Pendeltåg i all ära
Det jag kände att jag blev mest irriterad över var att när vi står i Jordbro och väntar på 16:40 tåget så ser vi att det kommer 16:55 och att 16:55 tåget kommer 17:00. OK, inte hela världen. Sedan står det att 16:40 tåget är inställt och lite senare står det även att 16:55 tåget är inställt. Att stå och vänta 40 minuter på Jordbros pendelstation är inte det roligaste man kan göra. Tur i oturen så hade jag sällskap av två kollegor.
Torsdag betyder ju handlingsdag så det var bara att ringa mina föräldrar och meddela hur landet låg. Så istället för sedvanliga 55 minuter från dess att jag går på bussen vid Dagab till dess att jag är framme vid Spånga Station tog det då istället 2 timmar och 10 minuter!
Innan jag gick stannade jag till och snackade i någonstans mellan fem och tio minuter. Det jag först och främst ville veta var om han skulle träna imorgon (läs: idag) med tanke på att han ska springa tre mil. Men han skulle ändå träna. Sedan såg jag att det låg ett litet frö av något slag på den ena blomman som står på disken. Det var den typen av frö som har som ser ut som en liten dammvippa (för att kunna flyga).
Jag tar bort det från bladet och släpper det framför honom för att han ska slänga det i papperskorgen. Men det gör han inte utan han blåser det mot mig. Jag tar då och blåser tillbaka det och han blåser tillbaka det på mig igen och den här gången får han in någon form av virvelfunktion så jag undrar ett tag var det tog vägen men ser sedan att det nästan ligger i mitt hår. Jag tar det då mellan mina fingrar och släpper det framför honom igen och den här gången är han inte lika lyckosam med blåsningen, för det hamnar på hennes datormus.
Imorse så funkade i alla fall pendeln utan några som helst problem. Och när jag kommer in i receptionen så sitter där den nya killen utan något sällskap. Men vi hälsar på honom och så hör jag hennes röst från köket. Hon frågar honom något och han svarar: "Ja." Så ropar hon mitt namn från köket och han ropar också efter mig. Jag stannar då upp och går tillbaka mot receptionen och så öppnar hon dörren och ger mig en ask med kokostoppar. Jag frågar varför och hon säger att de måste ju bjuda tillbaka någon gång. Så nu har jag fått efterrätt och till lunch har jag beställt en räckmacka. Mums!
09:50 får jag ett samtal från den nedre receptionen. Det är Han som ringer. Och det tar honom ungefär två minuter att få fram vad han ville (paket i massor) och sedan pratar vi någon minut till. Det är så trevligt så. Tyvärr känner jag att man inte kan sitta alltför länge och snacka när man är en växeltelefonist. Men jag frågade i alla fall om det var halv ett och han sa att det var det.
Nästa vecka kommer att bli en jobbig vecka för i princip alla här på Map Sverige. På måndag börjar alla använda ett nytt dataprogram. De enda som inte berörs av det bytet är vi här i växeln. Men vi kommer nog få ett helvete ändå då vi måste förklara för irriterade kunder varför de inte kommer fram till orderavdelningen. Det kommer att ta mycket längre tid att lägga en order nu då alla det är ett nytt program och alla är osäkra på det, samt att det krävs fler moment och fler "bilder" för att få klart en order.
Igår hade vi ett växelmöte och vi i växeln är de enda som vet (förutom de som planerat allt) att julfesten i år blir fredagen den 7/12 och den kommer bli på Rörvägen. Och det blir inte en renodlad julfest, utan vi kombinerar det med inflyttningsfest och ASW(det nya programmet)-uppmuntran. Alla från hela landet kommer att bli inbjudna. Så det kommer att bli ett hålligång där.
När det var omkring åtta minuter innan träningsdags så ringer det någon på min direktanknytning och jag förstår väl nästan att det är hon som ringer mig. Först så bad hon mig tipsa alla som äter på Lagena att ägaren till det stället har öppnat en restaurang i Åhléns-huset som är öppen för allmänheten. Sedan sa hon att hon skulle släppa iväg honom för träning och bastning. Jag sa att jag brukar inte basta varje gång som han utan bara på fredagar. Då skojade hon till det och sa att han har sagt att vi bastar ihop.
Gick iväg på träningen och jag frågade honom vad jag gör för fel som aldrig får träningsvärk trots att jag tar i så att det gör ont och därefter ett par gånger till. Han säger då att när kroppen blir van med att när kroppen är van med att träna så får man inte träningsvärk. Han får själv aldrig det. Då tänkte jag mer än jag sa (det vill säga inget). Jag tycker inte att min kropp är van vid att träna, men...
Efter träningen så blev det bastun. Åh vad det är skönt att sätta sig där efter träningen och bara bli jättevarm ända in i märgen och sedan svettas som en liten gnu. Efter det blev det duschning och jag fick sällskap i duschen. Manligt sällskap...
Var nere och hämtade ett paket med pirra kvart i tre. Det var hon som aviserade det och så kom vi in på träningen och hon sa att han tyckte att jag inte skulle ha en pirra då jag behövde träna lite mer då jag inte tränade så hårt idag. Då tyckte jag att eftersom han skvallrat på mig så skvallrade jag på honom. Han satt nämligen och läste en tidning på en bänk där ett tag. Hon skulle ta upp det med honom.
När jag kom ner så är hon nästan på väg att gå hem. Han släppte iväg henne tidigare. Vi kom in på filmer och han sa att han inte förstått det där med att köpa filmer då man sällan ser en film mer än en gång. (I mitt fall stämmer det inte. De flesta jag har har jag sett flera gånger.) Han sa att han har två filmer som han har sett mer än en gång. Jag sa då: "Sagan om ringen?" Då ändrade han sig till tre filmer. De andra två är inte de bästa filmerna direkt. De är Armageddon och Independence Day. Trodde inte det om honom, men han sa att han finner dem underhållande och han får väl tycka det.
Strax efter att jag har kommit ner så kommer vår vd förbi. Han önskar mig en trevlig helg. När vd:n har gått ut så säger Han: "Där ligger du bra till" och så blinkade han menande. Och jag tror nog att jag ligger bra till där, även fast det inte är på det sättet han menar då...
När klockan är fem över går jag upp igen. Men innan jag går så frågar han när jag slutar för dagen och så gissar han på fem (lite på skämt). Jag säger då att det inte stämmer (med en tillrättavisande stämma) utan att jag slutar kvart över fyra (vi får gå då även fast vi egentligen har arbetstid till halv fem, men bussen går 16:28).
*suck*
Ja, jag vet inte vad jag ska säga. Men min "speciella" kollega kommer att ge mig ticks en vacker dag, om jag inte blir som hon är själv.
Det är bara en av oss fyra som inte har skrivit ut postpaketlappar förut och för det måste man ha installerat ett utskriftsprogram. Och bara för att hon ska få veta hur man gör (hur enkelt som helst) så kunde hon få göra det då en sådan lapp skulle skrivas. Min "speciella" kollega skulle visa henne hur man gör och jag säger: "Men man behöver göra en installation först innan det går att använda." Men hon säger att det behöver man inte alls det. och jag säger igen att man behöver det, men hon säger att man bara behöver logga in. Jag säger ingenting då. Det är bättre att hon upptäcker att hon är ute och cyklar själv.
Hon visar hur man loggar in och vilka "rubriker" man ska välja för att komma rätt, sedan fyller de i alla uppgifter som behövs och så säger hon att det bara är att klicka på "skriv ut". När de gör det så händer ingenting (BIG surprise) och hon funderar lite och så säger hon: "Nä, men man kanske måste göra en installation först." D-OH!!!
Sedan har hon en annan egenskap (förutom alla andra saker som jag har nämnt) och det är att hon är en rövslickare av högsta rang. Allt som chefen säger är jättebra. Låt mig ta ett exempel från igår:
Flera personer har efterfrågat servetter och hon gick och frågade chefen igår. Sedan kommer hon tillbaka och säger: "[Namn] sa att vi ska fixa servetter så vi kan ju be [allt-i-allos namn] att köpa det." Jag frågar då om vi inte kan köpa det via Svanströms. Men hon slår bakut och säger att det kan vi inte göra för chefen sa att vi skulle köpa det.
Jag fick inte det där att gå ihop så när kollegan åkt iväg med posten så går jag in till chefen och frågar hur det ligger till med det där. Hon säger då att vi visst kan köpa servetter via Svanströms, men att vår allt-i-allo nu ändå ska åka och köpa en del saker i någon butik så att han kunde köpa det då.
Jag har så fruktansvärt svårt med den här egenheten hos folk. Man måste kunna ifrågasätta även en chef. Det är inte alltid de tänker på allt. Visst, om vår vd ber mig göra något så gör jag det, men vad gäller sådana här saker...
Idag är det en här som bjuder på pepparkakor för hon går på semester imorgon. Hon ska åka till Thailand. Så jag snodde fyra pepparkakor och när jag och den kollegan som jag kommer bäst överens med åkte iväg till Handen på lunchen så slängde jag åt honom dem (han satt ensam där) och sa att jag tyckte att de skulle bli lite snällare. Det tog ett tag innan han fattade vad det var jag gav honom och vad jag sa, men sedan kopplade han och tackade.
När vi kommit till Haninge C så möter vi tjejen som sitter nere i receptionen. Hon har varit och handlat leksaker till sina barn. Ingen av oss har tid att prata då hon var på väg tillbaka och vi var i lite tidsnöd för att hinna äta och vara tillbaka på jobbet innan våra 45 minuters lunch var slut.
När vi kommer tillbaka till jobbet (med fem minuter tillgodo) så slänger hon upp ett paket på disken och puttar det framåt så att det nästan tippar över kanten. Min kollega säger då: "Jag tror vi har ett paket" och det trodde jag med. När vi nästan är framme vid dörrarna så frågar jag om de känner sig snällare. Hon säger då att han redan har tryckt i sig sina, men att hon inte märkt någon skillnad.
Mitt i veckan
Igår fick jag skjuts hela vägen hem av en som var och hälsade på hos oss. En som slutade här i slutet av juni. Man tackar knappast nej till en sådan sak. Det som är bra med honom är att när man får åka med honom är att man inte behöver anstränga sig att prata. Han pratar på som sjutton.
När jag pratade lite mer med "min" väktare och han sa att han blev lite nervös när det kom ner en gammal gubbe med en bit tårta till honom. Men han sa (inte bara skrev i mailet) att den biten satt riktigt bra. Han hade tränat hårt och sedan bastat, så han hade krympt lite (sa han).
Imorse klockan 07:58 så mailade jag ner en fråga: "Idag 13:30???" och fick som svar två minuter senare: "Japp". Jag tycker att det är bäst att påminna honom då han själv erkänt att han har ett guldfiskminne. Sedan tycker jag att om jag ska träna ensam så gör jag det hellre vid 11-tiden än 12:30. Orsaken till att jag har bytt tid för träning är ju för att få sällskap.
Fem i elva ringde någon av dem upp och meddelade att ett panikbud hade kommit så det var bara för mig att springa ner och hämta det. Hade vissa planer på att gå på lunch då, så det var bara att tänka om.
Stannar kvar där nere till kvart över elva ungefär. Jag kände att jag ville ha lite tid att smälta maten på. Men inte så mycket tid så att jag inte kunde avvara lite tid åt dem. Fick reda på att han är jättekittlig. Inte för att jag kommer att våga utnyttja det, men ändå.
Han berättade att han var ute och sprang 2,5 mil igår och att han kände det i hela kroppen idag. Han hade svårt att ta sig ner för trappan hemma för att han hade så ont. Men samtidigt så känns det bra med träningsvärk. Sedan pikade han henne för att hon tyckte att det är jobbigt att springa 2,5 km.
Hon visade hur osmidig och stel hon var bland annat på grund av löpningen. När hon satt på en stol med fötterna på bordet och raka ben så nådde hon inte tårna. Han visade att han klarade av det utan några som helst svårigheter. Men han ursäktade henne med att hon har långa ben och att han har långa armar. Jag kunde inte låta bli att yttra att det då finns vissa likheter med apor. Han har tydligen blivit kallad det förr...
Sedan har hon fått en beundrare från oss och jag kan säga att hon inte är intresserad av honom på något sätt. Men han mailade henne i morse och lånade ut en bok till henne. Han frågade henne för ett tag sedan om hon hade färgat håret och så har han gett tipset till henne att kontakta min närmsta chef om hon är intresserad av att jobba här.
Det känns som att han - om han skulle ha haft en liten chans - har gått in på fel sätt. Jag var inte på samma sätt. Min kontakt med dem här nere har ju utvecklats under en ganska lång tid. Sedan var det var han som började prata med mig, inte jag med honom. Men hon bad mig att inte låtsas om som om jag vet något om det och det kommer jag inte göra.
Innan jag gick så frågade han om jag skulle träna halv ett och jag sa att jag skulle det. Då sa han att jag skulle ha det så trevligt. Jag tog då och blängde på honom och han skrattade och sa att han skulle göra det också. Och från nästa vecka ska han börja träna benen igen. Jag sa då att jag såg fram emot att se det. Då tittade han lite konstigt på mig. Jag tror han försökte förstå vad jag menade där. Men jag menade inget speciellt med det.
När jag kommer ner till korridoren ett par minuter efter halv så ser jag en vitklädd rygg ocj ropar efter honom: "Vad trevligt att du är först för en gångs skull." Han vänder sig om och säger: "Men vi sa ju halv. Det är du som är sen." Så käbblade vi lite och så sa jag till honom att det syntes när han gick att han hade ont. När vi kommer till första dörren så håller han upp den åt mig och när vi kommer till andra dörren så håller jag upp den.
Så byter jag om och kommer som alltid in efter honom till gymmet. Möts av låten Ain't Nothing Else Matters - Metallica. Radiostationen han rattar in när han kommer dit är Rockklassiker och det är en riktigt bra radiokanal. Han tipsade om den kanalen på lördaghvällar, för då spelar de bara musik och inga avbrott.
Även idag så tränar vi och pratar ungefär lika mycket. Som vanligt med andra ord. När jag ska ta den sista maskinen (som tränar skuldrorna) så blir det tvärstopp. Han ser vad det är för del. Vajern har hoppat ur trissan och han kollar upp och fattar inte hur det kan ha gått till för det borde inte gå. Han försöker fixa den åt mig, men inser att det behövs något verktyg. Så han går och kollar i vaktmästeriet, men hittar inget där och då tipsar han mig om en annan maskin. Men jag tycker att det är gulligt. Han ägnade den maskinen flera minuter innan han gav upp. Det är ju ändå tanken som räknas.
När jag kommit upp och hämtat mer vatten (man blir törstig av att träna och svettas) så säger en kollega till mig att det finns ett paket att hämta. Så jag går ner och gör det och det första han säger är: "Nä, men hej. Det var länge sedan." Sedan säger han: "Du kan väl knappt ha hunnit upp?" och hon skickar över det platta, lilla paketet till mig.
När jag hade varit där någon minut så kommer det in en budkille och lämnar in paket. Två stora, men lätta paket som skulle till oss. Jag såg i alla fall över kanten på paketen. Han tyckte att jag skulle gå två gånger för att få mer träning, men det totalvägrade jag. Sedan sa han att han kunde ställa en hink vatten på så att jag fick lite tyngd och det tyckte jag han kunde göra. Men då ville han inte.
Hon sa sedan att han kommer att få det tråkigt när vi flyttar för alla hans beundrarinnor kommer att fösvinna då. Speciellt den lilla, pigga saken. (Hon är alltid pigg och glad och sprallig.) Han sa då att han tycker att hon bara är för mycket. Så två av hans beundrarinnor/favoriter är det något fel på. Vilka de andra är vet jag inte. Men det ska jag nog lista ut. Blir kvar i tio minuter, en kvart och pratar och innan jag går så säger jag till henne att jag skickar ner hennes beundrare. Hon protesterar mot det. Förstår inte alls.
Heureka!
I morse så verkade det som att min träning har gett lite resultat i alla fall.
Det var strul på pendeln idag mellan Älvsjö och Västerhaninge på grund av strömförsörjnings-problem och signalfel så det kunde bli lite förseningar på tågen. Mitt tåg var fyra minuter sent så det var en tvåminutersmariginal till bussen. Det i sin tur betydde att det bara var att springa. Förut var det så att jag inte orkade springa upp för backen till bussen. Det var inte så att konditionen tog slut, utan det var så att det inte fanns tillräckligt med muskler.
Idag så orkade jag springa hela vägen upp för backen och hela vägen fram till bussen. Och det är för att jag genom träningen och gå i trapporna hemma (istället för att ta hissen) har fått lite mer muskler som gör så att jag orkar. Det är sådana här saker som gör att man uppmuntras att fortsätta med det man gör. Ett tag till i alla fall...
Igår när jag gick så kollade jag av med honom om hon hade ätit någon tårta eller inte. Hon hade varit "duktig" och inte rört den. Det trots att han sa till henne att en tårtbit inte innehåller så mycket kalorier som man tror. Så när jag kom ner så hade han nästan ätit upp de båda, hyfsat stora, tårtbitarna som jag gav dem (ungefär 5x10 cm). Men han är ju en som kan äta ofta och mycket.
Sedan blev han lite förbannad för att det hade varit några här från Axfood och när de gick så hade de varit och handlat i butiken som finns här. Butiken som bara de som är anställda av Dagab får handla i. Men de tyckte väl att eftersom de tillhör samma koncern så har de rätt att gå och handla där. Och så länge ingen opponerar sig och säger "Nej, du får inte handla här" så är det väl klart som fan att de gör det.
Klockan tio ringer han upp och aviserar ett besök och jag sa att jag möter upp det på tvåan och han sa att det nog var säkrast. Så jag skuttar ner och möter besökaren som är... DANSK! När vi kommit upp så mailar jag ner till honom:
"Från: Xxxxxxxx, Xxx
Skickat: den 25 september 2007 10:08
Till: Xxxxxxxxxx Xxxx
Ämne: Jag förstår
Jag förstår varför du tyckte att jag skulle möta besökaren. Han var ju för fan dansk! Tack och lov så verkade han van vid svenskar och svenska för det gick ganska bra att samtala med honom... Jag tror i alla fall att jag sa rätt saker. "
Hans svar på det blev:
"Från: Xxxxxxxxxx Xxxx
Skickat: den 25 september 2007 10:11
Till: Xxxxxxxx, Xxx
Ämne: SV: Jag förstår
Just precis. Nu har det kommit ett paket till Xxxxxx Xxxx. Ska jag be det att gå upp till plan 2, så möter du upp där?"
Jag skrev då:
"Från: Xxxxxxxx, Xxx
Skickat: den 25 september 2007 10:14
Till: Xxxxxxxxxx Xxxx
Ämne: SV: Jag förstår
Ja tack! Det vore väldigt trevligt om du kunde göra det."
Han skrev då tillbaka:
"Från: Xxxxxxxxxx Xxxx
Skickat: den 25 september 2007 10:20
Till: Xxxxxxxx, Xxx
Ämne: SV: Jag förstår
Sorry har inte tid."
Tog och svarade lite snällt på det:
"Från: Xxxxxxxx, Xxx
Skickat: den 25 september 2007 10:22
Till: 'Xxxxxxxxxx Xxxx'
Ämne: SV: Jag förstår
*S* Jag förstår. Paketet har lite svårt med språket. Ja, ja. Får väl komma ner och hämta det vid tillfälle då."
Tio i elva gick jag för att hämta paketet. När jag kommit ner på plan två och svängt ut i korridoren ser jag en vit skjorta som nästan är framme vid butiken. Han sa då att han hade ju kunnat tagit med sig paketet, om han inte hade haft minne som en guldfisk, då han skulle till plan tre för att installera IP-telefoner. Så vi hade kunnat köra den varianten att jag skulle möta upp paketet på plan två.
Hamnade i samtal med honom ett tag och efter några minuter så kom butikschefen och så pratade vi alla tre i några minuter om litteratur. Böcker och författare. Som det är nu i skolan så får barnen välja en bok själva som de vill läsa och skriva en recension om. När jag gick i skolan tvingades vi välja en bok av en svensk klassisk författare och jag valde Harry Martinsson - Vägen till klockrike. Jag berättade det för de båda och sa att om jag inte hade tvingats läsa en klassiker så hade jag inte upptäckt att Martinsson skrev bra böcker.
Sedan fick butikschefen ett samtal och vi gick alla åt varsitt håll. Jag kom ner till henne och blev kvar där ett tag. Jag frågade henne om hon ville följa med och se rugby. (Skickade ett mail med bilder på rugbyspelare och en till inbjudan igår) Hon är helt klart intresserad av det. Hon har dock lite problem då hon väldigt sällan är barnfri på helgerna. Men hon skulle nog försöka fixa det.
Sedan pratade vi om allt möjligt. De två som sitter där hade blivit inbjudna till Dagabs personalfest den 13/10. Egentligen så ska de inte bli bjudna då de inte tillhör företaget, men de tackar och tar emot. Det de måste göra är dock att de måste tänka på att inte dricka för mycket och göra bort sig. De har strikta order från Securitas att inte beblanda sig för mycket med dem de arbetar hos vare sig med eller utan uniform.
När jag hade stått där nere och snackat med henne i ungefär tio minuter en kvart så kommer han tillbaka. Vi fortsätter alla tre att prata om allt möjligt. När han kommer ner så har han de tomma "telefonkartongerna" med sig och hon gav honom en liten pik och han sa då: "Jaha, men då får du inget som jag tänkte bjuda på." Sedan öppnade han en av de tomma telefonkartongerna och i den låg det tio stycken av det han kallar för "gräddbullar".
Jag blir bjuden och tar först en med kokos på. Sedan blir jag bjuden igen och då tar jag en utan kokosen. Sedan går hon bak för att hämta vatten och han frågar mig då om det är den första jag är inne på. När jag säger att det är den andra blir han lugn och proppar in en hel på en gång och två sekunder senare ringer det. Men han klarar av det galant. Som han själv sa så är det ju mest luft i dem. Han gör en sådan igen när hon kommer ut till och och även den här gången så ringer det precis efter. Han tycker om att "stajla" för oss tror jag.
Sedan är han på mig om att jag ska träna varje dag igen. Tack och lov så kan jag inte riktigt göra det då jobbet inte tillåter det. Idag ska han ut och springa igen. 2,3 mil tänkte han ta idag, sedan blir det ingen mer löpning förrän loppet på lördag.
När klockan är omkring kvart över elva så ringer en av mina kollegor ner och säger att jag ska gå på lunch för att jag och en annan kollega tänkte åka till Handen för att hon ska till systemet. Trevligt tycker jag och fem i halv kommer hon ner och jag lämnar paketet och åker iväg med henne. Men innan hon kommer ner så går en av inköpstjejerna förbi då hon ska på lunch. Han brukar titta lite extra efter henne och jag säger då: "Vill du ha hennes telefonnummer?" Han tittar nästan lite äcklat på mig och säger: "Nej tack." Hon ser inte dålig ut alls, men det är inte riktigt hans typ.
Så frågar de mig var vi ska äta och jag hade inte den blekaste. Så han tipsade om Café Momo som serverar lite olika maträtter. Bland annat lite libanesisk. Så vi testade det stället och jag tog en Meza-tallrik för 60 kronor och det var riktigt gott.
När vi kom tillbaka så var han där ensam och han var i telefon och likaså var min kollega jag åkte med. Så han tog lite tid på sig med det samtalet och gick sedan och hämtade paketet. Min kollega gick upp. Jag sa sedan att vi var på det stället han rekommenderade. Han frågade vad vi tyckte och vi sa att det var helt ok. Stannade bara kvar i fem, tio minuter och sedan gick jag upp till mig.
Idag blir det tårta igen. Vet egentligen inte om jag känner för det, men... Äh! Vad fan.
Halv tre bad en kollega från Gbg att någon av oss skulle ringa ner och höra om hennes taxi hade kommit eller inte. Det var hon som svarade och de ser ju när det är vi som ringer så hon svarade lite "annorlunda". I bakgrunden var det någon som sa att han ville ha tårta. Att han höll på att tappa byxorna. Jag sa då till henne att han inte skulle ha någon tårta.
Tio i tre så går jag och kollar hur det ser ut i köket och det såg förjävligt ut. Tog och plockade ur disken från diskmaskinen och ställde in all disk. Ställde sedan in det som var över av tårtorna i kylen och sedan bad jag honom vi avtackade att ta med sig en tårtbit till receptionen. Tog en ganska stor bit av jordgubbstårtan och slängde dit två svenska flaggor, en marsipanros och lite chokladdekoration. Fick ett svar på mailen fem minuter senare:
" Från: Xxxxxxxxxx Xxxx
Skickat: den 25 september 2007 15:16
Till: Xxxxxxxx, Xxx
Ämne: Tack
För tårtan. Den satt fint ska du veta!!!
/ Xxxx
Xxxx Xxxxxxxxxx
Dagab AB
Box XXX
XXX XX Haninge
Tel:XX-XXX XXXXX "
Älskar digitaltv
Jag måste vara säga att jag just nu är glad att jag betalar en massa pengar extra för att få en massa fler kanaler än vad som ingår i grundutbudet. Viasat Sport 1-3 gillar jag speciellt nu eftersom de visar en hel del matcher från det pågående VM:et. Så jag har nu sett en massa fler matcher förutom den jag såg på puben i fredags.
Idag har vi fint besök här på jobbet. Tre personer från Map Merchants huvudkontor i London. Så nu är vi här i växeln extra representativa. Alla har sin kavaj på sig och det ser så tjusigt ut så.
Mailet jag skrev i fredags (och som jag fick svar på när jag hade stängt av datorn) såg ut som följer:
" Från: Xxxxxxxx, Xxx
Skickat: den 21 september 2007 14:11
Till: Xxxxxxxxxx Xxxx
Kopia: Xxxxxxxx Xxxxxxxx
Ämne: Baseball
Ja du, Xxxx!
Jag tar för givet att du har hört talas om en sport som heter baseball. Om inte så kan man säga att det är en annorlunda variant av brännboll. I den sporten går det alltså ut på att "bränna ute" motståndarlaget och ett sätt att göra det är att kastaren försöker kasta så svåra bollar som möjligt mot motståndarnas slagman så att han missar att slå iväg bollen. Han har tre försök på sig att slå iväg bollen. Första gången han missar säger en domare:
"Strike one!"
Andra gången han missar säger domaren:
"Strike two!"
Tredje gången han missar säger domaren:
"Strike three! You're out!"
Vad vill jag då ha sagt med det här? Jo, det är att du är slagmannen och idag sa domaren till dig:
"Strike two!"
Nu är ditt öde i dina egna händer. Ska du missa ett kast till och därmed "bränna ut" dig???
Sedan ljög jag för dig i telefonen. Det var inte i onsdags, det var igår du frågade om vi skulle träna idag och jag sa att det gick bra eftersom jag tränar varannan dag (visserligen andra tider än förut då det var någon person som undrade om jag ville träna med honom...)
Men jag får väl ta och dränka mina sorger på Dubliner ikväll (under rugbymatchen) och beklaga mig för mina vänner över den där väktaren på Dagab som har svikit mig två gånger nu. Snart kommer det stå honom dyrt. Jag är inte billig och har jag väl blivit sviken så...
Sedan om ni inte har något speciellt för er ikväll så kan ni ta med er släkt, vänner och/eller bekanta åka in till Smålandsgatan och titta på en riktig sport. Med riktiga män (som inte sviker)! Dessa riktiga män har dessutom små shorts på sig och om man har tur är det en lerig gräsmatta. Vältränade män! I små shorts! Som kastar sig över varandra! Kan det bli bättre?"
Hans svar på det blev:
" Från: Xxxxxxxxxx Xxxx
Skickat: den 21 september 2007 14:25
Till: Xxxxxxxx, Xxx
Ämne: SV: Baseball
Håll dig till Rugby du. Jag tycker att det är en riktig bögsport. Vuxna karlar i tajta shorts som ligger och kramas i en lerpöl (finns det ingen rugby för kvinnor?). Till mitt försvar kan jag bara åberopa allmän tankspriddhet. Cheers!
/ Xxxx "
Lite kul måste man ju ha på jobbet. Idag så gjorde jag så att jag mailade honom och frågade om halv ett gällde idag och jag har fått svaret: "Jepp!" Man måste ju gardera sig.
Tog en tidig och snabb lunch och passade på att hämta ett paket som var nere i receptionen. När jag kommer ner så är det första hon säger: "Men vad fint klädd du var idag då." Jag har en vit skjorta, mörkblå jeans och vår kavaj på mig. Orsaken till det är ju vårat fina besök från London och det sa jag till henne också. Då sa hon: "Ja visst ja. Så var det."
Så står jag kvar i en kvart (ungefär) och snackar med dem och så ser hon att jag har min döskalle på mig som jag köpte när vi var ute och letade arbetsskjorta och sa: "Men det där passar väl inte riktigt ihop?" och han passade på att halka in på ett bananskal och sa: "Lite trashigt sådär." och då blängde jag ondskefullt på honom och han sa då: "Titta inte sådär på mig. Det var hon som började. Jag bara hakade på lite."
Mitt svar på döskallen var annars: "Men jag vill ju inte att de ska tro att de kan bestämma över mig helt och hållet" och han sa: "Vara lite rebellisk sådär?" och jag sa: "Precis. Det måste man väl få vara?" och han sa då: "Absolut. Det är bra att vara det."
Hon frågade om jag skulle träna idag och det skulle jag. Hon sa att hon kan se våra träningssessioner framför sig. Det enda som tränas är käkmusklerna. Han försökte intala henne att vi minsann tränade jättehårt. Så att svetten lackade. Att vi inte pratade alls. Jag sa då: "Precis. Vi säger bara 'Hej' och 'Hej då' till varandra" och så himlade jag lite med ögonen. Den lilla gesten gjorde så att hon trodde mer på mig än honom och det sa hon också. Han sa då: "Men hon himlar ju alltid med ögonen..."
Fick en liten pik och det var att jag hade glömt att skriva ut nya inskrivningslistor (det finns två tomma kvar) av henne och även den här gången var han snabb på att haka på och sa: "Ja, men vad är det här för stil? Dåligt!" Den här gången försvarade han sig med att han måste hålla med henne, annars får han stryk. (Hon brukar ge honom så kallade Boris:ar (eller bitch slaps) lite då och då. Den han fick i torsdags var tydligen rejäl, enligt honom.)
När jag gick därifrån så sa jag: "Vi ses" och började gå. Jag hörde då att han satt och muttrade där bakom och vände mig om och undrade vad som stod på. Han beklagade sig över att jag bara sa det till henne. Mitt svar blev att jag sa det till båda, men han framhärdade att jag bara tittade på henne när jag sa det (vilket inte är sant). Då tog jag och klev fram till disken, lutade mig fram och spände ögonen i honom och sa: "Vi ses!" Jag vet inte hur min blick såg ut då, men han sa bara: "Oh, shit!" och så skrattade han.
Så nu blir det träning idag halv ett. I skrivandes stund är det om 15 minuter.
Så var klockan 13:45 och jag är tillbaka från träningen sedan en kvart tillbaka på ett ungefär. Det blev en halvhyfsat hård träning. Men det ska det vara för att ge lite effekt. Frågade honom om det finns någon övning för magen istället för sit-up:s för de är verkligen jättetråkiga. Han höll med om att det verkligen är trist med dem och gav mig ett tips på en övning.
Hade skrivit ut besökslapparna och tagit med mig och när jag kom in i gymsalen så var han där och då gick jag bara fram till hans öppna väska och slängde i lapparna där. Hans reaktion blev ett skämtsamt: "Men vad fan gör du då?" och sedan såg han vad det var och tackade.
Frågade honom om hur själva flygresan gick, med tanke på att han är flygrädd. Han sa att han är rädd innan de kliver på planet, sedan är det ganska ok. Hans fru däremot är rädd när hon sitter på planet. Han berättade att det är landningarna som är värst.
När vi nästan var klara så kommer det in en snubbe som tydligen brukade träna mycket förut och de växlar några ord med varandra. Den killen säger att han har hämtat hem fru och barn och det triggar igång en hel hög tankar hos mig. Men det visar sig att han har hämtat hit frun från Filippinerna och han kommer själv därifrån. Då blev det inte lika illa.
Innan vi går så tar han upp det där med att springa igen. Ikväll ska han springa omkring 2,2-2,4 mil, men nu ska han inte springa så mycket mer med tanke på att han ska springa Lidingöloppet på lördag och han är på mig att även jag ska börja springa. Jag säger då att om jag ska "göra bort" mig vad gäller löpningen så vill jag göra det själv och på hemmaplan. Han förstår mig (jag berättade att jag inte hade sprungit sedan första ring). Så jag säger att jag kan börja med att ta en promenad runt Råcksta Träsk för att se hur långt det är. Han säger då: "Du, det kan inte vara långt" och mitt svar på det blir: "Men det vet väl inte du, heller?" Han säger då: "Jo, det gör jag!" och min spontana replik blir då: "Fan också!" Så om han inte ljuger här så har han kollat upp hur det ser ut i omgivningarna hemma hos mig.
På sätt och vis har de som säger att vi mest tränar käkmusklerna rätt. Vi snackar oerhört mycket med varandra då vi har så oerhört lätt för att prata båda två. Och om man för ihop två människor som har den "gåvan" så blir det av naturliga skäl mycket snack. Men det betyder inte för den sakens skull att vi inte tränar, för det gör vi. Och jag kommer att ha träningsvärk imorgon har jag en känsla av.
Kvart i tre går jag ner med två stora tårtbitar (en princess och en jordgubb) var till dem där nere. Vi har en här idag som fyller 60 år. Hon ville inte ha något då hon då skulle tillför mer energi om inte mer än hon förbrände när hon var ute och sprang. Men hon kommer nog inte kunna stå emot i längden när han är där och mumsar i sig.
Vi pratade en del (en halvtimme) om bland annat skola och utbildningar. Han sa själv att om han kunde gå tillbaka i tiden och som tonåring välja om en gymnasielinje skulle han ta en grafisk då han tycker att det är kul att skapa och han är perfektionist vad gäller sådana saker.
Hans dotter har en dröm att bli konstfotograf och hon går nu en linje som är grafiskt inriktad. Han är mer "missnöjd" med sin sons val som är att bli datorspelprogrammerare. Den branschen är ganska körd har både han och jag en känsla av.
Sedan pratade vi om att på den "gamla goda tiden" när vi gick i gymnasiet så var det ju så att man var tvungen att läsa alla grundämnen för att få högskolebehörighet. Det är något som inte finns längre, men sossarna vill införa det igen. Vi var igen överens om att det inte är en bra idé. Alla har inte behov av att läsa matte C. Om de ska bli bilmekaniker så har de verkligen inte behov av det.
Han berättade att han har polare som undrar varför han inte söker något annat jobb än att bara sitta i en reception hela dagarna. Men han (och även jag) tycker att det här jobbet är perfekt. Han berättar ju att han ser sin fru ta med sig jobbet hem och att hon har problem med både underställda och sina chefer (hon är mellanchef). När vi som receptionister slutar jobbet så stänger man av allt som har med jobb att göra och det är ingen övertid, what-so-ever.
Han fick bland annat frågan om han inte skulle söka jobbet som parkvakt i Tyresta. Han skulle då få ungefär fem minuters restid till jobbet. Men han sa att han skulle inte klara av det jobbet som skogsmulle. Han sa att han skulle få lappsjuka av det. Han är alldeles för social för ett sådant jobb.
Sedan så är vi båda dåliga på matte. Jag sa först att jag och matte inte går hand i hand direkt och han sa då att även han är dålig på det. Det verkar verkligen som att vi båda är väldigt lika i det mesta. Och det är lika kul varje gång man upptäcker likheter.
Inte bra. Inte bra alls
Vi bestämde ju att mötas upp klockan åtta och det gjorde vi. När vi kommer till Dubliner så blir vi paffa. Det är inträde redan klockan åtta. Inträdet är - håll i dig nu - 100:-! De brukar ha inträde där från klockan nio och det har varit 60:- då! Visserligen ingick garderobsavgiften i det här, men ändå. Ett hundra spänn!!! Men det var bara att betala och bita i det sura äpplet då alternativet var O'Leary's och det var ingen som ville gå dit.
När vi kommer in är det fullt med människor, men det var ingenting mot vad det blev ju närmare avspark det blev. Det var lika mycket folk där som det brukar vara under St. Paddy's. Tack och lov hade de bara höjt priset på Guinness med en krona.
Det blev inte någon lång kväll. Var hemma klockan tolv och då var jag så trött att det kändes som att linserna hade torkat in i ögonen.
Idag blev jag glad när jag satt och zappade vid tv:n. Fördelen med en digitaltv via bredbandsurtaget är att man får veta vad det är för program man tittar på och vad nästa program kommer att bli under några sekunder. När jag kom till Viasat Sport 1 så stod det att det skulle vara rugby VM klockan tolv. Jag satte då larmet på klockan så att jag inte skulle missa det.
Det de visade var (givetvis) repris av matchen som vi såg igår och nu när man sitter hemma i lugn och ro så kan man följa med lättare och man hör vad kommentatorerna säger. Tyvärr hade Irland inte ändrat på sitt spel i den här reprisen. Jag upplevde det nu nästan som att det var försämrat. Ja, jag vet vad en repris är och att spelet inte kan ändras.
Men spelet var uruselt. De ska vara glada om de kommer att vinna matchen mot Argentina nästa söndag. Om de vinner den matchen slutar de tvåa i sn grupp (D) och för möta ettan i grupp C. Den gruppen kommer att vinnas av Nya Zeeland. Så även om de vinner mot Argentina kommer de bara att få spela en match till i det här VM:et. Och de kommer i den matchen att bli utspelade.
Men min sötnos är fortfarande för söt. Även fast han inte spelar bra nu.
En av kommentatorerna hade en "lösning" på Irlands dåliga spel: "I'd like to see the ball in the hands of O'Driscoll and D'Arcy...//...they need to start playing rugby again."
Rugby
Som jag skrev igår så bestämde vi ju en träningsträff idag. Jag gick ner 12:30 som vanligt, men när jag var klar så hade jag fortfarande inget sällskap. När jag klev in i omklädningsrummet satte jag mig för att eftersvettas och samtidigt så ringde jag till Dagabs växel.
Det var han som svarade och på sättet han svarade så kändes det som att han kände igen numret, men att han inte var säker på vem det var. Jag frågade om han tyckte att det var en trevlig träningsdate vi hade. Han hörde nog inte riktigt vad jag sa och svarade: "Träna? Tänkte du gå nu eller?" Jag svarade då att jag var färdigtränad och så sa jag att vi hade sagt redan i onsdags att vi skulle träna idag. Men det hade han glömt bort. Sedan hade hans kollega distraherat honom med en räckmacka... (De har jättegoda räkmackor från restaurangen för bara 30 spänn, men man måste beställa dem senast 09:30) och han tänkte då istället ta och träna 13:30.
Vi pratade någon minut och sedan duschade jag och gjorde mig i ordning och gick upp. När jag hade kommit upp skrev jag ett mail till honom med kopia till henne. Det handlade om att han nu för andra gången har "dumpat" mig och träningen. Orsaken till kopian till henne var för att hon skulle få veta vilken "opålitlig" kollega hon har... ;-) Sedan skrev jag att om de inte hade något för sig ikväll så kunde de ta med sig alla de känner och åka in till Dubliner och kolla på rugby.
Jag bestämde mig för att ta bussen idag till stationen och den skulle inte gå förrän 14:38 (trodde jag) så jag var kvar på jobbet ett tag till. När klockan var 14:30 så tackade jag för mig och gick.
När jag kommer ner till receptionen så ser jag utanför fönstret att bussen precis går förbi (den gick tydligen 14:34) så jag stannade kvar och snackade med henne då hon satt ensam och övergiven där. Hade koll på att nästa buss gick 15:04 (tror jag) så det var ingen brådska.
Jag stod och snackade med henne ett tag. Hon lät lite intresserad av rugbyn och ställde lite frågor om det och var stället låg. Efter några minuter kommer han ut och vi fortsätter och snacka om rugby. Han kallade det gör bögsport (alla klänger ju på varandra på planen) och jag säger då att den skulle passa honom perfekt. Hon var inte sen att haka på och sa att han ju gillar män.
När jag stått där några minuter så tar hon upp en nästan uppäten mörk chokladkaka (Anthon Berg) och ger mig den med orden: "Han har suttit och smällt i sig den här äckliga chokladen (hon gillar inte mörk choklad) så du får ta resten." Jag tackade och tog emot och han berättade då att han inte fått någon träning alls och att det inte kommer att bli någon idag för honom alls.
Några minuter senare så frågar hon honom om hon kunde gå och byta om och han sa att det gick bra och sedan frågar hon mig om jag vill ha skjuts någonstans. Jag tittar förvånat på henne och svarar: "Ja tack. Till någon pendelstation blir bra." Det visar sig att hon var på väg att gå för dagen och att hon skulle ner till sina föräldrar i Linköpig under helgen.
Hon går och byter om och under tiden så snackar han och jag lite skit. Hon tar inte så lång tid på sig och tio i tre så går vi för den här veckan. Lämnar honom ensam med orden "Trevlig helg!"
Så här i efterhand så känns det som att hon gav mig hans choklad och skjutsade mig till Handen för att på något sätt vara snäll mot mig för att han inte håller ord. Men det kan vara inbillning, jag vet inte...
Rymd
Jag fick skjuts hem igår. Inte helt fel. Men vi kommer in på det där med religion - närmare bestämt islam. Han berättade att han hade läst i söndagens DN att muslimerna nu är redo att skicka upp de första i rymden, men de har ett problem. Eller rättare sagt två problem..:
Problem nummer ett: I en rymdfärja råder tyngdlöshet. Mattan kommer inte att kunna ligga still på golvet. De kommer själva inte att kunna hålla sig nere på golvet.
Problem nummer två: Hur ska man kunna ha näsan mot Mecka? En rymdfarkost ligger ju inte stilla. Den rör sig ju hela tiden. Och de ska nog vara glada om de kan ta ut riktningen mot jorden.
Dessa två problem ställer tydligen till det rejält för dem, för de planerar nu att ställa in hela rymdfärden. Stackars människor...
Var nere med pirran idag och hämtade paket. Berättade det där om rymden för dem båda och de skrattade gott åt det. Speciellt Han eftersom han efter resan är väldigt anti-islamistisk. Stannade kvar i 30 minuter på ett ungefär. Jag frågade honom om hur det gick med telefonin (eftersom han nu är ansvarig för den). Låt oss säga så här: Han är inte överförtjust i Telia han heller.
De har på sin lista skrivit ner 20 olika fel. Han har varit i kontakt med Telia och den kontaktpersonen sa att han skulle maila honom. Ett fel i taget. När de har åtgärdat ena felet (tar ungefär en dag) så ska han maila nästa fel. Så det kommer att ta dem cirka 20 dagar (om inte mer) och 20 mail (om inte mer) för att få fason på alla fel. Dessa fel har orsakats av Telias konsult.
Jag frågade henne om vad deras skjortor består av för material och om de är mer eller mindre strykfria. Vi ska ju titta efter skjortor och en kollega och jag tänkte ta lunchen plus lite extra arbetstid för att kolla i Handen om det finns några bra. Hon sa att hon inte behöver stryka sina, men att vissa nog behöver göra det och så tittade hon på honom. Sedan gick hon och kollade och kom tillbaka med materialet och det var 60% bomull och 40% polyester.
När jag gick så frågade han om jag skulle träna idag. Då sa jag att jag inte tränar varje dag. Då sa han att med tanke på hur lite/lätt jag tränade igår så skulle jag kunna göra det varje dag. Och sedan sa han att jag bara satt på en boll hela tiden och så flinade han. De sista fem minuterna satt jag på en pilatesboll. Han stod å andra sidan på en balansbräda de sista minuterna och det var jag inte sen att påpeka. Sedan sa han: "Men imorgon då?" och det kunde jag ju inte säga nej till.
Klockan 11 så gick jag och en kollega på lunch och handlingsuppdraget. Vi hittade en massa skjortor, men inga strykningsfria. Vi gick in på Bredenbergs och där fanns det sådana, men priset i den butiken är en aning för högt. Vi hittade med andra ord inga skjortor, men jag kom därifrån med två halsband. Jättefina... eller det ena är jättefint. Det andra är mer roligt/gulligt.
På stället vi åt lunch på köpte vi även med oss en efterrätt. En stor bit morotskaka som vi skulle dela på vid eftermiddagsfikat. Och nu så här på eftermiddagen och vidare under kvällen kommer vi båda att vara superspeedade. Till lunchen drack vi ett glas Cola. Morotskakan var supersöt och täcket ovanpå var ännu sötare. Det knastrade när man åt den. Till det drack jag en kopp kaffe och nu sitter jag här med en burk Fanta... Får jag inte diabetes idag, kommer jag aldrig få det. ;-)
Hump-day
Igår när jag gick så stannade jag kvar och pratade med vikarietjejen lite. Hon skulle jobba till klockan sex då det inte fanns någon som kunde komma och avlösa henne. Jag frågade lite om hur det går för dem med telefonerna och hon erkände att det inte går så bra. Om man ringer på ett av deras direktnummer så kommer man inte till växeln i datorn, utan man kommer till telefonen på sidan om. Eller som hon sa: "Om man ringer på [Hans namn]s direktnummer som du gör..." och så fortsatte hon att berätta att man då hamnar i telefonen och inte i datorn.
Jag vet inte vad de som sitter där nere tror om mig och/eller honom. Vi trivs ihop, det ska jag inte sticka under stol med. Men vi gör ju inget (förutom att träna ihop (tyvärr!)). Sedan har jag ju inte den blekaste om vad han har sagt till dem. Sedan är det ju så att de är ju inte blinda. Men nu har två stycken, oberoende av varandra, antytt vissa saker om oss. Inte för att jag har något emot att de gör det, men... Det hade ju varit roligare om det hade varit sant det som de antyder.
Var nere en snabbis och hämtade två paket, men det var vid fel tidpunkt och det tyckte hon med. Han stod och pratade med teletekniker. Vi ville ju skvallra om hur han har haft det på semestern. Men det syntes att han har haft semester i alla fall. Vi hoppades att det skulle komma fler paket under dagen så att vi kunde snacka om det.
Hon var hos frissan igår och klippte sig och färgade håret brunt. Det är vinter nu enligt henne nämligen. På sommaren är hon blondin och på vintern brunett. Sedan tyckte hon att det var skönt att vara korthårig igen. Inte för att hon har varit långhårig under den tiden hon har varit här direkt...
Ringde ner klockan 11 för att fråga om hon ville låna en film jag har haft liggande på jobbet länge då jag har lånat ut den till så många. Ringer växelnumret och blir alldeles paff när jag får prata med honom. Så jag bad honom fråga om hon ville låna den och det ville hon. Sedan bestämde vi halv ett för träning så jag lade ner filmen i träningsväskan. Han sa att han hade sett fram emot det under hela semestern... ;-)
Så var det träningen. Jag var lika nervös som vanligt när jag gick ner dit, men så fort jag såg honom så släppte det. Så är det varje gång. Jag såg att han kom gående i korridoren så jag stannade upp och tog upp filmen ur väskan och räckte över den till honom när han kom fram till mig. Han hade glömt bort det, men blev påmind när jag räckte över den till honom.
Så bytte vi om och jag har märkt att jag tar inte så mycket längre tid på mig än vad han gör. När jag kom in i gymsalen så stod han vid radion och hade precis rattat in "Rockklassiker". Så började "utfrågningen" om hur han tyckte att semestern hade varit.
Hans första kommentar var: "Om man inte är islamofob när man kommer dit, är man det definitivt när man åker hem." Han tyckte att det var: "Massa äckliga araber med gula tänder och dålig andedräkt" där. Sedan sa han: "De har haft 7 000 år på sig att bygga upp en fungerande civilisation, men de har inte lyckats" och "De har ju ingenting i det landet förutom pyramider och faraoer."
Han hade fått erfarenheten av att få frågan om en arabisk man kunde få köpa hans dotter (och här använde han hennes smeknamn) för ett antal kameler samt att de gick in i en butik men kände inte att de ville ha massa plastsouvenirer och när de sa det till butiksinnnehavaren blev han rent utsagt aggressiv så det slutade med att de köpte något skräp för att lugna ner honom.
Man kan inte säga att han rekommenderar det landet och jag har hört det av flera som har varit i Egypten. Det han gillade med deras semester var ju att de bodde vid Röda Havet och han (och hans fru) har ju dykcerrtifikat så de var och dök två gånger och sedan bodde de mer eller mindre i vattnet. Temperaturen låg på omkring +35 grader varje dag. De åkte dit för dykningen och de var inte och såg några sevärdheter.
Sedan är han inte överförtjust i att komma tillbaka till det kaos de har drabbats av. Först så är han irriterad på sin närmasta chef (den säkerhetsansvarige) som under hans semester har utsett honom till telefoniansvarig. Innan han var på semester var han "bara" ansvarig för receptionen och sedan sa den chefen att de måste tänka lite mer på hur Han lägger sin semester.
Sedan var han lite irriterad över att i herrarnas omklädningsrum så ligger det en massa oljiga, skitiga arbetskläder. De har polacker som jobbar med att riva något i deras lager. Det var allt annat än fräscht där sa han. Det är ju så med de från öststaterna. De har inte samma synsätt på det där med personlig hygien som vi har. Sedan så tar sådana mer eller mindre för givet att de får bosätta sig i lokalerna de bygger om eller i husvagnar på parkeringen. Vi har ju exakt samma erfarenhet på vår firma.
Han berättade att från sin tid som trädfällare att han kom i kontakt med en del svenska byggföretag och de är ju inte direkt överförtjusta i det, men de klagar inte alltför mycket för att byggare från öststaterna gör inte allt rätt så de svenska får ju rädda och reparera. Men för den svenska ekonomin är det ju inte det bästa.
Två personer (som även jag har lärt känna) gick förbi (en och en) under den tiden vi var där och de pikade oss för att inte träna annat än käkmusklerna. Jag tycker att det är trevligt att några här vågar skämta med mig. Jag trivs oerhört bra med stämningen i det här huset. Eller så är det så att jag dras till de jag känner är lika "galna" som jag är.
Var nere en vända och hämtade ett paket vid tre och hon satt ensam och jag stannade kvar ett tag och pratade med henne. Sedan var hon tvungen att ringa ett privat samtal och då tog jag och knallade upp med paketet under höger arm och följesedeln i höger hand. När jag kommer upp och har gått en bit i korridoren så ser jag honom komma gående med ett lika stort paket under höger armen och med en papperslapp i höger hand. Han tyckte nog att det var lika lustigt som jag och vi kommenterade det båda två.
Jag vet inte vad det är för fel på det här stället. Men när jag är på jobbet så kliar det i min näsa och jag får nysa lite då och då. Kan ju inte säga att städningen är den bästa här och det skulle inte förvåna mig om det är damm som gör mig på det här sättet. Fast å andra sidan så har jag det inte så välstädat hemma heller och där kliar det inte lika konstant i näsan som här.
Sedan gick det tydligen bra med stamrensningen hemma igår. Har en kollega på jobbet som har berättat att när hon har haft rörmokare hemma för att rensa rören så brukar hon få lappar där det står att de hittade löv i avloppet och det ska det ju inte vara där. En annan hade vid ett tillfälle skrivit en lapp om hur det såg ut under hennes badkar (schampoflaskor och dyligt). Men jag fick ingen lapp alls så det kan nog inte se för jävligt ut under mitt badkar. När de var där fick jag samtidigt avloppet under badkaret rensat från hår. Har man långt hår så krävs det inte så många strån för att få mängden att se stor ut och så fastnar det så lätt i allt. Hårhögen låg vid sidan om badkaret när jag kom hem så det var bara att skyffla upp den och slänga i soporna.
Ericsson! När du inte vill bli nådd.
Ny dag. Nya utmaningar. Men växeln fungerar i alla fall... än så länge. Ska nog inte säga alltför mycket om det än. Dagen är ju inte slut.
Igår var en trevlig dag. Fick jobba till 17:35 tack vare att Telia hade bestämt sig för att koppla ner "lim 5". Det vill säga linan mellan Rörvägen och Dagab. Det var en gammal order som låg kvar i deras system. En order som de borde ha makulerat för länge sedan då flytten har varit uppskjuten länge. Jag ljuger inte om jag säger att Telia är det ingen här på jobbet som har förtroende för längre. Tyvärr har vi varit tvingade av vår före detta ägare, M-Real, att skriva ett kontakt med dem och det går ju inte att bryta sådär utan vidare.
Men inget ont som inte har något gott med sig. Det var generalstrul med t-banan igår. Den hade i princip stått still i två timmar mellan 16:45-18:45. Det var fel på något kretskort så tågen fick krypa fram mellan alla stationer inne i stan för att inte köra in i varandra. Så jag slapp sitta timmar i t-banan igår tack vare telefonstrulet.
Sedan för att återknyta till rubriken. Det där är Ericssons nya reklamslogan enligt en kollega till mig. Det verkar mer regel än undantag att Ericssons mobiler strular när det gäller de nyare modellerna. Det vanligaste strulet är det som jag har drabbats av, nämligen att mobilen bara stänger av sig helt plötsligt. Så jag tycker att den sloganen är väldigt passande jag med. Ericsson! När du inte vill bli nådd.
Idag blev jag ombedd av en person här på jobbet att stänga av en annan persons telefon och så tog hon med honom till vilorummet. Han kände sig inte bra och det var något i bröstet som spökade så vi har fått i uppgift att hålla koll på honom. Men en annan kollega talade honom tillrätta så nu ska han ringa företagshälsovården och be dem kolla honom. Hans vänsterarm hade tydligen domnat och han kallsvettades. Nu har han fått en tid hos läkaren 10:45.
Sedan har vi en vd med humor. Han gick förbi och sa till oss två här i växeln: "Jag kommer ringa en av er och sedan får ni koppla mig till Xxxxx Xxxxxxxxx." Han hamnade på mitt växelbord och jag sa då: "Då tar jag och kopplar dig till Xxxxx Xxxxxxxxx." Hans svar på det blev då: "Men hur vet du att jag vill till honom?" Jag sa då att det var min intuition och så kopplade jag.
Trots att det går jättebra att skämta på det här sättet med honom så kan jag säga att om han skulle be mig hoppa, skulle jag fråga "hur högt?" Han ser inte på långa vägar ut som en vd. Han är liten till växten. Inte många centimeter längre än mig och han är väldigt smal. Han klär sig oftast i jeans och sweatshirt. Men en kollega sa till mig (när vi pratade om det här) att han är som en pitbull. Inte så att han är opålitlig, för det är han inte. Men han kan vara väldigt skrämmande när han sätter den sidan till har jag hört. Han inger respekt när man har lärt känna honom.
*mutter*
När jag är halvvägs uppför backen till busshållplatsen, klockan kan ha varit ungefär 07:21 så ser jag att buss 627 lämnar busshållplatsen!!!
Det är inte första gången som den bussen har gått för tidigt. Jag har varit med om det en gång förut, men då gick den 07:22 istället så då satt jag på bussen när han körde. Vid sådana här tillfällen så är det bra att det finns en buss till man kan ta vid den tiden på dygnet. Så det blev 637:an som avgick 07:35 istället.
Och för att spä på det hela så är det så att Han inte börjar jobba förrän på onsdag... Underbart.
Sedan ska jag ha stamrensning hemma imorgon. Förstår inte varför, men HSB har beställt det åt området. Det är bara tio år sedan som husen byggdes och jag har inte hört talas om någon som har haft det hemma hos sig. De kommer imorgon och går nedifrån och upp och de kör med högtryck.
På lunchen idag så hade jag sällskap, bland annat med, en som sitter i bygg-gruppen och på henne låter det nu som att vi kommer att sitta i de här lokalerna november ut. Jag klagar inte direkt över det. Det enda som jag tycker är lite jobbigt med att vara här är avståndet till och från pendeln och bussen som går som den går.
Klockan 14:35 så bestämmer sig växeln för att inte vilja fungera längre. Får se hur länge det håller i sig den här gången. Göteborg och Arlöv fungerar bra. Det är alltid något.
Var nere och hämtade tre tunga paket så jag använde pirran. Den ordinarie tjejen frågade mig om jag hade fått något vykort än. Jag sa att jag inte hade det och då sa hon att: "Nä, men det är klart. Det tar ju lite tid därifrån." Jag sa då: "Jo, det gör det ju. Men jag tror inte att jag kommer att få något överhuvud taget." Hon höll med om att han kanske skulle få vissa problem med att förklara för frugan om varför han skriver ett kort till mig.
Nu är klockan 16:55 och det råder delade meningar om vad felet beror på. Relacomteknikern som är här säger att enligt "felanmälan" så ligger det en order på att koppla ner den här linan för att vi ska tydligen flytta tillbaka idag och vi vet inte var de har fått det ifrån. Ringer man till en person på Relacom säger han att det inte alls finns en sådan order. Med tanke på att det inte funkar är vi mest benägna på att tro på teknikern.
Eftersom det här är min jour-vecka så är det jag som får vara kvar till 17:30 och svara i telefon... Underbart. Det här är en rent utsagt underbar dag överhuvud taget. (OBS! Ironi!)
Glasögonorm
Kvart över tio säger en kollega till mig samtidigt som hon skickar över ett samtal till mig: "Jag tror det är din mamma." Och det var det. Hon hade ringt på min mobil, men eftersom den är så korkad som den är så hade den slagit av sig och när den gör det så kommer man tydligen ingenstans.
Eftersom jag har berättat för henne om benproblemet och att jag nu har problem med ögonen så ville hon veta hur det var. Och när jag nu inte svarade på min avstängda mobil så blev hon orolig och vände upp-och-ner på hela dagiset hon jobbar på efter numret till jobbet. Men hon hittade inte det så hon ringde min pappa och han letade upp numret och så ringde hon hit.
Idag har vi två femåringar här på jobbet. Vår vd har med sig sina tvillingsöner. Tur i oturen så lämpar han inte över sina barn på oss här i växeln som en del andra gör. Men hon som har fått dem på halsen sitter i ett rum som är precis bredvid växeln... Men de är ganska lugna och snälla, så det är inga större problem med dem.
Fick en teckning av dem som jag satte upp. Den kommer väl inte sitta där resten av året, men... Det är kul att få en teckning. När deras pappa (vår vd) kom ut från mötet han har suttit i så var grabbarna strax bakom mig. I "väntrummet". De pekade på min teckning för att visa att de hade gett en till mig (och även några fler personer) och han sa då: "Men titta. Har ni ritat av [mitt namn]?" De protesterade och han sa då: "Nä, men det är klart att det inte är hon. [Mitt namn] är mycket sötare." Det kan jag helt klart leva på resten av dagen. Jag är mycket sötare än teckningen.
Som sagt
Idag fick jag en leverans som jag har beställt. Det var doftljus och tro mig när jag säger att de doftar. Oj oj. Och det är bara värmeljusstorlek på dem. Fast det luktar gott. Grönt äpple, honungsmelon och en som har benämningen "sensual". Igår fick jag min Tupperware beställning. Fyra halvliters plastmuggar med lock så att det håller tätt, men som man kan sticka ner ett sugrör i.
Har även fått reda på vår löneförhöjning. Den började gälla den första maj, men eftersom avtalet inte var klart till dess så kommer vi få det retroaktivt på oktoberlönen. Det kommer bli 400:- eller 3% av lönen. 3% av min lön skulle ge mig 570:- så jag hoppas att det blir det alternativet, men det tror jag inte.
Men i vilket fall som helst så är det torsdag idag. En dag närmare helgen och en dag närmare måndag. Jag vet att han kommer se brunbränd och fräsch ut. Han får färg ganska lätt har jag sett nu i sommar. Ser även fram emot att få träningssällskap. Det är så oerhört trist att träna ensam. Så trist så att det inte har blivit någon träning alls den här veckan.
Imorse när vi kom in till receptionen så säger vi som vanligt "God morgon" till de två där bakom. Han (den finska Jehovas-vittnesvakten) svarade "God morgon" medan hon svarar: "Hej då!" Sedan kom hon på sig själv och började skratta åt det och det gjorde vi också.
Näpp
Igår blev det lite sen "middag" för mig. Var ju med mina föräldrar och hälsade på min farmor och jag kom hem strax innan åtta. Hade inte ätit mat sedan klockan tolv, så jag var lite hungrig om man säger så. Och dessutom hade jag tack vare det samt en del vätskebrist, ont i huvudet. Så jag tog en Alvedon och en Alindrin. Och det är nog som de säger: Om man blandar två värktabletter med olika aktivt smärtlindringsämne så blir man av med huvudvärken (eller vad det nu är för värk) snabbare.
Idag är det ytterligare en grå och trist dag. Men det ska bli bättre väder snart. Redan imorgon säger de.
Måste berätta något "roligt" som hände nu på morgonen. I hissen på väg upp till plan fyra så har jag sällskap (som alltid) med Dagab-kvinnan som jag alltid har sällskap med och när vi kommer upp till fyran så frågar hon: "Tror du han är i Egypten än?" Jag tittar på henne och kopplar inte alls och frågar henne: "Vem?" och hon svarar "Xxxxxx." Jag svarar då: "Jaha. Jo, men det är han. De åkte i lördags." Hon svarar då: "Jaså, där ser man. Hur länge ska han vara borta då?" Och jag svarar: "Det är bara den här veckan." "Inte längre? Trodde han skulle vara borta i tre veckor eller så." Jag sa då: "Tja, men om man redan har haft fyra veckors semester så kan man inte vara borta längre." Kul att hon frågar mig om saker vad gäller honom.
Sedan sitter vi i lugn och ro och sitter ännu mer i lugn och ro tills vi får höra att: "Det tutar bara upptaget när man ringer till växeln." Och det gällde visst alla växlar. Så nu är det felanmält och vi kommer vidarekoppla växelnumren till mobilerna vi har som reserv. Jippi! Jag älskar växelstrul.
Det är något fel...
...på mig. Idag har jag en svaghetskänsla i benen. Som om jag har överansträngt benen och nu har mjölksyra i dem. Jag kände det när jag var på väg till t-banan i morse. Fattar absolut ingenting för jag har inte gjort något som kan ge mig den här känslan. Kollapsen är nog nära nu. ;-)
För att helt byta ämne så följde jag marchen mor Namibia över nätet igår och jag är väldigt glad att vi inte åkte in till någon pub någonstans och tittade på den. Det var en skitmatch rent utsagt trots vinst. 32-17. Det skulle ha blivit mycket större vinstmariginal om de hade spelat som de ska göra. Namibia tillhör inte de bästa nationerna direkt.
Idag ska jag och mina föräldrar hälsa på min farmor. Hon fyller 90 år idag. Vi åker upp till sjukhemmet och överlämnar en blomma till henne. Kanske har hon inte ens riktigt koll på att hon fyller år idag. Vem vet.
Annars så kommer den här veckan bli en aning tråkigare än vanligt och anledningen till det befinner sig i Egypten. Hurghada tror jag det var, men det ska jag låta vara osagt. Jag får väl ta och sukta efter nästa måndag. (Det är inte ofta man längtar till måndagar...)
Har fått ett renskrivningsjobb igen. Jag vet inte om jag är den som är mest pålitlig att utföra sådana jobb, eller att de litar på att jag håller tyst om det jag skriver trots att anteckningarna är på A1-format och inte så diskreta direkt. Sedan verkar det som att de flesta vänder sig till mig när de vill ha något gjort. Visst, det är smickrande då det tyder på att de litar på mig. Men samtidigt så är det ju tre till här.
Klockan är nu 14:35 och hela mitt vänsterben känns "trött". Som att jag har överansträngt det. Visserligen vet jag inte vad jag gör när jag sover, men annars har jag inte gjort något alls som kan få benet att bli så. Det kanske är det som är felet...
Qué?
Jag vaknade vid 10-tiden och kände mig fortfarande lite nervös och fortfarande fattar jag inte varför. Ligger kvar i sängen till strax efter elva. Varför gå upp om man inte behöver?
Jag sätter mig framför datorn och spelar ett spel och fortfarande har jag de där fjärilarna i magen. Strax innan tolv så får jag som ett tryck över näsa och tinningar. Klockan tolv så försvinner det och med det försvinner samtidigt nervositeten.
Nu är klockan 12:40 och nu är jag hungrig. Ska ta och fixa till mig något att äta.
Imorgon är en trevlig dag trots att det är söndag. RWC börjar. Helt underbart tycker jag. Har längtat efter att säsongen ska sätta igång ett bra tag nu. Första matchen är mot Namibia och det borde inte innebära några som helst problem. Den matchen borde vinnas lätt. Men... Man ska inte vara för säker på det hela. De kan ju komma in på plan och känna sig översäkra på vinst och då brukar det ju gå åt helvete.
Aoine
Det enda som är lite trist är att Han nu kommer att gå på semester. Han och hans familj ska åka iväg en vecka till Egypten. Sedan blir det ingen träning alls idag. Eftersom de har installerat IP-telefonin nu så är det nog lite körigt. Jag frågade nu när han ringde upp och aviserade ett besök. Jag såg inte alls nu vem det var som ringde eftersom deras samtal nu går via datalina. Det är lite trist.
När jag frågade igår så trodde han på att det skulle bli träning som vanligt. Men jag kände det som att det skulle vara väldigt osäkert. Det var därför jag frågade nu. Men när jag frågade honom igår så stod den kvinnan jag har lärt känna här på Dagab vid sidan om. Jag frågade: "Gäller samma tid imorgon? Eller blir det någon ändring tror du?" När han fick den frågan så blev han väldigt "formell", stel och svävande när han svarade: "Nä, det blir bra."
Det verkar som att han inte vill att andra än hans kollega ska veta om att vi tränar ihop. Jag tycker inte att det är något speciellt med det. Vi tränar ju bara (tyvärr). Men jag har märkt vid andra tillfällen när vi pratar att han kan bli lite formell och stel när det är folk i närheten. De gånger jag har varit där nere så har lagt märke till att han inte är det mot andra kvinnor. Vid några tillfällen har han till och med "övergivit" mig för att prata med den som kommer fram till disken.
Jag vet inte själv varför det är så, men flera jag har pratat med om det säger att det kanske kan bero på att han har känslor för mig, men inte vill visa det för någon annan. För han är ju faktiskt gift. Så därför väljer han att "dissa" mig inför andra. Att "såra" mig. Men som sagt: Han är som ett trafikljus mot mig som lyser med alla tre färger samtidigt mot mig. Samt även ett blått ljus. Jag blir inte klok på honom.
Det där arbetssamtalet blev den enda kontakten idag. När jag gick så skrev jag på skoj på ett post-it lapp: "Jag ser fram emot det där vykortet som kommer att skickas från Egypten till mig. ;-) Trevlig semester! /Xxx" och satte den på ett visitkort med företagsadressen (jag vet att han inte kommer att skicka något). Fick åka bil till pendelstationen. Så när vi fyra kommer ner till deras reception så sitter bara hon där, så det blev inte så mycket snack. Jag visste att de hade haft fullt upp idag då det är de som får utbilda folk i den här nya telefonin. Jag skojar till det lite med henne och frågar om de har haft det lugnt och skönt idag och hon svarar småskrattandes: "Nä, inte direkt." Så räcker jag över lappen/visitkortet till henne och ber henne ge den till honom och önskar henne trevlig helg. Hon lägger den på hans plats och säger: "Tack detsamma."
När jag kommer hem så känner jag att det var visserligen en liten kul grej, men ganska opersonlig på något sätt. Klockan 16:19 så ringer jag till växeln där för jag vet ju att han är ensam vid den tiden. Det blir inte något långt samtal alls. Stackar'n. Han lät alldeles förbi av trötthet när han svarade. Det hade varit jättemycket och det var fortfarande jättemycket. Men jag önskade honom trevlig semester (två gånger) innan vi lade på. Det kandes bättre efter det då det blev lite med personligt. Efter det tittar jag på filmen Forrest Gump.
Jippi!!!
Fick ett samtal från min mor idag. Hon frågade om jag ville följa med och gratta min farmor som fyller 90 år på måndag och det är klart att jag ville det. Sedan berättade hon att hon att igår fick hon ett samtal klockan 20 från en man som sökte min far. Han jobbar ju skift den här veckan så han var inte hemma. Då sa han att det gick lika bra med henne.
Det visade sig att den här mannen är en släkting på något sätt till pappa och han hade ägnat sig åt släktforskning. Han kunde nämna alla namn. Han visste till och med om vad jag heter, vad min biologiska farmor hette och vad min farmor heter och vad min döda farbror och hans döda sambo och dotter heter. Det är helt otroligt vad man kan få fram.
Så jag skrev ett mail till min juridiskt kunnige träningskompanjon:
"Ämne: Kommer du ihåg...
...att jag för ett tag sedan sökte din hjälp vad gällde en juridisk fråga? Min pappas bror hade dött och han hade inte blivit underrättad om det. Ditt svar var något i stil med att om han hade sambo så är det först och främst henne de meddelar då det är hon då räknas som närmast anhörig.
Idag så pratade jag med min mamma över telefon och hon fick ett samtal igår från en man i Tidaholm (eller var det var) som släktforskar och han är tydligen syssling till min pappa och han hade full koll på allt. Han visste att min pappas bror hade dött (han visste alla namn och allt om vår släkt) och han visste även att hans sambo hade dött.
Lite nyfiken blir man då... Så jag frågade min mor vad sambon hette och så kollade jag upp om hon fanns med på http://www.hittagraven.stockholm.se/ och det gjorde hon. Hon dog ganska exakt fem månader innan min farbror. Till saken hör att han kanske var "plastpappa" till hennes dotter (vi vet inte riktigt).
Så nu till min fråga: Räknas (den eventuella) "bonusdottern" som närmaste släkting till honom, trots att inga blodsband egentligen finns och är det därför vi inte blev underrättade om hans bortgång?
Man blir ju lite nyfiken när sådana här saker inträffar och eftersom att jag har lärt känna en som kan en del om det där juridiska tjafset så kan man ju fråga den personen. Eller vad tycker du?
;-)
// Xxx
Hans svar blev:
"Vad gäller själva kontaktandet så förmodar jag att de i första hand kontaktar någon som bor på samma adress eller någon som den avlidne uppgett som närmast anhörig. Vad gäller kontakt för ev arv så gäller: Maka ärver först, därefter bröstarvinge eller dennes barn, därefter föräldrar eller dess barn (syskon). Andra som ska kontaktas är legatarier (testametsarvinge). Dottern är ett sk särkullebarn och kan bara ärva honom som legatarie.
Thats all I have to say about that.
/ Xxxx"
Idag har jag lite träningsvärk i armarna efter träningen igår. Men det var nog för att jag först tog lite för tungt, tror jag. Tur att jag hade sällskap som kunde visa mig hur man får rätt vikt. Hade jag kört för hårt så hade jag inte kunnat lyfta armarna idag.
Var nere och hämtade paket och fick höra att det strular för dem där nere idag. De har infört IP-telefoni redan i Borlänge och där funkade det inte alls idag. De ska även idag installera IP-telefoni på 100 datorer här idag för imorgon går de över till det även här. Jag önskade dem lycka till. Sedan frågade jag varför installationen skulle ligga på två inhyrda väktare. De två fattade inte det heller. Det borde ligga på IT-avdelningen. Deras närmsta chef, den säkerhetsansvarige, hade tydligen ifrågasatt det med.
Blev kvar och snackade lite. Han frågade om jag skulle träna idag. Då tittade jag konstigt på honom och frågade: "Idag?" Han tittade tillbaka på mig och så sa han: "Ja, visst ja. Vi bastade ju igår. Jag håller inte reda på dagarna då jag tränar varje dag och springer varannan."
Igår hände en rolig sak som jag glömde berätta. Jag har lagt in några mobilnummer för de som ringer ofta till oss. Vi kan på det sättet se vem som ringer innan vi svarar. Igår ringde vår vd och jag svarade: "Men hejsan!" Han sa då: "Men hejsan... Nu kom jag helt av mig här. Du svarade så trevligt så att jag glömde vem jag skulle prata med."
Helvetesmorgon
Murphy och jag verkar gå hand i hand nu de här senaste dagarna. Kan det gå fel så gör det. Ska det jävlas så gör det. Jävla Murphy.
Nu i morse så sitter jag på pendeln som avgick perfekt tid från Centralen. När vi befinner oss mellan Skogås och Handen så stannar vi och vi är i det läget tre minuter sena. Då tycker jag att vi kan stå där i några minuter så jag slipper se 827:an gå framför näsan på mig. Efter att vi har stått där någon minut så säger föraren att det är ett stationsfel i Västerhaninge och att tåget stannar i Handen.
Så det är bara att hoppa av och leta rätt på en buss som kan ta oss till Jordbro station. Vi hittar en buss som heter 841 som tar oss till Jordbro station och vi är där 07:50 så vi hinner med 07:55 bussen. Precis innan vi kliver på bussen kommer det ett pendeltåg som är på väg till Vh. Det gjorde oss inte gladare direkt.
När vi kommer in i receptionen (07:58) får jag en kommentar från två väktare: "Men vad sen du är. Börjar du inte jobba klockan åtta?" Jag blänger på dem båda sedan säger jag till den säkerhetsansvarige som står där: "Kan du inte ta och vända på dig" och så säger jag till de båda: "Och nu tycker jag att ni båda kan ta och komma ut här." Den säkerhetshansvarige säger då: "Åh, en uppgörelse. Vad trevligt. Det vill jag se" och så gnuggar han händerna och flinar.
Jag kommer upp till vår reception och får höra att vi fortfarande har strul i växeln. Det är en jäkla jo-jo. Ibland kan vi ringa ut, ibland inte. Kunderna har i alla fall inga problem med att ringa oss och det är ju alltid bra. Sedan är det ju en mindre sak att vi inte kan koppla till externa nummer, som mobiltelefoner som alla utesäljare alltid är kopplade till. Det här felet har vi nu haft sedan igår eftermiddag.
De har fortfarande en avgrävd kabel i Göteborg och datorerna i Jönköping funkar inte. Så jag hoppas att det bllir träning idag för jag har en del frustration i kroppen just nu.
Idag var det månadsmöte och tio minuter efter att alla hade kommit tillbaka ringde vår vd till växeln (10:00) och hamnade hos mig. Han sa att han hade glömt sin mobil i konferensrummet och nu var det låst. Så han bad då mig att hämta nyckeln i receptionen och leta rätt på mobilen som ligger där någonstans. Jag går nerfår nyckeln och stannar och pratar med honom i tio minuter då han sitter ensam för att hon är och duschar efter att ha varit ute och sprungit.
Han fick ett samtal som var från en som han jobbat med tidigare och då passade jag på att gå och hämta telefonen. När jag kom tillbaka så var han fortfarande ensam och vi pratade lite till i några minuter och sedan kom hon tillbaka. Hon hade glömt sin deo och fick låna hans oparfymerade och under tiden fick jag lukta på hans vanliga. Han kör Armani och den luktade gott. Visserligen visste jag redan det då jag vet hur han luktar, men... Han räckte över den till mig och jag luktade och när jag gav tillbaka den så nuddade våra fingrar vid varandra. Myyys.
Jag pratade lite med henne också och han kunde ju inte låta bli att lägga sig i. Han sa att han trodde att jag har ett bra löpsteg. Jag frågade inte närmare vad han menade eller varför han trodde det. Så tog jag och knallade upp
Min "den-där" kollegan skickade ut ett mail om telefonfelet och svenskan i det mailet var under all kritik tyckte jag. Men det kanske är min fars och min utbildnings fel. Jag är rätt petig vad gäller språket, även fast jag är medveten om att även jag gör fel (läs: Även solen har sina fläckar). Jag vidarebefordrade det till mina kollegor där nere så att de fick läsa. Här är det mailet:
"Ämne: Finn fem fel
Det är inte bara i talet som det blir fel... Här är informationen som har gått ut om växelproblemet vi (fortfarande) har. Men jag ska inte vara petig... ;-)
God morgon,
Vi har ringt och påtryckt både Telia och Relacom att ågärda telefoni problemet snarast och ikväll om man måste starta om växeln så att vi inte får avbrytna samtal. Problemet med att vi inte kommer ut på linjen då och då, plus att vi i växeln inte kan koppla till era mobiler, uppstod igår eftermiddag efter när Relacom tekniker felsökte ett förbindelseproblem som vi har men inte märkt av direkt. Vi får in samtal till växeln och det är bara korta mellanrum som det inte går att ringa ut på linjen.
Återkommer så fort jag får mer information.
Relacom från Göteborg meddelade att de fortsätter med kabelfelet, så vi fortsätter att ta emot alla direktnr/Göteborg i växeln.
Mvh
Xxxxx"
Hans svar blev:
"Du skämtar, eller så gör hon det. Detta är inte möjligt!!!??? ;-)
// Xxxx"
Hennes svar blev:
"Vad ska man säga...katastrof är ju bara förnamnet....!! Har hon inte fått några reaktioner från personalen...men det är klart folk är väl inte lika elaka som jag...:-)"
Träning blev det i alla fall. Jag ringde ner klockan 12:10 och frågade honom om det var halv ett som gällde och det var det. Så halv ett gick jag iväg (och träningsgrejen gör mig fortfarande nervös) för att träna. När jag kom dit så var jag ensam, han hade inte hunnit komma än. När jag var ombytt så gick jag till gymmet och då passerar man herrarnas omklädningsrum och när jag går förbi hör jag ett samtal därifrån och slängde ett öga in genom dörren och... oj, oj, oj! Där stod han med bar överkropp! Den gick inte av för hackor direkt.
Jag satte mig på cykeln för uppvärmning i fem minuter och när jag hade suttit där i tre minuter kommer han in. Först så hälsar han då artigt som vanligt. Sedan säger han att varmvattnet är avstängt och att han rekommenderar mig att sätta på bastun för då blir man så varm så att man inte känner av kylan lika mycket. Jag trampar klart mina minuter och går in och drar igång bastun. Samtidigt så tar jag med mig en promo-platta vi har fått som ingen av oss här i växeln gillar så han kan ta ner den till dem.
Han står vid radion för att ratta in någon bra station när jag räcker över den till honom och när han får den tackar han artigt (han är väluppfostrad) och så börjar vi med tränandet. Den här gången så flyter samtalet på väldigt bra den här gången. Jag frågade honom varför han trodde att jag hade ett bra löpsteg och han sa att han har ett bra öga för sådana saker och när jag går så studsar jag. Han sa att det är väldigt bra när man springer.
När man tränar så blir det väldigt mycket prat om träning. Väldigt mysko... ;-) Så jag frågade honom om skillnaden mellan att använda maskiner och att träna med fria vikter och fick svar på det. Sedan använde jag en maskin där man måste få tag i ett handtag som dinglar en bit ovanför marken och jag är inte så lång och det beklagade jag mig lite över. Han sa då att det var väl inga problem. Så jag tog tag i ena sidan av handtaget och då hamnade den andra delen ännu högre upp och hans reaktion blev då: "Aj fan. Där ser man." Jag sa att det blir så när man bara är 1,63 och så ställde jag mig på sitsen för att nå.
Först hade jag den inställd på 25 kg. Jag gjorde tio repetitioner och kände att det nog var för mycket och inför den andra omgången så ändrade jag till 20 kg. Men det blev för enkelt. Då frågade jag honom om han hade något knep. Och det hade han. Han tog en 2,5 kg vikt som man har till skivstången och satte den på spärren till de andra vikterna. Så sa han: "Det här knepet tar man till när det inte finns tillräckligt med vikter i maskinen." (Tror att maxvikten man får där är 100 kg.) Mitt svar på det blev: "Jaså, det är därför den är så böjd." Han flinade bara lite och sa: "Jag säger inget."
När jag var klar så reste jag mig för att försiktigt släppa ner viktpaketet så att det inte smäller alltför mycket. Då så tar den lösa vikten i de vikterna som inte används och trillar av med en smäll. Eller flera smällar blev det då den först slog i maskinen innan den föll i golvet. Då sa han: "Välkommen i klubben." Han tyckte att det skulle höras att det är folk i gymmet och det gör det ju när man smäller vikter i golvet.
Så går vi därifrån och han säger: "Vi ses" och jag svarar: "Ja, det lär du inte slippa" och då skrattar han bara lite. Sedan knallar vi iväg till varsitt omklädningsrum och bastar innan vi ställer oss i det kalla vattnet. Men det var inte så kallt. Det var mer fisljummet. När jag går ut så ser jag ryggen på honom och kan inte låta bli att hojta till. När jag var i bastun så kände jag att mitt halsband blev ganska hett. Det tog mig bra många minuter att fnippla av mig det med mina klor till naglar och jag insåg att det inte skulle gå så bra att sätta på mig det själv. Jag hade tänkt be någon av mina kollegor att hjälpa mig med det, men nu såg jag ett gyllene tillfälle.
Så jag frågade honom om han var bra med sådana saker, men han bara skrattade och sa att han inte var det (han använder inte halsband själv). Jag berättade samtidigt att det blev lite varmt under halsbandet i bastun och att det tog mig väldigt lång tid att få av mig det. Jag tänkte ju inte på halsbandet då jag alltid har det på mig när jag gick in i bastun och hans reaktion blev: "Ja, just det" och så fick jag sällskap till trapphus tre. Trevligt att se honom med blött hår... ;-)
Ja, jag vet. Jag är sjuk. Rubbad. You name it. Men han har en sådan effekt på mig. Jag kan inte rå för det. Sedan måste han ju trivas på något sätt i mitt sällskap för annars hade han ju aldrig frågat om vi ska träna tillsammans. Frågan är bara vilket sätt det är på. Jäkla trafikljus... Och det är fortfarande fel på växeln. Ibland kommer man ut, ibland inte. Blir bara så trött.
Titthåls-Olle
Måndag igen då och helgen bara försvann. Som vanligt med andra ord.
Idag så var jag hos farbror docenten. Det låter fint och skrämmande men det är det inte. Det är en liten check så att allt står rätt till. Jag har ju haft cellförändringar och det som han hyvlade bort för lite drygt ett halvår sedan visade inga förändringar, men det är alltid bra att kolla en gång för mycket än en gång för lite. Han sa att om det här visar förändringar hör han av sig, annars så är det upp till mig att komma ihåg att boka tid till om ett år (på ett ungefär).
Jag hade tid till 08:30, men jag måste ha fått komma in tidigare för jag var klar och stod vid hissen 08:35. Jag hade sådan tur att jag hann med 09:55 bussen så jag klampade in på Dagab två minuter i tio. Det första jag fick höra var att jag var sen. Men jag hade inte väntat mig annat heller. Den vanliga tjejen som sitter där var inte här idag, utan det var en vikarietjej som har varit här förr. Hon frågade vad jag hade gjort, om jag ville berätta.
Jag sa då att jag hade varit på ett ställe som killar inte går till (och det sa jag med ögonen riktade på honom). Båda två förstod vad jag menade. Sedan sa han att även män borde gå på regelbundna kontroller för att prostatacancern har ju ökat ganska mycket.
Sedan sa undrade han varför jag inte hade pirran med mig då det var en massa paket (skoj). Jag tittade då på högen och blängde på honom. Han sa sedan att han inte hade ringt upp och meddelat att det hade kommit eftersom jag inte var på plats.
Fick reda på att han ska få tillbaka den anknytningen som han hade innan han bytte plats. Så nu kommer vi få samma slutsiffror igen.
Jag stannade kvar några minuter och när jag stod där så såg jag en kundvagn med dagens tidningar i och frågade om jag kunde plocka ur tidningarna och använda den och frakta upp paketen i. Han sa då att tidningarna skulle upp till butiken och att han kunde göra mig sällskap då han ändå skulle gå och installera lite telefoner. (De har precis installerat IP-telefoni.) Då tittade hon menande på honom och sa med en passande röst: "Jaså du..." och så flinade hon.
Så jag fick sällskap i hissen och hela vägen till trapphus tre av honom. Han berättade att han den här helgen har borrat och borrat. Han har satt upp skorstenen. Eller så mycket som de hade. Han hade räknat fel på 30 cm så han måste åka och köpa lite mer rör för 3 000:-. Men han ser det som en investering. Den här vintern planerar han att inte använda några element alls.
När klockan var tolv så kände jag att jag nog skulle ringa ner och fråga när träningen blir av, men jag var så nervös för det så att jag satt och samlade mod ett bra tag. Tio över tolv ringde jag ner för att boka konferensrummet och det var hon som svarade. Jag sa vad jag ville och hon ropade på hjälp då han satt i närheten. Han frågade vem det var som ville boka och hon sa att det var jag. Han sa då något som jag inte hörde och hon frågade om jag hörde det där. När jag sa att jag inte hade gjort det så berättade hon vad han sa, nämligen: "Hälsa henne att hon kan bosätta sig i Bumerangen."
Jag fick konferensrummet bokat och så lade vi på. Jag gjorde så att jag då ringde på deras sidotelefon och där svarade han efter ett par signaler. Jag sa då: "Och vad fan menade du med att jag kan bosätta mig där?" Och när jag hade sagt det så var jag helt plötsligt inte så nervös längre. Vi pratade några minuter och så sa han: "Ska du träna idag då?" När han ställde den frågan så kände jag hur den sista nervositeten släppte. Han frågade mig. Igen! Jag sa att jag hade tänkt det och så frågade han tjejen han jobbar med när han kunde gå och vi kom fram till att klockan ett passade.
Jag har tänkt på en bra sak att jämföra honom med så att alla förstår hur han beter sig. Han är som ett trafikljus som lyser med alla tre färger samtidigt. Visserligen kan det vara så att jag bara inbillar mig allt. Jag är fullkomligt medveten om att så kan vara fallet då jag har de känslorna jag har för honom. En del av mig hoppas att jag inbillar mig allt, men den andra delen hoppas inte det.
Och jag anklagar honom för att eventuellt inte veta vad han vill...
När klockan var 13:03 gick jag ner. Lagom pirrig i magen. Men precis som förra gången så gick det över så fort jag såg honom. Den här gången var vi ensamma när vi tränade, förutom ett litet kort avbrott när den säkerhetsansvarige kom in och snackade lite skit.
Ja, det var nog så att det var bäst när det var en tredje person i gymmet. Jag fick hjärnstillestånd. I vanliga fall brukar jag inte ha några problem med att prata med honom när han sitter bakom disken, men nu... Fast vi var ju inte helt tysta. Vi pratade om träning och musik. Och så pratade vi lite mer om träning och förbränning och musik.
Han berättade att han sprang 1,3 mil igår. Han måste ju träna som sjutton nu innan Lidingöloppet på tre mil som går av stapeln 29/9. Han berättade att han springer ungefär varannan dag och att han utökar sträckan med två kilometer varje gång.
Jag kan säga att när han tränar tar han i ordentligt. Oj, oj, oj vad läckert. Det är ganska sexigt med en man som tar i och grimarserar och stönar lite när han lyfter tunga vikter. Sedan... Jag vet inte om jag ska skriva det här, men... När han tränar bröstmuskulaturen genom att ligga på en bänk så... När det börjar bli lite tungt vill man ju hjälpa till med andra delar av kroppen och just i det här fallet så använder han benen och skjuter uppåt. Vilket resulterar i att en viss del av kroppen höjer sig. Men i vilket fall som helst så tar han vikter som jag nästan behöver ha två händer till i stående position med en hand och liggande på rygg.
Den här gången var jag riktigt modig. Förra gången vi tränade tog jag apparaten som var längst bort från de fria vikterna. Allt för att inte vara för nära. Idag däremot så bestämde jag mig för att jag måste ta benen och det är de som är närmast de fria vikterna. Bäst som jag sitter i apparaten som tränar de främre lårmusklerna så lägger han sig i den man ligger i för att träna magen. Då är man väldigt nära varandra. Det är frågan om ett par decimeter. Högst!
Han berättade att det är två anledningar till att han tränar på jobbet. Det ena är för att han tycker om att hålla sig i form och det andra är att eftersom man sitter så nära inpå varandra så tar ju samtalsämnena snart slut och då kan det vara bra att försvinna en timme eller så. Just den här vikarien tycker han verkar vara... snäll, men inte alltför intelligent. Som han sa: "Hon sitter där och ser söt ut. Hon är en sådan typ som alla juggar dras till." Jag sa då till honom: "Om du får det tråkigt så vet du väl vad du ska göra?" Han sa då: "Ringa upp till dig." Jag sa att det funkade bra det med, men att jag hade tänkt att jag kunde skicka ner min trevliga kollega.
Hans reaktion blev väldigt spontan: "Nej, fy fan!" Han sa sedan att han tror på det jag har berättat om henne. Jag sa då att han måste bilda sig en egen uppfattning. Att jag kanske ljuger/överdriver för honom. Han sa då: "Du, det lilla jag har pratat med henne befäster det du har berättat om henne." Han står helt och fullt på min sida. Det gör han väldigt ofta. Visserligen har vi haft våra diskussioner och vi tycker olika om en del saker. Men man kan ju inte tycka lika om allt.
Men på det stora hela så gick det bra. När vi gick till respektive omklädningsrum (Tyvärr! Han kunde mer än gärna få följa med in till damernas. Det är ju ändå bara jag som är där.) så sa han att det skulle vara skönt att basta lite, men han hade ju inte satt igång bastun. Jag sa då att han ändå inte hade tid med det nu. Han hade ju varit ifrån sin arbetsplats i mer än 40 minuter och han använder ju sin lunchtid för att träna på och den är 36 minuter.
När jag kommer upp till min arbetsplats så säger flera att jag är fin i håret. Vet inte varför de tycker det. Det enda är att det är utsläppt och blött eftersom jag har tvättat det efter träningen. Men det är bara att tacka och se glad ut.