Guinness

Ja, idag är det skärtorsdag och det i sin tur betyder dag före röd dag och det i sin tur betyder att det var en tolv-dag idag. Det är verkligen lyxigt att sluta tolv. Dagen känns längre då.

Idag så överraskade jag två personer med ett (tre-timmars) besök. Jag har ju inte varit där på ett bra tag. Över en månad sedan om jag ska vara ärlig. Jag hade inte sagt att jag skulle hälsa på så det blev en överraskning för dem och det syntes på dem att de blev glada.

Jag hade med mig lite chokladägg åt dem samt DVD-boxen. När jag gav den till honom så sa hon att det nog var bra att jag tog med den då han inte kommer och hälsar på mig och ser hur vi har det. Han såg faktiskt skamsen ut över det.

Jag hade en massa frågor om hans nya jobb och han svarade så gärna så på mina frågor. Han läste upp alla fördelar med jobbet (och det var många. 31 dagars semester var bara en av dem...) men han tyckte det bästa med det var att han får komma ur uniformen.

Sedan pratade vi  lite om vad vi skulle göra i påsk. Han började med att fråga mig och jag svarade. Sedan frågade jag honom om de skulle göra något speciellt eller bara vara hemma. Han sa då att den här påsken skulle det bara vara han sonen och frugan. Men när han nämnde sin frus namn så sänkte han rösten och tittade ner i golvet. Så frågade han om vi skulle ha traditionell påskmat och jag sa att vi skulle ha det och att jag kommer att få laga lammsteken. Han så gillande ut när jag nämnde det. Han gillar också lamm. Men de äter mintgelé till det (och brunsås).

Han försvann strax innan ett för att träna, men var medveten om att jag skulle vara kvar när han kom tillbaka, eller som han sa: "Ja, jag antar att du är kvar när jag kommer tillbaka." Kunde inte ljuga, så jag svarade att jag skulle vara det.

När han kom tillbaka (c:a en timme senare) så luktade han gott. Men jag tog för givet att han alltid gjorde det efter träningen, men hon reagerade på att han luktade gott och kommenterade det. Sedan sa hon till mig att jag skulle känna mig ärad över det för han brukar inte lukta gott när han kommer tillbaka. Han brukar inte lukta något speciellt. Men nu hade han tagit på sig Armani-deon. Jag sa till honom att den luktade gott och han sa: "Tack."

Hon fick besök av sin pojkvän. Han ville överlämna en påskpresent till henne. När hon gick ut så stod han och jag vid ena änden av disken och tjuvkikade. Vi var nyfikna. Jag på hur pojkvännen ser ut och han på hur de samspelade. Jag stod någon decimeter framför honom. Sedan efter några minuter så ser vi att hennes pojkvän stiger ur bilen och då skyndar vi oss att sätta oss på våra platser och han säger: "Vi låtsas om som att vi har suttit här hela tiden." Och det gjorde vi. Hon förstod nog att vi hade stått och kollat ut, men vi höll god min.

Blev bjuden på två koppar kaffe under tiden jag var där (fick det serverat). De har Gevalia och det är mycket bättre än Zoega som vi har på jobbet. (När jag nämnde att vi hade det och att jag inte gillar det kaffet så värst så förstod han mig då ingen av de två gillar det. Sedan sa han att det nog bara är skåningarna som gillar det. Det kaffet har någon skarp beskaktig smak som inte är god.) 

Några minuter innan hon och jag skulle gå så sa han (igen): "Tack så jättemycket för chokladen." Jag sa då: "Men det var så lite så. Jag kan ju inte komma hit och bara dricka ert kaffe utan att ha något med mig till er." Han svarade då: "Jo, det kan du visst det." Då svarade jag: "Nä, det kan jag inte alls det. Man kommer inte tomhänt som gäst. Är uppfostrad så." Och han svarade då: "Men så trevligt."

Precis innan vi skulle gå så ringde hon sitt ex (som hon har barnen med) och Han kommenterade tonen hon hade när hon pratade med honom. Den var allt annat än vänlig. Jag sa då: "Ja du. Det är skönt att man inte har det sådär." Han svarade då, dämpat och bortvänd: "Ja..."

Så var det dags att gå och han önskar mig en glad påsk och jag önskar honom detsamma. Sedan gick vi ut och hamnade på utsidan av disken och hon och han sa något mer till varandra. Eftersom det hade gått flera sekunder sedan senast så önskade vi varandra "glad påsk" igen.

Det känns så skönt att bara känna kamratskap gentemot honom nu. Det underlättar en hel del för mig. Jag ska inte sticka under stol med att det skulle kunna ändras snabbt om något skulle inträffa, men den chansen är minimal, för att inte säga obefintlig. Men jag tycker det är så trevligt att bara sitta och snacka med honom.

Jag måste ju gå dit nästa tidiga fredag. Det är ju hans sista dag på Dagab och... Ja... Jag tycker att det är så trist att förlora kontakten med honom. Vi har det så oerhört trevligt tillsammans, vi tre. Jag hoppas att jag ändå kommer att få hans mailadress till det nya stället så att man kan (när han blivit varm i kläderna där) ha mailkontakt med varandra i alla fall.

Ja, igår blev det inte så mycket skrivet, trots att det "hände" lite saker. Visserligen händer det saker varje dag, men alla är inte värda att berätta om.

Det började på förmiddagen när det var en kille/man som ringde och ville prata med marknadschefen som satt i möte. Han hade en firma med "ljusreklamlådor". Det finns sådana lite överallt. Det slutade med att vi snackade några minuter och han berättade att han har en stor respekt för telefonister. Även om han har haft en urusel dag och den han söker hela tiden är upptagen i möte varje gång han ringer så skulle det aldrig falla honom in att avreagera sig på telefonisten.

Sedan sa han att han för ett tag sedan hade en firma som hyrde ut telefonisttjänster och om han hade haft den kvar skulle han ha gjort allt i sin makt för att övertala mig att börja jobba för honom. Jag har tydligen en väldigt behaglig telefonröst.

Sedan hade vi här i växeln fått lite bullar som var över från ett möte de hade dagen innan. Tänkte att det kunde vara gott att ha till eftermiddagen. Sedan så var det årsmötet för pensionärsföreningen här igår och det blev över kakor och bullar från det också. Så då tog jag från det också. När jag hade ätit upp det så kände jag att jag inte ville ha den bullen som var kvar och jag vet ju att vi har en sockergris här. Så jag tänkte att jag kunde ge honom den.

Tio över fyra så knallar jag upp till övervåningen och tittar in i hans rum och ser att det är tomt och att han är inne hos vår controller och pratar, men han ser att jag var inne på hans kontor. Så han öppnar dörren och frågar: "Were you looking for me?" Jag svarade: "Yes. I know that you have a sweet-tooth so I put something on your desk." Då sa han: "Oh. How considerate. Thank you" och jag svarade: "You're welcome."

Sedan var det lite "kul" när jag väntade på pendeln. Det är ju så att spärrvakterna inte får öppna spärren bara för att du visar ett kort. Man måste dra det. Igår var det en man som inte fick sitt kort att funka och han kallade henne i spärren för många fula ord som jag inte kommer att skriva här och han skrek ut dem. Detta pågick under en hel del minuter.

Tillsist släppte hon ändå in honom. En man som jobbar på Dagab (som jag har pratat en del med i gymmet) försökte lugna ner honom lite. Själv gick jag och det sällskapet jag var i ut för pendeln var på ingående.

Den här Dagabkillen gick även han av vid Centralen så vi hade sällskap nästan hela vägen till t-banespärrarna. Han hade kollat på kortet och det som gjorde att det inte funkade var att han hade plastfickan kvar när han drog kortet...

Igår så gjorde jag något som jag inte gör så ofta. Jag sprang. Och jag sprang efter en man...

Men det är inte så illa som det låter. Jag satt och vilade i en skön fotölj efter lunchen och ser att vår vd är på väg ut. Jag tänkte då att han kanske skulle vilja ha sina visitkort med sig. Eftersom han pratade i telefon så gick det inte att fråga honom. Så när han gick ut genom dörrarna kastade jag mig ur stolen (det var ungefär då jag kom på det) och in bakom disken för att leta reda på hans kort.

Det tog ett tag att hitta dem, men när jag väl hade gjort det så flög jag nedför trapporna och efter honom. Jag såg honom sätta sig i bilen och kom fram till den precis efter att han hade lagt i backen. Jag knackade då på rutan för att få hans uppmärksamhet och visade honom korten. Han bara skakade lite på huvudet och fortsatte prata i telefon.

Idag så kom han fram till disken och bad om ursäkt för sitt beteende igår. Han sa att han hade ett jobbigt samtal och därför var han lite kort mot mig. Jag tyckte det var en fin fin gest av honom att göra det, även fast jag inte tog illa vid mig igår. Jag vet att de som sitter högt upp har det lite stressigt och att man då kan bli lite kort i tonen och att det inte är personligt. Men han steg i mina ögon nu när han som vd för Map Sverige ber mig (en "simpel" receptionist) om ursäkt för sitt beteende.

Sedan har jag idag (vid skrivandes stund 13:10) pratat med Paul fem gånger i telefon. Mina tre kollegor har, sammanlagt, haft lika många samtal från honom de med. Så han har väl ringt oss ungefär tio gånger idag. Vi ser ju att det är han som ringer så man kan ju svara mer personligt då. Men jag har inte vid något tillfälle sagt att det är jag i telefonen. Mina svar har väl varit: "Good morning Paul", "Good afternoon Paul" och "Hello again." Nu vid det här senaste samtalet (när jag svarade "Hello again") så sa han: "Oh, hello Xxx". Så nu kan jag inte vara anonym ens i telefonen med honom.

Men annars så är det fredag och idag var sista dagen att lägga in om semester. Det är ingen fara om man vill ändra sig efteråt då det här bara är så att vår närmsta chef vet på ett ungefär hur vi vill vara lediga. Jag bestämde mig idag för att jag vill ha en sen semester. Vecka 31-33. Om det blir en skitsommar så blir det ju det hela sommaren, men chanserna för bra väder ökar i slutet av juli och hela augusti. Med tanke på den otroligt trista vintern vi har haft (om man nu ens kan säga att vi har haft en vinter) så kan man behöva lite sol.

Apropå vår dåliga/milda vinter så har den här vintern varit väldigt sträng i andra delar av Europa. Länder som knappt ens vet vad snö är har fått snö och väldigt många minusgrader. Det har verkligen varit "fel" väder för nästan alla.

De här två senaste dagarna har jag fått/tagit/gett fyra kramar. Tre igår och en (än så länge) idag. Det började med att jag igår mutade mig till en kram från en som jag har hotat med det ett tag (en från Göteborgskontoret). Han ville låna häftklammern. Då sa jag att det kostade en kram. Då fick jag en. Sedan när han gick så sa han att han hade händerna fulla så jag kunde inte få en kram.

Då följde jag helt enkelt efter honom ut, för har han gett upptagna händer/armar som ursäkt så måste jag bara ha en kram. Han stannade utanför entrén för att röka och då ställde han ifrån sig allt. Då fick jag min kram.

Sedan när jag höll på i postrummet så kom det in en annan och jag vet att han har det lite jobbigt på hemaplan just nu. Han är allt annat än glad just nu. Vi pratade lite om det sedan tyckte jag att han behövde en kram. Så då blev det den tredje kramen.

Idag så står två andra kollegor och pratar om den enas nya mobiltelefon. Den har en inbyggd GPS och han är som ett litet barn med en ny leksak. Då retades jag lite med honom och sa något om det. Då sa han: "Men kan jag inte få vara glad för en gångs skull?" Då tittade jag på honom och sa att han är ju alltid glad. Då svarade han: "Ja, men det är bara på utsidan. På insidan gråter jag hela tiden." Jag vet att han bara skämtade när han sa det och min kollega mittemot mig sa att han minsann visste vilka knappar han skulle trycka på. Så jag stängde av mitt växelbord och gick och gav honom en kram.

Det är trevligt med ett företag när man kan skämta med varandra och även flirta helt oskyldigt med varandra. Det är trevligt att kramas. Och det här är en av anedningarna att jag trivs här. Vi är på det stora hela som en enda stor familj här.

Men har du inte råd att köpa en biljett till ditt val av festival?

Nu kan du göra en insats...

Dagens Metro:

Vill du på festival? Donera spermier!
Gratis
Nu kan festivalglada män som är utan pengar men redo att bli spermadonatorer få gratis festivalpass. Den som bidrar till Irlands spermareserver och bli donator får gratisbiljetter till önskad musikfestival i Europa. Erbjudandet gäller hela Europa.

(Typiskt mig att hitta notiser om Irland.)

Sedan tycker jag återigen att det är jättekul att ha"utländska" arbetare här hos oss. Och det är ännu roligare att de (precis som nästan alla andra) vänder sig till mig när de vill saker. Jag vet inte om även de märker att saker och ting blir gjorda på en gång när de pratar med mig.

Ok, jag erkänner... Jag tycker att det är kul att vara "the center of attention". Jag känner mig nästan lite åtsidosatt om de inte vänder sig till mig. Lite avis att de pratar med någon annan än mig. Och det gäller nästan allt. Sedan märker personen efter ett tag att de vände sig till fel person och vänder sig sedan till mig nästa gång.

Sedan tror jag att min "trevliga" kollega känner sig lite utanför, för hon lägger sig i saker som hon egentligen inte har att göra med. Tror även att hon skulle vilja vara chefreceptionist här. Men det säger jag bara: Kommer hon att försöka ge mig en order om att göra något så... Då kommer det inte bli så kul för henne.

Sedan vet jag att vi inte kommer att ha en chefsreceptionist här. Vi har alla samma nivå och så har det alltid varit så länge jag har jobbat här i alla fall. Men även om de skulle komma på att det kanske vore bra att ha en ansvarig receptionist så skulle det inte bli hon.

Hennes tidspassning och arbetstempo är alldeles för dåligt. Den enda gången när hon kommer i tid är när hon har jourveckan. De få gånger hon hjälper till med något utskick så går det så (rent utsagt) jävla långsamt så jag håller på att få krupp på köpet (allt hon gör går långsamt, utom att gnälla...). Sedan så smyger hon åt sig äran för att jobbet är gjort.

Jag vet att hon har "varit på" mig när jag har haft något jobb liggande ett tag, men då gör jag som jag alltid gör, låter det ligga ett tag till. Men vad gäller det så ligger hon ganska mycket i underläge. Hon har ett jobb som har varit liggande i tre månader hos henne. Sedan vet jag att även vår chef har ögonen på henne. Så jag behöver egentligen inte bry mig om hennes beteende, men det är svårt att låta bli när man jobbar så nära.

Än så länge kan jag stå ut med det där beteendet, men det är på gränsen. Jag märker trots allt att hennes beteende påverkar mig. Jag blir stressad av det och det yttrar sig i att jag sover med hårt sammanbitna käkar. Det märker jag för att jag har lätt huvudvärk nu varje morgon när jag vaknar. Det försvinner under dagen då spänningarna i käkarna försvinner.

Sedan har jag märkt att jag behöver gå till vår osteopat nu. Jag har dagliga ischiaskänningar nu. Och nu känner jag av det redan på morgonen. Tyvärr kommer hon inte att komma hit förrän den 27/3. Men jag ska i alla fall ta en halvtimme vanlig massage på onsdag. Det kan ju inte göra saken sämre direkt. Sedan kommer det ju att bli fyra och en halv dags ledighet nästa vecka. Då får man ju chansen att vila ut ordentligt.

Så... Nu har jag haft att göra hela tiden. Från att jag gick in till provrummet 09:30 fram till nu 14:15. Först så blev det mer än en timme i provrummet, det blev en och en halv. Sedan hade alla nya visitkort kommit så har jag hållit på och fixa med dem, med en lunchrast som avbröt det hela. Nu är det äntligen under kontroll igen.

Som jag skrev tidigare så vänder sig även våra utländska arbetare till mig. Just nu har vi bara en av dem här och det är Paul. Eller Sir Paul som vi nu har börjat kalla honom på skoj. Han har det som man in England kallar för "sweet tooth". Så han kom till mig i tisdags och frågade efter nyckeln till "the cookie cupboard". Jag gav honom den och när han minuten senare skulle lämna tillbaka den så ryckte han undan nycklarna precis när jag skulle ta dem.

Igår lånade han dem igen och det var strax innan det var dags att gå hem. När jag gav honom nyckeln så sa han "Tack!" och då svarade jag "Varsågod!" och han flinade lite. Men i vilket fall som helst så fick jag aldrig tillbaka nyckeln då, men imorse när jag kom så låg nycklarna på min plats.

I förmiddags så frågade han mig om nyckeln igen. Han fick den och när han stod och väntade på att kaffet skulle bli klart så började vår städerska prata på svenska med honom och det trots att hon vet att han är engelsktalande. När han kom tillbaka med nyckeln så frågade jag (på engelska) om han förstod något av vad hon sa. Han bara skakade på huvudet och så sa han: "And you understand that?!"Jag bara skrattade och svarade att jag gjorde det.

När klockan var 13:26 så ringer det på min direktanknytning från "konf 206 jbr" så jag svarar: "Ja, det är Xxx." Och i luren så hör jag: "Hi, is Xxx there, please." Då svarade jag att det var jag och Paul (som jag förstod att det var då han sitter i det rummet) presenterade sig. Sedan frågade han om jag kunde beställa en taxi till klockan två åt honom.

Åhhh... Kul, kul, kul, kul. Jag vill gärna att de vänder sig till mig då jag tycker att det är kul att prata engelska och jag tror att de förstår det då jag tar tillfället i akt att prata med dem när jag kan.

Så har jag nu fått veta lite mer. Hon ringde idag, även fast hon sa att hon skulle ringa igår. Men det gör inte så mycket. Bättre sent än aldrig som man säger och just nu så har de ju lite att göra där.

Det är inte officiellt än och hon kommer att tvingas att söka tjänsten för syns skull, men hon kommer att bli den nya gruppledaren på Dagab. Hon kommer att börja som det den 7/4. Han kommer att börja på Haninge Kommun och han kommer att vara en civil receptionist nu. Det måste kännas skönt att få komma ur den där uniformen. Sedan har han ju jobbat på Dagab i ungefär tio år nu och som väktare i tjugo. Så det är väl dags då att byta jobb.

Sedan berättade hon att hon bråkar med allt och alla just nu. Sin sons lärare, pojkvännen, m. fl. Så det händer mycket för henne just nu, men tyvärr är det bara negativa saker. Så hon är väl inte alltför glad just nu. Men hon har i alla fall blivit bra mycket bättre nu efter operationen. Hon har inte ont längre och hon kan äntligen vara ute och gå sina promenader. Så det finns ett litet ljus i tunneln för henne.

Läste en liten rolig nyhetsnotis i dagens Metro idag:
Kyrkan ger råd om sex
Storbritannien
Antalet skilsmässor ökar i England. Den anglikanska kyrkan har därför beslutat att ge ut boken "Growing together" ("Växa tillsammans"), en äktenskapsguide för att hjälpa gifta par med samlivet. Boken beskriver ett oroligt par som hade vissa problem med att få barn. Guiden förklarar varför: "Det visade sig att paret aldrig haft samlag."

Jaha. Så var måndagen här igen och de där tre dagarna bara försvann. Känner mig visserligen mer utvilad nu, men det tog ändå emot väldigt mycket att gå upp imorse. Man lever på sätt och vis i förnekelse ända tills klockradion sätter igång på måndagmorgonen...

Så kommer jag till jobbet och finner att mitt headset inte är isatt i laddaren och det ser inte ut som vanligt på mitt skrivbord. Får då  höra att vi hade en vikarie i här i fredags. Det visar sig att en av mina kollegor som skulle ha en lång fredag var hemma. Gissa vem.

Fick läsa SMS:et hon skickade av en av mina andra kollegor och hon var hemma för att hon var trött och hängig. Hon hade känt sig så hela veckan skrev hon... Så länge man inte kan motbevisa henne så kan man inte säga något. Men att helt plötsligt bara bestämma att man ska vara hemma för en sådan sak när man vet att det inte är lämpligt... Nä. Det tycker jag är oerhört dålig stil. Och det är inte första gången som den dåliga stilen från hennes sida har visat sig.

Annars så har jag haft en lugn och skön långhelg. Det gör en så stor skillnad att vara ledig i tre dagar istället för två. Man är bra mycket mer utvilad när det är dags att jobba igen.

Fick ett mail från min kompis på Dagab idag. Det har tydligen hänt en hel del. Så här skrev hon:
" Hoppas allt är bra med dig och att helgen har varit bra...?

Själv så känns det lite bättre...men det har hänt ganska mycket både privat och här på jobbet...
Te x att Xxxx ska sluta här på Dagab...

Men jag känner att jag behöver ringa dig....annars blir det ett lååångt mail...och den tiden har jag tyvärr
inte riktigt nu....

Jag hör av mig till dig på min lunch....

Kram så länge...!"

Ska bli spännande att höra var han ska börja jobba och vad som har hänt henne privat. Antingen ska hon gifta sig eller så har hon dumpat killen.

Så det ska bli spännande att se om han kommer att komma och hämta sin DVD-box som jag har liggande här eller inte. Får väl höra med henne om när när han slutar. Det känns lite som att det kommer att bli jag som får gå dit med den och att han inte kommer och kollar hur vi har det, trots att han lovat det.

Visserligen säger många att löften är till för att brytas, men det tycker inte jag. Han har lovat det här trots att han vet att han inte skulle göra det och... Sådant gör mig besviken på folk. Oavsett vem det än är. Vill man inte/"vågar" man inte (för att man har en dominerande fru) så ska man inte säga att man kommer. Då är det ärligare/schystare att tacka nej till inbjudan och inte verka entusiastisk över att få komma och hälsa på.

Ja, det verkar som att våra kära engelsmän har fattat att det går att skämta med mig ganska bra.

Det började med att Nigel, Paul och Yves (vår lilla belgare) kom imorse. Nigel var den som hade blippen, men han fick den inte att fungera, så jag lyfte på häcken och gick och öppnade dörren. När jag hade öppnat den så sa jag lite skämtsamt till honom: "Well, I guess that you should take that as a sign..." Den lilla belgaren tyckte nästan att det var hystriskt roligt, Paul skrattade lite och Nigel bara sa: "Ha, ha!"

Hade ett litet samtal med Nigel idag. Han frågade om rummet var bokat och jag fattade inget först, men kom sedan på att det var ett konferensrum han menade. Jag tittade i pärmen och visst var det bokat. Det var till och med jag som hade bokat det. Då sa han: "Yes, I know." Sedan pratade vi lite till.

Senare idag så skulle jag gå ut från ett av kontorslandskapen och då såg jag Paul komma gående i hög fart i korridoren. Då tyckte jag att det var lättare för mig att stanna och släppa förbi honom. Han tog då två steg åt sidan och sedan svängde han in i samma kontorslandskap. Jag sa (när han tog de två stegen åt sidan): "You don't have move for me. I'm not dangerous." Han sa då till mig: "You never know..." och så tittade han lite pillimariskt på mig.

Åhh vad jag trivs med våra internationella medarbetare och besökare. Det är riktigt kul att prata engelska.