Ojsan
Jag är duktig på att prata har jag märkt. Men pratar man inte får man inte veta något om någon.
Gick ner och hämtade paket klockan ungefär klockan 10:20. Inget ovanligt med det. Och sedan blev jag kvar en timme... Inget ovanligt med det heller... erhm... Och jag blev efterlyst igen. Vilket heller inte är så ovanligt nu för tiden. ;-)
Fast det blev bara fem minuter med honom ensam, sedan kom hon tillbaka. Frågade vad han hade fått när han kom hem. Han hade fått två söta kort på sig själv när han var liten och jag frågade om jag kunde få se dem men han sa att de var för värdefulla för att ta med till jobbet. Sedan hade han fått 500:- från sin mamma och sedan hade han fått en bok om "Saker som är utrotningshotade". Det är en bok om saker som fanns 1966 (det finns för alla år) men som inte finns eller finns väldigt lite av idag.
Sedan berättade han vad hans fru heter (vilket jag gjorde innan också, men det vet ju inte han och det ska han inte få veta) och att hon har ett lite sydeuropeiskt utseende (fast hon är helsvensk). Han berättade vad hans dotter heter och det fick jag veta för att vi pratade om barn och det är tydligen inte alls ovanligt att barn till mörkhåriga och håriga föräldrar föds med hår över hela kroppen men att dessa försvinner efter ett par dagar). Hans syster jobbar som narkossköterska på Karlskrona lasarett. Och idag hade han ringen på vänster hand.
Han berättade att han började som väktare 1989 (vid 23 års ålder) och det var ABAB som han jobbade för då. Och både han och hon tycker att väktare inte är världens bästa yrke och att de som blir väktare idag är helkorkade. Och det hon tyckte var lite skrämmande vara att många unga grabbar ser det som en inkörsport till att bli poliser och med tanke på hur de är som personer så... De tycker även att deras fackförbund (Transport) är för veka och inte sätter hårt mot hårt och kräver högre lön. För om man ser det helt krasst så skulle samhället stanna om väktarna strejkade. Det är ju väktare som låser upp många ställen. Typ som T-banan och pendeln. Då sa jag att jag är tacksam över att de låser upp sådana ställen så att jag slipper stå och banka på glasrutan för att bli insläppt. Då sa han att jag kunde ju gå till jobbet och mitt svar blev då: "Tack du. Då är jag framme någon gång nästa vecka" och då skrattade de bara. Smeknamnet för Securitas är "tre lingon" (loggan) och att det finns ett företag som heter G4S och att man kunde uttala det lite roligt, "Gay force".
Fick även veta att tjejens barn är beräknat till den 20/3 (min namnsdag) men att det kommer nog att dröja lite och att barnet inte kommer förrän ett par veckor efter det beräknade datumet. Sedan så sa jag att vi ville ha reda på vad det blev och då berättade hon att det kommer att bli en liten flicka.
Sedan sa han att jag borde sitta där nere. Det finns ju en plats ledig. Orsaken till att vi kom in på det var för att de är de enda i hela huset som har fått dispens att ha en kaffebryggare och spisplattor så att de kan laga mat och då blev jag avundsjuk på dem. Mina arbetsuppgifter skulle bli att ta emot våra besökare och ta emot postpaket och gå upp med det på en gång när de kom. Jag tog på mig att jag kunde brygga kaffe och laga mat också. Väldigt många och betungande uppgifter... Sedan frågade han varför jag inte hämtade posten och då sa jag att jag inte hade något körkort så att de ville inte låta mig göra det och han tyckte att det var smart av dem.
På lunchen idag följde jag med till lunchrestaurangen som heter Lagena. Dit måste man ha bil för att hinna. När vi kommer ner vinkar jag till dem och skrattar och de flinar tillbaka. Sedan "skäller" min kollega på dem för att uppehålla mig och att de får lov att säga åt mig att gå efter en halvtimme eftersom jag gör allt för att slippa att jobba. De bara skrattade åt henne, vilket jag också gjorde. När vi kommer tillbaka från lunchen är de båda där och jag har tagit med mig två kokoskakor till dem (en var) och lämnade över dem med orden: "Ni får en kokoskaka var eftersom [namn] skällde på er." och de bara flinade till svar.
Klockan ett var jag nere och hämtade ett paket igen och jag behöver bara se dem för att börja skratta lite. Men när jag var nere nu så hade han bytt om till uniform. Det är så himlans stiligt med uniform. Det går inte att förneka. Men den här gången stannade jag bara några minuter då han satt och beställde något och hennes sambo ringde, så då gick jag.
Gick ner och hämtade paket klockan ungefär klockan 10:20. Inget ovanligt med det. Och sedan blev jag kvar en timme... Inget ovanligt med det heller... erhm... Och jag blev efterlyst igen. Vilket heller inte är så ovanligt nu för tiden. ;-)
Fast det blev bara fem minuter med honom ensam, sedan kom hon tillbaka. Frågade vad han hade fått när han kom hem. Han hade fått två söta kort på sig själv när han var liten och jag frågade om jag kunde få se dem men han sa att de var för värdefulla för att ta med till jobbet. Sedan hade han fått 500:- från sin mamma och sedan hade han fått en bok om "Saker som är utrotningshotade". Det är en bok om saker som fanns 1966 (det finns för alla år) men som inte finns eller finns väldigt lite av idag.
Sedan berättade han vad hans fru heter (vilket jag gjorde innan också, men det vet ju inte han och det ska han inte få veta) och att hon har ett lite sydeuropeiskt utseende (fast hon är helsvensk). Han berättade vad hans dotter heter och det fick jag veta för att vi pratade om barn och det är tydligen inte alls ovanligt att barn till mörkhåriga och håriga föräldrar föds med hår över hela kroppen men att dessa försvinner efter ett par dagar). Hans syster jobbar som narkossköterska på Karlskrona lasarett. Och idag hade han ringen på vänster hand.
Han berättade att han började som väktare 1989 (vid 23 års ålder) och det var ABAB som han jobbade för då. Och både han och hon tycker att väktare inte är världens bästa yrke och att de som blir väktare idag är helkorkade. Och det hon tyckte var lite skrämmande vara att många unga grabbar ser det som en inkörsport till att bli poliser och med tanke på hur de är som personer så... De tycker även att deras fackförbund (Transport) är för veka och inte sätter hårt mot hårt och kräver högre lön. För om man ser det helt krasst så skulle samhället stanna om väktarna strejkade. Det är ju väktare som låser upp många ställen. Typ som T-banan och pendeln. Då sa jag att jag är tacksam över att de låser upp sådana ställen så att jag slipper stå och banka på glasrutan för att bli insläppt. Då sa han att jag kunde ju gå till jobbet och mitt svar blev då: "Tack du. Då är jag framme någon gång nästa vecka" och då skrattade de bara. Smeknamnet för Securitas är "tre lingon" (loggan) och att det finns ett företag som heter G4S och att man kunde uttala det lite roligt, "Gay force".
Fick även veta att tjejens barn är beräknat till den 20/3 (min namnsdag) men att det kommer nog att dröja lite och att barnet inte kommer förrän ett par veckor efter det beräknade datumet. Sedan så sa jag att vi ville ha reda på vad det blev och då berättade hon att det kommer att bli en liten flicka.
Sedan sa han att jag borde sitta där nere. Det finns ju en plats ledig. Orsaken till att vi kom in på det var för att de är de enda i hela huset som har fått dispens att ha en kaffebryggare och spisplattor så att de kan laga mat och då blev jag avundsjuk på dem. Mina arbetsuppgifter skulle bli att ta emot våra besökare och ta emot postpaket och gå upp med det på en gång när de kom. Jag tog på mig att jag kunde brygga kaffe och laga mat också. Väldigt många och betungande uppgifter... Sedan frågade han varför jag inte hämtade posten och då sa jag att jag inte hade något körkort så att de ville inte låta mig göra det och han tyckte att det var smart av dem.
På lunchen idag följde jag med till lunchrestaurangen som heter Lagena. Dit måste man ha bil för att hinna. När vi kommer ner vinkar jag till dem och skrattar och de flinar tillbaka. Sedan "skäller" min kollega på dem för att uppehålla mig och att de får lov att säga åt mig att gå efter en halvtimme eftersom jag gör allt för att slippa att jobba. De bara skrattade åt henne, vilket jag också gjorde. När vi kommer tillbaka från lunchen är de båda där och jag har tagit med mig två kokoskakor till dem (en var) och lämnade över dem med orden: "Ni får en kokoskaka var eftersom [namn] skällde på er." och de bara flinade till svar.
Klockan ett var jag nere och hämtade ett paket igen och jag behöver bara se dem för att börja skratta lite. Men när jag var nere nu så hade han bytt om till uniform. Det är så himlans stiligt med uniform. Det går inte att förneka. Men den här gången stannade jag bara några minuter då han satt och beställde något och hennes sambo ringde, så då gick jag.
Födelsedag
Idag har varit en hyfsat bra dag fram till 15:00. Sedan blev dagen helt underbar i en halvtimme. Han ringde upp och meddelade att det var ett paket att hämta i receptionen och att man behövde pirran. Snabbt som ögat tog jag på mig skorna och hämtade pirran och åkte ner.
Och oj vilket jättebra humör han verkade vara på idag då. Sedan var han nyklippt och fin. Vi snackade om tonåringar och deras sätt att snacka (han har tonåringar hemma) då han tilltalade mig på ett sådant sätt så fort jag kom ner och jag bara stod som ett levande frågetecken. Sedan berättade han lite blygsamt: "Jag fyller år idag". Och det visste jag att han gjorde, men det kunde jag ju inte visa så jag sa lite överraskat: "Gör du? Grattis!" Sedan pratade vi om åldrar lite och han sa att -66:orna är en fin årgång. Tänk bara på Bollinger 66 som förekommer i alla Bondfilmer. Jag kunde inte kontra det tyvärr. Allt som allt så stod jag där nere i en halvtimme och han och jag lyckades att få den vikarierande tjejen att skratta rätt så mycket med vår barnslighet.
Sedan så "klagade" jag på att han inte satt där i fredags när jag gick hem. Ville ju önska honom trevlig helg med tanke på att ha har sagt hur mycket han älskar när folk som slutar tidigt säger det till honom (...inte). Då sa han bara att han förmodligen satt i ett hörn någonstans och tyckte synd om sig själv.
När jag hade varit där i 25 minuter ringde en av mina kollegor ner och efterlös mig. Men det gjorde hon bara för att retas. Så jag började gå och då sa han att jag skulle "tagga ner" så jag stannade halvvägs till dörren. Sedan sa han att det var mitt fel att han inte hade hört ett larm och så sa jag att det bara var att skylla på mig och det gjorde han också. Sedan så sköt han mig med en dubbelpipig handpistol och jag spelade med och tog mig över hjärtat som om jag hade blivit skjuten där (och det är ju inte helt missvisande för hur jag känner för honom heller).
Så nu har jag fixat en födelsedagspresent till honom. En grön Map-isskrapa och en grön Map-penna. Har slagit in den i ett blått presentpapper med ett guldgult snöre omkring. Till det får han en neonrosa post-it lapp där det står "Grattis på födelsedagen, [namn]! / [namn]"
Och idag kommer jag få skjuts hem igen. :-)
Och här kommer berättelsen om hur det gick med födelsedagspresenten:
Jag skyndade mig att lämna jobbet för att ha en chans att överlämna presenten. Han slutar ju 16:30 så det var ju lite av en chanstagning. Jag kommer ner och jag ser genom dörren att det är tomt i receptionen, men jag går ut genom den ändå och har hunnit två steg när han kommer ut från deras bakre rum. Perfekt. Han säger något om att jag är där igen och jag svarar på det samtidigt som jag rotar i väskan efter presenten som jag lagt där. Och så ger jag honom den och han ser överraskad ut. Han hade knappast förväntat sig något sådant. Och så sa jag att: "Det där är den finaste presenten du har fått idag." och då svarade han: "Det är det säkert. Det är den enda jag har fått." Då frågade jag förvånat: "Har du inte fått något alls idag?" Hans svar blev: "Jag hade bara önskat mig en kopp choklad med vispgrädde." och jag tydde det som att han hade fått det. Sedan öppnade han presenten och så sa han: "Precis vad jag behövde." Det visar sig att den isskrapan han har är lite trasig. Det är hack i den. Och fina pennor behöver man ju alltid.
Vi stod och småpratade ett tag sedan kom det en kille från Relacom och började snacka jobb med honom och av någon anledning så halkade jag in på ett bananskal när han använde pennan till att skriva med och han sa att det var bra bläck i den. Sedan sa han lite fint att han hade fått den av en stjärna, från någon som bryr sig om. Då sa jag till Relacom-snubben att han hade fått den av mig. Då slängde han fram en penna som det stod bgc på (BankGiro Centralen). Han testade den och sa att den var för plastig. Att den han hade fått av mig var mycket bättre. Vi stod och snackade lite till och från (han hade ju ett jobb att sköta också) tills klockan var 17:05 för då var det dags för honom att gå hem då hans avlösare hade kommit och min privatchaufför kom ner i sällskap med en annan kollega. Hon bad lite lagom högt om ursäkt för att hon hade uppehållit honom så att jag fick vänta så länge.
Imorgon ska jag om tillfälle ges fråga honom om han fick något fint när han kom hem och om middagen stod på bordet. Nu känns det som att jag måste veta om han är singel eller inte, innan jag blir galen på det här. Jag tycker att skickar mig blandade signaler. Ibland är han hur trevlig, hjälpsam och pratsam som helst med mig och andra dagar är det så stelt och formellt och han säger inte mer än han behöver för att göra sig förstådd. Det jag fick bekräftat idag var i alla fall att han är vänsterhänt. Han stod och skrev på en lapp med sin nya fina penna som han har fått från: "En stjärna. Någon som bryr sig."
Och oj vilket jättebra humör han verkade vara på idag då. Sedan var han nyklippt och fin. Vi snackade om tonåringar och deras sätt att snacka (han har tonåringar hemma) då han tilltalade mig på ett sådant sätt så fort jag kom ner och jag bara stod som ett levande frågetecken. Sedan berättade han lite blygsamt: "Jag fyller år idag". Och det visste jag att han gjorde, men det kunde jag ju inte visa så jag sa lite överraskat: "Gör du? Grattis!" Sedan pratade vi om åldrar lite och han sa att -66:orna är en fin årgång. Tänk bara på Bollinger 66 som förekommer i alla Bondfilmer. Jag kunde inte kontra det tyvärr. Allt som allt så stod jag där nere i en halvtimme och han och jag lyckades att få den vikarierande tjejen att skratta rätt så mycket med vår barnslighet.
Sedan så "klagade" jag på att han inte satt där i fredags när jag gick hem. Ville ju önska honom trevlig helg med tanke på att ha har sagt hur mycket han älskar när folk som slutar tidigt säger det till honom (...inte). Då sa han bara att han förmodligen satt i ett hörn någonstans och tyckte synd om sig själv.
När jag hade varit där i 25 minuter ringde en av mina kollegor ner och efterlös mig. Men det gjorde hon bara för att retas. Så jag började gå och då sa han att jag skulle "tagga ner" så jag stannade halvvägs till dörren. Sedan sa han att det var mitt fel att han inte hade hört ett larm och så sa jag att det bara var att skylla på mig och det gjorde han också. Sedan så sköt han mig med en dubbelpipig handpistol och jag spelade med och tog mig över hjärtat som om jag hade blivit skjuten där (och det är ju inte helt missvisande för hur jag känner för honom heller).
Så nu har jag fixat en födelsedagspresent till honom. En grön Map-isskrapa och en grön Map-penna. Har slagit in den i ett blått presentpapper med ett guldgult snöre omkring. Till det får han en neonrosa post-it lapp där det står "Grattis på födelsedagen, [namn]! / [namn]"
Och idag kommer jag få skjuts hem igen. :-)
Och här kommer berättelsen om hur det gick med födelsedagspresenten:
Jag skyndade mig att lämna jobbet för att ha en chans att överlämna presenten. Han slutar ju 16:30 så det var ju lite av en chanstagning. Jag kommer ner och jag ser genom dörren att det är tomt i receptionen, men jag går ut genom den ändå och har hunnit två steg när han kommer ut från deras bakre rum. Perfekt. Han säger något om att jag är där igen och jag svarar på det samtidigt som jag rotar i väskan efter presenten som jag lagt där. Och så ger jag honom den och han ser överraskad ut. Han hade knappast förväntat sig något sådant. Och så sa jag att: "Det där är den finaste presenten du har fått idag." och då svarade han: "Det är det säkert. Det är den enda jag har fått." Då frågade jag förvånat: "Har du inte fått något alls idag?" Hans svar blev: "Jag hade bara önskat mig en kopp choklad med vispgrädde." och jag tydde det som att han hade fått det. Sedan öppnade han presenten och så sa han: "Precis vad jag behövde." Det visar sig att den isskrapan han har är lite trasig. Det är hack i den. Och fina pennor behöver man ju alltid.
Vi stod och småpratade ett tag sedan kom det en kille från Relacom och började snacka jobb med honom och av någon anledning så halkade jag in på ett bananskal när han använde pennan till att skriva med och han sa att det var bra bläck i den. Sedan sa han lite fint att han hade fått den av en stjärna, från någon som bryr sig om. Då sa jag till Relacom-snubben att han hade fått den av mig. Då slängde han fram en penna som det stod bgc på (BankGiro Centralen). Han testade den och sa att den var för plastig. Att den han hade fått av mig var mycket bättre. Vi stod och snackade lite till och från (han hade ju ett jobb att sköta också) tills klockan var 17:05 för då var det dags för honom att gå hem då hans avlösare hade kommit och min privatchaufför kom ner i sällskap med en annan kollega. Hon bad lite lagom högt om ursäkt för att hon hade uppehållit honom så att jag fick vänta så länge.
Imorgon ska jag om tillfälle ges fråga honom om han fick något fint när han kom hem och om middagen stod på bordet. Nu känns det som att jag måste veta om han är singel eller inte, innan jag blir galen på det här. Jag tycker att skickar mig blandade signaler. Ibland är han hur trevlig, hjälpsam och pratsam som helst med mig och andra dagar är det så stelt och formellt och han säger inte mer än han behöver för att göra sig förstådd. Det jag fick bekräftat idag var i alla fall att han är vänsterhänt. Han stod och skrev på en lapp med sin nya fina penna som han har fått från: "En stjärna. Någon som bryr sig."
Vill man va' fin får man lida pin
Nu imorse klockan 07:55 så kommer en kollega till mig in genom dörrarna och hon är sur som ättika. Varför? Jo, för att hon tog det tåget där det inte finns någon buss som passar in och hon "förfrös" pannan då hon inte har mössa på sig för att då förstör hon frisyren... Jag höll tyst då jag inte kände för en diskussion så här på morgonen. Men jag tycker ändå att en kvinna på över 40 år borde veta bättre och kanske inte bry sig så mycket om frisyren. Jag tyckte helt enkelt att hon fick skylla sig själv.
Helgen var trevlig. Eller åtminstone lördagen. Jag är ju med i redaktionen för Sveriges, om inte Nordens, största U2 fansite (som för närvarande ligger nere) och nu har vi bestämt att vi ska bilda en förening. Och om man ska göra det så måste man ha protokoll från möten att visa upp så i lördags hade vi vårat första års- och styrelsemöte. Så numer är jag en av fyra ledamöter. Vi bestämde att vi skulle vara hemma hos en av grabbarna som bor på Gärdet så jag gick hemifrån 15:55 och kom fram till honom 16:10. Det var problem för bussen att ta sig fram så från Hötorget tog det 30 minuter. Ungefär tio minuter längre än det ska ta enligt tidtabell. Allt som allt var vi sju personer. Fyra tjejer och tre killar.
Vi började ambitiöst och tog årsmötet på en gång. Sedan bestämde vi oss för att beställa mat. Pizza närmare bestämt. Jag valde en pizza som hette "Väktaren" (vad annars..?). Den var riktigt god. Det var med paprika, lök, fläskfilé, jalapeño, färska tomatskivor, bearnaise och en kryddmix. Tog en öl till den. Sedan var det dags för styrelsemöte och under det mötet drack jag två drinkar bestående av Bacardi Razz, lite Apple Sourz och fruktsoda. Jag kommer inte riktigt ihåg hur många drinkar det blev allt som allt. Men det var tillräckligt många för att jag skulle bli övertalad om att sjunga karaoke. Inte så avancerat med tanke på att det bara var människor som jag känner ganska väl omkring mig. Och man behövde inte sjunga så högt så att de andra hörde. Bara mikrofonen gjorde det och markerade om man höll sig till rätt ton så att man fick poäng. Jag fick Monthy Pythons "Bright side of Life" och jag fick 4 200 poäng. Han som ägde det där programmet sa att ingen som har försökt sig på den låten har kommit över 4 000 poäng.
I vilket fall som helst så när klockan närmade sig 02 så tyckte vi att det var dags att börja tänka på refrängen. Jag låg i sängen klockan 04:00. Somnade inte riktigt på en gång, men det tog inte så lång tid som det brukar kunna göra när jag är under alkoholens inflytande. Vaknade 08:30 och kunde inte somna om så när klockan var 09 gick jag upp och tog ett bad. Konstigt nog så blev jag inte trött under dagen. Somnade däremot väldigt snabbt när jag gick och lade mig igår kväll.
Nu i morse så visade jag en bild på min favoritrugbyspelare till den tjejen här på jobbet som pikar mig för min förtjusning av han nere i receptionen och hon förstår nu varför då de enligt henne är väldigt lika. Och visst kan jag hålla med om att det finns likheter. Rätt mycket likheter på det här fotot, men de är inte så lika som hon tycker. Rugbyspelaren är kraftigare och 14 år yngre. Men frisyren är väldigt lik.
Fick nu 11:15 höra av en av mina häxkollegor att hon hade hört av hon som städar här som hade hört av en bekant till henne som har en man som är vaktmästare här på Dagab att det tydligen är så att hela Dagab ska flytta från de här lokalerna nu till hösten. Lagret ska till Åhléns lager och resterande kontorspersonal ska flytta till Vreten (där det redan nu är en del Dagab:are). Så det kanske är därför "min" väktare vill söka sig vidare. Det är lite knöligt att ta sig från Handen till Vreten.
Så... Den här veckan är min jourvecka och idag betöd det skjuts ända fram till porten. Väldigt trevligt måste jag säga. Vi kom från jobbet 16:43 och jag var bergsäker på att "min" väktare hade gått för dagen. Vi kommer ner till receptionen och det enda jag ser är ett mörkt nedböjt huvud bakom skärmen inne i hörnet. Men jag har tagit för vana att alltid säga hej då till den som sitter där bakom och idag var inget undantag. Personen bakom skärmen tittar upp och säger hej då han med. Och vem var det som gjorde det? Jag tror inte att jag behöver berätta mer... ;-)
Helgen var trevlig. Eller åtminstone lördagen. Jag är ju med i redaktionen för Sveriges, om inte Nordens, största U2 fansite (som för närvarande ligger nere) och nu har vi bestämt att vi ska bilda en förening. Och om man ska göra det så måste man ha protokoll från möten att visa upp så i lördags hade vi vårat första års- och styrelsemöte. Så numer är jag en av fyra ledamöter. Vi bestämde att vi skulle vara hemma hos en av grabbarna som bor på Gärdet så jag gick hemifrån 15:55 och kom fram till honom 16:10. Det var problem för bussen att ta sig fram så från Hötorget tog det 30 minuter. Ungefär tio minuter längre än det ska ta enligt tidtabell. Allt som allt var vi sju personer. Fyra tjejer och tre killar.
Vi började ambitiöst och tog årsmötet på en gång. Sedan bestämde vi oss för att beställa mat. Pizza närmare bestämt. Jag valde en pizza som hette "Väktaren" (vad annars..?). Den var riktigt god. Det var med paprika, lök, fläskfilé, jalapeño, färska tomatskivor, bearnaise och en kryddmix. Tog en öl till den. Sedan var det dags för styrelsemöte och under det mötet drack jag två drinkar bestående av Bacardi Razz, lite Apple Sourz och fruktsoda. Jag kommer inte riktigt ihåg hur många drinkar det blev allt som allt. Men det var tillräckligt många för att jag skulle bli övertalad om att sjunga karaoke. Inte så avancerat med tanke på att det bara var människor som jag känner ganska väl omkring mig. Och man behövde inte sjunga så högt så att de andra hörde. Bara mikrofonen gjorde det och markerade om man höll sig till rätt ton så att man fick poäng. Jag fick Monthy Pythons "Bright side of Life" och jag fick 4 200 poäng. Han som ägde det där programmet sa att ingen som har försökt sig på den låten har kommit över 4 000 poäng.
I vilket fall som helst så när klockan närmade sig 02 så tyckte vi att det var dags att börja tänka på refrängen. Jag låg i sängen klockan 04:00. Somnade inte riktigt på en gång, men det tog inte så lång tid som det brukar kunna göra när jag är under alkoholens inflytande. Vaknade 08:30 och kunde inte somna om så när klockan var 09 gick jag upp och tog ett bad. Konstigt nog så blev jag inte trött under dagen. Somnade däremot väldigt snabbt när jag gick och lade mig igår kväll.
Nu i morse så visade jag en bild på min favoritrugbyspelare till den tjejen här på jobbet som pikar mig för min förtjusning av han nere i receptionen och hon förstår nu varför då de enligt henne är väldigt lika. Och visst kan jag hålla med om att det finns likheter. Rätt mycket likheter på det här fotot, men de är inte så lika som hon tycker. Rugbyspelaren är kraftigare och 14 år yngre. Men frisyren är väldigt lik.
Fick nu 11:15 höra av en av mina häxkollegor att hon hade hört av hon som städar här som hade hört av en bekant till henne som har en man som är vaktmästare här på Dagab att det tydligen är så att hela Dagab ska flytta från de här lokalerna nu till hösten. Lagret ska till Åhléns lager och resterande kontorspersonal ska flytta till Vreten (där det redan nu är en del Dagab:are). Så det kanske är därför "min" väktare vill söka sig vidare. Det är lite knöligt att ta sig från Handen till Vreten.
Så... Den här veckan är min jourvecka och idag betöd det skjuts ända fram till porten. Väldigt trevligt måste jag säga. Vi kom från jobbet 16:43 och jag var bergsäker på att "min" väktare hade gått för dagen. Vi kommer ner till receptionen och det enda jag ser är ett mörkt nedböjt huvud bakom skärmen inne i hörnet. Men jag har tagit för vana att alltid säga hej då till den som sitter där bakom och idag var inget undantag. Personen bakom skärmen tittar upp och säger hej då han med. Och vem var det som gjorde det? Jag tror inte att jag behöver berätta mer... ;-)
Jag ÄLSKAR pendeltåg
Alla pendeltåg är i tid på morgonen utom mitt. Det var fel på det rörliga fotsteget. De fick inte in det ordentligt. Så idag blev det tio minuter försenat. Det gör visserligen inte så jättemycket då man då kan ta en buss som går fem minuter efter det att man har kommit in, men det är själva grejen. Vi har haft pendeltåg i lite drygt 30 år här i Stockholm och de klarar fortfarande inte av vintrar. Varenda gång det blir kallt eller snö så strular skiten. Jag har lite information till höjdarna som sitter och bestämmer vad som ska köpas in och skötas om: VI BOR I ETT LAND SOM HAR KALLT OCH SNÖ PÅ VINTRARNA!
Kommer i alla fall i tid till jobbet och där funkar allt som vanligt. 08:45 ringer hon som har varit och hämtat posten upp och säger att hon har glömt pirran på Rörvägen och undrar om jag kan komma ner med en. Och visst kunde jag det och samtidigt tog jag med mackorna som ska till Rörvägen. Kommer ner med mackor och pirra och jag flyttar på mackorna och ställer dit postbackarna. Men han sitter och pratar med någon där bakom så jag hälsar inte ens en gång. Men nu vet jag i alla fall att han är där och han vet att jag är här.
Annars så fick mitt arbetsverktyg för sig att strula. Jag kunde inte koppla några samtal så det var bara att rycka ut sladdar och starta om datorn. Så drog jag igång växelprogrammet igen, men det funkade inte nu heller. Kände mig då lite frustrerad, men gjorde ytterligare ett försök och drog ut sladdarna igen och satte i dem efter en minut och nu funkade det tack och lov.
Men annars är det fredag, jag slutar klockan 14, det var bidrag igår och jag ska till osteopaten 10:45.
Strax efter klockan tio så var jag nere och hämtade tre paket. Men jag har märkt på honom att om han har sällskap av någon annan än sin ordinarie kollega så blir han stelare. Inte lika prat- och skämtsam. Inte prat- eller skämtsam alls. Är hon där eller om han är ensam så är det inga problem. Men nu har jag i alla fall fått se honom igen. När jag kom ner satt de båda i telefon så jag kunde inte hälsa och sedan tittade han rakt fram och sa något som jag inte hörde. Eftersom jag inte visste om han pratade med mig, i telefon eller kollegan framför sig så körde jag med teckenspråk samt frågade lite tyst om det var mig han pratade med. Då svarade han att det var kollegan framför som han pratade med.
Men jag är fortfarande förvirrad vad gäller honom. Oftast när jag pratar med honom så säger han "jag" och inte "vi". Som igår när han berättade att han bodde i ett lugnt villaoråde så sa han "Jag bor i ett lugnt villaområde" och inte "Vi bor i ett lugnt villaoråde". Han har även sagt "Det händer ibland när jag kommer hem att jag sätter mig i soffan och tittar på någon dålig serie på tv och helt plötsligt är klockan halv nio". Det är bara en gång han har använt vi och det var när han sa att jag inte skulle skaffa ett Siba-kort. Då sa han: "Vi har ett sådant och..."
Så, då har jag varit hos osteopaten och hon sa att det ser bättre ut, men att det inte är fullt så bra som det ska vara. Så nu har jag fått lite läxor av henne och det är balansövningar. Jag ska stå på ett ben när jag borstar tänderna och när det funkar bra ska jag blunda samtidigt. Det andra är att sitta på huk med hälarna i golvet när jag tittar på tv. Men jag är i alla fall mer centrerad nu och benen är lika långa. Men jag spänner mig när jag går och de spänningarna sätter sig mellan skuldrorna så hon har varit där och löst upp lite. Sedan har jag alltid trott att orsaken till att jag suckar/djupandas när jag ligger där beror på att jag slappnar av, men det beror på att hon löser upp spänningarna i musklerna så att kroppen kan andas som den ska.
Omkring 11:40 reste jag mig från stolen lite snabbt för att flytta på lite saker och det ringer på min kollegas telefon och jag hör att det är han som ringer. Hon fick en liten uppläxning av mig för det och hon bara skrattade och sa: "Men du gick ju ifrån telefonen. Men det ska inte upprepas."
Klockan 12:20 kom det upp ett bud med två kartonger men det var ingen som hade ringt upp och meddelat det. Det verkar som att det är lite si och så med det där. Ska höra med de som kommer komma tillbaka från lunchen snart om de tänkte på vem det var som satt där eller om de satt där båda två.
Hörde nu efter med en av dem som kom upp (12:35) och han förklarade hur han såg ut och det var den icke ordinarie killen som satt där så det var förmodligen han som missade att ringa. Kom ju på nu att en av mina växelkollegor har sett hans bil (han har tydligen haft den till jobbet). Hon sa att det var en fin bil, en typ stadsjeep och att den hade takbox.
Så var han ju inte där när jag gick heller, men det var väl lika bra det... tror jag. Kommer hem och blir på jättebra humör av att de inte har varit och skottat än. Så lite smått irriterad så tar jag fram min snöskyffel och börjar skotta. Nackdelen med den är att det inte är ett så långt skaft så min rygg tar ju storstryk av det. Orsaken till att jag gjorde det var för att trots att vi betalar för att få det skottat så är de inte så himla snabba på det. Efter förra helgens snöfall så tog det dem flera dagar. Om jag inte minns fel så såg jag att de hade varit på min loftbalkong i onsdags... Men när man talar om trollen. Nu (16:15) så är de här och han tar bort den stora snöhögen jag hade gjort bakom min dörr. Trevligt.
Åhh... Nu önskar jag verkligen att det var den 24/3 imorgon. Tittade på ett klipp på nätet som är från en spelning för några år sedan och det var sista låten för den spelningen, I Remember Han är bara för underbar.
Kommer i alla fall i tid till jobbet och där funkar allt som vanligt. 08:45 ringer hon som har varit och hämtat posten upp och säger att hon har glömt pirran på Rörvägen och undrar om jag kan komma ner med en. Och visst kunde jag det och samtidigt tog jag med mackorna som ska till Rörvägen. Kommer ner med mackor och pirra och jag flyttar på mackorna och ställer dit postbackarna. Men han sitter och pratar med någon där bakom så jag hälsar inte ens en gång. Men nu vet jag i alla fall att han är där och han vet att jag är här.
Annars så fick mitt arbetsverktyg för sig att strula. Jag kunde inte koppla några samtal så det var bara att rycka ut sladdar och starta om datorn. Så drog jag igång växelprogrammet igen, men det funkade inte nu heller. Kände mig då lite frustrerad, men gjorde ytterligare ett försök och drog ut sladdarna igen och satte i dem efter en minut och nu funkade det tack och lov.
Men annars är det fredag, jag slutar klockan 14, det var bidrag igår och jag ska till osteopaten 10:45.
Strax efter klockan tio så var jag nere och hämtade tre paket. Men jag har märkt på honom att om han har sällskap av någon annan än sin ordinarie kollega så blir han stelare. Inte lika prat- och skämtsam. Inte prat- eller skämtsam alls. Är hon där eller om han är ensam så är det inga problem. Men nu har jag i alla fall fått se honom igen. När jag kom ner satt de båda i telefon så jag kunde inte hälsa och sedan tittade han rakt fram och sa något som jag inte hörde. Eftersom jag inte visste om han pratade med mig, i telefon eller kollegan framför sig så körde jag med teckenspråk samt frågade lite tyst om det var mig han pratade med. Då svarade han att det var kollegan framför som han pratade med.
Men jag är fortfarande förvirrad vad gäller honom. Oftast när jag pratar med honom så säger han "jag" och inte "vi". Som igår när han berättade att han bodde i ett lugnt villaoråde så sa han "Jag bor i ett lugnt villaområde" och inte "Vi bor i ett lugnt villaoråde". Han har även sagt "Det händer ibland när jag kommer hem att jag sätter mig i soffan och tittar på någon dålig serie på tv och helt plötsligt är klockan halv nio". Det är bara en gång han har använt vi och det var när han sa att jag inte skulle skaffa ett Siba-kort. Då sa han: "Vi har ett sådant och..."
Så, då har jag varit hos osteopaten och hon sa att det ser bättre ut, men att det inte är fullt så bra som det ska vara. Så nu har jag fått lite läxor av henne och det är balansövningar. Jag ska stå på ett ben när jag borstar tänderna och när det funkar bra ska jag blunda samtidigt. Det andra är att sitta på huk med hälarna i golvet när jag tittar på tv. Men jag är i alla fall mer centrerad nu och benen är lika långa. Men jag spänner mig när jag går och de spänningarna sätter sig mellan skuldrorna så hon har varit där och löst upp lite. Sedan har jag alltid trott att orsaken till att jag suckar/djupandas när jag ligger där beror på att jag slappnar av, men det beror på att hon löser upp spänningarna i musklerna så att kroppen kan andas som den ska.
Omkring 11:40 reste jag mig från stolen lite snabbt för att flytta på lite saker och det ringer på min kollegas telefon och jag hör att det är han som ringer. Hon fick en liten uppläxning av mig för det och hon bara skrattade och sa: "Men du gick ju ifrån telefonen. Men det ska inte upprepas."
Klockan 12:20 kom det upp ett bud med två kartonger men det var ingen som hade ringt upp och meddelat det. Det verkar som att det är lite si och så med det där. Ska höra med de som kommer komma tillbaka från lunchen snart om de tänkte på vem det var som satt där eller om de satt där båda två.
Hörde nu efter med en av dem som kom upp (12:35) och han förklarade hur han såg ut och det var den icke ordinarie killen som satt där så det var förmodligen han som missade att ringa. Kom ju på nu att en av mina växelkollegor har sett hans bil (han har tydligen haft den till jobbet). Hon sa att det var en fin bil, en typ stadsjeep och att den hade takbox.
Så var han ju inte där när jag gick heller, men det var väl lika bra det... tror jag. Kommer hem och blir på jättebra humör av att de inte har varit och skottat än. Så lite smått irriterad så tar jag fram min snöskyffel och börjar skotta. Nackdelen med den är att det inte är ett så långt skaft så min rygg tar ju storstryk av det. Orsaken till att jag gjorde det var för att trots att vi betalar för att få det skottat så är de inte så himla snabba på det. Efter förra helgens snöfall så tog det dem flera dagar. Om jag inte minns fel så såg jag att de hade varit på min loftbalkong i onsdags... Men när man talar om trollen. Nu (16:15) så är de här och han tar bort den stora snöhögen jag hade gjort bakom min dörr. Trevligt.
Åhh... Nu önskar jag verkligen att det var den 24/3 imorgon. Tittade på ett klipp på nätet som är från en spelning för några år sedan och det var sista låten för den spelningen, I Remember Han är bara för underbar.
Skittåg
Jag börjar uppskatta kombinationen vinter och pendeltåg mer och mer nu känner jag. Tre av fyra morgnar så har pendeltåget strulat rejält. I måndags så att jag fick gå till jobbet, igår var det inte så farligt för min del då tåget innan det jag brukar ta åtta minuter sent så att jag hann med det och idag var det signalfel vid Centralen så att allt som allt blev mitt tåg 20 minuter sent. Det kom in till Centralen i tid, stod inne i fem minuter och så började det rulla lite. Och sedan tog det 15 minuter mellan Centralen och Södra... Så till Jordbro kom jag 18 minuter sent. Fick ta en promenad då jag inte kände för att vänta på bussen i 17 minuter då jag kommer fram till jobbet före bussen. Kommer fram till jobbet och ingen av de ordinarie är på plats men han som satt där hälsade ett glatt god morgon när jag sa det till honom. Lite småsöt. Har sett honom förut.
Kan ta fortsättningen på mailgrejen igår. Han skickade ett svar på mitt svar bara någon minut efter det att jag hade stängt av min dator. Han skrev ju:
"Tja, om bussar ser ut så där är det inte sjävklart att dörren ska vara på höger sida."
Jag varade då:
"Men om du tittar på en buss så är det ju oftast så att utseendet är något liknande som det på bilden fast mer kantigt. Så tyvärr tycker jag att det låter lite som en bortförklaring för att du inte heller kunde komma på svaret…"
Hans svar på det blev:
"Ja ok då"
Klockan är nu 14:25 och den här dagen har varit en riktigt skitdag än så länge. Det började med tåget som blev 18 minuter sent. Sedan fick jag en utskällning/uppläxning av en kund för att Dummyverkstan/Butiken inte har någon telefontid idag på grund av sjukdom. Skulle beställa en taxi till en som är här från Jönköping idag och jag var tvungen att prata med en operatör eftersom vi håller till på en tillfällig adress. När jag sa adressen frågade han efter nummer på vägen och det är inget nummer på vägen här vilket jag sa. Det är Dagab-huset i Haninge. Han trodde inte på mig utan lät lite överlägsen när han sa att han skulle kolla upp det på hitta.se. Så kollade han upp det och lät förvånad när han sa att "konstigt, det verkar inte finnas något nummer där". D-OH! Precis det hade jag sagt tio sekunder tidigare. Sedan har jag inte haft någon som helst kontakt med honom idag. Vet ju inte ens om han är här eller inte. Och om jag ska vara ärlig så är det nog det som gör att jag tycker att det är en mindre trevlig dag. Det andra kan jag leva med och det rinner av mig ganska snabbt.
Ok, nu är det verkligen officiellt: Jag är inte riktigt klok. Hade som sagt inte någon kontakt med honom under hela dagen så någon timme innan det var dags att gå började jag planera för att hitta något att prata med honom om. Och eftersom det hade varit en jobbig dag idag då jag var uttråkad och understimulerad och egentligen inte alls ville vara trevlig mot kunderna i telefon, speciellt inte de som är lite mindre trevliga så kunde jag ju fråga honom om han hade något roligt att berätta.
Så jag stålsatte mig och gick 16:15 istället för 16:20 för att få lite extra tid på mig att prata med honom om han satt där och var ensam. Jag kommer ner och finner att han är där och han är ensam. Så jag stolpar fram till disken och frågar: "Har du något roligt att berätta?" Då tittar han lite roat på mig och tänker efter i många sekunder innan han säger "Nej, det har jag inte." Så drog jag hela historien för honom med pendeln, kunden och taxioperatören. Hans svar på det var "Jaha, du har haft en sådan dag." Och sedan pratade vi lite om hur svårt taxibolagen verkar ha för att det inte finns något nummer på den här adressen. Taxi Haninge verkar ha lärt sig, men Taxi Sthlm... Och det var Taxi Sthlm jag ringde då Taxi Kurir inte hade några lediga bilar och Taxi Haninge verkade ha fullt upp då jag bara hamnade i kö där.
Jag nekade skjuts till pendelstationen när jag stod där nere med motiveringen: "Njä, jag får stå så länge ute perrongen och frysa. Men tack ändå." Det gick förbi en del kollegor och sa hej då och så tittade de lite småroat på mig. Men när den kollegan som kom ner 16:39 kom och erbjöd mig skjuts till Skanstull kunde jag inte säga nej. Hon hade sällskap av två andra som brukar åka med henne till Gullmarsplan och den ena av dem sa "Men du kanske hellre vill stanna kvar här?" Då blängde jag bara lite på henne. Tack och lov sa hon som kör bilen till mig "Men du kan stå kvar här en stund till medans vi röker." och det gjorde jag. Efter ytterligare cirka fem minuter gick jag och den här gången var det han som sa: "Vi syns imorgon" först.
Fick reda på att han bor i ett lugnt villaområde. Så nu vet jag lite mer om hur han bor. Sedan läste han lite internpost från Securitas där de internsöker om tjänster och han funderar på att söka till Riksdagen. Han har börjat tröttna rejält på det här stället har jag en känsla av. Som han själv sa så är det ju så att om man jobbar på ett och samma ställe för länge så tar alla en för givet och man får inte den där uppskattningen man bör få emellanåt. Sedan verkar det som att han ser ännu lägre på väktare (trots att han själv är det) än vad vi andra gör och det av den enkla anledningen att han själv är det och han vet hur det går till. Jag skojade och sa att jag hade hört att det enda man behöver kunna när man är väktare är att kunna gå och tugga tuggummi samtidigt. Hans svar på det blev: "Du, det räcker med att bara kunna gå." De släpper tydligen mer eller mindre in vem som helst och det är bara en treveckorsutbildning.
Sedan kommer han tydligen ihåg var jag bor då han frågade "Men det går väl pendel till Vällingby?" Varpå jag sa att pendeln går till Spånga. Det går tunnelbana till Vällingby. Då sa han att han trodde/hade hört att det var tvärt om, men att han själv inte var så bevandrad i de delarna av Stockholm.
Kan ta fortsättningen på mailgrejen igår. Han skickade ett svar på mitt svar bara någon minut efter det att jag hade stängt av min dator. Han skrev ju:
"Tja, om bussar ser ut så där är det inte sjävklart att dörren ska vara på höger sida."
Jag varade då:
"Men om du tittar på en buss så är det ju oftast så att utseendet är något liknande som det på bilden fast mer kantigt. Så tyvärr tycker jag att det låter lite som en bortförklaring för att du inte heller kunde komma på svaret…"
Hans svar på det blev:
"Ja ok då"
Klockan är nu 14:25 och den här dagen har varit en riktigt skitdag än så länge. Det började med tåget som blev 18 minuter sent. Sedan fick jag en utskällning/uppläxning av en kund för att Dummyverkstan/Butiken inte har någon telefontid idag på grund av sjukdom. Skulle beställa en taxi till en som är här från Jönköping idag och jag var tvungen att prata med en operatör eftersom vi håller till på en tillfällig adress. När jag sa adressen frågade han efter nummer på vägen och det är inget nummer på vägen här vilket jag sa. Det är Dagab-huset i Haninge. Han trodde inte på mig utan lät lite överlägsen när han sa att han skulle kolla upp det på hitta.se. Så kollade han upp det och lät förvånad när han sa att "konstigt, det verkar inte finnas något nummer där". D-OH! Precis det hade jag sagt tio sekunder tidigare. Sedan har jag inte haft någon som helst kontakt med honom idag. Vet ju inte ens om han är här eller inte. Och om jag ska vara ärlig så är det nog det som gör att jag tycker att det är en mindre trevlig dag. Det andra kan jag leva med och det rinner av mig ganska snabbt.
Ok, nu är det verkligen officiellt: Jag är inte riktigt klok. Hade som sagt inte någon kontakt med honom under hela dagen så någon timme innan det var dags att gå började jag planera för att hitta något att prata med honom om. Och eftersom det hade varit en jobbig dag idag då jag var uttråkad och understimulerad och egentligen inte alls ville vara trevlig mot kunderna i telefon, speciellt inte de som är lite mindre trevliga så kunde jag ju fråga honom om han hade något roligt att berätta.
Så jag stålsatte mig och gick 16:15 istället för 16:20 för att få lite extra tid på mig att prata med honom om han satt där och var ensam. Jag kommer ner och finner att han är där och han är ensam. Så jag stolpar fram till disken och frågar: "Har du något roligt att berätta?" Då tittar han lite roat på mig och tänker efter i många sekunder innan han säger "Nej, det har jag inte." Så drog jag hela historien för honom med pendeln, kunden och taxioperatören. Hans svar på det var "Jaha, du har haft en sådan dag." Och sedan pratade vi lite om hur svårt taxibolagen verkar ha för att det inte finns något nummer på den här adressen. Taxi Haninge verkar ha lärt sig, men Taxi Sthlm... Och det var Taxi Sthlm jag ringde då Taxi Kurir inte hade några lediga bilar och Taxi Haninge verkade ha fullt upp då jag bara hamnade i kö där.
Jag nekade skjuts till pendelstationen när jag stod där nere med motiveringen: "Njä, jag får stå så länge ute perrongen och frysa. Men tack ändå." Det gick förbi en del kollegor och sa hej då och så tittade de lite småroat på mig. Men när den kollegan som kom ner 16:39 kom och erbjöd mig skjuts till Skanstull kunde jag inte säga nej. Hon hade sällskap av två andra som brukar åka med henne till Gullmarsplan och den ena av dem sa "Men du kanske hellre vill stanna kvar här?" Då blängde jag bara lite på henne. Tack och lov sa hon som kör bilen till mig "Men du kan stå kvar här en stund till medans vi röker." och det gjorde jag. Efter ytterligare cirka fem minuter gick jag och den här gången var det han som sa: "Vi syns imorgon" först.
Fick reda på att han bor i ett lugnt villaområde. Så nu vet jag lite mer om hur han bor. Sedan läste han lite internpost från Securitas där de internsöker om tjänster och han funderar på att söka till Riksdagen. Han har börjat tröttna rejält på det här stället har jag en känsla av. Som han själv sa så är det ju så att om man jobbar på ett och samma ställe för länge så tar alla en för givet och man får inte den där uppskattningen man bör få emellanåt. Sedan verkar det som att han ser ännu lägre på väktare (trots att han själv är det) än vad vi andra gör och det av den enkla anledningen att han själv är det och han vet hur det går till. Jag skojade och sa att jag hade hört att det enda man behöver kunna när man är väktare är att kunna gå och tugga tuggummi samtidigt. Hans svar på det blev: "Du, det räcker med att bara kunna gå." De släpper tydligen mer eller mindre in vem som helst och det är bara en treveckorsutbildning.
Sedan kommer han tydligen ihåg var jag bor då han frågade "Men det går väl pendel till Vällingby?" Varpå jag sa att pendeln går till Spånga. Det går tunnelbana till Vällingby. Då sa han att han trodde/hade hört att det var tvärt om, men att han själv inte var så bevandrad i de delarna av Stockholm.
Dumma buss
Nä, inte bussen till jobbet. Den funkade jättebra idag. Men jag ska förklara...
Idag trodde jag att det skulle bli en sådan där dag när jag inte fick någon kontakt alls med honom. Att det enda som jag skulle få säga var "Hej då". Sedan fick jag ett mail från min morbror och blev idiotförklarad i princip på en gång. Man togs ganska effektivt ner på jorden. Det här är mailet:
"Klarar du detta?
DAGIS-TEST
Dagisbarnen fick följande fråga:
"- I vilken riktning kör bussen på teckningen nedanför?"
Titta noga på bilden och se om du kan komma på svaret.
(Du får välja mellan höger eller vänster riktning)
Vet du fortfarande inte? Tänk efter noga
OK, då avslöjar jag det!
Alla dagisbarnen svarade "Vänster"
När vi frågade dom "- Varför tror ni det? Varför kör bussen åt vänster?"
Svarade de "- För man kan inte se dörren!"
Hur kändes det där?????"
Och snäll som jag är så delar jag med mig av sådana saker så att jag skickade ner det mailet till honom klockan 15:40. Ville ju få någon form av kontakt med honom idag. Hans svar blev något i stil med: "Tja, om en buss ser ut på det där sättet så behöver dörren inte sitta på höger sida." En väldigt fin bortförklaring tyckte jag då han med all säkerhet kände sig lika dum som jag gjorde när jag såg svaret.
Sedan blev det dags att gå hem och jag gick som vanligt 16:20. Hade väl planerat att gå lite tidigare då jag tänkte prata med honom om den där F7-knappen om han var på plats och ensam. Men i vilket fall som helst så kom jag ner och han var ensam där så jag stolpar fram och pratar med honom om den där knappen. Då sa han att han hade varit inne och kollat, men de hade inte det som ett alternativ. Efter någon minut så kom den där damen som jag har lärt "känna" lite med dagens post. När han höll på att ställa in backarna in på deras domän så frågade hon honom hur det var med honom. Hans svar blev "Sådär" och hans sätt att säga det på antydde att han inte ville prata mer om det. Så nu är jag väldigt nyfiken på vad det är som gör att det bara är "sådär". Sedan gick hon och då pratade vi lite om henne och då sa han att det inte verkade som att "hon har alla hästar inne" och det kan jag hålla med om. Hon är väldigt speciell av sig. Men snäll och trevlig. Sedan sa han att hennes man är likadan. Allt som allt så stod vi och snackade i en sju, åtta minuter och jag såg på klockan att om jag inte gick skulle jag missa bussen... Men jag resonerade likadant nu som vid Lucia: "Jag missar den gärna". Men strax därefter så kommer det ner ett gäng på fem personer från mitt företag och tjejen i gänget frågar mig om jag vill ha skjuts och jag kunde inte tacka nej till det. Hade jag gjort det hade han nog börjat undra. Så jag sa att det nog var bäst att gå och så sa han "Hej då" och på det svarade jag "Hej då. Vi ses imorgon."
När vi hade kommit ut genom dörrarna så sa en av grabbarna att det var ju dumt gjort av henne att slita iväg mig mitt i flirten. De är för mysiga mina arbetskamrater. Så jag fick åka med till macken mellan Alvik och Stora Mossen idag. Hon brukar släppa mig där så går jag till Stora Mossen. Det tar väl en tre till fem minuter. Urgullig tjej. Jag hoppas att hon får stanna kvar hos oss nu när den hon vikarierar för kommer tillbaka den 12 februari.
Idag trodde jag att det skulle bli en sådan där dag när jag inte fick någon kontakt alls med honom. Att det enda som jag skulle få säga var "Hej då". Sedan fick jag ett mail från min morbror och blev idiotförklarad i princip på en gång. Man togs ganska effektivt ner på jorden. Det här är mailet:
"Klarar du detta?
DAGIS-TEST
Dagisbarnen fick följande fråga:
"- I vilken riktning kör bussen på teckningen nedanför?"
Titta noga på bilden och se om du kan komma på svaret.
(Du får välja mellan höger eller vänster riktning)
Vet du fortfarande inte? Tänk efter noga
OK, då avslöjar jag det!
Alla dagisbarnen svarade "Vänster"
När vi frågade dom "- Varför tror ni det? Varför kör bussen åt vänster?"
Svarade de "- För man kan inte se dörren!"
Hur kändes det där?????"
Och snäll som jag är så delar jag med mig av sådana saker så att jag skickade ner det mailet till honom klockan 15:40. Ville ju få någon form av kontakt med honom idag. Hans svar blev något i stil med: "Tja, om en buss ser ut på det där sättet så behöver dörren inte sitta på höger sida." En väldigt fin bortförklaring tyckte jag då han med all säkerhet kände sig lika dum som jag gjorde när jag såg svaret.
Sedan blev det dags att gå hem och jag gick som vanligt 16:20. Hade väl planerat att gå lite tidigare då jag tänkte prata med honom om den där F7-knappen om han var på plats och ensam. Men i vilket fall som helst så kom jag ner och han var ensam där så jag stolpar fram och pratar med honom om den där knappen. Då sa han att han hade varit inne och kollat, men de hade inte det som ett alternativ. Efter någon minut så kom den där damen som jag har lärt "känna" lite med dagens post. När han höll på att ställa in backarna in på deras domän så frågade hon honom hur det var med honom. Hans svar blev "Sådär" och hans sätt att säga det på antydde att han inte ville prata mer om det. Så nu är jag väldigt nyfiken på vad det är som gör att det bara är "sådär". Sedan gick hon och då pratade vi lite om henne och då sa han att det inte verkade som att "hon har alla hästar inne" och det kan jag hålla med om. Hon är väldigt speciell av sig. Men snäll och trevlig. Sedan sa han att hennes man är likadan. Allt som allt så stod vi och snackade i en sju, åtta minuter och jag såg på klockan att om jag inte gick skulle jag missa bussen... Men jag resonerade likadant nu som vid Lucia: "Jag missar den gärna". Men strax därefter så kommer det ner ett gäng på fem personer från mitt företag och tjejen i gänget frågar mig om jag vill ha skjuts och jag kunde inte tacka nej till det. Hade jag gjort det hade han nog börjat undra. Så jag sa att det nog var bäst att gå och så sa han "Hej då" och på det svarade jag "Hej då. Vi ses imorgon."
När vi hade kommit ut genom dörrarna så sa en av grabbarna att det var ju dumt gjort av henne att slita iväg mig mitt i flirten. De är för mysiga mina arbetskamrater. Så jag fick åka med till macken mellan Alvik och Stora Mossen idag. Hon brukar släppa mig där så går jag till Stora Mossen. Det tar väl en tre till fem minuter. Urgullig tjej. Jag hoppas att hon får stanna kvar hos oss nu när den hon vikarierar för kommer tillbaka den 12 februari.
Ont, det gör ont
Har sovit med alsolspritomlagd stortå. Men jag tycker inte att det har hjälpt speciellt då det fortfarande gör ont. Men jag vet att det kommer att gå över. Måste bara peta upp nageln när den har blivit tillräckligt lång för det. Sedan fick jag ett par tips från en kollega som hade mycket nageltrång som barn. När nageln har blivit tillräckligt lång så ska jag klippa ett jack i mitten av nageln. Nedåt i nageln så att det kommer att bli som en liten ås när den växer ut igen. Sedan sa hon att när det går så ska jag ta en liten bit suddgummi och lägga under den delen där det växer in i köttet.
Idag när vi kommer in till receptionen så sitter tjejen där och en av de Dagabanställda som är i den lilla grupp som klampar in, säger grattis till henne så när jag kom upp till min plats och fått igång datorn så kollar jag på birthday.se. Jag vet ju vad hon heter och att hon är född mellan 1970-1979 och så kollade jag om det fanns några med hennes namn som fyller år idag och det fanns en i hela Sverige. Så idag fyller hon 29 år. Hon är alltså tre år yngre än vad jag är. I och för sig så kommer det knappas som en överraskning då jag mer eller mindre har förstått att hon är yngre än vad jag är. Men nu har jag fått det svart på vitt.
Oj, oj, oj säger jag bara. Den här dagen blev riktigt trevlig den med. Satt ensam i växeln i en kvart och vid 10:05 så får jag kö på mitt växelbord, men det är bara att beta av samtalen ett efter ett. Det sista samtalet jag får är då från hans nummer och jag svarar då:
"God morgon, god morgon"
och jag får då höra:
"God morgon, god morgon. Det är Weiron i ottan."
När jag hörde det så visste jag på vilken nivå jag kunde lägga samtalet. Han verkade vara på ett strålande humör. Det var så att vi hade fått två paket med pärmar. Då sa jag att jag skulle komma ner och hämta dem. Hans svar på det blev:
"Ja, om du vill så kan du ju det."
Mitt svar på det blev:
"Ja, annars kan ju du få komma upp med dem."
"Tyvärr så sitter jag ensam just nu så jag slipper undan det."
"Ja, jag sitter också ensam just nu. En del sitter i möten och andra är ute och röker."
"Ja, men det är ju ingen brådska med att hämta dem."
"Nä, de springer ju inte iväg direkt."
Sedan pratade vi lite till och la på. Och trots att jag inte sagt vem jag är så säger han innan vi lägger på "Hej då [namn]".
Ett par minuter senare kommer två av tre växelhäxor tillbaka så då tar jag pirran och går ner. När jag går ner så är klockan ungefär 10:10. När klockan är 11:10 ringer en av mina kollegor ner dit och undrar var jag är. Kommer till min plats 11:20. Tiden bara flög iväg när jag började prata med honom. Så nu vet han att jag bor i Vällingby (han har en sex, sju kilometer till jobbet sa han) och hur gammal jag är. Då sa han precis som alla andra som får veta hur gammal jag är: "Är du? Det trodde jag inte." Det är lika kul varje gång man får höra att man ser yngre ut än vad man är. Sedan så frågade jag honom vad han trodde och på det svarade han 26-27. Ungefär i samma ålder som tjejen som han jobbar med. Så kom vi in på att ha fyllt 30 är en stor skillnad från att vara 29. Det är som en magisk gräns där. Man ska börja bete sig lite mer vuxet. Och så sa jag att jag inte hade lyckats med det och på det svarade han att han inte hade lyckats med det heller.
Sedan vet jag nu att varannan måndag så är det några från Dagab som går och bowlar och att han är en av dem och att han inte är så bra på det, men han tycker det är kul (hans liksom min bästa vän är rännan) och att han har ett bra tillslag samt en bra skruv. Och eftersom de bowlade igår så är det jämna veckor de gör det. Sedan blir jag inte riktigt klok på hur hans civilstånd är då han emellanåt säger "vi" och emellanåt säger "jag". Men jag tror att han är väldigt upptagen då han fick ett samtal som han avslutade med "puss". Och det mest logiska är ju att han är det då han är för bra på alla sätt och vis för att kunna gå fri. När det samtalet var avslutat så sa han att man aldrig ska skaffa ett Siba-kort. De har inte samma system som alla andra har som har poängkort. Man måste betala 145:-/år. Visserligen ingen stor summa, men ändå. Och eftersom han har 500:- innestående på det kortet så vill han inte säga upp det. Om man ska handla elsaker så rekommenderade han Elgiganten. Där kan man lämna tillbaka det man har köpt inom 30 dagar och de vill inte veta varför man lämnar tillbaka det, utan man får pengarna rakt i handen. Inga frågor alls.
Idag när vi kommer in till receptionen så sitter tjejen där och en av de Dagabanställda som är i den lilla grupp som klampar in, säger grattis till henne så när jag kom upp till min plats och fått igång datorn så kollar jag på birthday.se. Jag vet ju vad hon heter och att hon är född mellan 1970-1979 och så kollade jag om det fanns några med hennes namn som fyller år idag och det fanns en i hela Sverige. Så idag fyller hon 29 år. Hon är alltså tre år yngre än vad jag är. I och för sig så kommer det knappas som en överraskning då jag mer eller mindre har förstått att hon är yngre än vad jag är. Men nu har jag fått det svart på vitt.
Oj, oj, oj säger jag bara. Den här dagen blev riktigt trevlig den med. Satt ensam i växeln i en kvart och vid 10:05 så får jag kö på mitt växelbord, men det är bara att beta av samtalen ett efter ett. Det sista samtalet jag får är då från hans nummer och jag svarar då:
"God morgon, god morgon"
och jag får då höra:
"God morgon, god morgon. Det är Weiron i ottan."
När jag hörde det så visste jag på vilken nivå jag kunde lägga samtalet. Han verkade vara på ett strålande humör. Det var så att vi hade fått två paket med pärmar. Då sa jag att jag skulle komma ner och hämta dem. Hans svar på det blev:
"Ja, om du vill så kan du ju det."
Mitt svar på det blev:
"Ja, annars kan ju du få komma upp med dem."
"Tyvärr så sitter jag ensam just nu så jag slipper undan det."
"Ja, jag sitter också ensam just nu. En del sitter i möten och andra är ute och röker."
"Ja, men det är ju ingen brådska med att hämta dem."
"Nä, de springer ju inte iväg direkt."
Sedan pratade vi lite till och la på. Och trots att jag inte sagt vem jag är så säger han innan vi lägger på "Hej då [namn]".
Ett par minuter senare kommer två av tre växelhäxor tillbaka så då tar jag pirran och går ner. När jag går ner så är klockan ungefär 10:10. När klockan är 11:10 ringer en av mina kollegor ner dit och undrar var jag är. Kommer till min plats 11:20. Tiden bara flög iväg när jag började prata med honom. Så nu vet han att jag bor i Vällingby (han har en sex, sju kilometer till jobbet sa han) och hur gammal jag är. Då sa han precis som alla andra som får veta hur gammal jag är: "Är du? Det trodde jag inte." Det är lika kul varje gång man får höra att man ser yngre ut än vad man är. Sedan så frågade jag honom vad han trodde och på det svarade han 26-27. Ungefär i samma ålder som tjejen som han jobbar med. Så kom vi in på att ha fyllt 30 är en stor skillnad från att vara 29. Det är som en magisk gräns där. Man ska börja bete sig lite mer vuxet. Och så sa jag att jag inte hade lyckats med det och på det svarade han att han inte hade lyckats med det heller.
Sedan vet jag nu att varannan måndag så är det några från Dagab som går och bowlar och att han är en av dem och att han inte är så bra på det, men han tycker det är kul (hans liksom min bästa vän är rännan) och att han har ett bra tillslag samt en bra skruv. Och eftersom de bowlade igår så är det jämna veckor de gör det. Sedan blir jag inte riktigt klok på hur hans civilstånd är då han emellanåt säger "vi" och emellanåt säger "jag". Men jag tror att han är väldigt upptagen då han fick ett samtal som han avslutade med "puss". Och det mest logiska är ju att han är det då han är för bra på alla sätt och vis för att kunna gå fri. När det samtalet var avslutat så sa han att man aldrig ska skaffa ett Siba-kort. De har inte samma system som alla andra har som har poängkort. Man måste betala 145:-/år. Visserligen ingen stor summa, men ändå. Och eftersom han har 500:- innestående på det kortet så vill han inte säga upp det. Om man ska handla elsaker så rekommenderade han Elgiganten. Där kan man lämna tillbaka det man har köpt inom 30 dagar och de vill inte veta varför man lämnar tillbaka det, utan man får pengarna rakt i handen. Inga frågor alls.
Sedan frågade han hur jag kände det inför att flytta tillbaka till de ombyggda lokalerna. Och då sa jag att det nog kommer att bli bra. Sedan slog jag på stort och föreslog att de kunde titta över någon gång när vi flyttat dit. Det vore kul om han tog mig på orden och gjorde det. Frågade dem om vad de hade för telefon- och hänvisningssystem. Det visar sig att de har MD110 med Ericsson OWS. Precis samma som vi har. Så då sa jag på skoj att nästa gång vi behöver hyra in folk kan vi ju ta en av dem. Fast tillskillnad från oss fick de inte vara med när de kundanpassade systemet så de har inte den magiska F7-knappen. Den vi trycker på om den i luren vill bli kopplad till en mobiltelefon. Det måste verkligen vara trist att vara inhyrd. De får ju inget alls. Inga konferenser, julbord, firmafester... De får knappt ett tack eller ett uppskattande ord om de har gjort något bra. Så jag kommer nog att fortsätta att skämma bort dem lite. Jag tycker att de förtjänar det. De är trevliga och gör ett bra jobb. Sådant ska premieras.
Sedan kom vi fram till att han ska bränna några Dagab-flaggor i protest. Jag lovade att komma ner och fota det och skicka till Expressen: "Missnöjd väktare bränner flaggor." Fast vi skrotade den idén ganska snabbt då han inte skulle vara välkommen tillbaka sedan. Hur kom vi in på det då? Jo tidigare pratade vi om att det kan ha varit en liten sketch på nätet gjort av något västland och dagen efter så bränner de det landets flagga i protest i en liten by utan någon som helst nätuppkoppling eller tv-kontakt. Så nog har de kontakt med omvärlden, men inte på det sättet som vi har. De vet förmodligen sådana saker långt innan vi vet det här i i-länderna. Och det där med flaggbränning kom ur ett samtal om invandring. Och så kom vi in på den där läkaren som det var ett program om för ett tag sedan. Han som ägnade sig åt urkundsförfalskning. Då sa han att det var hans enda chans att få ett jobb här. Förmodligen har han rätt i det. Om han skulle få ett jobb här skulle det vara som diskare, städare, taxichaffis eller pizzabagare. Och sedan så sa han några saker som får mig att tro att han har samma syn på invandringen som jag har. Sedan verkar vi dela åsikt om att de svenska myndigheterna är väldigt blåögda som inte ser det som händer. Sverige är för slapphänt och låter sig luras och utnyttjas.
Sedan så sa han att de som väktare egentligen måste ha uniformen på sig. Egentligen ska de väl sova i dem för att det ska vara riktigt riktigt. Men hans överordnade är ganska snäll. Han brukar tydligen bara titta på klockan ibland och säga att han kanske ska ta och byta om. Så nu när jag var där nere så var han civilklädd. Det var hon också.
Men han är i alla fall väldigt ojämn i humöret. Emellanåt så är han väldigt dämpad och de perioderna kan vara långa, sedan så kommer sådana här dagar... *djup längtansfylld suck*
JAG VILL HA DEN MANNEN!!!
Nu klockan 14:30 skickade jag på skoj ett mail till honom om den timmen jag var borta. Så här skrev jag:
"Jag vet inte om jag vill gå ner och hämta mer paket hos er nu. Fick höra här av mina kollegor ([namn] och [namn]) att du vid två tillfällen sagt: ”Men vi blev ju inte av med henne” när de pikade dig för att uppehålla mig. Nu känner jag mig så alldeles jättedjupt sårad. Här trodde man att man var snäll och trevlig som underhåller ensamma och övergivna människor och förgyller deras tillvaro i all deras misär, men tji fick jag. *snyft* Så nästa gång det är ett paket att hämta så kommer jag att skicka vår allt-i-allo… ;-)"
Hans svar på det blev:
"Jag tror att [namn] inte uppfattade ironin riktigt. Jag tycker att du ska komma hit igen.
/ [namn]"
Och jag borde ha lärt mig vid det här laget att om jag har mycket med honom att göra under en dag så är det ju givet att han inte är på plats när jag går för dagen. *suck* Tråkmåns. Underbar tråkmåns som jag kommer sakna den dagen vi flyttar ifrån de här lokalerna. Och han frågade hur jag kände inför att flytta till de nya lokalerna och då sa jag något undanglidande i stil med att det ska bli kul och att det kommer att bli glasfasad så det kommer bli läckert. Sedan så sa jag att de är väldigt välkomna att komma och hälsa på oss när vi har installerat oss på Rörvägen igen. Jag hoppas verkligen att han nappar på det. Det känns som att jag skulle vilja ha fortsatt kontakt med honom även när vi har flyttat tillbaka även om det bara är på bekantskapsnivån. Jag har bara så lätt för att prata med honom och han är så lätt att komma överens med. Visserligen så har jag inte haft så jättemycket kontakt med honom, men om jag ska gå efter det så är han min typ av man. Både till utseende (busigt rufsig) och beteende.
Och jag borde ha lärt mig vid det här laget att om jag har mycket med honom att göra under en dag så är det ju givet att han inte är på plats när jag går för dagen. *suck* Tråkmåns. Underbar tråkmåns som jag kommer sakna den dagen vi flyttar ifrån de här lokalerna. Och han frågade hur jag kände inför att flytta till de nya lokalerna och då sa jag något undanglidande i stil med att det ska bli kul och att det kommer att bli glasfasad så det kommer bli läckert. Sedan så sa jag att de är väldigt välkomna att komma och hälsa på oss när vi har installerat oss på Rörvägen igen. Jag hoppas verkligen att han nappar på det. Det känns som att jag skulle vilja ha fortsatt kontakt med honom även när vi har flyttat tillbaka även om det bara är på bekantskapsnivån. Jag har bara så lätt för att prata med honom och han är så lätt att komma överens med. Visserligen så har jag inte haft så jättemycket kontakt med honom, men om jag ska gå efter det så är han min typ av man. Både till utseende (busigt rufsig) och beteende.
Snö, snö, snö
Så var det måndag igen då och det kunde väl vara bättre. Har klippt ner min högra stortånagel för långt så att jag har fått nageltrång. Den nageln är en skadad nagel så klipper jag inte ner den så får jag nageltrång av det...
De har inte skottat på min loftbalkong (något som betalas för) så igår kväll gick jag ut och gjorde det. När det har snöat så har det ju blåst så att det har lagt sig i drivor utanför min dörr så jag fick pressa upp dörren och klämma mig ut... Men jag ska inte klaga då jag gillar det här.
Imorse så var det tåget jag brukar ta inställt. Så det blev en promenad till jobbet. Det tog mig 17 minuter trots lite småhalt väglag och nageltrång. Tyckte att det var ganska bra gjort av mig. Är på Dagabs parkering och ser två kollegor som står och röker och när jag är femton meter från dem så halkar jag och står på knäna. Men det gick bra och jag blev bara lite öm efteråt. Kommer in till receptionen och då var bara han där så jag (med mössan på och rosiga kinder) sa god morgon och han sa god morgon. Kommer fram till dörren och det säger klick i den och jag tackar för att han öppnade den åt mig. När jag berättar det för mina närmsta kollegor så säger de att jag får specialbehandling då han inte har gjort så åt någon av dem. Och det är något jag vill höra samtidigt som jag inte vill höra det. Speciellt med tanke på att jag vet att jag inte skulle kunna stå emot honom om han skulle göra ett närmande och det trots att han (förmodligen) är gift.
Så, det var allt som har hänt mig so far...
Och 09:15 så ringer det från receptionen där nere och det är från hans växelbord och det är han som ringer och det hamnar på mitt telefonbord.
Jag: "Ja det är [namn]."
Han: "[Mitt namn], [hans namn]"
J: "Hej [namn]"
H: "Det är ett besök här till [kollegas namn]"
J: "Ok. Är det någon som hittar."
H: (Pratar med besöket) "Hittar du själv?"
Besöket: "Nej."
H: "Nej, det gör han inte."
J: "Ok, då tar jag och möter honom på plan två."
H: "Vad bra."
J: "Tack. Hej."
H: "Hej."
De har inte skottat på min loftbalkong (något som betalas för) så igår kväll gick jag ut och gjorde det. När det har snöat så har det ju blåst så att det har lagt sig i drivor utanför min dörr så jag fick pressa upp dörren och klämma mig ut... Men jag ska inte klaga då jag gillar det här.
Imorse så var det tåget jag brukar ta inställt. Så det blev en promenad till jobbet. Det tog mig 17 minuter trots lite småhalt väglag och nageltrång. Tyckte att det var ganska bra gjort av mig. Är på Dagabs parkering och ser två kollegor som står och röker och när jag är femton meter från dem så halkar jag och står på knäna. Men det gick bra och jag blev bara lite öm efteråt. Kommer in till receptionen och då var bara han där så jag (med mössan på och rosiga kinder) sa god morgon och han sa god morgon. Kommer fram till dörren och det säger klick i den och jag tackar för att han öppnade den åt mig. När jag berättar det för mina närmsta kollegor så säger de att jag får specialbehandling då han inte har gjort så åt någon av dem. Och det är något jag vill höra samtidigt som jag inte vill höra det. Speciellt med tanke på att jag vet att jag inte skulle kunna stå emot honom om han skulle göra ett närmande och det trots att han (förmodligen) är gift.
Så, det var allt som har hänt mig so far...
Och 09:15 så ringer det från receptionen där nere och det är från hans växelbord och det är han som ringer och det hamnar på mitt telefonbord.
Jag: "Ja det är [namn]."
Han: "[Mitt namn], [hans namn]"
J: "Hej [namn]"
H: "Det är ett besök här till [kollegas namn]"
J: "Ok. Är det någon som hittar."
H: (Pratar med besöket) "Hittar du själv?"
Besöket: "Nej."
H: "Nej, det gör han inte."
J: "Ok, då tar jag och möter honom på plan två."
H: "Vad bra."
J: "Tack. Hej."
H: "Hej."
FREDAG
Oj, oj, oj... Var ska jag börja?
Jag kan ju börja med att berätta att jag drömde om honom i natt. Det började med att jag pratade i telefon med honom om telefonens hänvisningssystem. Då sa han att de hade bilder vid sidan om anknytningen som ringde. Då undrade jag om det var något som jag kunde göra för att också få på det sättet. Då kom han upp till oss och satte sig bredvid mig och installerade det programmet som behövdes och sedan visade han mig hur det fungerade. Och när vi satt bredvid varandra så nuddade våra ben och underarmar varandra (min vänstra sida mot hans högra). Mysig dröm...
Idag så fick jag höra av en kollega att det fanns två paket att hämta nere i receptionen som kom igår kväll när hon gick hem. Så vid 09:15 tog jag pirran och gick ner. När jag kom ner så stod det utanför deras dörr fyra pärmkartonger och ett mindre paket. De hade tydligen precis kommit och hon vände sig till honom och frågade om han hade ringt upp om dem och det hade han inte gjort. Så vände han sig till mig och sa: "Det har kommit ett paket till er, [namn]." Varpå mitt svar blev: "Nähä, har det gjort det? Vad bra att du talade om det för mig." Så jag började med de kartonger som kom igår kväll samt det lilla paketet som kom idag och knallade upp med dem. Ställde paketen i den andra hissen så att mina kollegor kunde hämta dem därifrån och gick tillbaka i korridoren och tog hissen ner till receptionen.
När jag kom dit så var det bara han där just då, så han kom fram till disken och sa till mig: "Jasså, du är tillbaka." och på det svarade jag att jag inte var det utan att det var min tvillingsyster. Då skrattade han lite åt mig och så sa han: "Så, ni är här idag. Trodde ni skulle vara i Åre." Då svarade jag att det bara är säljarna som skulle åka dit och roa sig. Konferens på tåget upp och tåget hem, däremellan: kul. Så pratade vi lite mer sedan började jag ställa upp en pärmkartong på pirran då sa han: "Det borde finnas något bättre sätt att stapla de där kartongerna på så att du slipper springa flera gånger." och då svarade jag: "Ja, det kanske det finns. Du kanske kan visa mig för jag har ingen aning." och då kom han ut till mig (med skorna på) och han ignorerade sin telefon som ringde så tjejen som hade kommit ut igen fick gå och ta den. Och idag var han civilklädd. En mörkgrön tröja, jeans och svarta kängor. Han har haft den klädseln förut och han ser bra ut i den.
När han kommit ut så tog han ett paket och så lade han det på bredden på pirran och så sa han att det borde funka att dra det genom dörren, men vi gick och testade och det gick jättebra och då sa han att eftersom det funkade att dra genom den dörren så funkar det med alla de andra dörrhålen. Så då gick vi tillbaka och han la alla fyra kartonger på pirran samtidigt som han frågade om det var något ömtåligt i dem och så sa han att det blev lite tungt. Då sa jag att det inte gjorde så mycket då det funkar eftersom vi har pirran. Sedan tog han pirran och sa: "Jag tar och hjälper damen till hissen." då svarade jag: "Men då tar jag och håller upp dörren åt herr'n." och så gjorde vi så. Så tryckte jag på hissknappen så att den skulle komma och eftersom den var där så gick dörrarna upp på en gång. Så gick jag in i hissen och han rullade in pirran och så sa han "På återseende." och det var jag inte alls beredd på så det blev något konstigt svar där tror jag. Men i vilket fall som helst så tackade jag honom för hjälpen och så tryckte han på knappen så att jag slapp göra det så vände han sig om och gick. Och nej, han går inte konstigt, han går som killar brukar göra när de har muskler som tar plats och det har han. Men idag verkar han vara på ett jättebra humör. Och ringen är garanterat på höger hand. Men det betyder ju inte att han är fri och ledig för det då en del som är gifta inte har ring på sig.
Idag åt jag gårdagens lunch så det kostade mig bara 40:-. Det var kött- och böngryta med ris och till det så tar jag massa rårivna morötter. Jag äter de rivna morötterna varje dag här på jobbet. Utom när jag äter pannkaka. Det går inte så bra ihop. Men i vilket fall som helst så när vi gick tillbaka så brukar jag alltid slänga ett öga ut genom fönstret i trapphuset. Det vetter mot deras reception. Det har jag gjort från allra första dagen, vet inte varför. Men idag så gav det utdelning. Han hade varit ute och gått och nu var han på väg tillbaka till sin plats. Och nu hade han bytt om till sin uniform. Det är stiligt med uniform. Speciellt om den sitter på en som ser så pass bra ut som han gör... ;-)
Strax efter halv två ringde det en kille som skulle lämna 12 A4-kartonger till en här på jobbet. Han undrade var han skulle lämna dem. Han tyckte att det var lite mycket för att slänga in i en reception så jag sa åt honom att jag skulle ringa ner till receptionen och fråga dem där och återkomma till honom när jag visste. Så 13:35 så ringde jag ner och fick höra "Välkommen till Dagab." och då sa jag: "Men tack, det var väldigt vänligt av dig [namn]." Ibland så missar man att titta på vem det är som ringer och då kan det bli på det sättet och de ser vem det är som ringer så det blev en liten miss, tror jag. Han lät lite full-i-fan när han svarade nämligen. Men jag är inte säker. I vilket fall som helst så frågade jag honom om det var ok om den här killen kunde ställa kartongerna där nere hos dem och det var det. Då frågade han om det var typ sådana kartonger som man får kopieringspapper i och på det svarade jag att jag hade uppfattat det så. Så de skulle nog hitta något utrymme att ställa undan det i så länge så fick vi (jag) komma ner och hämta det vid tillfälle. Så tackade jag så mycket och så la vi på. Sedan ringde jag upp den här killen och meddelade att det var ok att slänga in det i receptionen. När det var avklarat så visade jag mina kollegor vad han har för effekt på mig. Händerna skakade som besatta samtidigt som de var lite svettiga. Och mina trevliga kollegor bara skrattade åt mig. Jag reagerar som en 12-åring enligt en av dem... och det gör jag verkligen. Det är så länge sedan som jag kände på det här sättet för en kille... eller man kanske jag ska säga.
Omkring 14:20 så tog jag den största pirran vi har och åkte ner till receptionen. När jag kommer ner så står en av mina växelhäxekollegor och pratar i deras reservtelefon och det är bara han på plats. Det visar sig att hennes bil inte startade så hon ringde runt och hörde om någon hade startkablar. Jag tittar efter kartongerna på de vanliga ställena där det brukar stå saker som vi ska ha men ser inga. Och precis när jag börja säga något om att jag inte ser dem när jag vänder mig lite om och ser dem stående bakom mig. Och när han märker att jag ser dem så ser han väldigt road ut.
Efter någon minut så kommer ytterligare en kollega in genom dörrarna och vi frågar honom, men han hade inte heller några startkablar, men trettio sekunder senare frågar vi en annan och han har så då löste det sig. Sedan fick jag hjälp av samma medarbetare med alla kartonger. Jag började med att köra in pirran till hissen och sedan fick jag hålla upp dörren till min stackars medarbetare som tog och kånkade de resterande kartongerna till hissen. Efter en halv minut så började det pipa högt i kortläsaren och då sa han att det är ingen fara. Det slutar snart. Och efter ytteligare en halv minut så började pipandet övergå till ett tjutande och det gjorde ont i örat och då sa min kollega att: "Vid nästa typ av signal så smäller det." och då skrattade han. När alla kartonger var framme vid hissen tyckte jag att det var lika bra att följa med (även fast jag inte ville det). Och när jag tar ett kliv från dörren så går den inte igen som den ska göra. Så då ser jag väl dum ut i en tjugo sekunder innan han kläcker ur sig att det finns en knapp... bakom dörren. Och i mitt förvirrade tillstånd (som berodde på lite allt möjligt...) så tar det en liten stund innan jag upptäcker den. Han såg väldigt road ut där han satt kan jag säga. Jag gillar när han ser road ut för då sitter han och ler lite, vilket inte underlättar min förvirring direkt, men... Jag kan stå ut med att vara förvirrad. ;-)
När jag gick idag (16:20) så satt det en tjej där i receptionen. Han måste ha smitit tidigare. Det vet jag inte om jag gillade riktigt. Han ska vara på plats när jag går för veckan så att jag kan önska honom en trevlig helg.
Jag kan ju börja med att berätta att jag drömde om honom i natt. Det började med att jag pratade i telefon med honom om telefonens hänvisningssystem. Då sa han att de hade bilder vid sidan om anknytningen som ringde. Då undrade jag om det var något som jag kunde göra för att också få på det sättet. Då kom han upp till oss och satte sig bredvid mig och installerade det programmet som behövdes och sedan visade han mig hur det fungerade. Och när vi satt bredvid varandra så nuddade våra ben och underarmar varandra (min vänstra sida mot hans högra). Mysig dröm...
Idag så fick jag höra av en kollega att det fanns två paket att hämta nere i receptionen som kom igår kväll när hon gick hem. Så vid 09:15 tog jag pirran och gick ner. När jag kom ner så stod det utanför deras dörr fyra pärmkartonger och ett mindre paket. De hade tydligen precis kommit och hon vände sig till honom och frågade om han hade ringt upp om dem och det hade han inte gjort. Så vände han sig till mig och sa: "Det har kommit ett paket till er, [namn]." Varpå mitt svar blev: "Nähä, har det gjort det? Vad bra att du talade om det för mig." Så jag började med de kartonger som kom igår kväll samt det lilla paketet som kom idag och knallade upp med dem. Ställde paketen i den andra hissen så att mina kollegor kunde hämta dem därifrån och gick tillbaka i korridoren och tog hissen ner till receptionen.
När jag kom dit så var det bara han där just då, så han kom fram till disken och sa till mig: "Jasså, du är tillbaka." och på det svarade jag att jag inte var det utan att det var min tvillingsyster. Då skrattade han lite åt mig och så sa han: "Så, ni är här idag. Trodde ni skulle vara i Åre." Då svarade jag att det bara är säljarna som skulle åka dit och roa sig. Konferens på tåget upp och tåget hem, däremellan: kul. Så pratade vi lite mer sedan började jag ställa upp en pärmkartong på pirran då sa han: "Det borde finnas något bättre sätt att stapla de där kartongerna på så att du slipper springa flera gånger." och då svarade jag: "Ja, det kanske det finns. Du kanske kan visa mig för jag har ingen aning." och då kom han ut till mig (med skorna på) och han ignorerade sin telefon som ringde så tjejen som hade kommit ut igen fick gå och ta den. Och idag var han civilklädd. En mörkgrön tröja, jeans och svarta kängor. Han har haft den klädseln förut och han ser bra ut i den.
När han kommit ut så tog han ett paket och så lade han det på bredden på pirran och så sa han att det borde funka att dra det genom dörren, men vi gick och testade och det gick jättebra och då sa han att eftersom det funkade att dra genom den dörren så funkar det med alla de andra dörrhålen. Så då gick vi tillbaka och han la alla fyra kartonger på pirran samtidigt som han frågade om det var något ömtåligt i dem och så sa han att det blev lite tungt. Då sa jag att det inte gjorde så mycket då det funkar eftersom vi har pirran. Sedan tog han pirran och sa: "Jag tar och hjälper damen till hissen." då svarade jag: "Men då tar jag och håller upp dörren åt herr'n." och så gjorde vi så. Så tryckte jag på hissknappen så att den skulle komma och eftersom den var där så gick dörrarna upp på en gång. Så gick jag in i hissen och han rullade in pirran och så sa han "På återseende." och det var jag inte alls beredd på så det blev något konstigt svar där tror jag. Men i vilket fall som helst så tackade jag honom för hjälpen och så tryckte han på knappen så att jag slapp göra det så vände han sig om och gick. Och nej, han går inte konstigt, han går som killar brukar göra när de har muskler som tar plats och det har han. Men idag verkar han vara på ett jättebra humör. Och ringen är garanterat på höger hand. Men det betyder ju inte att han är fri och ledig för det då en del som är gifta inte har ring på sig.
Idag åt jag gårdagens lunch så det kostade mig bara 40:-. Det var kött- och böngryta med ris och till det så tar jag massa rårivna morötter. Jag äter de rivna morötterna varje dag här på jobbet. Utom när jag äter pannkaka. Det går inte så bra ihop. Men i vilket fall som helst så när vi gick tillbaka så brukar jag alltid slänga ett öga ut genom fönstret i trapphuset. Det vetter mot deras reception. Det har jag gjort från allra första dagen, vet inte varför. Men idag så gav det utdelning. Han hade varit ute och gått och nu var han på väg tillbaka till sin plats. Och nu hade han bytt om till sin uniform. Det är stiligt med uniform. Speciellt om den sitter på en som ser så pass bra ut som han gör... ;-)
Strax efter halv två ringde det en kille som skulle lämna 12 A4-kartonger till en här på jobbet. Han undrade var han skulle lämna dem. Han tyckte att det var lite mycket för att slänga in i en reception så jag sa åt honom att jag skulle ringa ner till receptionen och fråga dem där och återkomma till honom när jag visste. Så 13:35 så ringde jag ner och fick höra "Välkommen till Dagab." och då sa jag: "Men tack, det var väldigt vänligt av dig [namn]." Ibland så missar man att titta på vem det är som ringer och då kan det bli på det sättet och de ser vem det är som ringer så det blev en liten miss, tror jag. Han lät lite full-i-fan när han svarade nämligen. Men jag är inte säker. I vilket fall som helst så frågade jag honom om det var ok om den här killen kunde ställa kartongerna där nere hos dem och det var det. Då frågade han om det var typ sådana kartonger som man får kopieringspapper i och på det svarade jag att jag hade uppfattat det så. Så de skulle nog hitta något utrymme att ställa undan det i så länge så fick vi (jag) komma ner och hämta det vid tillfälle. Så tackade jag så mycket och så la vi på. Sedan ringde jag upp den här killen och meddelade att det var ok att slänga in det i receptionen. När det var avklarat så visade jag mina kollegor vad han har för effekt på mig. Händerna skakade som besatta samtidigt som de var lite svettiga. Och mina trevliga kollegor bara skrattade åt mig. Jag reagerar som en 12-åring enligt en av dem... och det gör jag verkligen. Det är så länge sedan som jag kände på det här sättet för en kille... eller man kanske jag ska säga.
Omkring 14:20 så tog jag den största pirran vi har och åkte ner till receptionen. När jag kommer ner så står en av mina växelhäxekollegor och pratar i deras reservtelefon och det är bara han på plats. Det visar sig att hennes bil inte startade så hon ringde runt och hörde om någon hade startkablar. Jag tittar efter kartongerna på de vanliga ställena där det brukar stå saker som vi ska ha men ser inga. Och precis när jag börja säga något om att jag inte ser dem när jag vänder mig lite om och ser dem stående bakom mig. Och när han märker att jag ser dem så ser han väldigt road ut.
Efter någon minut så kommer ytterligare en kollega in genom dörrarna och vi frågar honom, men han hade inte heller några startkablar, men trettio sekunder senare frågar vi en annan och han har så då löste det sig. Sedan fick jag hjälp av samma medarbetare med alla kartonger. Jag började med att köra in pirran till hissen och sedan fick jag hålla upp dörren till min stackars medarbetare som tog och kånkade de resterande kartongerna till hissen. Efter en halv minut så började det pipa högt i kortläsaren och då sa han att det är ingen fara. Det slutar snart. Och efter ytteligare en halv minut så började pipandet övergå till ett tjutande och det gjorde ont i örat och då sa min kollega att: "Vid nästa typ av signal så smäller det." och då skrattade han. När alla kartonger var framme vid hissen tyckte jag att det var lika bra att följa med (även fast jag inte ville det). Och när jag tar ett kliv från dörren så går den inte igen som den ska göra. Så då ser jag väl dum ut i en tjugo sekunder innan han kläcker ur sig att det finns en knapp... bakom dörren. Och i mitt förvirrade tillstånd (som berodde på lite allt möjligt...) så tar det en liten stund innan jag upptäcker den. Han såg väldigt road ut där han satt kan jag säga. Jag gillar när han ser road ut för då sitter han och ler lite, vilket inte underlättar min förvirring direkt, men... Jag kan stå ut med att vara förvirrad. ;-)
När jag gick idag (16:20) så satt det en tjej där i receptionen. Han måste ha smitit tidigare. Det vet jag inte om jag gillade riktigt. Han ska vara på plats när jag går för veckan så att jag kan önska honom en trevlig helg.
En och en halv dag kvar
...på den här veckan. Och idag har jag ätit en riktigt nyttig lunch. Fem pannkakor med sylt och två sorters glass. Citron och vanilj med lakritsbitar. Och sedan köpte jag en dammsugare för att ha till eftermiddagsfikat. Ja, jag vet, inte alls bra på någon nivå, men det är gott och jag är barnsligt förtjust i pannkakor och mitt sockerbehov har skjutit i höjden så jag måste bara ha socker varje dag just nu. Har märkt att jag är periodare var gäller socker. Jag måste ha godis varje dag under ett par månader och sedan så kan det gå månader utan att jag ens vill se en seg råtta.
Sedan ringde det från hennes telefon idag klockan 12:16 (det är en vikarie för henne idag) och jag svarade som jag brukar ("Ja, det är [namn]") och det jag hörde i headsetet var "Hej [namn], [namn] här". Trots att jag vet att de brukar rotera ibland så blir jag lika paff varje gång jag hör hans röst i mitt öra när det är från hennes telefon det ringer. Men jag fann mig snabbt den här gången och svarade "Hej [namn]". Han meddelade att det var en servicekille från vår kaffeleverantör som var här och han undrade om han kunde skicka upp honom hela vägen och jag sa att det gick jättebra för han borde hitta själv.
Sedan så har alla säljare en konferens som börjar idag på tåget upp mot Åre och den som hade med sig all packning som de behöver på resan var den som inte har en egen bil. Så jag fick ringa efter en taxi åt henne sedan hjälpte jag och tre till henne att ta ner all packning som hon hade och när vi kommer ner så sitter han där fram och den vikarierande tjejen sitter där bak. Han såg lite smått road ut när vi kom ner med all packning. Han log lite. Fast jag vet inte... Jag tycker att han har verkat lite dämpad den här veckan. Men det är förmodligen inbillning eller en dålig timing från min sida.
Sedan fick han som kommer att bli fastighetsskötare ett besök från Vattenfall. Mums. Den med lite smör på... Men jag fick nöja mig med min dammsugare. Och den var jättegod. Så färsk så att det var svårt att bita i den. Precis samma "problem" är det med kokosbollarna. Det är så färskt och så gott så att det borde vara förbjudet enligt lag att sälja dem.
15:19 så fick en av mina kollegor ett samtal på sitt växelbord som hon snabbt som ögat skickade vidare och då hamnade det hos en av mina andra kollegor och hon kopplade det vidare så att det hamnade hos mig. Det ringde det från hennes nummer igen, men jag tog det ändå. Chansen finns ju alltid att det är han som ringer från det numret... och det var det också. Så här gick det samtalet till:
Jag: "Ja det är [namn] här."
Han: "Hej [namn], [namn] här."
J: "Hej [namn]."
H: "Det är ett paket här nere. Jag skickar upp det."
J: "Går det upp alldeles på egen hand?"
H: "Nä, det har ett par armar och ben också."
J: "Men vad bra då. Tack."
H: "Tack."
J: "Hej."
H: "Hej."
Men det lät inte så piggt och glatt som det brukar. Det lät inte piggt och glatt alls. Och den här gången inbillade jag mig inte det. Han lät nere/dämpad. Jag undrar vad det är med den stackaren. Men skakig blir jag likförbannat ändå och likaså blir det lite handsvettigt. Det här kan inte vara nyttigt.
Och idag fick jag skjuts ner till stationen istället för att vänta på bussen. Man tackar väldigt gärna ja till sådana saker. När jag och tjejen som körde mig dit kom ner och öppnade dörren ut till receptionen såg jag att det var tomt där. När vi hade tagit tre steg till så kom han ut från det bakre rummet de har där. Hon sa "Adjö, adjö" till honom och jag ska "Hej då". Han sa "Hej då" och log, men det var inte ett riktigt ärligt leende, utan ett sådant som man slänger till med för att man vet att man bör göra det och man vill göra det också. Men man är egentligen inte på humör för att göra det så det når aldrig riktigt ögonen.
Sedan ringde det från hennes telefon idag klockan 12:16 (det är en vikarie för henne idag) och jag svarade som jag brukar ("Ja, det är [namn]") och det jag hörde i headsetet var "Hej [namn], [namn] här". Trots att jag vet att de brukar rotera ibland så blir jag lika paff varje gång jag hör hans röst i mitt öra när det är från hennes telefon det ringer. Men jag fann mig snabbt den här gången och svarade "Hej [namn]". Han meddelade att det var en servicekille från vår kaffeleverantör som var här och han undrade om han kunde skicka upp honom hela vägen och jag sa att det gick jättebra för han borde hitta själv.
Sedan så har alla säljare en konferens som börjar idag på tåget upp mot Åre och den som hade med sig all packning som de behöver på resan var den som inte har en egen bil. Så jag fick ringa efter en taxi åt henne sedan hjälpte jag och tre till henne att ta ner all packning som hon hade och när vi kommer ner så sitter han där fram och den vikarierande tjejen sitter där bak. Han såg lite smått road ut när vi kom ner med all packning. Han log lite. Fast jag vet inte... Jag tycker att han har verkat lite dämpad den här veckan. Men det är förmodligen inbillning eller en dålig timing från min sida.
Sedan fick han som kommer att bli fastighetsskötare ett besök från Vattenfall. Mums. Den med lite smör på... Men jag fick nöja mig med min dammsugare. Och den var jättegod. Så färsk så att det var svårt att bita i den. Precis samma "problem" är det med kokosbollarna. Det är så färskt och så gott så att det borde vara förbjudet enligt lag att sälja dem.
15:19 så fick en av mina kollegor ett samtal på sitt växelbord som hon snabbt som ögat skickade vidare och då hamnade det hos en av mina andra kollegor och hon kopplade det vidare så att det hamnade hos mig. Det ringde det från hennes nummer igen, men jag tog det ändå. Chansen finns ju alltid att det är han som ringer från det numret... och det var det också. Så här gick det samtalet till:
Jag: "Ja det är [namn] här."
Han: "Hej [namn], [namn] här."
J: "Hej [namn]."
H: "Det är ett paket här nere. Jag skickar upp det."
J: "Går det upp alldeles på egen hand?"
H: "Nä, det har ett par armar och ben också."
J: "Men vad bra då. Tack."
H: "Tack."
J: "Hej."
H: "Hej."
Men det lät inte så piggt och glatt som det brukar. Det lät inte piggt och glatt alls. Och den här gången inbillade jag mig inte det. Han lät nere/dämpad. Jag undrar vad det är med den stackaren. Men skakig blir jag likförbannat ändå och likaså blir det lite handsvettigt. Det här kan inte vara nyttigt.
Och idag fick jag skjuts ner till stationen istället för att vänta på bussen. Man tackar väldigt gärna ja till sådana saker. När jag och tjejen som körde mig dit kom ner och öppnade dörren ut till receptionen såg jag att det var tomt där. När vi hade tagit tre steg till så kom han ut från det bakre rummet de har där. Hon sa "Adjö, adjö" till honom och jag ska "Hej då". Han sa "Hej då" och log, men det var inte ett riktigt ärligt leende, utan ett sådant som man slänger till med för att man vet att man bör göra det och man vill göra det också. Men man är egentligen inte på humör för att göra det så det når aldrig riktigt ögonen.
Urcellen Ellen
Jahapp. Sitter hemma framför datorn och väntar på att gå till farbror doktorn uppe i Vällingby C klockan 08:50. Idag är det ju dags att gå till gynekologen igen och se om jag har kvar cellförändringarna. Har jag det så väntar ett litet ingrepp i form av en biopsi. Isch. Förra gången de gjorde det på mig så sa han att det kunde blöda lite när bedövningen släppte så jag fick en liten binda. Men den räckte inte långt. Har tagt med mig en egen nu för säkerhets skull.
Resultatet på den biopsin förra gången var att det inte var farliga cellförändringar och jag har en känsla av att det kommer att bli samma resultat den här gången. Har kollat upp det där med cellförändringar på nätet och i de flesta fall så har man fått en HPV-infektion. Det vill säga; det är ett virus som ställer till det. Ett sexuellt överförbart virus ska tilläggas. Och det kan gå 10 år från smittotillfället tills dess att det ger sig tillkänna. Trevlig liten sak det där. Och om man har andra cellförändringar så tar det mellan 10-15 år från att det upptäcks tills att det utvecklas till cancer. Inte går det fort inte och det är ju en sak om är bra med det här.
Så idag kommer det med all säkerhet bli en 20 minuters promenad från Jordbro till Dagab. Nyttigt? Javisst. Det säger jag inget om. Men det är en så fruktansvärd tråkig väg att gå.
Så, då var jag framme på jobbet. Hade tur och hann med 10:55 bussen så jag var på jobbet klockan 11:00. Fick sitta och vänta på att få komma in till farbror doktorn 09:20 och jag kom därifrån 09:40. Och det blev en liten avhyvling. Men han var först tveksam om han skulle göra ingreppet eller inte då det var så pass lite. Men för att ta det säkra före det osäkra så tog vi och gjorde det. Adrenalinbedövningsspruta... Tio sekunder efter han hade gett mig den så skenade mitt hjärta totalt. Känner fortfarande av det lite (11:20) då jag fortfarande är lite skakig men speedad. Har fått en ny tid den 3/9 kl 08:30 för återbesök för att ta ett nytt cellprov, såvida det här inte visar några farliga förändringar.
Resultatet på den biopsin förra gången var att det inte var farliga cellförändringar och jag har en känsla av att det kommer att bli samma resultat den här gången. Har kollat upp det där med cellförändringar på nätet och i de flesta fall så har man fått en HPV-infektion. Det vill säga; det är ett virus som ställer till det. Ett sexuellt överförbart virus ska tilläggas. Och det kan gå 10 år från smittotillfället tills dess att det ger sig tillkänna. Trevlig liten sak det där. Och om man har andra cellförändringar så tar det mellan 10-15 år från att det upptäcks tills att det utvecklas till cancer. Inte går det fort inte och det är ju en sak om är bra med det här.
Så idag kommer det med all säkerhet bli en 20 minuters promenad från Jordbro till Dagab. Nyttigt? Javisst. Det säger jag inget om. Men det är en så fruktansvärd tråkig väg att gå.
Så, då var jag framme på jobbet. Hade tur och hann med 10:55 bussen så jag var på jobbet klockan 11:00. Fick sitta och vänta på att få komma in till farbror doktorn 09:20 och jag kom därifrån 09:40. Och det blev en liten avhyvling. Men han var först tveksam om han skulle göra ingreppet eller inte då det var så pass lite. Men för att ta det säkra före det osäkra så tog vi och gjorde det. Adrenalinbedövningsspruta... Tio sekunder efter han hade gett mig den så skenade mitt hjärta totalt. Känner fortfarande av det lite (11:20) då jag fortfarande är lite skakig men speedad. Har fått en ny tid den 3/9 kl 08:30 för återbesök för att ta ett nytt cellprov, såvida det här inte visar några farliga förändringar.
När jag kommer fram till jobbet sitter de båda två på plats och jag hälsar på dem båda och han kunde nog inte se mer uttråkad ut än han gjorde. Satt med hakan i höger hand samtidigt som han pratade med sin kollega. Sedan har en av mina kollegor frågat när det är dags för henne att föda och det är tydligen i mars.
Har nu ätit lunch. Kycklingwok. Mumsigt. Sedan har jag köpt en kokosboll. Ännu mumsigare. Tycker jag är värd det idag efter det jag har varit med om. Slog upp varför det är adrenalin i bedövningen: "Adrenalin tillsätts bedövningsmedlet för att blodkärlen ska dra ihop sig en stund. Bedövningen håller då i sig lite längre och blödningen under ingreppet blir mindre." Kan vara kul att veta det.
Tisdag
Blåsigt även idag om än inte så mycket som igår. Och blåsigt kommer det att fortsätta att vara också. Jag skulle verkligen velat haft -10 och snö just nu för då hade man sluppit den här förbaskade blåsten.
Halv tio var jag nere för att hämta tre paket. När jag kommer ner med pirran så ser jag att han sitter ensam och så hälsar han "God morgon [namn]!" och jag hälsar tillbaka. När jag kommer närmare disken så ser jag att det är fem paket som står nedanför och då säger jag "Jag fick höra att det var tre paket som jag skulle hämta." "Hur många står det där då?" frågade han. Då sa jag att det var fem. Då kom han ut till mig (i strumplästen som han alltid brukar vara) för att kolla samtidigt som han sa att det kanske var några paket till Dagab. Och det var det också. Två paket närmare bestämt. Sedan berättade han att när postkillen kommer med paketen så slänger han bara in dem och så sticker han. Det kan man i och för sig förstå då de har några ställen att dela ut på.
Men åhh vilket underbart hår han ser ut att ha (också). Mörkt (mörkare än mitt) med lite självfall så det blir lite lagom rufsigt när han har det i den där perfekta längden som han har nu och så ser han ut att ha ganska mycket hår. Perfekt att dra fingrarna igenom och leka med. Och den där kroppen och hans utseende och leende sedan då... Åh. Det borde vara förbjudet att se ut som han gör samtidigt som man är så trevlig som han är. (Du ser, jag visste att vetskapen om fru och barn inte skulle ändra det här.)
10:07 så ser jag på min kollegas skärm att det ringer från det där numret. Samtidigt får jag ett samtal. Så jag skickar vidare det samtalet till kollega nummer tre samtidigt som jag säger till min kollega som har det samtalet att hon ska skicka vidare det till mig. Det gjorde hon så jag fick det samtalet samtidigt som jag kände mig lite småfnissig. Men jag svarade som jag brukar göra "Ja det är [namn]" och han sa "Hej [namn], [namn] här" och på det svarade jag som jag har börjat göra "Hej [namn]". Han hade en liten fråga och det berodde på att det var en bil som hade rullat av parkeringen för att handbromsen (förmodligen) inte var ilagd och bilen tillhörde en person som han inte kände igen namnet på så han undrade om vi hade någon vid det namnet hos oss. Men det hade vi inte. Då frågade jag om det kunde vara en besökare, men han sa att det fanns ingen besökare här med det efternamnet. Vi (han) kom fram till att de får ta och hålla ett öga på den där bilen och se vad som händer med den. Sedan så avslutade vi det samtalet. Och nu känner jag mig alldeles skakig. Jag gillar inte att en person kan ha den effekten på mig. Speciellt inte när det var så länge sedan som det var någon som hade den här effekten på mig och jag hade förträngt hur det är. Det är inte rättvist. Jag vill kunna ha full kontroll på mina känslor och reaktioner, men det har jag fått bevisat för mig ett antal gånger nu att det inte går.
Nu när jag gick idag så satt han ensam och övergiven där nere (som han oftast brukar göra vid den tiden) och såg allmänt uttråkad ut. Så istället för att bara säga hej då så blev det en liten kort konversation:
Jag: "Vad du ser uttråkad ut."
Han: "Ja, det är ju inte det roligaste jobbet direkt."
J: "Men vad menar du med det nu då? Det är ju världens roligaste jobb."
H: "Ja, just det. Så var det ja."
J: "Ja, men tänk på alla uppskattningar man får höra."
Åt det så log han bara lite snett. Så som man gör när man vet att det den andra säger är menat precis tvärt om och man håller med om det.
J: "Hej då!" *vink*
H: Här hörde jag inte riktigt vad han svarade då jag var halvvägs ut genom dörren, men det var inte ett "hej då" i alla fall.
Halv tio var jag nere för att hämta tre paket. När jag kommer ner med pirran så ser jag att han sitter ensam och så hälsar han "God morgon [namn]!" och jag hälsar tillbaka. När jag kommer närmare disken så ser jag att det är fem paket som står nedanför och då säger jag "Jag fick höra att det var tre paket som jag skulle hämta." "Hur många står det där då?" frågade han. Då sa jag att det var fem. Då kom han ut till mig (i strumplästen som han alltid brukar vara) för att kolla samtidigt som han sa att det kanske var några paket till Dagab. Och det var det också. Två paket närmare bestämt. Sedan berättade han att när postkillen kommer med paketen så slänger han bara in dem och så sticker han. Det kan man i och för sig förstå då de har några ställen att dela ut på.
Men åhh vilket underbart hår han ser ut att ha (också). Mörkt (mörkare än mitt) med lite självfall så det blir lite lagom rufsigt när han har det i den där perfekta längden som han har nu och så ser han ut att ha ganska mycket hår. Perfekt att dra fingrarna igenom och leka med. Och den där kroppen och hans utseende och leende sedan då... Åh. Det borde vara förbjudet att se ut som han gör samtidigt som man är så trevlig som han är. (Du ser, jag visste att vetskapen om fru och barn inte skulle ändra det här.)
10:07 så ser jag på min kollegas skärm att det ringer från det där numret. Samtidigt får jag ett samtal. Så jag skickar vidare det samtalet till kollega nummer tre samtidigt som jag säger till min kollega som har det samtalet att hon ska skicka vidare det till mig. Det gjorde hon så jag fick det samtalet samtidigt som jag kände mig lite småfnissig. Men jag svarade som jag brukar göra "Ja det är [namn]" och han sa "Hej [namn], [namn] här" och på det svarade jag som jag har börjat göra "Hej [namn]". Han hade en liten fråga och det berodde på att det var en bil som hade rullat av parkeringen för att handbromsen (förmodligen) inte var ilagd och bilen tillhörde en person som han inte kände igen namnet på så han undrade om vi hade någon vid det namnet hos oss. Men det hade vi inte. Då frågade jag om det kunde vara en besökare, men han sa att det fanns ingen besökare här med det efternamnet. Vi (han) kom fram till att de får ta och hålla ett öga på den där bilen och se vad som händer med den. Sedan så avslutade vi det samtalet. Och nu känner jag mig alldeles skakig. Jag gillar inte att en person kan ha den effekten på mig. Speciellt inte när det var så länge sedan som det var någon som hade den här effekten på mig och jag hade förträngt hur det är. Det är inte rättvist. Jag vill kunna ha full kontroll på mina känslor och reaktioner, men det har jag fått bevisat för mig ett antal gånger nu att det inte går.
Nu när jag gick idag så satt han ensam och övergiven där nere (som han oftast brukar göra vid den tiden) och såg allmänt uttråkad ut. Så istället för att bara säga hej då så blev det en liten kort konversation:
Jag: "Vad du ser uttråkad ut."
Han: "Ja, det är ju inte det roligaste jobbet direkt."
J: "Men vad menar du med det nu då? Det är ju världens roligaste jobb."
H: "Ja, just det. Så var det ja."
J: "Ja, men tänk på alla uppskattningar man får höra."
Åt det så log han bara lite snett. Så som man gör när man vet att det den andra säger är menat precis tvärt om och man håller med om det.
J: "Hej då!" *vink*
H: Här hörde jag inte riktigt vad han svarade då jag var halvvägs ut genom dörren, men det var inte ett "hej då" i alla fall.
Utvecklingssamtal
Då har man haft årets utvecklingssamtal med chefen och det gick riktigt bra måste jag säga. Vi hade fått ett häfte med information om det som vi skulle gå igenom samt ett papper som skulle fyllas i. Man skulle sätta 3-5 B på de egenskaper som chefen har som hon/han ska behålla och 1-3 F som hon/han ska förbättra. Satt och fyllde i det imorse och det trots att vi fick pappret förra veckan. Men det var allt annat än lätt och det var därför jag inte hade fyllt i det tidigare.
Hon har avsatt två timmar till oss alla, men det behövdes inte för mig. Jag var i möte med henne i 55 minuter. Det jag fick höra var att jag var till 110% diplomatisk. Att jag sätter andras välmående framför mitt eget. Hon har aldrig tidigare stött på någon med den förmågan jag har och hon sa att i den här gruppen så är det värdefullt med tanke på att vi alla är så pass olika som vi är. Sedan sa hon att mina föräldrar måste ha lyckats väldigt bra i sin uppfostran av mig. Jag är tydligen den som mer eller mindre håller ihop gruppen och får den att funka så bra som den gör. Men det hon sa var att jag måste börja ta plats och säga till när jag har idéer. Att inte nedvärdera mig själv och mina åsikter. Jag kan minst lika bra som de andra om inte mer om jag bara tillåter mig att göra det. Hon hade även känslan av att när jag börjar berätta mina idéer så kommer de andra att lyssna. Sedan sa hon också att när folk berömmer växeltelefonisterna så är det tydligen oftast mig de berömmer. Jättekul att höra.
Kan säga att alla mina F som hon satte på mig egentligen inte var så negativa. Det är sidor jag själv vet om att jag har och att jag kan förbättra. Det största "problemet" med mig är just att jag inte tar tillräckligt med plats. Att jag är för snäll. Att jag inte yttrar mina åsikter trots att jag har dem. Sedan kände hon igen sig själv lite i mig då vi tydligen är ganska lika i vissa saker. Man håller inne med irritationen och biter sig i tungan, men när gränsen är nådd säger man ifrån desto kraftigare. Där behövde jag förbättra mig tyckte hon. Men det är inget som är gjort över en natt, utan det kan ta några år.
Lunchen idag var riktigt bra. Valde pasta med het kyckling. Jag är ju ganska van med stark mat så jag trodde inte att den skulle vara så stark så jag tog en massa sås. Men den här var så pass stark så att det började svida ganska rejält i munnen på mig. Mums.
Hon har avsatt två timmar till oss alla, men det behövdes inte för mig. Jag var i möte med henne i 55 minuter. Det jag fick höra var att jag var till 110% diplomatisk. Att jag sätter andras välmående framför mitt eget. Hon har aldrig tidigare stött på någon med den förmågan jag har och hon sa att i den här gruppen så är det värdefullt med tanke på att vi alla är så pass olika som vi är. Sedan sa hon att mina föräldrar måste ha lyckats väldigt bra i sin uppfostran av mig. Jag är tydligen den som mer eller mindre håller ihop gruppen och får den att funka så bra som den gör. Men det hon sa var att jag måste börja ta plats och säga till när jag har idéer. Att inte nedvärdera mig själv och mina åsikter. Jag kan minst lika bra som de andra om inte mer om jag bara tillåter mig att göra det. Hon hade även känslan av att när jag börjar berätta mina idéer så kommer de andra att lyssna. Sedan sa hon också att när folk berömmer växeltelefonisterna så är det tydligen oftast mig de berömmer. Jättekul att höra.
Kan säga att alla mina F som hon satte på mig egentligen inte var så negativa. Det är sidor jag själv vet om att jag har och att jag kan förbättra. Det största "problemet" med mig är just att jag inte tar tillräckligt med plats. Att jag är för snäll. Att jag inte yttrar mina åsikter trots att jag har dem. Sedan kände hon igen sig själv lite i mig då vi tydligen är ganska lika i vissa saker. Man håller inne med irritationen och biter sig i tungan, men när gränsen är nådd säger man ifrån desto kraftigare. Där behövde jag förbättra mig tyckte hon. Men det är inget som är gjort över en natt, utan det kan ta några år.
Lunchen idag var riktigt bra. Valde pasta med het kyckling. Jag är ju ganska van med stark mat så jag trodde inte att den skulle vara så stark så jag tog en massa sås. Men den här var så pass stark så att det började svida ganska rejält i munnen på mig. Mums.
Enkelspårigt, enkelspårigt för att inte glömma enkelspårigt
Men jag kan verkligen inte göra så mycket åt det. Det är det enda som snurrar i mitt huvud just nu så om ni inte vill läsa om det så är det nog lika bra att du slutar nu.
Idag var jag hos osteopaten och hon förstår inte varför det inte vill ge med sig. Sedan är det ännu mer mysko att jag belastar vänster ben när jag står med tanke på att skadan är på vänster sida. Men det var ju mysko redan när det inträffade och jag låg där på rygg och kippade efter luft. Tjejen som var snabbast framme till mig testade att föra upp mitt böjda ben mot bröstet. Ett i taget. Vänster ben var inga problem men när hon försökte med höger så gjorde det ont.
Men det var ju inte det jag skulle berätta nu utan det var att när jag kom tillbaka från osteopaten (10:20) så var det en lapp på min plats där det stod att det fanns två paket att hämta nere i receptionen och att jag behövde pirran för att få upp det och att det hade varit min favorit som hade ringt och meddelat det.
Så jag knallade ner med pirran och när jag kom ut i receptionen så satt vikarien för tjejen där och han satt där bak. Och han säger alltid "Hej [namn]!" till mig när jag kommer ner. Jag tycker att det är en fin egenskap att hälsa med namn när man hälsar. Sedan tog jag och gick till paketen och vikarien frågade om jag ville ha hjälp, men jag tackade nej till det då det inte var så jättetunga paket. Men hade det varit han där borta i hörnet som hade frågat hade jag inte tvekat om att tacka ja. ;-)
När jag var på väg därifrån så vände jag mig främst till han där bak och sa att det var i alla fall skönt att de levererade till receptionen och inte ner till lagret då det är svinkallt där nere och det höll han verkligen med om. Så undrade jag om varför de nere på lagret inte meddelade åtminstone sin egen reception om att vi hade paket där nere. Då sa han att de inte gör sådana saker och sedan tyckte han att det var konstigt att de överhuvud taget skriver på något som inte är till Dagab och sedan lade han till att de förmodligen inte tittar var paketet ska utan bara skriver under.
Sedan så i morse (08:40) så skickade jag ett mail till honom med en skämtgrej som jag hade fått igår kväll av en före detta arbetskamrat som jag inte tyckte var så där jättekul själv men... (Måste kolla var hans nivå ligger.) Och han svarade på det och så svarade jag honom på det och så svarade jag på det och så svarade han på det. Men det tog tid att formulera sig. Jag vill ju att det inte ska uppfattas på något konstigt sätt det jag skriver. Sedan kan jag säga att baserat på hans ordval och meningsuppbyggnad så är han inget dumhuvud. Den där mannen har massor bakom pannbenet. Så det är nog så att han har en högre utbildning.
Och nu när en av mina kollegor kom tillbaka från lunchen så mötte hon honom i korridoren och nu kollade hon extra noga på vilken hand han hade ringen och det var på höger hand. Så det är nog den ringen jag har sett hela tiden tyvärr, för det betyder då att jag inte vet mer nu om honom nu än vad jag gjorde innan vad gäller hans civilstånd.
Och nu (13:45) kom en annan kollega som bor här ute och rätade ut det frågetecknet för hon berättade att hon hade sett honom med en jämnårig kvinna och en grabb på 10-12 år på McDonalds i Handen för ett tag sedan. Sedan la hon till att det kunde ju ha varit en kompis som han var ute med, hon visste ju inte det. Och en av mina växelkollegor sa att det kunde vara hans syster. Men jag tvivlar starkt på att det var en kompis eller syster med tanke på att enligt den uppgiften jag köpte för fem kronor så är han gift med en två år yngre kvinna. Och en annan av växelkollegorna sa att han kanske har en stor fnurra på tråden i sitt förhållande. Snälla kollegor man har. En annan har sedan tidigare sagt att bara för att han är med en annan kvinna så betyder inte det att man ska ge upp utan att motståndet är hårdare. De försöker vara snälla mot mig mina arbetskamrater, men... Egentligen är det ju inte snällt mot mig. Det där är sådana tankar som jag får lov att ha men inte erkänna att jag har dem. Fast som en annan redan har sagt: "Luften är fri. Man får titta hur mycket man vill."
Idag var jag hos osteopaten och hon förstår inte varför det inte vill ge med sig. Sedan är det ännu mer mysko att jag belastar vänster ben när jag står med tanke på att skadan är på vänster sida. Men det var ju mysko redan när det inträffade och jag låg där på rygg och kippade efter luft. Tjejen som var snabbast framme till mig testade att föra upp mitt böjda ben mot bröstet. Ett i taget. Vänster ben var inga problem men när hon försökte med höger så gjorde det ont.
Men det var ju inte det jag skulle berätta nu utan det var att när jag kom tillbaka från osteopaten (10:20) så var det en lapp på min plats där det stod att det fanns två paket att hämta nere i receptionen och att jag behövde pirran för att få upp det och att det hade varit min favorit som hade ringt och meddelat det.
Så jag knallade ner med pirran och när jag kom ut i receptionen så satt vikarien för tjejen där och han satt där bak. Och han säger alltid "Hej [namn]!" till mig när jag kommer ner. Jag tycker att det är en fin egenskap att hälsa med namn när man hälsar. Sedan tog jag och gick till paketen och vikarien frågade om jag ville ha hjälp, men jag tackade nej till det då det inte var så jättetunga paket. Men hade det varit han där borta i hörnet som hade frågat hade jag inte tvekat om att tacka ja. ;-)
När jag var på väg därifrån så vände jag mig främst till han där bak och sa att det var i alla fall skönt att de levererade till receptionen och inte ner till lagret då det är svinkallt där nere och det höll han verkligen med om. Så undrade jag om varför de nere på lagret inte meddelade åtminstone sin egen reception om att vi hade paket där nere. Då sa han att de inte gör sådana saker och sedan tyckte han att det var konstigt att de överhuvud taget skriver på något som inte är till Dagab och sedan lade han till att de förmodligen inte tittar var paketet ska utan bara skriver under.
Sedan så i morse (08:40) så skickade jag ett mail till honom med en skämtgrej som jag hade fått igår kväll av en före detta arbetskamrat som jag inte tyckte var så där jättekul själv men... (Måste kolla var hans nivå ligger.) Och han svarade på det och så svarade jag honom på det och så svarade jag på det och så svarade han på det. Men det tog tid att formulera sig. Jag vill ju att det inte ska uppfattas på något konstigt sätt det jag skriver. Sedan kan jag säga att baserat på hans ordval och meningsuppbyggnad så är han inget dumhuvud. Den där mannen har massor bakom pannbenet. Så det är nog så att han har en högre utbildning.
Och nu när en av mina kollegor kom tillbaka från lunchen så mötte hon honom i korridoren och nu kollade hon extra noga på vilken hand han hade ringen och det var på höger hand. Så det är nog den ringen jag har sett hela tiden tyvärr, för det betyder då att jag inte vet mer nu om honom nu än vad jag gjorde innan vad gäller hans civilstånd.
Och nu (13:45) kom en annan kollega som bor här ute och rätade ut det frågetecknet för hon berättade att hon hade sett honom med en jämnårig kvinna och en grabb på 10-12 år på McDonalds i Handen för ett tag sedan. Sedan la hon till att det kunde ju ha varit en kompis som han var ute med, hon visste ju inte det. Och en av mina växelkollegor sa att det kunde vara hans syster. Men jag tvivlar starkt på att det var en kompis eller syster med tanke på att enligt den uppgiften jag köpte för fem kronor så är han gift med en två år yngre kvinna. Och en annan av växelkollegorna sa att han kanske har en stor fnurra på tråden i sitt förhållande. Snälla kollegor man har. En annan har sedan tidigare sagt att bara för att han är med en annan kvinna så betyder inte det att man ska ge upp utan att motståndet är hårdare. De försöker vara snälla mot mig mina arbetskamrater, men... Egentligen är det ju inte snällt mot mig. Det där är sådana tankar som jag får lov att ha men inte erkänna att jag har dem. Fast som en annan redan har sagt: "Luften är fri. Man får titta hur mycket man vill."
Och bygget går bra?
Nä, det gör tydligen inte det. Börjar undra vad det är för firma som de har anlitat. Nu är det så att en mur som de har gjutit har spruckit och börjar falla sönder och det är för att de har byggt på en massa på ena sidan men inte stöttat upp på andra. Logiken säger ju att man måste göra det om man lägger på en massa som trycker på från den andra sidan och man kan ju tycka att byggare borde ha full koll på sådana saker. Men ska man ha det billigt så får man det man betalar för. Nog för att balterna (med sin svenska arbetsledare) jobbar snabbt, men det blir tydligen inte så bra. Ska bli spännande att se om de håller tidsplanen. Undrar lite hur det går för ombyggnationen här på Dagab. De har polacker och ingen svensk arbetsledare så de kan inte kommunicera med dem så bra direkt då de inte kan engelska, tyska eller svenska. Men de är förmodligen billiga...
Sedan har jag fått ändan ur vagnen och beställt tid hos min gynekolog då jag återigen har fått cellförändringar. Så jag vet vad det är som väntar mig. Hyvling. *ryser* Det känns ju inget då man får bedövning (med adrenalin i så man blir lite skakis), men det är obehagligt. Sedan får jag inte bada på ett tag och jag älskar att bada och sedan får man inte ha sex på ett tag, men det är ju knappast några problem. Så på onsdag (17/1) klockan 08:50 ska jag vara där. Blä!
Alldeles nyss (13:25) så kom det två medarbetare och sa att de väntar på ett företagspaket och det skulle ha kommit till Dagab men vi hade inte sett till det. De hade tagit ut ett kvitto på att leveransen var mottagen och de hade ett namn på han som hade tagit emot det också. Så de bad mig ringa ner till "repan" och fråga om de visste vem det var. Orsaken till att de bad mig var för att de tyckte att jag skulle få chansen att prata med honom. Då sa jag att jag var ganska säker på att han inte var där just nu (då han inte brukar vara det), men jag kunde ringa ner och fråga henne. Så jag ringde ner och så blev jag alldeles paff då det var han som svarade. Jag förklarade (lite stammande blev det då jag blev lite skakis eftersom jag inte alls var beredd på att det var han som skulle svara) vad det var jag ville och han visste vem det var. Så han skulle ringa ner och kolla.
13:30 så ringde han upp och hamnade på min telefon och han meddelade att det låg sex paket nere på lagret. Men tyvärr så kunde han inte komma upp med det då han satt ensam just nu. Då blev jag paff igen. Jag hade knappast förväntat mig att han skulle ha kommit upp med det utan bara meddelat var de fanns så att vi fick hämta det själv. Men jag frågade i alla fall hur jag skulle ta mig dit ner så jag fick prata lite mer med honom. Jag har ju varit nere i det där isskåpet en gång förut, men det behövde ju inte han veta. ;-)
Klockan 14:15 ringde det från växeln där nere och det var från växelnumret (-00) och det hamnade på min telefon. Och det var han som ringde igen. Han meddelade att det var besök till en av de anställda här och att han skickade upp henne hela vägen upp då han hade känslan av att det var en anhörig. Och det var det också. Det var hans fru.
Och när jag gick idag så satt han och snackade med sin avlösare så jag kunde inte fråga idag heller. Men jag vinkade med skinnhandskarna i handen och sa hej då och han log och vinkade tillbaka.
Sedan har jag fått ändan ur vagnen och beställt tid hos min gynekolog då jag återigen har fått cellförändringar. Så jag vet vad det är som väntar mig. Hyvling. *ryser* Det känns ju inget då man får bedövning (med adrenalin i så man blir lite skakis), men det är obehagligt. Sedan får jag inte bada på ett tag och jag älskar att bada och sedan får man inte ha sex på ett tag, men det är ju knappast några problem. Så på onsdag (17/1) klockan 08:50 ska jag vara där. Blä!
Alldeles nyss (13:25) så kom det två medarbetare och sa att de väntar på ett företagspaket och det skulle ha kommit till Dagab men vi hade inte sett till det. De hade tagit ut ett kvitto på att leveransen var mottagen och de hade ett namn på han som hade tagit emot det också. Så de bad mig ringa ner till "repan" och fråga om de visste vem det var. Orsaken till att de bad mig var för att de tyckte att jag skulle få chansen att prata med honom. Då sa jag att jag var ganska säker på att han inte var där just nu (då han inte brukar vara det), men jag kunde ringa ner och fråga henne. Så jag ringde ner och så blev jag alldeles paff då det var han som svarade. Jag förklarade (lite stammande blev det då jag blev lite skakis eftersom jag inte alls var beredd på att det var han som skulle svara) vad det var jag ville och han visste vem det var. Så han skulle ringa ner och kolla.
13:30 så ringde han upp och hamnade på min telefon och han meddelade att det låg sex paket nere på lagret. Men tyvärr så kunde han inte komma upp med det då han satt ensam just nu. Då blev jag paff igen. Jag hade knappast förväntat mig att han skulle ha kommit upp med det utan bara meddelat var de fanns så att vi fick hämta det själv. Men jag frågade i alla fall hur jag skulle ta mig dit ner så jag fick prata lite mer med honom. Jag har ju varit nere i det där isskåpet en gång förut, men det behövde ju inte han veta. ;-)
Klockan 14:15 ringde det från växeln där nere och det var från växelnumret (-00) och det hamnade på min telefon. Och det var han som ringde igen. Han meddelade att det var besök till en av de anställda här och att han skickade upp henne hela vägen upp då han hade känslan av att det var en anhörig. Och det var det också. Det var hans fru.
Och när jag gick idag så satt han och snackade med sin avlösare så jag kunde inte fråga idag heller. Men jag vinkade med skinnhandskarna i handen och sa hej då och han log och vinkade tillbaka.
Halvvecka
Då är det bara halva veckan kvar. Skönt. Och två-fredag har jag också. Det kan knappast bli bättre tycker jag.
Kunde inte fråga tjejen i receptionen om det där med uppsläppandet som ibland sker oannonserat. Jag kom ihåg det, men hon är inte på plats idag. Det sitter en vikarie där idag. Han ringde upp och meddelade ett besök och då presenterade han sig också. Trevligt när de gör det och inte bara säger "Växeln/receptionen här". Och när jag berättade för mina kollegor vad han hette så kom en av dem på att min älskling hade ringt upp när jag var och fixade med posten. Så nu har han samlat ihop till storstryk och eftersom det inte är björkperiod så föreslog hon att jag skulle ta granris och piska honom med. Men något säger mig att han inte stillatigande skulle gå med på det och jag har en väldigt stark känsla av att jag inte skulle lyckas med det även om jag ville då han helt klart är fysiskt starkare än vad jag är. Sedan ska jag nog erkänna att jag skulle ha svårt att göra det även om han ville att jag skulle göra det. Men jag skulle nog ge det ett försök.
I vilket fall som helst sitter jag här i godan ro när kollegan mittemot får ett samtal som hon snabbt som ögat skickar vidare så att det kommer till mig och jag fattar inte varför hon beter sig på det sättet tills det kommer upp på min display vem det är som ringer. Då blir jag alldeles full i skratt men lyckas behärska mig när jag svarar så jag skrattar honom inte i örat i alla fall. (Det var två stycken besökare till vår före detta vd som kom. Han jobbar fortfarande kvar fast inte anställd av oss.) Men jag måste säga att han lät lite dämpad idag, men det kanske bara var tillfälligt. Så nu ska jag inte ge honom stryk. Vill ju inte slå på en som kanske redan ligger.
Oj, oj, oj... Jag har verkligen ett geni till kollega här i receptionen. Hon ringde vår kaffe/te/sockerleverantör och skulle fråga om bitsocker. Hon läste högt från sidan på nätet till den hon pratade med: "Levereras styckevis i förpackningar om 1 000 gram. Ett kilo alltså..?" Jag och kollegan som sitter mitt emot mig bara tittade på varandra samtidigt som vi drog på smilbanden.
Fick följa med ett besök ner. I vanliga fall brukar vi släppa dem på plan två, men i det här fallet så verkade personen i fråga väldigt virrig så jag följde med honom till sista dörren som är tio meter från receptionen där nere. Dels gjorde jag det av omtanke för den här herren så att han inte gick vilse, dels gjorde jag det av en annan anledning... Han såg så fin ut där han satt längst bak i sin mörkblå collegetröja (arbetsklädsel).
Det är nog tur för honom att jag inte är psykiskt ostabil med tanke på att jag vet var han bor, vad han har för telefonnummer och när han fyller år. Jag skulle aldrig kunna vara en som förföljer en person. Det enda jag kommer att göra är att fortsätta att prata med honom och vara trevlig och så är det upp till honom nu om han vill något. Jag vet ju som sagt inte om han är fri och ledig eller inte. Hoppas bara att han inte tror att jag är yngre än jag är så att han tror att det är en för stor ålderskillnad mellan oss (då jag ofta blir tagen för att vara ungefär fem år yngre än jag är). Jag har inga som helst problem med nio års skillnad.
Var ute och åt lunch med fyra kollegor idag. Det kan vara trevligt och se annat än den här restaurangen ibland. När vi kom tillbaka så gick jag och min växelkollega in medans de andra två stod kvar utanför och rökte. Vi kommer fram till dörren där man behöver dra sitt passérkort för att komma in. Precis när jag har mitt kort vid den övre delen av springan i kortläsaren så säger det "klick" i dörren och de två gröna lamporna lyser och det är bara att öppna dörren. Men innan vi gör det vänder vi oss om och tackar och ser en flinande väktare där bakom disken. Så det är nog inget fel på hans humör inte. Det kan ju vara så att det kan vara sällskapet som dämpar honom lite. Så nu kan jag fortfarande piska honom med granris... ;-) Jag har en ganska stark känsla att det bor en liten buspojke i honom. Väldigt trevligt om det är så.
Var nu klockan tre nere och hämtade ett paket och då hade han och den andra snubben roterat så att han satt där fram. Jag skulle kunnat ha tittat på hans vänsterhand idag då den var synlig om jag hade sänkt blicken lite. Men jag kände att eftersom han hela tiden hade ögonkontakt med mig när vi pratade så skulle det ha varit för uppenbart om jag hade sänkt blicken för att se efter. Men det pirrar så härligt i mig varje gång jag ser honom eller pratar med honom och jag tror inte att det finns en enda ring i världen som kommer att ändra på det...
När jag gick idag så tänkte jag att om han sitter kvar där när jag går och om han är ensam så ska jag fråga honom om han har ändrade arbetstider då han aldrig har varit kvar de veckor jag har jouren. När jag kom ner så var han kvar, men det stod två lagerkillar och snackade med honom så jag vinkade bara (lika löjligt som igår) och sa hej då. Han svarade "Hej då [namn]!" och sedan tittade han längtansfyllt på mig och det såg ut som att han tänkte "jag önskar att jag kunde ta med mig dig hem"... Ehrm... Ok då. Det där sista var väl önsketänkande från min sida och egentligen är det väl jag som önskade att jag kunde få följa med honom hem. Men det är i alla fall första gången han säger hej då med mitt namn på slutet.
I vilket fall som helst så är snart hela företaget involverade i min förtjusning av honom och idag var det en som sa något klokt (tyvärr). Först frågade han hur det gick med väktaren och då sa jag att det inte gick alls. Då sa han att jag kunde fråga honom om han ville ta en kopp kaffe med mig någongång. Då sa jag "Aldrig i livet. Hur skulle jag kunna se honom i ögonen om han säger nej till mig? Vi ska ju vara kvar ett tag här." Då sa han att jag inte hade något att känna mig generad över. Och sedan frågade han mig hur jag reagerar när någon frågar mig om något sådant och då sa jag att man blir ju smickrad. "Precis" sa han bara då, "Varför skulle han vara annorlunda för?" fortsatte han sedan med. Det värsta i det här är ju att han hade rätt i det han sa, men jag är helt enkelt för blyg/feg vad gäller sådana här saker. Sedan tycker jag att det är killens "jobb" att göra det. Tyvärr är jag då motbevisad av en annan på jobbet. Den han är gift med var den som ringde upp honom och frågade ut honom och det trots att hon var sambo och bodde utomlands när hon gjorde det. *suck* Jobbiga människor som jobbar här. ;-)
Kunde inte fråga tjejen i receptionen om det där med uppsläppandet som ibland sker oannonserat. Jag kom ihåg det, men hon är inte på plats idag. Det sitter en vikarie där idag. Han ringde upp och meddelade ett besök och då presenterade han sig också. Trevligt när de gör det och inte bara säger "Växeln/receptionen här". Och när jag berättade för mina kollegor vad han hette så kom en av dem på att min älskling hade ringt upp när jag var och fixade med posten. Så nu har han samlat ihop till storstryk och eftersom det inte är björkperiod så föreslog hon att jag skulle ta granris och piska honom med. Men något säger mig att han inte stillatigande skulle gå med på det och jag har en väldigt stark känsla av att jag inte skulle lyckas med det även om jag ville då han helt klart är fysiskt starkare än vad jag är. Sedan ska jag nog erkänna att jag skulle ha svårt att göra det även om han ville att jag skulle göra det. Men jag skulle nog ge det ett försök.
I vilket fall som helst sitter jag här i godan ro när kollegan mittemot får ett samtal som hon snabbt som ögat skickar vidare så att det kommer till mig och jag fattar inte varför hon beter sig på det sättet tills det kommer upp på min display vem det är som ringer. Då blir jag alldeles full i skratt men lyckas behärska mig när jag svarar så jag skrattar honom inte i örat i alla fall. (Det var två stycken besökare till vår före detta vd som kom. Han jobbar fortfarande kvar fast inte anställd av oss.) Men jag måste säga att han lät lite dämpad idag, men det kanske bara var tillfälligt. Så nu ska jag inte ge honom stryk. Vill ju inte slå på en som kanske redan ligger.
Oj, oj, oj... Jag har verkligen ett geni till kollega här i receptionen. Hon ringde vår kaffe/te/sockerleverantör och skulle fråga om bitsocker. Hon läste högt från sidan på nätet till den hon pratade med: "Levereras styckevis i förpackningar om 1 000 gram. Ett kilo alltså..?" Jag och kollegan som sitter mitt emot mig bara tittade på varandra samtidigt som vi drog på smilbanden.
Fick följa med ett besök ner. I vanliga fall brukar vi släppa dem på plan två, men i det här fallet så verkade personen i fråga väldigt virrig så jag följde med honom till sista dörren som är tio meter från receptionen där nere. Dels gjorde jag det av omtanke för den här herren så att han inte gick vilse, dels gjorde jag det av en annan anledning... Han såg så fin ut där han satt längst bak i sin mörkblå collegetröja (arbetsklädsel).
Det är nog tur för honom att jag inte är psykiskt ostabil med tanke på att jag vet var han bor, vad han har för telefonnummer och när han fyller år. Jag skulle aldrig kunna vara en som förföljer en person. Det enda jag kommer att göra är att fortsätta att prata med honom och vara trevlig och så är det upp till honom nu om han vill något. Jag vet ju som sagt inte om han är fri och ledig eller inte. Hoppas bara att han inte tror att jag är yngre än jag är så att han tror att det är en för stor ålderskillnad mellan oss (då jag ofta blir tagen för att vara ungefär fem år yngre än jag är). Jag har inga som helst problem med nio års skillnad.
Var ute och åt lunch med fyra kollegor idag. Det kan vara trevligt och se annat än den här restaurangen ibland. När vi kom tillbaka så gick jag och min växelkollega in medans de andra två stod kvar utanför och rökte. Vi kommer fram till dörren där man behöver dra sitt passérkort för att komma in. Precis när jag har mitt kort vid den övre delen av springan i kortläsaren så säger det "klick" i dörren och de två gröna lamporna lyser och det är bara att öppna dörren. Men innan vi gör det vänder vi oss om och tackar och ser en flinande väktare där bakom disken. Så det är nog inget fel på hans humör inte. Det kan ju vara så att det kan vara sällskapet som dämpar honom lite. Så nu kan jag fortfarande piska honom med granris... ;-) Jag har en ganska stark känsla att det bor en liten buspojke i honom. Väldigt trevligt om det är så.
Var nu klockan tre nere och hämtade ett paket och då hade han och den andra snubben roterat så att han satt där fram. Jag skulle kunnat ha tittat på hans vänsterhand idag då den var synlig om jag hade sänkt blicken lite. Men jag kände att eftersom han hela tiden hade ögonkontakt med mig när vi pratade så skulle det ha varit för uppenbart om jag hade sänkt blicken för att se efter. Men det pirrar så härligt i mig varje gång jag ser honom eller pratar med honom och jag tror inte att det finns en enda ring i världen som kommer att ändra på det...
När jag gick idag så tänkte jag att om han sitter kvar där när jag går och om han är ensam så ska jag fråga honom om han har ändrade arbetstider då han aldrig har varit kvar de veckor jag har jouren. När jag kom ner så var han kvar, men det stod två lagerkillar och snackade med honom så jag vinkade bara (lika löjligt som igår) och sa hej då. Han svarade "Hej då [namn]!" och sedan tittade han längtansfyllt på mig och det såg ut som att han tänkte "jag önskar att jag kunde ta med mig dig hem"... Ehrm... Ok då. Det där sista var väl önsketänkande från min sida och egentligen är det väl jag som önskade att jag kunde få följa med honom hem. Men det är i alla fall första gången han säger hej då med mitt namn på slutet.
I vilket fall som helst så är snart hela företaget involverade i min förtjusning av honom och idag var det en som sa något klokt (tyvärr). Först frågade han hur det gick med väktaren och då sa jag att det inte gick alls. Då sa han att jag kunde fråga honom om han ville ta en kopp kaffe med mig någongång. Då sa jag "Aldrig i livet. Hur skulle jag kunna se honom i ögonen om han säger nej till mig? Vi ska ju vara kvar ett tag här." Då sa han att jag inte hade något att känna mig generad över. Och sedan frågade han mig hur jag reagerar när någon frågar mig om något sådant och då sa jag att man blir ju smickrad. "Precis" sa han bara då, "Varför skulle han vara annorlunda för?" fortsatte han sedan med. Det värsta i det här är ju att han hade rätt i det han sa, men jag är helt enkelt för blyg/feg vad gäller sådana här saker. Sedan tycker jag att det är killens "jobb" att göra det. Tyvärr är jag då motbevisad av en annan på jobbet. Den han är gift med var den som ringde upp honom och frågade ut honom och det trots att hon var sambo och bodde utomlands när hon gjorde det. *suck* Jobbiga människor som jobbar här. ;-)
Dagens väktarrapport
Idag blev det inte mycket alls. Gick förbi receptionen med en kollega och han satt där bakom och pratade med sin avlösare. Han tittade åt vårat håll och jag vinkade och sa hej då. Han vinkade tillbaka (på samma fjompiga sätt som jag vinkade åt honom) och sa hej då.
Blev lite ledsen på honom dock. Jag var ensam idag från fem över fyra och kvart över fyra så knackar det på vår dörr och en budtjej utanför. Det är så att de ska ringa upp till oss när det är någon på väg upp. Det här har hänt förut och personer de känner igen ringer de inte upp till oss och meddelar något. Men jag ska fråga henne imorgon bitti när jag kommer till jobbet (och han inte har det) om jag kommer ihåg det. Förmodligen finns det en fullkomligt logisk förklaring till det hela.
Blev lite ledsen på honom dock. Jag var ensam idag från fem över fyra och kvart över fyra så knackar det på vår dörr och en budtjej utanför. Det är så att de ska ringa upp till oss när det är någon på väg upp. Det här har hänt förut och personer de känner igen ringer de inte upp till oss och meddelar något. Men jag ska fråga henne imorgon bitti när jag kommer till jobbet (och han inte har det) om jag kommer ihåg det. Förmodligen finns det en fullkomligt logisk förklaring till det hela.
Enkelspårigt kort inlägg
Idag var en sådan där dag igen utan kontakt... nästan i alla fall. När klockan var tio över fyra så gick min sista växelhäxekollega. Det är min jourvecka så det är jag som måste vara kvar lite längre.
Sedan blev klockan kvart över och jag satt och rullade tummarna. 16:18 ringer han upp från receptionen och så fort jag ser att det är från hans nummer det ringer så blir jag alldeles darrig och uppspelt. Han meddelade att det var en budkille på väg upp med ett paket och då frågade jag om det var något kul i paketet, då sa han att han inte visste men han trodde inte det. Då föreslog jag att jag kunde ju öppna det när det kom hit och meddela vad det var i det om han ville. Då skrattade han och sa att det inte behövdes och så avslutade vi samtalet.
Sedan var det en av ekonomitjejerna som gick och hon undrade om jag skulle gå, men jag sa att jag hade min jourvecka så jag kommer inte att åka bussen någon gång den här veckan, utan gå till pendeltåget. Då frågade hon: "Ensam i mörkret?" och jag sa att det skulle jag, men så föreslog jag att hon kunde säga till honom där nere i receptionen att vänta in mig och hålla mig sällskap till pendeln (även fast det bli en omväg för honom) och hon sa att det skulle hon minsann göra.
Fem över halv kommer jag ner till receptionen (med andra kollegor) och finner att han sitter kvar. Hans avlösare kom lite sent tror jag då Securitasbilen kom precis när jag gick ut genom dörren. Så jag ler lite och säger hej då och han säger hej då och mot slutet av "hej då" så ser det ut som att det går upp för honom vem han säger hej då till så att han lägger på ett litet leende han med.
Ok, det här blev inte så kort kanske, men nu är det i alla fall slut.
Nothing unusual, nothing strange
Close to nothing at all
The same old scenario, the same old rain
And there's no explosions here
Then something unusual, something strange
Comes from nothing at all
I saw a spaceship fly by your window
Did you see it disappear?
// Amie
Sedan blev klockan kvart över och jag satt och rullade tummarna. 16:18 ringer han upp från receptionen och så fort jag ser att det är från hans nummer det ringer så blir jag alldeles darrig och uppspelt. Han meddelade att det var en budkille på väg upp med ett paket och då frågade jag om det var något kul i paketet, då sa han att han inte visste men han trodde inte det. Då föreslog jag att jag kunde ju öppna det när det kom hit och meddela vad det var i det om han ville. Då skrattade han och sa att det inte behövdes och så avslutade vi samtalet.
Sedan var det en av ekonomitjejerna som gick och hon undrade om jag skulle gå, men jag sa att jag hade min jourvecka så jag kommer inte att åka bussen någon gång den här veckan, utan gå till pendeltåget. Då frågade hon: "Ensam i mörkret?" och jag sa att det skulle jag, men så föreslog jag att hon kunde säga till honom där nere i receptionen att vänta in mig och hålla mig sällskap till pendeln (även fast det bli en omväg för honom) och hon sa att det skulle hon minsann göra.
Fem över halv kommer jag ner till receptionen (med andra kollegor) och finner att han sitter kvar. Hans avlösare kom lite sent tror jag då Securitasbilen kom precis när jag gick ut genom dörren. Så jag ler lite och säger hej då och han säger hej då och mot slutet av "hej då" så ser det ut som att det går upp för honom vem han säger hej då till så att han lägger på ett litet leende han med.
Ok, det här blev inte så kort kanske, men nu är det i alla fall slut.
Nothing unusual, nothing strange
Close to nothing at all
The same old scenario, the same old rain
And there's no explosions here
Then something unusual, something strange
Comes from nothing at all
I saw a spaceship fly by your window
Did you see it disappear?
// Amie
En dag på jobbet
Fjättrad vid sitt telefonverktyg
Författare: Claire Wikholm
Författare: Claire Wikholm
Sveriges växeltelefonister är en djupt underskattad yrkeskår. De borde höjas i ära och tapperhetsmedaljer.
Sätt er in i en växeltelefonists arbetsdag. Det är omöjligt att komma för sent på morgonen. Hela verket eller företaget skulle stanna av.
Man kan aldrig ta långlunch, aldrig gå en sekund tidigare än prick arbetsdagens slut. Kan man ens gå på toaletten på arbetstid? Nä, allt som allt är man i ur och skur fjättrad vid sitt telefonverktyg.
Inte nog med det. Man tvingas utgöra buffert mot alla andra anställdas nycker och påfund. Om jag ringer och ber att få tala med X, kopplas jag till X. Men X svarar inte och telefonisten meddelar vänligt att X tydligen inte är på sitt rum.
Vi samtalar fridsamt och kommer överens om att söka en kollega till X, nämligen Y.
Återigen går signalen fram och ingen svarar. Y är ej heller vid sin telefon. Telefonisten suckar vänligt och jag går något mindre vänligt med på att återkomma.
Jag ringer igen och då vet den tappra att X och Y är på lunch och återkommer kl.13.00. Jag ryter tack och sen är jag inte så dum att jag ringer 13.00. Jag ringer 13.25. Tyvärr har vare sig X eller Y återkommit från lunchen. Jag slänger på luren och undrar om växeldamen har lunchlåda. Jag ringer en timme senare. Då sitter X och Y i sammanträde till 15.30. Jag vrålar ett obehärskat NEEJ.
Damen trillar behärskat ”Välkommen åter”. Och jag återkommer lätt hysteriskt 15.45 för att ge X och Y chansen att släpa sig till sina rum i godan ro.
Inget svar, men telefonhelgonet är uppmuntrande och tror att de kommer när som helst. Jag morrar mot min vilja i det arma damörat och slänger på luren. 16.10 meddelas jag att X och Y har gått för dagen. Jag ylar och den lågavlönade hjälten ber mig vänta med att dö till dagen därpå. Jag blir så illa tvungen.
Telefonisten, som jag nu vet heter Berit, kan upplysa att X är på externt uppdrag och Y har tagit kompledigt. Jag börjat hata den stackars Berit. Jag ber Berit uppmana X och Y att ringa mig när de återkommer. Det gör de inte. På nytt anfaller jag den oskyldiga Berit och släpar henne i smutsen så gott jag kan. Berit kopplar och kopplar, men det råkar vara fredag och förmodligen är kraken ensam huset efter lunch. Alla andra har gått tidigare.
Ensligt sitter hon där och tar emot skäll, gråt och mordhot. Hennes kompetens ifrågasätts. Hela hon degraderas till ett vidrigt hinder för världens fortgång. Hur står hon ut när hon precis efter åtta timmar arbetsdag släpar sig hemåt med röda värkande öron? Jag hoppas hon drar ur jacket. Leve Berit och alla hennes gelikar.
Sluta skoja om telefonväxlar och snäsighet. Snäsighet är en ren yrkesskada. Hugg i stället till på de lömska smitarna högre upp i hierarkin, som redan infört sin privata sextimmarsdag och fyradagarsvecka. Utan att meddela Berit.
Sätt er in i en växeltelefonists arbetsdag. Det är omöjligt att komma för sent på morgonen. Hela verket eller företaget skulle stanna av.
Man kan aldrig ta långlunch, aldrig gå en sekund tidigare än prick arbetsdagens slut. Kan man ens gå på toaletten på arbetstid? Nä, allt som allt är man i ur och skur fjättrad vid sitt telefonverktyg.
Inte nog med det. Man tvingas utgöra buffert mot alla andra anställdas nycker och påfund. Om jag ringer och ber att få tala med X, kopplas jag till X. Men X svarar inte och telefonisten meddelar vänligt att X tydligen inte är på sitt rum.
Vi samtalar fridsamt och kommer överens om att söka en kollega till X, nämligen Y.
Återigen går signalen fram och ingen svarar. Y är ej heller vid sin telefon. Telefonisten suckar vänligt och jag går något mindre vänligt med på att återkomma.
Jag ringer igen och då vet den tappra att X och Y är på lunch och återkommer kl.13.00. Jag ryter tack och sen är jag inte så dum att jag ringer 13.00. Jag ringer 13.25. Tyvärr har vare sig X eller Y återkommit från lunchen. Jag slänger på luren och undrar om växeldamen har lunchlåda. Jag ringer en timme senare. Då sitter X och Y i sammanträde till 15.30. Jag vrålar ett obehärskat NEEJ.
Damen trillar behärskat ”Välkommen åter”. Och jag återkommer lätt hysteriskt 15.45 för att ge X och Y chansen att släpa sig till sina rum i godan ro.
Inget svar, men telefonhelgonet är uppmuntrande och tror att de kommer när som helst. Jag morrar mot min vilja i det arma damörat och slänger på luren. 16.10 meddelas jag att X och Y har gått för dagen. Jag ylar och den lågavlönade hjälten ber mig vänta med att dö till dagen därpå. Jag blir så illa tvungen.
Telefonisten, som jag nu vet heter Berit, kan upplysa att X är på externt uppdrag och Y har tagit kompledigt. Jag börjat hata den stackars Berit. Jag ber Berit uppmana X och Y att ringa mig när de återkommer. Det gör de inte. På nytt anfaller jag den oskyldiga Berit och släpar henne i smutsen så gott jag kan. Berit kopplar och kopplar, men det råkar vara fredag och förmodligen är kraken ensam huset efter lunch. Alla andra har gått tidigare.
Ensligt sitter hon där och tar emot skäll, gråt och mordhot. Hennes kompetens ifrågasätts. Hela hon degraderas till ett vidrigt hinder för världens fortgång. Hur står hon ut när hon precis efter åtta timmar arbetsdag släpar sig hemåt med röda värkande öron? Jag hoppas hon drar ur jacket. Leve Berit och alla hennes gelikar.
Sluta skoja om telefonväxlar och snäsighet. Snäsighet är en ren yrkesskada. Hugg i stället till på de lömska smitarna högre upp i hierarkin, som redan infört sin privata sextimmarsdag och fyradagarsvecka. Utan att meddela Berit.
Jäkla nagellack
Har nu suttit i ungefär en halvtimme och tagit bort nyårsnagellacket. Det hade börjat flaga lite och sedan så är det ju en vecka sedan som det var nyår så jag tyckte att det var dags att ta bort det. Men fan vad det satt. Visserligen är det ju bra att det gör det, men inte när man ska ta bort det.
I vilket fall som helst har jag ju sagt att man kan hitta i princip vem som helst på nätet om man bara vet och nu kan jag säga att om han har brutit upp med sin sambo/fru så här han inte någon som tänker allt för mycket på pengar. Hittade henne (det kostade mig fem kronor) och jag vet vad hon heter, att hon också kommer från Blekinge, att hon är två år yngre än honom och att hon tjänar cirka 12 000:- mer än honom per månad. Men om de fortfarande bor ihop så har de inte ett gemensamt konto då han i samma veva som han berättade vad han tjänade (21/12) sa att det var precis så att man klarade sig. Fast som sagt så är jag inte helt övertygad om att han har gjort det och om jag ska vara ärlig då börjar jag tvivla på mig själv lite. Jag är inte längre helt säker på att den där ringen någonsin har suttit på vänster hand. Att det kanske är den där ringen som har suttit på höger som jag har sett. Att jag har blockerat mig själv hela tiden så fort jag såg en ring. Jag vet faktiskt inte. Så på sätt och vis vill jag att ombyggnationen går snabbare än beräknat (vilket jag tror att det gör då vädret är gynnsamt för dem) så att jag får komma bort från honom så snabbt som möjligt. Samtidigt så vill jag inte det då jag vill träffa honom så länge som möjligt.
Så, imorgon är det måndag igen då. Jag kan inte förstå var dagarna tar vägen. Den här helgen kommer att försvinna som alla andra helger och ändå har jag fått en lite längre helg med tanke på att vi hade halvdag i fredags.
Leave me out with the waste
This is not what I do
It's the wrong kind of place
To be thinking of you
It's the wrong time
For somebody new
It's a small crime
And I've got no excuse
// 9 Crimes
I vilket fall som helst har jag ju sagt att man kan hitta i princip vem som helst på nätet om man bara vet och nu kan jag säga att om han har brutit upp med sin sambo/fru så här han inte någon som tänker allt för mycket på pengar. Hittade henne (det kostade mig fem kronor) och jag vet vad hon heter, att hon också kommer från Blekinge, att hon är två år yngre än honom och att hon tjänar cirka 12 000:- mer än honom per månad. Men om de fortfarande bor ihop så har de inte ett gemensamt konto då han i samma veva som han berättade vad han tjänade (21/12) sa att det var precis så att man klarade sig. Fast som sagt så är jag inte helt övertygad om att han har gjort det och om jag ska vara ärlig då börjar jag tvivla på mig själv lite. Jag är inte längre helt säker på att den där ringen någonsin har suttit på vänster hand. Att det kanske är den där ringen som har suttit på höger som jag har sett. Att jag har blockerat mig själv hela tiden så fort jag såg en ring. Jag vet faktiskt inte. Så på sätt och vis vill jag att ombyggnationen går snabbare än beräknat (vilket jag tror att det gör då vädret är gynnsamt för dem) så att jag får komma bort från honom så snabbt som möjligt. Samtidigt så vill jag inte det då jag vill träffa honom så länge som möjligt.
Så, imorgon är det måndag igen då. Jag kan inte förstå var dagarna tar vägen. Den här helgen kommer att försvinna som alla andra helger och ändå har jag fått en lite längre helg med tanke på att vi hade halvdag i fredags.
Leave me out with the waste
This is not what I do
It's the wrong kind of place
To be thinking of you
It's the wrong time
For somebody new
It's a small crime
And I've got no excuse
// 9 Crimes
Kakor i stora lass
Äntligen fredag och den här fredagen är bättre än andra fredagar då det är en dag före röd dag och det betyder att vi stänger klockan 12. Nu har jag varit hemma i cirka en halvtimme och klockan är bara 13:45. Helt underbart. Jag tycker dock synd om Dagabs receptionister. Fick veta att de jobbar hel dag även en sådan här dag när alla andra slutar tidigare.
Och hur vet jag då detta undrar du kanske. Jo det är nämligen så att jag under hela den här veckan har haft lite kakor (drömmar och finska pinnar) på min arbetsplats då jag hade den brillianta idén att ge dem till receptionen där nere. Nu är det ju då så att den här veckan har varit väldigt lugn på det stora hela så jag har inte haft några ärenden ner dit. Men idag, när vi slutade 12, så tyckte jag att jag kunde ge dem kakorna när jag gick då jag visste att de inte slutar lika tidigt som vi får göra så de kan de behöva lite tröst. Och sedan så finns det ju ett talesätt och det är att "Vägen till mannens hjärta går genom hans mage" så det är ju givet att det fanns en baktanke till det hela. Även fast jag mer eller mindre tror att det inte kommer att tjäna någonting till. Men hoppet är ju det sista som överger människan så...
När jag och en av mina kollegor (som erbjudit mig skjuts till pendelstationen) kom ner så var det bara han som satt där och när vi kom ner så satt han i telefon. Men vi gick i alla fall fram till disken och när han hade lagt på så sa jag något i stil med " Ja, egentligen var det ju ni som skulle smöra för oss, vilket jag inte har märkt av. Så jag får väl ta och smöra för er istället." och så ställde jag den lilla Åhlénspåsen på disken. "Vad har du där för något", frågade han då. Då plockade jag upp kakpåsarna ur den påsen och sa jag att det var lite kakor från i julas. "Jasså, det är gamla julkakor" sa han då för att retas med mig. Då räddade min kollega mig och sa att de var jättegoda. Sedan så blev jag lite besviken för jag såg att det var en guldring på ringfingret igen, men jag låtsades som ingenting och så pratade vi vidare under några minuter och det var då jag fick reda på att de jobbar hel dag. Sedan tackade han för mailet jag skickade på morgonen och sa att det stämde så bra, att det verkligen var så det var. Det jag hade skickat var en kolumn skriven av Claire Wickholm och den tar upp hur allmänheten behandlar oss växeltelefonister. Sedan kom hans kollega ut och då sa han till henne att "Vi har fått smörkakor" och så pratade vi lite alla fyra och hon sa att hon tyckte att det var lite trist att jobba hel dag. Just idag hade en telefonsvarare kunnat sköta jobbet minst lika bra. Allt som allt så stod vi nog där i tio minuter och sedan önskade vi dem trevlig helg och så gick vi.
När vi hade kommit ut ur byggnaden så vädrade jag min besvikelse över att han hade en ring på fingret igen. Då sa hon att han hade den på fel finger för att det skulle vara en förlovningsring (hon såg hur det glittrade till och kollade), att det han hade var en examensring, så han är fortfarande fri och ledig. Själv är jag inte så säker på att det är så, men jag blockerade allt när jag såg att han hade en ring på ringfingret. Men hon var väldigt säker på sin sak. Så om hon har rätt så är det en examensring han har på fingret. Såvida han inte är katolik då de har förlovningsringen på höger ringfinger.
Och hur vet jag då detta undrar du kanske. Jo det är nämligen så att jag under hela den här veckan har haft lite kakor (drömmar och finska pinnar) på min arbetsplats då jag hade den brillianta idén att ge dem till receptionen där nere. Nu är det ju då så att den här veckan har varit väldigt lugn på det stora hela så jag har inte haft några ärenden ner dit. Men idag, när vi slutade 12, så tyckte jag att jag kunde ge dem kakorna när jag gick då jag visste att de inte slutar lika tidigt som vi får göra så de kan de behöva lite tröst. Och sedan så finns det ju ett talesätt och det är att "Vägen till mannens hjärta går genom hans mage" så det är ju givet att det fanns en baktanke till det hela. Även fast jag mer eller mindre tror att det inte kommer att tjäna någonting till. Men hoppet är ju det sista som överger människan så...
När jag och en av mina kollegor (som erbjudit mig skjuts till pendelstationen) kom ner så var det bara han som satt där och när vi kom ner så satt han i telefon. Men vi gick i alla fall fram till disken och när han hade lagt på så sa jag något i stil med " Ja, egentligen var det ju ni som skulle smöra för oss, vilket jag inte har märkt av. Så jag får väl ta och smöra för er istället." och så ställde jag den lilla Åhlénspåsen på disken. "Vad har du där för något", frågade han då. Då plockade jag upp kakpåsarna ur den påsen och sa jag att det var lite kakor från i julas. "Jasså, det är gamla julkakor" sa han då för att retas med mig. Då räddade min kollega mig och sa att de var jättegoda. Sedan så blev jag lite besviken för jag såg att det var en guldring på ringfingret igen, men jag låtsades som ingenting och så pratade vi vidare under några minuter och det var då jag fick reda på att de jobbar hel dag. Sedan tackade han för mailet jag skickade på morgonen och sa att det stämde så bra, att det verkligen var så det var. Det jag hade skickat var en kolumn skriven av Claire Wickholm och den tar upp hur allmänheten behandlar oss växeltelefonister. Sedan kom hans kollega ut och då sa han till henne att "Vi har fått smörkakor" och så pratade vi lite alla fyra och hon sa att hon tyckte att det var lite trist att jobba hel dag. Just idag hade en telefonsvarare kunnat sköta jobbet minst lika bra. Allt som allt så stod vi nog där i tio minuter och sedan önskade vi dem trevlig helg och så gick vi.
När vi hade kommit ut ur byggnaden så vädrade jag min besvikelse över att han hade en ring på fingret igen. Då sa hon att han hade den på fel finger för att det skulle vara en förlovningsring (hon såg hur det glittrade till och kollade), att det han hade var en examensring, så han är fortfarande fri och ledig. Själv är jag inte så säker på att det är så, men jag blockerade allt när jag såg att han hade en ring på ringfingret. Men hon var väldigt säker på sin sak. Så om hon har rätt så är det en examensring han har på fingret. Såvida han inte är katolik då de har förlovningsringen på höger ringfinger.
I can't take my mind off you
I can't take my mind off you
I can't take my mind off you
I can't take my mind off you
I can't take my mind off you
I can't take my mind... my mind... my mind...
'Til I find somebody new
// The Blower's Daughter
Fast nu för tiden tycker jag att Green Day's låt Boulevard of Broken Dreams stämmer bättre med mig:
I walk a lonely road
The only one that I have ever known
Don't know where it goes
But it's home to me and I walk alone
I walk this empty street
On the Boulevard of Broken Dreams
Where the city sleeps
and I'm the only one and I walk alone
I walk alone
I walk alone
I walk alone
I walk a...
My shadow's the only one that walks beside me
My shallow heart's the only thing that's beating
Sometimes I wish someone out there will find me
'Til then I walk alone
Ah-ah, Ah-ah, Ah-ah, Aaah-ah,
Ah-ah, Ah-ah, Ah-ah
I'm walking down the line
That divides me somewhere in my mind
On the border line
Of the edge and where I walk alone
Read between the lines
What's fucked up and everything's alright
Check my vital signs
To know I'm still alive and I walk alone
I walk alone
I walk alone
I walk alone
I walk a...
My shadow's the only one that walks beside me
My shallow heart's the only thing that's beating
Sometimes I wish someone out there will find me
'Til then I walk alone
Ah-ah, Ah-ah, Ah-ah, Aaah-ah
Ah-ah, Ah-ah
I walk alone
I walk a...
I walk this empty street
On the Boulevard of Broken Dreams
Where the city sleeps
And I'm the only one and I walk a...
My shadow's the only one that walks beside me
My shallow heart's the only thing that's beating
Sometimes I wish someone out there will find me
'Til then I walk alone...
Kollektivtrafik i all ära...
Men det vore väldigt bra om den fungerade som den skulle. Idag är det tydligen en problemdag för de flesta tågen. Tunnelbanan är strömlös mellan Slussen och Gamla Stan. Sedan är det något växelfel vid Centralen så alla linjer mot Bålsta, Kungsängen och Märsta hade kraftiga förseningar då det är den växeln som drabbats. Men det betyder inte att de andra linjerna går prickfritt för det. När jag kom upp på pendelperrongen i morse så stod tåget mot Västerhaninge inne, men det var det som skulle gå 06:37 och det avgick 06:45. När jag såg det så tänkte jag att jag väntar på nästa tåg då jag kom upp precis när dörrarna började stängas. Jag hade kunnat hinna med det tåget om jag hade velat, men jag vill stressa så lite som möjligt på morgonen.
Sedan kom Södertäljetåget in och även det blev stående. Det tåget kom iväg cirka åtta minuter försent och då började jag tänka lite och trodde att jag hade gjort en miss som inte tog det där tåget jag hade kunnat ta om jag hade lagt på ett kol. Men sedan kom det Västerhaningetåg som jag brukar och det kom in i tid och det avgick i tid och jag kände att jag slappnade av. Men vi hann inte långt förrän vi blev stående på grund av ett tekniskt fel. Ja, ja, tänkte jag då det bara blev fyra minuter, jag kunde ju ta nästa buss så det var ingen panik. Så kom vi till Stockholm Södra och där blev vi stående i ytterligare åtta minuter, så allt som allt blev vi tolv minuter sena och då var det mindre kul eftersom det är ungefär så mycket som det kan vara försenat så att jag hinner med buss nummer två. Hinner jag inte med den bussen får jag gå till jobbet eller stå och vänta på en buss i tjugo minuter. Oavsett vad man väljer så kommer man fram till jobbet cirka fem minuter innan man börjar, så det är ingen större fara. Men det är inte en rolig väg att gå. Tack och lov så hann jag då med 07:35 bussen så jag var på jobbet 07:38, tio minuter senare än vanligt.
I vilket fall som helst så började han ju jobba igår, men det enda samtalet som kom från receptionen igår var från henne och när det var dags att gå så tyckte jag att det var ganska skönt att få slippa den där känslomässiga bergochdalbanan som händer när jag ser eller pratar med honom. Det andra jag hade ställt in mig på var promenaden till pendelstationen så det var egentligen rent allmänt en skitdag. Så kommer jag ner och klockan är efter halv fem och då har han hunnit smita iväg, men inte igår. Då satt han och pratade i telefon så jag vinkade bara hej då och han vinkade tillbaka. Samtidigt som jag tänkte att han var en jävla typ som var kvar så där så kunde jag inte låta bli att le när jag började min promenad mot pendeln.
Nu i morse så ringde han upp och meddelade att det var ett bud på väg upp och det var inte jag som fick det samtalet heller och min kollega som fick det kunde ju inte låta bli att retas lite. Usch vad alla är elaka mot mig. ;-)
Men annars verkar det som att den här dagen kommer att bli lik gårdagens. Det vill säga ingen som helst kontakt med honom. Nu klockan två så sprang jag ner till plan två för att möta ett besök och ur ögonvrån så ser jag en bekant person (läs: en vit skjorta) komma utgående från Dagabs butik när vi är på väg till våra lokaler, så precis innan vi svänger om hörnet så vrider jag lite på huvudet och ser baksidan av honom. Jag lär ju få vinka eller säga hej då till honom idag då jag kommer att åka med 16:28 bussen idag. Men jag känner mig lite splittrad vad gäller honom då jag ibland får prata med honom jättemycket och då känns det som att jag kanske skulle kunna ha en chans där. Speciellt den 21/12 kändes det som det. Men det kan ju vara önsketänkande från min sida. Sedan så kommer sådana här dagar när det inte känns som att jag har en snöbolls chans i helvete med honom. Men jag ska villigt erkänna att jag lider av en svår abstinens just nu. Min kollega föreslog att jag skulle hoppa över disken och sätta mig i hans knä och linda armarna om hans hals. Det kan jag säga att det kommer jag inte att göra. Skulle väldigt gärna vilja sitta i hans knä med armarna om hans hals, men då ska det vara i samförstånd och så vill jag inte hoppa över disken heller. Den är alldeles för hög och jag alldeles för osmidig för en sådan sak.
Och hur gick det då när jag gick. Jo, jag hade sällskap till bussen och han satt och snackade med sin avlösare. Jag vinkade och sa hej då. Han tittade åt mitt håll, höjde handen och sa "Hej" och fortsatte prata med snubben som skulle avlösa honom.
Cold, cold water surrounds me now
And all I've got is your hand
Lord, can you hear me now?
Lord, can you hear me now?
Lord, can you hear me now?
Or am I lost?
// Cold Water
Sedan kom Södertäljetåget in och även det blev stående. Det tåget kom iväg cirka åtta minuter försent och då började jag tänka lite och trodde att jag hade gjort en miss som inte tog det där tåget jag hade kunnat ta om jag hade lagt på ett kol. Men sedan kom det Västerhaningetåg som jag brukar och det kom in i tid och det avgick i tid och jag kände att jag slappnade av. Men vi hann inte långt förrän vi blev stående på grund av ett tekniskt fel. Ja, ja, tänkte jag då det bara blev fyra minuter, jag kunde ju ta nästa buss så det var ingen panik. Så kom vi till Stockholm Södra och där blev vi stående i ytterligare åtta minuter, så allt som allt blev vi tolv minuter sena och då var det mindre kul eftersom det är ungefär så mycket som det kan vara försenat så att jag hinner med buss nummer två. Hinner jag inte med den bussen får jag gå till jobbet eller stå och vänta på en buss i tjugo minuter. Oavsett vad man väljer så kommer man fram till jobbet cirka fem minuter innan man börjar, så det är ingen större fara. Men det är inte en rolig väg att gå. Tack och lov så hann jag då med 07:35 bussen så jag var på jobbet 07:38, tio minuter senare än vanligt.
I vilket fall som helst så började han ju jobba igår, men det enda samtalet som kom från receptionen igår var från henne och när det var dags att gå så tyckte jag att det var ganska skönt att få slippa den där känslomässiga bergochdalbanan som händer när jag ser eller pratar med honom. Det andra jag hade ställt in mig på var promenaden till pendelstationen så det var egentligen rent allmänt en skitdag. Så kommer jag ner och klockan är efter halv fem och då har han hunnit smita iväg, men inte igår. Då satt han och pratade i telefon så jag vinkade bara hej då och han vinkade tillbaka. Samtidigt som jag tänkte att han var en jävla typ som var kvar så där så kunde jag inte låta bli att le när jag började min promenad mot pendeln.
Nu i morse så ringde han upp och meddelade att det var ett bud på väg upp och det var inte jag som fick det samtalet heller och min kollega som fick det kunde ju inte låta bli att retas lite. Usch vad alla är elaka mot mig. ;-)
Men annars verkar det som att den här dagen kommer att bli lik gårdagens. Det vill säga ingen som helst kontakt med honom. Nu klockan två så sprang jag ner till plan två för att möta ett besök och ur ögonvrån så ser jag en bekant person (läs: en vit skjorta) komma utgående från Dagabs butik när vi är på väg till våra lokaler, så precis innan vi svänger om hörnet så vrider jag lite på huvudet och ser baksidan av honom. Jag lär ju få vinka eller säga hej då till honom idag då jag kommer att åka med 16:28 bussen idag. Men jag känner mig lite splittrad vad gäller honom då jag ibland får prata med honom jättemycket och då känns det som att jag kanske skulle kunna ha en chans där. Speciellt den 21/12 kändes det som det. Men det kan ju vara önsketänkande från min sida. Sedan så kommer sådana här dagar när det inte känns som att jag har en snöbolls chans i helvete med honom. Men jag ska villigt erkänna att jag lider av en svår abstinens just nu. Min kollega föreslog att jag skulle hoppa över disken och sätta mig i hans knä och linda armarna om hans hals. Det kan jag säga att det kommer jag inte att göra. Skulle väldigt gärna vilja sitta i hans knä med armarna om hans hals, men då ska det vara i samförstånd och så vill jag inte hoppa över disken heller. Den är alldeles för hög och jag alldeles för osmidig för en sådan sak.
Och hur gick det då när jag gick. Jo, jag hade sällskap till bussen och han satt och snackade med sin avlösare. Jag vinkade och sa hej då. Han tittade åt mitt håll, höjde handen och sa "Hej" och fortsatte prata med snubben som skulle avlösa honom.
Cold, cold water surrounds me now
And all I've got is your hand
Lord, can you hear me now?
Lord, can you hear me now?
Lord, can you hear me now?
Or am I lost?
// Cold Water
Jobb, jobb, jobb och jobb
Jahapp. Så var man tillbaka på jobbet efter en härlig ledighet. Det känns knappast som att det har gått tio dagar, men det har det bevisligen gjort. Jag känner att jag skulle kunna vara ledig en dag till... eller två dagar till. Äh, jag skulle kunna vara ledig hela veckan ut. Har haft det jätteskönt, men precis som alla andra jular så äter och dricker man på tok för mycket. Har inte gjort många knop alls.
Sedan är jag en riktigt bra detektiv måste jag säga. Det finns några siter på nätet som gör att man kan hitta vem som helst i det här avlånga landet såvida du inte har en skyddad identitet. Och nu är det så att jag har hittat vad han heter i mellannamn, var han bor, vad han har för telefonnummer (fast och mobil), när han är född (hela hans personnummer, han är vattuman) och hans exakta årsinkomst för 2006. Och enligt hans personnummer så är han inte alls smålänning utan han kommer från Blekinge.
I'm not a grain of sand
I don't care what's written in your hand
It's bound to change
// Sand
Sedan är jag en riktigt bra detektiv måste jag säga. Det finns några siter på nätet som gör att man kan hitta vem som helst i det här avlånga landet såvida du inte har en skyddad identitet. Och nu är det så att jag har hittat vad han heter i mellannamn, var han bor, vad han har för telefonnummer (fast och mobil), när han är född (hela hans personnummer, han är vattuman) och hans exakta årsinkomst för 2006. Och enligt hans personnummer så är han inte alls smålänning utan han kommer från Blekinge.
I'm not a grain of sand
I don't care what's written in your hand
It's bound to change
// Sand