Back in business
Så var man på jobbet då. Det är kul att få höra från flera stycken, hög som låg, att de tycker att det är skönt att vi har kommit tillbaka. Det har tydligen inte fungerat speciellt bra när vi var borta. Men jag är inte överraskad. Sedan kan det vara bra för våra kollegor att inte bara ta oss för givna. Att de på det här sättet upptäcker att vi är bra på det vi gör och ger bra service. Det kom nämligen fram på konferensen att det finns några som har åsikter på att vi sitter och gör privata saker på jobbet. Men vår närmsta chef stödjer oss. Vi måste sitta här och vakta telefonen och svara inom fem sekunder och när de går förbi reflekterar de över att vi inte gör så mycket just då. När de sedan går förbi och vi jobbar häcken av oss är det som det ska vara så då tänkter de inte på det. C'est la vie.
Men i vilket fall som helst så är det skönt att få höra att de har saknat oss.
På avdelningskonferensen gick vi igenom lite statistik och man ska inte skryta så därför gör jag inte det, men jag är den som har bäst närvaro och flest samtal. Och det trots mina utflykter ner till receptionen lite då och då. Tänk vilka bra siffror jag kommer att få när vi flyttar tillbaka till Rörvägen. Då behöver jag inte hämta paket nere i en reception hos en fin man.
Apropå fin man... Har pratat i telefon med honom två gånger idag. Första gången ringde han upp (klockan 08:23) och aviserade ett besök och sedan ringde han upp (klockan 09:43) och berättade att en vakt var på väg upp med rikskuponger. Det kändes så bra att höra hans röst igen. Har ju inte hört den på två dygn. Lite abstinens har jag allt haft... Tyvärr var det den enda kontakten med honom idag. När jag gick satt han upptagen med jobb så det blev bara "hej då och trevlig helg." Jag fick ett "Tack detsamma" av dem båda som var där.
Måste ta upp en sak som jag har funderat på. När vi satt där på kvällen och diskuterade musik så kom ju min ena medarbetare in och satte sig där. Hon har vid tidigare tillfälle sagt att hon brukade lyssna på Zeppelin och hon tycker fortfarande att den musiken är ok. När hon kom in så spelade vi lite musik på min telefon och jag frågade henne om vad hon tyckte om låten Stairway To Heaven och hon sa att hon inte visste hur den lät. Så då spelade jag upp den för henne, men hon kände fortfarande inte igen den. Jag sa inget om det då, men tänkte desto mer. Hur sjutton kan man ha gillat ett band, men inte känna till eller igen deras största hit. En låt som alltid nämns när man ska försöka göra en lista på de bästa låtarna genom tiderna...
Men i vilket fall som helst så är det skönt att få höra att de har saknat oss.
På avdelningskonferensen gick vi igenom lite statistik och man ska inte skryta så därför gör jag inte det, men jag är den som har bäst närvaro och flest samtal. Och det trots mina utflykter ner till receptionen lite då och då. Tänk vilka bra siffror jag kommer att få när vi flyttar tillbaka till Rörvägen. Då behöver jag inte hämta paket nere i en reception hos en fin man.
Apropå fin man... Har pratat i telefon med honom två gånger idag. Första gången ringde han upp (klockan 08:23) och aviserade ett besök och sedan ringde han upp (klockan 09:43) och berättade att en vakt var på väg upp med rikskuponger. Det kändes så bra att höra hans röst igen. Har ju inte hört den på två dygn. Lite abstinens har jag allt haft... Tyvärr var det den enda kontakten med honom idag. När jag gick satt han upptagen med jobb så det blev bara "hej då och trevlig helg." Jag fick ett "Tack detsamma" av dem båda som var där.
Måste ta upp en sak som jag har funderat på. När vi satt där på kvällen och diskuterade musik så kom ju min ena medarbetare in och satte sig där. Hon har vid tidigare tillfälle sagt att hon brukade lyssna på Zeppelin och hon tycker fortfarande att den musiken är ok. När hon kom in så spelade vi lite musik på min telefon och jag frågade henne om vad hon tyckte om låten Stairway To Heaven och hon sa att hon inte visste hur den lät. Så då spelade jag upp den för henne, men hon kände fortfarande inte igen den. Jag sa inget om det då, men tänkte desto mer. Hur sjutton kan man ha gillat ett band, men inte känna till eller igen deras största hit. En låt som alltid nämns när man ska försöka göra en lista på de bästa låtarna genom tiderna...
Trött
Så var man då hemma efter två dagars konferens. En urhärlig konferens måste jag säga att det har varit och vilken tur med vädret vi hade.
Jag var på jobbet igår vanlig tid. Det vill säga 07:30 och då hade den ena vikarien redan kommit. Verkligen ett plus i kanten. Det var lite nervöst att lämna de två vikarierna ensamma under två dagar. Han hade lite koll, hon ingen alls. Men det var bara att lita på att de gjorde sitt bästa. Jag gick ner ungefär 18:20. Ville ju ha några minuter nere i receptionen också...
Fick sällskap ner dit av vår fastighets- och säkerhetsansvarige allt-i-allo. Men han sa inte så mycket när vi väl var där. När vi kom ner så satt det tre bakom disken. Han (såklart), tjejen som är vikarie och deras chef. Ställde mig på den sidan där hon satt för att få bättre utsikt då jag stod med sidan åt henne. Och det är trevligt att någon ler så fort de (Han) ser mig.
Hon frågade om jag skulle hem och då sa jag att vi skulle på konferens. Så frågade de var vi skulle och så blev det lite skitsnack i några minuter och deras chef försökte skoja till det lite där. Sedan så såg deras chef att posten kom och det var nog riktat mot Honom, men han var ju fullt upptagen att prata med mig så antingen så hörde han det inte eller så ignorerade han det totalt. Efter några minuter gick vi ut och väntade i solen med några andra kollegor.
Vi åkte ut till fiskestället och det var verkligen inne i skogen vi höll till. Smala grusvägar där hon som körde inte skulle vilja ha ett möte och det trots att hon är van bilkörare och har full koll på var hon har bilen då hon även har buss och lastbilskort.
Vi kom ner till en fin liten insjö klockan 09. Fick lite instruktioner om hur man går i båten då den var lite ranglig i fören och hur man kastar. En av mina växelkollegor ville testa att kasta en gång med instruktören bredvid sig och det första som händer är att hon får napp. En fin liten röding. Jag hävdar att det var nybörjartur för henne så hon aldrig har fiskat med kastspö förut.
Sedan ska vår chef gå i sin båt och det som händer är att båten som är väldigt ranglig när man går i från fören börjar kränga och hon har inte en chans att parera så det blir lite av en katapulteffekt för henne och hon trillar ner i vattnet med huvudet före. Just när det hände var det lite otäckt, men när man upptäckte att det gick bra så bärjade vi skratta. Det blev det stående skämtet under hela konferensen. Hennes klädsim i kallt vatten
Jag och en annan växelkollega satte oss i en båt och rodde ut. Från början hade jag inte tänkt att fiska, men jag hade ett spö med mig för säkerhets skull och tur var väl det för det första som händer är att hon får trassel på linan. Hon tar spö nummer två och jag sitter och trasslar ut linan.
Det andra som händer är att hon fastnar med draget i en tall och vi får ropa till oss instruktören så han får ta loss den. Det tredje som händer är att hon fastnar med kroken i spöt som ligger i båden när hon kastar ut sitt drag och det är tur att jag satt där och tog tag i det. I samma veva åker instruktören förbi och han tyckte att det skramlade om våran båt och vi satt dubbelvikta av skratt vid det här laget. Börjar pika henne för hennes taktik och hon säger bara: "Gör det bättre själv då."
Nu tycker jag att det är trist att bara sitta och titta på och tar det andra spöt och börjar kasta. Ville ju bevisa att jag minsann kan använda ett kastspö. Hon trodde nog inte att jag kunde så hon blev lite paff när jag fick till ett fint kast redan på första försöket. Jag ska väl inte säga att jag fick till fina kast hela tiden, en del hamnade en halvmeter framför båten. Och jag fick tag i hennes lina vid ett tillfälle när jag kastade ut.
Nu ska jag åka och handla med mina föräldrar så fortsättning följer...
Tillbaka från affären och här är fortsättningen:
Men jag var inte värst. Efter lunchen åkte vi ut till en annan del av sjön för att fiska. Och när min kollega rodde (vi turades om) så såg i vår ekonomichef klättra upp i en liten tall för att få ner sitt drag. Flera kastade upp sitt drag i träd. En annan fick bottennapp tre gånger. En annan rodde in i ett träd som hade ramlat ner i vattnet och höll inte på att komma därifrån då det var massa grenar ivägen.
När vi närmade oss slutet så blev vi desperata. Vi hade inte fått någon fisk alls. Så hon rodde och jag släppte i dragen och så höll jag i spöna. Men inte hände något. Inte det minsta. När vi lade till vid bryggan så gav jag henne ett spö och tog det andra själv och så vevade vi in linan... Eller jag försökte göra det, men det satt fast i botten. Fick hjälp av en kommega i en annan båt som lirkade loss det hela så att jag kunde veva in. Och jag hade fått napp. En trädgren! Vi lämnade sjön klockan 14:30.
Åkte till Sjöliden där vi skulle hålla till och det var jättemysigt. Vi hade 40 minuter på oss att byta om inför kvällen. Men vi började inte med fest utan konferens. Så där satt vi alla, finklädda på en konferens. Vi höll på från 16:00 till 19:30 sedan var det fördrink (ett par glas skumpa). Efter det var det förrätt som var vit sparris med rökt lax och en öl. Huvudrätten var oxfilé med rödvinssky, bearnaisesås och tomatsås och till det var det en god potatis och rödvin. Efterrätten var vaniljpannacotta med hallongelé och ett färskfruktspett.
Skulle efter huvudrätten gå på toa, men hamnade inte där på en gång, utan jag hamnade på förstun med en rökare och två underbara och givmilda pussare. Den ena var en tjej på 2,5 år och den andra var en kille på 5 år. Hon var den som bestämde. De småkivades och han lade sig på rygg efter ett par minuter. Hon var en schäfer och han var en svart labrador.
Sedan var det kaffe och avec och efter det var det party. Smakade en winecooler (torrt vitt vin med passionsfruktjuice) och några xider (mandarin och chili). Satt och snackade musik med några av frabbarna och de var imponerade över att jag gillar gamla band som Led Zeppelin och Deep Purple. Sedan så spelade vi lite musik från min mobil (Zeppelin och Purple) och så undrade de vad jag hade mer. När jag nämner Snow Patrol så säger en av dem: "Men de är ju bra" och då blev jag imponerad. Sedan spelade jag lite biljard (nej jag kan inte det). Sedan blev det lite snack med andra. Kom i säng 01:30.
När jag har druckit så har jag svårt att sova och jag somnade runt 02:30 och vaknade flera gånger under natten. När klockan var 07:15 så vaknade jag och eftersom jag hade ställt klockan på 07:30 så gick jag upp och gjorde mig i ordning, ringde de jag lovade att ringa och väcka sedan var det frukost. Efter frukosten var det avdelningskonferenser som började klockan 09. Klockan 10 var det fika till 10:25. Sedan var det avdelningskonferens igen och sedan var det lunch 11:45-12:30. Sedan var det avdelningskonferens igen fram till 14:30. Sedan var det hemgång. Nu är jag så trött. Det kommer inte att bli några problem att somna ikväll.
Jag var på jobbet igår vanlig tid. Det vill säga 07:30 och då hade den ena vikarien redan kommit. Verkligen ett plus i kanten. Det var lite nervöst att lämna de två vikarierna ensamma under två dagar. Han hade lite koll, hon ingen alls. Men det var bara att lita på att de gjorde sitt bästa. Jag gick ner ungefär 18:20. Ville ju ha några minuter nere i receptionen också...
Fick sällskap ner dit av vår fastighets- och säkerhetsansvarige allt-i-allo. Men han sa inte så mycket när vi väl var där. När vi kom ner så satt det tre bakom disken. Han (såklart), tjejen som är vikarie och deras chef. Ställde mig på den sidan där hon satt för att få bättre utsikt då jag stod med sidan åt henne. Och det är trevligt att någon ler så fort de (Han) ser mig.
Hon frågade om jag skulle hem och då sa jag att vi skulle på konferens. Så frågade de var vi skulle och så blev det lite skitsnack i några minuter och deras chef försökte skoja till det lite där. Sedan så såg deras chef att posten kom och det var nog riktat mot Honom, men han var ju fullt upptagen att prata med mig så antingen så hörde han det inte eller så ignorerade han det totalt. Efter några minuter gick vi ut och väntade i solen med några andra kollegor.
Vi åkte ut till fiskestället och det var verkligen inne i skogen vi höll till. Smala grusvägar där hon som körde inte skulle vilja ha ett möte och det trots att hon är van bilkörare och har full koll på var hon har bilen då hon även har buss och lastbilskort.
Vi kom ner till en fin liten insjö klockan 09. Fick lite instruktioner om hur man går i båten då den var lite ranglig i fören och hur man kastar. En av mina växelkollegor ville testa att kasta en gång med instruktören bredvid sig och det första som händer är att hon får napp. En fin liten röding. Jag hävdar att det var nybörjartur för henne så hon aldrig har fiskat med kastspö förut.
Sedan ska vår chef gå i sin båt och det som händer är att båten som är väldigt ranglig när man går i från fören börjar kränga och hon har inte en chans att parera så det blir lite av en katapulteffekt för henne och hon trillar ner i vattnet med huvudet före. Just när det hände var det lite otäckt, men när man upptäckte att det gick bra så bärjade vi skratta. Det blev det stående skämtet under hela konferensen. Hennes klädsim i kallt vatten
Jag och en annan växelkollega satte oss i en båt och rodde ut. Från början hade jag inte tänkt att fiska, men jag hade ett spö med mig för säkerhets skull och tur var väl det för det första som händer är att hon får trassel på linan. Hon tar spö nummer två och jag sitter och trasslar ut linan.
Det andra som händer är att hon fastnar med draget i en tall och vi får ropa till oss instruktören så han får ta loss den. Det tredje som händer är att hon fastnar med kroken i spöt som ligger i båden när hon kastar ut sitt drag och det är tur att jag satt där och tog tag i det. I samma veva åker instruktören förbi och han tyckte att det skramlade om våran båt och vi satt dubbelvikta av skratt vid det här laget. Börjar pika henne för hennes taktik och hon säger bara: "Gör det bättre själv då."
Nu tycker jag att det är trist att bara sitta och titta på och tar det andra spöt och börjar kasta. Ville ju bevisa att jag minsann kan använda ett kastspö. Hon trodde nog inte att jag kunde så hon blev lite paff när jag fick till ett fint kast redan på första försöket. Jag ska väl inte säga att jag fick till fina kast hela tiden, en del hamnade en halvmeter framför båten. Och jag fick tag i hennes lina vid ett tillfälle när jag kastade ut.
Nu ska jag åka och handla med mina föräldrar så fortsättning följer...
Tillbaka från affären och här är fortsättningen:
Men jag var inte värst. Efter lunchen åkte vi ut till en annan del av sjön för att fiska. Och när min kollega rodde (vi turades om) så såg i vår ekonomichef klättra upp i en liten tall för att få ner sitt drag. Flera kastade upp sitt drag i träd. En annan fick bottennapp tre gånger. En annan rodde in i ett träd som hade ramlat ner i vattnet och höll inte på att komma därifrån då det var massa grenar ivägen.
När vi närmade oss slutet så blev vi desperata. Vi hade inte fått någon fisk alls. Så hon rodde och jag släppte i dragen och så höll jag i spöna. Men inte hände något. Inte det minsta. När vi lade till vid bryggan så gav jag henne ett spö och tog det andra själv och så vevade vi in linan... Eller jag försökte göra det, men det satt fast i botten. Fick hjälp av en kommega i en annan båt som lirkade loss det hela så att jag kunde veva in. Och jag hade fått napp. En trädgren! Vi lämnade sjön klockan 14:30.
Åkte till Sjöliden där vi skulle hålla till och det var jättemysigt. Vi hade 40 minuter på oss att byta om inför kvällen. Men vi började inte med fest utan konferens. Så där satt vi alla, finklädda på en konferens. Vi höll på från 16:00 till 19:30 sedan var det fördrink (ett par glas skumpa). Efter det var det förrätt som var vit sparris med rökt lax och en öl. Huvudrätten var oxfilé med rödvinssky, bearnaisesås och tomatsås och till det var det en god potatis och rödvin. Efterrätten var vaniljpannacotta med hallongelé och ett färskfruktspett.
Skulle efter huvudrätten gå på toa, men hamnade inte där på en gång, utan jag hamnade på förstun med en rökare och två underbara och givmilda pussare. Den ena var en tjej på 2,5 år och den andra var en kille på 5 år. Hon var den som bestämde. De småkivades och han lade sig på rygg efter ett par minuter. Hon var en schäfer och han var en svart labrador.
Sedan var det kaffe och avec och efter det var det party. Smakade en winecooler (torrt vitt vin med passionsfruktjuice) och några xider (mandarin och chili). Satt och snackade musik med några av frabbarna och de var imponerade över att jag gillar gamla band som Led Zeppelin och Deep Purple. Sedan så spelade vi lite musik från min mobil (Zeppelin och Purple) och så undrade de vad jag hade mer. När jag nämner Snow Patrol så säger en av dem: "Men de är ju bra" och då blev jag imponerad. Sedan spelade jag lite biljard (nej jag kan inte det). Sedan blev det lite snack med andra. Kom i säng 01:30.
När jag har druckit så har jag svårt att sova och jag somnade runt 02:30 och vaknade flera gånger under natten. När klockan var 07:15 så vaknade jag och eftersom jag hade ställt klockan på 07:30 så gick jag upp och gjorde mig i ordning, ringde de jag lovade att ringa och väcka sedan var det frukost. Efter frukosten var det avdelningskonferenser som började klockan 09. Klockan 10 var det fika till 10:25. Sedan var det avdelningskonferens igen och sedan var det lunch 11:45-12:30. Sedan var det avdelningskonferens igen fram till 14:30. Sedan var det hemgång. Nu är jag så trött. Det kommer inte att bli några problem att somna ikväll.
Massage
Så har man haft lunch. Kycklingen skulle ha varit jättegod om det inte hade varit för det faktum att den inte var riktigt genomstekt. Så man åt bara det som var genomstekt och slängde resten. Men jag blev mätt i alla fall och om jag blir hungrig så har vi här i växeln fått bullar. Sedan finns det nougatpraliner, delikatessbollar och chokladflarn. Och så finns det frukt om jag skulle bli riktigt desperat. Så jag kommer inte att behöva vara hungrig här direkt.
Idag så kommer vi att ha våra vikarier på besök här så att de får en inblick i växeln. Tjejen som kommer har inte den blekaste om hur vår växel fungerar och hon kommer klockan 13. Killen har redan varit här och det var jag som öppnade dörren åt honom. Men när han kom så visste jag inte om det var en han eller hon. Jag frågade vem han skulle möta och när han sa namnen som han hade uppskrivna så förstod jag att det var han som skulle sitta här i två dagar. På en mening, hans sätt att prata och hans beteende så förstod jag att den här killen är inte som de flesta killar. Han är mer som mig, han gillar killar.
Så jag skrev och skickade ett mail till Honom om att de som tar emot vikarierna imorgon bitti ringer på min mobil så att vi kan gå och öppna dörren. Det är så smidigt att skriva mail till honom om sådana saker då jag inte ens behöver skriva ner mobilnumret. Det står ju i min signatur. Han borde ha sett det eftersom han inte frågar om numret. Sedan har han ju fått det när jag skickade ett MMS till honom på St. Paddy's. Men innan jag meddelade det så skrev jag: "Bara så att du vet så kommer det att på onsdag och torsdag sitta en riktig karlakarl här uppe. Tror att du kommer trivas jättefint att samarbeta med honom... Jag tror inte att du vill ha tillbaka mig efter att ha lärt känna honom. ;-)" Hans svar blev bara på det där om att ringa på min mobil ("OK"). På lunchen följde jag med en kollega som skulle till Skopunkten för att handla gummistövlar till sina döttrar.
När vi kom ner så sitter han och stirrar in i skärmen, djupt koncentrerad på sitt jobb. Jag stannar till och säger hej, han tittar upp och ler (lite menande tycker jag att det ser ut att vara och det med tanke på mitt mail) och säger hej tillbaka. Min kollega säger hej och frågar om han har filmerna med sig. Och gissa vad han svarar. Han svarar: "Nej." Varför är jag inte förvånad? Igår sa han att han skulle komma ihåg dem till idag, men vi har ju dansat den här dansen förr.
Var på massage 13:30-14:00 så nu är jag i sjunde himlen. Hon hade kunnat få göra det där flera timmar till. Det var så skönt, så skönt.
När jag gick idag så fick jag sällskap i min promenad till pendeltåget. Inte kanske med någon favoritperson då jag har lite svårt för henne, men sällskap är bättre än ensam, så jag tog det. Men jag sa till henne att jag väntar nere i receptionen och det förstod hon. Sedan så tänkte jag att det var lika bra att ge några specialdirektiv dem nu när den ordinarie styrkan är på konferens. Väldigt vad synd det var om mig att finna honom sittande där ensam...
Först så pratade vi lite allmänt bland annat om grabben som kommer att sitta där. Hans spontana reaktion på den personen var: "Men han var ju en riktig kärring. Han måste ha fått en extra X-kromosom." Då berättade jag om min reaktion fösta gången jag pratade med honom och han kunde förstå det. Sedan tyckte jag att de två kunde jobba fint ihop och då visade han med all tydlighet att han inte hade någon större lust med det.
Sedan så berättade jag hur vi hade tänkt att de kunde göra under de här två dagarna. Han såg inga som helst problem med det och skulle meddela sina kollegor. Vi pratade även om våra hemliga signaler. Den där om att hålla händerna över öronen när man inte vill lyssna på personen mer men inte får en syl i vädret för att avbryta. Han trodde nog att det skulle gå, men då sa jag att det är förknippat lite för mycket med oartighet. Då sa han: "Ja, det kanske är lite som att man skulle få det här tecknet (och här visar han långfingret) att betyda det" och då sa jag att han nog hade rätt i det.
Jag stod där och pratade med honom i ungefär tio minuter och det blir mycket skratt när man pratar med honom. Han har en skön humor. Jag vet inte hur vi kom in på det, men jag sa att jag väljer om jag vill förstå något eller inte. Då sa han att han tror att jag förstår det mesta. Det verkar som att vi har bildat en klubb för inbördes beundran. Sedan sa han att han var tvungen att jobba över då hans avlösare inte kunde komma i tid så då frågade jag om han skulle jobba till sex och det skulle han göra på ett ungefär. Då sa jag: "Men växeln stänger väl halv sex? Då kan du ju smita." Då sa han: "Gör den? Ja, det gör den kanske" och så tittade han i sina papper samtidigt som jag sa: "Ja, men du har sagt det och jag tror inte att du ljuger om det" och så sa han: "Hmm... Det verkar som att du har koll" och då sa jag: "Ja, ibland så."
Precis innan det var dags att gå kom vi in på min kollega och mitt promenadsällskap. Jag sa att jag väntade på [namn] och att det var typiskt att folk har svårt att hålla tiderna. Då sa han: "[Namn]? Vem är det?" en liten tankepaus och så sa han: "Jaha, det är cowboybootsen." Kul att hon har gjort ett intryck på dem hon med. Sedan är det ju inte ett positivt intryck direkt. Jag föreslog att han kunde ta och prata med henne lite så att han kunde bilda sig en egen uppfattning. Prata om Cirkus eller varför inte om invandrare. Då frågade han: "Tycker hon inte om invandrare?" Då sa jag: "Jo, det är ju det hon gör." och precis när jag säger det så ser jag henne komma nerför trapporna så jag säger: "När man talar om trollen..." Då sa han: "Vi kan prata om det en annan gång" och då sa jag: "Ja, vi kan göra det en annan gång." Det visade sig att hon hörde det där sista för när vi hade sagt he då och gått ut så frågade hon: "Vad ska ni göra en annan gång?" Då sa jag: "Prata" och så sa hon: "Jaha, jag trodde att det var att gå på muséum eller något sådant."
KAKA!
Så var det måndag igen då. Ville verkligen inte gå upp ur sängen i morse. Hade vaknat klockan fem och sedan somnat om och det är aldrig kul att väckas vid ett sådant tillfälle. Men jag släpade mig ur sängen och konstaterade att det regnade lite ute och var allmänt trist och grått.
Kommer till jobbet utan några större problem och får sedan krupp på min dator som tar någonstans mellan tio minuter en kvart på sig att öppna upp alla program jag använder. Vår IT-ansvarige har tittat och gått igenom min dator men han hittar inte anledningen till att den är så trög som den är så det är bara att gilla läget.
Dagen går sin gilla gång fram tills dess att klockan blir 09:25 då jag får ett samtal nerifrån och trots att det stod hennes namn så var det han som ringde. Jag svarade med ett: "God morgon" då jag på något sätt förstod att det var han då den andra tjejen som är som vikarie föredrar att sitta på hans plats.
Han säger då: "God morgon" han med och sedan så pratar vi i två minuter (om vad jag och han gjorde i helgen och att han hade glömt DVD-erna) innan han klämmer ut sig att det är ett paket att hämta. Och under den här tiden så hade han den där mjuka fina rösten som han annars reserverar till familjen.
När klockan bli omkring 09:40 så går jag ner för att hämta paketet. Kommer ner och de är båda på plats och jag tittar på pakethögen och ser att det är två paket, vilket jag inte är sen att påpeka för honom. När jag står där så frågar tjejen som sitter där om jag vill ha en kaka. Hon hade tagit två, men ville bara ha en. Då reser han på sig och säger: "Ja, just det" och går in i köket. Och ut kommer han med en kakburk innehållande chokladflarn. Mumsigt värre.
Vi pratar om allt möjligt. Får veta att hans dotter är vegetarian och nyligen har gett upp mjölkprodukter och det är rent politiskt som hon gör det här och det är en fin tanke och det är vi överens om. Vi är även överens om att det inte fungerar att leva på det sättet som de vill i dagens samhälle.
Han är lite stolt nu. Han har fått en väktarlegitimation och det stoltserade han med. Förut har han bara haft Dagabs typ av passerkort, men nu har han ett som det står Securitas på. Det var tydligen en evighet sedan han hade det. Och det kortet hade han i den fina korthållaren som han en gång i tiden fick av mig.
När jag står där och pratar så kommer en av mina kollegor fram och pikar mig lite för att jag står där. Fast i själva verket så var det så att han ville beställa ett nytt passerkort då han har slarvat bort sitt. Han säger då att det inte är någora problem och att han fixar ett nytt till honom, men maskinen var inte igång just då. Sedan frågar min kollega mig om det var något han kunde bära upp åt mig. Och då ryckte jag snabbt som ögat åt mig kakburken och sa att han kunde ta paketen. Men det gjorde han inte. Några minuter efter han hade gått så frågade jag Honom om han visste vem det var som behövde nytt kort. Då sa han: "Nej. Men jag hade tänkt att fråga dig. Ville bara att det skulle se lite snyggt ut med bra service." Då fick han namnet på personen och han skrev upp det på en lapp.
Fick veta att han har varit tävlingssimmare och att han slutade snusa i november så han har fortfarande svårt när folk lägger en snusdosa framför näsan på honom. Men han har gett sig fan på att inte trilla dit igen. Lite jobbigt har han då det finns en avlösare som retas med honom och ställer snusdosan framför honom så att han känner snuslukten. Sedan säger han att han tror att han har gått ner i vikt när han har börjat äta mer sällan. De har ingen våg hemma så han vet ju inte. Då frågade jag om han märkte det på kläderna. Då sa han att delvis var det på grund av det, delvis så ser han det på sin kropp. Han sa att tvättbrädan börjar synas. Då tänkte jag bara: "Inte dregla nu. Inte dregla vid tanke på hans vältränade, lagom håriga, manliga bringa."
Vi pratar lite mat då hon som sitter där idag är vegetarian och hon berättade att hon hade fått lite mat av sin pojkväns mamma, men den ena rätten slängde hon på en gång. Det var någon sås med ärtor i och då säger han att han inte heller gillar ärtor. Det får mig att vilja påminna honom om ärtsoppa som han gillar, men jag bestämmer mig för att hålla tand för tunga. Vill inte vara för besserwissig då han klagar på en av vakterna som avlöser honom. Visserligen är den vakten lite speciell och bra mycket värre än vad jag är, men ibland måste man ligga lite lågt.
Sedan är han lika allegisk mot särskrivningar som jag är. I morse när jag kom till jobbet så satt det två lappar på dörren att man först skulle "trycka in dörren och sedan dra utåt för in passering". När jag påpekade det för honom så blev han irriterad på den som har satt upp lappen. De är ett mångmiljonföretag och då sätter man inte upp felstavade lappar så han traskade ut utanför receptionen i strumplästen och det kom han på så då vände han och tog på sig skorna. Sedan gick han till ytterdörren och tog ner lapparna. Och eftersom han passerade mig fyra gånger så hann jag sniffa in mig och han luktade gott. Lite diskret, men väldigt gott.
Till lunch idag så får han hemgjord lasagne. Han slängde ihop den igår och han tipsade om att man fräser upp kål tillsammans med lök och har i. Kålen drar tydligen åt sig smaker väldigt bra. Det verkar som att han är den som lagar maten i det där hushållet. Sedan sa han att vad gäller att bestämma där hemma ligger han på tredje plats. Först är det hans fru och sedan hans dotter.
Jag är på min plats igen klockan 10:35.
Åker till Lagena för att äta lunch och när vi är på väg tillbaka till bilen så möter vi besserwisservakten. Och det verkar som att jag har mjukat upp honom lite (ge mig bara tid så klarar jag av de flesta) för han är den som börjar prata först. "Jasså, ni är här och äter?" och på det svarar jag: "Ja, ibland så."
När jag gick idag så tyckte jag att jag kunde slänga ner de färgade pappren som de ville ha där nere. När jag kom dit ner så satt bara den där vakten som jag stötte ihop med på lunchen på plats, så jag sa vad det var i kuvertet och tänkte precis gå när Han kommer ut med en kaffemugg i handen. Han blev imponerad över mängden papper och sa att han skulle föreslå att lappen skulle vara rosa. Då sa jag att det var en diskussion han fick ta med sin kollega.
Så var jag på väg att gå vid ett flertal tillfällen. Hade väl handen på dörrhandtaget mer eller mindre hela tiden. Jag vet inte vad vi pratade om men jag sa: "Jo, men jag är ju snäll" och då sa avlösaren: "Ja och det tycker [namn] också" och så såg han ut på det där sättet man kan göra när man vet något som någon annan inte vet och det vill man att den personen ska veta, men man vill inte säga vad det är.
Tyvärr så såg jag inte Hans ansiktsutttryck när han sa det då han var inne i hörnet och jag stod vid dörren. Själv blev jag paff och sa: "Jaha..?" Då sa han: "Va?" och då frågade jag: "Det lät som om det skulle bli någon fortsättning på det du sa." Då blev han lite "generad" och sa att det inte var det. Jag gillar inte när den här vakten håller på på det här sättet. Det är liksom inte första gången han antyder sådana här saker.
Kommer till jobbet utan några större problem och får sedan krupp på min dator som tar någonstans mellan tio minuter en kvart på sig att öppna upp alla program jag använder. Vår IT-ansvarige har tittat och gått igenom min dator men han hittar inte anledningen till att den är så trög som den är så det är bara att gilla läget.
Dagen går sin gilla gång fram tills dess att klockan blir 09:25 då jag får ett samtal nerifrån och trots att det stod hennes namn så var det han som ringde. Jag svarade med ett: "God morgon" då jag på något sätt förstod att det var han då den andra tjejen som är som vikarie föredrar att sitta på hans plats.
Han säger då: "God morgon" han med och sedan så pratar vi i två minuter (om vad jag och han gjorde i helgen och att han hade glömt DVD-erna) innan han klämmer ut sig att det är ett paket att hämta. Och under den här tiden så hade han den där mjuka fina rösten som han annars reserverar till familjen.
När klockan bli omkring 09:40 så går jag ner för att hämta paketet. Kommer ner och de är båda på plats och jag tittar på pakethögen och ser att det är två paket, vilket jag inte är sen att påpeka för honom. När jag står där så frågar tjejen som sitter där om jag vill ha en kaka. Hon hade tagit två, men ville bara ha en. Då reser han på sig och säger: "Ja, just det" och går in i köket. Och ut kommer han med en kakburk innehållande chokladflarn. Mumsigt värre.
Vi pratar om allt möjligt. Får veta att hans dotter är vegetarian och nyligen har gett upp mjölkprodukter och det är rent politiskt som hon gör det här och det är en fin tanke och det är vi överens om. Vi är även överens om att det inte fungerar att leva på det sättet som de vill i dagens samhälle.
Han är lite stolt nu. Han har fått en väktarlegitimation och det stoltserade han med. Förut har han bara haft Dagabs typ av passerkort, men nu har han ett som det står Securitas på. Det var tydligen en evighet sedan han hade det. Och det kortet hade han i den fina korthållaren som han en gång i tiden fick av mig.
När jag står där och pratar så kommer en av mina kollegor fram och pikar mig lite för att jag står där. Fast i själva verket så var det så att han ville beställa ett nytt passerkort då han har slarvat bort sitt. Han säger då att det inte är någora problem och att han fixar ett nytt till honom, men maskinen var inte igång just då. Sedan frågar min kollega mig om det var något han kunde bära upp åt mig. Och då ryckte jag snabbt som ögat åt mig kakburken och sa att han kunde ta paketen. Men det gjorde han inte. Några minuter efter han hade gått så frågade jag Honom om han visste vem det var som behövde nytt kort. Då sa han: "Nej. Men jag hade tänkt att fråga dig. Ville bara att det skulle se lite snyggt ut med bra service." Då fick han namnet på personen och han skrev upp det på en lapp.
Fick veta att han har varit tävlingssimmare och att han slutade snusa i november så han har fortfarande svårt när folk lägger en snusdosa framför näsan på honom. Men han har gett sig fan på att inte trilla dit igen. Lite jobbigt har han då det finns en avlösare som retas med honom och ställer snusdosan framför honom så att han känner snuslukten. Sedan säger han att han tror att han har gått ner i vikt när han har börjat äta mer sällan. De har ingen våg hemma så han vet ju inte. Då frågade jag om han märkte det på kläderna. Då sa han att delvis var det på grund av det, delvis så ser han det på sin kropp. Han sa att tvättbrädan börjar synas. Då tänkte jag bara: "Inte dregla nu. Inte dregla vid tanke på hans vältränade, lagom håriga, manliga bringa."
Vi pratar lite mat då hon som sitter där idag är vegetarian och hon berättade att hon hade fått lite mat av sin pojkväns mamma, men den ena rätten slängde hon på en gång. Det var någon sås med ärtor i och då säger han att han inte heller gillar ärtor. Det får mig att vilja påminna honom om ärtsoppa som han gillar, men jag bestämmer mig för att hålla tand för tunga. Vill inte vara för besserwissig då han klagar på en av vakterna som avlöser honom. Visserligen är den vakten lite speciell och bra mycket värre än vad jag är, men ibland måste man ligga lite lågt.
Sedan är han lika allegisk mot särskrivningar som jag är. I morse när jag kom till jobbet så satt det två lappar på dörren att man först skulle "trycka in dörren och sedan dra utåt för in passering". När jag påpekade det för honom så blev han irriterad på den som har satt upp lappen. De är ett mångmiljonföretag och då sätter man inte upp felstavade lappar så han traskade ut utanför receptionen i strumplästen och det kom han på så då vände han och tog på sig skorna. Sedan gick han till ytterdörren och tog ner lapparna. Och eftersom han passerade mig fyra gånger så hann jag sniffa in mig och han luktade gott. Lite diskret, men väldigt gott.
Till lunch idag så får han hemgjord lasagne. Han slängde ihop den igår och han tipsade om att man fräser upp kål tillsammans med lök och har i. Kålen drar tydligen åt sig smaker väldigt bra. Det verkar som att han är den som lagar maten i det där hushållet. Sedan sa han att vad gäller att bestämma där hemma ligger han på tredje plats. Först är det hans fru och sedan hans dotter.
Jag är på min plats igen klockan 10:35.
Åker till Lagena för att äta lunch och när vi är på väg tillbaka till bilen så möter vi besserwisservakten. Och det verkar som att jag har mjukat upp honom lite (ge mig bara tid så klarar jag av de flesta) för han är den som börjar prata först. "Jasså, ni är här och äter?" och på det svarar jag: "Ja, ibland så."
När jag gick idag så tyckte jag att jag kunde slänga ner de färgade pappren som de ville ha där nere. När jag kom dit ner så satt bara den där vakten som jag stötte ihop med på lunchen på plats, så jag sa vad det var i kuvertet och tänkte precis gå när Han kommer ut med en kaffemugg i handen. Han blev imponerad över mängden papper och sa att han skulle föreslå att lappen skulle vara rosa. Då sa jag att det var en diskussion han fick ta med sin kollega.
Så var jag på väg att gå vid ett flertal tillfällen. Hade väl handen på dörrhandtaget mer eller mindre hela tiden. Jag vet inte vad vi pratade om men jag sa: "Jo, men jag är ju snäll" och då sa avlösaren: "Ja och det tycker [namn] också" och så såg han ut på det där sättet man kan göra när man vet något som någon annan inte vet och det vill man att den personen ska veta, men man vill inte säga vad det är.
Tyvärr så såg jag inte Hans ansiktsutttryck när han sa det då han var inne i hörnet och jag stod vid dörren. Själv blev jag paff och sa: "Jaha..?" Då sa han: "Va?" och då frågade jag: "Det lät som om det skulle bli någon fortsättning på det du sa." Då blev han lite "generad" och sa att det inte var det. Jag gillar inte när den här vakten håller på på det här sättet. Det är liksom inte första gången han antyder sådana här saker.
Snö och storm
Idag måste jag säga att det var ett underbart härligt väder ute. Stormbyar (nästan i alla fall) och snö. Det är det mysigaste jag vet. Tack och lov att den kollektiva trafiken fungerade hit till jobbet i alla fall. Får se om det funkar när jag ska hem. Skulle egentligen ha en tidig fredag idag, men en kollega ville byta med mig och det har jag inget emot.
Kommer in till receptionen och där sitter hon och den där lite urflippade vakten (hon börjar 07:30 och han låser upp och börjar då 06:00). När jag är på väg in genom de dörrarna som ligger efter receptionen så hör jag henne säga: "Har du klippt dig [namn]?" Jag svarar: "Ja, det har jag och du är den första som har sett det." Kul att någon frågar det. Visserligen har jag oftast uppsatt hår och idag har jag helt utsläppt. Det var lite dåligt med tid i morse av någon anledning...
Fredag innebar mackor och sedan blev det tårta då vi har en som fyller 40 på söndag. Sedan har min ena kollega med sig sina barn här (så det är liv och rörelse fram till 13:15 idag) och de hade fått med sig chips så de gick och delade ut chips här. Så dagen började nyttigt.
Jag fick gå och hämta ett paket idag igen. Stackars mig... Fick med mig Vänner-boxen år fyra att lämna tillbaka och jag gick ner runt 10-tiden. När jag kommer ner så har de skiftat plats vilket jag inte förstår varför de har gjort, men det är deras grej. Sedan sa hon till honom: "[Hans namn] Ser du något annorlunda med [namn]?" Då tittade han på mig i ungefär femton sekunder och så sa han: "Har du klippt dig?" Jag är imponerad över att han tog det alternativet på en gång. Sedan sa jag till henne att jag blev paff över att hon såg att jag hade klippt mig. Då sa hon att hon tyckte att det såg så rakt och fint ut, så att det var därför hon undrade. Fick höra av henne att hon tyckte att jag passade jättebra i utsläppt hår.
Hon berättade att hennes dotter har fått vattkoppor och hon hoppas att sonen får det snart också och att hon kommer att vabba måndag, tisdag och onsdag. Sedan skvallrade hon på honom och sa att han en gång hade ätit chokladpudding med vispgrädde till frukost och det kunde jag inte låta bli att pika honom för.
Sedan frågade jag honom hur det gick med att äta varje 2,5 timme och han sa att det gick bra och att han trodde att han hade gått ner lite i vikt så att till sommaren kommer han vara en Marcus Schenkenberg så att han skulle raka magen nu. Då sa jag att man inte rakar magen utan vaxar den och då gjorde han en grimas och sa att han försökte rycka ett hår med en pincett en gång och tyckte att det gjorde jätteont.
Sedan frågade han om vi (jag och tjejen) vaxade eller rakade, då sa jag att jag epilerade. Då frågade han: "Är det en sådan där apparat som rycker ut..?" och jag sa ja (blev imponerad över att han visste vad det var då många kvinnliga kollegor inte vet vad det är), då gjorde han en ny grimas och så sa han: "Men du är ju van med smärta då du är tatuerad." Då sa jag att jag började med det innan tatueringen och sedan sa jag att man vänjer sig och att det inte gör ont efter ett tag.
Efter det kom vi in på orättvisorna om att kvinnor ska vara hårlösa och raka benen och under armarna men att männen inte behöver det, utan att de kan bara ligga på rygg och dricka öl. Kul att höra att en man tycker att det är orättvist.
Sedan sa han att det är vanligt nu för tiden att killar vaxar sig och sminkar sig och det tycker han var konstigt, för i hans ögon är det bögigt och sådant tycker han är äckligt. Då sa jag: "Jag gillar inte det heller. Förstår inte varför de gör det. Men jag skulle inte säga bögigt, utan mer omanligt" och då sa han: "Ja, så heter det ja. Omanligt."
Han skiljer på vacker och sexig ("Det beror på vad man ska ha dem till. Bara sex så går det bra med en blond med stora pattar.") och han föredrar mörkhåriga kvinnor flera gånger om framför blonda.
Sedan pratade vi lite om gener och han sa att en vacker dag kommer det inte att finnas några blåögda människor kvar, men det tror jag inte kommer att hända. Det kommer nog bli mer sällsynt, men det kommer inte att försvinna helt. Då sa han att han visst trodde det då det är så många tattare och juggar här i landet. Så då frågade jag: "Så alla som är mörkhåriga är tattare?" och han bara nickade och höll med (vi är ju båda naturligt mörkhåriga och hon är färgad mörk fram till den 4/5).
Fick reda på att hans frus morfar var en ungersk jude som överlevde att sitta i ett av de större koncentrationslägren och hennes mormor var väldigt svensk (blond och blåögd) och att hon (frun) har ett jädrans humör. På något sätt så passade det fint att berätta att jag är av vallonskt ursprung och att min pappa är som hans fru: väldigt mörkhårig och brunögd.
Bäst som jag stod där så ringde det på deras sidotelefon. Han svarade: "Receptionen" och sedan blev han mjuk i rösten och då förstod man att det var ett privatsamtal. Hon sa att det var antingen en syster, fru eller hans dotter som ringde. Det jag tänkte på var att den rösten han har när han pratar med någon kvinna ur familjen/släkten är den rösten han har när han pratar med mig i telefon...
Han har aldrig haft hål i tänderna, men han har en rotfylld tand och det kommer sig av att han bet av en tand en gång när han åt revbensspjäll (han älskar att gnaga på ben och äta brosket), men han gick inte till tandläkaren direkt, utan väntade väldigt länge. När det började göra jätteont gick han och då gick det inte att göra så mycket annat att göra än att göra en rotfyllning.
Han sa att kaffekask är gott och då frågade jag om "receptet". Han har druckit det hos sin bror (stor familj han har verkar det som) och då gjorde han som följer:
1. Lägg ett kopparmynt i botten på en kopp/mugg.
2. Häll på med kaffe tills dess att du inte ser myntet.
3. Häll sedan i spriten tills dess att du ser myntet igen.
Sedan kan man ju välja när man vill se myntet igen. Har man dålig syn så kan man behöva spä ut kaffet rejält. Eller så kan man, som han föreslog, ta en droppe kaffe i flaskan och hävda att det är kaffekask...
Han kommer att vara ledig de två första veckorna i juli så då kommer det att regna enligt honom. Då sa jag att jag hade beställt sol så den kommer att skina lokalt över Råcksta (jag är ju ledig de tre första veckorna juli). Han frågade även vad jag skulle göra i helgen och jag har ju inget planerat så jag sa inget speciellt och då sa han att han inte heller skulle göra det. Kanske renovera lite hemma. Så det blir inte några långfärdsskridskor på Drevviken för honom den här helgen.
Jag berättade att vi på onsdag och torsdag kommer att ha två vikarier då vi ska vara på konferens. Då sa han: "Men det kommer väl inte bli någon skillnad?" Jag låtsades inte förstå vad han menade så jag sa: "Jag tänkte på när det är besök och paket" och då sa han: "Jag menade att det inte kommer att bli någon skillnad på kvalitén, det trodde jag att du fattade." Då sa jag: "Jo, det gjorde jag, men jag ville inte förstå."
När jag stod där så tyckte hon att det var dags för dem att bjuda tillbaka lite, så jag fick kakor där. Havreflarn med choklad. En plastburk (sådana runda som finns att köpa i handeln) kostar i deras affär fyra kronor. Då tyckte jag att det var orättvist att vi inte får handla där och så sa jag lite på skoj: "Men kan ni inte köpa sådana till oss..?" Då sa han: "Visst kan vi det. Inga problem. Jag köper det nästa gång jag handlar kakor så kör vi lite under bordet sådär..." Så nu har jag skaffat mig en som inte har något emot att köpa saker åt mig i den butiken.
Jag kom upp ungefär en timme senare och en halvtimme senare så var det dags för lunch och jag tyckte att om man har inlett dagen onyttigt kunde jag fortsätta den onyttigt så jag åt en dubbel hamburgare med ost mellan och till det var det stekt potatis. Så nu mår jag förmodligen som jag förtjänar.
13:22 ringer hon upp och säger att det är ett paket att hämta och så är det tyst två sekunder så säger hon: "Men [namn] säger att han kan komma upp med det när han ska upp och träna. Han ska bara dricka upp kaffet först" då sa jag. "Hälsa honom att det är jättesnällt" och det skulle hon. Tyvärr så kom personen i fråga upp med det paketet själv fyra minuter senare.
Snackade till mig skjuts hem och det var inte helt fel att få åka bil ända till porten. Så därför blev det bara ett: "Hej då. Trevlig helg. Jag får skjuts idag. Ända fram till porten." till de två som satt där nere (Han och den andra snacksaliga vakten). Vet inte om de ens hann reagera på att det var jag som flög ut genom dörrarna och än mindre om de svarade på det jag sa.
Kommer in till receptionen och där sitter hon och den där lite urflippade vakten (hon börjar 07:30 och han låser upp och börjar då 06:00). När jag är på väg in genom de dörrarna som ligger efter receptionen så hör jag henne säga: "Har du klippt dig [namn]?" Jag svarar: "Ja, det har jag och du är den första som har sett det." Kul att någon frågar det. Visserligen har jag oftast uppsatt hår och idag har jag helt utsläppt. Det var lite dåligt med tid i morse av någon anledning...
Fredag innebar mackor och sedan blev det tårta då vi har en som fyller 40 på söndag. Sedan har min ena kollega med sig sina barn här (så det är liv och rörelse fram till 13:15 idag) och de hade fått med sig chips så de gick och delade ut chips här. Så dagen började nyttigt.
Jag fick gå och hämta ett paket idag igen. Stackars mig... Fick med mig Vänner-boxen år fyra att lämna tillbaka och jag gick ner runt 10-tiden. När jag kommer ner så har de skiftat plats vilket jag inte förstår varför de har gjort, men det är deras grej. Sedan sa hon till honom: "[Hans namn] Ser du något annorlunda med [namn]?" Då tittade han på mig i ungefär femton sekunder och så sa han: "Har du klippt dig?" Jag är imponerad över att han tog det alternativet på en gång. Sedan sa jag till henne att jag blev paff över att hon såg att jag hade klippt mig. Då sa hon att hon tyckte att det såg så rakt och fint ut, så att det var därför hon undrade. Fick höra av henne att hon tyckte att jag passade jättebra i utsläppt hår.
Hon berättade att hennes dotter har fått vattkoppor och hon hoppas att sonen får det snart också och att hon kommer att vabba måndag, tisdag och onsdag. Sedan skvallrade hon på honom och sa att han en gång hade ätit chokladpudding med vispgrädde till frukost och det kunde jag inte låta bli att pika honom för.
Sedan frågade jag honom hur det gick med att äta varje 2,5 timme och han sa att det gick bra och att han trodde att han hade gått ner lite i vikt så att till sommaren kommer han vara en Marcus Schenkenberg så att han skulle raka magen nu. Då sa jag att man inte rakar magen utan vaxar den och då gjorde han en grimas och sa att han försökte rycka ett hår med en pincett en gång och tyckte att det gjorde jätteont.
Sedan frågade han om vi (jag och tjejen) vaxade eller rakade, då sa jag att jag epilerade. Då frågade han: "Är det en sådan där apparat som rycker ut..?" och jag sa ja (blev imponerad över att han visste vad det var då många kvinnliga kollegor inte vet vad det är), då gjorde han en ny grimas och så sa han: "Men du är ju van med smärta då du är tatuerad." Då sa jag att jag började med det innan tatueringen och sedan sa jag att man vänjer sig och att det inte gör ont efter ett tag.
Efter det kom vi in på orättvisorna om att kvinnor ska vara hårlösa och raka benen och under armarna men att männen inte behöver det, utan att de kan bara ligga på rygg och dricka öl. Kul att höra att en man tycker att det är orättvist.
Sedan sa han att det är vanligt nu för tiden att killar vaxar sig och sminkar sig och det tycker han var konstigt, för i hans ögon är det bögigt och sådant tycker han är äckligt. Då sa jag: "Jag gillar inte det heller. Förstår inte varför de gör det. Men jag skulle inte säga bögigt, utan mer omanligt" och då sa han: "Ja, så heter det ja. Omanligt."
Han skiljer på vacker och sexig ("Det beror på vad man ska ha dem till. Bara sex så går det bra med en blond med stora pattar.") och han föredrar mörkhåriga kvinnor flera gånger om framför blonda.
Sedan pratade vi lite om gener och han sa att en vacker dag kommer det inte att finnas några blåögda människor kvar, men det tror jag inte kommer att hända. Det kommer nog bli mer sällsynt, men det kommer inte att försvinna helt. Då sa han att han visst trodde det då det är så många tattare och juggar här i landet. Så då frågade jag: "Så alla som är mörkhåriga är tattare?" och han bara nickade och höll med (vi är ju båda naturligt mörkhåriga och hon är färgad mörk fram till den 4/5).
Fick reda på att hans frus morfar var en ungersk jude som överlevde att sitta i ett av de större koncentrationslägren och hennes mormor var väldigt svensk (blond och blåögd) och att hon (frun) har ett jädrans humör. På något sätt så passade det fint att berätta att jag är av vallonskt ursprung och att min pappa är som hans fru: väldigt mörkhårig och brunögd.
Bäst som jag stod där så ringde det på deras sidotelefon. Han svarade: "Receptionen" och sedan blev han mjuk i rösten och då förstod man att det var ett privatsamtal. Hon sa att det var antingen en syster, fru eller hans dotter som ringde. Det jag tänkte på var att den rösten han har när han pratar med någon kvinna ur familjen/släkten är den rösten han har när han pratar med mig i telefon...
Han har aldrig haft hål i tänderna, men han har en rotfylld tand och det kommer sig av att han bet av en tand en gång när han åt revbensspjäll (han älskar att gnaga på ben och äta brosket), men han gick inte till tandläkaren direkt, utan väntade väldigt länge. När det började göra jätteont gick han och då gick det inte att göra så mycket annat att göra än att göra en rotfyllning.
Han sa att kaffekask är gott och då frågade jag om "receptet". Han har druckit det hos sin bror (stor familj han har verkar det som) och då gjorde han som följer:
1. Lägg ett kopparmynt i botten på en kopp/mugg.
2. Häll på med kaffe tills dess att du inte ser myntet.
3. Häll sedan i spriten tills dess att du ser myntet igen.
Sedan kan man ju välja när man vill se myntet igen. Har man dålig syn så kan man behöva spä ut kaffet rejält. Eller så kan man, som han föreslog, ta en droppe kaffe i flaskan och hävda att det är kaffekask...
Han kommer att vara ledig de två första veckorna i juli så då kommer det att regna enligt honom. Då sa jag att jag hade beställt sol så den kommer att skina lokalt över Råcksta (jag är ju ledig de tre första veckorna juli). Han frågade även vad jag skulle göra i helgen och jag har ju inget planerat så jag sa inget speciellt och då sa han att han inte heller skulle göra det. Kanske renovera lite hemma. Så det blir inte några långfärdsskridskor på Drevviken för honom den här helgen.
Jag berättade att vi på onsdag och torsdag kommer att ha två vikarier då vi ska vara på konferens. Då sa han: "Men det kommer väl inte bli någon skillnad?" Jag låtsades inte förstå vad han menade så jag sa: "Jag tänkte på när det är besök och paket" och då sa han: "Jag menade att det inte kommer att bli någon skillnad på kvalitén, det trodde jag att du fattade." Då sa jag: "Jo, det gjorde jag, men jag ville inte förstå."
När jag stod där så tyckte hon att det var dags för dem att bjuda tillbaka lite, så jag fick kakor där. Havreflarn med choklad. En plastburk (sådana runda som finns att köpa i handeln) kostar i deras affär fyra kronor. Då tyckte jag att det var orättvist att vi inte får handla där och så sa jag lite på skoj: "Men kan ni inte köpa sådana till oss..?" Då sa han: "Visst kan vi det. Inga problem. Jag köper det nästa gång jag handlar kakor så kör vi lite under bordet sådär..." Så nu har jag skaffat mig en som inte har något emot att köpa saker åt mig i den butiken.
Jag kom upp ungefär en timme senare och en halvtimme senare så var det dags för lunch och jag tyckte att om man har inlett dagen onyttigt kunde jag fortsätta den onyttigt så jag åt en dubbel hamburgare med ost mellan och till det var det stekt potatis. Så nu mår jag förmodligen som jag förtjänar.
13:22 ringer hon upp och säger att det är ett paket att hämta och så är det tyst två sekunder så säger hon: "Men [namn] säger att han kan komma upp med det när han ska upp och träna. Han ska bara dricka upp kaffet först" då sa jag. "Hälsa honom att det är jättesnällt" och det skulle hon. Tyvärr så kom personen i fråga upp med det paketet själv fyra minuter senare.
Snackade till mig skjuts hem och det var inte helt fel att få åka bil ända till porten. Så därför blev det bara ett: "Hej då. Trevlig helg. Jag får skjuts idag. Ända fram till porten." till de två som satt där nere (Han och den andra snacksaliga vakten). Vet inte om de ens hann reagera på att det var jag som flög ut genom dörrarna och än mindre om de svarade på det jag sa.
Grekiskt
Mmmm... Har nyss kommit tillbaka från lunchen. Den kollegan i växeln jag kommer bäst överens med behövde åka till Haninge C för att köpa en födelsedagspresent till sin svägerska och hon undrade om jag ville följa med och det ville jag, för hon tänkte äta på den grekiska restaurangen där.
Jag åt ett kebabspett med pommes stripes och massa tzatziki till. Och det var först efter det att man kom därifrån som man kände hur mycket vitlök det var i den. Men jag tror inte att någon bryr sig här direkt då alla gillar vitlök.
Min kollega (som körde sin nya bil) var den som stolpade fram till den låsta dörren vid receptionen själv, men hon hade inte sitt passerkort uppe så jag tog fram mitt som hänger i mina byxor. Och precis när jag har kortet uppe vid avläsaren för att dra det så säger det klick i dörren och vi vänder oss om och tackar och ser tre flinande väktare bakom disken. Jag vet inte vem av dem som tryckte på knappen, men Han var den som flinade mest och det känns som att han är den troligaste kandidaten till att göra det då det är väldigt sällan som hon trycker på knappen när jag ska gå in med ett paket och vikarien (samma tjej som igår) nog inte vågar göra det.
Sedan tror jag inte att det är så många som han gör så med. Under alla de tillfällena som jag har stått där nere så har en hel del gjort som vi gjorde idag och bara ställt sig framför dörren (med skillnaden att inte göra någon ansats att ta upp kortet) och bara tittat på dem i växeln. Men de öppnar inte förrän personen i fråga ber dem att trycka på knappen. Men jag tycker att det är kul med vuxna människor som har barnasinnet kvar.
Det blev inget sagt mellan oss idag och närjag gick idag så satt hans chef bredvid honom och visade honom något på datorn så jag ville inte störa för mycket. Jag stannade till och vinkade då jag såg at han tittade upp och log trots att hans chef fortfarande satt och pratade med honom och han vinkade tillbaka och då reagerade chefen och han sa lite frånvarande: "Hej" och då sa jag: "Hej då!" Då sa hans chef: "Oj då. Det där lät ju som att vi är glada över att du går, men det var inte menat så." Då sa jag: "Det är lugnt. Jag är van vi han som sitter där bredvid dig", då skrattade han till lite och så sa jag hej då och de sa hej då och så gick jag.
Jag åt ett kebabspett med pommes stripes och massa tzatziki till. Och det var först efter det att man kom därifrån som man kände hur mycket vitlök det var i den. Men jag tror inte att någon bryr sig här direkt då alla gillar vitlök.
Min kollega (som körde sin nya bil) var den som stolpade fram till den låsta dörren vid receptionen själv, men hon hade inte sitt passerkort uppe så jag tog fram mitt som hänger i mina byxor. Och precis när jag har kortet uppe vid avläsaren för att dra det så säger det klick i dörren och vi vänder oss om och tackar och ser tre flinande väktare bakom disken. Jag vet inte vem av dem som tryckte på knappen, men Han var den som flinade mest och det känns som att han är den troligaste kandidaten till att göra det då det är väldigt sällan som hon trycker på knappen när jag ska gå in med ett paket och vikarien (samma tjej som igår) nog inte vågar göra det.
Sedan tror jag inte att det är så många som han gör så med. Under alla de tillfällena som jag har stått där nere så har en hel del gjort som vi gjorde idag och bara ställt sig framför dörren (med skillnaden att inte göra någon ansats att ta upp kortet) och bara tittat på dem i växeln. Men de öppnar inte förrän personen i fråga ber dem att trycka på knappen. Men jag tycker att det är kul med vuxna människor som har barnasinnet kvar.
Det blev inget sagt mellan oss idag och närjag gick idag så satt hans chef bredvid honom och visade honom något på datorn så jag ville inte störa för mycket. Jag stannade till och vinkade då jag såg at han tittade upp och log trots att hans chef fortfarande satt och pratade med honom och han vinkade tillbaka och då reagerade chefen och han sa lite frånvarande: "Hej" och då sa jag: "Hej då!" Då sa hans chef: "Oj då. Det där lät ju som att vi är glada över att du går, men det var inte menat så." Då sa jag: "Det är lugnt. Jag är van vi han som sitter där bredvid dig", då skrattade han till lite och så sa jag hej då och de sa hej då och så gick jag.
Slut på lugnet
Jahapp... Så var hon tillbaka idag igen och med henne är det slut på lugnet. Får se när vår chef tar tag i henne och pratar lite med henne om hennes arbetssätt. Hoppas att det blir snart.
Idag har vi lite problem med telefonerna. Vissa linjer sprakar något så enormt mycket så man hör inte riktigt vad den i andra änden säger. Oerhört jobbigt.
Var nere och hämtade ett paket idag. Gick ned dit 09:40 och jag hade med mig två Map-pennor (kunde inte ta fler då de är slut här uppe hos oss) då de som de har fått har tagit slut. Det verkar som att pennorna är hårdvaluta där nere då de bara försvinner. Jag kom ner och Han sitter på hennes plats och på hans plats sitter det en ny tjej.
Jag går fram och lämnar över pennorna och han säger: "Åh titta. Vi får presenter." Sedan så säger han att han håller på att lära upp den tjejen som sitter där nere och jag presenterar mig för henne. Sedan säger jag: "Är han duktig på att lära ut? Fattar du vad han menar?" och hon säger att han är jätteduktig på det och då säger han: "Där ser du. Jag är bra på något."
Sedan pratar vi lite till och så lutar jag mig fram lite över disken och pekar på paketet och säger: "Ska jag inte få det där paketet någongång?" och då säger han: "Jaha, det var därför du kom ner. Inte bara för att vara snäll och ge oss pennor."
Bäst som jag står där så kommer det en som jag känner igen. Hon jobbar på kontoret i Jönköping och hon skriver in sig och så säger hon: "Är du på väg upp eller?" och då kunde jag inte säga nej så jag säger ja. Då säger han: "Jasså, det blir bara en snabbis idag" och visserligen ler han när han säger det, men det finns en liten underton av besvikelse där. Det gillar jag. Så tio minuter efter att jag gick ned dit så kommer jag upp. Men hon som har pennorna sa idag att det skulle komma fler idag, så jag får väl ta och gå ner med fler senare idag eller om jag tar det när jag går hem.
Idag var jag och åt vid Lagena med några kollegor. Och som vanligt så kan jag ju inte åka dit och äta utan att ta med några kakor och lämna dem i receptionen (och fick höra: "Men du är ju för gullig!"). Jag åt en jättegod biffwok i ostronsås med ris. Vi kom tillbaka 12:40 och jag kom upp till min plats 13:30. Jag ville ju visa min sociala sida mot vikarien också. Det skadar inte att vara trevlig även mot dem. Det blev inget seriösare snack, utan rent allmänt snack. Det jag fick veta om honom rent privat var att han när han var liten mer eller mindre var hos sin mormor och morfar varje dag och att hans fru föddes när hennes mamma var 45 år.
Och nu vet jag inte vad jag ska tro om honom för han tror fullt och fast på apteorin, så han tror att vi härstammar från dem i alla fall, men å andra sidan så verkar han ändå tro på att man kommer någonstans när man dör. Han börjar låta mer och mer som jag gör. Sedan sa han att han har börjat med en mat- och sovklocka. Han ska göra så att han äter något varje 2,5 timme. Så han har börjat trappa ner och det beror på att han har börjat få problem med sin mage.
Sedan sa han att han vill slänga ut en del byråer som de har där som de inte använder. Då sa hon: "Men var ska du då ha dina tidningar?" och hon betonade det så att man bara kunde tyda det på ett sätt. När hon själv hörde hur det lät försökte hon ta tillbaka det, men det var ju försent. Men jag sa att det var lugnt. Det finns ju de där tidningarna som män tar med sig när de går på toa. Och då sa han att det är precis det han gör med de här. Men det var inte frågan om sådana tidningar utan det är Illustrerad Vetenskap han läser. Sedan vet han ju att de där andra tidningarna har intressanta artiklar och att det är av den anledningen man läser dem...
När jag gick hem idag tyckte jag att jag kunde slänga ner två pennor till så att de hade en av varje färg. När jag kom ner så satt han ensam och hade lite jobb att göra på datorn som står lite längre bak så han satt vid den. Jag la pennorna på disken och sa att de nu hade fått två till så att de har en av varje färg och då sa han: "Men du är ju en ängel!" och lite senare sa han att jag var gullig (det gör han ganska ofta när jag är snäll och kommer med något åt dem). Eftersom jag såg att han var lite upptagen så tänkte jag att det är nog bäst att gå så han får jobba ifred och det sa jag till honom men det tyckte han inte alls att jag skulle göra och två minuter senare var han klar med det han gjorde. Så det är inte alltid jag som håller kvar mig där, det är även han som vill att jag ska stanna lite. Men jag såg till att inte missa bussen idag så jag gick 16:26 vilket nog var bra då jag mötte hans chef i dörren och minuten innan kom fastighetsansvarige. Jag vill ju inte att folk ska börja prata. Men det är kul att få det bekräftat att han trivs lika mycket med mig som jag med honom.
Idag har vi lite problem med telefonerna. Vissa linjer sprakar något så enormt mycket så man hör inte riktigt vad den i andra änden säger. Oerhört jobbigt.
Var nere och hämtade ett paket idag. Gick ned dit 09:40 och jag hade med mig två Map-pennor (kunde inte ta fler då de är slut här uppe hos oss) då de som de har fått har tagit slut. Det verkar som att pennorna är hårdvaluta där nere då de bara försvinner. Jag kom ner och Han sitter på hennes plats och på hans plats sitter det en ny tjej.
Jag går fram och lämnar över pennorna och han säger: "Åh titta. Vi får presenter." Sedan så säger han att han håller på att lära upp den tjejen som sitter där nere och jag presenterar mig för henne. Sedan säger jag: "Är han duktig på att lära ut? Fattar du vad han menar?" och hon säger att han är jätteduktig på det och då säger han: "Där ser du. Jag är bra på något."
Sedan pratar vi lite till och så lutar jag mig fram lite över disken och pekar på paketet och säger: "Ska jag inte få det där paketet någongång?" och då säger han: "Jaha, det var därför du kom ner. Inte bara för att vara snäll och ge oss pennor."
Bäst som jag står där så kommer det en som jag känner igen. Hon jobbar på kontoret i Jönköping och hon skriver in sig och så säger hon: "Är du på väg upp eller?" och då kunde jag inte säga nej så jag säger ja. Då säger han: "Jasså, det blir bara en snabbis idag" och visserligen ler han när han säger det, men det finns en liten underton av besvikelse där. Det gillar jag. Så tio minuter efter att jag gick ned dit så kommer jag upp. Men hon som har pennorna sa idag att det skulle komma fler idag, så jag får väl ta och gå ner med fler senare idag eller om jag tar det när jag går hem.
Idag var jag och åt vid Lagena med några kollegor. Och som vanligt så kan jag ju inte åka dit och äta utan att ta med några kakor och lämna dem i receptionen (och fick höra: "Men du är ju för gullig!"). Jag åt en jättegod biffwok i ostronsås med ris. Vi kom tillbaka 12:40 och jag kom upp till min plats 13:30. Jag ville ju visa min sociala sida mot vikarien också. Det skadar inte att vara trevlig även mot dem. Det blev inget seriösare snack, utan rent allmänt snack. Det jag fick veta om honom rent privat var att han när han var liten mer eller mindre var hos sin mormor och morfar varje dag och att hans fru föddes när hennes mamma var 45 år.
Och nu vet jag inte vad jag ska tro om honom för han tror fullt och fast på apteorin, så han tror att vi härstammar från dem i alla fall, men å andra sidan så verkar han ändå tro på att man kommer någonstans när man dör. Han börjar låta mer och mer som jag gör. Sedan sa han att han har börjat med en mat- och sovklocka. Han ska göra så att han äter något varje 2,5 timme. Så han har börjat trappa ner och det beror på att han har börjat få problem med sin mage.
Sedan sa han att han vill slänga ut en del byråer som de har där som de inte använder. Då sa hon: "Men var ska du då ha dina tidningar?" och hon betonade det så att man bara kunde tyda det på ett sätt. När hon själv hörde hur det lät försökte hon ta tillbaka det, men det var ju försent. Men jag sa att det var lugnt. Det finns ju de där tidningarna som män tar med sig när de går på toa. Och då sa han att det är precis det han gör med de här. Men det var inte frågan om sådana tidningar utan det är Illustrerad Vetenskap han läser. Sedan vet han ju att de där andra tidningarna har intressanta artiklar och att det är av den anledningen man läser dem...
När jag gick hem idag tyckte jag att jag kunde slänga ner två pennor till så att de hade en av varje färg. När jag kom ner så satt han ensam och hade lite jobb att göra på datorn som står lite längre bak så han satt vid den. Jag la pennorna på disken och sa att de nu hade fått två till så att de har en av varje färg och då sa han: "Men du är ju en ängel!" och lite senare sa han att jag var gullig (det gör han ganska ofta när jag är snäll och kommer med något åt dem). Eftersom jag såg att han var lite upptagen så tänkte jag att det är nog bäst att gå så han får jobba ifred och det sa jag till honom men det tyckte han inte alls att jag skulle göra och två minuter senare var han klar med det han gjorde. Så det är inte alltid jag som håller kvar mig där, det är även han som vill att jag ska stanna lite. Men jag såg till att inte missa bussen idag så jag gick 16:26 vilket nog var bra då jag mötte hans chef i dörren och minuten innan kom fastighetsansvarige. Jag vill ju inte att folk ska börja prata. Men det är kul att få det bekräftat att han trivs lika mycket med mig som jag med honom.
Lungt och skönt
Idag är en här i växeln på pappersskola och det är så lugnt och skönt här idag så oj, om du bara visste vad vi njuter. Konstigt hur pass en person kan ha så mycket inverkan på oss andra. Igår pratade vi om att köpa nya arbetskläder till sommaren och vi har väl varit ganska länge inne på en väst, men som modet ser ut just nu så är det svårt att hitta bra västar. Det säger vi och då säger hon: "Men har man bara tillräckligt med pengar så kan man köpa det." I det här fallet säger hon det bara för att säga emot oss andra. Hon vet lika väl som vi andra att vi inte har råd att låta sy upp fyra västar till oss här i växeln.
I vilket fall som helst är det lugnt och skönt här idag tycker jag även fast det ringer på lite då och då. Och eftersom vi bara är två i växeln fram till 11 på dagarna då vår tredje kollega jobbar med inköp tills dess så ryckte vår chef in lite. Hon kände att hon behövde praoa lite. Hon tycker att det är bra att kunna lite om jobbet som hennes underställda utför. Så när min kollega smet ner för att röka så satte hon sig på hennes plats då hon hade hört att det fanns paket att hämta nere i receptionen. När min kollega kom upp fem minuter senare så lämnade hon hennes plats och tog min plats så jag kunde gå och hämta paket.
Så när klockan var 09:40 (på ett ungefär) gick jag och hämtade pirran då det var stora och många paket. När jag kom ner så var det bara hon som satt där. Men jag lassade på fyra pärmpaket och stannade kvar och pratade ändå. Jag kan ju inte vara för uppenbar. När vi hade stått och samtalat i några minuter så kommer Han ut (han hade varit på toa). Och när han kommer ut så tar han över direkt. Och det utan att jag gör något annat än samtalar med henne. När han gör det så börjar hon leta saker på nätet så jag "tvingas" till att titta på honom när han pratar och han "tvingas" titta på mig. Vi "tvingas" att prata med varandra helt enkelt.
Så säger han: "Igår sprang jag åtta kilometer" och så tittar han på henne som börjar skratta. Av den reaktionen så förstår jag att han ljuger. Efter ett tag så säger jag till henne: "Jag antar att du känner till sträckan och vet hur långt han sprang" och då sa hon: "Jag gör ju det och det kan vara högst fem kilometer." Då säger han: "Det är ingen som tror på mig" och då säger jag: "Men jag tror på dig..." och då sa han: "Tack!"
Vi pratar lite om ditt och datt när hon helt plötsligt säger: "Att det ska vara så svårt att hitta frisyrer på nätet. Det finns massor för hästar och hundar, men inte för mig." Det visar sig att hon ska blondera sig nu till sommaren just för att det är sommar. Då sa han: "Oj då. Då får jag se till att hålla händerna i styr."
Sedan sa han att det vore bra om man bara kunde ha en gest för att avsluta samtalet man är inne i om man inte vill prata mer med personen och så kommer han på att man kunde sätta händerna över öronen för att markera att samtalet var slut. Då sa han att vi (han och jag) då kunde ha ett hemligt språk när vi pratade.
När vi står där så kommer det in flera besök och efter ett av dem så gör han den där gesten han brukar göra ibland och när personen var bakom stängda dörrar så säger jag: "Jag vill nog inte veta vad du gör för gest när jag går härifrån." Då tittar han på mig och så säger han att han inte gör någon gest då, då han bara gör det med personer han inte gillar. Sedan säger han att om det kommer någon som han inte är så förtjust i och pratar en längre tid så går han från platsen och sätter sig i köket ett tag. Han tycker inte att det finns någon anledning att sitta och prata med en person han inte gillar.
Och när han säger det så sa jag: "Men då var det som med [namn] igår. Han gick ju ut och satte sig." Då sa han: "Ja, men [namn] har lite problem med det där. Han är så ung och oerfaren. Han är lite blyg av sig." Mitt svar på det blev: "Jaha du. Säkert." Sedan sa han: "Han satt och tittade på den här bilden hela kvällen igår" och så tog han fram bilden på min tatuering som de har tejpat upp(!) på insidan av disken. Sedan sa han: "Man kan ju undra vad han gjorde samtidigt som han tittade på den." Då låtsades jag bli lite småäcklad och vände mig om och skrattade samtidigt som jag sa: "Usch." Sedan tog han fram den andra bilden på Kungsboan och så sa han: "Eller det kanske var den här bilden han använde."
Strax innan jag gick så undrade han om det går att hitta en avståndsräknare på nätet som man kan använda till kartorna på nätet (hitta.se och eniro). Då sa jag att man borde kunna hitta och så sa jag: "Men det är väl bara att du letar lite." Då tittade han på mig och så satte han händerna över öronen och så skrattade vi alla tre.
Så tog jag pirran och gick mot dörren och när jag hade öppnat den så ropade hon på mig. Så då vände jag mig om och då gjorde hon den där gesten och då tyckte han att hon var taskig så han gjorde den gesten åt henne i stället samtidigt som han sa till mig att han aldrig skulle göra så bakom ryggen på mig. Jag kom upp till min plats klockan 10:10.
När jag gick idag så stod det en man framme vid disken så då ville jag inte störa alltför mycket, så jag ställde mig ett par meter från disken och vinkade. Då sa han: "Hej då [namn]" och så log han brett. Då sa jag: "Men måste du se så glad ut över att jag går?" Då ändrade han minen och drog ner mungiporna och sa lite sorgset: "Hej då [namn]" och då svarade jag: "Hej då [namn]" och så vinkade jag lite och gick ut genom dörren.
I vilket fall som helst är det lugnt och skönt här idag tycker jag även fast det ringer på lite då och då. Och eftersom vi bara är två i växeln fram till 11 på dagarna då vår tredje kollega jobbar med inköp tills dess så ryckte vår chef in lite. Hon kände att hon behövde praoa lite. Hon tycker att det är bra att kunna lite om jobbet som hennes underställda utför. Så när min kollega smet ner för att röka så satte hon sig på hennes plats då hon hade hört att det fanns paket att hämta nere i receptionen. När min kollega kom upp fem minuter senare så lämnade hon hennes plats och tog min plats så jag kunde gå och hämta paket.
Så när klockan var 09:40 (på ett ungefär) gick jag och hämtade pirran då det var stora och många paket. När jag kom ner så var det bara hon som satt där. Men jag lassade på fyra pärmpaket och stannade kvar och pratade ändå. Jag kan ju inte vara för uppenbar. När vi hade stått och samtalat i några minuter så kommer Han ut (han hade varit på toa). Och när han kommer ut så tar han över direkt. Och det utan att jag gör något annat än samtalar med henne. När han gör det så börjar hon leta saker på nätet så jag "tvingas" till att titta på honom när han pratar och han "tvingas" titta på mig. Vi "tvingas" att prata med varandra helt enkelt.
Så säger han: "Igår sprang jag åtta kilometer" och så tittar han på henne som börjar skratta. Av den reaktionen så förstår jag att han ljuger. Efter ett tag så säger jag till henne: "Jag antar att du känner till sträckan och vet hur långt han sprang" och då sa hon: "Jag gör ju det och det kan vara högst fem kilometer." Då säger han: "Det är ingen som tror på mig" och då säger jag: "Men jag tror på dig..." och då sa han: "Tack!"
Vi pratar lite om ditt och datt när hon helt plötsligt säger: "Att det ska vara så svårt att hitta frisyrer på nätet. Det finns massor för hästar och hundar, men inte för mig." Det visar sig att hon ska blondera sig nu till sommaren just för att det är sommar. Då sa han: "Oj då. Då får jag se till att hålla händerna i styr."
Sedan sa han att det vore bra om man bara kunde ha en gest för att avsluta samtalet man är inne i om man inte vill prata mer med personen och så kommer han på att man kunde sätta händerna över öronen för att markera att samtalet var slut. Då sa han att vi (han och jag) då kunde ha ett hemligt språk när vi pratade.
När vi står där så kommer det in flera besök och efter ett av dem så gör han den där gesten han brukar göra ibland och när personen var bakom stängda dörrar så säger jag: "Jag vill nog inte veta vad du gör för gest när jag går härifrån." Då tittar han på mig och så säger han att han inte gör någon gest då, då han bara gör det med personer han inte gillar. Sedan säger han att om det kommer någon som han inte är så förtjust i och pratar en längre tid så går han från platsen och sätter sig i köket ett tag. Han tycker inte att det finns någon anledning att sitta och prata med en person han inte gillar.
Och när han säger det så sa jag: "Men då var det som med [namn] igår. Han gick ju ut och satte sig." Då sa han: "Ja, men [namn] har lite problem med det där. Han är så ung och oerfaren. Han är lite blyg av sig." Mitt svar på det blev: "Jaha du. Säkert." Sedan sa han: "Han satt och tittade på den här bilden hela kvällen igår" och så tog han fram bilden på min tatuering som de har tejpat upp(!) på insidan av disken. Sedan sa han: "Man kan ju undra vad han gjorde samtidigt som han tittade på den." Då låtsades jag bli lite småäcklad och vände mig om och skrattade samtidigt som jag sa: "Usch." Sedan tog han fram den andra bilden på Kungsboan och så sa han: "Eller det kanske var den här bilden han använde."
Strax innan jag gick så undrade han om det går att hitta en avståndsräknare på nätet som man kan använda till kartorna på nätet (hitta.se och eniro). Då sa jag att man borde kunna hitta och så sa jag: "Men det är väl bara att du letar lite." Då tittade han på mig och så satte han händerna över öronen och så skrattade vi alla tre.
Så tog jag pirran och gick mot dörren och när jag hade öppnat den så ropade hon på mig. Så då vände jag mig om och då gjorde hon den där gesten och då tyckte han att hon var taskig så han gjorde den gesten åt henne i stället samtidigt som han sa till mig att han aldrig skulle göra så bakom ryggen på mig. Jag kom upp till min plats klockan 10:10.
När jag gick idag så stod det en man framme vid disken så då ville jag inte störa alltför mycket, så jag ställde mig ett par meter från disken och vinkade. Då sa han: "Hej då [namn]" och så log han brett. Då sa jag: "Men måste du se så glad ut över att jag går?" Då ändrade han minen och drog ner mungiporna och sa lite sorgset: "Hej då [namn]" och då svarade jag: "Hej då [namn]" och så vinkade jag lite och gick ut genom dörren.
Ja må jag leva...
Ja, det var ju en jävla dag att fylla år på. En måndag. Men det är väldigt fint väder i alla fall och jag funderar väl på att ta en promenad efter lunchen idag bara för att få njuta av sol och värme ett tag.
Hittills är det åtta stycken på jobbet som har grattat mig. Det är ju knappast så att jag har sagt det till alla, men de jag har sagt det till kom ihåg det idag. En som jag inte ens har sagt det till hade skickat ett mail och han hade även koll på hur gammal jag blev. Han är nog den som överraskade mig mest.
Ska väl även bjuda på lite irländsk chokladtårta här på jobbet. Det är en av de godaste tårtorna som jag någonsin har ätit och alla som jag har bjudit på den här tårtan tycker att den är jättegod. Tänkte väl även kila ner med en bit var till dem där nere i receptionen också.
En liten kul grej som inträffade i onsdags när jag var nere och hämtade det där paketet var att några fastighetsskötare höll på att fixa grinden utanför receptionen och de skulle behöva en grej och de hade frågat honom om de hade den i någon låda i receptionen. Han hade letat men inte hittat den så när en av dem frågade honom så sa han att den inte fanns där. Då tog den killen och tittade lite själv och hittade den. Han hittade till och med två stycken och då blev det lite liv där bakom, han hotade med att köra upp den på ett ställe på Honom dit solens strålar inte når och det blev lite "handgemäng" dem emellan och då sa Han. "Tänk på att jag har utökat tjänstemannaskydd" (han är ju väktare). När han var på väg där ifrån (fortfarande käbblandes med vissa "grova" ord inblandade) och då sa Han: "Men du. Tänk på att det är en dam närvarande" och då sa elkillen: "Jo, jag vet. Hon är klädd i en vit skjorta." Och om du undrar så var det knappast mig han åsyftade, utan en viss Securitasvakt...
Och jag ser att tidsangivelsen fortfarande är två timmar fel. Men det gör inte mig något. Det ser ju bara ut som att jag skrev det första här i bloggen riktigt tidigt.
Och vad gjorde jag då klockan 12:25? Jo, jag gick ned med två assietter och ett passeringskort som en tjej som har slutat postade till mig så att jag kunde lämna ner det. Omtänksamt tycker jag. Så med kortet i fickan och tårtbitarna på faten knallade jag ned. Mötte några Map:are på vägen dit och de bara skrattade åt mig. När jag kom dit så hade hon inte hunnit gå på lunch än (vilket jag trodde och hoppades att hon skulle ha gjort) så jag gick fram och ställde faten på disken och lämnade över kortet och sa att hon hade slutat. Då frågade han om det var tårtan från när hon slutade, då sa jag att hon hade slutat för flera veckor sedan. Då frågade han: "Men var kommer den här ifrån då?" och på det svarade jag: "Den kommer från mig" och han frågade då: "Varför då?" och då sa hon: "Fyller du år, eller?" och då var jag ju tvungen att erkänna att det var det jag gjorde.
Då fick jag ett grattis från dem båda. Innan hon gick och åt så smakade hon på tårtan och hon tyckte att den var så god så att hon åt upp hela biten innan hon gick och åt lunch. Han sa att han skulle spara sin bit till kaffet, men att han skulle ta en liten smakbit. Och det gjorde han. Sedan tog han en till och en till. Och sedan frågade han om jag hade bakat den själv och när jag sa att jag hade det så sa han att den var jättegod. Då frågade jag om de ville ha receptet och det ville de.
Sedan frågade han: "Fyller du 25?" och då frågade jag hur mycket han ville låna. Det visade sig att han inte ville låna något alls och så tog han fram sin plånbok och tog fram alla pengar han hade där. Det visade sig att han hade hela sin lön där. Det hade blivit en miss och han hade fått sin sita BT-lön som en uttagningsblankett. När han var och lämnade in den på Kassaservice så kunde de inte sätta in på Swedbank så han fick alla tusenlappar i handen. Sedan började vi prata om pengar och det är en diskussion vi inte behöver gå djupare in på.
Sedan frågade hon när hon kom ut en snabbvända hur mycket jag fyllde och jag bar henne gissa och hon trodde 27. Hon såg lite paff ut när jag berättade att det var 32 (det verkar inte som att någon jag berättar det för tror mig då de intve tror att jag är trettio fyllda än). Sedan tyckte han att jag skulle avslöja min hemlighet så att hon kunde se ung ut. Sedan avslöjade han att han också trodde runt den åldern men att han tyckte att det var bättre att dra ifrån lite, för annars skulle det bli ett jävla liv. Sedan fick jag höra att hon är född i slutet av oktober 1974. Jag berättade vad jag fick i födelsedagspresent och då sa han: "Men för det kan du ju ha en utlandssemester. En all inclusive-resa till Malta till exempel."
Jag vet inte om det bara är ett spel för gallerierna, men ibland tycker jag mig ana att han eventuellt kan vara troende på något sätt och någon nivå. Senast idag när vi pratade så nämnde vi något om att om någon gör något dumt så får personen betala för det på ett eller annat sätt. Då sa jag att det finns ju de som inte är annat än elaka genom hela livet och lever tills de blir 99 utan att något ont drabbar dem när de lever. Då sa han något i stil med: "Men när de dött kommer de att få ett rent helvete, om uttrycket ursäktas." Sedan sa han: "Och jag kan lova dig en sak. Du kommer att få det bra." Och om det är så att han är troende så finns det ju då ytterligare en till förklaring till varför han inte agerar. Han är gift (orsak ett) och om han tror att man kommer att straffas för sina handlingar när man dör så... En sak vet jag dock och det är att om ha inte hade varit gift så skulle livet vara bra mycket roligare för mig nu.
En annan sak som gör att jag tror att han är troende är hans kommentar om tatueringar och piercingar. Jag sa att jag såg kroppen som en omålad tavelduk och då sa han något i stil med att han tycker att den mänskliga kroppen är perfekt som den är. Att den är ett mirakel i sig och inte ska ändras på. Visserligen så behöver man inte vara troende för en sådan kommentar, men på det sättet han har sagt de här två sakerna så... Nä, jag vet inte. Han är lite svår.
Vi pratade lite om politik när vi stod där nere och jag tror nog att jag imponerade lite på honom med vissa saker som jag sa (om att välfärden i ett land med ett så högt BNP är så dålig). Han frågade lite om min kollega i cowboyboots. Han tycker att hon klär sig lite som en vänsteranhängare och han har ju rätt. Hon står väldigt mycket till vänster. Hans morfar hade tydligen varit en sosse som hade vissa problem med att vissa familjemedlemmar stod lite åt höger. Han kommer inte ihåg det själv, utan han har fått det berättat för sig.
När vi var inne på det där med politik så kom vi ju även in på arbetsmarknaden och att man måste vara beredd att flytta för att få ett jobb eller inte få någon ersättning när man är mellan 18-24 år. Själv hade han flyttat 60 mil för att han insåg att han inte skulle ha kvar sitt jobb på gjuteriet så länge till och att han ville se något nytt. Fick reda på att han är från Ronneby och om jag skulle ha gissat på vilken stad han var från skulle jag ha gissat på Ronneby eller Karlskrona.
Sedan har han konstaterat att jag har blivit lite av företagets maskot. Jag är omtyckt av alla här och det baserade han på hur alla beter sig när de ser mig stående där nere. Sedan att de beter sig så bara för att de vet om min förtjusning sa jag inte till honom direkt. Han berättade att han hade lite av en trettioårskris då han inte tyckte att han hade producerat något förutom barnen. Sedan var det släktens och sina egna "krav" med tanke på att han nästan har en juridisk utbildning. Den krisen gick över efter några år och nu är han tillfreds med livet. Han har hittat sin plats och han trivs.
Jag stod kvar så pass länge att jag fick med mig assietterna diskade med mig upp. Han la det som var kvar av sin tårtbit (en knapp tredjedel och det försökte han dölja när han gick ut i köket) på ett tefat som han sedan ställde in i kylen. När jag stod där så hämtade han sina träningskläder och samtidigt så ringde min mamma för att gratta mig. Hon sjöng jättefint... Ehm... Bäst som jag stod där så kommer han ut med sin träningsväska och så säger han åt mig att följa med honom och då är klockan 13:20 och det gör jag så gärna så. Avslutar samtalet med mamsen med ett sedvanligt: "Puss och kram" sedan lägger jag på luren.
Han tyckte att det var jättegulligt att avsluta samtalet på det sättet och sedan frågade han i trappan på väg upp om mina föräldrar fortfarande levde ihop och det gör de ju så jag sa ja. Sedan sa jag att de träffades 1973, då sa han bara: "Oj" och då sa jag: "Då var du inte gammal" (7 år närmare bestämt) och han sa: "Nä, det var jag inte." Då sa jag att han inte ligger så långt efter vad gäller att vara tillsammans med samma kvinna fortfarande och det höll han med om. Han tror inte att de kommer att uppleva ett guldbröllop dock då de gifte sig 2003 och då var det mest för att ha en fest och lite för att det skulle underlätta vid ett eventuellt bortfall av den ena personen. För att inte behöva hålla på med så mycket pappersarbete. Men det kom han på efter att jag berättade att mina föräldrar gifte sig 1985 just på grund av den lagliga delen.
Men annars tyckte jag att det var jättetrevligt att få eskort en bit på vägen. Det förgyllde min dag lite. Ok, en hel del då! Och med mitt ögonmått så "avgjorde" jag att han är c:a 175 cm lång.
När jag gick hem idag fick jag sällskap med han som är ansvarig för fastigheten från deras butik till receptionen. När vi var framme vid receptionen så stannade jag där och det gjorde även mitt sällskap ett kort tag. Då sa Han: "Vet du att [namn] fyller år idag?" Han sa då (givetvis): "Nä, det visste jag inte. Gör du det?" Då sa jag att jag fyllde 23. Sedan sa Han: "Jag har fått smaka tårtan också." Sedan vet jag inte hur samtalet slutade riktigt, men den fastighetsansvarige gick och jag stannade kvar ett tag till.
När jag såg vem det var som var avlösare så tog jag fram en bild på min tatuering och en bild på en kungsboa. Jag tyckte att det var dags för vår lilla "lektion". Bilden på tatueringen reagerade han inte så mycket på, men han är inte så förtjust i ormar så när jag la upp bilden på boaormen på disken så sa han: "Usch" och så viftade han med båda händerna. Men så allvarligt var det inte som han ville få det att låta. Så sa jag att det är en stor skillnad på dem och då tog han upp båda bilderna för att jämföra och så sa han: "Ok, den här (tatueringen) har ett annat mönster. Så det du har är nog en diamantskallerorm. Titta här" sa han och pekade på svansen på min tatuering. "Här är det till och med en skallra." Mitt svar på det blev: "Jaha och det säger ormexperten." "Precis" blev hans svar på det.
Sedan ropade han till sig sin avlösare och visade bilderna och han sa att han tyckte att det fanns väldigt många likheter och då gav jag bara upp. Avlösaren gick ut och satte sig för att njuta så mycket som möjligt av vädret och så pratade vi lite med honom genom dörren och han sa något dumt och då frågade jag vad han hade i kaffet. Då sa han att han inte hade något kaffe och det visste jag ju då jag hade sett honom med juiceflaskan i handen. Så då frågade jag vad han hade i juicen. Hans svar blev: "Det är morott..." sedan hörde han att det blev fel så han tystnade och då sa Han: "Det är vad han tror ja."
Sedan kom det ner två från Map och de började bråka om att jag stod där (vilket de inte ska bry sig om då jag gjorde det på min fritid nu) och en av dem skulle till bussen, så då gjorde även jag sorti och lämnade dem med ett: "Hej då!"
Hittills är det åtta stycken på jobbet som har grattat mig. Det är ju knappast så att jag har sagt det till alla, men de jag har sagt det till kom ihåg det idag. En som jag inte ens har sagt det till hade skickat ett mail och han hade även koll på hur gammal jag blev. Han är nog den som överraskade mig mest.
Ska väl även bjuda på lite irländsk chokladtårta här på jobbet. Det är en av de godaste tårtorna som jag någonsin har ätit och alla som jag har bjudit på den här tårtan tycker att den är jättegod. Tänkte väl även kila ner med en bit var till dem där nere i receptionen också.
En liten kul grej som inträffade i onsdags när jag var nere och hämtade det där paketet var att några fastighetsskötare höll på att fixa grinden utanför receptionen och de skulle behöva en grej och de hade frågat honom om de hade den i någon låda i receptionen. Han hade letat men inte hittat den så när en av dem frågade honom så sa han att den inte fanns där. Då tog den killen och tittade lite själv och hittade den. Han hittade till och med två stycken och då blev det lite liv där bakom, han hotade med att köra upp den på ett ställe på Honom dit solens strålar inte når och det blev lite "handgemäng" dem emellan och då sa Han. "Tänk på att jag har utökat tjänstemannaskydd" (han är ju väktare). När han var på väg där ifrån (fortfarande käbblandes med vissa "grova" ord inblandade) och då sa Han: "Men du. Tänk på att det är en dam närvarande" och då sa elkillen: "Jo, jag vet. Hon är klädd i en vit skjorta." Och om du undrar så var det knappast mig han åsyftade, utan en viss Securitasvakt...
Och jag ser att tidsangivelsen fortfarande är två timmar fel. Men det gör inte mig något. Det ser ju bara ut som att jag skrev det första här i bloggen riktigt tidigt.
Och vad gjorde jag då klockan 12:25? Jo, jag gick ned med två assietter och ett passeringskort som en tjej som har slutat postade till mig så att jag kunde lämna ner det. Omtänksamt tycker jag. Så med kortet i fickan och tårtbitarna på faten knallade jag ned. Mötte några Map:are på vägen dit och de bara skrattade åt mig. När jag kom dit så hade hon inte hunnit gå på lunch än (vilket jag trodde och hoppades att hon skulle ha gjort) så jag gick fram och ställde faten på disken och lämnade över kortet och sa att hon hade slutat. Då frågade han om det var tårtan från när hon slutade, då sa jag att hon hade slutat för flera veckor sedan. Då frågade han: "Men var kommer den här ifrån då?" och på det svarade jag: "Den kommer från mig" och han frågade då: "Varför då?" och då sa hon: "Fyller du år, eller?" och då var jag ju tvungen att erkänna att det var det jag gjorde.
Då fick jag ett grattis från dem båda. Innan hon gick och åt så smakade hon på tårtan och hon tyckte att den var så god så att hon åt upp hela biten innan hon gick och åt lunch. Han sa att han skulle spara sin bit till kaffet, men att han skulle ta en liten smakbit. Och det gjorde han. Sedan tog han en till och en till. Och sedan frågade han om jag hade bakat den själv och när jag sa att jag hade det så sa han att den var jättegod. Då frågade jag om de ville ha receptet och det ville de.
Sedan frågade han: "Fyller du 25?" och då frågade jag hur mycket han ville låna. Det visade sig att han inte ville låna något alls och så tog han fram sin plånbok och tog fram alla pengar han hade där. Det visade sig att han hade hela sin lön där. Det hade blivit en miss och han hade fått sin sita BT-lön som en uttagningsblankett. När han var och lämnade in den på Kassaservice så kunde de inte sätta in på Swedbank så han fick alla tusenlappar i handen. Sedan började vi prata om pengar och det är en diskussion vi inte behöver gå djupare in på.
Sedan frågade hon när hon kom ut en snabbvända hur mycket jag fyllde och jag bar henne gissa och hon trodde 27. Hon såg lite paff ut när jag berättade att det var 32 (det verkar inte som att någon jag berättar det för tror mig då de intve tror att jag är trettio fyllda än). Sedan tyckte han att jag skulle avslöja min hemlighet så att hon kunde se ung ut. Sedan avslöjade han att han också trodde runt den åldern men att han tyckte att det var bättre att dra ifrån lite, för annars skulle det bli ett jävla liv. Sedan fick jag höra att hon är född i slutet av oktober 1974. Jag berättade vad jag fick i födelsedagspresent och då sa han: "Men för det kan du ju ha en utlandssemester. En all inclusive-resa till Malta till exempel."
Jag vet inte om det bara är ett spel för gallerierna, men ibland tycker jag mig ana att han eventuellt kan vara troende på något sätt och någon nivå. Senast idag när vi pratade så nämnde vi något om att om någon gör något dumt så får personen betala för det på ett eller annat sätt. Då sa jag att det finns ju de som inte är annat än elaka genom hela livet och lever tills de blir 99 utan att något ont drabbar dem när de lever. Då sa han något i stil med: "Men när de dött kommer de att få ett rent helvete, om uttrycket ursäktas." Sedan sa han: "Och jag kan lova dig en sak. Du kommer att få det bra." Och om det är så att han är troende så finns det ju då ytterligare en till förklaring till varför han inte agerar. Han är gift (orsak ett) och om han tror att man kommer att straffas för sina handlingar när man dör så... En sak vet jag dock och det är att om ha inte hade varit gift så skulle livet vara bra mycket roligare för mig nu.
En annan sak som gör att jag tror att han är troende är hans kommentar om tatueringar och piercingar. Jag sa att jag såg kroppen som en omålad tavelduk och då sa han något i stil med att han tycker att den mänskliga kroppen är perfekt som den är. Att den är ett mirakel i sig och inte ska ändras på. Visserligen så behöver man inte vara troende för en sådan kommentar, men på det sättet han har sagt de här två sakerna så... Nä, jag vet inte. Han är lite svår.
Vi pratade lite om politik när vi stod där nere och jag tror nog att jag imponerade lite på honom med vissa saker som jag sa (om att välfärden i ett land med ett så högt BNP är så dålig). Han frågade lite om min kollega i cowboyboots. Han tycker att hon klär sig lite som en vänsteranhängare och han har ju rätt. Hon står väldigt mycket till vänster. Hans morfar hade tydligen varit en sosse som hade vissa problem med att vissa familjemedlemmar stod lite åt höger. Han kommer inte ihåg det själv, utan han har fått det berättat för sig.
När vi var inne på det där med politik så kom vi ju även in på arbetsmarknaden och att man måste vara beredd att flytta för att få ett jobb eller inte få någon ersättning när man är mellan 18-24 år. Själv hade han flyttat 60 mil för att han insåg att han inte skulle ha kvar sitt jobb på gjuteriet så länge till och att han ville se något nytt. Fick reda på att han är från Ronneby och om jag skulle ha gissat på vilken stad han var från skulle jag ha gissat på Ronneby eller Karlskrona.
Sedan har han konstaterat att jag har blivit lite av företagets maskot. Jag är omtyckt av alla här och det baserade han på hur alla beter sig när de ser mig stående där nere. Sedan att de beter sig så bara för att de vet om min förtjusning sa jag inte till honom direkt. Han berättade att han hade lite av en trettioårskris då han inte tyckte att han hade producerat något förutom barnen. Sedan var det släktens och sina egna "krav" med tanke på att han nästan har en juridisk utbildning. Den krisen gick över efter några år och nu är han tillfreds med livet. Han har hittat sin plats och han trivs.
Jag stod kvar så pass länge att jag fick med mig assietterna diskade med mig upp. Han la det som var kvar av sin tårtbit (en knapp tredjedel och det försökte han dölja när han gick ut i köket) på ett tefat som han sedan ställde in i kylen. När jag stod där så hämtade han sina träningskläder och samtidigt så ringde min mamma för att gratta mig. Hon sjöng jättefint... Ehm... Bäst som jag stod där så kommer han ut med sin träningsväska och så säger han åt mig att följa med honom och då är klockan 13:20 och det gör jag så gärna så. Avslutar samtalet med mamsen med ett sedvanligt: "Puss och kram" sedan lägger jag på luren.
Han tyckte att det var jättegulligt att avsluta samtalet på det sättet och sedan frågade han i trappan på väg upp om mina föräldrar fortfarande levde ihop och det gör de ju så jag sa ja. Sedan sa jag att de träffades 1973, då sa han bara: "Oj" och då sa jag: "Då var du inte gammal" (7 år närmare bestämt) och han sa: "Nä, det var jag inte." Då sa jag att han inte ligger så långt efter vad gäller att vara tillsammans med samma kvinna fortfarande och det höll han med om. Han tror inte att de kommer att uppleva ett guldbröllop dock då de gifte sig 2003 och då var det mest för att ha en fest och lite för att det skulle underlätta vid ett eventuellt bortfall av den ena personen. För att inte behöva hålla på med så mycket pappersarbete. Men det kom han på efter att jag berättade att mina föräldrar gifte sig 1985 just på grund av den lagliga delen.
Men annars tyckte jag att det var jättetrevligt att få eskort en bit på vägen. Det förgyllde min dag lite. Ok, en hel del då! Och med mitt ögonmått så "avgjorde" jag att han är c:a 175 cm lång.
När jag gick hem idag fick jag sällskap med han som är ansvarig för fastigheten från deras butik till receptionen. När vi var framme vid receptionen så stannade jag där och det gjorde även mitt sällskap ett kort tag. Då sa Han: "Vet du att [namn] fyller år idag?" Han sa då (givetvis): "Nä, det visste jag inte. Gör du det?" Då sa jag att jag fyllde 23. Sedan sa Han: "Jag har fått smaka tårtan också." Sedan vet jag inte hur samtalet slutade riktigt, men den fastighetsansvarige gick och jag stannade kvar ett tag till.
När jag såg vem det var som var avlösare så tog jag fram en bild på min tatuering och en bild på en kungsboa. Jag tyckte att det var dags för vår lilla "lektion". Bilden på tatueringen reagerade han inte så mycket på, men han är inte så förtjust i ormar så när jag la upp bilden på boaormen på disken så sa han: "Usch" och så viftade han med båda händerna. Men så allvarligt var det inte som han ville få det att låta. Så sa jag att det är en stor skillnad på dem och då tog han upp båda bilderna för att jämföra och så sa han: "Ok, den här (tatueringen) har ett annat mönster. Så det du har är nog en diamantskallerorm. Titta här" sa han och pekade på svansen på min tatuering. "Här är det till och med en skallra." Mitt svar på det blev: "Jaha och det säger ormexperten." "Precis" blev hans svar på det.
Sedan ropade han till sig sin avlösare och visade bilderna och han sa att han tyckte att det fanns väldigt många likheter och då gav jag bara upp. Avlösaren gick ut och satte sig för att njuta så mycket som möjligt av vädret och så pratade vi lite med honom genom dörren och han sa något dumt och då frågade jag vad han hade i kaffet. Då sa han att han inte hade något kaffe och det visste jag ju då jag hade sett honom med juiceflaskan i handen. Så då frågade jag vad han hade i juicen. Hans svar blev: "Det är morott..." sedan hörde han att det blev fel så han tystnade och då sa Han: "Det är vad han tror ja."
Sedan kom det ner två från Map och de började bråka om att jag stod där (vilket de inte ska bry sig om då jag gjorde det på min fritid nu) och en av dem skulle till bussen, så då gjorde även jag sorti och lämnade dem med ett: "Hej då!"
Söndag kväll
Kvällen innan måndagsmorgonen. Man kan ju ha det roligare. Fast det är klart. Den här kvällen är bättre än hur det var lördag morgon 04:30 då jag vaknade av migrän. Gick upp och tog en tablett och lade mig ner igen, men efter en halvtimme kände jag att en tablett nog inte var tillräckligt så jag tog en till och nu kände jag att jag även mådde illa så när klockan var runt 05:30 så tyckte jag att det var bäst att klä på mig och gå ut. Jag gick ut till fågelkvittret och rådjursskällandet, men när jag inte hade spytt en halvtimme senare gick jag in och lade mig och nu kunde jag somna tack och lov. Vaknade igen klockan 10:20 och nu var all huvudvärk borta.
Har precis kommit hem och packat upp all min packning (och jag satt på en buss som var lika kall som ett kylskåp) efter att ha varit på andet den här helgen. Och vilket underbart väder det har varit. Har blivit lite röd på axlarna, men förhoppningsvis är det inte så illa så att jag har bränt mig.
Imorgon är det då måndag och vädret ska bli lika bra som det har varit under helgen och det är bara till min ära som det kommer att vara det vädret, som kommer att bli sämre på tisdag, onsdag.
Tänkte berätta lite om hur det gick när jag gick hem i fredags eftersom jag vet hur intresserade alla är av det... När jag kom ner till receptionen så satt hon där bakom, visserligen i civila kläder, men hon satt där (och det gjorde ju även han då). Så jag stannade till och frågade vad sjutton hon gjorde där och hon sa: "Nä, det är så att jag tycker att det är så kul att stanna kvar på jobbet en fredag. Det är ju inte så att jag vill hem direkt." Det visar sig att hennes bil inte startar och att det till största sannorlikhet var fel på startmotorn. Han stod där bakom och "jonglerade" med en hammare. Han hade tänkt att hjälpa henne, men han kunde inte gå därifrån innan avlösningen kom.
Jag sa till henne att hon annars kunde ta bussen eller gå till pendeln och då sa han att man även kan cykla. På det svarade jag att: "Det kan man om man inte har så långt. Jag skulle ju inte kunna det. Över tre och en halv mil och idag skulle det bli ännu jobbigare med den här väskan." Då sa han: "Men den är väl inte så tung." Då ställde jag upp den på disken och bad honom känna på den. Han lyfte upp den och sa: "Men en så tung väska har jag nästan varje dag" och då sa jag: "Men det är en viss skillnad. Du är ju stor och stark." Då tittade han på mig och sa: "Men du bär ju på den" och med det menade han att jag inte var så svag som jag försökte få det att låta.
Efter ett tag så kom deras närmsta chef och Han gick och pratade med honom för att höra om han inte kunde hjälpa den här tjejen med bilen. När Han pratade med honom så stod Han bakom väggen så jag såg Honom inte. Så började deras chef prata och av någon anledning så tittar han på mig när jag pratar. Sedan kommer han av sig och säger: "Det är inte du som är [namn]" och då sa jag att jag inte var det. Så då tittade han på henne och sa: "Det är ju du som är [namn]" och så tittade han på Honom och sa: "Och det är inte du som är [namn] heller" och han sa: "Nej, det är jag inte." Då sa chefen: "Men vad bra. Då har vi klargjort vem som är vem."
När klockan var 16:25 tyckte jag att det började bli dags att gå då bussen går 16:28 och precis då kommer det ner en kollega till mig så då gör jag sällskap med henne. Men jag ville ju önska även Honom trevlig helg så jag funderade lite snabbt på hur jag skulle göra det, men jag behövde inte tänka länge då han tittade fram i dörröppningen. Så jag sa: "Men hej då, då och trevlig helg på er allihopa" och så gick vi till bussen.
Och nu är det något strul med den här sidan då det inte går att publicera det här då det inte går att få kontakt med sidan. Men det är väl bara att testa tills dess att det funkar. Den här siten har bytt server och leverantör natten mellan fredagen och lördagen. Det kan ju eventuellt vara det som spökar lite. Och inte så lite heller. Det står att den publicerades klockan 18:19, men klockan var snarare 20:19 när jag äntligen lyckades få den publicerad.
Har precis kommit hem och packat upp all min packning (och jag satt på en buss som var lika kall som ett kylskåp) efter att ha varit på andet den här helgen. Och vilket underbart väder det har varit. Har blivit lite röd på axlarna, men förhoppningsvis är det inte så illa så att jag har bränt mig.
Imorgon är det då måndag och vädret ska bli lika bra som det har varit under helgen och det är bara till min ära som det kommer att vara det vädret, som kommer att bli sämre på tisdag, onsdag.
Tänkte berätta lite om hur det gick när jag gick hem i fredags eftersom jag vet hur intresserade alla är av det... När jag kom ner till receptionen så satt hon där bakom, visserligen i civila kläder, men hon satt där (och det gjorde ju även han då). Så jag stannade till och frågade vad sjutton hon gjorde där och hon sa: "Nä, det är så att jag tycker att det är så kul att stanna kvar på jobbet en fredag. Det är ju inte så att jag vill hem direkt." Det visar sig att hennes bil inte startar och att det till största sannorlikhet var fel på startmotorn. Han stod där bakom och "jonglerade" med en hammare. Han hade tänkt att hjälpa henne, men han kunde inte gå därifrån innan avlösningen kom.
Jag sa till henne att hon annars kunde ta bussen eller gå till pendeln och då sa han att man även kan cykla. På det svarade jag att: "Det kan man om man inte har så långt. Jag skulle ju inte kunna det. Över tre och en halv mil och idag skulle det bli ännu jobbigare med den här väskan." Då sa han: "Men den är väl inte så tung." Då ställde jag upp den på disken och bad honom känna på den. Han lyfte upp den och sa: "Men en så tung väska har jag nästan varje dag" och då sa jag: "Men det är en viss skillnad. Du är ju stor och stark." Då tittade han på mig och sa: "Men du bär ju på den" och med det menade han att jag inte var så svag som jag försökte få det att låta.
Efter ett tag så kom deras närmsta chef och Han gick och pratade med honom för att höra om han inte kunde hjälpa den här tjejen med bilen. När Han pratade med honom så stod Han bakom väggen så jag såg Honom inte. Så började deras chef prata och av någon anledning så tittar han på mig när jag pratar. Sedan kommer han av sig och säger: "Det är inte du som är [namn]" och då sa jag att jag inte var det. Så då tittade han på henne och sa: "Det är ju du som är [namn]" och så tittade han på Honom och sa: "Och det är inte du som är [namn] heller" och han sa: "Nej, det är jag inte." Då sa chefen: "Men vad bra. Då har vi klargjort vem som är vem."
När klockan var 16:25 tyckte jag att det började bli dags att gå då bussen går 16:28 och precis då kommer det ner en kollega till mig så då gör jag sällskap med henne. Men jag ville ju önska även Honom trevlig helg så jag funderade lite snabbt på hur jag skulle göra det, men jag behövde inte tänka länge då han tittade fram i dörröppningen. Så jag sa: "Men hej då, då och trevlig helg på er allihopa" och så gick vi till bussen.
Och nu är det något strul med den här sidan då det inte går att publicera det här då det inte går att få kontakt med sidan. Men det är väl bara att testa tills dess att det funkar. Den här siten har bytt server och leverantör natten mellan fredagen och lördagen. Det kan ju eventuellt vara det som spökar lite. Och inte så lite heller. Det står att den publicerades klockan 18:19, men klockan var snarare 20:19 när jag äntligen lyckades få den publicerad.
Osteopati...
...är ren magi. Jag förstår inte alls vad det är hon gör, men jag blir bara bättre och bättre. Hon säger att jag nog förmodligen är bättre än vad jag var innan skadan. Inte för att skadan har gett med sig än, det är en bit kvar, men jag står rakt och lägger inte över hela kroppsvikten på vänster sida när jag står och väntar på någon eller något. Jag står lika mycket på båda fötterna. Sedan frågade jag varför det tar en sådan tid för ryggen att bli hel igen och hon sa att det är för att det blev en disk som rubbades. Hade skadan bara varit muskulär så hade jag varit frisk för länge sedan. Men det är så skönt att ligga där inne på britsen och hon "masserar" ryggen. Det är så att jag önskar att hon kunde fortsätta med det, men det är andra saker som ska fixas också.
Igår mailade jag ner till receptionen och frågade om artikelnummer och namn på det "diademet" som hon där nere har. Det går bakom huvudet istället för ovanpå. Eftersom han var på utbildning igår så kunde han ju inte svara på det, men jag fick svaret idag. När jag fick det så tackade jag för det och sedan undrade jag varför han "skrämde" upp vår osteopatitjej idag. Han sa att hon borde ta trapporna eftersom det är fredagen den 13:de idag. Det berättade hon när hon kom upp (efter att ha frågat: "Är det han som sitter där nere som du är intresserad av?" och då frågade jag om han hade mörkt hår och skägg på hakan och det hade han så då sa jag att det var det). Hans svar på den stilla undran blev: "Skrämde upp? Jag gav bara ett befogat gott råd på fredag den 13:e, pytt!"
Igår mailade jag ner till receptionen och frågade om artikelnummer och namn på det "diademet" som hon där nere har. Det går bakom huvudet istället för ovanpå. Eftersom han var på utbildning igår så kunde han ju inte svara på det, men jag fick svaret idag. När jag fick det så tackade jag för det och sedan undrade jag varför han "skrämde" upp vår osteopatitjej idag. Han sa att hon borde ta trapporna eftersom det är fredagen den 13:de idag. Det berättade hon när hon kom upp (efter att ha frågat: "Är det han som sitter där nere som du är intresserad av?" och då frågade jag om han hade mörkt hår och skägg på hakan och det hade han så då sa jag att det var det). Hans svar på den stilla undran blev: "Skrämde upp? Jag gav bara ett befogat gott råd på fredag den 13:e, pytt!"
Strax innan lunchen idag (11:29) så ringde det på min telefon (häftigt va?) och det var han som ringde. Och förmodligen var det så att han hade massa människor omkring sig när han ringde. Tar samtalet här:
Jag: "God förmiddag"
Han: *Pratar med någon i bakgrunden* "Hej, det är [namn]"
J: "Ja, men det ser jag väl."
H: "Ja det gör du ju."
J: "Så... Är du mer lärd idag då?"
H: "Jo, det är jag nog."
J: "Men det var ju bra."
H: "Jo, det är det väl... Du, [namn] från Relacom är på väg upp till er nu."
J: "Men vad bra. Då håller jag ett öga öppet."
H: "Vad bra."
J: "Ja, visst är det."
H: "Vi ses" (och alltid när han säger det (vilket han alltid gör när han avslutar ett samtal med mig) så blir han riktigt mjuk i rösten oavsett hur han har låtit innan)
J: "Det gör vi."
H: "Hej."
J: "Hej."
*klick*
Sedan var det dags för lunch. Goda tjocka revbenspjäll med kokt potatis, sås och äppelmos. Det enda som gör att jag inte tycker att den här dagen är perfekt är att jag jobbar en lång fredag idag. Men å andra sidan så får jag ju på det sättet säga trevlig helg till honom så jag kommer nog att överleva även den här dagen.
Jag: "God förmiddag"
Han: *Pratar med någon i bakgrunden* "Hej, det är [namn]"
J: "Ja, men det ser jag väl."
H: "Ja det gör du ju."
J: "Så... Är du mer lärd idag då?"
H: "Jo, det är jag nog."
J: "Men det var ju bra."
H: "Jo, det är det väl... Du, [namn] från Relacom är på väg upp till er nu."
J: "Men vad bra. Då håller jag ett öga öppet."
H: "Vad bra."
J: "Ja, visst är det."
H: "Vi ses" (och alltid när han säger det (vilket han alltid gör när han avslutar ett samtal med mig) så blir han riktigt mjuk i rösten oavsett hur han har låtit innan)
J: "Det gör vi."
H: "Hej."
J: "Hej."
*klick*
Sedan var det dags för lunch. Goda tjocka revbenspjäll med kokt potatis, sås och äppelmos. Det enda som gör att jag inte tycker att den här dagen är perfekt är att jag jobbar en lång fredag idag. Men å andra sidan så får jag ju på det sättet säga trevlig helg till honom så jag kommer nog att överleva även den här dagen.
1:e barnvakt
Det är tydligen jag det. Jag förstår inte vad det är jag gör för fel. Alltid - och jag menar alltid - när någon har barn med sig så slutar det med att barnet/barnen är här i receptionen och av oss här fyra så tyr sig barnet/barnen alltid till mig. Och jag gör ingenting!
Idag till exempel så är det en nioårig tjej här (hon var här även igår) och hennes pappa sa till mig att hon hade sagt: "Hoppas att det finns en dator ledig så att jag kan sitta bredvid [namn]." Visserligen är det ett väldigt bra betyg, men det är inte alltid man är på humör. Nioåringar är ganska bra då de sköter sig själv. Hon sitter och spelar spel och lägger patienser på datorn mittemot mig.
Så kan jag nu skriva lite mer om konferensen. Vi börjar som sagt med fiske:
http://www.dalarofiskecamp.se
för att sedan åka till stället vi ska vara på:
www.sjoliden.nu
Det ser ju bra ut, men som sagt så är jag inte helt överens med det där med fisket...
Idag till exempel så är det en nioårig tjej här (hon var här även igår) och hennes pappa sa till mig att hon hade sagt: "Hoppas att det finns en dator ledig så att jag kan sitta bredvid [namn]." Visserligen är det ett väldigt bra betyg, men det är inte alltid man är på humör. Nioåringar är ganska bra då de sköter sig själv. Hon sitter och spelar spel och lägger patienser på datorn mittemot mig.
Så kan jag nu skriva lite mer om konferensen. Vi börjar som sagt med fiske:
http://www.dalarofiskecamp.se
för att sedan åka till stället vi ska vara på:
www.sjoliden.nu
Det ser ju bra ut, men som sagt så är jag inte helt överens med det där med fisket...
String
Jaha. Då har man kommit hem efter ytterligare en "hård" arbetsdag. Nybadad är man också och just nu känns livet ganska bra tycker jag. Det här lilla otyget jag har drabbats av verkar inte veta vad det vill. I går var jag bergsäker på att det skulle bryta ut något, men idag känns det bra igen. Fattar verkligen noll. Antingen blir man sjuk eller så blir man det inte. Det kan bara inte hålla på och hatta på det här sättet hela tiden.
Sedan har jag en "feg" morbror som inte vågar stå för det han gör. Han har skaffat en ny telefon och det skyller han på mig. Det enda jag har gjort är att skrivit om det här i bloggen. Har inte pratat ett ljud om det med honom. Fick höra igår av min mamma att han lägger skulden till sitt nya inköp på mig... Inte snällt.
Sedan är det bestämt att det inte kommer att bli någon Ålandskryssning nu i april. Vi ska ha konferens istället. På onsdagsmorgonen klockan nio så ska vi vara ute på Dalarö för att stå ett antal timmar och fiska i ett hägn. De slänger i åtta kilo fisk per person så man är garanterad fisk. Hur kul är det att fiska då om man vet att man kommer att få napp? Om jag gillade att fiska så skulle jag inte tycka att det där var kul. Sedan på eftermiddagen är det vidare färd mot konferenslokalen där vi även kommer att få övernatta till torsdagen och sedan på torsdagen är det vidare konferens.
Jaha, annars då? Jo idag klockan tre så sprang jag ner för att hämta ett paket. Kom upp ungefär kvart i fyra. Idag hade han sällskap av den där lite urflippade typen så idag blev det inga seriösa samtal direkt. När jag kom ner så stod det dessutom en Dagab-kille framme vid disken och pratade. Och när jag hade stått där i ett par minuter så säger Han helt plötsligt: "De tror inte på att du har en boaorm tatuerad på dig." Då tittar jag på honom och säger: "Vilka tror inte på det? Och sedan är det inte en boaorm." Hans svar på det blir: "De här två tror inte på det. Kan du inte visa dem?"
Till saken här hör att den killen som står framme vid disken har jag aldrig sett i hela mitt liv, så Han kan rimligtvis inte ens ha pratat med honom om det. Varför skulle han ha gjort det? Börjar tro att det är lite med honom som med min pappa. Först när jag berättade om att jag höll på att skaffa mig en tatuering så sa han: "Men vad ska det vara bra för?" Sedan när den väl var klar och han fick se hur den såg ut så tror jag att han tyckte att det var en helt ok tatuering och att han inte längre tycker "Vad ska det vara bra för?"
Kommer ihåg för ett par somrar sedan när jag var ute med mina föräldrar på deras landställe. Eftersom det ligger nära havet så är det ju en bra idé att åka ut i kustbandet och ta sig en alldeles egen ö och ligga där ute och sola ett tag. Man ligger ju inte still hela tiden direkt och jag var ute och gick lite och han stod väl en tio, femton meter längre bort och jag är på väg mot honom när han helt plötsligt säger: "Stå still. Jag vill ta kort på ormen." (Han har alltid kamera med sig om han ser något kul som han vill ta kort på.) Jag stannar och står alldeles still och ser mig omkring efter huggormen eller vilken orm det nu är han har sett. Jag kopplar inte alls att det är tatueringen han vill ta kort på förrän jag ser att kameran är riktad mot mig. Det är nog så att om man har en snygg och originell tatuering så kan man nog få "tatueringsmotståndare" att tycka att det är ok med en.
Så jag tror att det är något liknande i det här fallet. Han vill nog inte riktigt erkänna det, så därför använder han andra som ursäkt för att själv få titta på den. Det är något jag absolut inte har något emot.
Bäst som jag stod där så kom det in tre grabbar (rörmokare) som skulle lämna in besöksbrickorna som de hade haft under hela dagen. När de lämnade in dem så pratade jag lite med den yngre vakten då jag inte ville störa Honom när han tvingades jobba lite. När de hade gått därifrån så sa Han till mig: "Såg du? Han spanade in dig." Då frågade jag: "Vem?" och han svarade: "Han med skägg." Då sa jag: "Ok, han kanske kände igen mig, men jag kände inte igen honom." och på det svarade han: "Men det var väl från en av dina kvällar på Patricia." Då sa jag att jag aldrig har varit där och då sa Han: "Inte ens på bögkvällarna?" och jag sa: "Nej, varför skulle jag vara det?" Sedan sa han den där andra att det var bögkväll där på onsdagar och då sa Han: "Men man kanske skulle åka dit ikväll då" vilket jag snabbt svarade på: "Ja och visa upp din nya fina fjäril."
Efter tatueringar kom vi in på underkläder. Närmare bestämt manliga underkläder. Typ stringkalsonger som är leopardmönstrade. Då sa jag något i stil med: "Usch. String är aldrig snyggt." På det sa han: "Jo, men på tjejer är det alltid snyggt."
Sedan frågade jag varför de hade så tyst och inte spelade någon musik alls. Då sa Han: "Men det räcker gott och väl för oss att höra din ljuva stämma." Jag tänkte fråga hur mycket han ville låna, men den andra vakten skrattade så mycket så att jag tyckte att det var dumt att avbryta.
Vi pratade lite om mitt jobb också. Han frågade hur min dag hade varit och jag sa att den hade varit lugn fram till klockan två, när min lite halvjobbiga kollega kom till jobbet (efter att ha varit med sin son på sjukan). Han tror fortfarande att jag överdriver så den "diskussionen" slutade med att jag sa att han kunde ju komma upp till oss och sitta där en dag så får han se själv. Det tyckte han var en utmärkt idé. Han ville vara tuppen i hönshuset. Styra upp saker och ting och vara typ en gruppchef över oss. Då sa jag bara: "Lycka till!" Men han är övertygad att han skulle kunna bestämma över oss och jag lät honom tro det. Sedan vill han att saker och ting ska vara effektiva och då sa jag: "Ja, men det där med effektivitet vet jag en som behöver lära sig om." Han var även övertygad om att han skulle ha lärt sig vår organisation på två dagar. Det vet jag att han inte kan göra.
Han tvingas att jobba lite mer då han fick i uppdrag att beställa en taxi. Då sa jag: "Men då har jag redan jobbat mer än vad du har. Jag har beställt två taxi idag." På det svarade han: "Mot faktura?" och på det svarade jag: "Nä, inte idag." och då sa han: "Då så." Och med det ville han påstå att det är svårare att beställa en taxi mot faktura än vad det är att beställa två bilar.
Under tiden jag står här så både kommer och går det Mappare och de ger mig små pikar vilket roar de två väktarna oerhört. Bäst som jag står där så kommer min kollega med cowboybootsen ner då det är hon som kör posten den här veckan. Men det ser jag ju inte då jag står med ryggen åt dörren, utan det är han som säger: "Åh titta, nu kommer cowboybootsen" och eftersom vi nyss har pratat om henne så börjar vi alla skratta och det är tur att hon inte fattar att det är åt henne vi skrattar. När hon har gått ut genom dörrarna så säger den andra vakten: "Det var ju bara chapsen och stringtrosorna som saknades." och sedan lade han till: "Och det ska bara vara den klädseln. Inga andra kläder." Då ser Han lite smått äcklad ut.
Strax efteråt tycker jag att det är dags att gå upp så jag vänder mig om och viftar med Vänner-boxen som jag fick och säger: "Adios" och Han svarar: "Vi ses."
Jag kommer upp ungefär 40 minuter innan det är dags att gå hem. När jag sedan är på väg att gå så frågar en kollega: "Ska du gå nu?" och jag svarar ja på den frågan. Då frågar han: "Vill du ha skjuts?" och jag svarar ja även på den frågan. Då säger han: "Då får du springa då." Så jag hämtar jackan och bär den på armen och springer efter. I sista trappan ner så börjar jag knöla på mig den och det är det jag gör när jag kommer ner till receptionen. Jag viftar bara åt honom och säger: "Titta. Jag får skjuts. Hej då." och han skrattar och viftar med den där gesten han har lagt sig till med. ("Så, spring iväg nu och gör det här åt mig då jag står i en mycket högre rang än vad du gör.") Så även idag fick jag åka med till Abrahamsberg. Det är inte helt fel.
Sedan har jag en "feg" morbror som inte vågar stå för det han gör. Han har skaffat en ny telefon och det skyller han på mig. Det enda jag har gjort är att skrivit om det här i bloggen. Har inte pratat ett ljud om det med honom. Fick höra igår av min mamma att han lägger skulden till sitt nya inköp på mig... Inte snällt.
Sedan är det bestämt att det inte kommer att bli någon Ålandskryssning nu i april. Vi ska ha konferens istället. På onsdagsmorgonen klockan nio så ska vi vara ute på Dalarö för att stå ett antal timmar och fiska i ett hägn. De slänger i åtta kilo fisk per person så man är garanterad fisk. Hur kul är det att fiska då om man vet att man kommer att få napp? Om jag gillade att fiska så skulle jag inte tycka att det där var kul. Sedan på eftermiddagen är det vidare färd mot konferenslokalen där vi även kommer att få övernatta till torsdagen och sedan på torsdagen är det vidare konferens.
Jaha, annars då? Jo idag klockan tre så sprang jag ner för att hämta ett paket. Kom upp ungefär kvart i fyra. Idag hade han sällskap av den där lite urflippade typen så idag blev det inga seriösa samtal direkt. När jag kom ner så stod det dessutom en Dagab-kille framme vid disken och pratade. Och när jag hade stått där i ett par minuter så säger Han helt plötsligt: "De tror inte på att du har en boaorm tatuerad på dig." Då tittar jag på honom och säger: "Vilka tror inte på det? Och sedan är det inte en boaorm." Hans svar på det blir: "De här två tror inte på det. Kan du inte visa dem?"
Till saken här hör att den killen som står framme vid disken har jag aldrig sett i hela mitt liv, så Han kan rimligtvis inte ens ha pratat med honom om det. Varför skulle han ha gjort det? Börjar tro att det är lite med honom som med min pappa. Först när jag berättade om att jag höll på att skaffa mig en tatuering så sa han: "Men vad ska det vara bra för?" Sedan när den väl var klar och han fick se hur den såg ut så tror jag att han tyckte att det var en helt ok tatuering och att han inte längre tycker "Vad ska det vara bra för?"
Kommer ihåg för ett par somrar sedan när jag var ute med mina föräldrar på deras landställe. Eftersom det ligger nära havet så är det ju en bra idé att åka ut i kustbandet och ta sig en alldeles egen ö och ligga där ute och sola ett tag. Man ligger ju inte still hela tiden direkt och jag var ute och gick lite och han stod väl en tio, femton meter längre bort och jag är på väg mot honom när han helt plötsligt säger: "Stå still. Jag vill ta kort på ormen." (Han har alltid kamera med sig om han ser något kul som han vill ta kort på.) Jag stannar och står alldeles still och ser mig omkring efter huggormen eller vilken orm det nu är han har sett. Jag kopplar inte alls att det är tatueringen han vill ta kort på förrän jag ser att kameran är riktad mot mig. Det är nog så att om man har en snygg och originell tatuering så kan man nog få "tatueringsmotståndare" att tycka att det är ok med en.
Så jag tror att det är något liknande i det här fallet. Han vill nog inte riktigt erkänna det, så därför använder han andra som ursäkt för att själv få titta på den. Det är något jag absolut inte har något emot.
Bäst som jag stod där så kom det in tre grabbar (rörmokare) som skulle lämna in besöksbrickorna som de hade haft under hela dagen. När de lämnade in dem så pratade jag lite med den yngre vakten då jag inte ville störa Honom när han tvingades jobba lite. När de hade gått därifrån så sa Han till mig: "Såg du? Han spanade in dig." Då frågade jag: "Vem?" och han svarade: "Han med skägg." Då sa jag: "Ok, han kanske kände igen mig, men jag kände inte igen honom." och på det svarade han: "Men det var väl från en av dina kvällar på Patricia." Då sa jag att jag aldrig har varit där och då sa Han: "Inte ens på bögkvällarna?" och jag sa: "Nej, varför skulle jag vara det?" Sedan sa han den där andra att det var bögkväll där på onsdagar och då sa Han: "Men man kanske skulle åka dit ikväll då" vilket jag snabbt svarade på: "Ja och visa upp din nya fina fjäril."
Efter tatueringar kom vi in på underkläder. Närmare bestämt manliga underkläder. Typ stringkalsonger som är leopardmönstrade. Då sa jag något i stil med: "Usch. String är aldrig snyggt." På det sa han: "Jo, men på tjejer är det alltid snyggt."
Sedan frågade jag varför de hade så tyst och inte spelade någon musik alls. Då sa Han: "Men det räcker gott och väl för oss att höra din ljuva stämma." Jag tänkte fråga hur mycket han ville låna, men den andra vakten skrattade så mycket så att jag tyckte att det var dumt att avbryta.
Vi pratade lite om mitt jobb också. Han frågade hur min dag hade varit och jag sa att den hade varit lugn fram till klockan två, när min lite halvjobbiga kollega kom till jobbet (efter att ha varit med sin son på sjukan). Han tror fortfarande att jag överdriver så den "diskussionen" slutade med att jag sa att han kunde ju komma upp till oss och sitta där en dag så får han se själv. Det tyckte han var en utmärkt idé. Han ville vara tuppen i hönshuset. Styra upp saker och ting och vara typ en gruppchef över oss. Då sa jag bara: "Lycka till!" Men han är övertygad att han skulle kunna bestämma över oss och jag lät honom tro det. Sedan vill han att saker och ting ska vara effektiva och då sa jag: "Ja, men det där med effektivitet vet jag en som behöver lära sig om." Han var även övertygad om att han skulle ha lärt sig vår organisation på två dagar. Det vet jag att han inte kan göra.
Han tvingas att jobba lite mer då han fick i uppdrag att beställa en taxi. Då sa jag: "Men då har jag redan jobbat mer än vad du har. Jag har beställt två taxi idag." På det svarade han: "Mot faktura?" och på det svarade jag: "Nä, inte idag." och då sa han: "Då så." Och med det ville han påstå att det är svårare att beställa en taxi mot faktura än vad det är att beställa två bilar.
Under tiden jag står här så både kommer och går det Mappare och de ger mig små pikar vilket roar de två väktarna oerhört. Bäst som jag står där så kommer min kollega med cowboybootsen ner då det är hon som kör posten den här veckan. Men det ser jag ju inte då jag står med ryggen åt dörren, utan det är han som säger: "Åh titta, nu kommer cowboybootsen" och eftersom vi nyss har pratat om henne så börjar vi alla skratta och det är tur att hon inte fattar att det är åt henne vi skrattar. När hon har gått ut genom dörrarna så säger den andra vakten: "Det var ju bara chapsen och stringtrosorna som saknades." och sedan lade han till: "Och det ska bara vara den klädseln. Inga andra kläder." Då ser Han lite smått äcklad ut.
Strax efteråt tycker jag att det är dags att gå upp så jag vänder mig om och viftar med Vänner-boxen som jag fick och säger: "Adios" och Han svarar: "Vi ses."
Jag kommer upp ungefär 40 minuter innan det är dags att gå hem. När jag sedan är på väg att gå så frågar en kollega: "Ska du gå nu?" och jag svarar ja på den frågan. Då frågar han: "Vill du ha skjuts?" och jag svarar ja även på den frågan. Då säger han: "Då får du springa då." Så jag hämtar jackan och bär den på armen och springer efter. I sista trappan ner så börjar jag knöla på mig den och det är det jag gör när jag kommer ner till receptionen. Jag viftar bara åt honom och säger: "Titta. Jag får skjuts. Hej då." och han skrattar och viftar med den där gesten han har lagt sig till med. ("Så, spring iväg nu och gör det här åt mig då jag står i en mycket högre rang än vad du gör.") Så även idag fick jag åka med till Abrahamsberg. Det är inte helt fel.
Lammkött
Så var man åter på jobbet efter fyra dagars ledighet. Det har verkligen varit skönt att vara ledig, men jag undrar var dagarna har tagit vägen.
Jag vet inte vad det är som jag har i kroppen, men det känns som att något ligger där, fast det bryter inte ut. Lite småjobbigt. Idag känner jag av att det ligger där i bakgrunden rätt mycket och jag känner mig trött. Det första en av mina kollegor säger till mig efter att ha hälsat var: "Är du förkyld eller?" Det syns tydligen på mina ögon att det inte är helt ok.
Min dag räddades idag klockan 10:53 av ett samtal. Gissa vem det var som ringde...
Jag: "God dag"
Han: "God morgon"
J: "Njae..."
H: "God förmiddag"
J: "God förmiddag"
H: "Hur har påsken varit då?"
J: "Jo tack. Den var bra. Hur var din då?"
H: "Tack, den var bra"
J: "Blev det mycket lamm och myntagelé?"
H: "Ja, det blev mycket lammkött"
J: *S* "Oj då. Det där låter du. Och det är bara tisdag"
H: "Ja, det är ju det. Men jag menade faktiskt maträtten."
J: "Ja, det hoppas jag verkligen"
H: "Du det är en kompis till dig på väg upp"
J: "Jasså..?"
H: "Ja, det är [namn] från Relacom"
J: "Jaha, men vad trevligt. Då ska jag hålla utkik efter honom.
H: "Det låter bra det."
Så pratade vi lite om honom och så lade vi på. Men allt som allt så snackade vi i ungefär tre minuter och jag har lagt märke till att när det är jag som svarar så pratar han lite mer privat än vad han gör med de andra och det är inte jag som initierar samtalet heller, utan det är han. Det tyder jag som att han inte vantrivs helt med mig i alla fall.
Så kom du teknikern upp och den mannen har jag lärt känna ganska bra. Trevlig typ. Och av någon anledning så började vi prata om Honom och det var inte jag som började. Den här teknikern är jätteglad att han har med Honom att göra då han är trevlig och är lätt att tas med. "En skön typ" som han själv sa. Och jag sa bara att jag höll med honom. När han var klar med jobbet var det dags för lunch, för min del blev det kycklingklubba och potatissallad. Mumsigt värre. Och jag tyckte att det vore trist för honom om han behövde äta ensam så jag sa: "Du vet ju att de har en restaurang här nere..." och lät honom spinna vidare på vad jag menade och han fattade det. Så han bjöd med sig på lunch.
Idag när jag gick så hade jag en box som jag skulle lämna tillbaka. Jag lämnade kontoret som vanligt 16:18... När jag kom ner så satt han ensam vilket jag knappast sörjde över. Men i vilket fall som helst så stod jag där nere och pratade en del med Honom och han såg lika glad ut idag när han såg mig som han brukar. Alltid trevligt att någon ser glad ut över ens närvaro.
Vi började att prata lite om Vänner. Att det är helt otroligt att det höll på i tio år och att det fortfarande håller idag. Det är svårt att tro att de första avsnitten är tio år gamla. Då sa han: "Jo, men om du tittar på skådespelarna så ser du att det har gått så lång tid." och då sa jag: "Nä, för på oss så syns det ju inte alls att det har gått tio år..." och det höll han med om. Sedan frågade han om jag skulle få skjuts hem idag och då sa jag att jag inte visste om jag skulle det. Jag var osäker på om det var någon kvar som skulle kunna ge mig skjuts. Då sa han: "Jo, men det får du säkert." Det var nästan som om han ville att jag skulle stå kvar. Och det hade jag ju knappast något emot att göra, även om det skulle betyda att jag skulle få gå till pendelstationen.
Sedan pratade vi om min "kompis" som var på "besök" idag. Han sa att han är väldigt social av sig och att han oftast pratar om teletekniska prylar. Då lade jag till att han även pratar väldigt mycket om hojar också. Och det höll han med om. Sedan sa jag att jag blev erbjuden att eventuellt få åka med någon gång och det tyckte han lät kul och det tycker jag med. Det är bara det att jag kommer att vara livrädd och ha svårt att koppla av. Sedan vet jag inte hur vi kom in på det, men jag frågade om Han inte skulle fråga om Han fick åka med. Då sa Han att det inte var Hans grej. Han har lite svårt för det där med att sitta bakom och hålla armarna om midjan på en annan man. Ska han åka hoj ska han köra den själv. Då sa jag att det inte är någon som ser om det är en man eller kvinna som sitter där bak då man har skinnställ och hjälm. Då sa han: "Nä, det är ju sant. Jag kan nog bli tagen för en liten smärt kvinna..."
Så kom han som är ansvarig för fastighetsskötseln ner och sa till Honom: "Du glömmer väl inte att ta med dig skorna imorgon." Då såg han ut som ett levande frågetecken. Men det visar sig att de ska eventuellt ta en liten löprunda. De gör tydligen det på vår och sommar. Sedan gick fastighetsskötaren och så pratade vi lite om löpning och Han sa att han brukar springa på somrarna. Så sa han att de brukar ta en runda. Eller rättare sagt, de tar sig till stället där de ska springa och startar ihop sedan springer Han ifrån den andra. Sedan sa han att det börjar bli dags att lägga sig i hårdträning då han har anmält sig till Midnattsloppet, Lidingörundan och Stockholm Marathon.
Halv fem kom han avlösare. Det är han som har lite attitydsproblem, men när man pratar med honom på det här sättet så är han ganska trevlig. Det första avlösaren frågar är: "Vad är det här för fjolleri?" och då refererar han till Vänner-boxen som ligger där. Då svarar han på det och på avlösarens reaktion så vet man att han inte gillar den serien. Han tyckte att det var fantasisummor som skådespelarna fick där på slutet. Och visst, de fick bra betalt, men med tanke på att de var med i en sådan stor succé som drar in så mycket pengar jorden runt så kan det vara befogat. Sedan avslutade Han hela diskussionen med: "Men de är inte mina. De är frugans" och så flinade han.
Sedan frågar avlösaren: "När ska du skaffa dig tatueringen då?" och då tittar Han bara på honom så jag säger: "Han ska skaffa den imorgon" varpå avlösaren säger: "Jasså, där ser man." Så säger jag: "Ja, han ska ha en liten fjäril på höger överarm" och det tyckte avlösaren lät bra. Han däremot såg mindre förtjust ut och sa: "Jag tycker att det är bögigt med tatueringar." Då visste jag inte vilken av alla repliker jag skulle ta så jag var tyst och så tittade han på mig och sa: "Utom på tjejer för då är det snyggt." Det visar sig att avlösaren har en ganska stor tatuering. Jag fick inte se den, men det är enligt honom en drake som går från överkroppen ner till låret. Han däremot fick se min. Eller Han tyckte att jag skulle visa den, så det var bara att strippa. Avlösaren tyckte att den var häftig.
Sedan kom vi in på det där med löpning och jag sa att det inte var något för mig. Men han tyckte att jag skulle testa. Då sa jag att det är för dyrt med skor och sedan så blev vi tvingade till att springa i skolan. Så hoppade avlösaren in där med: "Jasså, ni sprang under piskan" och då sa jag: "Ja, vi gjorde väl det. Men jag föredrar en morot." Då sa avlösaren: "Ja, men det ska väl inte vara så svårt att hitta en sådan" och så såg han lite finurlig ut tyckte jag. Men det kan mycket väl ha varit en inbillning från min sida.
Sedan pratade vi om korvar. Det började med att Han sa att han bara hade kvitton i plånboken och då sa avlösaren: "Ja, så blir det när man är en familjefar" och då sa Han: "Ja, det var annat när man var ungkarl. Då hade jag bara öl och korv i kylen." Då sa avlösaren sa att han hade hittat en jättegod ölkorv. Och sedan kom vi in på Bullens korv och det åt han mängder av när han var på någon festival och sedan sa han: "Och senare på kvällen blev det lite större korv" och då tyckte jag att det var dags att säga att jag är så ung och oskuldsfull. Då tittade han på mig och sa: "Ja, visst..." och då sa jag: "Nähä, du tror inte heller på mig. Varför är det ingen som tror på mig?" Då frågade han Honom om han trodde på att jag var oskuldsfull och det trodde han stenhårt på...
Så frågade avlösaren mig om jag alltid brukade sluta så här sent (vilket även Han frågade idag) och då sa jag att jag slutar halv fem. Då sa han: "Men jag var här halv fem och då stod du här." Mitt svar på det blev: "Jo, men vi får gå tidigare så att vi hinner med bussen som går två minuter i halv fem..." och så låtsades jag inte se klockan som var 16:42. Hans svar på det blev bara: "Jasså minsann. Där ser man." Då sa jag: "Men om man står här nere tillräckligt länge så kommer det nästan alltid någon som erbjuder en skjuts." Då sa avlösaren: "Men [namn] har ju en cykel. Du kan nog få åka med på den." Då svarar han: "Men visst. Självklart. Vill du sitta i bak på pakethållaren eller vill du sitta som i "damsadel" på stången?" Då låtsades jag som att det var ett svårt val, vilket jag även skulle tycka att det var om jag blev erbjuden skjuts av honom på cykeln. Antingen sitta och hålla om honom eller sitta och bli "omhållen" av honom... Men jag slipper svara på det då det precis då kommer ner tre från kontoret och jag blir erbjuden skjuts och jag säger "Hej då" och går. Får sedan skjuts till Abrahamsberg.
Jag vet inte vad det är som jag har i kroppen, men det känns som att något ligger där, fast det bryter inte ut. Lite småjobbigt. Idag känner jag av att det ligger där i bakgrunden rätt mycket och jag känner mig trött. Det första en av mina kollegor säger till mig efter att ha hälsat var: "Är du förkyld eller?" Det syns tydligen på mina ögon att det inte är helt ok.
Min dag räddades idag klockan 10:53 av ett samtal. Gissa vem det var som ringde...
Jag: "God dag"
Han: "God morgon"
J: "Njae..."
H: "God förmiddag"
J: "God förmiddag"
H: "Hur har påsken varit då?"
J: "Jo tack. Den var bra. Hur var din då?"
H: "Tack, den var bra"
J: "Blev det mycket lamm och myntagelé?"
H: "Ja, det blev mycket lammkött"
J: *S* "Oj då. Det där låter du. Och det är bara tisdag"
H: "Ja, det är ju det. Men jag menade faktiskt maträtten."
J: "Ja, det hoppas jag verkligen"
H: "Du det är en kompis till dig på väg upp"
J: "Jasså..?"
H: "Ja, det är [namn] från Relacom"
J: "Jaha, men vad trevligt. Då ska jag hålla utkik efter honom.
H: "Det låter bra det."
Så pratade vi lite om honom och så lade vi på. Men allt som allt så snackade vi i ungefär tre minuter och jag har lagt märke till att när det är jag som svarar så pratar han lite mer privat än vad han gör med de andra och det är inte jag som initierar samtalet heller, utan det är han. Det tyder jag som att han inte vantrivs helt med mig i alla fall.
Så kom du teknikern upp och den mannen har jag lärt känna ganska bra. Trevlig typ. Och av någon anledning så började vi prata om Honom och det var inte jag som började. Den här teknikern är jätteglad att han har med Honom att göra då han är trevlig och är lätt att tas med. "En skön typ" som han själv sa. Och jag sa bara att jag höll med honom. När han var klar med jobbet var det dags för lunch, för min del blev det kycklingklubba och potatissallad. Mumsigt värre. Och jag tyckte att det vore trist för honom om han behövde äta ensam så jag sa: "Du vet ju att de har en restaurang här nere..." och lät honom spinna vidare på vad jag menade och han fattade det. Så han bjöd med sig på lunch.
Idag när jag gick så hade jag en box som jag skulle lämna tillbaka. Jag lämnade kontoret som vanligt 16:18... När jag kom ner så satt han ensam vilket jag knappast sörjde över. Men i vilket fall som helst så stod jag där nere och pratade en del med Honom och han såg lika glad ut idag när han såg mig som han brukar. Alltid trevligt att någon ser glad ut över ens närvaro.
Vi började att prata lite om Vänner. Att det är helt otroligt att det höll på i tio år och att det fortfarande håller idag. Det är svårt att tro att de första avsnitten är tio år gamla. Då sa han: "Jo, men om du tittar på skådespelarna så ser du att det har gått så lång tid." och då sa jag: "Nä, för på oss så syns det ju inte alls att det har gått tio år..." och det höll han med om. Sedan frågade han om jag skulle få skjuts hem idag och då sa jag att jag inte visste om jag skulle det. Jag var osäker på om det var någon kvar som skulle kunna ge mig skjuts. Då sa han: "Jo, men det får du säkert." Det var nästan som om han ville att jag skulle stå kvar. Och det hade jag ju knappast något emot att göra, även om det skulle betyda att jag skulle få gå till pendelstationen.
Sedan pratade vi om min "kompis" som var på "besök" idag. Han sa att han är väldigt social av sig och att han oftast pratar om teletekniska prylar. Då lade jag till att han även pratar väldigt mycket om hojar också. Och det höll han med om. Sedan sa jag att jag blev erbjuden att eventuellt få åka med någon gång och det tyckte han lät kul och det tycker jag med. Det är bara det att jag kommer att vara livrädd och ha svårt att koppla av. Sedan vet jag inte hur vi kom in på det, men jag frågade om Han inte skulle fråga om Han fick åka med. Då sa Han att det inte var Hans grej. Han har lite svårt för det där med att sitta bakom och hålla armarna om midjan på en annan man. Ska han åka hoj ska han köra den själv. Då sa jag att det inte är någon som ser om det är en man eller kvinna som sitter där bak då man har skinnställ och hjälm. Då sa han: "Nä, det är ju sant. Jag kan nog bli tagen för en liten smärt kvinna..."
Så kom han som är ansvarig för fastighetsskötseln ner och sa till Honom: "Du glömmer väl inte att ta med dig skorna imorgon." Då såg han ut som ett levande frågetecken. Men det visar sig att de ska eventuellt ta en liten löprunda. De gör tydligen det på vår och sommar. Sedan gick fastighetsskötaren och så pratade vi lite om löpning och Han sa att han brukar springa på somrarna. Så sa han att de brukar ta en runda. Eller rättare sagt, de tar sig till stället där de ska springa och startar ihop sedan springer Han ifrån den andra. Sedan sa han att det börjar bli dags att lägga sig i hårdträning då han har anmält sig till Midnattsloppet, Lidingörundan och Stockholm Marathon.
Halv fem kom han avlösare. Det är han som har lite attitydsproblem, men när man pratar med honom på det här sättet så är han ganska trevlig. Det första avlösaren frågar är: "Vad är det här för fjolleri?" och då refererar han till Vänner-boxen som ligger där. Då svarar han på det och på avlösarens reaktion så vet man att han inte gillar den serien. Han tyckte att det var fantasisummor som skådespelarna fick där på slutet. Och visst, de fick bra betalt, men med tanke på att de var med i en sådan stor succé som drar in så mycket pengar jorden runt så kan det vara befogat. Sedan avslutade Han hela diskussionen med: "Men de är inte mina. De är frugans" och så flinade han.
Sedan frågar avlösaren: "När ska du skaffa dig tatueringen då?" och då tittar Han bara på honom så jag säger: "Han ska skaffa den imorgon" varpå avlösaren säger: "Jasså, där ser man." Så säger jag: "Ja, han ska ha en liten fjäril på höger överarm" och det tyckte avlösaren lät bra. Han däremot såg mindre förtjust ut och sa: "Jag tycker att det är bögigt med tatueringar." Då visste jag inte vilken av alla repliker jag skulle ta så jag var tyst och så tittade han på mig och sa: "Utom på tjejer för då är det snyggt." Det visar sig att avlösaren har en ganska stor tatuering. Jag fick inte se den, men det är enligt honom en drake som går från överkroppen ner till låret. Han däremot fick se min. Eller Han tyckte att jag skulle visa den, så det var bara att strippa. Avlösaren tyckte att den var häftig.
Sedan kom vi in på det där med löpning och jag sa att det inte var något för mig. Men han tyckte att jag skulle testa. Då sa jag att det är för dyrt med skor och sedan så blev vi tvingade till att springa i skolan. Så hoppade avlösaren in där med: "Jasså, ni sprang under piskan" och då sa jag: "Ja, vi gjorde väl det. Men jag föredrar en morot." Då sa avlösaren: "Ja, men det ska väl inte vara så svårt att hitta en sådan" och så såg han lite finurlig ut tyckte jag. Men det kan mycket väl ha varit en inbillning från min sida.
Sedan pratade vi om korvar. Det började med att Han sa att han bara hade kvitton i plånboken och då sa avlösaren: "Ja, så blir det när man är en familjefar" och då sa Han: "Ja, det var annat när man var ungkarl. Då hade jag bara öl och korv i kylen." Då sa avlösaren sa att han hade hittat en jättegod ölkorv. Och sedan kom vi in på Bullens korv och det åt han mängder av när han var på någon festival och sedan sa han: "Och senare på kvällen blev det lite större korv" och då tyckte jag att det var dags att säga att jag är så ung och oskuldsfull. Då tittade han på mig och sa: "Ja, visst..." och då sa jag: "Nähä, du tror inte heller på mig. Varför är det ingen som tror på mig?" Då frågade han Honom om han trodde på att jag var oskuldsfull och det trodde han stenhårt på...
Så frågade avlösaren mig om jag alltid brukade sluta så här sent (vilket även Han frågade idag) och då sa jag att jag slutar halv fem. Då sa han: "Men jag var här halv fem och då stod du här." Mitt svar på det blev: "Jo, men vi får gå tidigare så att vi hinner med bussen som går två minuter i halv fem..." och så låtsades jag inte se klockan som var 16:42. Hans svar på det blev bara: "Jasså minsann. Där ser man." Då sa jag: "Men om man står här nere tillräckligt länge så kommer det nästan alltid någon som erbjuder en skjuts." Då sa avlösaren: "Men [namn] har ju en cykel. Du kan nog få åka med på den." Då svarar han: "Men visst. Självklart. Vill du sitta i bak på pakethållaren eller vill du sitta som i "damsadel" på stången?" Då låtsades jag som att det var ett svårt val, vilket jag även skulle tycka att det var om jag blev erbjuden skjuts av honom på cykeln. Antingen sitta och hålla om honom eller sitta och bli "omhållen" av honom... Men jag slipper svara på det då det precis då kommer ner tre från kontoret och jag blir erbjuden skjuts och jag säger "Hej då" och går. Får sedan skjuts till Abrahamsberg.
Ouch
Jaha, så sitter man här framför datorn och är pigg och kan inte sova. Men det borde jag inte vara. Jag borde sova som en liten gnu just nu, men... Nä. Inte då. Jag vet med säkerhet att jag kommer att säcka ihop lite senare idag däremot och allt annat vore konstigt.
Var ute igår med sju kompisar om någon undrar. Vi hade bestämt att vi skulle mötas på Dubliner vid Östermalmstorg klockan 17:00 och där var jag och två tjejkompisar klockan 17:00. Där inne sitter redan två killkompisar så vi slår oss ner. Kan inte säga att det var övermycket folk ute igår direkt. Efter ett tag dyker två till upp och ytterligare efter ett tag så dyker en till upp och i sitt sällskap hade han två personer till. Men de blev inte så långvariga.
Vi spelar U2Open. Vad är det undrar du nu. Jo vi skulle kora den bästa låten U2 har gjort. Vi gjorde det tre gånger och det var With Or Without You som vann två gånger och One som vann en gång. Sedan gjorde vi samma sak med den sämsta låten två gånger. Första gången vann Miami och den andra gången vann... en annan låt. Sedan gjorde vi en setlist när vi bara fick ta 15 låtar från de sämsta låtarna. Det var inte så lätt, men vi lyckades. Fråga mig inte hur den såg ut bara.
Vi åt, drack och hade trevligt och vi gick därifrån vid 23-tiden. Och vi gick inte hem var och en till sig direkt. Nä, nä. Sådant trist kan vi ju inte göra så tidigt så vi åkte hem till han som bor vid Gärdet. Så nu har han ingen sprit kvar. Han hade massor när vi kom dit. När klockan var halv två ringde hans granne och tyckte att vi skulle ta och dämpa oss, vilket vi gjorde.
När klockan var efter fyra så tyckte vi att det var dags att åka hem och vid den här tiden går det inte några tunnelbanor heller så först blev det nattbuss till Fridhemsplan och den gick 04:48. Bussen var framme vid Fridhemsplan 05:08. Jag hade inte lika mycket tur som tjejen jag hade sällskap med som skulle till Solna. När bussen vi satt på kom in så stod hennes buss precis framför, så för henne var det bara att gå från en buss till en annan. Min nattbuss gick 05:31 och den angjorde Råcksta 05:47. Jag var hemma 05:52. Gick och lade mig och sov strax efter sex men inte så jättelänge direkt. Vaknade 10:40 och kunde inte somna om och utanför är det sol.
Var ute igår med sju kompisar om någon undrar. Vi hade bestämt att vi skulle mötas på Dubliner vid Östermalmstorg klockan 17:00 och där var jag och två tjejkompisar klockan 17:00. Där inne sitter redan två killkompisar så vi slår oss ner. Kan inte säga att det var övermycket folk ute igår direkt. Efter ett tag dyker två till upp och ytterligare efter ett tag så dyker en till upp och i sitt sällskap hade han två personer till. Men de blev inte så långvariga.
Vi spelar U2Open. Vad är det undrar du nu. Jo vi skulle kora den bästa låten U2 har gjort. Vi gjorde det tre gånger och det var With Or Without You som vann två gånger och One som vann en gång. Sedan gjorde vi samma sak med den sämsta låten två gånger. Första gången vann Miami och den andra gången vann... en annan låt. Sedan gjorde vi en setlist när vi bara fick ta 15 låtar från de sämsta låtarna. Det var inte så lätt, men vi lyckades. Fråga mig inte hur den såg ut bara.
Vi åt, drack och hade trevligt och vi gick därifrån vid 23-tiden. Och vi gick inte hem var och en till sig direkt. Nä, nä. Sådant trist kan vi ju inte göra så tidigt så vi åkte hem till han som bor vid Gärdet. Så nu har han ingen sprit kvar. Han hade massor när vi kom dit. När klockan var halv två ringde hans granne och tyckte att vi skulle ta och dämpa oss, vilket vi gjorde.
När klockan var efter fyra så tyckte vi att det var dags att åka hem och vid den här tiden går det inte några tunnelbanor heller så först blev det nattbuss till Fridhemsplan och den gick 04:48. Bussen var framme vid Fridhemsplan 05:08. Jag hade inte lika mycket tur som tjejen jag hade sällskap med som skulle till Solna. När bussen vi satt på kom in så stod hennes buss precis framför, så för henne var det bara att gå från en buss till en annan. Min nattbuss gick 05:31 och den angjorde Råcksta 05:47. Jag var hemma 05:52. Gick och lade mig och sov strax efter sex men inte så jättelänge direkt. Vaknade 10:40 och kunde inte somna om och utanför är det sol.
Trevlig
Skärtorsdag och halvdag var det idag. Nu väntar fyra lediga dagar och det ska bli så skönt. Fick skjuts hem också och det gjorde ju inte saken sämre direkt.
Var nere i receptionen idag (ovanligt va?) strax efter klockan 11. Det var ett paket att hämta. Jag stannade kvar där till 11:30. Det är alltid lika trevligt att få komma ner dit "trots" att det alltid är "någon" som retas med mig. De hade fått nya blommor på receptionsdisken och jag frågade dem hur de länge de skulle klara av att ha dem och så tittade jag på "instruktionslappen" som alltid är nedstucken i jorden. Då sa hon att de kommer nog att klara av dem en vecka eller så. Han tog då upp "instruktionslappen" på den andra blomman och sa: "Men titta, här står det att de inte ska vattnas..." Det var ett moln som blåste som var överkryssat och då sa jag: "Jag är ledsen, men jag tror att det betyder att de inte ska stå i drag." Så sa han: "Men du är ju nere här titt som tätt. Du kan ju ta med dig en kanna och vattna dem när du kommer hit." Det kan jag säga att jag inte gick med på. Så sa jag att jag kunde skicka ner någon annan att sköta deras blommor och hon fattade på en gång vem jag menade och hon sa till honom: "Cowgirl" och med det refererade hon till cowboy-stövlarna som hon har på sig.
Så kom vi in på henne och då tog jag upp hennes uttal på två saker som hade fått mig att skratta gott igår. Det ena var på den inflammationshämmade Voltaren och den uttalade hon som "voltaren" (som en som gör volter) och sedan hennes uttal på karaoke. "Karoké". Jag kan säga att de två skrattade gott åt det de med. Så sa han att man kan inte döma en person efter hur han eller hon uttalar saker och det har han rätt i. Men då sa jag att det är så att den här damen lever i sin egen lilla bubbla och om hon har en åsikt om något så ändrar hon sig inte oavsett hur många motargument man har på att hon har fel. Så föreslog jag att hon kunde sitta där bakom dem och underhålla dem. Då sa hon: "Ja, hon kan ju sitta där och sjunga" och då sa jag: "Ja, det kan hon. På grekiska. Hon läser grekiska nämligen." Då sa han: "Men karaoke är ju japanskt så någon får väl tala om för henne att det inte ska uttalas på grekiska."
Så frågade jag dem om de ville ha två ungar nere hos sig. Vi hade två uppe hos oss. En kollega hade med sig dem och av någon anledning så hamnar barn alltid i receptionen och av någon anledning så dras ungar till mig och jag är den enda i receptionen som inte har några barn. Förstår inte det där. Hon sa nej tack, men han sa: "Jo, men visst. Ta ner dem hit. Jag kan säga åt dem att gå ut och leka här utanför (där alla lastbilar kör) och så låser jag dörren så att de inte kan komma in. Eller så kan jag låsa in dem i rummet här bakom."
Så tog jag paketet och tänkte gå då klockan närmade sig 11:30 och då skulle hon åka iväg med posten så jag lyfte upp paketet och då sa han: "Men ska du inte ha en pirra till det där stora paketet?" och med det refererade han till vårt samtal vi hade för ett tag sedan om stora och små paket. Visserligen var det här "stort", men det vägde i princip ingenting och det visste han. Så då blängde jag bara på honom ett tag och så frågade jag henne: "Har du inget stort och tungt jag kan slänga på honom?" och det hade hon inte. Då påpekade han att han hade ett utökat skydd och så strök han lite med två fingrar på axeln på uniformen. Om jag tar till våld så är det ju så att han har rätt att tillkalla polis och rubricera det som våld mot tjänsteman, så han är lite lagom kaxig där bakom ibland. Men jag sa till honom: "Ja och undra vem de skulle tro. En stor och stark man har fått stryk av mig..." Då sa han att han kunde gå in där bakom och slå till sig själv hårt på käken och sedan säga att det var jag som hade gjort det. Då sa jag bara: "Visst, gör det du..."
Så frågade de mig när jag slutade idag och jag sa att jag egentligen slutar tolv, men att jag kanske kommer att tvingas vara kvar och hjälpa Relacom-snubben som eventuellt skulle komma. Jag skulle ringa honom strax innan tolv så att jag visste om jag skulle stanna kvar eller inte. Då sa han: "Men då får du ha en glad påsk då. Jag kanske är och tränar när du går hem. Eller så kan du ju komma förbi gymmet och titta in och önska mig det när jag ligger där och pressar." Det lovade jag att jag skulle göra. Det var knappast någon uppoffring. Det skulle ha varit intressant tycker jag till och med. ;-) Sedan så blev det ju inte så att jag gjorde det eftersom jag tyvärr fick sluta tolv ändå då Relacom-snubben inte skulle hinna.
När jag var nästan halvvägs till dörren så var det en kollega till mig som gick och han sa "Hej då. Trevlig påsk" och jag sa bara: "Detsamma" Och när den här kollegan hade gått ut genom dörren så sa han att jag skulle ta mig ett snack med den kollegan och då frågade jag varför. Då sa han: "Det helter inte trevlig påsk. Det heter glad påsk. Man säger ju även god jul och inte trevlig jul. Varför kan folk inte säga rätt?" Utläggningen var lite längre än så, men han har ju rätt. Jag säger ju i och för sig alltid "glad påsk" så därför reflekterar jag inte alltid på vad andra säger. Och när jag stod där så gick det några lagerarbetare från Dagab och en del av dem sa "Trevlig påsk" och han sa "Detsamma", men så fort de hade gått ut genom dörren så gjorde han en grimas. Men jag tog mitt stora, men ack så lätta paket och gick upp.
I förra veckan så fick vi i receptionen vårt påskägg, men vi ställde inte fram det förrän i tisdags och det tog slut på ett nafs. Men när vi fick det så gjorde jag iordning två små askar med godis i och så tejpade jag på påsk-bilder på dem så när jag skulle gå idag så tog jag med mig dem ner. Och jag gick ner innan min chaufför, men jag sa till honom att jag gjorde det och han sa att han bara skulle ringa ett samtal först. När jag kom ner dit så satt han och snackade med en snubbe jag har sett där förut, men det var bara att ställa upp askarna på disken, det gick ju inte att ångra sig, det skulle bara ha sett fånigt ut.
Det tog min chaufför ungfär tjugo minuter att ringa samtalet så det blev en del snack där. Men inte lika uppsluppet som tidigare under dagen. Men han frågade om jag hade köpt godiset själv, men det hade jag ju inte. Så frågade han om jag kunde få ner en bit godis till och höll fram sin ask. Och det kunde jag ju, men jag hade svårt att bestämma mig för vad jag ville ha så då sa han: "Ta en sockerbit." och det gjorde jag. Så bjöd han snubben som satt där och han tog en colaflaska. Själv tog han en hård lakritskaramell.
Sedan pratade vi om påskmat och de äter samma saker där hemma hos dem som de flesta gör: ägg, räkor, lamm och lax. Sedan sa han att det bästa han visste på påskbordet var en riktigt god lammstek och myntagelé. Då tyckte han att jag såg konstig ut och sa att det minsann var en klassiker. Så frågade han den andra snubben som satt där bakom om vad han tyckte om det och han visste inte då han aldrig hade ätit det. Så frågade han om jag inte kunde tänka mig att smaka det en gång åtminstone. Då sa jag: "Jo, men det skulle jag kunna göra. Man måste smaka allt en gång innan man kan säga om det är gott eller inte. Så jag kan ju kanske köpa någon liten burk och testa någon gång." Då sa han: "Nä, jag tycker att du ska köpa en sådan här jättestor burk..." och så måttade han upp en tjugoliters burk. Sedan kom min chaufför och det var dags att gå och han sa: "Glad påsk då" och jag sa "Tack detsamma. Och ät inte för mycket lamm nu."
Så kom jag hem i tid och efter ett tag så kände jag att det skulle vara skönt med ett bad så jag tappade upp ett riktigt varmt bad och kröp ner där. När jag hade legat i en kvart på ett ungefär ringde det på dörren och med tanke på vilken dag det är (skärtorsdag när alla påskkärringar springer omkring och tigger godis) så ansträngde jag mig knappast för att gå upp. Minuten senare ringer det på min telefon och det visar sig vara mammsen. Hon undrade om jag inte var hemma. Det var nämligen hon som ringde på (pappsen satt kvar i bilen). Så det var bara att kravla sig upp och dra på sig morgonrocken. Hon kom med en påse från Pressbyrån innehållande en chokladask med Cloettas "Utvalda favoriter". De (mina föräldrar) tyckte att jag skulle ha lite påskgodis. Sedan skulle de över till farmor och hälsa på henne och sedan skulle de upp till landet. Så nu fick jag chansen att visa henne min nya mobil och hon tyckte också att den var fin. Men nu kanske mina föräldrar har lärt sig att det inte går att bara dyka upp och förvänta sig att jag ska öppna. Jag har tagit för vana att bara öppna om jag väntar besök.
Var nere i receptionen idag (ovanligt va?) strax efter klockan 11. Det var ett paket att hämta. Jag stannade kvar där till 11:30. Det är alltid lika trevligt att få komma ner dit "trots" att det alltid är "någon" som retas med mig. De hade fått nya blommor på receptionsdisken och jag frågade dem hur de länge de skulle klara av att ha dem och så tittade jag på "instruktionslappen" som alltid är nedstucken i jorden. Då sa hon att de kommer nog att klara av dem en vecka eller så. Han tog då upp "instruktionslappen" på den andra blomman och sa: "Men titta, här står det att de inte ska vattnas..." Det var ett moln som blåste som var överkryssat och då sa jag: "Jag är ledsen, men jag tror att det betyder att de inte ska stå i drag." Så sa han: "Men du är ju nere här titt som tätt. Du kan ju ta med dig en kanna och vattna dem när du kommer hit." Det kan jag säga att jag inte gick med på. Så sa jag att jag kunde skicka ner någon annan att sköta deras blommor och hon fattade på en gång vem jag menade och hon sa till honom: "Cowgirl" och med det refererade hon till cowboy-stövlarna som hon har på sig.
Så kom vi in på henne och då tog jag upp hennes uttal på två saker som hade fått mig att skratta gott igår. Det ena var på den inflammationshämmade Voltaren och den uttalade hon som "voltaren" (som en som gör volter) och sedan hennes uttal på karaoke. "Karoké". Jag kan säga att de två skrattade gott åt det de med. Så sa han att man kan inte döma en person efter hur han eller hon uttalar saker och det har han rätt i. Men då sa jag att det är så att den här damen lever i sin egen lilla bubbla och om hon har en åsikt om något så ändrar hon sig inte oavsett hur många motargument man har på att hon har fel. Så föreslog jag att hon kunde sitta där bakom dem och underhålla dem. Då sa hon: "Ja, hon kan ju sitta där och sjunga" och då sa jag: "Ja, det kan hon. På grekiska. Hon läser grekiska nämligen." Då sa han: "Men karaoke är ju japanskt så någon får väl tala om för henne att det inte ska uttalas på grekiska."
Så frågade jag dem om de ville ha två ungar nere hos sig. Vi hade två uppe hos oss. En kollega hade med sig dem och av någon anledning så hamnar barn alltid i receptionen och av någon anledning så dras ungar till mig och jag är den enda i receptionen som inte har några barn. Förstår inte det där. Hon sa nej tack, men han sa: "Jo, men visst. Ta ner dem hit. Jag kan säga åt dem att gå ut och leka här utanför (där alla lastbilar kör) och så låser jag dörren så att de inte kan komma in. Eller så kan jag låsa in dem i rummet här bakom."
Så tog jag paketet och tänkte gå då klockan närmade sig 11:30 och då skulle hon åka iväg med posten så jag lyfte upp paketet och då sa han: "Men ska du inte ha en pirra till det där stora paketet?" och med det refererade han till vårt samtal vi hade för ett tag sedan om stora och små paket. Visserligen var det här "stort", men det vägde i princip ingenting och det visste han. Så då blängde jag bara på honom ett tag och så frågade jag henne: "Har du inget stort och tungt jag kan slänga på honom?" och det hade hon inte. Då påpekade han att han hade ett utökat skydd och så strök han lite med två fingrar på axeln på uniformen. Om jag tar till våld så är det ju så att han har rätt att tillkalla polis och rubricera det som våld mot tjänsteman, så han är lite lagom kaxig där bakom ibland. Men jag sa till honom: "Ja och undra vem de skulle tro. En stor och stark man har fått stryk av mig..." Då sa han att han kunde gå in där bakom och slå till sig själv hårt på käken och sedan säga att det var jag som hade gjort det. Då sa jag bara: "Visst, gör det du..."
Så frågade de mig när jag slutade idag och jag sa att jag egentligen slutar tolv, men att jag kanske kommer att tvingas vara kvar och hjälpa Relacom-snubben som eventuellt skulle komma. Jag skulle ringa honom strax innan tolv så att jag visste om jag skulle stanna kvar eller inte. Då sa han: "Men då får du ha en glad påsk då. Jag kanske är och tränar när du går hem. Eller så kan du ju komma förbi gymmet och titta in och önska mig det när jag ligger där och pressar." Det lovade jag att jag skulle göra. Det var knappast någon uppoffring. Det skulle ha varit intressant tycker jag till och med. ;-) Sedan så blev det ju inte så att jag gjorde det eftersom jag tyvärr fick sluta tolv ändå då Relacom-snubben inte skulle hinna.
När jag var nästan halvvägs till dörren så var det en kollega till mig som gick och han sa "Hej då. Trevlig påsk" och jag sa bara: "Detsamma" Och när den här kollegan hade gått ut genom dörren så sa han att jag skulle ta mig ett snack med den kollegan och då frågade jag varför. Då sa han: "Det helter inte trevlig påsk. Det heter glad påsk. Man säger ju även god jul och inte trevlig jul. Varför kan folk inte säga rätt?" Utläggningen var lite längre än så, men han har ju rätt. Jag säger ju i och för sig alltid "glad påsk" så därför reflekterar jag inte alltid på vad andra säger. Och när jag stod där så gick det några lagerarbetare från Dagab och en del av dem sa "Trevlig påsk" och han sa "Detsamma", men så fort de hade gått ut genom dörren så gjorde han en grimas. Men jag tog mitt stora, men ack så lätta paket och gick upp.
I förra veckan så fick vi i receptionen vårt påskägg, men vi ställde inte fram det förrän i tisdags och det tog slut på ett nafs. Men när vi fick det så gjorde jag iordning två små askar med godis i och så tejpade jag på påsk-bilder på dem så när jag skulle gå idag så tog jag med mig dem ner. Och jag gick ner innan min chaufför, men jag sa till honom att jag gjorde det och han sa att han bara skulle ringa ett samtal först. När jag kom ner dit så satt han och snackade med en snubbe jag har sett där förut, men det var bara att ställa upp askarna på disken, det gick ju inte att ångra sig, det skulle bara ha sett fånigt ut.
Det tog min chaufför ungfär tjugo minuter att ringa samtalet så det blev en del snack där. Men inte lika uppsluppet som tidigare under dagen. Men han frågade om jag hade köpt godiset själv, men det hade jag ju inte. Så frågade han om jag kunde få ner en bit godis till och höll fram sin ask. Och det kunde jag ju, men jag hade svårt att bestämma mig för vad jag ville ha så då sa han: "Ta en sockerbit." och det gjorde jag. Så bjöd han snubben som satt där och han tog en colaflaska. Själv tog han en hård lakritskaramell.
Sedan pratade vi om påskmat och de äter samma saker där hemma hos dem som de flesta gör: ägg, räkor, lamm och lax. Sedan sa han att det bästa han visste på påskbordet var en riktigt god lammstek och myntagelé. Då tyckte han att jag såg konstig ut och sa att det minsann var en klassiker. Så frågade han den andra snubben som satt där bakom om vad han tyckte om det och han visste inte då han aldrig hade ätit det. Så frågade han om jag inte kunde tänka mig att smaka det en gång åtminstone. Då sa jag: "Jo, men det skulle jag kunna göra. Man måste smaka allt en gång innan man kan säga om det är gott eller inte. Så jag kan ju kanske köpa någon liten burk och testa någon gång." Då sa han: "Nä, jag tycker att du ska köpa en sådan här jättestor burk..." och så måttade han upp en tjugoliters burk. Sedan kom min chaufför och det var dags att gå och han sa: "Glad påsk då" och jag sa "Tack detsamma. Och ät inte för mycket lamm nu."
Så kom jag hem i tid och efter ett tag så kände jag att det skulle vara skönt med ett bad så jag tappade upp ett riktigt varmt bad och kröp ner där. När jag hade legat i en kvart på ett ungefär ringde det på dörren och med tanke på vilken dag det är (skärtorsdag när alla påskkärringar springer omkring och tigger godis) så ansträngde jag mig knappast för att gå upp. Minuten senare ringer det på min telefon och det visar sig vara mammsen. Hon undrade om jag inte var hemma. Det var nämligen hon som ringde på (pappsen satt kvar i bilen). Så det var bara att kravla sig upp och dra på sig morgonrocken. Hon kom med en påse från Pressbyrån innehållande en chokladask med Cloettas "Utvalda favoriter". De (mina föräldrar) tyckte att jag skulle ha lite påskgodis. Sedan skulle de över till farmor och hälsa på henne och sedan skulle de upp till landet. Så nu fick jag chansen att visa henne min nya mobil och hon tyckte också att den var fin. Men nu kanske mina föräldrar har lärt sig att det inte går att bara dyka upp och förvänta sig att jag ska öppna. Jag har tagit för vana att bara öppna om jag väntar besök.
Chocktillstånd
Skriver det här med skakiga händer. Nog för att jag gillar överraskningar och den här typen av överraskning gillar jag ju egentligen, men...
Sitter i godan ro här och lägger Spindelharpan för att fördriva tiden. Och som jag är placerad så ser jag hela tiden dörren i ögonvrån och det gör jag den här gången också och så hör jag något som liknar skramlande nycklar som slår mot glasrutan så då tittar jag upp. Ser vem det är och säger: "Men vad fan..." noterar sedan tiden 10:13. En annan kollega från IT-avdelningen ser att någon vill in och går och öppnar dörren så att Han kan komma in. Jag slår av min växel och går till andra sidan av disken för att ta emot paketet.
När han kommer fram till disken ser han alldeles slut ut och jag frågar om det är ett tungt paket, men det är det inte så jag tar emot det och då nuddar mitt högra lillfinger vid hans vänstra hand. Så frågar jag om han har tagit trapporna och det har han då frågar min ena receptionskollega om han inte har någon kondis och det har han inte. Sedan sa han att han kom upp med det bara för att han ändå hade ett ärende till något annat ställe och då passade han på att ta med det här paketet upp. Och så sa han att han tyckte att han (jag) kunde bjuda mina kollegor på en timme (d.v.s. inte stå nere hos dem och snacka).
Sedan gick han (han kan ju inte vara borta lika länge då de bara är två som sitter i receptionen) och då frågade hon som frågade om han hade dålig kondis varför jag log så brett. Min andra kollega läste in lite mer i det hela då hon sa: "Jaha, han kom upp med paketet själv. Undrar vad det betyder..?" Då var det jag som var logisk och sa att han hade ett annat ärende ute i huset och passade på att ta med paketet hit upp.
Ja, ja... Jag kommer bli normal när jag kommer tillbaka till våra lokaler. Men det är ju ändå fyra, fem månader kvar så det är bara att "stå ut". Sedan har jag ju hans mailadress samt mobilnummer så jag kan ju alltid hålla kontakten om jag vill... Och därför tar jag mig nu en banan.
Kan berätta en liten "kul" grej som hände igår. Jag stod nere i receptionen och beklagade mig lite över min ena kollega och då säger han att jag överdriver. Då säger jag att hon kan sitta nere hos dem i ett par dagar så får de ju avgöra det själva. Då går han väldigt snabbt på defensiven och säger: "Men vi har ingen plats här." Då säger jag: "Men hon kan ju springa ärenden och brygga kaffe" varpå han hugger snabbt som ögat och säger: "Men det har vi ju dig till." Då blänger jag bara på honom i flera sekunder (man måste ju passa på) och hon bara skrattar. Det slutar med att jag bara säger: "Men jag har faktiskt inte bryggt något kaffe åt er."
Idag när jag gick så fick jag sällskap med en kollega från Malmö ner till receptionen. Hon skulle lämna in besöksbrickan och bli utskriven. Jag stannade till och pratade med de båda som satt där (Han och den urflippade typen). Jag sa till min kollega att de är väldigt stränga här nere, speciellt Han och då drog han på munnen så mycket han kunde utan att visa tänderna. Han gjorde med andra ord en grimas. Så gick min kollega ut och väntade på sin taxi och jag stannade kvar ett tag. Han frågar då om det var en kompis till mig och då sa jag att det var det. Från kontoret i Malmö. Sedan sa Han åt sin kollega att skriva ut henne, vilket han inte kände sig manad att göra, så det slutade med att jag gjorde det åt dem.
Efter det så frågade han hur det var med mig och då sa jag att det var bra och att min förkylning nog hade gått tillbaka och då sa han att det hade hans också. Då sa jag att det inte var synd om honom längre då, men det var det tydligen då han inte hade ätit något på hela dagen. Men det var självvalt. Han har bara druckit under hela dagen. En kortare fasta. Då frågade hans kollega om det var öl som han hade druckit...
Så tog han fram alla skivorna och så sa han åt sin kollega att han kunde ha disco. Då frågade jag vilka skivor de har lyssnat på och då sa han att han hade haft "In The Navy" i en loop på hela dagen och att han hade tröttnat på "YMCA". Då frågade jag om han inte lyssnade på "Macho Man" och då började han sjunga den och så sa han att han brukade sjunga den när han var uppe i butiken samtidigt som han vickade på rumpan. Då sa jag: "Då lär du ju få allt du vill..." och det höll han med om att han fick och så fortsatte jag: "...och lite till" och då såg han mindre glad ut när han kom på vad det kunde vara.
Precis innan jag gick så sa han att han skulle upp och bråka lite med sina kollegor (i butiken) och då var det jag som högg blixtsnabbt och sa: "Har du några?" Hans reaktion var att stanna upp i allt han gjorde och stirra på mig. Jag var vid det här laget nästan framme vid dörren så jag sa: "Nä, jag ska nog gå nu för annars finns risken att jag inte kommer in här imorgon.
Vill inte! Vill inte! Vill inte!
Idag är det ingen bra dag. Förutom att det är måndag, så känns det som att jag har en förkylning som håller på att bryta ut. Det känns så i halsen och det känns så i näsan och så hade jag svårt att sova inatt. Typiska symptom för mig att ha innan jag blir förkyld. Det är så typiskt att det kommer nu också. På fredag så ska jag ut med u2.se-gänget och då vill man ju vara pigg och glad och inte sitta och snyta sig och vara hängig. Så jag hoppas verkligen att det här går tillbaka. Att det inte bryter ut.
Och strax efter 10 så tog jag pirran med mig för att hämta en massa paket som har kommit. När jag kommer ner sitter de båda där så jag hälsar och så tittar jag i hörnan där paketen oftast står och det gjorde de idag också. Men jag tyckte att det såg så mycket ut så jag sa: "Är allt det här till oss?" och det var han som svarade: "Ja, det tror jag att det är" och det var det också. Så då var det bara att stapla på pirran och se glad ut (vilket inte är så svårt för mig när Han sitter där).
Sedan sa han att det var synd om honom idag. Han mår inte så bra. Då säger jag att det är jättesynd om honom (alla av manligt kön, oavsett ålder vill höra det när de är småkrassliga) och så frågade jag vad det var för fel på honom och då sa han att han hade lite småont i halsen och känner sig allmänt hängig och att han inte ska träna idag. Då säger jag: "Du också?" och hans svar på det blir: "Jasså, du med?" Så pratar vi lite om det där med att vara sjuk. Han är tydligen en sådan som inte stannar hemma för en liten förkylning. Då säger jag. "Precis. Det ska är så tråkigt att var hemma och så ligger man bara och tycker synd om sig själv" och då säger han "Ja och så ligger man bara framför tv:n och äter massa onyttigt." På det svarar jag: "Jepp, så därför är man bara hemma när man har hög feber. och då säger han: "Eller om man har små barn så man kan vabba." Då tittar jag lite "strängt" på honom och säger: "Men fy så du säger" och så skrattar vi alla lite. Så det verkar som att vi kommer att vara sjuka "tillsammans".
Sedan så biter sig tjejen i tungan när hon tuggar på tuggummi och så säger hon att det är konstigt, men när hon piercade sig i tungan så kändes det ingeting, men när hon biter sig så gör det ont som fan. Så säger han att han ibland biter sig i kinden då han har en vass hörntand och när man gör det så blir det ju lite svullet så att man biter sig där ofta när man äter och eftersom han äter så ofta så... Sedan kom vi in på det där med piercingar och tatueringar och han förstår inte vitsen med att göra något av det. Inte ens hål i öronen fattar han. Hans dotter har precis piercat sig i naveln och så ska hon gå och visa det och han tycker inte alls om det. Så säger hon att hon funderar på att tatuera sig i svanken och det ska vara en skorpion (hon är en skorpion). Vad gäller tatueringar så vet han att det från början kommer ifrån söderhavet där det var en klantillhörighet, men att det idag inte fyller någon funktion. Och där kan jag inte säga att jag håller med honom. För min egen del så känner jag att jag ser på kroppen som en omålad tavelduk. Inte för att jag kommer att fylla hela duken då den tatueringen jag har räcker för mig.
Sedan sa han att om han skulle sitta där ensam och det kommer in en hotfull typ så lägger han benen på ryggen och flyr fältet, han tycker inte att han har tillräckligt betalt för att riskera livet. Skulle någon däremot bli hotad så skulle han tvingas att döda och så log han. Men han förstår inte de väktare som är ute på fältet och ingriper och riskerar sitt liv för 16 400:-/månaden. Och i ärlighetens namn förstår jag inte det heller, men jag är glad att dessa människor finns.
Så pratade vi lite om mat och han sa att han älskar ägg (vilket jag också gör) och ett vanligt kokt ägg går bra, men äggröra tycker han är mumsigt. Då lade jag till omelette och det sa han mums till också. Ju mer vi pratar desto mer upptäcker jag att vi tycker och tänker lika om det mesta. Det enda som vi inte delar åsikt om är piercingar och tatueringar.
Vid ett tilfälle tar han fram cd-skivorna han fick i fredags och ser lycklig ut. Så säger han att det är bra skivor och då frågar jag hur han vet det. Då säger han att de spelade U2 i fredags i datorn. Visserligen blir inte ljudet lika bra, men det är bättre än inget. Så han blev helt klart glad över dem. Så då har jag lämnat ett spår efter mig som kommer att dröja kvar hos dem ett tag och det är ju alltid bra. Så fort de spelar en av de skivorna så kommer han att tänka på mig...
Så fick jag reda på att tjejen från Linköping. Det hörs inte på henne när hon pratar så jag blev lite förvånad. Så hon är ju överlycklig nu när LHC har tagit sig till finalspel i hockeyn. Så pratade vi lite om dialekter och jag sa att jag tycker att det är charmigt med olika dialekter. Så säger hon till honom att säga var han var och cyklade. Där vid djursjukhuset. Så han får säga: Bagarmossen. Men eftersom han är från Blekinge så blir det ett rullander och av någon anledning säger han ...moschen istället för mossen. Hon frågar då hur han uttalar det som växer på stenar och det är mossa. Och nu tycker jag att nu får det ändå vara nog med "mobbningen" av honom (hon "retar" honom för hans r rätt så ofta) så jag sätter ner foten och säger: "Nu är det så här att om det är någon som har rätt att uttala sig om hur saker ska uttalas så är det jag." Så då frågade han mig var jag är uppväxt och då sa jag Vällingby. Då förstod han varför jag inte vill flytta därifrån i första taget och då svarade jag som så många gånger innan) att för ett jobb flyttar jag inte, men att jag kan i princip bo var som helst bara jag har grönområden omkring mig.
Då retar hon mig för att vara ett getto-barn, en som bara har sett gråa betonghus. Då rycker han in och "försvarar" mig och säger: "Men Vällingby är väl knappast ett getto" och då svarar jag: "Nä, det är det inte." Då säger han: "Men det finns säkert sådana områden i närheten" och det gör det ju så jag säger: "Ja, det är klart att det gör" Då säger han: "Då är det precis som för mig. Jag bor i Vendelsö, men har Brandbergen ett stenkast från mig." Då säger jag "Precis. Det närmaste för mig är ju Tensta-Rinkeby. Men det ligger ju i Spånga och det är ju en helt annan sak..." Då säger han: "Men det är ju fint i Spånga. Har du varit i villaområdena?" Har ju inte varit så mycket i Spånga, men jag har åkt igenom. Han har fällt en del träd i villaträdgårdarna i Spånga. (Han har jobbat lite som trädfällare på fritiden, så han har fram till mars i år kallat sig för "skogshuggare".)
När klockan var 11 så ringde min ena kollega ner och sa att hon ville gå på lunch så då var det ju bara att gå. Då sa han: "Ja, det tycker jag verkligen att du ska. Tänk om [hans kollegas namn] var borta i en timme." Sedan höll han handen uppe mot sin högra kind så att hon inte skulle se vad han mimade. Jag såg inte riktigt vad det var han försökte säga, men innebörden var väl lite att han önskade att hon skulle vara det. Precis då får hon ett samtal på sin mobil och går därifrån. Då säger jag: "Där ser du. Du fick som du ville." Sedan fick han lite jobb att sköta så jag gick upp till mig.
Fick några Bafucin av en kollega då jag beklagade mig över att jag tror att jag håller på att bli förkyld. Får se om det hjälper i halsen. Tungspetsen kände jag blev bedövad. En väldigt spännande upplevelse kan jag säga.
Sedan så ser det till 99% ut som att det inte kommer att bli den där kryssningen den 26-27/4, utan den kommer att skjutas på framtiden. Orsaken är att ekonomikonferensen kommer att vara den 25-26/4.
