då frågade jag hur kort den hade varit då jag inte tänker på vad hon har för konstiga kläder på sig längre. Hon sa att den slutade väldigt högt upp på låret och så var det ett sprund mitt bak. "Så när det blåste så såg man nästan allt." Så kom hon på den billianta idén att försöka tussa ihop de två (OBS! Skämt) Så sa hon till honom: "Men ni kan väl gå ut på parmiddag. Du och [vaktens namn] och [mitt namn] och [min kollegas namn] så att ni kan lära känna varandra bättre." Han såg lite konstig ut, men sa: "Visst." Och så vände hon sig till mig och sa: "Och så kan [hans namn] bjuda dig på whiskey" och på det svarade jag: "Ja, men det låter trevligt." och han svarade lite gladare: "Inga problem."
Sedan frågade hon mig om vi sökte någon tjänst hos oss. Då sa jag att det var en produktanvarig och en innesäljarchef. Det såg inte ut som om hon tyckte att det verkade passa henne så jag sa: "Men om det dyker upp något så kan jag höra av mig." Det tyckte hon lät bra så det får jag väl lov att göra då. Då sa han: "Men skulle du stå ut med att jobba med henne då?" och då tror jag automatiskt att han menar mig, men det gör han inte (för en gångs skull), utan han menar min kollega. Då sa jag: "Men usch vad du är elak mot henne" och då skrattar han bara åt mig och säger: "Än du då? Du snackar ju verkligen skit om henne varje dag" och på det svarade jag: "Men jag jobbar ju med henne så det får jag göra." (Ja, vi retas/jävlas ganska mycket med varandra. Flera gånger/dag.) Sedan sa jag att de två måste komma och hälsa på oss och se vårt fina ombygge och speciellt då hon som var så nära att söka tjänsten som innesäljare. De lovade att de skulle göra det och jag får väl tjata på dem om de inte gör det.
När klockan är 10:50 tycker jag att det är dags att gå upp så det gör jag (hade varit där i ungefär 50 minuter). Och precis när jag går så kommer det in två från oss och tjejen frågar om hon ska hjälpa mig att bära ett paket. De är lätta, men det blir ju lite att det blockerar synfältet så hon får ta det översta. Så frågar hon om de två hon hade frågat gick och hämtade mackor och mjölk. Då sa jag att de hade gjort det och sedan berättat den ena personens beteende och hon bara skakade på huvudet åt det. Pratade lite senare med en annan här på jobbet om det och han gillar inte honom alls så han skakade hand med mig och önskade mig välkommen i klubben.
Imorgon ska jag till Västerås och hälsa på en kompis. Kommer hem igen på söndag eftermiddag då jag sover över där. Det ska bli riktigt kul då det var ett tag sedan som vi träffades och de senaste två gångerna så är det hon som har kommit till Sthlm, så jag tyckte att det var min tur att hälsa på henne nu. Så jag ska ta tåget som går 11:05 och jag kommer att vara framme 12:05. Helt otroligt att det går så pass snabbt ändå. I tåget jag åker dit med är det numrerade latser och jag har fått en fönsterplats. Sedan är det billigare att åka tåg om man bokar i tid än vad det är att åka buss. Det tycker jag är bra då tåg är miljömässigt bättre än buss och vi måste vara rädda om miljön.
A pirates life for me...
Det jag kan säga är att om man gillar Svarta pärlans förbannelse och Död mans kista så kommer man definitivt gilla Vid världens ände. Det är väldigt många intriger och kovändningar, men allt får sin förklaring i scenen efter. Det är väldigt snyggt gjort för om man är medveten om det (vilket man inte är) så får man ledtrådar om det i ett par scener tidigare. Kan säga att den här triologin kommer att gå till historien då den är väldigt speciell/annorlunda från alla andra filmer.
Kan säga att det verkligen var värt de 105 kronorna som biljetten kostade. Det var värt bara att se min sötnos i den filmen. Jag ska villigt erkänna att innan jag såg filmen Svarta pärlans förbannelse så var min reaktion när någon nämnde Johnny Depp: "Jaha. Ja, han är väl bra..." Men efter att ha sett den filmen så blev jag helt lyrisk. Den mannen är en bra skådespelare (sedan gör det inte saken sämre att han ser hyfsat bra ut). Och han är heller inte rädd att ta roller i konstiga filmer. Han är inte rädd för att filmen ska floppa, tror han ser fram emot den dagen en av hans filmer floppar. Sedan när man pratar med män så håller de med om att han är en bra skådis så det är inte bara jag som inbillar mig det för att han är snygg.
Och sedan är han en av de smarta amerikanerna. Trots att han är en av de största skådespelarna just nu så bor han inte i Hollywood tillsammans med de andra, utan han bor tillsammans med sin sambo (Vanessa Paradis) och deras två gemensamma barn (en son och en dotter) i södra Frankrike.
Kommer till jobbet och sitter och äter min frukost med mina kollegor. Så kommer vi in på en av våra kollegor som är lite "stöddig". Här på jobbet så har vi delat upp avdelningsvis för de som ska fixa så att det finns mjölk och fixa upp fredagsmackorna och det är bestämt på ledningsgruppsnivå. Nu berättade min kollega att hon på skoj hade sagt till honom att hon sliter och släpar med mjölken åt dem (ibland hjälps man åt, jag bar vid det här tillfället upp mjölken hela vägen och sedan tog jag två liter till ena köket och hon tar fyra liter till det andra). Då säger han: "Ja, det är så jävla svagt. De sitter fyra i växeln men de kan inte sköta det." Då kan jag säga att jag surnade till rejält. Kommer inte att hjälpa till något mer när man får höra sådana saker. Kan även säga att min vilja att göra några extra tjänster till den mannen nu har upphört.
I vilket fall som helst så har flera frågat mig hur jag tyckte att filmen var och jag har sagt sanningen: "Den är helt klart sevärd och om du gillade ettan och tvåan kommer du definitivt gilla trean." Flera sa redan igår att de nog skulle vilja se den och nu så säger dessa att de ska gå och se den. Jag kan lova att de kommer att gilla den de med. Man ska aldrig lita på det kritiker skriver. Vet man att man gillar en typ av film och vill se uppföljaren så ska man gå och se den och bilda sig en egen uppfattning om den.
Och ja: Jag fick höra att jag var en halvtidare när jag gick igår. De var snabba att pika mig för det kan jag säga. Sedan drog hon upp det där med att vi har varannan fredag tidig och att vi slutar tolv, dag före röd dag. Så berättade jag vad jag skulle göra och då sa hon att hon inte har sett ettan än så idag ska jag gå ner med den till henne så hon får låna den.
Sedan har hon i förtroende sagt till mig att det finns en här hos oss som hon tycker är äcklig. Även Han tycker att han är lite äcklig. Hon sa att han liksom flinar upp sig på ett äckligt sätt när han står framme vid disken. Hon förklarade hur han såg ut och jag kunde inte koppla det till någon person och jag har grubblat på det ett tag men inte kommit på det. Så idag så ringer hon upp och jag är den som får samtalet. Då säger hon: "Men vilken tur. Det var ju dig jag ville prata med" och jag undrar vad det nu är som har hänt, så jag säger: "Var det? Vad har jag nu gjort?" Då säger hon att den personen som de tycker är äcklig hos oss nu är på väg upp med två besökare och att han har en röd jacka på sig så jag kan inte missa honom. Så nu vet jag vem hon menar och jag kan förstå att man kan få lite den där äckel-känslan. Han är lite av en smilfink och jag har känslan av att han tror att han är guds gåva till kvinnan och det trots att han inte ser så bra ut. Han vänstrar ofta på sin fru och att hon står ut med det förstår jag inte.
Gick ner och hämtade ett paket idag och då tog jag med mig DVD:n så att hon får låna den. På vägen ner så möter jag deras fastighetsansvarige som står och läser lite om Midnattsloppet. Han frågar om jag inte ska ta och anmäla mig. Då säger jag att det är för dyrt, men då säger han att företaget kanske kan sponsra mig och om vi inte har ett friskvårdsbidrag. Det har vi visserligen men jag springer inte om jag kan låta bli och sedan tycker jag att det är tråkigt och det säger jag till honom. Då säger han att han förstår men så säger han att det är trevligt och att man inte behöver springa hela tiden, man kan gå lite om man vill. Och så säger han: "Jag genomled det förra året." Då säger jag: "Du genomled det förra året..? Det där gör ju inte så att jag känner mig mer lockad direkt." Sedan berättade jag att vi i grundskolan och delvis på gymnasiet hade idrottslärare som tvingade oss att springa och då känner man sig inte så lockad att göra det när man kan få slippa det och det förstod han. Sedan mötte han några som skulle besöka honom vid trappdörren så då slutade vi prata.
När jag kommer ner så sitter de och pratar lite och jag sträcker fram DVD:n till henne och hon blir glad över att jag kom ihåg det. Nu kommer hon att ha något att göra i helgen. Så sa jag att om hon gillar ettan så kan hon få låna tvåan och sedan kommer hon tvingas att se trean på bio.
Så frågar han mig vad jag tyckte om filmen och jag sa att om man gillade ettan och tvåan så gillar man trean. Han sa att han tyckte ettan var bra men att tvåan var en besvikelse. När man går på bio vill man ha ett riktigt slut och inte en cliff hanger. Så han kommer att gå och se trean han med, men han lät inte så förtjust i det då han vet att det kommer att vara han och en massa tonårstjejer som kommer att sitta och sukta över Mr. Depp och även Mr. Bloom. Det problemet hade inte vi, utan vi hade massa ungar som var där. De yngsta var runt fem år och jag fattar inte hur man kan ta med så små barn på en film som är från elva år. Sedan kan ju barnen inte sitta stilla i tre timmar, utan de måste springa och kissa.
Då frågade jag om han inte tyckte om att titta på Kiera. Då sa han att han inte gjorde det och kallade henne för benget. Hon var ingen riktig kvinna. Hon har inga former. Han sa att hon var söt och så, men hon är för spinkig. Sedan tycker han att hon inte är en bra skådis och då sa jag att det är egentligen inte Orlando heller och det höll han med om. Så sa jag: "Men Johnny Depp är en bra skådis" och det höll han med om och så sa han: "Han är en skådespelare som skulle ta vilken roll som helst och alla tonårstjejer skulle gå för att se honom för att han är så snygg. Men han väljer roller som han vill ha och skiter i om de floppar eller inte." Och så sa han att det är "konstigt" att tonårstjejer suktar över en man som är över 40 år och då sa jag att han är född -63, men det syns inte på honom. Han ser bra mycket yngre ut. Sedan kom vi in på vad han har gjort och då sa jag: "21 Jump Street" och då så sken han upp och nästan hoppade av stolen och så utbrast han: "Ja just det. Det var så den serien hette."
Han och hans fru hade suttit och pratar om vad de hade tittat på för tv-program under 80-talet men de kom inte på vad den här serien hette. Så frågade jag henne om hon inte visste vad vi pratade om för serie, men det gjorde hon inte. Då säger han: "Hon var inte född då" (hon är äldre än mig och det vet han). Förklarade för henne (och glodde elakt på honom) vad den handlade om, men det ringde ingen klocka hos henne.
Sedan sa hon att hon aldrig har varit speciellt förtjust i Johnny Depp. Han påminner henne om Thorsten Flinck. Han gör bara konstiga filmer som man inte förstår. Då sa jag till henne att jag inte heller var något större fan av honom innan jag såg den där filmen.
Efter det så berättade jag vad personen som hon tycker är äcklig heter. Hon sa till mig att han tydligen klär av henne med blicken och det tycker hon inte riktigt om, minst sagt och det kan jag förstå. Så berättade jag att han har vänstrat ett antal gånger på sin fru och några av dem har varit kollegor. Så berättade jag att min ena växelkollega är en av dem och då blev hon chockad. Då blev han nyfiken på vad vi pratade om (han hade jobbat lite) och då berättade jag vad vi hade pratar om och då tyckte han att det är väldigt dålig karaktär att bete sig på det sättet. Då berättade jag att det finns en till här på företaget som den här kollegan har "lekt" med och då sa hon: "Men hon har väl ingen karl i sitt liv?" Då sa jag att det hade hon och då fattade hon ingenting. Då sa jag att det här händer oftast på konferenser och då sa hon: "Om hon är med honom så måste hon vara väldigt packad" och på det svarade jag: "Ja, det kan man lugnt påstå. Du skulle se våra konferenser..."
Sedan sa hon: "Du har med all säkerhet haft ihop det med någon på Map." Då tittade jag bara på henne och sa: "Nej du. Det har jag faktiskt inte. Har haft ett förhållande med en på mitt förra jobb och det var inte så kul när det tog slut. Då sa han: "Men erkänn nu. Du har gått igenom hela företaget. Både män och kvinnor" och då spelade jag med och sa: "Men självklart har jag det." Då sa han: "Och din chef också..." Då kunde jag inte hålla mig utan började skratta. Då säger hon: "Men du fick väl en löneförhöjning då antar jag?" och jag säger: "Men självklart. Hela tre kronor."
Sedan reser han på sig och ska göra något och då säger hon: "[Namn] ska ju ha kakor" och han säger: "Kakor? Ja visst ja" och så går han till köket och lägger upp kakor i en ask och ger mig den.
Jag står kvar ett tag till och snackar med dem och så kommer det in en som ska jobba hos oss. Han är en av våra pensionärer som rycker in när det behövs. Så pratar han lite med mig där och så frågar han dem: "Är hon lika jobbig här som hon är uppe hos oss?" och då svarar han: "She's a pain in the ass." Då pekade jag på honom, låtsades att bli arg och sa: "Hörru du du. Nu blir det inga kakor eller övrigt gott" och då sa han: "Men det gör inget. Jag ska sluta med kakor och bli smärt och fin som en 25-åring." Då skrattade jag bara och gick upp efter pensionären. Så jag var där nere i ungefär en halvtimme idag.
Stannade till några minuter när jag gick idag och han frågade om jag skulle gå till stationen idag. Då sa jag att jag inte skulle göra det för det skulle inte finnas en chans att jag skulle hinna med 16:40 tåget om jag gick. Då sa han väldigt ironiskt: "Ja, för det visste ju jag att du skulle göra." Svarade honom att det visste jag att han visste (ironiskt även det). Sedan sa jag att han visste säkert allt om alla som jobbade i den där byggnaden och det sa han att det var ju självklart.
Jag vet inte hur vi kom in på det men han berättade att han hade ätit levergryta idag. Jag sa att jag hade lite svårt för det där med lever, men att jag åt leverpastej. Han sa då att hans kollega tycker ännu värre än illa om lever då hon hade suttit och nästan mått illa när han satt och åt den där. Sedan tackade jag honom för kakorna och hälsade från några jag redan har bjudit att det var jättegoda kakor. Då sa han: "Ja, visst är de? Knapriga och goda." Sedan så kom vi in på det där med att han har slutat äta kakor. Då frågade jag honom när han började med det. Om det var idag och det var tydligen så.
Tidigare under dagen tyckt att det såg ut som att han hade kortare hår än igår så jag frågade om han hade klippt sig (ville inte fråga när hon var där med tanke på att hon vet). Då sa han att hans fru hade klippt hpnom igår. Det hade tagit en timme. Så sa han att det hade gått snabbare om han hade fått en trimmer och dragit den över huvudet själv. Men hon vill inte alls att han ska ha en sådan frisyr och jag måste faktiskt erkänna att jag måste hålla med henne om det. Han ska verkligen inte ha en sådan typ av frisyr.
Sedan när klockan var 16:26 så sa jag att jag skulle gå och ta bussen så att jag slapp springa efter den som jag fick göra en gång tidigare när den kom en minut för tidigt. Då sa han: "Ja, det måste ha varit jättejobbigt" och då sa jag: "Ja, det var det" och sedan sa jag: "Nä, det var det inte direkt, men om man slipper springa så är det bra." så sa jag hej då till honom och han svarade ett väldigt glatt hej då tillbaka till mig.
Kan säga att det verkligen var värt de 105 kronorna som biljetten kostade. Det var värt bara att se min sötnos i den filmen. Jag ska villigt erkänna att innan jag såg filmen Svarta pärlans förbannelse så var min reaktion när någon nämnde Johnny Depp: "Jaha. Ja, han är väl bra..." Men efter att ha sett den filmen så blev jag helt lyrisk. Den mannen är en bra skådespelare (sedan gör det inte saken sämre att han ser hyfsat bra ut). Och han är heller inte rädd att ta roller i konstiga filmer. Han är inte rädd för att filmen ska floppa, tror han ser fram emot den dagen en av hans filmer floppar. Sedan när man pratar med män så håller de med om att han är en bra skådis så det är inte bara jag som inbillar mig det för att han är snygg.
Och sedan är han en av de smarta amerikanerna. Trots att han är en av de största skådespelarna just nu så bor han inte i Hollywood tillsammans med de andra, utan han bor tillsammans med sin sambo (Vanessa Paradis) och deras två gemensamma barn (en son och en dotter) i södra Frankrike.
Kommer till jobbet och sitter och äter min frukost med mina kollegor. Så kommer vi in på en av våra kollegor som är lite "stöddig". Här på jobbet så har vi delat upp avdelningsvis för de som ska fixa så att det finns mjölk och fixa upp fredagsmackorna och det är bestämt på ledningsgruppsnivå. Nu berättade min kollega att hon på skoj hade sagt till honom att hon sliter och släpar med mjölken åt dem (ibland hjälps man åt, jag bar vid det här tillfället upp mjölken hela vägen och sedan tog jag två liter till ena köket och hon tar fyra liter till det andra). Då säger han: "Ja, det är så jävla svagt. De sitter fyra i växeln men de kan inte sköta det." Då kan jag säga att jag surnade till rejält. Kommer inte att hjälpa till något mer när man får höra sådana saker. Kan även säga att min vilja att göra några extra tjänster till den mannen nu har upphört.
I vilket fall som helst så har flera frågat mig hur jag tyckte att filmen var och jag har sagt sanningen: "Den är helt klart sevärd och om du gillade ettan och tvåan kommer du definitivt gilla trean." Flera sa redan igår att de nog skulle vilja se den och nu så säger dessa att de ska gå och se den. Jag kan lova att de kommer att gilla den de med. Man ska aldrig lita på det kritiker skriver. Vet man att man gillar en typ av film och vill se uppföljaren så ska man gå och se den och bilda sig en egen uppfattning om den.
Och ja: Jag fick höra att jag var en halvtidare när jag gick igår. De var snabba att pika mig för det kan jag säga. Sedan drog hon upp det där med att vi har varannan fredag tidig och att vi slutar tolv, dag före röd dag. Så berättade jag vad jag skulle göra och då sa hon att hon inte har sett ettan än så idag ska jag gå ner med den till henne så hon får låna den.
Sedan har hon i förtroende sagt till mig att det finns en här hos oss som hon tycker är äcklig. Även Han tycker att han är lite äcklig. Hon sa att han liksom flinar upp sig på ett äckligt sätt när han står framme vid disken. Hon förklarade hur han såg ut och jag kunde inte koppla det till någon person och jag har grubblat på det ett tag men inte kommit på det. Så idag så ringer hon upp och jag är den som får samtalet. Då säger hon: "Men vilken tur. Det var ju dig jag ville prata med" och jag undrar vad det nu är som har hänt, så jag säger: "Var det? Vad har jag nu gjort?" Då säger hon att den personen som de tycker är äcklig hos oss nu är på väg upp med två besökare och att han har en röd jacka på sig så jag kan inte missa honom. Så nu vet jag vem hon menar och jag kan förstå att man kan få lite den där äckel-känslan. Han är lite av en smilfink och jag har känslan av att han tror att han är guds gåva till kvinnan och det trots att han inte ser så bra ut. Han vänstrar ofta på sin fru och att hon står ut med det förstår jag inte.
Gick ner och hämtade ett paket idag och då tog jag med mig DVD:n så att hon får låna den. På vägen ner så möter jag deras fastighetsansvarige som står och läser lite om Midnattsloppet. Han frågar om jag inte ska ta och anmäla mig. Då säger jag att det är för dyrt, men då säger han att företaget kanske kan sponsra mig och om vi inte har ett friskvårdsbidrag. Det har vi visserligen men jag springer inte om jag kan låta bli och sedan tycker jag att det är tråkigt och det säger jag till honom. Då säger han att han förstår men så säger han att det är trevligt och att man inte behöver springa hela tiden, man kan gå lite om man vill. Och så säger han: "Jag genomled det förra året." Då säger jag: "Du genomled det förra året..? Det där gör ju inte så att jag känner mig mer lockad direkt." Sedan berättade jag att vi i grundskolan och delvis på gymnasiet hade idrottslärare som tvingade oss att springa och då känner man sig inte så lockad att göra det när man kan få slippa det och det förstod han. Sedan mötte han några som skulle besöka honom vid trappdörren så då slutade vi prata.
När jag kommer ner så sitter de och pratar lite och jag sträcker fram DVD:n till henne och hon blir glad över att jag kom ihåg det. Nu kommer hon att ha något att göra i helgen. Så sa jag att om hon gillar ettan så kan hon få låna tvåan och sedan kommer hon tvingas att se trean på bio.
Så frågar han mig vad jag tyckte om filmen och jag sa att om man gillade ettan och tvåan så gillar man trean. Han sa att han tyckte ettan var bra men att tvåan var en besvikelse. När man går på bio vill man ha ett riktigt slut och inte en cliff hanger. Så han kommer att gå och se trean han med, men han lät inte så förtjust i det då han vet att det kommer att vara han och en massa tonårstjejer som kommer att sitta och sukta över Mr. Depp och även Mr. Bloom. Det problemet hade inte vi, utan vi hade massa ungar som var där. De yngsta var runt fem år och jag fattar inte hur man kan ta med så små barn på en film som är från elva år. Sedan kan ju barnen inte sitta stilla i tre timmar, utan de måste springa och kissa.
Då frågade jag om han inte tyckte om att titta på Kiera. Då sa han att han inte gjorde det och kallade henne för benget. Hon var ingen riktig kvinna. Hon har inga former. Han sa att hon var söt och så, men hon är för spinkig. Sedan tycker han att hon inte är en bra skådis och då sa jag att det är egentligen inte Orlando heller och det höll han med om. Så sa jag: "Men Johnny Depp är en bra skådis" och det höll han med om och så sa han: "Han är en skådespelare som skulle ta vilken roll som helst och alla tonårstjejer skulle gå för att se honom för att han är så snygg. Men han väljer roller som han vill ha och skiter i om de floppar eller inte." Och så sa han att det är "konstigt" att tonårstjejer suktar över en man som är över 40 år och då sa jag att han är född -63, men det syns inte på honom. Han ser bra mycket yngre ut. Sedan kom vi in på vad han har gjort och då sa jag: "21 Jump Street" och då så sken han upp och nästan hoppade av stolen och så utbrast han: "Ja just det. Det var så den serien hette."
Han och hans fru hade suttit och pratar om vad de hade tittat på för tv-program under 80-talet men de kom inte på vad den här serien hette. Så frågade jag henne om hon inte visste vad vi pratade om för serie, men det gjorde hon inte. Då säger han: "Hon var inte född då" (hon är äldre än mig och det vet han). Förklarade för henne (och glodde elakt på honom) vad den handlade om, men det ringde ingen klocka hos henne.
Sedan sa hon att hon aldrig har varit speciellt förtjust i Johnny Depp. Han påminner henne om Thorsten Flinck. Han gör bara konstiga filmer som man inte förstår. Då sa jag till henne att jag inte heller var något större fan av honom innan jag såg den där filmen.
Efter det så berättade jag vad personen som hon tycker är äcklig heter. Hon sa till mig att han tydligen klär av henne med blicken och det tycker hon inte riktigt om, minst sagt och det kan jag förstå. Så berättade jag att han har vänstrat ett antal gånger på sin fru och några av dem har varit kollegor. Så berättade jag att min ena växelkollega är en av dem och då blev hon chockad. Då blev han nyfiken på vad vi pratade om (han hade jobbat lite) och då berättade jag vad vi hade pratar om och då tyckte han att det är väldigt dålig karaktär att bete sig på det sättet. Då berättade jag att det finns en till här på företaget som den här kollegan har "lekt" med och då sa hon: "Men hon har väl ingen karl i sitt liv?" Då sa jag att det hade hon och då fattade hon ingenting. Då sa jag att det här händer oftast på konferenser och då sa hon: "Om hon är med honom så måste hon vara väldigt packad" och på det svarade jag: "Ja, det kan man lugnt påstå. Du skulle se våra konferenser..."
Sedan sa hon: "Du har med all säkerhet haft ihop det med någon på Map." Då tittade jag bara på henne och sa: "Nej du. Det har jag faktiskt inte. Har haft ett förhållande med en på mitt förra jobb och det var inte så kul när det tog slut. Då sa han: "Men erkänn nu. Du har gått igenom hela företaget. Både män och kvinnor" och då spelade jag med och sa: "Men självklart har jag det." Då sa han: "Och din chef också..." Då kunde jag inte hålla mig utan började skratta. Då säger hon: "Men du fick väl en löneförhöjning då antar jag?" och jag säger: "Men självklart. Hela tre kronor."
Sedan reser han på sig och ska göra något och då säger hon: "[Namn] ska ju ha kakor" och han säger: "Kakor? Ja visst ja" och så går han till köket och lägger upp kakor i en ask och ger mig den.
Jag står kvar ett tag till och snackar med dem och så kommer det in en som ska jobba hos oss. Han är en av våra pensionärer som rycker in när det behövs. Så pratar han lite med mig där och så frågar han dem: "Är hon lika jobbig här som hon är uppe hos oss?" och då svarar han: "She's a pain in the ass." Då pekade jag på honom, låtsades att bli arg och sa: "Hörru du du. Nu blir det inga kakor eller övrigt gott" och då sa han: "Men det gör inget. Jag ska sluta med kakor och bli smärt och fin som en 25-åring." Då skrattade jag bara och gick upp efter pensionären. Så jag var där nere i ungefär en halvtimme idag.
Stannade till några minuter när jag gick idag och han frågade om jag skulle gå till stationen idag. Då sa jag att jag inte skulle göra det för det skulle inte finnas en chans att jag skulle hinna med 16:40 tåget om jag gick. Då sa han väldigt ironiskt: "Ja, för det visste ju jag att du skulle göra." Svarade honom att det visste jag att han visste (ironiskt även det). Sedan sa jag att han visste säkert allt om alla som jobbade i den där byggnaden och det sa han att det var ju självklart.
Jag vet inte hur vi kom in på det men han berättade att han hade ätit levergryta idag. Jag sa att jag hade lite svårt för det där med lever, men att jag åt leverpastej. Han sa då att hans kollega tycker ännu värre än illa om lever då hon hade suttit och nästan mått illa när han satt och åt den där. Sedan tackade jag honom för kakorna och hälsade från några jag redan har bjudit att det var jättegoda kakor. Då sa han: "Ja, visst är de? Knapriga och goda." Sedan så kom vi in på det där med att han har slutat äta kakor. Då frågade jag honom när han började med det. Om det var idag och det var tydligen så.
Tidigare under dagen tyckt att det såg ut som att han hade kortare hår än igår så jag frågade om han hade klippt sig (ville inte fråga när hon var där med tanke på att hon vet). Då sa han att hans fru hade klippt hpnom igår. Det hade tagit en timme. Så sa han att det hade gått snabbare om han hade fått en trimmer och dragit den över huvudet själv. Men hon vill inte alls att han ska ha en sådan frisyr och jag måste faktiskt erkänna att jag måste hålla med henne om det. Han ska verkligen inte ha en sådan typ av frisyr.
Sedan när klockan var 16:26 så sa jag att jag skulle gå och ta bussen så att jag slapp springa efter den som jag fick göra en gång tidigare när den kom en minut för tidigt. Då sa han: "Ja, det måste ha varit jättejobbigt" och då sa jag: "Ja, det var det" och sedan sa jag: "Nä, det var det inte direkt, men om man slipper springa så är det bra." så sa jag hej då till honom och han svarade ett väldigt glatt hej då tillbaka till mig.
Aye, aye captain
Idag, idag, idag är det dags får årets filmhöjdpunkt. Åtminstone för mig. Kritikerna är väl lite halvljumma över den här filmen men det bryr jag mig inte om. Det är väldigt sällan som kritiker och jag tycker samma sak. Metro gav den 2/5, City 3/5 och DN har inte betygsatt filmen med ett sådant system, men om jag skulle döma efter det som skrevs i den tidningen så kan jag väl tänka mig att även de satte 3/5. Men bara Johnny Depps karaktär kommer att göra kvällen fulländad för mig. Jag skulle verkligen inte ha något emot att ha den där stora fina affischen som sitter uppsatt lite överallt nu...
Får se om jag kommer att få äta upp det jag sa till "halvtidaren" igår eftersom jag kommer att gå vid samma tid som han gick igår. Risken finns... eller den är ganska så överhängande måste jag säga. Han kommer inte att kunna låta bli att pika mig om han har möjlighet att göra det, så jag hoppas att han pratar i telefon när jag kommer ner dit.
Får hoppas att pendeln har rättat till sig så att den kommer fram i tid idag. Det var lite strul i morse. Totalstopp i trafiken mellan Barkarby och Spånga. Det var ersättningsbussar på den sträckan. Men det gav ju återverkan på övrig trafik i form av inställda tåg och försenade tåg och tåg som inte går hela vägen. Jag hade tur och fick ett tåg som gick i tid och hela vägen.
Idag så hämtade jag ett paket med pirran. Det var stort och tungt sa tjejen när hon ringde upp och aviserade det. Så redan innan min lunch var slut så gick jag ner för att hämta det. 12:35 närmare bestämt och min lunch skulle sluta 12:50. När jag kommer ner så sitter de båda på plats och småpratar och de blir så glada när jag kommer ner. (Eller de låtsas i alla fall.)
Hon skojar till det lite och säger att om jag hade kommit ner när hon ringde så hade han köpt en glass till mig. Tyvärr så kom jag inte ner så hon fick äta upp den istället... Det märks så tydligt på henne nu att hon vet, men så länge som hon inte säger allt för mycket till honom om det så är jag nöjd och glad.
Efter någon minut så får han för sig att visa vilka skivor hon har med sig som de kan spela på sin spelare. (Han är så gullig, varje gång jag står på hennes sida av disken så har han något "ärende" som gör att han måste ställa sig på hennes sida och prata med mig) Så han reser sig och tar fram högen och visar mig och ett dubbelalbum tyckte jag verkade intressant så jag frågade om jag fick titta på den, vilket jag fick. Han säger att det är en riktigt repig skiva och att hon spelar den ofta på fester. Jag öppnar och tittar på en skiva och... oj, oj, oj vad repig den var. Det är ett under att den går att spela över huvud taget.
Han säger att hon bara ljög om att det var ett stort paket, men då sa jag att när hon säger saker så litar jag på henne, men när han säger saker så litar jag inte alls på det. Så ser jag paketet och det är ganska så stort och så säger hon åt honom att han kan vara en gentleman och hjälpa mig att lägga paketet på pirran och det gör han. Väldigt trevligt tycker jag. Och han måste ju stila lite när han gör det också så han lyfter paketet med bara fingrarna. Jag skulle säkert ha kunnat göra det där själv, men om man får hjälp så får man.
Jag står där och pratar ett tag och hon går "in bakom kulisserna". Förmodligen ett toalettbesök så jag blev kvar där ute ensam med honom. Kommer inte riktigt ihåg vad vi pratade om då det inte var så mycket allvarliga saker. Men en sak kommer jag ihåg att vi pratade om och det var att folk nu för tiden ger upp sina förhållanden så lätt. Han och hans fru har enligt honom verkligen fått kämpa för att hålla ihop.
Efter ett tag så ser han att det kommer en skåpbil från Schenkers och han säger: "Nu kommer det ett bud till Map" och bara för att säga emot så säger jag att det inte alls gör det. Men han envisas med att det är till oss och så kommer budet in och han går fram till disken och säger att han har ett bud till Map. Då säger Han: "Ja, men då kan ju du ta och gå upp med det till dem" och budet skrattar och säger att han inte tänkte göra det. Då säger jag: "Jag kan ta det" och sträcker fram handen. Jag får paketet och lägger det på det andra och så skriver jag under kvittenslappen och ger den till honom.
När budkillen gått ut så säger Han: "Fick han ditt telefonnummer nu också?" och det sa jag att han inte fick. Så säger han: "Men det där var väl en riktig läckerbit" och då tittar jag bara på honom och då tillägger han: "Nä, jag skoja bara." Det visste jag från början för annars skulle jag inte ha betett mig som jag gjorde.
Sedan tittar hon ut genom dörren och frågar mig hur man stavar till en likör. En finsk mintlikör. Jag vet vad hon menar, men har inte den blekaste om hur det stavas. Då frågar hon honom och han föreslår en stavning, men så kommer han ihåg att det finns en jättebra sida på nätet som man kan googla lite på och det gör han. Så hittar de den rätta stavningen och hon fortsätter skriva sitt SMS.
Jag frågade henne hur det gick med tatueringen. Hon har skjutit upp det till hösten eftersom sommaren snart är här.
Sedan kommer fastighetsansvarige och säkerhetsansvarige in bakom disken och Han måste jobba lite då de börjar prata med honom så jag tar och pratar lite med henne. Någon minut senare så märker vi båda att han sitter där och lyssnar på oss så då bjuder vi in honom i samtalet igen. Hon tycker att han ska gå upp och cykla nu så att han kommer ner i tid igen. Så där sprack min plan om att kunna smita när han inte är där. Så han går in och hämtar sina prylar.
Efter ett tag kommer postbilen och så kommer postkillen in. Han ska hämta en massa paket. Han berättar att han lyfter sammanlagt omkring två ton varje dag. Jag hjälper honom och håller upp dörrarna åt honom men jag får inte något tack för det, utan bara ett "Hej då".
Jag kommer in och hon pratar då med fastighetsansvarige och de pratar om postkillen. De brukar tydligen ha lite kul åt honom då han är lite annorlunda. Så kommer han ut och undrar vad de har så roligt åt och hon berättar det. Han börjar gå lite mot dörren och hon säger till mig: "Du [namn] han går nu." Jag tittar då på henne och säger: "Jo, jag ser det" och då säger hon: "Men ska du inte gå då så får du dörren öppnad och hissen framkörd." Då sa jag: "Ok, jag vet när jag inte är önskvärd" och så gick jag snällt efter. Om sanningen ska fram så ville jag ju gå, men kunde inte komma på en bra anledning att gå utan att det skulle bli för uppenbart.
Han håller upp dörren och trycker på knappen så att hissen kommer. Vi står där och pratar och har det jättetrevligt under tiden vi väntar på att hissen ska komma. Så kommer en kollega in genom dörren och han tycker att han ska åka hiss han med. Så där försvann min chans att åka hiss med honom på egen hand. När min kollega kom dit så ändrades stämningen ganska ordentligt. Han blev mer tillknäppt och tyst. Så kommer hissen ner och Han går in. Min kollega är snäll nog och låter mig gå på efter och så kommer min kollega in i hissen. Det blir lite småprat på vägen upp, men det är lite tryckt i alla fall. När vi kommer upp till tvåan så går min kollega ur och jag har ju då ställt pirran lite konstigt så jag hade lite problem med den. Så jag säger till Honom att han har blivit instängd och hans svar blir: "Oh nej. Hjälp" och så petar han på pirran med ena foten för att hjälpa mig med den.
Så går vi tre korridoren ner och min kollega går först och Han och jag turas om att gå som nummer två genom dörrarna. Min kollega pratar lite med Honom om hissarna som om han skulle veta något om dem. Så kommer vi till trapphus tre och jag säger åt honom att ta det lugnt med cyklingen. Han skulle göra det då han ska läsa en bok samtidigt och så går han vidare.
När hiss nummer två sluter sina dörrar om oss så "skäller" jag på honom för att han kom väldigt olägligt. Han bara skrattar åt mig och frågar om jag hade tänkt mig en snabbis i hissen med Honom.
Så, kom jag upp till min plats omkring 13:00. Och nu är klockan 14:20 och jag ska gå om 20 minuter. Härligt!
Får se om jag kommer att få äta upp det jag sa till "halvtidaren" igår eftersom jag kommer att gå vid samma tid som han gick igår. Risken finns... eller den är ganska så överhängande måste jag säga. Han kommer inte att kunna låta bli att pika mig om han har möjlighet att göra det, så jag hoppas att han pratar i telefon när jag kommer ner dit.
Får hoppas att pendeln har rättat till sig så att den kommer fram i tid idag. Det var lite strul i morse. Totalstopp i trafiken mellan Barkarby och Spånga. Det var ersättningsbussar på den sträckan. Men det gav ju återverkan på övrig trafik i form av inställda tåg och försenade tåg och tåg som inte går hela vägen. Jag hade tur och fick ett tåg som gick i tid och hela vägen.
Idag så hämtade jag ett paket med pirran. Det var stort och tungt sa tjejen när hon ringde upp och aviserade det. Så redan innan min lunch var slut så gick jag ner för att hämta det. 12:35 närmare bestämt och min lunch skulle sluta 12:50. När jag kommer ner så sitter de båda på plats och småpratar och de blir så glada när jag kommer ner. (Eller de låtsas i alla fall.)
Hon skojar till det lite och säger att om jag hade kommit ner när hon ringde så hade han köpt en glass till mig. Tyvärr så kom jag inte ner så hon fick äta upp den istället... Det märks så tydligt på henne nu att hon vet, men så länge som hon inte säger allt för mycket till honom om det så är jag nöjd och glad.
Efter någon minut så får han för sig att visa vilka skivor hon har med sig som de kan spela på sin spelare. (Han är så gullig, varje gång jag står på hennes sida av disken så har han något "ärende" som gör att han måste ställa sig på hennes sida och prata med mig) Så han reser sig och tar fram högen och visar mig och ett dubbelalbum tyckte jag verkade intressant så jag frågade om jag fick titta på den, vilket jag fick. Han säger att det är en riktigt repig skiva och att hon spelar den ofta på fester. Jag öppnar och tittar på en skiva och... oj, oj, oj vad repig den var. Det är ett under att den går att spela över huvud taget.
Han säger att hon bara ljög om att det var ett stort paket, men då sa jag att när hon säger saker så litar jag på henne, men när han säger saker så litar jag inte alls på det. Så ser jag paketet och det är ganska så stort och så säger hon åt honom att han kan vara en gentleman och hjälpa mig att lägga paketet på pirran och det gör han. Väldigt trevligt tycker jag. Och han måste ju stila lite när han gör det också så han lyfter paketet med bara fingrarna. Jag skulle säkert ha kunnat göra det där själv, men om man får hjälp så får man.
Jag står där och pratar ett tag och hon går "in bakom kulisserna". Förmodligen ett toalettbesök så jag blev kvar där ute ensam med honom. Kommer inte riktigt ihåg vad vi pratade om då det inte var så mycket allvarliga saker. Men en sak kommer jag ihåg att vi pratade om och det var att folk nu för tiden ger upp sina förhållanden så lätt. Han och hans fru har enligt honom verkligen fått kämpa för att hålla ihop.
Efter ett tag så ser han att det kommer en skåpbil från Schenkers och han säger: "Nu kommer det ett bud till Map" och bara för att säga emot så säger jag att det inte alls gör det. Men han envisas med att det är till oss och så kommer budet in och han går fram till disken och säger att han har ett bud till Map. Då säger Han: "Ja, men då kan ju du ta och gå upp med det till dem" och budet skrattar och säger att han inte tänkte göra det. Då säger jag: "Jag kan ta det" och sträcker fram handen. Jag får paketet och lägger det på det andra och så skriver jag under kvittenslappen och ger den till honom.
När budkillen gått ut så säger Han: "Fick han ditt telefonnummer nu också?" och det sa jag att han inte fick. Så säger han: "Men det där var väl en riktig läckerbit" och då tittar jag bara på honom och då tillägger han: "Nä, jag skoja bara." Det visste jag från början för annars skulle jag inte ha betett mig som jag gjorde.
Sedan tittar hon ut genom dörren och frågar mig hur man stavar till en likör. En finsk mintlikör. Jag vet vad hon menar, men har inte den blekaste om hur det stavas. Då frågar hon honom och han föreslår en stavning, men så kommer han ihåg att det finns en jättebra sida på nätet som man kan googla lite på och det gör han. Så hittar de den rätta stavningen och hon fortsätter skriva sitt SMS.
Jag frågade henne hur det gick med tatueringen. Hon har skjutit upp det till hösten eftersom sommaren snart är här.
Sedan kommer fastighetsansvarige och säkerhetsansvarige in bakom disken och Han måste jobba lite då de börjar prata med honom så jag tar och pratar lite med henne. Någon minut senare så märker vi båda att han sitter där och lyssnar på oss så då bjuder vi in honom i samtalet igen. Hon tycker att han ska gå upp och cykla nu så att han kommer ner i tid igen. Så där sprack min plan om att kunna smita när han inte är där. Så han går in och hämtar sina prylar.
Efter ett tag kommer postbilen och så kommer postkillen in. Han ska hämta en massa paket. Han berättar att han lyfter sammanlagt omkring två ton varje dag. Jag hjälper honom och håller upp dörrarna åt honom men jag får inte något tack för det, utan bara ett "Hej då".
Jag kommer in och hon pratar då med fastighetsansvarige och de pratar om postkillen. De brukar tydligen ha lite kul åt honom då han är lite annorlunda. Så kommer han ut och undrar vad de har så roligt åt och hon berättar det. Han börjar gå lite mot dörren och hon säger till mig: "Du [namn] han går nu." Jag tittar då på henne och säger: "Jo, jag ser det" och då säger hon: "Men ska du inte gå då så får du dörren öppnad och hissen framkörd." Då sa jag: "Ok, jag vet när jag inte är önskvärd" och så gick jag snällt efter. Om sanningen ska fram så ville jag ju gå, men kunde inte komma på en bra anledning att gå utan att det skulle bli för uppenbart.
Han håller upp dörren och trycker på knappen så att hissen kommer. Vi står där och pratar och har det jättetrevligt under tiden vi väntar på att hissen ska komma. Så kommer en kollega in genom dörren och han tycker att han ska åka hiss han med. Så där försvann min chans att åka hiss med honom på egen hand. När min kollega kom dit så ändrades stämningen ganska ordentligt. Han blev mer tillknäppt och tyst. Så kommer hissen ner och Han går in. Min kollega är snäll nog och låter mig gå på efter och så kommer min kollega in i hissen. Det blir lite småprat på vägen upp, men det är lite tryckt i alla fall. När vi kommer upp till tvåan så går min kollega ur och jag har ju då ställt pirran lite konstigt så jag hade lite problem med den. Så jag säger till Honom att han har blivit instängd och hans svar blir: "Oh nej. Hjälp" och så petar han på pirran med ena foten för att hjälpa mig med den.
Så går vi tre korridoren ner och min kollega går först och Han och jag turas om att gå som nummer två genom dörrarna. Min kollega pratar lite med Honom om hissarna som om han skulle veta något om dem. Så kommer vi till trapphus tre och jag säger åt honom att ta det lugnt med cyklingen. Han skulle göra det då han ska läsa en bok samtidigt och så går han vidare.
När hiss nummer två sluter sina dörrar om oss så "skäller" jag på honom för att han kom väldigt olägligt. Han bara skrattar åt mig och frågar om jag hade tänkt mig en snabbis i hissen med Honom.
Så, kom jag upp till min plats omkring 13:00. Och nu är klockan 14:20 och jag ska gå om 20 minuter. Härligt!
Imorgon smäller det
Imorgon är det dags för att gå på bio. Det ska bli så trevligt så.
Idag gick jag ner för att hämta ett paket klockan 09:40. När jag kom ner så sitter de två och pratar om hur dyrt det är att han småbarn. Då sa jag till henne: "Och du undrar varför jag inte har några barn?"
Efter ett par minuters småpratande så kommer vår massös in genom första dörrparet och jag öppnar det andra för henne. Hon skriver in sig och jag frågar om hon vill ha hjälp med att bära utrustningen. Det ville hon gärna. Då sa han: "Men tänk om du hade gått för fem minuter sedan, då hade du sluppit att bära massa saker." Då sa jag till honom: "Men jag har inte ens varit här i fem minuter!" Så tog jag hennes kasse och cd-spelare och hon tog sin massagebänk och så gick vi upp.
Fick massage och det var så skönt så. Känner nästan att jag somnar när jag ligger där. Efter en halvtimmes massage går jag och jobbar i 25 minuter och sedan var det lunch.
En halvtimme efter det att jag har kommit tillbaka från lunchen så ringer hon där nerifrån och säger att det är en kille på väg upp med ett paket till en av mina kollegor. "En riktig snygging" säger hon och tillägger: "Och du ska personligen möta honom." Så jag sätter mig och stirrar ut genom glasdörren, men inte kommer det någon snygging. Han som skulle ha paketet kommer in och några till som jobbar här, men ingen annan.
Det visade sig senare att snyggingen hade kommit in samtidigt med han som skulle ha paketet och snyggingen var den som skulle fixa min ena växelkollegas dator som var heltrasig. Så snyggingen var här i växeln i ungefär en kvart. Och visst: han såg väl bra ut, men inte så bra att jag skulle kalla honom för snygging. Han var inte den typen av kille som jag skulle falla för.
När massösen gick (15:40) så frågade jag henne om hon ville ha hjälp med packningen. Och det ville hon väldigt gärna. Så jag lämnade mitt växelbord och tog samma saker som förra gången. Jag sa även åt henne att om hon vill så kan hon ringa innan hon kommer så kan en av oss (läs: undertecknad) komma och möta henne och hjälpa till och bära hennes saker. Hoppas att hon nappar på det erbjudandet.
När vi kommer ner så ser jag att hon sitter där bakom och det står någon vid disken och pratar med henne. Personen vid disken vänder sig om när vi kommer ner och väsnas (hon ska lämna besöksbrickan) och då ser jag till min förtjusning att det är Han. Så då säger jag: "Jasså, du. Halvtidare?" och hon säger samma sak. När jag står vid dörren och massösen vid disken för att lämna in brickan så säger han: "Nä, jag måste skynda mig nu" och så säger han hej då till henne och så går han. Så han hamnar precis bakom mig. Så jag håller upp dörren till honom istället för massösen. Väldigt trevligt tycker jag att få honom bakom mig. Och jag har känslan av att om vi inte hade kommit ner där 14:45 så hade han nog ha stått kvar någon/några minuter till.
Eftersom han sa att han hade bråttom sa jag till honom att jag inte skulle hindra honom. Så frågar han mig om jag skulle poppa. Då undrade jag vad han menade. Först trodde jag att han sa att han svarade på det jag sa och sa att han skulle poppa. Men han förtydligade sig och refererade till cd-spelaren som jag bar. Då sa jag att det var för massagen, så den var inte min. Massösen sa då: "Det är hårdrock" och då sa han: "Ja, men det är rätt." och så gick han till sin bil (såg inte vad det var för någon då en annan bil stod ivägen) men innan han lämnade oss för att gå till den sa han: "Men vi ses imorgon" och jag sa: "Det gör vi. Hej då" och han sa: "Hej då."
När jag kom in så pratade jag lite med henne om den där datakillen som hon tyckte var så snygg. Hon tyckte verkligen att han var fin, eller som hon sa: "Mörkt hår och bruna ögon. Vad kan man mer önska?" Jag sa ju inte det, men jag är ju uppvuxen med en mörkhårig, brunögd typ (min kära far) så den kombinationen lockar mig inte på samma sätt som för de som inte har gjort det. När jag står där så kommer det ner en Dagabkille (lagerpersonal) och frågar mig om jag inte har ett jobb att sköta. Till saken hör att han bara har sett mig stå där nere en gång. Så säger hon att Han har gått för dagen om han ville prata med Honom. Då säger han: "Nä, det är dig jag vill prata med" och så tillägger han: "Det är ju åtminstone en början" och med det menade han att han gärna vill ha mer med henne. Så då säger jag: "Men då är det väl bäst att jag lämnar er två ensamma då" och så går jag.
Idag gick jag ner för att hämta ett paket klockan 09:40. När jag kom ner så sitter de två och pratar om hur dyrt det är att han småbarn. Då sa jag till henne: "Och du undrar varför jag inte har några barn?"
Efter ett par minuters småpratande så kommer vår massös in genom första dörrparet och jag öppnar det andra för henne. Hon skriver in sig och jag frågar om hon vill ha hjälp med att bära utrustningen. Det ville hon gärna. Då sa han: "Men tänk om du hade gått för fem minuter sedan, då hade du sluppit att bära massa saker." Då sa jag till honom: "Men jag har inte ens varit här i fem minuter!" Så tog jag hennes kasse och cd-spelare och hon tog sin massagebänk och så gick vi upp.
Fick massage och det var så skönt så. Känner nästan att jag somnar när jag ligger där. Efter en halvtimmes massage går jag och jobbar i 25 minuter och sedan var det lunch.
En halvtimme efter det att jag har kommit tillbaka från lunchen så ringer hon där nerifrån och säger att det är en kille på väg upp med ett paket till en av mina kollegor. "En riktig snygging" säger hon och tillägger: "Och du ska personligen möta honom." Så jag sätter mig och stirrar ut genom glasdörren, men inte kommer det någon snygging. Han som skulle ha paketet kommer in och några till som jobbar här, men ingen annan.
Det visade sig senare att snyggingen hade kommit in samtidigt med han som skulle ha paketet och snyggingen var den som skulle fixa min ena växelkollegas dator som var heltrasig. Så snyggingen var här i växeln i ungefär en kvart. Och visst: han såg väl bra ut, men inte så bra att jag skulle kalla honom för snygging. Han var inte den typen av kille som jag skulle falla för.
När massösen gick (15:40) så frågade jag henne om hon ville ha hjälp med packningen. Och det ville hon väldigt gärna. Så jag lämnade mitt växelbord och tog samma saker som förra gången. Jag sa även åt henne att om hon vill så kan hon ringa innan hon kommer så kan en av oss (läs: undertecknad) komma och möta henne och hjälpa till och bära hennes saker. Hoppas att hon nappar på det erbjudandet.
När vi kommer ner så ser jag att hon sitter där bakom och det står någon vid disken och pratar med henne. Personen vid disken vänder sig om när vi kommer ner och väsnas (hon ska lämna besöksbrickan) och då ser jag till min förtjusning att det är Han. Så då säger jag: "Jasså, du. Halvtidare?" och hon säger samma sak. När jag står vid dörren och massösen vid disken för att lämna in brickan så säger han: "Nä, jag måste skynda mig nu" och så säger han hej då till henne och så går han. Så han hamnar precis bakom mig. Så jag håller upp dörren till honom istället för massösen. Väldigt trevligt tycker jag att få honom bakom mig. Och jag har känslan av att om vi inte hade kommit ner där 14:45 så hade han nog ha stått kvar någon/några minuter till.
Eftersom han sa att han hade bråttom sa jag till honom att jag inte skulle hindra honom. Så frågar han mig om jag skulle poppa. Då undrade jag vad han menade. Först trodde jag att han sa att han svarade på det jag sa och sa att han skulle poppa. Men han förtydligade sig och refererade till cd-spelaren som jag bar. Då sa jag att det var för massagen, så den var inte min. Massösen sa då: "Det är hårdrock" och då sa han: "Ja, men det är rätt." och så gick han till sin bil (såg inte vad det var för någon då en annan bil stod ivägen) men innan han lämnade oss för att gå till den sa han: "Men vi ses imorgon" och jag sa: "Det gör vi. Hej då" och han sa: "Hej då."
När jag kom in så pratade jag lite med henne om den där datakillen som hon tyckte var så snygg. Hon tyckte verkligen att han var fin, eller som hon sa: "Mörkt hår och bruna ögon. Vad kan man mer önska?" Jag sa ju inte det, men jag är ju uppvuxen med en mörkhårig, brunögd typ (min kära far) så den kombinationen lockar mig inte på samma sätt som för de som inte har gjort det. När jag står där så kommer det ner en Dagabkille (lagerpersonal) och frågar mig om jag inte har ett jobb att sköta. Till saken hör att han bara har sett mig stå där nere en gång. Så säger hon att Han har gått för dagen om han ville prata med Honom. Då säger han: "Nä, det är dig jag vill prata med" och så tillägger han: "Det är ju åtminstone en början" och med det menade han att han gärna vill ha mer med henne. Så då säger jag: "Men då är det väl bäst att jag lämnar er två ensamma då" och så går jag.
-
Måndagar är aldrig roliga. Speciellt inte när man inte kan somna på kvällen. Jag hade goda intentioner då jag gick och lade mig klockan 22:00. Men jag vet att sista gången jag tittade på klockan så var den över midnatt. Så någonstans mellan 00:15 och 00:30 så somnade jag. Och sedan var det dags att gå upp 05:25. Inte så roligt. Jag känner mig lite trött idag.
10:45 gick jag ner för att hämta ett paket och eftersom att min ena kollega är sjuk och den andra går på lunch klockan 11 så det fanns inte så mycket tid att stå där och prata. Men jag knallade ner i alla fall och när jag kom ner så satt hon där framme och han satt vid datorn där bakom så jag hälsade på dem och började prata lite med henne. Jag var ju nyfiken på hur det hade gått i lördags. Det var tydligen första gången som Securitas har en sådan här personalfest när brännboll var involverat.
Jag frågade när hon hade kommit hem och hennes svar blev: "Jag vet inte riktigt, men min pappa sa att jag kom hem klockan två, för jag väckte tydligen honom när jag kom hem." Så det är tydligen så att hon efter separationen bor hemma hos sin far. Så svarade han där bakom att han hade varit skötsam och gått hem direkt efter brännbollen och spelat bridge. Sedan sändrade han svaret lite eftersom han drev med mig och sa att de hade spelat kort. De hade haft gäster hemma hos sig i lördags. Sedan sa han att han inte orkar med sådana där högljudda dansställen och sedan förstår man inte dagens 20-åringar. De har inte ett så bra ordförråd. Det är mycket "typ" och "ba" när de pratar.
Jag har själv aldrig gillat dansställen och sedan så kom vi in på hur vi tjejer ofta bemöts på sådana ställen efter några timmar. Här förställde han rösten till en utländsk brytning och så sa han: "Men hej du svenska flicka. Vad du säga om att följa med oss hem... och kanske dricka lite kaffe." Man kan nog säga att han hånade dessa personer lite.
Sedan beklagade han sig lite över att dagens "ungdomar" sitter och håller på med sina mobiler hela tiden. När de satt och åt i lördags så satt alla och höll på med sina mobiler och det tycker han är lite tråkigt. Hon (som han jobbar med) sa han var värst. Och jag kan faktiskt hålla med om det. Det är oartigt att hålla på med sin mobil när man är med flera människor. Sådana saker kan man vänta med. Han tycker att mobilen inte är något annat än en bärbar telefon.
Sedan kom han fram och satte sig och när han gör det så slutar hon att prata och börjar hålla på med något på datorn. Så är det varje gång jag är där. Hon liksom tar ett steg tillbaka när han börjar prata med mig. Jag försöker att få kontakt med henne och bjuda in henne i samtalet emellanåt, men hon nappar inte på det. Om jag vore henne så skulle jag lägga mig i samtalet lite mer, just eftersom hon tack vare mina kollegor nu har fått svart på vitt att jag är intresserad av honom.
Men vi pratar lite mer om lördagen och jag frågar vilket lag det var som vann och det visade sig att det var deras lag som vann. Det var lite på grund av att många inte hade tävlingsinstinkten framme. De satt och rökte. Egentligen så var det (enligt honom) bara de två som verkligen gav allt när de spelade. Så frågade jag om det blev några skador. Det brukar ju alltid bli det. Men det hade det inte blivit och det tyckte jag var förvånande och då sa han: "Men om folk bara sitter och röker så blir det ju inga skador." Men så sa han att det alltid brukar bli skador första gången man gör något varje år, typ innebandy... Då tyckte jag att han var dum som drog upp det där.
De hade inte varit där de skulle ha varit då det började ösregna när klockan var två och han som hade arrangerat det hela kände en viss skyldighet att se till att det blev bra, så han tog med alla 17 som var där och drog hem dem till sig och så spelade de på grusplanen som de hade där i närheten när det slutade regna.
Sedan så frågade han rakt ut (men frågan var nog mer riktad till mig eftersom hans kollega var ju med i lördags när de tog upp den här saken). Han frågade om det egentligen inte är så att om man bränner ute ett helt lag så ska man få en poäng för varje person som är utebränd. Och eftersom det är så, så svarade jag: "Ja, så är det" och så frågade jag om deras lag hade bränt ute det andra laget och det hade de. Men han sa att det inte gjorde så mycket att de inte fick de poängen då de hade vunnit så överlägset. En av matcherna slutade 26-4...
Så tyckte jag att det kanske hade varit bättre väder om de hade lagt den här kvällen i slutet av juni så hade de kanske sluppit regnet och blåsten som de drabbades av i lördags. (Vädret var fint innan klockan 14 och efter klockan 15 var det fint igen.) Då sa han att maj är en säkrare månad om man vill slippa nederbörd och då sa jag att jag trodde att han hade fel, men att jag kunde kolla upp det på datorn när jag kom upp till mig. Då började han knappa på en gång på sin dator, men allt han hittade var statistik över semesterveckorna.
Bäst som jag står där så kommer det ner en kollega och han undrar om jag har hans paket och det hade jag. Det visade sig att det paketet hade kommit i tisdags, men legat på en pall nere på lagret. Och så stannade han och pratade lite med oss (han var på väg till vårt bygge) och även fast det är min kollega som pratar med Honom och han ska svara min kollega så tittar han även under längre perioder på mig. Väldigt trevligt måste jag säga. Sedan lämnar min kollega lokalen och jag blir lämnad kvar där. Stackars, stackars mig.
Så frågade han hur det går med bygget och jag sa att det går väl bra. Fick ju se hur det ser ut på utsidan en dag förra veckan när jag fick skjuts hem och det ser bra ut. Då sa han att han inte hade varit förbi där själv. Sedan sa jag att de hade kapat larmkablarna i fredags så att vår säkerhetsansvarige jobbade till 16:30 istället för 14:00. Då frågade han vad vi hade för entreprenör egentligen. Så många kablar som de har kapat för oss (och andra grova missar) så är det helt otroligt att vi har dem kvar.
Så kom vi in på deras jobb och han tyckte att det var trist att de får mindre samtal än förut nu när "butikssupport" har flyttat ut till Axfood i Vreten. Han tyckte att (och nu citerar jag): "Att de kunde ta och sparka ut de där kärringarna i deras växel." Han är så irriterad på dem då de inte sköter sitt jobb på ett bra sätt. Och om det är som han har förklarat för mig (vilket jag inte betvivlar) så missköter de verkligen sitt jobb. Men så sa han att de får väl sysselsätta sig med andra saker. Som att öka antal utpasseringskontroller (och det är något han avskyr att göra) och nu även kontrollera oss när vi går ut.
Han beklagade sig lite över att tiden går så fort. Han förstår inte var de senaste sex, sju åren har tagit vägen. Han tycker att den ena dagen är den andra lik. Kan säga att han inte låter riktigt nöjd med sitt liv.
När klockan var 11:10 tyckte jag att det var bäst att gå upp till oss och börja jobba igen och jag sa till dem att ha en fortsatt trevlig dag och han sa tack detsamma (hon svarade inte) och så tryckte han på knappen och jag tackade och han sa varsågod.
När jag kom upp så kom jag på en sida på nätet som hade lite statistik på vissa städer i alla länder. Så jag kollade upp den sidan och det värsta är att han hade rätt. Visserligen var det inte med mycket, men ändå. Så jag mailade honom om det. Tyckte att det var lika bra att erkänna sig besegrad (men det är inte vem som helst som jag gör det för).
Från: Xxxxxxxx, Xxx [mailto:Xxx.Xxxxxxxx@mapsverige.se]
Skickat: den 21 maj 2007 11:37
Till: Xxxxxxxxxx Xxxx
Ämne: Väder
Måste du alltid ha rätt? (Fast mars har ännu mindre än maj)
http://www.bbc.co.uk/weather/world/city_guides/results.shtml?tt=TT004300
Det är inte så mycket som skiljer månaderna åt, men jag erkänner mig besegrad (för den här gången).
Från: Xxxxxxxxxx Xxxx [mailto:Xxxx.Xxxxxxxxx@dagab.se]
Skickat: den 21 maj 2007 11:54
Till: Xxxxxxxx, Xxx
Ämne: SV: Väder
Ja, där ser man!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Från: Xxxxxxxx, Xxx
Skickat: den 21 maj 2007 12:51
Till: 'Xxxxxxxxxx Xxxx'
Ämne: SV: Väder
10:45 gick jag ner för att hämta ett paket och eftersom att min ena kollega är sjuk och den andra går på lunch klockan 11 så det fanns inte så mycket tid att stå där och prata. Men jag knallade ner i alla fall och när jag kom ner så satt hon där framme och han satt vid datorn där bakom så jag hälsade på dem och började prata lite med henne. Jag var ju nyfiken på hur det hade gått i lördags. Det var tydligen första gången som Securitas har en sådan här personalfest när brännboll var involverat.
Jag frågade när hon hade kommit hem och hennes svar blev: "Jag vet inte riktigt, men min pappa sa att jag kom hem klockan två, för jag väckte tydligen honom när jag kom hem." Så det är tydligen så att hon efter separationen bor hemma hos sin far. Så svarade han där bakom att han hade varit skötsam och gått hem direkt efter brännbollen och spelat bridge. Sedan sändrade han svaret lite eftersom han drev med mig och sa att de hade spelat kort. De hade haft gäster hemma hos sig i lördags. Sedan sa han att han inte orkar med sådana där högljudda dansställen och sedan förstår man inte dagens 20-åringar. De har inte ett så bra ordförråd. Det är mycket "typ" och "ba" när de pratar.
Jag har själv aldrig gillat dansställen och sedan så kom vi in på hur vi tjejer ofta bemöts på sådana ställen efter några timmar. Här förställde han rösten till en utländsk brytning och så sa han: "Men hej du svenska flicka. Vad du säga om att följa med oss hem... och kanske dricka lite kaffe." Man kan nog säga att han hånade dessa personer lite.
Sedan beklagade han sig lite över att dagens "ungdomar" sitter och håller på med sina mobiler hela tiden. När de satt och åt i lördags så satt alla och höll på med sina mobiler och det tycker han är lite tråkigt. Hon (som han jobbar med) sa han var värst. Och jag kan faktiskt hålla med om det. Det är oartigt att hålla på med sin mobil när man är med flera människor. Sådana saker kan man vänta med. Han tycker att mobilen inte är något annat än en bärbar telefon.
Sedan kom han fram och satte sig och när han gör det så slutar hon att prata och börjar hålla på med något på datorn. Så är det varje gång jag är där. Hon liksom tar ett steg tillbaka när han börjar prata med mig. Jag försöker att få kontakt med henne och bjuda in henne i samtalet emellanåt, men hon nappar inte på det. Om jag vore henne så skulle jag lägga mig i samtalet lite mer, just eftersom hon tack vare mina kollegor nu har fått svart på vitt att jag är intresserad av honom.
Men vi pratar lite mer om lördagen och jag frågar vilket lag det var som vann och det visade sig att det var deras lag som vann. Det var lite på grund av att många inte hade tävlingsinstinkten framme. De satt och rökte. Egentligen så var det (enligt honom) bara de två som verkligen gav allt när de spelade. Så frågade jag om det blev några skador. Det brukar ju alltid bli det. Men det hade det inte blivit och det tyckte jag var förvånande och då sa han: "Men om folk bara sitter och röker så blir det ju inga skador." Men så sa han att det alltid brukar bli skador första gången man gör något varje år, typ innebandy... Då tyckte jag att han var dum som drog upp det där.
De hade inte varit där de skulle ha varit då det började ösregna när klockan var två och han som hade arrangerat det hela kände en viss skyldighet att se till att det blev bra, så han tog med alla 17 som var där och drog hem dem till sig och så spelade de på grusplanen som de hade där i närheten när det slutade regna.
Sedan så frågade han rakt ut (men frågan var nog mer riktad till mig eftersom hans kollega var ju med i lördags när de tog upp den här saken). Han frågade om det egentligen inte är så att om man bränner ute ett helt lag så ska man få en poäng för varje person som är utebränd. Och eftersom det är så, så svarade jag: "Ja, så är det" och så frågade jag om deras lag hade bränt ute det andra laget och det hade de. Men han sa att det inte gjorde så mycket att de inte fick de poängen då de hade vunnit så överlägset. En av matcherna slutade 26-4...
Så tyckte jag att det kanske hade varit bättre väder om de hade lagt den här kvällen i slutet av juni så hade de kanske sluppit regnet och blåsten som de drabbades av i lördags. (Vädret var fint innan klockan 14 och efter klockan 15 var det fint igen.) Då sa han att maj är en säkrare månad om man vill slippa nederbörd och då sa jag att jag trodde att han hade fel, men att jag kunde kolla upp det på datorn när jag kom upp till mig. Då började han knappa på en gång på sin dator, men allt han hittade var statistik över semesterveckorna.
Bäst som jag står där så kommer det ner en kollega och han undrar om jag har hans paket och det hade jag. Det visade sig att det paketet hade kommit i tisdags, men legat på en pall nere på lagret. Och så stannade han och pratade lite med oss (han var på väg till vårt bygge) och även fast det är min kollega som pratar med Honom och han ska svara min kollega så tittar han även under längre perioder på mig. Väldigt trevligt måste jag säga. Sedan lämnar min kollega lokalen och jag blir lämnad kvar där. Stackars, stackars mig.
Så frågade han hur det går med bygget och jag sa att det går väl bra. Fick ju se hur det ser ut på utsidan en dag förra veckan när jag fick skjuts hem och det ser bra ut. Då sa han att han inte hade varit förbi där själv. Sedan sa jag att de hade kapat larmkablarna i fredags så att vår säkerhetsansvarige jobbade till 16:30 istället för 14:00. Då frågade han vad vi hade för entreprenör egentligen. Så många kablar som de har kapat för oss (och andra grova missar) så är det helt otroligt att vi har dem kvar.
Så kom vi in på deras jobb och han tyckte att det var trist att de får mindre samtal än förut nu när "butikssupport" har flyttat ut till Axfood i Vreten. Han tyckte att (och nu citerar jag): "Att de kunde ta och sparka ut de där kärringarna i deras växel." Han är så irriterad på dem då de inte sköter sitt jobb på ett bra sätt. Och om det är som han har förklarat för mig (vilket jag inte betvivlar) så missköter de verkligen sitt jobb. Men så sa han att de får väl sysselsätta sig med andra saker. Som att öka antal utpasseringskontroller (och det är något han avskyr att göra) och nu även kontrollera oss när vi går ut.
Han beklagade sig lite över att tiden går så fort. Han förstår inte var de senaste sex, sju åren har tagit vägen. Han tycker att den ena dagen är den andra lik. Kan säga att han inte låter riktigt nöjd med sitt liv.
När klockan var 11:10 tyckte jag att det var bäst att gå upp till oss och börja jobba igen och jag sa till dem att ha en fortsatt trevlig dag och han sa tack detsamma (hon svarade inte) och så tryckte han på knappen och jag tackade och han sa varsågod.
När jag kom upp så kom jag på en sida på nätet som hade lite statistik på vissa städer i alla länder. Så jag kollade upp den sidan och det värsta är att han hade rätt. Visserligen var det inte med mycket, men ändå. Så jag mailade honom om det. Tyckte att det var lika bra att erkänna sig besegrad (men det är inte vem som helst som jag gör det för).
Från: Xxxxxxxx, Xxx [mailto:Xxx.Xxxxxxxx@mapsverige.se]
Skickat: den 21 maj 2007 11:37
Till: Xxxxxxxxxx Xxxx
Ämne: Väder
Måste du alltid ha rätt? (Fast mars har ännu mindre än maj)
http://www.bbc.co.uk/weather/world/city_guides/results.shtml?tt=TT004300
Det är inte så mycket som skiljer månaderna åt, men jag erkänner mig besegrad (för den här gången).
Skickat: den 21 maj 2007 11:54
Till: Xxxxxxxx, Xxx
Ämne: SV: Väder
Ja, där ser man!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Från: Xxxxxxxx, Xxx
Skickat: den 21 maj 2007 12:51
Till: 'Xxxxxxxxxx Xxxx'
Ämne: SV: Väder
Hmm... Nu behöver vi inte bli så kaxiga för det du. Det var ju bara tur du hade den här gången...
När jag gick idag så satt han ensam och jag kände doften av nyklippt gräs. Jag stannade till och vi pratade i några minuter när en kollega på ekonomiavdelningen kommer ner. Hon ska också åka bussen. Hon säger: "Kom nu [namn] så går vi och låt honom jobba ifred" och så går hon ut genom dörren. Och när hon har gjort det så skrattar han lite och gör en gest. Den man gör med ena handen när man tycker att någon pratar en massa strunt. Jag skrattar bara lite åt honom och säger att det verkar som att hon är desperat efter mitt sällskap så att det är bäst att jag går och håller henne sällskap. Så säger jag hej då och han säger: "Hej då. Vi ses imorgon" och jag svarar: "Ja, det gör vi" och så går jag. Samtidigt så går två andra Dagabanställda och de har varit och handlat i butiken och har en plastkasse i varje hand så jag tar och öppnar och håller upp dörrarna åt dem.
Pirates!!!
Jahapp. Då var årets biobiljettköp avklarat. På onsdag ska jag och en kompis gå och se Pirates of the Caribbean: At World's End. Den tredje och sista filmen med allas vår favoritpirat Capt. Jack Sparrow. Biljetterna kostar 105:-/st. men det kommer det att vara värt. Vi valde 16:30 föreställningen på Filmstaden Söder, så "tyvärr" måste jag ju gå tidigare på onsdag från jobbet. Vad hemskt.
Eller inte! Det kommer att bli så bra och jag längtar verkligen tills det är onsdag nu.
Har läst lite rykten i tidningarna om den här filmen och eventuellt så kommer det att bli en fjärde film, det beror lite på hur den här går. Men den filmen kommer i sådana fall bli utan min kapten så då känns det inte lika lockande.
Det stod i Expressen att när eftertexterna har rullat så får man se en bonusscen. Scenen är med Elizabeth och Will som möts tio år senare, så om man ska tro det så kommer de inte att få varandra.
Men sedan har jag läst en intervju med Orlando Bloom (Will Turner) i samma tidning och han säger där att han vinner kampen om flickan Kiera Knightley (Elizabeth Swann). Så jag vet inte vad jag ska tro. Men jag får väl se på onsdag.
Men jag säger bara som så: Om det är så att hon väljer Will så väljer hon helt klart fel. Så det så! Titta bara på bilden. Kommentarer överflödiga.
Jag menar... Kolla bara in de här ögonen:
Eller inte! Det kommer att bli så bra och jag längtar verkligen tills det är onsdag nu.
Har läst lite rykten i tidningarna om den här filmen och eventuellt så kommer det att bli en fjärde film, det beror lite på hur den här går. Men den filmen kommer i sådana fall bli utan min kapten så då känns det inte lika lockande.
Det stod i Expressen att när eftertexterna har rullat så får man se en bonusscen. Scenen är med Elizabeth och Will som möts tio år senare, så om man ska tro det så kommer de inte att få varandra.
Men sedan har jag läst en intervju med Orlando Bloom (Will Turner) i samma tidning och han säger där att han vinner kampen om flickan Kiera Knightley (Elizabeth Swann). Så jag vet inte vad jag ska tro. Men jag får väl se på onsdag.
Men jag säger bara som så: Om det är så att hon väljer Will så väljer hon helt klart fel. Så det så! Titta bara på bilden. Kommentarer överflödiga.
Jag menar... Kolla bara in de här ögonen:
Äntligen helg igen
Så har man då kommit hem från jobbet och ska precis steka ett par ägg och lägga på macka. Det har varit en väldigt hattig vecka det här. Först jobba i två och en halv dag, sedan ledig en dag och sedan jobba en dag till och det bara till 13:10. Men jag klagar inte direkt. I morse när jag gick till t-banan så undrade jag ett kort tag om det var lördagmorgon eller inte. Det var ju knappt en kotte ute. Blev lugnad dock när jag kom fram till stationen och såg att både Sthlm City och Metro låg där så fint och prydligt och på tidningarna så stod det "fredag 18 maj".
Och nu har jag stekt äggen också.
I tisdags så (ursäkta att jag kommer bli tjatig här) sa Han att han eventuellt skulle vara ledig den här klämfredagen, men att han inte visste hur han skulle göra. I morse när jag sitter och äter min frukost på jobbet (fil och flingor) så kommer en av våra innesäljare och sätter sig där och hon säger till mig: "Jag såg din pojke komma cyklande idag." Jag tyckte att det lät jättefint det hon sa, synd bara att det inte är sant. Då sa jag till henne att han mer eller mindre alltid cyklar till jobbet och att jag en gång i tiden kunde göra det också och jag tyckte att det var riktigt skönt. Jag saknar det lite. Slippa vara beroende av bussar, pendeltåg och t-banor. Men på det sättet så fick jag veta att han minsann inte hade ledigt idag.
Så kom då hemgången. Efter att idag ha stressat igenom ett jobb som ska vara klart idag och jag vill inte att min kollega ska sitta själv och göra det efter det jag har gått hem, så kändes det välbehövligt. Satt och höll på med det konstant mellan 08:15-13:05. Det enda avbrottet var när jag åt min fredagsmacka och naturligtvis när telefonen ringde. Vilket den gjorde bra mycket mer än vad jag trodde att det skulle, men det betyder ju inte att det ringde mycket för den sakens skull. När jag var klar så brände det som eld mellan skulderbladen och ländryggen var helt körd.
13:15 gick jag från kontoret och när jag kom ner så satt bara hon där, men jag stannade ändå (hon är trevlig hon med) och började prata med henne lite och när jag står där så vem tittar fram som gubben i lådan och ler och vinkar i dörröppningen? Han ville visa att han minsann också var där och sedan gick han tillbaka till köket där han stekte korv och fixade i ordning en äggröra.. Och när jag såg det så visste jag att det var kört med att komma ifrån där inom de närmsta minuterna.
Det blev väldigt många minuter kan jag säga. När en kollega kom ner 13:55 så frågade jag honom om han skulle förbi någon tågstation och det skulle han så då passade jag på att smita. Men innan dess blev det lite samtal om ditt och datt.
De ska spela brännboll imorgon med början klockan 14. Då sa jag: "Så tidigt? Då kommer alla ligga utslagna klockan 19" vilket hon svarade "Nej då. Då har vi precis börjat komma igång. Sedan ska vi vidare till O'Learys" på. Sedan tyckte hon att det var synd att det inte var en karaokekväll där för då skulle hon och Han sjunga en duett. Då säger han: "Men du kan väl inte sjunga?" Och på det svarar hon: "Nä, men det kan ju inte du heller" och så flinade hon.
Efter några minuter (han tar över samtalet med mig av någon anledning och hon håller på med datorn) så får hon ett ryck och börjar sjunga och rycka med huvudet i takt med musiken. Då undrar han vad hon håller på med. Det är han som har ensamrätt på att bete sig på det sättet. Då sa hon att han håller på så även när han är på väg till, till exempel, gymmet. Då säger han att det är bara för att skrämma bort alla fruntimmer som annars kastar sig över honom. Så sa han att hans mamma har sagt att han är en stilig pojke - och ja, det är han, men det kan man inte erkänna - så hon och jag bara skrattar och så säger jag något och han svarar på det och så säger hon till mig: "Men ta och kasta dig över honom då." Eftersom vi skämtade rent allmänt så låtsades jag om som att det var menat som det och skrattade lite. Men jag vet ju att hon vet, tack vare två av mina kollegor så jag vet även att hon hade lite allvar bakom det skämtet. Han däremot tystnade och tyckte att något på skärmen var intressant. Nästan som att han blev generad. Sedan började vi prata igen och då var allt frid och fröjd och det där på skärmen var inte så intressant längre...
Vi pratar om en hel del till och så ringer det i deras "sidotelefon" och hon tittar på displayen och säger till honom: "Det är din fru" och när han svarar så ändrar han rösten på det där sättet som han brukar göra när någon kvinnlig släkting ringer. Hon kommenterar det för mig. Jag tyder hennes ord som att hon tycker att det är larvigt och att hon vet att det inte är så puttinuttigt där som det låter och att det är lite teater över det hela. Efter ett tag så ändrar han röstläget och pratar mer normalt. De pratar om maten för imorgon och han säger att han egentligen inte bryr sig (kanske inte med justde orden) eftersom han inte kommer att vara hemma imorgon. Sedan säger hon: "Tur att det finns någon på den här sidan disken som har lite stake i sig" och med det menar hon sig själv.
När klockan blir 13:35 så går hon upp till butiken för att handla så hon säger: "Ja, om du inte är kvar här när jag kommer tillbaka så får du ha en trevlig helg" och jag önskar henne detsamma och han säger: "Var lugn du. Hon kommer vara kvar här tills imorgon bara för att hon vill ha skjuts." Då sa jag till honom att så desperat efter skjuts var jag inte.
Jag blev ju kvar ett tag till och vi snackade om allt möjligt. Han fick chansen att snacka lite skit om de som jobbade på Axfood och Dagab. Det har han fått förut också, men med tanke på hur mycket jag beklagar mig när jag är hos dem så är det inte mer än rättvist att han får prata av sig. Och jag hade ju tidigare när jag kom ner beklagat mig över hur ryggen kändes efter allt jobb vi hade gjort och då retades han och sa: "Men det är väl bra att ni får jobba lite för lönen också." Sedan tyckte han synd om mig som hade den kollegan som jag hade att jobba med.
Efter ett tag tyckte jag att han såg ut att inte må så bra så jag frågade hur det var med honom egentligen. Då sa han att hans lunch hade bestått av en äggröra gjord på fyra ägg och sedan hade han till det ätit fem korvar. Och nu är det inte prinskorv vi pratar om, utan mer frukostkorvsstorlek. Eftersom jag vet hur det känns när man har ätit för mycket så tycker jag synd om honom, men samtidigt så vet jag också att han har sig själv att skylla.
Så pratade vi lite om träning. Han hade idag varit uppe och cyklat i gymmet. I hela 30 minuter. Han valde aerobicsprogrammet då det inte är så komplicerat att följa eftersom han läser en bok samtidigt. Han har testar programmet "fettförbränning +" på nivå 18 (av 20) i en halvtimme och han höll på att smälta bort. Sedan sa han att han i det längsta varit emot alla apparater som finns i gymmet, men nu tyckte han att det har blivit så jobbigt att vara ute och springa i skogen. Då kan jag inte låta bli att säga: "Men det är meningen att det ska vara jobbigt" och hans svar på det blev: "Och det säger hon som är ute och springer varje dag." (Han vet att jag inte springer alls.) Då sa jag: "Nä, det gör jag ju knappast, men jag vet att det är så att om det inte är jobbigt så ger det inte resultat" och då sa han: "Så du menar att det inte är så som de framställer alla apparater på TV-shop. Man bara sitter och gör ingenting och får världens tvättbräda?" Och då svarar jag: "Ja, jag menar ju det." Han tyckte att det är helt otroligt att folk går på det där som visas på TV-shop. Det finns bara ett sätt att komma i form på och det är att röra på sig.
Sedan kommer hon ner efter att ha handlat och nu är klockan 13:50. Hon tittar bara på mig och ler lite samtidigt som han säger: "Titta vem som är här" och hennes svar på det blev: "Varför är jag inte förvånad." Så ställer hon in de sakerna som hon har köpt i kylen och kommer ut och sätter sig. När hon har suttit där ett par minuter kommer min kollega ner och jag frågar honom om han ska förbi någon station och så önskar jag dem trevlig helg och går.
När jag sitter och väntar på pendeln i Jordbro så hör jag ett bekant ljud och tittar upp och döm av min förvåning när jag ser en tornseglare. Jag sliter upp telefonen och ringer mina föräldrar som är på landet, men får inget svar. Då börjar jag skriva ett meddelande om vad jag har sett till dem, när det plötsligt ringer. Det är mamsen som ringer. Hon hade precis kommit in från att ha rensat bort massa kirskål och hon såg på mobilen att jag hade ringt. Jag sa då till henne varför jag hade ringt och hon tyckte att det var jättekul. Hon sa att hon och papsen hade pratat om att de hade sett svalor för ett tag sedan och så sa de att då kommer jag minsann snart att säga att jag har sett tornseglare (jag ska alltid vara värst). Och idag så ringde jag och berättade det. Bäst som vi satt där och pratade så hörde och såg jag en till. Nu är det sommar. Tornseglaren är den sista flyttfågeln att komma hit och den första som flyttar när hösten kommer.
Känner nu när jag sitter här framför datorn att ryggen inte mår så bra än efter dagens jobb (det bränner lite mellan skuldrorna), men det kommer väl att släppa snart. Hoppas jag i alla fall.
Och nu har jag stekt äggen också.
I tisdags så (ursäkta att jag kommer bli tjatig här) sa Han att han eventuellt skulle vara ledig den här klämfredagen, men att han inte visste hur han skulle göra. I morse när jag sitter och äter min frukost på jobbet (fil och flingor) så kommer en av våra innesäljare och sätter sig där och hon säger till mig: "Jag såg din pojke komma cyklande idag." Jag tyckte att det lät jättefint det hon sa, synd bara att det inte är sant. Då sa jag till henne att han mer eller mindre alltid cyklar till jobbet och att jag en gång i tiden kunde göra det också och jag tyckte att det var riktigt skönt. Jag saknar det lite. Slippa vara beroende av bussar, pendeltåg och t-banor. Men på det sättet så fick jag veta att han minsann inte hade ledigt idag.
Så kom då hemgången. Efter att idag ha stressat igenom ett jobb som ska vara klart idag och jag vill inte att min kollega ska sitta själv och göra det efter det jag har gått hem, så kändes det välbehövligt. Satt och höll på med det konstant mellan 08:15-13:05. Det enda avbrottet var när jag åt min fredagsmacka och naturligtvis när telefonen ringde. Vilket den gjorde bra mycket mer än vad jag trodde att det skulle, men det betyder ju inte att det ringde mycket för den sakens skull. När jag var klar så brände det som eld mellan skulderbladen och ländryggen var helt körd.
13:15 gick jag från kontoret och när jag kom ner så satt bara hon där, men jag stannade ändå (hon är trevlig hon med) och började prata med henne lite och när jag står där så vem tittar fram som gubben i lådan och ler och vinkar i dörröppningen? Han ville visa att han minsann också var där och sedan gick han tillbaka till köket där han stekte korv och fixade i ordning en äggröra.. Och när jag såg det så visste jag att det var kört med att komma ifrån där inom de närmsta minuterna.
Det blev väldigt många minuter kan jag säga. När en kollega kom ner 13:55 så frågade jag honom om han skulle förbi någon tågstation och det skulle han så då passade jag på att smita. Men innan dess blev det lite samtal om ditt och datt.
De ska spela brännboll imorgon med början klockan 14. Då sa jag: "Så tidigt? Då kommer alla ligga utslagna klockan 19" vilket hon svarade "Nej då. Då har vi precis börjat komma igång. Sedan ska vi vidare till O'Learys" på. Sedan tyckte hon att det var synd att det inte var en karaokekväll där för då skulle hon och Han sjunga en duett. Då säger han: "Men du kan väl inte sjunga?" Och på det svarar hon: "Nä, men det kan ju inte du heller" och så flinade hon.
Efter några minuter (han tar över samtalet med mig av någon anledning och hon håller på med datorn) så får hon ett ryck och börjar sjunga och rycka med huvudet i takt med musiken. Då undrar han vad hon håller på med. Det är han som har ensamrätt på att bete sig på det sättet. Då sa hon att han håller på så även när han är på väg till, till exempel, gymmet. Då säger han att det är bara för att skrämma bort alla fruntimmer som annars kastar sig över honom. Så sa han att hans mamma har sagt att han är en stilig pojke - och ja, det är han, men det kan man inte erkänna - så hon och jag bara skrattar och så säger jag något och han svarar på det och så säger hon till mig: "Men ta och kasta dig över honom då." Eftersom vi skämtade rent allmänt så låtsades jag om som att det var menat som det och skrattade lite. Men jag vet ju att hon vet, tack vare två av mina kollegor så jag vet även att hon hade lite allvar bakom det skämtet. Han däremot tystnade och tyckte att något på skärmen var intressant. Nästan som att han blev generad. Sedan började vi prata igen och då var allt frid och fröjd och det där på skärmen var inte så intressant längre...
Vi pratar om en hel del till och så ringer det i deras "sidotelefon" och hon tittar på displayen och säger till honom: "Det är din fru" och när han svarar så ändrar han rösten på det där sättet som han brukar göra när någon kvinnlig släkting ringer. Hon kommenterar det för mig. Jag tyder hennes ord som att hon tycker att det är larvigt och att hon vet att det inte är så puttinuttigt där som det låter och att det är lite teater över det hela. Efter ett tag så ändrar han röstläget och pratar mer normalt. De pratar om maten för imorgon och han säger att han egentligen inte bryr sig (kanske inte med justde orden) eftersom han inte kommer att vara hemma imorgon. Sedan säger hon: "Tur att det finns någon på den här sidan disken som har lite stake i sig" och med det menar hon sig själv.
När klockan blir 13:35 så går hon upp till butiken för att handla så hon säger: "Ja, om du inte är kvar här när jag kommer tillbaka så får du ha en trevlig helg" och jag önskar henne detsamma och han säger: "Var lugn du. Hon kommer vara kvar här tills imorgon bara för att hon vill ha skjuts." Då sa jag till honom att så desperat efter skjuts var jag inte.
Jag blev ju kvar ett tag till och vi snackade om allt möjligt. Han fick chansen att snacka lite skit om de som jobbade på Axfood och Dagab. Det har han fått förut också, men med tanke på hur mycket jag beklagar mig när jag är hos dem så är det inte mer än rättvist att han får prata av sig. Och jag hade ju tidigare när jag kom ner beklagat mig över hur ryggen kändes efter allt jobb vi hade gjort och då retades han och sa: "Men det är väl bra att ni får jobba lite för lönen också." Sedan tyckte han synd om mig som hade den kollegan som jag hade att jobba med.
Efter ett tag tyckte jag att han såg ut att inte må så bra så jag frågade hur det var med honom egentligen. Då sa han att hans lunch hade bestått av en äggröra gjord på fyra ägg och sedan hade han till det ätit fem korvar. Och nu är det inte prinskorv vi pratar om, utan mer frukostkorvsstorlek. Eftersom jag vet hur det känns när man har ätit för mycket så tycker jag synd om honom, men samtidigt så vet jag också att han har sig själv att skylla.
Så pratade vi lite om träning. Han hade idag varit uppe och cyklat i gymmet. I hela 30 minuter. Han valde aerobicsprogrammet då det inte är så komplicerat att följa eftersom han läser en bok samtidigt. Han har testar programmet "fettförbränning +" på nivå 18 (av 20) i en halvtimme och han höll på att smälta bort. Sedan sa han att han i det längsta varit emot alla apparater som finns i gymmet, men nu tyckte han att det har blivit så jobbigt att vara ute och springa i skogen. Då kan jag inte låta bli att säga: "Men det är meningen att det ska vara jobbigt" och hans svar på det blev: "Och det säger hon som är ute och springer varje dag." (Han vet att jag inte springer alls.) Då sa jag: "Nä, det gör jag ju knappast, men jag vet att det är så att om det inte är jobbigt så ger det inte resultat" och då sa han: "Så du menar att det inte är så som de framställer alla apparater på TV-shop. Man bara sitter och gör ingenting och får världens tvättbräda?" Och då svarar jag: "Ja, jag menar ju det." Han tyckte att det är helt otroligt att folk går på det där som visas på TV-shop. Det finns bara ett sätt att komma i form på och det är att röra på sig.
Sedan kommer hon ner efter att ha handlat och nu är klockan 13:50. Hon tittar bara på mig och ler lite samtidigt som han säger: "Titta vem som är här" och hennes svar på det blev: "Varför är jag inte förvånad." Så ställer hon in de sakerna som hon har köpt i kylen och kommer ut och sätter sig. När hon har suttit där ett par minuter kommer min kollega ner och jag frågar honom om han ska förbi någon station och så önskar jag dem trevlig helg och går.
När jag sitter och väntar på pendeln i Jordbro så hör jag ett bekant ljud och tittar upp och döm av min förvåning när jag ser en tornseglare. Jag sliter upp telefonen och ringer mina föräldrar som är på landet, men får inget svar. Då börjar jag skriva ett meddelande om vad jag har sett till dem, när det plötsligt ringer. Det är mamsen som ringer. Hon hade precis kommit in från att ha rensat bort massa kirskål och hon såg på mobilen att jag hade ringt. Jag sa då till henne varför jag hade ringt och hon tyckte att det var jättekul. Hon sa att hon och papsen hade pratat om att de hade sett svalor för ett tag sedan och så sa de att då kommer jag minsann snart att säga att jag har sett tornseglare (jag ska alltid vara värst). Och idag så ringde jag och berättade det. Bäst som vi satt där och pratade så hörde och såg jag en till. Nu är det sommar. Tornseglaren är den sista flyttfågeln att komma hit och den första som flyttar när hösten kommer.
Känner nu när jag sitter här framför datorn att ryggen inte mår så bra än efter dagens jobb (det bränner lite mellan skuldrorna), men det kommer väl att släppa snart. Hoppas jag i alla fall.
Det var inte igår
Sitter i godan ro här på jobbet och pratar med mina kollegor när det helt plötsligt kommer in en budkille. Först blev jag lite paff då han kom in utan att någon av oss öppnade, men den chocken övergick till nästa chock: Den där snubben känner jag igen. Och han känner igen mig.
Det var en gammal kompis till mig. En som jag lärde känna när jag jobbade på mitt förra jobb. Jag ringde ju och beställde bud rätt så ofta och lärde känna ordermottagarna och speciellt honom. Vi var ute och drack öl flera gånger. Blev även bekant med hans dåvarande flickvän. Det var tack vare honom (och även henne) som jag nu har den här tatueringen som jag har (och som jag är stolt över). Hade det inte varit för dem så skulle jag nog inte ha vågat skaffa mig den. Dessutom fick jag den ju till ett rabatterat pris. 500 kronor billigare per sittning och eftersom det var fyra sittningar så "sparade" jag 2 000 spänn. Han sa att han som gjorde tatueringen fortfarande pratar om den och är stolt över den. Får väl ta mig dit och hälsa på någon gång. Men det gäller ju att han är där då och är ledig.
Tyvärr så gled vi ifrån varandra efter ett par år, men så blir det ibland. Inte mycket att göra åt. Men det var bara bra med honom. Verkligen jättekul att träffa honom igen. Har inte hört något från honom sedan 2003.
Han sa att den här delen av stan var hans område så han kommer kanske att komma förbi vid fler tillfällen med paket. Han tjänar tydligen 21 000:- på att sitta i en bil hela dagarna. Det är inte speciellt dåligt betalt för en budkille direkt.
Min ena kollega sa att hon tyckte att han var charmig. Och det trots alla hans tatueringar (hela ena armen är täckt samt att det är en bit upp på halsen) samt att han har så kallade "tunnlar" i båda öronen. Och han är rätt så charmig och dessutom väldigt trevlig. Men han ser lite ut som en så kallad "värsting" även fast han har tonat ner det lite. Men han har ju helrakat huvud.
Det var en gammal kompis till mig. En som jag lärde känna när jag jobbade på mitt förra jobb. Jag ringde ju och beställde bud rätt så ofta och lärde känna ordermottagarna och speciellt honom. Vi var ute och drack öl flera gånger. Blev även bekant med hans dåvarande flickvän. Det var tack vare honom (och även henne) som jag nu har den här tatueringen som jag har (och som jag är stolt över). Hade det inte varit för dem så skulle jag nog inte ha vågat skaffa mig den. Dessutom fick jag den ju till ett rabatterat pris. 500 kronor billigare per sittning och eftersom det var fyra sittningar så "sparade" jag 2 000 spänn. Han sa att han som gjorde tatueringen fortfarande pratar om den och är stolt över den. Får väl ta mig dit och hälsa på någon gång. Men det gäller ju att han är där då och är ledig.
Tyvärr så gled vi ifrån varandra efter ett par år, men så blir det ibland. Inte mycket att göra åt. Men det var bara bra med honom. Verkligen jättekul att träffa honom igen. Har inte hört något från honom sedan 2003.
Han sa att den här delen av stan var hans område så han kommer kanske att komma förbi vid fler tillfällen med paket. Han tjänar tydligen 21 000:- på att sitta i en bil hela dagarna. Det är inte speciellt dåligt betalt för en budkille direkt.
Min ena kollega sa att hon tyckte att han var charmig. Och det trots alla hans tatueringar (hela ena armen är täckt samt att det är en bit upp på halsen) samt att han har så kallade "tunnlar" i båda öronen. Och han är rätt så charmig och dessutom väldigt trevlig. Men han ser lite ut som en så kallad "värsting" även fast han har tonat ner det lite. Men han har ju helrakat huvud.
.
Jaha. Så var det måndag idag igen. Den här måndagen är dessutom väldigt trist och grå. Jag kom ihåg att ta med mig Philadelphia så att hon i receptionen fick låna den. När jag ställde mig vid disken för att överlämna den så var hon upptagen med ett samtal med den vakten som har finskt påbrå. Så jag fick nog stå där ett par sekunder innan hon reagerade. När hon såg vad jag hade i handen så såg hon förvånad ut. Hon hade nog inte räknat med att jag skulle komma ihåg den. Ska bli kul att få höra vad hon tycker om den. Jag vet att jag tycker att den är jättebra och det vet jag även att Han gör.
12:40 (på ett ungefär) gick jag ner för att hämta ett paket. Blev kvar där till 13:05 (på ett ungefär) då det kom ett besök till oss som jag fick eskortera upp. Visserligen skulle han hittat själv då han har varit här förut och han sa till mig att jag inte behövde följa med, men jag kände att det där var ett perfekt sätt att avsluta vårat samtal. Dessutom ville jag följa med honom upp då han är en som jobbat här förut och som jag tycker jättebra om. Han är urgo. Inte alls min typ av man om man ska prata om tycka om som i ett förhållande, men som person är han så trevlig och det finns inte många som kan tycka illa om honom.
Men samtalet där nere blev lite blandat idag. Först när jag kom ner så satt han ensam (och det hade jag också räknat med). Först frågade han mig vad jag hade gjort i helgen och då sa jag att den hade jag spenderat framför tv:n. Då frågade han om jag liksom han hade tittat på förlorarna (Sverige och Finland i både hockeyn och ESC). Så berättade jag för honom att jag hade fått visa leg på Systemet i fredags och då frågade han först: "Du skämtar?" och när jag sa att jag inte gjorde det så sa han att han bara har behövt visa leg en gång på Systemet efter det att han hade fyllt 30 och det trodde han berodde på att den kassören var fikus (eller det mindre troliga: halvblind). Sedan sa han att när man väl en gång har fyllt 40 så syns det på huden i ansiktet, under hakan och på händerna. Då höll jag tyst om att jag trodde att han var omkring 35 år när jag började lägga märke till honom. Jag tyckte att det kunde låta för insmickrande. Sedan sa han att han direkt såg på en kvinna om hon var över 40 även om hon säger att hon är omkring 30.
Sedan kom hon tillbaka. Hon hade varit och handlat lunch. En sallad. Hon gjorde precis som jag gör när jag köper sallader: plockar bort en massa innan man börjar äta. Sedan plockade hon bort exakt samma saker som jag gör, den storbladiga persiljan, cocktailtomaterna, oliverna och en del isbergssallad. Efter ett tag så frågade han vad hon höll på med när hon slängde lite sallad. Sedan frågade han henne om hon redan hade slängt oliverna och det hade hon. Då sa han att nästa gång kunde hon ge dem till honom. Sedan sa han att oliver är bra för potensen. Då kunde jag inte låta bli att säga: "Men den har jag inga problem med".
Hans helg hade förövrigt bestått i att åka till IKEA och montera ihop möbler för 14 000:-, så just nu så hatar han sin fru (ja han sa så). Han har precis fått ordning i huset och rensat undan och fått till ett hobbyrum när hon fick för sig att köpa ny säng, bord, lite andra möbler och 700 skruvar. Han var mer än måttligt road över det tilltaget. De (han?) har tydligen planer på att köpa en båt, men det blir det ju inte nu när de har spenderat så mycket pengar på IKEA.
Får intrycket av att det kanske inte är guld och gröna skogar hemma hos honom. Hon är den som bestämmer vad som ska göras i villan och han är den som får göra det. Han har fått kakla om ett badrum och hatade varje sekund av det. Nu till sommaren så ska de bygga om köket och det är hon som har ritat upp hur det ska vara och det är han som får göra jobbet. Han är inte alls överens med det. Han tycker inte alls att det är kul att hålla på med sådana saker. Han kan göra det, men känner ingen tillfredställelse när det är klart. Han tycker bara att det är skönt att ha skiten klar.
I fredags när jag stod där nere så kom det ut ett gäng människor och när de hade gått ut genom dörrarna så sa hon till honom: "Det där var hon. Vad tycker du?" och han måste resa sig för att se. Jag undrar vad det är som pågår och hon sa att hon försöker hitta tjejer i hans egen ålder som han kan titta lite extra på. Sedan kom hon fram till att den här kvinnan var i 50-års åldern och det kanske var lite för gammalt för honom.
Så fick jag veta att nu till helgen så ska Securitas ha en personalfest vid Rudan. De ska grilla, dricka valfri medtagen dryck och spela brännboll. (Jag skojade med mina kollegor när jag kom upp och frågade om de ville följa med till Rudan nu på lördag.) Då sa jag att det är tur att de två ska gå så att det blir lite roligt på festen och hon höll med. Hon sa att de flesta är lite stela och tråkiga. Sedan undrade hon om en annan kvinnlig väktare i 50-årsåldern kommer att göra sig osams med någon i år. Tydligen brukar den damen göra det och jag är inte överraskad. Har sett henne här då hon har varit och jobbat här några gånger.
Han sa då att det kommer inte att vara honom som hon blir arg på. Då sa jag att det är väl inte så många som blir arga på honom. Han sa då att hans fru och dotter brukar kunna bli det och de blir det rejält. Han tog ett exempel på när hans dotter vill ha något som är ekologiskt odlat (och dubbelt så dyrt) och han tappar till sist tålamodet och fräser ifrån lite och då är han en "miffo-farsa" eller en CP-farsa" som inte fattar någonting.
Vi pratade lite om den där väktaren med attitydsproblem. Hon berättade att när han är på Lagena så mår han bra. Där får han nämligen be folk att visa legitimation. När jag berättade om den där incidenten när han drämde båda nävarna i receptionsdisken såg hon chockad ut. Då sa han att det var efter den incidenten som Han fick ta sig ett snack med honom om hans attityd. Sedan sa Han att den väktaren tycker att en väktare ska vara som typ en militärpolis, ingen serviceminded person alls. Han är en sådan väktare som har den attityden som gör att folk ser ner på väktare. Enligt henne så är han 24 år. Han kanske växer till sig.
När jag hade kommit upp så gick det inte många minuter innan det kommer ett samtal från receptionen och det hamnar hos mig. Och det är Han som ringer. Det är det första samtalet jag har fått där nerifrån på ett bra tag. Det var en kille som skulle hämta ett paket.
Nu har vi fått veta lite mer om vad som ska ske på företagskonferensen:
"Företagskonferensen är planerad till 16-17/8. I Smålands och Södertörns djupa skogar kommer du att möta vargen inom dig.
Företagskonferensen kommer att bevista Balingsholm, och förhoppningsvis ett ombyggt Rörvägen i Jordbro. I samband med företagskonferensen går startskottet för höstens stora utbildningsinsats i vårt nya affärssystem. Konferenserna kommer förstås också innehålla en massa annan näringsrik föda, såsom vart Maps vargflock är på väg och vilka byten vi spårar, jagar och planerar att lägga ner. Mer information kommer!"
När jag gick hem idag (har jourvecka) så kommer jag ner och ser de där två som triggar igång varandra väligt bra sittande sida vid sida. Jag pratar lite med dem i några minuter och så säger jag: "Nä, nu ska jag ta och gå till Jordbro station" (Han har ju pikat mig för att jag inte gick till Handen den där fredagen när hjag sa att jag skulle göra det). Då sa han: "Det är ju bra. Men om du väntar lite så kanske du kan få skjuts av någon kollega." Då sa jag att det skulle inte hända eftersom det inte fanns någon kvar som skulle kunna skjutsa mig. Då sa den andra väktaren: "Men [namn] kan ju skjutsa dig på sin cykel" och han sa då: "Men visst. Du kan sitta damsadel på pakethållaren." Jag måste säga att det inte är så lockande att göra det. Så berättade han om en incident som skedde för ett tag sedan när han skulle skjutsa sin fru på hennes cykel (av den sportiga modellen) av någon anledning. Hon sätter sig på pakethållaren och bakdelen av cykeln viker sig efter ett tag. Han försöker att övertyga henne om att det är materialet som det är fel på. Sedan säger han med en sarkastisk/hånfull röst: "Men tror du att hon lyssnar på det. Nä då. Det första hon gjorde var att ringa och anmäla sig till viktväktarna."
Sedan såg jag att klockan var 16:40 och jag hade en kvart på mig att komma till stationen för jag ville hinna med 16:55 tåget, så jag sa hej då till dem båda och gick och hade en ganska hög hastighet. När jag hade kommit ungefär halvvägs så stannar det en bil och en kollega frågar mig om jag vill ha skjuts till stationen och det ville jag ju. Så jag hann lugnt med tåget.
12:40 (på ett ungefär) gick jag ner för att hämta ett paket. Blev kvar där till 13:05 (på ett ungefär) då det kom ett besök till oss som jag fick eskortera upp. Visserligen skulle han hittat själv då han har varit här förut och han sa till mig att jag inte behövde följa med, men jag kände att det där var ett perfekt sätt att avsluta vårat samtal. Dessutom ville jag följa med honom upp då han är en som jobbat här förut och som jag tycker jättebra om. Han är urgo. Inte alls min typ av man om man ska prata om tycka om som i ett förhållande, men som person är han så trevlig och det finns inte många som kan tycka illa om honom.
Men samtalet där nere blev lite blandat idag. Först när jag kom ner så satt han ensam (och det hade jag också räknat med). Först frågade han mig vad jag hade gjort i helgen och då sa jag att den hade jag spenderat framför tv:n. Då frågade han om jag liksom han hade tittat på förlorarna (Sverige och Finland i både hockeyn och ESC). Så berättade jag för honom att jag hade fått visa leg på Systemet i fredags och då frågade han först: "Du skämtar?" och när jag sa att jag inte gjorde det så sa han att han bara har behövt visa leg en gång på Systemet efter det att han hade fyllt 30 och det trodde han berodde på att den kassören var fikus (eller det mindre troliga: halvblind). Sedan sa han att när man väl en gång har fyllt 40 så syns det på huden i ansiktet, under hakan och på händerna. Då höll jag tyst om att jag trodde att han var omkring 35 år när jag började lägga märke till honom. Jag tyckte att det kunde låta för insmickrande. Sedan sa han att han direkt såg på en kvinna om hon var över 40 även om hon säger att hon är omkring 30.
Sedan kom hon tillbaka. Hon hade varit och handlat lunch. En sallad. Hon gjorde precis som jag gör när jag köper sallader: plockar bort en massa innan man börjar äta. Sedan plockade hon bort exakt samma saker som jag gör, den storbladiga persiljan, cocktailtomaterna, oliverna och en del isbergssallad. Efter ett tag så frågade han vad hon höll på med när hon slängde lite sallad. Sedan frågade han henne om hon redan hade slängt oliverna och det hade hon. Då sa han att nästa gång kunde hon ge dem till honom. Sedan sa han att oliver är bra för potensen. Då kunde jag inte låta bli att säga: "Men den har jag inga problem med".
Hans helg hade förövrigt bestått i att åka till IKEA och montera ihop möbler för 14 000:-, så just nu så hatar han sin fru (ja han sa så). Han har precis fått ordning i huset och rensat undan och fått till ett hobbyrum när hon fick för sig att köpa ny säng, bord, lite andra möbler och 700 skruvar. Han var mer än måttligt road över det tilltaget. De (han?) har tydligen planer på att köpa en båt, men det blir det ju inte nu när de har spenderat så mycket pengar på IKEA.
Får intrycket av att det kanske inte är guld och gröna skogar hemma hos honom. Hon är den som bestämmer vad som ska göras i villan och han är den som får göra det. Han har fått kakla om ett badrum och hatade varje sekund av det. Nu till sommaren så ska de bygga om köket och det är hon som har ritat upp hur det ska vara och det är han som får göra jobbet. Han är inte alls överens med det. Han tycker inte alls att det är kul att hålla på med sådana saker. Han kan göra det, men känner ingen tillfredställelse när det är klart. Han tycker bara att det är skönt att ha skiten klar.
I fredags när jag stod där nere så kom det ut ett gäng människor och när de hade gått ut genom dörrarna så sa hon till honom: "Det där var hon. Vad tycker du?" och han måste resa sig för att se. Jag undrar vad det är som pågår och hon sa att hon försöker hitta tjejer i hans egen ålder som han kan titta lite extra på. Sedan kom hon fram till att den här kvinnan var i 50-års åldern och det kanske var lite för gammalt för honom.
Så fick jag veta att nu till helgen så ska Securitas ha en personalfest vid Rudan. De ska grilla, dricka valfri medtagen dryck och spela brännboll. (Jag skojade med mina kollegor när jag kom upp och frågade om de ville följa med till Rudan nu på lördag.) Då sa jag att det är tur att de två ska gå så att det blir lite roligt på festen och hon höll med. Hon sa att de flesta är lite stela och tråkiga. Sedan undrade hon om en annan kvinnlig väktare i 50-årsåldern kommer att göra sig osams med någon i år. Tydligen brukar den damen göra det och jag är inte överraskad. Har sett henne här då hon har varit och jobbat här några gånger.
Han sa då att det kommer inte att vara honom som hon blir arg på. Då sa jag att det är väl inte så många som blir arga på honom. Han sa då att hans fru och dotter brukar kunna bli det och de blir det rejält. Han tog ett exempel på när hans dotter vill ha något som är ekologiskt odlat (och dubbelt så dyrt) och han tappar till sist tålamodet och fräser ifrån lite och då är han en "miffo-farsa" eller en CP-farsa" som inte fattar någonting.
Vi pratade lite om den där väktaren med attitydsproblem. Hon berättade att när han är på Lagena så mår han bra. Där får han nämligen be folk att visa legitimation. När jag berättade om den där incidenten när han drämde båda nävarna i receptionsdisken såg hon chockad ut. Då sa han att det var efter den incidenten som Han fick ta sig ett snack med honom om hans attityd. Sedan sa Han att den väktaren tycker att en väktare ska vara som typ en militärpolis, ingen serviceminded person alls. Han är en sådan väktare som har den attityden som gör att folk ser ner på väktare. Enligt henne så är han 24 år. Han kanske växer till sig.
När jag hade kommit upp så gick det inte många minuter innan det kommer ett samtal från receptionen och det hamnar hos mig. Och det är Han som ringer. Det är det första samtalet jag har fått där nerifrån på ett bra tag. Det var en kille som skulle hämta ett paket.
Nu har vi fått veta lite mer om vad som ska ske på företagskonferensen:
"Företagskonferensen är planerad till 16-17/8. I Smålands och Södertörns djupa skogar kommer du att möta vargen inom dig.
Företagskonferensen kommer att bevista Balingsholm, och förhoppningsvis ett ombyggt Rörvägen i Jordbro. I samband med företagskonferensen går startskottet för höstens stora utbildningsinsats i vårt nya affärssystem. Konferenserna kommer förstås också innehålla en massa annan näringsrik föda, såsom vart Maps vargflock är på väg och vilka byten vi spårar, jagar och planerar att lägga ner. Mer information kommer!"
När jag gick hem idag (har jourvecka) så kommer jag ner och ser de där två som triggar igång varandra väligt bra sittande sida vid sida. Jag pratar lite med dem i några minuter och så säger jag: "Nä, nu ska jag ta och gå till Jordbro station" (Han har ju pikat mig för att jag inte gick till Handen den där fredagen när hjag sa att jag skulle göra det). Då sa han: "Det är ju bra. Men om du väntar lite så kanske du kan få skjuts av någon kollega." Då sa jag att det skulle inte hända eftersom det inte fanns någon kvar som skulle kunna skjutsa mig. Då sa den andra väktaren: "Men [namn] kan ju skjutsa dig på sin cykel" och han sa då: "Men visst. Du kan sitta damsadel på pakethållaren." Jag måste säga att det inte är så lockande att göra det. Så berättade han om en incident som skedde för ett tag sedan när han skulle skjutsa sin fru på hennes cykel (av den sportiga modellen) av någon anledning. Hon sätter sig på pakethållaren och bakdelen av cykeln viker sig efter ett tag. Han försöker att övertyga henne om att det är materialet som det är fel på. Sedan säger han med en sarkastisk/hånfull röst: "Men tror du att hon lyssnar på det. Nä då. Det första hon gjorde var att ringa och anmäla sig till viktväktarna."
Sedan såg jag att klockan var 16:40 och jag hade en kvart på mig att komma till stationen för jag ville hinna med 16:55 tåget, så jag sa hej då till dem båda och gick och hade en ganska hög hastighet. När jag hade kommit ungefär halvvägs så stannar det en bil och en kollega frågar mig om jag vill ha skjuts till stationen och det ville jag ju. Så jag hann lugnt med tåget.
Pippi!
Igår fick jag ett roligt mail från en kollega som jag vidarebefodrade till flera här på mitt jobb plus en som inte jobbar på mitt jobb och han var den enda som svarade på det. Jag svarade på hans mail med en fråga och det fick jag inte svar på, så igår när jag gick var jag tvungen att fråga honom om det. Vi hann inte prata så himla mycket om det mailet (men han tyckte att det var bra) innan hans chef kom in där och började prata jobb.
Jag ställde mig då lite åt sidan då jag inte ville störa på något sätt och när de pratade så var det om ett mail som han hade skickat till sin chef. Det var om en person som inte respekterar reglerna om att inte gå där lastbilarna kör in. Hans chef pratade om den här personen som "person J". Som om jag skulle veta vem det är de pratar om. Sedan är jag inte den personen som sprider information som kan var alite känslig. Visserligen kan han ju inte veta de här två sakerna om mig, men jag tycker att det var lite larvigt, eller överdrivet kanske jag ska säga, med tanke på att jag fick höra vad allt gällde. I ämnesraden hade han nämligen skrivit: "Frigående höns" och det handlade om en person som trots flera tillsägelser fortsätter att gå in till lagret via bommarna och det är inte så bra då det är där lastbilarna kör. Igår hade han lugnt gått mitt i körbanan, pratat i mobiltelefonen och tände en cigarett och då kommer det en lastbil bakom och tutar på honom för att han ska flytta på sig. Vilket han gör efter ett tag. Men det skulle kunna gå illa vid sådana tillfällen och det är därför man inte får gå där.
Sedan pratar de om lite andra saker och så kommer han som är fastighetsansvarig ner och visar vad han har köpt i deras personalbutik. En stor chokladask som i butiken kostar omkring 50 spänn och den hade han köpt för SJU (7) kronor. Jag kan säga att Han såg väldigt intresserad ut så jag sa till hans chef att han skulle hålla koll på honom då det är lite för mycket sockerintag där och då sa hans chef att han hade gett upp. Det går inte att hålla koll på Honom. Jag kan köpa att de båda tittar på mig när jag pratar, men när chefen svarar på det jag säger så borde båda två inte titta på mig. Han borde ha vridit på huvudet och tittat på sin chef, men det gjorde han inte. Kan säga att det inte är första gången han beter sig så heller. Det händer varje gång jag är där nere och pratar när det är någon annan där.
Sedan kommer jag i vilket fall som helst hem och när jag står i köket och ska dricka dagens ProViva Shot så hör jag hur det piper utanför så jag tittar ut och ser att det sitter en liten sädesärla på räcket. Den sitter där under några sekunder och piper och sedan flyger den iväg. Precis när den flyger iväg så kommer det en utflygande till från boet som sätter sig på räcket och piper två gånger och sedan flyger den efter den andra. Så att chansen att jag kommer få ungar där nu kan nog vara ganska stor.
Fick den stora äran att gå ner och hämta paket idag. Fyra pärmkartonger. När jag kommer ner så sitter de båda där, men hon sitter och är tyst bra länge och när han får ett litet längre samtal så börjar jag prata med henne och det visar sig att hon är nere i en humörssvacka men jag fick igång henne tillsist.
Vi pratade även lite om antal samtal och så, med tanke på att jag kunde stå där nere i 40 minuter då och då. Då sa jag att jag trots mina utflykter dit ner ibland så är jag den som har flest samtal (jag hade under en tvåmånaders period 10 106 samtal och den som är närmast mig har 7 897 samtal). Så sa jag att det säger en hel del om hur mycket mina kollegor inte är på plats och det höll han med om.
När jag stod där så sa han att han skulle börja rita nu när han har fått ett så fint block och så visade han det. Då sa jag att jag visste att han hade fått ett av tjejen han jobbar med. Men då sa han att han hade varit och hämtat det i vårt förråd, varpå jag frågar: "Jaha och var har vi det då?" Det svarade han inte på eftersom han inte visste det.
Efter ett tag så fick vi se konstverket och det visade sig att han kan rita riktigt bra. Eller väldigt bra kanske man ska säga. Kollade på fler teckningar som fanns i det blocket och det var olika motiv allihop och samtliga var jättebra. Så berättade han att skolan som hans dotter går i hade fått besök av en riktig konstnär och han hade tydligen velat köpa hans dotters teckning. Det är verkligen ett bra betyg och med all rätt så var han stolt över det.
Han frågade mig fall jag skulle ut och supa i helgen, men det trodde jag inte att jag skulle göra och då sa hon att det är ju hockey och melodifestivalen. Jag kan säga att han är optimistisk, han tror att vi kommer att vinna melodifestivalen. Sedan tyckte han att det vore kul med Sverige och Finland i finalspel i hockey så att vi kan tvåla till dem igen. Då sa hon att den där "urflippade" vakten fömodligen inte kommer till jobbet. Han är tydligen av finsk härkomst.
När jag stod där nere så sa hon att hon gjorde ett sextest och det var det sextestet som finns på Expressen. Jag sa att jag fick hyfsat bra på det men hon trodde inte att hon skulle få så bra. När det var avklarat så visade det sig att hon fått 22/31. Hon fick samma omdöme som jag. Att man kan mycket om sex och det man inte vet tar man reda på. Han sa att han inte var överraskad över att vi två kunde det. Då blev jag lite nyfiken på vad han menade med det då man kunde tyda det på lite olika sätt. Han sa då att tjejer rent generellt kan mer om sådana saker än män och han han inte var bra på det alls. Han bara bankar på lite och sedan är det klart. Vi tjejer är mjukare och känslosammare så därför är vi, enligt honom, bättre på allt vad gäller sex än killar som bara är hårda.
Vet inte hur vi halkade in på nästa sak, men det var ju inte så långt ifrån det tidigare samtalet. Han sa att det är vackert med två kvinnor som "håller på" med varandra. Kan säga att både hon och jag såg nog lite lätt illamående ut då, så jag sa: "Men jag tycker att det är fint när två killar håller på med varandra" och då sa han: "Nä, fy fan. Bögar är äckliga." Sedan pratade vi om något annat, men strax därefter kom vi (han) in på det där med tjejer som var tillsammans igen och på skoj så frågade hon då mig vad jag gjorde imorgon. Då såg han så "intresserad" ut så och så sa han: "Men jag måste nog vara med och övervaka så att det går rätt till" och då frågade jag om han inte trodde att vi visste det, det trodde han inte. Han har ju sett lite på filmer hur det går till, så... Och både hon och jag är medvetna om att killar/män rent generellt sett gillar att se två tjejer hålla på med varandra.
Jag stod ändå fast vid att jag tycker att det är fint med två killar som håller på med varandra och så gav jag ett exempel på en bra film med två killar som är tillsammans och det var Philadelphia med Tom Hanks, Denzel Washington och Antonio Banderas. Han har sett den och han tyckte att den var riktigt bra men att man inte fick se så mycket sådant där. Hon däremot visste inte vad det var för film, så jag erbjöd henne att låna den och det ville hon. Så jag ska försöka komma ihåg att ta med den på måndag. Jag hade för mig att den filmen hade vunnit Oscars, men osäker på antalet. Han kollade då upp på nätet och det var två statyetter. Så sa han något som gjorde att jag frågade: "Är det imdb du tittar på?" och det var han. Det var hans favoritsida.
Jag frågade honom om hur det går med hans statistik av oss. Vem som svarar oftast när de ringer från receptionen. Han hade helt glömt bort det, men han trodde ju nu att jag tryckte på en siffra för att skicka det samtalet till nästa då jag inte har svarat en endaste gång den här veckan när de har ringt upp hit. Sedan tyckte han inte att det var någon idé att göra det nu när jag var medveten om att han skulle göra det.
Sedan mot slutet där så kom vi in på det där med ålderskillnader och hennes senaste var född 1979 (hon är född 1974) och han hade varit mognare än hennes ex som hon har barn ihop med och han är född 1970. Sedan kom det in en kille som skrev in sig som "gästarbetare" för Dagab. När han hade gått utom hörhåll så sa hon att hon tyckte att han var fin. Hans enda nackdel var att han var lite kort. Men sedan sa hon ju att det inte märks när man ligger ner, varpå han snabbt som ögat sa: "Eller när man står på knä." Så skrattade vi alla lite och så sa hon: "Men du ser lite generad ut" och jag erkänner att med tanke på vad det mesta vi hade pratat om gjorde att den kommentaren blev lite för mycket. Den fick min bägare att rinna över om man säger så. Så då tog jag pirran och gick upp till oss. Delvis det och delvis för att jag såg att jag hade varit där i en timme och att det snart var dags för att äta lunch.
När jag gick idag (16:10) så stannade jag kvar (som vanligt) och snackade lite. Han berättade att han hellre skulle vilja bo i en lägenhet istället för villa så att det blir mer pengar över så att man kan köpa ett sommarhus, båt eller ta utlandssemestrar. Han sa själv att han inte tyckte att det var så kul där hemma och att det enda han egentligen behöver är fyra väggar och en säng. Men att flytta till en lägenhet är uteslutet i hans familj då han är nedröstad.
Sedan tyckte han att det vore bra om man kunde prenumerera på något från Systembolaget så att man slapp gå in där och köpa om man ändå vet vad man vill ha och att man vill ha det varje helg. Han skulle själv cykla förbi där idag.
Lämnade över lite pennor igen då det är någon som tar pennor och någon som har sönder pennor. Så det är väldigt sällan som det är rätt penna som ligger där på inskrivningsblocket. Var kvar och snackade till (som vanligt) 16:26 och då gick jag ut till bussen som går 16:28. Det tar ungefär en minut att gå dit lite lugnt. Bäst som jag går där så blir jag omkörd av busshelvetet. Den kom en minut för tidigt, men tack och lov så stod en kollega till mig och väntade där och hon sa till chauffören att jag kom springande så han väntade.
Åkte idag upp till centrum och gick på systemet. En kollega tipsade om en god cider. En söt god cider som kan vara gott att ha när man inte vill ha mer beska från öl. Så jag tog en av varje smak. Det var bara två smaker så det var inte så många. Sedan passade jag på att köpa lite öl också. Fyra 33 cl och en halvliters. När jag står i kön till kassan och har börjat ställa upp mina varor så ser jag att han i kassan tittar lite på mig. Han stämplar in varorna, säger vad det kostar och frågar om jag har leg på mig. Jag måste säga att jag älskar systemet i Vällingby. Jag fyllde 32 för snart en månad sedan och jag får vita legitimation på systemet fortfarande. Underbart!
Jag ställde mig då lite åt sidan då jag inte ville störa på något sätt och när de pratade så var det om ett mail som han hade skickat till sin chef. Det var om en person som inte respekterar reglerna om att inte gå där lastbilarna kör in. Hans chef pratade om den här personen som "person J". Som om jag skulle veta vem det är de pratar om. Sedan är jag inte den personen som sprider information som kan var alite känslig. Visserligen kan han ju inte veta de här två sakerna om mig, men jag tycker att det var lite larvigt, eller överdrivet kanske jag ska säga, med tanke på att jag fick höra vad allt gällde. I ämnesraden hade han nämligen skrivit: "Frigående höns" och det handlade om en person som trots flera tillsägelser fortsätter att gå in till lagret via bommarna och det är inte så bra då det är där lastbilarna kör. Igår hade han lugnt gått mitt i körbanan, pratat i mobiltelefonen och tände en cigarett och då kommer det en lastbil bakom och tutar på honom för att han ska flytta på sig. Vilket han gör efter ett tag. Men det skulle kunna gå illa vid sådana tillfällen och det är därför man inte får gå där.
Sedan pratar de om lite andra saker och så kommer han som är fastighetsansvarig ner och visar vad han har köpt i deras personalbutik. En stor chokladask som i butiken kostar omkring 50 spänn och den hade han köpt för SJU (7) kronor. Jag kan säga att Han såg väldigt intresserad ut så jag sa till hans chef att han skulle hålla koll på honom då det är lite för mycket sockerintag där och då sa hans chef att han hade gett upp. Det går inte att hålla koll på Honom. Jag kan köpa att de båda tittar på mig när jag pratar, men när chefen svarar på det jag säger så borde båda två inte titta på mig. Han borde ha vridit på huvudet och tittat på sin chef, men det gjorde han inte. Kan säga att det inte är första gången han beter sig så heller. Det händer varje gång jag är där nere och pratar när det är någon annan där.
Sedan kommer jag i vilket fall som helst hem och när jag står i köket och ska dricka dagens ProViva Shot så hör jag hur det piper utanför så jag tittar ut och ser att det sitter en liten sädesärla på räcket. Den sitter där under några sekunder och piper och sedan flyger den iväg. Precis när den flyger iväg så kommer det en utflygande till från boet som sätter sig på räcket och piper två gånger och sedan flyger den efter den andra. Så att chansen att jag kommer få ungar där nu kan nog vara ganska stor.
Fick den stora äran att gå ner och hämta paket idag. Fyra pärmkartonger. När jag kommer ner så sitter de båda där, men hon sitter och är tyst bra länge och när han får ett litet längre samtal så börjar jag prata med henne och det visar sig att hon är nere i en humörssvacka men jag fick igång henne tillsist.
Vi pratade även lite om antal samtal och så, med tanke på att jag kunde stå där nere i 40 minuter då och då. Då sa jag att jag trots mina utflykter dit ner ibland så är jag den som har flest samtal (jag hade under en tvåmånaders period 10 106 samtal och den som är närmast mig har 7 897 samtal). Så sa jag att det säger en hel del om hur mycket mina kollegor inte är på plats och det höll han med om.
När jag stod där så sa han att han skulle börja rita nu när han har fått ett så fint block och så visade han det. Då sa jag att jag visste att han hade fått ett av tjejen han jobbar med. Men då sa han att han hade varit och hämtat det i vårt förråd, varpå jag frågar: "Jaha och var har vi det då?" Det svarade han inte på eftersom han inte visste det.
Efter ett tag så fick vi se konstverket och det visade sig att han kan rita riktigt bra. Eller väldigt bra kanske man ska säga. Kollade på fler teckningar som fanns i det blocket och det var olika motiv allihop och samtliga var jättebra. Så berättade han att skolan som hans dotter går i hade fått besök av en riktig konstnär och han hade tydligen velat köpa hans dotters teckning. Det är verkligen ett bra betyg och med all rätt så var han stolt över det.
Han frågade mig fall jag skulle ut och supa i helgen, men det trodde jag inte att jag skulle göra och då sa hon att det är ju hockey och melodifestivalen. Jag kan säga att han är optimistisk, han tror att vi kommer att vinna melodifestivalen. Sedan tyckte han att det vore kul med Sverige och Finland i finalspel i hockey så att vi kan tvåla till dem igen. Då sa hon att den där "urflippade" vakten fömodligen inte kommer till jobbet. Han är tydligen av finsk härkomst.
När jag stod där nere så sa hon att hon gjorde ett sextest och det var det sextestet som finns på Expressen. Jag sa att jag fick hyfsat bra på det men hon trodde inte att hon skulle få så bra. När det var avklarat så visade det sig att hon fått 22/31. Hon fick samma omdöme som jag. Att man kan mycket om sex och det man inte vet tar man reda på. Han sa att han inte var överraskad över att vi två kunde det. Då blev jag lite nyfiken på vad han menade med det då man kunde tyda det på lite olika sätt. Han sa då att tjejer rent generellt kan mer om sådana saker än män och han han inte var bra på det alls. Han bara bankar på lite och sedan är det klart. Vi tjejer är mjukare och känslosammare så därför är vi, enligt honom, bättre på allt vad gäller sex än killar som bara är hårda.
Vet inte hur vi halkade in på nästa sak, men det var ju inte så långt ifrån det tidigare samtalet. Han sa att det är vackert med två kvinnor som "håller på" med varandra. Kan säga att både hon och jag såg nog lite lätt illamående ut då, så jag sa: "Men jag tycker att det är fint när två killar håller på med varandra" och då sa han: "Nä, fy fan. Bögar är äckliga." Sedan pratade vi om något annat, men strax därefter kom vi (han) in på det där med tjejer som var tillsammans igen och på skoj så frågade hon då mig vad jag gjorde imorgon. Då såg han så "intresserad" ut så och så sa han: "Men jag måste nog vara med och övervaka så att det går rätt till" och då frågade jag om han inte trodde att vi visste det, det trodde han inte. Han har ju sett lite på filmer hur det går till, så... Och både hon och jag är medvetna om att killar/män rent generellt sett gillar att se två tjejer hålla på med varandra.
Jag stod ändå fast vid att jag tycker att det är fint med två killar som håller på med varandra och så gav jag ett exempel på en bra film med två killar som är tillsammans och det var Philadelphia med Tom Hanks, Denzel Washington och Antonio Banderas. Han har sett den och han tyckte att den var riktigt bra men att man inte fick se så mycket sådant där. Hon däremot visste inte vad det var för film, så jag erbjöd henne att låna den och det ville hon. Så jag ska försöka komma ihåg att ta med den på måndag. Jag hade för mig att den filmen hade vunnit Oscars, men osäker på antalet. Han kollade då upp på nätet och det var två statyetter. Så sa han något som gjorde att jag frågade: "Är det imdb du tittar på?" och det var han. Det var hans favoritsida.
Jag frågade honom om hur det går med hans statistik av oss. Vem som svarar oftast när de ringer från receptionen. Han hade helt glömt bort det, men han trodde ju nu att jag tryckte på en siffra för att skicka det samtalet till nästa då jag inte har svarat en endaste gång den här veckan när de har ringt upp hit. Sedan tyckte han inte att det var någon idé att göra det nu när jag var medveten om att han skulle göra det.
Sedan mot slutet där så kom vi in på det där med ålderskillnader och hennes senaste var född 1979 (hon är född 1974) och han hade varit mognare än hennes ex som hon har barn ihop med och han är född 1970. Sedan kom det in en kille som skrev in sig som "gästarbetare" för Dagab. När han hade gått utom hörhåll så sa hon att hon tyckte att han var fin. Hans enda nackdel var att han var lite kort. Men sedan sa hon ju att det inte märks när man ligger ner, varpå han snabbt som ögat sa: "Eller när man står på knä." Så skrattade vi alla lite och så sa hon: "Men du ser lite generad ut" och jag erkänner att med tanke på vad det mesta vi hade pratat om gjorde att den kommentaren blev lite för mycket. Den fick min bägare att rinna över om man säger så. Så då tog jag pirran och gick upp till oss. Delvis det och delvis för att jag såg att jag hade varit där i en timme och att det snart var dags för att äta lunch.
När jag gick idag (16:10) så stannade jag kvar (som vanligt) och snackade lite. Han berättade att han hellre skulle vilja bo i en lägenhet istället för villa så att det blir mer pengar över så att man kan köpa ett sommarhus, båt eller ta utlandssemestrar. Han sa själv att han inte tyckte att det var så kul där hemma och att det enda han egentligen behöver är fyra väggar och en säng. Men att flytta till en lägenhet är uteslutet i hans familj då han är nedröstad.
Sedan tyckte han att det vore bra om man kunde prenumerera på något från Systembolaget så att man slapp gå in där och köpa om man ändå vet vad man vill ha och att man vill ha det varje helg. Han skulle själv cykla förbi där idag.
Lämnade över lite pennor igen då det är någon som tar pennor och någon som har sönder pennor. Så det är väldigt sällan som det är rätt penna som ligger där på inskrivningsblocket. Var kvar och snackade till (som vanligt) 16:26 och då gick jag ut till bussen som går 16:28. Det tar ungefär en minut att gå dit lite lugnt. Bäst som jag går där så blir jag omkörd av busshelvetet. Den kom en minut för tidigt, men tack och lov så stod en kollega till mig och väntade där och hon sa till chauffören att jag kom springande så han väntade.
Åkte idag upp till centrum och gick på systemet. En kollega tipsade om en god cider. En söt god cider som kan vara gott att ha när man inte vill ha mer beska från öl. Så jag tog en av varje smak. Det var bara två smaker så det var inte så många. Sedan passade jag på att köpa lite öl också. Fyra 33 cl och en halvliters. När jag står i kön till kassan och har börjat ställa upp mina varor så ser jag att han i kassan tittar lite på mig. Han stämplar in varorna, säger vad det kostar och frågar om jag har leg på mig. Jag måste säga att jag älskar systemet i Vällingby. Jag fyllde 32 för snart en månad sedan och jag får vita legitimation på systemet fortfarande. Underbart!
Gädda
Idag är det Europadagen. EU fyller hela 50 år idag och det ska tydligen firas på olika håll på olika sätt. Ska jag fira det? Nä, inte direkt. Det känns lite fel att fira EU:s födelsedag om jag knappt firar vår nationaldag.
Igår när jag gick så stannade jag kvar några minuter och snackade lite skit med dem där nere. Men jag började den här gången med att tilltala den andra vakten som var där och pratade med honom i någon minut innan Han blandade sig i samtalet. Det var det första vi såg eller hörde av varandra igår, Blev lite besviken på den andra vakten. När jag stod där så lade han in en prilla och då sa jag att han gjorde mig besviken och Han sa att det hade med svag karaktär att göra, vilket han har rätt i. Då säger den andra vakten att vi har alla har våra laster och då sa jag att min last var att åka bussen som gick om två minuter.
När jag står där så ser jag den där stirrande typen och jag säger det till dem. Då säger den där andra (snusande) vakten att: "Han vill ha dig" och Han börjar sjunga: "Han vill ha dig i mörkret hos sig..." och jag säger då: "Det kommer han aldrig att få" och då skrattar de bara. Sedan säger Han: "Men om du väntar någon minut till så kan du ju springa till bussen och då slipper du stirrandet." Då sa jag att jag helt enkelt gjorde så att jag ignorerade honom. Då sa Han: "Men då får du väl visa honom din tatuering och hoppas att han är rädd för ormar" och då sa jag: "Jag tänkte inte visa honom något och han lär nog få se den till sommaren." Och eftersom jag vill inte springa efter bussar (eller tåg) så jag gick ut och ställde mig vid busshållplatsen, med ryggen åt den här personen.
Den här morgonen så var pendeln fem minuter sen så jag missade precis 07:25 bussen och jag kände att jag inte ville vänta i tio minuter så jag tog en promenad till jobbet.
Så imorse så var hon på plats igen med sin nya frisyr och hon satt där med sällskap av den där lite "urflippade" vakten så jag stannade där och sa till henne att det var en snygg frisyr. Hon var inte riktigt nöjd med färgen då hon tyckte att det var gult, men frisören hade sagt att det var guld och det var för att hon har guld i sig. Bäst som jag står där så ser jag bussen som avgår Jordbro St:n 07:35 åka förbi på gatan utanför. Så jag slog bussen med några minuter.
Jag står där i några minuter och så säger hon: "Och nu kommer [namn]" och den andra vakten säger: "Och han åkte bil. Vad slött" och då sa hon: "Men det visste du ju. Det var ju du som sa det till mig. Han skulle ju bort efter jobbet" (han ska springa). Och så skrattade vi alla tre. Så kommer Han då in genom dörren och han ser lite förvånad ut över att jag står där för han stannar till en halvmeter ifrån mig. Efter någon sekund säger han: "God morgon [namn]" (med sin mjuka röst som jag bara har hört honom använda i telefon med familjemedlemmar) och jag svarar: "God morgon [namn]" och så går han förbi mig och luktar så där gott som han gör och går in till "sig". Är kvar någon minut till och så kommer en kollega till mig och vi går upp tillsammans.
Idag ska jag åka och handla med mina föräldrar och jag fick gäddan från min kollega som drog upp den då hon inte vill ha den. Den ligger i frysen här på jobbet så det gäller för mig nu att komma ihåg den nu när jag går för dagen.
Fem i elva så gick jag ner för att hämta ett paket. På vägen ner så ser jag en förvirrad/vilsen väktare så jag frågar honom vem han söker och han skulle till restaurangen så jag gav honom färddirektiv. När jag kom dit satt hon där fram och han satt och höll på med något på datorn påplatsen där bakom, så jag stod och pratade med henne i gott och väl en kvart utan att han var med i samtalet och ur cd-spelaren hörde jag låten YMCA av och med Village People. Jag ser att hon har valt att skriva på ett av blocken hon hade fått. Hon hade valt det rosa och jag kommenterade det och då sa hon att hon hade gett bort det gröna till Honom.
När han var klar så började han prata med oss i några minuter (han ställde sig bredvid henne och mittemot mig, man kan inte komma närmare utan att ta bort disken) och gick sedan in till köket och när han hade varit där i en halv minut på ett ungefär så hör jag honom ropa till mig: "[Namn]! Gå ingenstans. Stå kvar" och eftersom jag inte hade tänkt att gå någonstans så stod jag vackert kvar. Hon sa: "Jag tror att du kommer att få kakor" och det var rätt och riktigt. Han hade lagt upp en massa kakor i en plastbytta. Anledningen till det var att kakförpackningen var stor och inte en av de små som jag har fått en gång tidigare. Plastbyttan var bara att kasta. (Som om det kommer att hända på den här sidan årtusendet)
När jag hade fått kakorna (som jag tackade så jättemycket för) så behövde hon resa på sig då hon stelnat till lite (hon har träningsvärk efter en heldag på islandshästar) och så behövde hon gå på toa. Men innan hon gjorde det så pratade vi om gubbar i skinnjackor. Han tyckte att innan gubbar satte på sig skinnjackor så skulle de se om sitt yttre. Har man skinnjacka så ska man ha en tuff attityd. Då frågade hon: "Och hur många skinnjackor har du i garderoben?" och han sa att han inte hade några alls. Han föredrar dunjackor och dufflar. Mjuka saker. Så sa han att tuffa poliser kan klara sig undan med det. Då sa jag att jag inte tyckte att poliser var så tuffa. Då sa han: "Nähä. Men tyck inte det då. Du ska alltid tycka annorlunda" och då svarade jag: "Men det är klart att jag ska."
Efter han hade definierat vad han tycker är en tuff polis så frågade han hur det kommer sig att jag inte tycker att de är tuffa. Då berättade jag att jag har jobbat på Ordningsavdelningen och bland annat jobbat med de tuffa piketpoliserna i ett halvår. Då frågade han varför och då förklarade jag att jag jobbade under ett år mellan grundskolan och gymnasiet. Sedan sa jag: "Och jag kan säga att poliser inte är direkt intelligenta" och han högg ju direkt och sa: "Men då passade du in bra där." Då glodde jag på honom och så sa jag: "Nä, men... Tack för kakorna då" och så gjorde jag en ansats av att gå. Då sa han: "Men jag skojade ju bara" och det förstod jag gott och väl att han gjorde och det vet han att jag visste också, för annars skulle han aldrig ha kläckt ur sig det där i första taget.
Och sedan har tjejen där varit nyfiken på hur vi har det här uppe ett tag nu så hon och jag gick upp till "oss". Hon skulle ändå till restaurangen och lämna tillbaka nål och tråd som hon hade lånat därifrån. Så hon stannade här i några minuter och pratade med oss.
Hon tyckte att jag skulle visa att jag kom upp med mer än bara paketet (d.v.s. kakorna). Så sa hon att: "Ja [namn] är ju generös" och då sa min "annorlunda" kollega: "Ja och det är [namn] med." Och det höll hon också med om.
Jag kom ihåg att ta med mig gäddan till mina föräldrar, men jag glömde att ta med mig handlingslistan. Ja, ja. Man kan inte komma ihåg allt. Det kostar att ligga på topp om man säger så. Fast jag är imponerad över att jag kom ihåg elva av arton saker på listan. Sedan blev det lite saker som inte stod på listan också.
Igår när jag gick så stannade jag kvar några minuter och snackade lite skit med dem där nere. Men jag började den här gången med att tilltala den andra vakten som var där och pratade med honom i någon minut innan Han blandade sig i samtalet. Det var det första vi såg eller hörde av varandra igår, Blev lite besviken på den andra vakten. När jag stod där så lade han in en prilla och då sa jag att han gjorde mig besviken och Han sa att det hade med svag karaktär att göra, vilket han har rätt i. Då säger den andra vakten att vi har alla har våra laster och då sa jag att min last var att åka bussen som gick om två minuter.
När jag står där så ser jag den där stirrande typen och jag säger det till dem. Då säger den där andra (snusande) vakten att: "Han vill ha dig" och Han börjar sjunga: "Han vill ha dig i mörkret hos sig..." och jag säger då: "Det kommer han aldrig att få" och då skrattar de bara. Sedan säger Han: "Men om du väntar någon minut till så kan du ju springa till bussen och då slipper du stirrandet." Då sa jag att jag helt enkelt gjorde så att jag ignorerade honom. Då sa Han: "Men då får du väl visa honom din tatuering och hoppas att han är rädd för ormar" och då sa jag: "Jag tänkte inte visa honom något och han lär nog få se den till sommaren." Och eftersom jag vill inte springa efter bussar (eller tåg) så jag gick ut och ställde mig vid busshållplatsen, med ryggen åt den här personen.
Den här morgonen så var pendeln fem minuter sen så jag missade precis 07:25 bussen och jag kände att jag inte ville vänta i tio minuter så jag tog en promenad till jobbet.
Så imorse så var hon på plats igen med sin nya frisyr och hon satt där med sällskap av den där lite "urflippade" vakten så jag stannade där och sa till henne att det var en snygg frisyr. Hon var inte riktigt nöjd med färgen då hon tyckte att det var gult, men frisören hade sagt att det var guld och det var för att hon har guld i sig. Bäst som jag står där så ser jag bussen som avgår Jordbro St:n 07:35 åka förbi på gatan utanför. Så jag slog bussen med några minuter.
Jag står där i några minuter och så säger hon: "Och nu kommer [namn]" och den andra vakten säger: "Och han åkte bil. Vad slött" och då sa hon: "Men det visste du ju. Det var ju du som sa det till mig. Han skulle ju bort efter jobbet" (han ska springa). Och så skrattade vi alla tre. Så kommer Han då in genom dörren och han ser lite förvånad ut över att jag står där för han stannar till en halvmeter ifrån mig. Efter någon sekund säger han: "God morgon [namn]" (med sin mjuka röst som jag bara har hört honom använda i telefon med familjemedlemmar) och jag svarar: "God morgon [namn]" och så går han förbi mig och luktar så där gott som han gör och går in till "sig". Är kvar någon minut till och så kommer en kollega till mig och vi går upp tillsammans.
Idag ska jag åka och handla med mina föräldrar och jag fick gäddan från min kollega som drog upp den då hon inte vill ha den. Den ligger i frysen här på jobbet så det gäller för mig nu att komma ihåg den nu när jag går för dagen.
Fem i elva så gick jag ner för att hämta ett paket. På vägen ner så ser jag en förvirrad/vilsen väktare så jag frågar honom vem han söker och han skulle till restaurangen så jag gav honom färddirektiv. När jag kom dit satt hon där fram och han satt och höll på med något på datorn påplatsen där bakom, så jag stod och pratade med henne i gott och väl en kvart utan att han var med i samtalet och ur cd-spelaren hörde jag låten YMCA av och med Village People. Jag ser att hon har valt att skriva på ett av blocken hon hade fått. Hon hade valt det rosa och jag kommenterade det och då sa hon att hon hade gett bort det gröna till Honom.
När han var klar så började han prata med oss i några minuter (han ställde sig bredvid henne och mittemot mig, man kan inte komma närmare utan att ta bort disken) och gick sedan in till köket och när han hade varit där i en halv minut på ett ungefär så hör jag honom ropa till mig: "[Namn]! Gå ingenstans. Stå kvar" och eftersom jag inte hade tänkt att gå någonstans så stod jag vackert kvar. Hon sa: "Jag tror att du kommer att få kakor" och det var rätt och riktigt. Han hade lagt upp en massa kakor i en plastbytta. Anledningen till det var att kakförpackningen var stor och inte en av de små som jag har fått en gång tidigare. Plastbyttan var bara att kasta. (Som om det kommer att hända på den här sidan årtusendet)
När jag hade fått kakorna (som jag tackade så jättemycket för) så behövde hon resa på sig då hon stelnat till lite (hon har träningsvärk efter en heldag på islandshästar) och så behövde hon gå på toa. Men innan hon gjorde det så pratade vi om gubbar i skinnjackor. Han tyckte att innan gubbar satte på sig skinnjackor så skulle de se om sitt yttre. Har man skinnjacka så ska man ha en tuff attityd. Då frågade hon: "Och hur många skinnjackor har du i garderoben?" och han sa att han inte hade några alls. Han föredrar dunjackor och dufflar. Mjuka saker. Så sa han att tuffa poliser kan klara sig undan med det. Då sa jag att jag inte tyckte att poliser var så tuffa. Då sa han: "Nähä. Men tyck inte det då. Du ska alltid tycka annorlunda" och då svarade jag: "Men det är klart att jag ska."
Efter han hade definierat vad han tycker är en tuff polis så frågade han hur det kommer sig att jag inte tycker att de är tuffa. Då berättade jag att jag har jobbat på Ordningsavdelningen och bland annat jobbat med de tuffa piketpoliserna i ett halvår. Då frågade han varför och då förklarade jag att jag jobbade under ett år mellan grundskolan och gymnasiet. Sedan sa jag: "Och jag kan säga att poliser inte är direkt intelligenta" och han högg ju direkt och sa: "Men då passade du in bra där." Då glodde jag på honom och så sa jag: "Nä, men... Tack för kakorna då" och så gjorde jag en ansats av att gå. Då sa han: "Men jag skojade ju bara" och det förstod jag gott och väl att han gjorde och det vet han att jag visste också, för annars skulle han aldrig ha kläckt ur sig det där i första taget.
Och sedan har tjejen där varit nyfiken på hur vi har det här uppe ett tag nu så hon och jag gick upp till "oss". Hon skulle ändå till restaurangen och lämna tillbaka nål och tråd som hon hade lånat därifrån. Så hon stannade här i några minuter och pratade med oss.
Hon tyckte att jag skulle visa att jag kom upp med mer än bara paketet (d.v.s. kakorna). Så sa hon att: "Ja [namn] är ju generös" och då sa min "annorlunda" kollega: "Ja och det är [namn] med." Och det höll hon också med om.
Jag kom ihåg att ta med mig gäddan till mina föräldrar, men jag glömde att ta med mig handlingslistan. Ja, ja. Man kan inte komma ihåg allt. Det kostar att ligga på topp om man säger så. Fast jag är imponerad över att jag kom ihåg elva av arton saker på listan. Sedan blev det lite saker som inte stod på listan också.
Hyfsat bra
Så var det då måndag igen. Fast jag måste säga att den här dagen har hittills varit hyfsat bra ändå.
Jag har ju en här på jobbet som skjutsar hem mig lite då och då. Ganska ofta om jag ska vara ärlig. Är han bara här så får jag åka bil hela vägen hem. Nu har jag under en längre tid känt mig lite "skyldig" över att jag "utnyttjar" honom på det sättet, så i fredags gick jag in på Systemet och köpte en flaska rödtjut till honom (och några öl till mig) och imorse så gav jag honom flaskan och han fattade inte varför han skulle ha den. Han kör ju ändå den vägen. (Vilket inte är riktigt sant då jag bor längre ut än honom) Så jag fick en kram där som tack för flaskan.
Pratade med min kollega i fredags om musikaler och kom in på Fantomen på Operan. Det är en musikal som hon älskar och jag nämnde att jag hade den svenska originaluppsättningen på cd och då undrade hon om hon inte kunde få en kopia på den så imorse så fick hon det och hon blev så glad så.
09:20 så var det dags att gå ner och hämta paket. Det var tillräckligt stora och tunga för att det skulle krävas en pirra så jag tog med mig den och gick ner. Han sitter där och bredvid Honom sitter den där vakten som jag har lite svårt att få kontakt med (besserwissern). Men idag var det inga större problem med att prata där märkte jag. Han babblade på minst lika mycket, om inte mer än oss andra. Jag ser paketen och vecklar ut pirran och känner att paketen är lite småtunga. När paketen är på pirran så säger Han: "Vänta. Jag har lite mer här bakom till dig" och så går han in bakom och den andra vakten säger: "Oj. Lite special delivery" och jag säger: "Precis. Och det är inte helt fel." När han kommer tillbaka så har han i handen box nummer fem av Vänner och jag har inte påmint honom om det. Inte heller min kollega.
Vi tre pratade om allt möjligt. Han hade åkt på en förkylning och hade haft feber i helgen (han såg fortfarande ganska hängig ut). Så Han låg inne och tittade på Sagan om ringen medans frugan låg ute och solade. Och så kom vi tre in på Sagan om ringen och pratade om den ett bra tag. (Kul att Han gillar fantasy och sci-fi filmer/serier)
Och från det kom vi in på Mellan Östern (vi pratade först om att J.R.R Tolkien har hittat på en hel skapelseberättelse och en helt annan värld) och hur jävligt det är där. Att de ligger efter oss så pass mycket som de gör trots att de en gång i tiden låg före oss i utvecklingen. (Och det var det jag som nämnde) Så pratade vi om vad det kan bero på och jag nämnde att det kan ha med religion att göra och Han trodde att jag kunde ha rätt i det.
Sedan kom vi in på våra politiker och hur de har förstört för oss vanliga svenskar. Vi kan i dagens läge inte vifta med den svenska flaggan och sjunga nationalsången på vår nationaldag utan att bli anklagade för rasism. Och det politikerna har gjort vad gäller det här är att ha varit för mesiga och gett med sig på krav från "musselomaner" som han så fint kallade dem. Det största felet de har gjort är att förbjuda skolavslutningar i kyrkan och att vi inte får sjunga psalmer vid skolavslutningarna. Tydligen är det så att vi svenskar ska skämmas över vårt land. Det är inte som i USA där du efter några månader efter att du har fått uppehållstillståndet är villig att dö för ditt nya land. Vi ska inte känna någon som helst nationalitet. Och sedan så kan inte så många någon historia och av den anledningen så har de ingen förståelse över det som händer idag samt att vi löper en viss risk att upprepa misstagen. Och främst är det de här gossarna som har rakad skalle och en svensk flagga fastsydd på sin jackärm.
Vi snackade lite skit om invandrare. Så där som vi vanliga svenskar gör och då främst blev det muslimer. Då kom jag på en sak vi pratade om tidigare och det var min cowboystövelbeklädda kollega. Jag sa till honom att prata med henne om det där och så sa jag att hon hade slagit över åt andra hållet och försvarade alla invandrare och då såg han inte ut att må så bra.
Vi kom på något sätt in på det där med botemedel till cancer och HIV och om man kom på ett vaccin som gjorde så att man blev frisk från cancer eller aldrig utvecklar cancer i fråga så skulle man bli en rik människa. Så nämnde den andra vakten just speciellt hjärntumör och då sa jag att min farfar gick bort i det och då berättade Han att hans syster för fyra veckor sedan opererade bort en sex centimeter stor tumör. Den upptäcktes tack vare att hon drabbades av en kraftig personlighetsförändring och deras mamma tvingade iväg henne till läkaren och tur var det. Hade hon gått en månad till med det där så hade det inte gått att göra något åt det.
Vi pratade även om mat. Speciellt grillad mat. Han (den andra vakten) hade med sig grillade revbensspjäll som han hade tillagat. Och han har fått beröm från alla så han var stolt som en tupp.
Precis innan jag gick gav jag den andra vakten ett tips och det var att trycka på en siffra när det ringer på hans växelbord så går det automatiskt över till nästa. Då sa Han: "Och det brukar du tillämpa ofta förstår jag" och då sa jag: "Självklart. Tio gånger varje dag. Minst." Då sa han: "Utom när vi ringer härifrån. Det är ju nästan alltid du som svarar." Den kommentaren fick mig att tänka till och sedan sa jag: "Nä, men så är det väl inte..?" Då sa han: "Ja, men det är ju nästan varje gång när jag ringer" och då sa jag: "Nä, men det är det väl inte" och då sa han: "Jag ska föra statistik på er" och så ritade han upp en tabell på ett papper bredvid sig. Sedan tyckte jag att det var dags att gå så när klockan var 10:10 så gick jag upp till mig.
Idag fick jag uppdraget (eller jag tog på mig det rättare sagt) att boka Dagabs stora konferensrum. Här kommer vår underbart avancerade och strikta mailkonversation:
Jag:
Från: Xxxxxxxxx, Xxx[mailto:Xxx.Xxxxxxxxxxxx@mapsverige.se]
Skickat: den 7 maj 2007 10:36
Till: Xxxxxxxxxx
Ämne: Bumerangen
Han:
Från: Xxxxxxxxx Xxxx[mailto:Xxxx.Xxxxxxxxxx@dagab.se]
Skickat: den 7 maj 2007 11:27
Till: Xxxxxxx, Xxx
Ämne: SV: Bumerangen
vilka tider?????????????????????????????????????????????????????????????????????????????? !
Jag:
Från: Xxxxxx, Xxx,
Skickat: den 7 maj 2007 11:29
Till: 'Xxxxxxxxx Xxxx'
Ämne: SV: Bumerangen
Det är frågan om hela dagarna. Så jag antar att det är från 08-17 eller något sådant. Duger det eller ska jag fråga efter mer precisa tider?
Skickat: den 7 maj 2007 13:39
Till: Xxxxxxxxx Xxxx
Ämne: SV: Bumerangen
Hallååååå...
Var det ok, eller???????????????????????????????????????????????????????????????????????????
Skickat: den 7 maj 2007 14:09
Till: Xxxxxxx, Xxx
Ämne: SV: Bumerangen
Just det ja. Jag har bokat bumerangen den 18:e och 19:e juni 08-17!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Skickat: den 7 maj 2007 14:20
Till: 'Xxxxxxxxx Xxxx'
Ämne: SV: Bumerangen
Tack så jättemycket!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
När jag gick idag så tänkte jag överlämna något jag hade tänkt ge redan förra veckan, men det blev aldrig av. Jag hade tänkt att ge lite god mörk choklad till honom. Som en muta för att förbättra hans minne. Men eftersom han kom ihåg boxen idag så fick det bli som en belöning. När jag överlämnade chokladen så sa jag: "Från början var det här tänkt som en muta för ditt minne..." och då sa han: "Nej, inga mer mutor." Och då fortsatte jag med: "...men eftersom du kom ihåg det jag ville påminna om så får det bli som en belöning istället." Då tackade han och sedan sa han: "Har du varit hemma hos mamma och pappa?" och det har jag ju inte så jag sa: "Nä, jag hade namnsdag för en och en halv vecka sedan." Då frågade han: "Jasså, vad var det för namnsdag då? Alberta?" Då tittade jag på honom och höjde ett ögonbryn som att jag menade "Är du dum eller?" och så sa jag: "Nej, inte direkt. Det är Xxxxxxx." Det var nog ett namn han inte hade väntat sig, men han sa att det var ett fint namn.
Så kom den där andra vakten ut och hälsade på mig och så sa han: "Vad är det där för jacka?" och på det svarade jag: "Samma som jag hade på mig i morse." Han sa då: "Nähä" och jag sa: "Joho, det är det visst det. Jag märker att observationsförmågan är bra hos dig" och då flinade han bara. Så visar det sig att han slutat snusa nu (igen). Sista prillan tog han i förmiddags. Så han fick choklad han med och han valde att spara det tills imorgon när abstinensen är etter värre.
Stod och pratade i en åtta minuter där med dem båda och pracis innan jag gick så fick Han ett samtal från någon lite högre upp så han skärpte till sig (överdrivet medvetet) och tog samtalet. När han avslutat det sa han att han fick det ärofyllda uppdraget att beställa en taxi och då sa jag: "Gör det du, så ska jag se om jag hittar en buss" och så sa vi hej då till varandra och så gick jag.
Vid busshållplatsen så brukar det ofta stå en snubbe som jag inte känner mig bekväm i närheten av. Han jobbar inte på Dagab, utan Osram. Han tittar på konstigt på mig varje gång han ser mig och han har så konstiga ögon. Han påminner lite om David Selby (Richard Channing i Falcon Crest). Jag vet inte vad jag ska göra för att han ska sluta. Det enda jag gör nu är att ignorera honom.
Jag har ju en här på jobbet som skjutsar hem mig lite då och då. Ganska ofta om jag ska vara ärlig. Är han bara här så får jag åka bil hela vägen hem. Nu har jag under en längre tid känt mig lite "skyldig" över att jag "utnyttjar" honom på det sättet, så i fredags gick jag in på Systemet och köpte en flaska rödtjut till honom (och några öl till mig) och imorse så gav jag honom flaskan och han fattade inte varför han skulle ha den. Han kör ju ändå den vägen. (Vilket inte är riktigt sant då jag bor längre ut än honom) Så jag fick en kram där som tack för flaskan.
Pratade med min kollega i fredags om musikaler och kom in på Fantomen på Operan. Det är en musikal som hon älskar och jag nämnde att jag hade den svenska originaluppsättningen på cd och då undrade hon om hon inte kunde få en kopia på den så imorse så fick hon det och hon blev så glad så.
09:20 så var det dags att gå ner och hämta paket. Det var tillräckligt stora och tunga för att det skulle krävas en pirra så jag tog med mig den och gick ner. Han sitter där och bredvid Honom sitter den där vakten som jag har lite svårt att få kontakt med (besserwissern). Men idag var det inga större problem med att prata där märkte jag. Han babblade på minst lika mycket, om inte mer än oss andra. Jag ser paketen och vecklar ut pirran och känner att paketen är lite småtunga. När paketen är på pirran så säger Han: "Vänta. Jag har lite mer här bakom till dig" och så går han in bakom och den andra vakten säger: "Oj. Lite special delivery" och jag säger: "Precis. Och det är inte helt fel." När han kommer tillbaka så har han i handen box nummer fem av Vänner och jag har inte påmint honom om det. Inte heller min kollega.
Vi tre pratade om allt möjligt. Han hade åkt på en förkylning och hade haft feber i helgen (han såg fortfarande ganska hängig ut). Så Han låg inne och tittade på Sagan om ringen medans frugan låg ute och solade. Och så kom vi tre in på Sagan om ringen och pratade om den ett bra tag. (Kul att Han gillar fantasy och sci-fi filmer/serier)
Och från det kom vi in på Mellan Östern (vi pratade först om att J.R.R Tolkien har hittat på en hel skapelseberättelse och en helt annan värld) och hur jävligt det är där. Att de ligger efter oss så pass mycket som de gör trots att de en gång i tiden låg före oss i utvecklingen. (Och det var det jag som nämnde) Så pratade vi om vad det kan bero på och jag nämnde att det kan ha med religion att göra och Han trodde att jag kunde ha rätt i det.
Sedan kom vi in på våra politiker och hur de har förstört för oss vanliga svenskar. Vi kan i dagens läge inte vifta med den svenska flaggan och sjunga nationalsången på vår nationaldag utan att bli anklagade för rasism. Och det politikerna har gjort vad gäller det här är att ha varit för mesiga och gett med sig på krav från "musselomaner" som han så fint kallade dem. Det största felet de har gjort är att förbjuda skolavslutningar i kyrkan och att vi inte får sjunga psalmer vid skolavslutningarna. Tydligen är det så att vi svenskar ska skämmas över vårt land. Det är inte som i USA där du efter några månader efter att du har fått uppehållstillståndet är villig att dö för ditt nya land. Vi ska inte känna någon som helst nationalitet. Och sedan så kan inte så många någon historia och av den anledningen så har de ingen förståelse över det som händer idag samt att vi löper en viss risk att upprepa misstagen. Och främst är det de här gossarna som har rakad skalle och en svensk flagga fastsydd på sin jackärm.
Vi snackade lite skit om invandrare. Så där som vi vanliga svenskar gör och då främst blev det muslimer. Då kom jag på en sak vi pratade om tidigare och det var min cowboystövelbeklädda kollega. Jag sa till honom att prata med henne om det där och så sa jag att hon hade slagit över åt andra hållet och försvarade alla invandrare och då såg han inte ut att må så bra.
Vi kom på något sätt in på det där med botemedel till cancer och HIV och om man kom på ett vaccin som gjorde så att man blev frisk från cancer eller aldrig utvecklar cancer i fråga så skulle man bli en rik människa. Så nämnde den andra vakten just speciellt hjärntumör och då sa jag att min farfar gick bort i det och då berättade Han att hans syster för fyra veckor sedan opererade bort en sex centimeter stor tumör. Den upptäcktes tack vare att hon drabbades av en kraftig personlighetsförändring och deras mamma tvingade iväg henne till läkaren och tur var det. Hade hon gått en månad till med det där så hade det inte gått att göra något åt det.
Vi pratade även om mat. Speciellt grillad mat. Han (den andra vakten) hade med sig grillade revbensspjäll som han hade tillagat. Och han har fått beröm från alla så han var stolt som en tupp.
Precis innan jag gick gav jag den andra vakten ett tips och det var att trycka på en siffra när det ringer på hans växelbord så går det automatiskt över till nästa. Då sa Han: "Och det brukar du tillämpa ofta förstår jag" och då sa jag: "Självklart. Tio gånger varje dag. Minst." Då sa han: "Utom när vi ringer härifrån. Det är ju nästan alltid du som svarar." Den kommentaren fick mig att tänka till och sedan sa jag: "Nä, men så är det väl inte..?" Då sa han: "Ja, men det är ju nästan varje gång när jag ringer" och då sa jag: "Nä, men det är det väl inte" och då sa han: "Jag ska föra statistik på er" och så ritade han upp en tabell på ett papper bredvid sig. Sedan tyckte jag att det var dags att gå så när klockan var 10:10 så gick jag upp till mig.
Idag fick jag uppdraget (eller jag tog på mig det rättare sagt) att boka Dagabs stora konferensrum. Här kommer vår underbart avancerade och strikta mailkonversation:
Jag:
Från: Xxxxxxxxx, Xxx[mailto:Xxx.Xxxxxxxxxxxx@mapsverige.se]
Skickat: den 7 maj 2007 10:36
Till: Xxxxxxxxxx
Ämne: Bumerangen
Är Bumerangen möjligtvis ledig den 18 och 19 juni så att vi kan boka upp den båda dagarna..?
Han:
Från: Xxxxxxxxx Xxxx[mailto:Xxxx.Xxxxxxxxxx@dagab.se]
Skickat: den 7 maj 2007 11:27
Till: Xxxxxxx, Xxx
Ämne: SV: Bumerangen
vilka tider?????????????????????????????????????????????????????????????????????????????? !
Jag:
Från: Xxxxxx, Xxx,
Skickat: den 7 maj 2007 11:29
Till: 'Xxxxxxxxx Xxxx'
Ämne: SV: Bumerangen
Det är frågan om hela dagarna. Så jag antar att det är från 08-17 eller något sådant. Duger det eller ska jag fråga efter mer precisa tider?
Jag:
Från: Xxxxxxx, XxxSkickat: den 7 maj 2007 13:39
Till: Xxxxxxxxx Xxxx
Ämne: SV: Bumerangen
Hallååååå...
Var det ok, eller???????????????????????????????????????????????????????????????????????????
Han:
Skickat: den 7 maj 2007 14:09
Till: Xxxxxxx, Xxx
Ämne: SV: Bumerangen
Just det ja. Jag har bokat bumerangen den 18:e och 19:e juni 08-17!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Från: Xxxxxxxx, Xxx
Skickat: den 7 maj 2007 14:20
Till: 'Xxxxxxxxx Xxxx'
Ämne: SV: Bumerangen
Tack så jättemycket!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
När jag gick idag så tänkte jag överlämna något jag hade tänkt ge redan förra veckan, men det blev aldrig av. Jag hade tänkt att ge lite god mörk choklad till honom. Som en muta för att förbättra hans minne. Men eftersom han kom ihåg boxen idag så fick det bli som en belöning. När jag överlämnade chokladen så sa jag: "Från början var det här tänkt som en muta för ditt minne..." och då sa han: "Nej, inga mer mutor." Och då fortsatte jag med: "...men eftersom du kom ihåg det jag ville påminna om så får det bli som en belöning istället." Då tackade han och sedan sa han: "Har du varit hemma hos mamma och pappa?" och det har jag ju inte så jag sa: "Nä, jag hade namnsdag för en och en halv vecka sedan." Då frågade han: "Jasså, vad var det för namnsdag då? Alberta?" Då tittade jag på honom och höjde ett ögonbryn som att jag menade "Är du dum eller?" och så sa jag: "Nej, inte direkt. Det är Xxxxxxx." Det var nog ett namn han inte hade väntat sig, men han sa att det var ett fint namn.
Så kom den där andra vakten ut och hälsade på mig och så sa han: "Vad är det där för jacka?" och på det svarade jag: "Samma som jag hade på mig i morse." Han sa då: "Nähä" och jag sa: "Joho, det är det visst det. Jag märker att observationsförmågan är bra hos dig" och då flinade han bara. Så visar det sig att han slutat snusa nu (igen). Sista prillan tog han i förmiddags. Så han fick choklad han med och han valde att spara det tills imorgon när abstinensen är etter värre.
Stod och pratade i en åtta minuter där med dem båda och pracis innan jag gick så fick Han ett samtal från någon lite högre upp så han skärpte till sig (överdrivet medvetet) och tog samtalet. När han avslutat det sa han att han fick det ärofyllda uppdraget att beställa en taxi och då sa jag: "Gör det du, så ska jag se om jag hittar en buss" och så sa vi hej då till varandra och så gick jag.
Vid busshållplatsen så brukar det ofta stå en snubbe som jag inte känner mig bekväm i närheten av. Han jobbar inte på Dagab, utan Osram. Han tittar på konstigt på mig varje gång han ser mig och han har så konstiga ögon. Han påminner lite om David Selby (Richard Channing i Falcon Crest). Jag vet inte vad jag ska göra för att han ska sluta. Det enda jag gör nu är att ignorera honom.
Hoppsan
1x20 1x15
Så var det fredag idag igen. Det har varit en väldigt konstig vecka den här veckan eftersom den har varit lite upphackad. Först var det helg, sedan en tolv-dag, sedan en dag ledigt och sedan tre dagars jobb (med en två-fredag).
Har varit och hämtat paket idag igen. Gick ner dit 09:38 och när jag kom ner så trodde jag att det bara skulle vara ett paket, men det visade sig att det var två och att de var halvstora. Hon gick på försvar direkt när hon såg minen jag gjorde och sa: "[Namn] sa att de inte var tunga och att de gick att bära." Kan knappast klaga på att han hade fel. De var verkligen inte tunga. De vägde inte ens ett kilo var. Lite otympliga var de dock, men med lite vilja så går det mesta.
Stod och pratade om allt och inget med dem båda i 20 minuter (bland annat att hennes andra barn hade fått vattkoppor nu och hon skulle vara hemma måndag och tisdag, men att hon sedan skulle ta och komma upp någon gång när det är ett paket som ska till oss och så visade hon den frisyren hon ska skaffa sig idag, jag frågade vad utpasseringskontrollen innebar och han sa att de då kollar BH-storlek och om det är string eller tanga och då tittade jag bara konstigt på honom) och anledningen till att det inte blev längre än så var att deras chef (den säkerhetsansvarige) kom dit. Det kändes inte rätt att stå där då och snacka alltför mycket skit. Men när jag var där så såg jag att hon skrev minnesanteckningar på Post-It-lappar (som är dyra) och jag frågade om hon inte ville ha kladdblock att skriva på istället. Det ville hon gärna så när jag kom upp så lade jag fram fem A5, olinjerade block så att jag inte skulle glömma dem när jag gick för dagen.
Det har på jobbet tydligen varit lite strul ett par dagar i slutet av mars så att det gick inte ut några fakturor och nu har cirka 2 000 kunder fått betalningspåminnelser och många av dem valde att ringa idag. De två kreditansvariga på jobbet har varit nedringda idag av oroliga kunder så kreditchefen och den kredithandläggaren vi har i Jordbro kom till oss i växeln för att fråga om vi kunde hjälpa dem. Eftersom jag skulle gå tidigt så lyssnade jag bara med ett halvt öra på det som sades och min andra kollega som slutar tidigt idag var ute och sprang omkring och packade upp saker. Den kollegan som vi alla känner att vi kommer att få ett utbrott på var tveksam till om de kunde hjälpa till för att det skulle innebära att man uppehöll växeln och hon var ville fråga chefen (som har sagt att vi får avgöra om vi känner att vi har tid). Under de här tio minuterna som jag var där svarade hon inte på ett enda samtal...
Efter tio minuter så kände jag att jag inte hade så mycket med saken att göra så jag gick därifrån för att göra något och när jag kom tillbaka så var det lugnt och tyst och ingen pratade. Fick förklaringen två minuter senare då "den där" kollegan bara reser sig och går ifrån stolen. När hon är utom hörhåll så berättade kollegan som inte hade varit på plats när kreditnissarna var där vad som hade hänt. Hon hade kommit tillbaka till sin plat och undrat vad det var de två ville och då började "den där" kollegan förklara. Men hon hade tydligen uppfattat allt fel så kollegan mittemot mig rättade henne vid ett par tillfällen och då hade hon vid det andra tillfället bara fnyst ur sig: "Men då är det bäst att du berättar det då" och sedan hållit tyst och surat. Hon klarar inte av att bli tillrättavisad eller kritiserad, så när jag kom tillbaka tyckte hon att det var tillräckligt många i växeln för att bara kunna resa sig och gå därifrån i 20 minuter. Och det är de två som "rök ihop" som jobbar till halv fem idag... Får nog höra hur det var på måndag.
Hoppade över lunchen och tog och gick 12:45 istället för 14:00. Tänkte nämligen testa att ta en promenad till Handens pendelstation. Jag tar blocken och önskar mina kollegor trevlig helg och går ner. Båda två sitter på sin plats och jag går direkt fram till henne och ger henne blocken. Ett grönt, ett blått, ett orange, ett chockrosa och ett brunt. Han ser vad jag gör och säger: "Men inte ska väl vi få..." och då sa jag: "Nä, det ska ni inte. De här är till [namn]" och hon sa: "Precis." Då frågade han: "Varför då?" och jag sa: "För att jag frågade och hon ville ha" och han bara sa: "Jaha." Men jag tror nog att han kommer att få ett block av henne om han ber snällt.
Sedan frågade han vad som skulle ske i helgen (det brukar han göra på fredagar) och av någon anledning så kom vi in på det här med att gå på pubar. Just nu, mer specifikt lokalhaken. Han tyckte att det bara är de lokala alkisarna som håller till där och det har han ju rätt i. Alla känner alla där så det är lite trist. Jag sa att det är bättre att åka in till stan för då är man mer anonym och då gör det inget om man skämmer ut sig. Då tittar han lite konstig på mig och säger något i stil med: "Men det där slutar man med när man blir lite äldre" och då frågar jag: "Hur gammal är man då?" Hans svar på det blir: "29" vilket resulterar i att jag bara tittar på honom och säger: "Men då borde ju jag ha slutat med det nu ju." Han säger då: "Men inte då. Du har ju lång tid kvar" och jag säger: "Va?" Och han säger: "Men du kan ju inte vara mer än 25" (jag förstår inte varför han envisas med att jag är 25 år). Då tittar jag lite mer på honom och så frågar jag: "Hur mycket vill du låna?" och hon säger: "Ja precis. Nu får du ta och ge dig."
Sedan så säger han: "Men du brukar väl inte skämma ut dig när du är ute?" och det brukar jag mig veterligen inte så jag svarade: "Nä, jag brukar inte slåss eller dansa på borden." Sedan kom vi på något sätt in på hur mycket man dricker när man är ute och han sa: "Men du dricker väl en fem, sex öl" och mitt svar på det blev: "Då ligger jag nästan under bordet." Visserligen är det en överdrift, men jag är garanterat rejält packad efter den mängden. Då sa han: "Så då är du som jag. Två, tre öl är lagom men inte mer. För ett tag sedan drack jag en sex öl och jag blev rejält packad på det. Annat var det när jag var 20 år, då drog jag i mig en kvarting som uppvärmning." Hon tittade konstigt på oss när vi sa att vi inte behövde mer än så för att känna av det. Tyder det som att hon tål mer sprit än oss...
Vi kom sedan in på det där med hur mycket det kostar och då sa jag att det där med att gå på Gröne Jägaren är inte min grej. En stor stark för 19:- är billigt, visst. Men hur lagligt kan det vara? Antingen så säljer de utspädd öl eller så skattefifflar de. Då sa han att det är ett trevligt ställe. Gemytligt. Det låter som att han har varit där några gånger förut... Men i vilket fall som helst så sa jag att det är gemytligt på de flesta pubarna. Det höll han inte med om och nämnde Stureplansområdet. Då sa jag att det visst finns trevliga pubar där och då ville han ha ett exempel och jag nämnde The Bull & the Bear som ligger på Birger Jarlsgatan. Då frågade han: "Är det en sådan där irländsk pub?" Så han har verkligen snappat upp det där med mitt Irlandsintresse och det trots att jag bara har nämnt det en gång och skickat ett MMS en gång. Jag svarade då att det var en engelsk pub. Jag tror i alla fall att det är det.
Sedan kom vi in på det där med att killar förväntas att bjuda tjejer. Han tycker inte att vi tjejer är korkade som tackar ja till att bli bjudna och sedan nobbar killen när han vill ha med en hem. Det är grabbarna som är korkade. Sedan tyckte han att det mer eller mindre förväntas att killarna ska bjuda och då sa både hon och jag nej. Inte vad gäller svenska grabbar. Så berättade hon att hon umgås med juggar ibland och om man då vill betala för sig själv som kvinna så tar de det som en grov förolämpning och nästan golvar en med en rak höger. Men han tyckte fortfarande att det är så att det är mannen som ska bjuda. Inte att man delar lika eller att tjejen bjuder. Det är bara konstigt. Då sa jag: "Nej, så är det inte alls" (personligen förväntar jag mig att få betala för mitt eget). Och så käbblade vi om det i någon minut och så sa han: "Ok, du har väl rätt" och då sa jag: "Ja, det har jag."
När klockan var 13:00 kom min kollega som också har två-dag (hon skippade lunchen) ner och frågade om jag fortfarande var kvar. Och det var jag ju. Så frågade hon en fjärde gång: "Men är du säker på att du inte vill ha skjuts till pendeln?" och eftersom jag skulle få gå i motvind så var det inte så lockande så jag tackade ja och önskade de två trevlig helg och gick.
Kommer till pendeltågsstationen 13:07 och tåget som jag hade tänkt att ta skulle gå 13:10, men det var inställt så det var bara att vänta till 13:25-tåget. Sedan hade det varit ett polisingripande vid Stockholms Södra så tågen på väg söderut var kraftigt försenade. Ett tag sa de i högtalarna att vi som skulle in till stan skulle byta till t-bana i Farsta, men tack och lov så hade avspärrningarna hävts när 13:25-tåget kom, så jag kunde åka hela vägen till Centralen med det.
Idag fick jag åka med den röda t-banevagnen. Det är en vagn som är "köpt" för att göra reklam och just den här röda vagnen är reklam för det fackförbund som representerar de sämst betalda arbetarna. Nämligen Kommunal. Jag känner mig lite kluven till att de gör reklam med tanke på vilka de representerar. Om jag inte minns helt fel kostar det 600 000:-/månad att hyra in en vagn och göra reklam på och i den. Kommunal har haft den här vagnen åtminstone sedan början av januari och nu är det maj. Det är mycket pengar som det fackförbundet har tydligen. Synd att deras betalande medlemmar inte märker av det...
Har varit och hämtat paket idag igen. Gick ner dit 09:38 och när jag kom ner så trodde jag att det bara skulle vara ett paket, men det visade sig att det var två och att de var halvstora. Hon gick på försvar direkt när hon såg minen jag gjorde och sa: "[Namn] sa att de inte var tunga och att de gick att bära." Kan knappast klaga på att han hade fel. De var verkligen inte tunga. De vägde inte ens ett kilo var. Lite otympliga var de dock, men med lite vilja så går det mesta.
Stod och pratade om allt och inget med dem båda i 20 minuter (bland annat att hennes andra barn hade fått vattkoppor nu och hon skulle vara hemma måndag och tisdag, men att hon sedan skulle ta och komma upp någon gång när det är ett paket som ska till oss och så visade hon den frisyren hon ska skaffa sig idag, jag frågade vad utpasseringskontrollen innebar och han sa att de då kollar BH-storlek och om det är string eller tanga och då tittade jag bara konstigt på honom) och anledningen till att det inte blev längre än så var att deras chef (den säkerhetsansvarige) kom dit. Det kändes inte rätt att stå där då och snacka alltför mycket skit. Men när jag var där så såg jag att hon skrev minnesanteckningar på Post-It-lappar (som är dyra) och jag frågade om hon inte ville ha kladdblock att skriva på istället. Det ville hon gärna så när jag kom upp så lade jag fram fem A5, olinjerade block så att jag inte skulle glömma dem när jag gick för dagen.
Det har på jobbet tydligen varit lite strul ett par dagar i slutet av mars så att det gick inte ut några fakturor och nu har cirka 2 000 kunder fått betalningspåminnelser och många av dem valde att ringa idag. De två kreditansvariga på jobbet har varit nedringda idag av oroliga kunder så kreditchefen och den kredithandläggaren vi har i Jordbro kom till oss i växeln för att fråga om vi kunde hjälpa dem. Eftersom jag skulle gå tidigt så lyssnade jag bara med ett halvt öra på det som sades och min andra kollega som slutar tidigt idag var ute och sprang omkring och packade upp saker. Den kollegan som vi alla känner att vi kommer att få ett utbrott på var tveksam till om de kunde hjälpa till för att det skulle innebära att man uppehöll växeln och hon var ville fråga chefen (som har sagt att vi får avgöra om vi känner att vi har tid). Under de här tio minuterna som jag var där svarade hon inte på ett enda samtal...
Efter tio minuter så kände jag att jag inte hade så mycket med saken att göra så jag gick därifrån för att göra något och när jag kom tillbaka så var det lugnt och tyst och ingen pratade. Fick förklaringen två minuter senare då "den där" kollegan bara reser sig och går ifrån stolen. När hon är utom hörhåll så berättade kollegan som inte hade varit på plats när kreditnissarna var där vad som hade hänt. Hon hade kommit tillbaka till sin plat och undrat vad det var de två ville och då började "den där" kollegan förklara. Men hon hade tydligen uppfattat allt fel så kollegan mittemot mig rättade henne vid ett par tillfällen och då hade hon vid det andra tillfället bara fnyst ur sig: "Men då är det bäst att du berättar det då" och sedan hållit tyst och surat. Hon klarar inte av att bli tillrättavisad eller kritiserad, så när jag kom tillbaka tyckte hon att det var tillräckligt många i växeln för att bara kunna resa sig och gå därifrån i 20 minuter. Och det är de två som "rök ihop" som jobbar till halv fem idag... Får nog höra hur det var på måndag.
Hoppade över lunchen och tog och gick 12:45 istället för 14:00. Tänkte nämligen testa att ta en promenad till Handens pendelstation. Jag tar blocken och önskar mina kollegor trevlig helg och går ner. Båda två sitter på sin plats och jag går direkt fram till henne och ger henne blocken. Ett grönt, ett blått, ett orange, ett chockrosa och ett brunt. Han ser vad jag gör och säger: "Men inte ska väl vi få..." och då sa jag: "Nä, det ska ni inte. De här är till [namn]" och hon sa: "Precis." Då frågade han: "Varför då?" och jag sa: "För att jag frågade och hon ville ha" och han bara sa: "Jaha." Men jag tror nog att han kommer att få ett block av henne om han ber snällt.
Sedan frågade han vad som skulle ske i helgen (det brukar han göra på fredagar) och av någon anledning så kom vi in på det här med att gå på pubar. Just nu, mer specifikt lokalhaken. Han tyckte att det bara är de lokala alkisarna som håller till där och det har han ju rätt i. Alla känner alla där så det är lite trist. Jag sa att det är bättre att åka in till stan för då är man mer anonym och då gör det inget om man skämmer ut sig. Då tittar han lite konstig på mig och säger något i stil med: "Men det där slutar man med när man blir lite äldre" och då frågar jag: "Hur gammal är man då?" Hans svar på det blir: "29" vilket resulterar i att jag bara tittar på honom och säger: "Men då borde ju jag ha slutat med det nu ju." Han säger då: "Men inte då. Du har ju lång tid kvar" och jag säger: "Va?" Och han säger: "Men du kan ju inte vara mer än 25" (jag förstår inte varför han envisas med att jag är 25 år). Då tittar jag lite mer på honom och så frågar jag: "Hur mycket vill du låna?" och hon säger: "Ja precis. Nu får du ta och ge dig."
Sedan så säger han: "Men du brukar väl inte skämma ut dig när du är ute?" och det brukar jag mig veterligen inte så jag svarade: "Nä, jag brukar inte slåss eller dansa på borden." Sedan kom vi på något sätt in på hur mycket man dricker när man är ute och han sa: "Men du dricker väl en fem, sex öl" och mitt svar på det blev: "Då ligger jag nästan under bordet." Visserligen är det en överdrift, men jag är garanterat rejält packad efter den mängden. Då sa han: "Så då är du som jag. Två, tre öl är lagom men inte mer. För ett tag sedan drack jag en sex öl och jag blev rejält packad på det. Annat var det när jag var 20 år, då drog jag i mig en kvarting som uppvärmning." Hon tittade konstigt på oss när vi sa att vi inte behövde mer än så för att känna av det. Tyder det som att hon tål mer sprit än oss...
Vi kom sedan in på det där med hur mycket det kostar och då sa jag att det där med att gå på Gröne Jägaren är inte min grej. En stor stark för 19:- är billigt, visst. Men hur lagligt kan det vara? Antingen så säljer de utspädd öl eller så skattefifflar de. Då sa han att det är ett trevligt ställe. Gemytligt. Det låter som att han har varit där några gånger förut... Men i vilket fall som helst så sa jag att det är gemytligt på de flesta pubarna. Det höll han inte med om och nämnde Stureplansområdet. Då sa jag att det visst finns trevliga pubar där och då ville han ha ett exempel och jag nämnde The Bull & the Bear som ligger på Birger Jarlsgatan. Då frågade han: "Är det en sådan där irländsk pub?" Så han har verkligen snappat upp det där med mitt Irlandsintresse och det trots att jag bara har nämnt det en gång och skickat ett MMS en gång. Jag svarade då att det var en engelsk pub. Jag tror i alla fall att det är det.
Sedan kom vi in på det där med att killar förväntas att bjuda tjejer. Han tycker inte att vi tjejer är korkade som tackar ja till att bli bjudna och sedan nobbar killen när han vill ha med en hem. Det är grabbarna som är korkade. Sedan tyckte han att det mer eller mindre förväntas att killarna ska bjuda och då sa både hon och jag nej. Inte vad gäller svenska grabbar. Så berättade hon att hon umgås med juggar ibland och om man då vill betala för sig själv som kvinna så tar de det som en grov förolämpning och nästan golvar en med en rak höger. Men han tyckte fortfarande att det är så att det är mannen som ska bjuda. Inte att man delar lika eller att tjejen bjuder. Det är bara konstigt. Då sa jag: "Nej, så är det inte alls" (personligen förväntar jag mig att få betala för mitt eget). Och så käbblade vi om det i någon minut och så sa han: "Ok, du har väl rätt" och då sa jag: "Ja, det har jag."
När klockan var 13:00 kom min kollega som också har två-dag (hon skippade lunchen) ner och frågade om jag fortfarande var kvar. Och det var jag ju. Så frågade hon en fjärde gång: "Men är du säker på att du inte vill ha skjuts till pendeln?" och eftersom jag skulle få gå i motvind så var det inte så lockande så jag tackade ja och önskade de två trevlig helg och gick.
Kommer till pendeltågsstationen 13:07 och tåget som jag hade tänkt att ta skulle gå 13:10, men det var inställt så det var bara att vänta till 13:25-tåget. Sedan hade det varit ett polisingripande vid Stockholms Södra så tågen på väg söderut var kraftigt försenade. Ett tag sa de i högtalarna att vi som skulle in till stan skulle byta till t-bana i Farsta, men tack och lov så hade avspärrningarna hävts när 13:25-tåget kom, så jag kunde åka hela vägen till Centralen med det.
Idag fick jag åka med den röda t-banevagnen. Det är en vagn som är "köpt" för att göra reklam och just den här röda vagnen är reklam för det fackförbund som representerar de sämst betalda arbetarna. Nämligen Kommunal. Jag känner mig lite kluven till att de gör reklam med tanke på vilka de representerar. Om jag inte minns helt fel kostar det 600 000:-/månad att hyra in en vagn och göra reklam på och i den. Kommunal har haft den här vagnen åtminstone sedan början av januari och nu är det maj. Det är mycket pengar som det fackförbundet har tydligen. Synd att deras betalande medlemmar inte märker av det...
Shit, pommes frites
Jag har inte snälla arbetskamrater. De tycker att det är kul att jävlas med mig och ställa till det för mig. Men jag ska ta det från början...
Igår fick jag skjuts hela vägen hem. Fick vänta till 16:45 innan vi kom från vår våning och jag hade inga större förhoppningar om att se honom alls. Han var inte här i måndags heller nämligen så det var frågan om fyra dagar för mig och jag trodde att det skulle bli fem. Men när vi kommer ner så står han där och pratar med sin avlösare (som jag aldrig har sett förut) i civila kläder. När vi går genom dörren så står de och tittar på oss så då vinkar jag bara lite och de fortsätter att titta så när vi kommer närmare så sägar jag: "Hej då" och avlösaren svarar på det, men han bara fortsätter att stirra. Det var på samma sätt som han tittade på mig efter att jag hade MMS:at honom. Det är inte med någon som helst illvilja eller avsky, utan mer ett roat intresse. Och igår så vet jag att jag inte hade gjort något för att förtjäna det så att jag kände det mer som att jag hade en stor grön fläck i pannan som jag inte vet om, eller toapapper som hänger från byxlinningen. Han är konstig... Men det är väl det jag gillar med honom. Att han inte agerar "vuxet" utan han vågar vara barnslig så fort han får chansen, men att han kan skärpa till sig när det behövs.
Så imorse då. Har sällskap av två kollegor och kvinnan som jobbar på Dagab på bussen och vi kommer in i samlad trupp. När vi kommer in så sitter hon där på sin plats och vi säger alla god morgon till henne. Då börjar mina kollegor mobba mig. "Men ska du inte säga god morgon till [namn] då" och det upprepar de, inte speciellt högt, men tydligen tillräckligt. Sedan säger en av dem: "Men är han inte här än?" och då säger hon bakom disken: "Han kommer lite senare." Dagabkvinnan fattade nog inte vad det var som hände då jag förklarade för henne att: "De mobbar mig bara för att jag brukar stanna och prata ett tag när jag hämtar paket" och då svarar hon: "Ja, men han är ju trevlig." och då sa jag: "Precis. Men det fattar inte de här."
Så den här dagen har börjat jättebra... inte. Just nu så hoppas jag att det inte kommer några paket till oss idag. Fast å andra sidan vore det bra om det gjorde det så att jag kan gå ner och låtsas som ingenting. Usch vad de ställer till det för mig.
Och det där sket sig totalt. 09:40 ringer hon upp och meddelar att det är ett paket att hämta. 09:45 går jag ner dit och känner mig väldigt nervös. När jag kommer ner så sitter han där ensam och han säger: "Yo, [namn]" och jag svarar: "Yo. Lege fan?" (båda med en "utländsk" brytning) och han sa att det var bra och då sa jag att jag minsann också kunde prata på det sättet och det hade han aldrig tvivlat på att jag kunde. Så ger mig paketet jag ska ha och så frågar hur det var att fiska. Då sa jag att fiskarna mobbade mig. Då drog han snabbt slutsatsen (vilket inte var så svårt) att jag inte hade fått någon fisk. Eller som han sa: "Du fick inget napp" med ett tonfall som gjorde att man kunde tyda "napp" på flera sätt och nu menar jag inte det man ger till ungar för att de ska vara tysta. På det svarade jag: "Nä, inte direkt. Men jag fick ett nafs." Sedan sa jag att jag hade fått ett napp, bottennapp och att jag hade fått upp en fin gren. Då sa han att det inte var det sämsta.
Så pratade vi om att fiska. Han tycker att det är kul att fiska, men han tycker inte att det är kul att få fisk (han gillar inte att ta i fisken). Sedan är han inte överförtjust i fisk heller. Han gillar ädelfisk (lax, öring, röding, sjötunga o. dyl.), torsk och abborre. Han gillar inte gädda. Enda gången han kan äta den fisken är som "fiskbullar". Han berättade att han var ute för ett tag sedan med familjen och de hade fiskespön med sig. Dottern fick en fyrakilosgädda vilket han inte var så förtjust i då han fick hämta upp fisken och hitta en sten att slå ihjäl den med. De hade inte riktigt planerat att få någon fisk direkt.
Sedan så kommer hon ut till oss och det första hon säger är: "Titta. Han är här nu" och jag säger: "Jo, jag ser det" och han blir överlycklig över att vi nämner det. Så pratar hon och jag lite om det som inträffade imorse utan att avslöja vad det var. Han ser ut som ett levande frågetecken och hon säger: "Det är inget för dina öron." Skönt att man kan lita på henne... hoppas jag i alla fall. Jag vet ju inte vad hon säger till honom när jag inte är där.
Så fick han ett samtal och då frågade hon om vi hade mycket att göra och det har vi ju inte så jag sa att vi inte hade det. Så tog jag upp det vi hade fått höra på konferensen och det var att "man ska inte göra privata saker på jobbet". Vi tyckte båda att det var larvigt. Så länge man inte låter det gå före jobbet. Det ser ju knappast bättre ut om man sitter och rullar tummarna. Så halkade han in i det samtalet också och han sa att privata saker är privata och... Ja, det kom en hel radda. Men han var inte emot det, utan det han sa var att så länge det inte går före jobbet så är det ok. Då tittade hon och jag på varandra och så sa vi: "Det var ju det vi sa" och då sa han: "Jaha..."
Nu har de fått en cd-spelare där nere i alla fall. De hade lyssnat på U2 (The Joshua Tree) nu på morgonen och när jag kom ner så satte han på Damien Rice. När han fick ett samtal så berättade hon att han inte fick den att funka imorse, att den bara stod och blinkade och han svor ve och förbannelse över den. Så kom det en snubbe och kollade på den och så tog han bort skyddskartongbiten som sitter i spelaren för att skydda vid transport och som Han inte hade tagit bort. Jag skrattade gott när hon berättade det.
Sedan frågade hon om jag hade linser i och då sa jag att jag har det jämt. Då frågade hon om de alltid var gröna och då sa jag att de är alltid gröna. Så frågade hon vad jag hade för färg utan linser och då sa jag att de var gröna då med. Att jag har färgade linser bara för att förhöja min egen ögonfärg. Så halkade han in i samtalet och frågade om jag hade linser. Då sa jag att jag hade det. Då frågade han varför jag hade det och då sa jag. "För att jag vill kunna se" och då sa han: "Jaha, det är därför." Sedan sa han att det finns ju sådana som man kan få kattögon och annat av och det sa jag att jag visste.
Så berättade han att hans dotter hade köpt ett par konstiga partylinser. Då frågade jag hur han reagerade på det och han sa att han inte hade reagerat speciellt på det. Så frågade jag vad sådana linser kostade och han sa 300:-/par. Sedan kom han på att han hade blivit förbannad på henne för att hon hade köpt sådana dyra saker för pengar som inte var hennes egna. Då sa jag att han borde sätta dem i arbete. Då sa han att han tyckte att han hade lata barn som inte vill arbeta. Att hans dotter borde sommarjobba, men... Hans son vill inte springa omkring och dela ut tidningar utan han vill jobba på McDonalds, men där kan han inte jobba förrän han är 16 år.
Sedan berättade han att han jobbade när han var tonåring. Han gick upp klockan tre på morgnarna för att dela ut tidningar och han hade jobba ganska mycket när han var i den åldern för att tjäna ihop pengar. Så han har lite svårt för det där med att hans barn får pengar utan att göra något. Så berättade jag att jag inte jobbade när jag var tonåring, men att jag fick betala när jag bodde hemma när jag hade fått jobb och det tyckte han var bra. För på det sättet så lär man sig värdet på pengar. Att saker kostar. På det sättet får man inte en så stor chock när man flyttar hemifrån.
Vet inte hur vi kom in på det men jag sa att det var många som blev avis på mig när jag kom upp med kakburken. Då frågade han: "Men du bjöd väl, eller" och eftersom jag gjorde det så sa jag (och här illustrerade jag med paketet jag var där för att hämta): "Nä, jag tog tag i det (omkramning av paketet/"kakburken") och lät ingen komma nära." Då sa han: "Jag kunde väl ana det. Du satt väl där och glufsade i dig bara" och då sa jag: "Självklart. Nä, men det är klart att jag bjöd" och då såg han nöjd ut.
Jag stod där och snackade tills dess att klockan blev 10:15 då det kommer in besökare och de ska träffa min chef. De visste ju inte om att jag jobbade på det stället och när de sa vem de skulle träffa så tog Han ögonkontakt med mig och nickade lite menande. Så jag tog över gästerna och eskorterade dem upp. Men innan det hände så frågade han den manliga besökaren om han var från Blekinge. Men det var han inte, utan han var från Småland. Då sa Han: "Men då är du bra på ekonomi." Då sa gästen: "Jag antar att du är från Blekinge?" och han svarade sanningsenligt: "Ja." Så tog jag med dem upp och serverade dem vatten (det var det de ville ha).
Har varit hos vår osteopat. Det visar sig att jag har gått över till att luta mig lite mer på vänster ben igen. Så det fixade hon till idag. När jag låg där på britsen och hon hade sina fingrar på de ställena hon brukar ha dem så kände jag hur det började sticka. Det sa jag efteråt och så visade jag var det kändes och hon sa att det var behandlingen som gjorde det. Att jag har börjat bli lite mer observant på min kropps reaktioner. När jag gick därifrån så kändes det ömt. Lite likt träningsvärk, lite likt ett slag.
Nu när jag har kommit tillbaka från lunch så kände jag när jag gick att det känns lite som att något är för kort på baksidan av låret. Det gör inte ont, utan det mer stramar lite lätt. Det här är väldigt mysko. Har aldrig fått en sådan här reaktion på en behandling förut. Men det är säkert i sin ordning.
Igår fick jag skjuts hela vägen hem. Fick vänta till 16:45 innan vi kom från vår våning och jag hade inga större förhoppningar om att se honom alls. Han var inte här i måndags heller nämligen så det var frågan om fyra dagar för mig och jag trodde att det skulle bli fem. Men när vi kommer ner så står han där och pratar med sin avlösare (som jag aldrig har sett förut) i civila kläder. När vi går genom dörren så står de och tittar på oss så då vinkar jag bara lite och de fortsätter att titta så när vi kommer närmare så sägar jag: "Hej då" och avlösaren svarar på det, men han bara fortsätter att stirra. Det var på samma sätt som han tittade på mig efter att jag hade MMS:at honom. Det är inte med någon som helst illvilja eller avsky, utan mer ett roat intresse. Och igår så vet jag att jag inte hade gjort något för att förtjäna det så att jag kände det mer som att jag hade en stor grön fläck i pannan som jag inte vet om, eller toapapper som hänger från byxlinningen. Han är konstig... Men det är väl det jag gillar med honom. Att han inte agerar "vuxet" utan han vågar vara barnslig så fort han får chansen, men att han kan skärpa till sig när det behövs.
Så imorse då. Har sällskap av två kollegor och kvinnan som jobbar på Dagab på bussen och vi kommer in i samlad trupp. När vi kommer in så sitter hon där på sin plats och vi säger alla god morgon till henne. Då börjar mina kollegor mobba mig. "Men ska du inte säga god morgon till [namn] då" och det upprepar de, inte speciellt högt, men tydligen tillräckligt. Sedan säger en av dem: "Men är han inte här än?" och då säger hon bakom disken: "Han kommer lite senare." Dagabkvinnan fattade nog inte vad det var som hände då jag förklarade för henne att: "De mobbar mig bara för att jag brukar stanna och prata ett tag när jag hämtar paket" och då svarar hon: "Ja, men han är ju trevlig." och då sa jag: "Precis. Men det fattar inte de här."
Så den här dagen har börjat jättebra... inte. Just nu så hoppas jag att det inte kommer några paket till oss idag. Fast å andra sidan vore det bra om det gjorde det så att jag kan gå ner och låtsas som ingenting. Usch vad de ställer till det för mig.
Och det där sket sig totalt. 09:40 ringer hon upp och meddelar att det är ett paket att hämta. 09:45 går jag ner dit och känner mig väldigt nervös. När jag kommer ner så sitter han där ensam och han säger: "Yo, [namn]" och jag svarar: "Yo. Lege fan?" (båda med en "utländsk" brytning) och han sa att det var bra och då sa jag att jag minsann också kunde prata på det sättet och det hade han aldrig tvivlat på att jag kunde. Så ger mig paketet jag ska ha och så frågar hur det var att fiska. Då sa jag att fiskarna mobbade mig. Då drog han snabbt slutsatsen (vilket inte var så svårt) att jag inte hade fått någon fisk. Eller som han sa: "Du fick inget napp" med ett tonfall som gjorde att man kunde tyda "napp" på flera sätt och nu menar jag inte det man ger till ungar för att de ska vara tysta. På det svarade jag: "Nä, inte direkt. Men jag fick ett nafs." Sedan sa jag att jag hade fått ett napp, bottennapp och att jag hade fått upp en fin gren. Då sa han att det inte var det sämsta.
Så pratade vi om att fiska. Han tycker att det är kul att fiska, men han tycker inte att det är kul att få fisk (han gillar inte att ta i fisken). Sedan är han inte överförtjust i fisk heller. Han gillar ädelfisk (lax, öring, röding, sjötunga o. dyl.), torsk och abborre. Han gillar inte gädda. Enda gången han kan äta den fisken är som "fiskbullar". Han berättade att han var ute för ett tag sedan med familjen och de hade fiskespön med sig. Dottern fick en fyrakilosgädda vilket han inte var så förtjust i då han fick hämta upp fisken och hitta en sten att slå ihjäl den med. De hade inte riktigt planerat att få någon fisk direkt.
Sedan så kommer hon ut till oss och det första hon säger är: "Titta. Han är här nu" och jag säger: "Jo, jag ser det" och han blir överlycklig över att vi nämner det. Så pratar hon och jag lite om det som inträffade imorse utan att avslöja vad det var. Han ser ut som ett levande frågetecken och hon säger: "Det är inget för dina öron." Skönt att man kan lita på henne... hoppas jag i alla fall. Jag vet ju inte vad hon säger till honom när jag inte är där.
Så fick han ett samtal och då frågade hon om vi hade mycket att göra och det har vi ju inte så jag sa att vi inte hade det. Så tog jag upp det vi hade fått höra på konferensen och det var att "man ska inte göra privata saker på jobbet". Vi tyckte båda att det var larvigt. Så länge man inte låter det gå före jobbet. Det ser ju knappast bättre ut om man sitter och rullar tummarna. Så halkade han in i det samtalet också och han sa att privata saker är privata och... Ja, det kom en hel radda. Men han var inte emot det, utan det han sa var att så länge det inte går före jobbet så är det ok. Då tittade hon och jag på varandra och så sa vi: "Det var ju det vi sa" och då sa han: "Jaha..."
Nu har de fått en cd-spelare där nere i alla fall. De hade lyssnat på U2 (The Joshua Tree) nu på morgonen och när jag kom ner så satte han på Damien Rice. När han fick ett samtal så berättade hon att han inte fick den att funka imorse, att den bara stod och blinkade och han svor ve och förbannelse över den. Så kom det en snubbe och kollade på den och så tog han bort skyddskartongbiten som sitter i spelaren för att skydda vid transport och som Han inte hade tagit bort. Jag skrattade gott när hon berättade det.
Sedan frågade hon om jag hade linser i och då sa jag att jag har det jämt. Då frågade hon om de alltid var gröna och då sa jag att de är alltid gröna. Så frågade hon vad jag hade för färg utan linser och då sa jag att de var gröna då med. Att jag har färgade linser bara för att förhöja min egen ögonfärg. Så halkade han in i samtalet och frågade om jag hade linser. Då sa jag att jag hade det. Då frågade han varför jag hade det och då sa jag. "För att jag vill kunna se" och då sa han: "Jaha, det är därför." Sedan sa han att det finns ju sådana som man kan få kattögon och annat av och det sa jag att jag visste.
Så berättade han att hans dotter hade köpt ett par konstiga partylinser. Då frågade jag hur han reagerade på det och han sa att han inte hade reagerat speciellt på det. Så frågade jag vad sådana linser kostade och han sa 300:-/par. Sedan kom han på att han hade blivit förbannad på henne för att hon hade köpt sådana dyra saker för pengar som inte var hennes egna. Då sa jag att han borde sätta dem i arbete. Då sa han att han tyckte att han hade lata barn som inte vill arbeta. Att hans dotter borde sommarjobba, men... Hans son vill inte springa omkring och dela ut tidningar utan han vill jobba på McDonalds, men där kan han inte jobba förrän han är 16 år.
Sedan berättade han att han jobbade när han var tonåring. Han gick upp klockan tre på morgnarna för att dela ut tidningar och han hade jobba ganska mycket när han var i den åldern för att tjäna ihop pengar. Så han har lite svårt för det där med att hans barn får pengar utan att göra något. Så berättade jag att jag inte jobbade när jag var tonåring, men att jag fick betala när jag bodde hemma när jag hade fått jobb och det tyckte han var bra. För på det sättet så lär man sig värdet på pengar. Att saker kostar. På det sättet får man inte en så stor chock när man flyttar hemifrån.
Vet inte hur vi kom in på det men jag sa att det var många som blev avis på mig när jag kom upp med kakburken. Då frågade han: "Men du bjöd väl, eller" och eftersom jag gjorde det så sa jag (och här illustrerade jag med paketet jag var där för att hämta): "Nä, jag tog tag i det (omkramning av paketet/"kakburken") och lät ingen komma nära." Då sa han: "Jag kunde väl ana det. Du satt väl där och glufsade i dig bara" och då sa jag: "Självklart. Nä, men det är klart att jag bjöd" och då såg han nöjd ut.
Jag stod där och snackade tills dess att klockan blev 10:15 då det kommer in besökare och de ska träffa min chef. De visste ju inte om att jag jobbade på det stället och när de sa vem de skulle träffa så tog Han ögonkontakt med mig och nickade lite menande. Så jag tog över gästerna och eskorterade dem upp. Men innan det hände så frågade han den manliga besökaren om han var från Blekinge. Men det var han inte, utan han var från Småland. Då sa Han: "Men då är du bra på ekonomi." Då sa gästen: "Jag antar att du är från Blekinge?" och han svarade sanningsenligt: "Ja." Så tog jag med dem upp och serverade dem vatten (det var det de ville ha).
Har varit hos vår osteopat. Det visar sig att jag har gått över till att luta mig lite mer på vänster ben igen. Så det fixade hon till idag. När jag låg där på britsen och hon hade sina fingrar på de ställena hon brukar ha dem så kände jag hur det började sticka. Det sa jag efteråt och så visade jag var det kändes och hon sa att det var behandlingen som gjorde det. Att jag har börjat bli lite mer observant på min kropps reaktioner. När jag gick därifrån så kändes det ömt. Lite likt träningsvärk, lite likt ett slag.
Nu när jag har kommit tillbaka från lunch så kände jag när jag gick att det känns lite som att något är för kort på baksidan av låret. Det gör inte ont, utan det mer stramar lite lätt. Det här är väldigt mysko. Har aldrig fått en sådan här reaktion på en behandling förut. Men det är säkert i sin ordning.
