Aje!
När jag gick från jobbet igår så gör jag samma sak som alltid, slänger en blick in i deras butik. Igår blev det jackpot. Det stod en med vit skjorta och rotade i en frysdisk. Egentligen är det ju sagt så att vi inte får gå in i den butiken, men jag känner de som jobbar där så pass bra så jag kände mig säker på att ingen av dem skulle säga något.
Jag går in och fram till honom och ser att det är frysta portionsbitar lax som han plockar upp. Jag ställer mig bredvid och säger: "Mmmm, vad gott det ska bli." Han blir inte rädd, men han ser förvånad ut över att jag stod där. Så frågar han mig om jag ska hem och det ska jag och jag frågar om han ska det och då säger han att han ska till IKEA för att beställa ett nytt kök. Jag stannar inte så länge och när han går mot kassorna går jag ut samtidigt som jag säger hej då och så vinkar jag till butikschefen som sitter i kassan.
När jag kommer ner så sitter Jehovas-väktaren där. Jag känner inte att jag har så bråttom hem så jag stannar ett tag och pratar med honom. Han säger efter någon minut: "[Hans namn] kommer nog ner snart." Jag svarar då: "Ja, det kanske han gör. Vi får se." Sedan berättade den väktaren av någon anledning att Han skulle till IKEA idag och jag sa: "Ja, jag vet det." Då tittade han på mig och så sa han: "Vet du allt om [Hans namn]?" På det svarade jag på skoj: "Nä, inte allt. Jag vet inte vad han har för storlek i skor och kläder." Då svarade han: "Nä, men det kommer du snart att göra." Jag hittade inget bra svar på det så jag sa bara: "Ja, jag får väl ta och fråga det imorgon då."
Blir kvar lite längre än jag hade räknat med så Han hinner ju komma ner innan jag har gått och när han kommer ner så sitter den andra vakten i telefon och jag beklagar mig över det. Då säger han på skoj: "Han ringer till sig själv." Sedan går han och byter om.
När han är ombytt så kommer han ut till receptionen och vi snackar lite skit allihop. Sedan ringer det på sidotelefonen och vakten svarar och lämnar sedan över luren till Honom och så mimar han till mig: "Det är frugan." Så vi håller tyst när de pratar för vi vill inte störa. Hon sa att hon skulle ta tunnelbanan till Skärholmen och att han skulle hämta upp henne där han hämtade henne förra gången.
Så började han gå och kom ut på den sidan jag stod. Den andra vakten säger då: "Kan du inte ta med dig [mitt namn]?" Han säger då: "Jag ska åka Huddingevägen. Men jag kan släppa av dig vid Cola om du tjänar några minuter på det." Och eftersom jag gör det så tackade jag ja. Sedan frågade jag honom om jag skulle hjälpa till med att bära något. Han hade två papperskassar plus träningsväskan. Men jag fick inte hjälpa till med det. Då tänkte jag hålla upp dörrarna, men det fick jag inte heller. Han sparkade upp dörrarna.
När vi kommer ut till bilen så krånglar han lite och jag frågar igen om jag ska hålla något, men han har gjort det där förut och behövde ingen hjälp. När han har ställt in allt i bilen och jag har öppnat passagerardörren så undrar han var han har gjort av mobilen. Så frågar han om jag har en mobil på mig och det har jag ju. Då bad han mig ringa ett nummer. Jag frågade var det numret gick till och han svarade: "Min mobil." Det gick fram signaler men vi hörde inget som ringde. Då körde vi till receptionen och så fick vakten leta där bakom men hittade den inte. Då kom han till slutsatsen att den måste ligga hemma. Så åkte vi iväg.
Han berättade att de skulle beställa ett nytt kök hem. Det ska bli en abstrakt stil med högblank kakel. Det enda som inte ska bli nytt är kyl och frys. Allt som allt kommer det att gå på 51 000:- Hade tur så att det blev rödljus precis när vi kom fram till korsningen. Hann tack vare det här med ett tåg tidigare.
Igår när jag var där nere och hämtade paketet så frågade hon mig om jag hade någon bra film att låna ut så när jag kom hem igår så plockade jag ihop några filmer och lade i en påse. När jag kom i morse så var hon inte på plats så jag tog upp filmerna till mig då jag inte visste om hon skulle komma idag.
När jag fick ett mail från henne 07:37 så kollade jag på det och sedan gick jag ner med påsen. När jag kom ner så sitter hon inte på sin plats, men Han kommer ut (civilklädd) och det sitter en väktare där som jag har snackat med lite förr. När jag börjar lägga ner påsen på hennes plats säger Han: "Men vi får inte ta emot saker." Då säger jag att det är filmer som hon ska få låna. Han dyker då ner i påsen och kollar vad det är för filmer.
Sedan kommer hon ut från köket och även hon kom ihåg att ta med en film som hon pratade om igår som jag ska få låna. Så undrade hon vilken film jag rekommenderade, men jag tycker att alla filmer jag hade med mig var bra. Vad jag blev överraskad över var att Han kände till en del filmer som jag inte trodde någon kände igen. Men alla vi tre sa att om hon ska ha en myskväll med pojkvännen. Då var vi nog alla rätt överens om att Allt eller inget var ett bra val. En underbar, varm film. Men hon skulle höra med pojkvännen vad han tyckte.
Sedan kom det in en dam. Han går fram till disken och säger: "Du ska till Map, va?" och hon svarar att hon ska det. Jag blev imponerad över att han visste det, för jag hade inte den blekaste om vem hon var. Så hon skrev in sig och jag eskorterade henne upp. Det visade sig att hon ska vara här hos oss och hjälpa till på ekonomin i tre veckor.
Hämtade ett paket idag igen... Väldigt ovanligt. Då fick jag höra att de kommer få köket den 16/11 så det kommer att bli lite stressigt för honom nu eftersom alla väggar och tak måste rivas ut. Sedan är han inte helt nöjd med valet av kök. Han vill ha "gammal" stil. Så som det var på 60-talet. Lite mer rustikt och "normalt". Typiskt svenskt. Men det frun vill ha det får hon.
Så blev det då träning idag igen. Men eftersom hon skulle till familjerätten idag så visste han inte när han kunde gå. Så då sa han att jag fick välja. Gå när jag själv ville eller vänta på honom och få ett hårt träningspass. Jag valde ett hårt träningspass och bad honom att ringa upp till mig när han skulle gå.
Och nej, han fortfarande inte hittat mobilen. Men han har å andra sidan inte letat så noga.
Kvart i ett ringde han på mitt nummer och sa att han skulle gå upp och då sa jag att jag går ner. När jag kommer ner ser jag att ingen är i omklädningsrummet så han har inte kommit ner. Men när jag kommer in i gymmet så är han redan på plats. Han är jäkligt snabb med att byta om och det har jag märkt förr.
Det vi började med idag var först en fem minuter uppvärmning på cykeln. Fettförbrännarprogrammet nivå fem. Det är en nivå och en tidsmariginal som passar mig alldeles utmärkt. Det är inte jobbigt. Men som sagt så var det bara uppvärmning. Sedan så kom tiominuterspasset. Samma program fast ett nytt försök på nivå 12. Efter fem minuter kände jag att det inte gick så jag tog mig friheten att ändra till nivå 9. Han var och kollade mig en gång och då lutade han sig lite mot styret för att kolla hastighet. Han var nöjd när han såg att jag snittade på 28,5 km/h. När han lutade sig mot styret så nuddade våra armar varandra ett kort tag.
När jag hade en halvminut kvar så frågade han mig hur lång tid jag hade kvar. Jag sa att jag nog var inne på den sista halvminuten. Då sa han åt mig att öka takten lite. Klämma ur de sista krafterna. Eftersom de sista 30 sekunderna bara blir lättare och lättare så är det inte så svårt. Så jag ökade takten rätt mycket och fick beröm för det. När jag satt kvar och tog igen mig så sa han att det syns på mig att jag anstränger mig och inte bara sitter och gör det jag klarar av, utan verkligen försöker att förbättra mig.
Idag blev det bicepsträning. Först fick jag sitta i en maskin och där skulle jag dra ner 35 kg. 7x4 gånger. Sedan när det var klart så frågade han mig om jag har använt fria vikter någon gång. Jag sa att jag inte hade det så då fick jag idag använda en liten skivstång. Hade nog 10 kilos vikter plus stångens vikt. Så ungefär 15 kg. Så ville han kolla hur mycket jag orkade. Hur många repetitioner jag orkade med innan det blev för tungt. Jag började och när jag kom upp i nio repetitioner innan det tog emot. Då sa han att jag skulle göra 7x4 även här.
När allt är klart så berömmer han mig. Han är inte sen på att berömma när man visar att man verkligen gör sitt bästa. Det han dock märker på mig är att jag inte har kommit förbi min mentala spärr. Den som säger: "Nej, det går inte." Så det är något jag måste arbeta med. Speciellt när det gäller cyklingen. Om jag gav mig fan på det skulle jag orka tio minuter på nivå 12. Jag måste börja arbeta med psyket. Han skulle passa så bra som gyminstruktör. Sedan sa jag att jag fick ont i händerna av alla stänger. Han tipsade mig då om att vi kontorsråttor borde använda träningshandskar. De är vadderade och motverkar valkar. Har man inga valkar så är det dumt att skaffa sig. Så jag får väl hoppa in på Stadium på fredag efter jobbet.
Sedan sa han att han att han (när vi har flyttat tillbaka) kommer att maila mig mitt träningsprogram. Men vi vet ju inte när vi får gymmet där borta så det kommer nog att gå några veckor innan det blir dags för det. Sedan måste han ju ha lite koll på vad vi har för några maskiner. Så han måste då komma till mig på besök...
När jag var färdigduschad så hörde jag att det stod några och pratade i närheten av omklädningsrummet. Jag tänkte bara att jag hoppades att de inte skulle gå in till mig. Det har hänt en gång tidigare nämligen. Men ingen kommer in och jag klär på mig i lugn och ro. När jag kommer ut så står den ena (kvinnliga) ansvariga för träningslokalen. Och i dörröppningen jag ska gå igenom står en mörkblå och vit (med ett vinrött inslag) dörrkloss ivägen för mig. Dörrklossen retas lite med mig några sekunder och totalvägrar att flytta på sig samtidigt som han ler lite. Men sedan flyttar han på sig så snällt.
Idag var det tårta för att det är en som slutar idag och jag tyckte att jag var värd en bit. När klockan var strax efter halv tre så ringer hon upp till mig. Hon är lite "småförtjust" i en här hos oss och hon ringde upp och meddelade att hon hade visat sig från sin bästa sida precis och fått ett bländande leende tillbaka. Då sa jag att hon har det bra. Hon får leenden och jag får träningspass. Hon sa då: "Ja [Hans namn] sa att det blev ett hårt träningspass idag." Sedan sa hon när jag sa att jag skulle ta en tårtbit: "Ja, men det är du värd efter idag."
Men det är kul att höra att han även berömmer mina insatser för henne. Det taggar mig lite mer att fortsätta då. Och eftersom jag har ambitionen att hålla kontakten med de här två så måste jag ju fortsätta träna så att de ser resultat.
...nä, inte så farligt.
Åh, vilken god mat. Först så delade jag och en i gänget på en förrätt bestående av små vårrullar med sweet chili och limesås till. Till huvudrätt valde jag en röd curry med kyckling i. Mums. Men det var mycket. Orkade inte äta upp allt. Sedan föll jag för grupptrycket och tog efterrätt bestående av en pannkaka med banan och vaniljglass och över det var det ringlat chokladsås. Oj vad mätt jag var efter det. Dryckesvalet var Singah. Thailändskt öl. Ljus lager och faktiskt helt ok att dricka.
Idag är det dagen efter träningen och jag kan inte påstå att jag har ont direkt. Lite småöm precis vid armhålorna, men inte så illa som jag hade trott att det skulle vara. Men oftast så brukar det ju vara så att det mesta av träningsvärken kommer dag två. Så vi får se hur det känns imorgon.
När klockan var ungefär 09:40 så ringer det på mitt direktnummer. Det är hon som ringer upp till mig. Efter att hon har presenterat sig så säger hon: "[Hans namn] undrar om du har ont i brösten idag." Jag blir först alldeles tyst och sedan börjar jag skratta. Det värsta är att jag kan slå vad om att det var precis så han uttryckte sig. Sedan sa hon att det var ett paket att hämta. Då sa jag att jag kommer ner och hämtar det.
När jag kommer ner så är de tre bakom disken. Jehovas-väktaren är där idag för att göra utpasseringskontroller av lastbilar. Det första jag lägger märke till är att Han inte är ombytt. Men jag frågar inte varför, då det inte är min ensak. Det visar sig lite senare att det är för att han har haft mycket att stå i sedan han kom. Men han är så fin i sina civila kläder för de framhäver hans kropp så fint så. Och det trots att han har t-shirt och jeans.
Han frågar mig sedan hur det känns idag och jag svarar att det är lite ömt, men inte alls ont. Då sa han att vi kanske skulle ändra lite på programmet. Hon räddade mig där genom att säga att det värsta kommer imorgon.
Hon vill veta hur vi hade det igår och jag berättade allt. Det verkade som att han visste vad det var för ställe som vi var på då han sa: "Är det den båten som ligger nere vid Östgötagatan?" Men så har han ju en fru som jobbar där i närheten.
Vet inte hur vi kommer in på det hela, men det är om förhållanden/äktenskap och hon säger då (vänd mot Honom): "Men alla lever inte i olyckliga förhållanden." Alla är tysta ett tag och så säger Han: "Jaså, du menar [Jehovas-vaktens namn]" och då börjar den väktaren att skratta, vilket resulterar i att vi alla skrattar bort det hela.
Hon frågar mig om vi har kort dag på fredag. Jag säger att det gör vi. Så frågar hon om vi slutar klockan tolv och jag svarar att vi gör det. Då säger hon att hon ska börja hos oss. Själva så jobbar de heldag även dag före röd dag. Sedan frågar hon honom om han ska iväg på fredag (möte med frun, dottern och beteendeterapeuten). Han säger att han inte vet, men att han ska maila frun och höra efter. Hon tycker att det låter bra, eftersom han måste ta ledigt i sådana fall.
Hon bestämde sig för att driva lite med honom. Av någon anledning har han svårt att säga Bagarmossen. Hon har retat honom för det vid flera tillfällen tidigare. Nu frågade hon bara honom, helt apropå och med ett stenansikte, var det där djursjukhuset innan Globen låg. Han svarar då: "Menar du det vid Bagarmossen?" Jag vet inte hur han lyckas, men han får "ss" att bli till ett sch:e-ljud, Så han säger "Bagarmoschen" Och när hon börjar skratta så förstår han (och även vi andra) vad det är hon har gjort, så då kastar han en papperstuss på henne. Sedan kallar han oss för dåliga människor. Jag frågar var jag kom in i bilden då jag inte har gjort något. Då svarar han: "Du skrattade." Sedan kan han inte hålla sig och börjar själv skratta.
Sedan är han på mig att jag ska börja träna fem dagar i veckan istället. Jag säger att jag inte kan göra det. Jag får det om jobbet tillåter, men det är inte så lätt att gå ifrån en timme (drygt) under lunchtid. Sedan tror jag inte att jag skulle orka med att träna fem dagar i veckan.
Efter ett tag med allmänt tjafs så vill de ha mig uppe på min plats så jag går upp. Han säger då att jag inte slipper undan imorgon. Då ska vi köra hårt. Jag säger då: "Men jag är förkyld imorgon." Hans svar på det blir: "Det är du inte alls det." Då försökte jag med en stukad lilltå, men det hjälper inte. Så säger han: "Du ska bli en fitnessexpert." Jag tittar lite på honom och så säger jag: "Säkert" och så säger jag: "Vi ses" och går genom dörren.
Go-cart och thaimat
Idag ska vi ut med henne och hon vet inte om det. Så det börjar med go-cart klockan halv fem i Västberga. Sedan blir det färd in till stan och mat på Thaibåten på söder. Låter som en trevlig dag. Fast jag ska inte köra någon liten bil... Ska bara titta på när de andra gör det.
Ungefär kvart i tio så ringer det och jag svarar. Jag svarade som vanligt: "Välkommen till Map!" Då får jag höra i andra änden: "Men tack så mycket. Det är [Hans namn] här." Han lät väldigt pigg och glad idag. Jag säger då: "Men hej och varsågod." Han säger då: "Vaddå varsågod?" Jag sa då att eftersom han tackade så sa jag varsågod. Då tyckte han bara att jag var larvig.
Sedan sa han: "Jo du [mitt namn]. Det är två saker jag vill. Det första är att det är ett besök här till Xxxxx Xxxxxxxxx" och då sa jag att den personen skulle vänta där nere hos dem så kommer det en och hämtar honom. Det andra han ville var: "Och sedan har ni två paket här nere." Då sa jag: "Det är väl inte tungt så att en pirra behövs?" Han säger att det inte är det så då säger jag: "Men då kommer jag och hämtar det." Sedan sa han: "Och en sak till då. Jag ska om jag hinner träna vid halv ett. Måste bara hem och hämta en nyckel som jag glömde imorse." (Hade imorse mailat och frågat om jag skulle få en privattränare idag vid 12:30) Jag sa då: "Ja, men det man inte har i huvudet får man ha i benen." Han sa då: "Ja, där eller i bilen."
Tog och knallade ner till receptionen, men stannade och snackade med han som är ansvarig för butiken i fem minuter. Hans son kommer hem nu på onsdag, efter sju månader i Dublin. Hans son är kluven till det. Å ena sidan får han komma hem, å andra sidan får han lämna Dublin ("som är rätt nice") och alla vänner han har fått där.
När jag kommer ner så sitter Han på plats tillsammans med Jehovas-väktaren. Hon var och duschade efter att ha varit ute och sprungit. Det första jag lägger märke till är att han har rakat av sig skägget han hade. Men jag säger inget högt utan tar mig själv på hakan samtidigt som jag tittar på honom. Först säger ha: "Vaddå?" Så jag gör gesten igen och då går det upp ett ljus för honom: "Ja, just det. Jag har rakat mig. Så nu ser jag tio år yngre ut."
Han ser kanske inte tio år yngre ut, men han ser yngre ut. Jag har tidigare tänkt på hur han skulle se ut om han rakade bort skägget och fått för mig att det skulle se konstigt ut. Men det gjorde det verkligen inte. Det såg riktigt bra ut. För bra för att det ska vara bra för mig.
Sedan tittade han på mig och gjorde en liten gest mot den andra väktaren och jag fattade vad det var han menade med det så jag vände mig till honom och sa: "Jag hörde att du skulle flytta." Han tittar på mig och flinar samtidigt som han säger: "Kanske. Jag ska kanske flytta." Men jag tror nog att det mer eller mindre är bestämt att han ska de, men han vill retas med mig. Han är en riktig retsticka.
Jag tittar till höger om mig nere på deras sida om disken och säger: "Jag antar att det där är mitt." Han reser sig då från sin plats och går fram till paketen. Sedan när han ska lyfta upp dem så låtsas han som att det är jättetungt. Han ber till och med den andra om hjälp. Sedan ställer han ner det hårt på disken. När han gör det kan jag inte göra annat än att småle åt honom.
När jag hade sått och snackat med grabbarna i tio minuter så kommer hon ner. Så då snackar vi alla fyra ett tag och så måste den andra vakten åka vidare till ett annat ställe. Så snackar vi tre om allt och inget. Sedan säger hon åt honom att han kanske ska ta och åka nu. Han får låna hennes bil så han slipper cykla och så går det snabbare.
Han förklarar att nyckeln han ska hämta är den till hans "hemliga" skåp. Han har bytt jeans och glömt att lägga ner nyckeln i de nya jeansen. Han byter inte om så mycket. Byter bara skjortan till en pikétröja och en sweatshirt. När han kommer ut till receptionen igen efter ha bytt om från skjortan till tröjan så... Mums. Han hade bara den kortärmade på sig och det var en mörkblå som satt väldigt fint och tätt.
När han har lämnat oss två så står jag kvar och snackar med henne ett tag. Jag trivs som sagt fruktansvärt bra med henne också. Bäst som jag står där och pratar med henne så ser jag att det stora "tunga" paketet inte alls var till oss utan till Dagab. Så hon tar tillbaka det och ställer det inne i receptionen igen, samtidigt som hon muttrar lite om att Han inte läser så noga.
Hon är även lagom lycklig över att 37 Dagab-anställda ska åka med samma båt som hon och hennes pojkvän ska göra (10/11). Hon lär ju ha svårt att undvika att stöta ihop med dem.
När klockan är elva så ringer en kollega och säger att hon ska på lunch så det vore bra om jag kunde komma upp. Så det var bara för mig att gå. Men jag fick lite tid med dem idag och snart får jag (förhoppningsvis) lite tid med honom i gymmet. Träning är egentligen inte så kul, det är sällskapet som gör det roligt.
Shit! Min personliga tränare är en slavdrivare. Tyvärr är det just det jag behöver och han verkar ha förstått det. Det var faktiskt han som sa: "Du behöver någon som säger åt dig vad du ska göra." Idag så sa han åt mig att sätta mig på cykeln och köra 10 minuter på nivå 12 fettförbrännarprogrammet... Jag klarade fem minuter, sedan förbarmade han sig över mig och sänkte ner nivån till 9. Men man ska hålla omkring 30 km/tim hela tiden och jag hade några dippar, men på det stora hela höll jag den hastigheten. Sedan lade han till att nästa gång så kommer han inte vara så snäll mot mig.
Sedan fick jag köra fria vikter för armar och axlar. Ska göra 12x5 repetitioner (60 lyft). Jag började med 7 kg och gjorde drygt en och en halv omgång (20 lyft) men det blev lite för mycket så det resterande fick jag köra 5 kg. Det är mycket jobbigare med fria vikter än med maskinerna. Som han själv sa: "Du ska ju inte bli stor som en oxe." och det vill jag verkligen inte bli. Jag vill bara ha lite mer muskler och bli lite fastare i hullet.
Efter det tyckte han att jag skulle göra sit-ups. Här gällde samma sak: 12x5 repetitioner. När jag satt på bänken så sa han att jag nog kan lyfta ett par (värsting-) vikter för biceps. Han tyckte att det såg ut som att jag hade en del muskler där.
Han frågade hur många gånger i veckan jag tränar och jag sa att det var tre gånger. Han tyckte att det var perfekt för då hinner man gå igenom alla muskelgrupper. Så sa han (otroligt men sant): "Då kör vi på onsdag då." Men det verkar som att han var nöjd med min insats på det stora hela för vi gjorde en "high-five".
Det här är första gången som vi har någon form av fysisk kontakt. Visserligen hade han träningshandskar på sig, men det är bra mycket mer än vi någonsin har haft förut. Sedan tror han att jag kommer att bli värsta träningsnarkomanen. Det får vi se hur det blir med det. Sedan sa han att om jag inte får träningsvärk efter idag så får vi ändra om programmet lite. Lite mer vikter... (Hoppas jag får träningsvärk, hoppas jag får träningsvärk)
När jag ställde mig i duschen så vill jag hålla i duschmunstycket. Tyvärr innebär då detta att jag måste lyfta på armarna. Precis som när jag tvättade håret. Fy farao. Det kändes som gelé där. Det gör det lite även nu. Men det är nyttigt. Och om jag ska vara ärlig så känns det bra så här efteråt. Man känner sig duktig. Att man har gjort något bra. Nu tycker de att jag ser vild ut här på jobbet. Har håret utsläppt för att det ska torka.
Men i vilket fall som helst: Jag har överlevt mitt första hårda träningspass!!!
Finally friday
Eller FF som man kanske kan säga.
Ja, vad har hänt då?
I onsdags så frågade jag dem om de ville ha lite ekologiska morötter. Har en del kvar som jag tog med mig när jag var på landet och ärligt talat så börjar jag känna mig lite trött på dem nu. De ville gärna ha morötter. Så frågade jag om de ville ha infrysta vaxbönor (även dessa från landet). Hon ville inte ha det, men han ville gärna ha.
Tog med mig det till igår och räckte över det till henne. Så nu är jag en påse vaxbönor och ett antal morötter fattigare. Jag vet själv att nu när jag är trött på morötter så skulle de bara ligga och torka ihop. Har två påsar vaxbönor kvar hemma och det räcker, med tanke på hur mycket det är i varje påse.
Igår var jag nere och hämtade ett paket på eftermiddagen. Hon ringde på min direktnummer och aviserade det och hon sa att jag skulle komma ner på en gång eftersom Han skulle gå och träna och han ville se mig. (Han sa något i bakgrunden som jag inte uppfattade.) Hon verkligen njuter av att hålla på och antyda saker hela tiden.
Fem minuter senare så var jag där nere. Han frågade om jag hade sprungit eftersom jag kom dit så snabbt. Men någon måtta på lustigheterna får det ändå lov att vara, springa ner gör jag inte.
De hade städat ur receptionen lite. De hade slängt ut lite möbler... eller han hade gjort det. Det såg genast mycket öppnare och finare ut, vilket jag sa till dem. Han såg väldigt nöjd ut då.
Bäst som jag står där kommer det in en kille och han drar inpasseringskortet två gånger, men det funkar inte. Han går då fram till disken och ber dem släppa in honom. Eftersom ingen av dem kände igen honom så bad hon grabben om kortet. Han frågar då: "Varför då? Det är ju ändå inget foto på det." Och han säger det med en ganska nedvärderande ton. Hon svarar honom med en litet irriterad ton: "Men det finns väl ett kortnummer på det?" och han svarar då att det gör det och räcker över kortet.
I det här läget så lägger sig han i och frågar om han är inhyrd. Grabben säger att han inte är det än. Då säger Han att det förmodligen är så att hans kort inte har blivit aktiverat eftersom han inte jobbar här än. Grabben säger så att personen han har pratat med på Dagab sa åt honom att använda kortet, men att Han förmodligen hade rätt. Han ringer ett samtal till den personen som den här grabben har som kontaktperson och efter lite mer prat om att Han förmodligen har rätt i det han säger så går grabben upp.
Vi låter honom gå in genom dörrarna i lugn och ro och när han börjat gå uppför trapporna så säger Han: "Jag har varit med om mycket här, men det här var nog det värsta." Den här grabben hade en överlägsen attityd gentemot dessa två bakom disken så att det var skrämmande. Grabbhalvan var knappt 20 år och han ska jobba som lagerarbetare. Vi var alla tre förstummade av det sättet som den här grabben hade. Hon har visserligen bara jobbat här sedan mars, men hon kan nog rutinerna bättre än den här grabben. Han har jobbat på det här stället i tio år, men han har nog rätt i det han säger...
Han går upp och tränar medans jag står där för att få slut på hennes tjat och då tar han med sig möblerna han har ställt ut från receptionen. Underst är en hurts på hjul, så det är inga problem. Eller det skulle inte ha varit om det inte hade legat mattor på golvet.
Jag får frågan av den andra trevliga vakten som har dykt upp om jag skulle gå och träna, men hon säger att jag är förkyld. Han säger då att man inte ska träna när man är sjuk. Min reaktion blir då (vänd mot Honom): "Precis. Där ser du!" Han tittar då på mig och brister ut i ett gapskratt. Sedan säger han åt den andra vakten att vara tyst.
Jag går och håller upp dörren åt honom så jag ser att när han drar hurtsen på mattan så viker mattan ihop sig lite. Han ser det också och kör av mattan.
När han gått in genom dörren släpper jag den och drar ut mattan så att den blir rak igen och går tillbaka till henne och den trevliga vakten och han går till hissen. Sedan går han tillbaka och öppnar dörren och vi undrar alla vad det är nu han har glömt. Han öppnar då dörren och tackar mig.
Imorse så kom jag ihåg att göra det jag hade tänkt på länge nu. Jag gick in på Pressbyrån och köpte en chokladkaka för 28:-. Marabou mjölkchoklad med Daim i. Tror att det var en 150 grams kaka. Sedan när jag kom till jobbet så gav jag den till henne samtidigt som jag "sjöng" Jag må hon leva till henne. Det är nämligen hennes födelsedag idag. När jag har gjort det så ser jag till min förvåning att Han sitter där och klockan är innan halv åtta.
Han säger då: "Ja visst ja. Det är ju idag." Och han sa så sent som igår att han skulle köpa en bakelse till henne. När hon hämtat sig från "chocken" över att jag gav henne hennes favoritchokladkaka så sträckte hon sig över disken och gav mig en kram som tack.
Så kommer han på att han inte tackade mig för grönsakerna igår (han tog tydligen allt då han har en dotter som är vegan), så det gjorde han nu. Han tackade så jättemycket för den till och med. Så berättade han att han att han igår hade lagat en köttgryta med vaxbönor i och att det hade varit jättegott med dem i.
Strax därefter så reser han sig och går. Han skulle skjutsa någon tror jag. Han har bilen även idag så förmodligen slutar han ett idag med. Någon minut efter att han har gått så ringer det på deras sidotelefon och hon svarar. Av det jag hörde så var det någon som undrade om Han hade gått än och det hade han ju. Hon berättar sedan att det hade varit hans fru som ringt och att hon hade chockat henne genom att önska henne en trevlig helg.
Jag stannar kvar ett par minuter till och går när hon går för att hämta kaffe till sig. Som tack för chokladen så trycker hon på knappen så att jag slipper dra kortet.
Var nere och hämtade ett paket vid halv elva. Vi hade det jättetrevligt. Jag fick hans mutbulle (pistagebulle). Nattvakten hade köpt bullar till dem, men eftersom han har slutat (tillfälligt) att äta sådana saker så gav han den till mig.
Sedan berättade de att de hade "spånat" om hur min udda kollega är i sängen. Jag bara tittade på dem som om de inte var riktigt kloka. Sedan frågade jag om jag fick låna deras toalett för jag var tvungen att spy. Då sa han att det inte gick för den var redan nedspydd.
Stod och bläddrade i kvällstidningarnas fredagsbilagor och vi diskuterade klänningarna på kvinnorna. Han har ju blivit lite av en klänningsexpert nu den senaste tiden (sedan hon började där). Så kom vi in på designers. Att de flesta manliga kläddesigners är bögar.
Då berättade jag att jag hade läst i en av gratistidningarna att det fanns en som var straight och han tyckte att det var underligt att bögar kunde rita kläder åt ett kön som de inte tyckte om på det sättet. En bög är ju inte intresserad av att få fram sexigheten hos kvinnorna. Han höll med om det och sa sedan att det syns på deras kläder och modellerna som visar dem. Deras kläder är inte designade åt vanliga, kurviga kvinnor.
Så kom jag till en sida med "Superpumor". Kvinnliga hjältar. Vi kollade igenom dem tillsammans. Jag fick se det hela uppochnedvänt, men jag är ju inte lika intresserad av att titta på kvinnor som han är. Av naturliga orsaker. Men jag såg att den häftigaste av dem alla inte var med, nämligen Xena. Först tittade han på mig och frågade: "Vem?" Jag trodde att det var mitt uttal han reagerade på och stavade namnet och då sa han: "Ja. Xena. Krigarprinsessan. Hon är ju häftig."
Jag fick veta att hans "present" till henne i dag var att han skulle ta alla telefonsamtal bara han var på plats. Så sa han att hon idag fyllde hela 29 år. Då frågade jag lite stillsamt hur mycket han ville låna. Då tittade han på mig och sa: "Och när fyller du 29 år då?" Han är så snäll så. Hon sa: "Mars var det väl?" Jag rättade henne och sa att det var april. Så lite koll har hon. Sedan sa hon: "Fisk, va?" Då rättade jag henne igen och sa: "Vädur." Han sa då: "Jaså, du är en sådan där envis jävel." Då sa jag: "Du skulle bara veta!" Har fått höra att jag är en väldigt typisk vädur.
Så började vi prata om astrologi. Han sa att han hade läst ett horoskop som hon hade hittat på nätet och sa att han var en väldigt typisk vattuman. Klok och sansad. Då måste jag ha tittat konstigt på honom för han skrattade och sa att han var det eftersom det stod det. Han tycker ju, precis som de allra flesta (även undertecknad) att det bara är mumbo-jumbo. Men samtidigt kan man inte låta bli att läsa det och prata om det. Vi försökte komma på varför man formas efter när man föds. Att det kanske kan ha med planeternas dragningskraft eller hur pass ljust, mörkt, varmt, kallt det är när man föds.
Sedan berättade han att han nu har fått sin braskamin godkänd. Han hade sotaren hemma hos sig imorse. Så nu kan de börja elda. Han håller med om att det bara är att göra det, om han väl lär sig hur den funkar. Det var tydligen en massa rattar och spakar på den. Jag sa att det bara är att börja elda och så märker man om man gör rätt eller inte. Då sa han: "Ja, när hela vardagsrummet är rökfyllt, ja" och jag sa: "Precis."
Så fick jag höra att den trevliga Jehovas-väktaren ska flytta till Vällingby. När hon berättade det så tittade jag bara på henne och sa: "Va?" Då kände hon sig lite osäker och tittade på honom och sa: "Ja, det var det väl..? Eller Råcksta var det nog." Då sa jag: "VA?" Då säger han: "Är det där du bor?" Jag svarade då: "Ja, det är ju det." Det visar sig att han ska flytta flytta in i ett nybygge vid Multrågatan och jag vet precis var det är. Nog för att jag kan stå och snacka med honom här på jobbet, men privat skulle det inte funka.
Jag fick den här fredagen ta jourkvarten. Det betyder att jag fick vara kvar och stänga växeln och gå till pendeln. När jag kommer ner till receptionen så sitter han kvar och jobbar på den bakre datorn och framme sitter en ny vakt som jag har sett vid ett tillfälle tidigare. Jag kände att jag inte ville störa så mycket så jag sa bara: "Trevlig helg!" Den nya vakten svarade trevligt tillbaka och han tittade upp och sa: "Detsamma." Sedan sa Han något mer, kommer inte ihåg vad, som gjorde att jag förstod att det var fritt fram att stanna kvar och snacka ett tag.
Han säger sedan att han är på övertid, men det var han inte riktigt tyckte jag eftersom han slutar 16:36 och klockan var 16:35. Då sa han att han hade varit på jobbet sedan 06:00. Då sa jag: "Då gick jag hemifrån..."
Vi snackade alla tre ett tag bland annat om ålder eftersom vi kom in på att hon fyllde år idag. Den andra vakten frågade då hur gammal Han var och då fick han tänka efter lite innan han svarade att han var 41. Sedan frågade han hur gamla barn Han hade och då svarade han 16 och 17. Vakten frågade då om det var flicka och pojke eller två av en sort. Han sa då att det var en flicka och en pojke och det var därför de "bara" hade två. De ville ha en av varje. Då frågade jag: "Så om ni hade fått två flickor så hade ni försökt tills ni fått en pojke?" Han sa att de hade gjort det då. Den andra vakten frågade då om de inte hade planer på en sladdis. Då blev han tyst och vi fick inget svar på det. Kan kanske vara så att de är lite oense om det.
Sedan gick han bakom för att byta om och jag stannade kvar och snackade med den andra vakten. Tyvärr var det inte om något som intresserade mig. Han är basketfanatiker och då speciellt NBA. Han berättade massa saker om sporten och artig som man är så lyssnar man och ställer frågor.
Sedan kommer det ned två lagerarbetare, som även de tänkte gå för dagen, och de verkade känna den där vakten, så då tyckte jag att jag lite fint kunde smita iväg. Precis när jag säger det till den vakten så kommer han ut genom dörren, men jag går ändå ut. Fast jag stannar utanför dörrarna. Jag vill ju önska honom trevlig helg. När han kommer ut så önskar jag honom det och då frågar han om jag inte vill ha skjuts till stationen (för det kunde han inte göra där inne tydligen...).
Jag är ju inte den som är den... Så jag tackar ja. Han berättar att han nu skulle hem och elda i kaminen för första gången och jag sa: "Jag är inte det minsta avundsjuk på dig..." Han sa att de skulle äta köttgryta med vaxbönor idag och han berättade att han även har ansjovis i. Han gjorde den på rätt sätt. En köttgryta ska man egentligen göra dagen innan man ska äta den. Sedan ska han bjuda dotterns pojkvän (som kommer upp från Blekinge och hälsar på den här helgen) på den. Han tyckte att den grabben behöver riktig mat.
På vägen till Handen så måste han tanka, så vi stannar på OKQ8. Bilen han kör är från -98 och han känner egentligen att de skulle kunna sälja den då den ändå inte körs så mycket. Han cyklar till jobbet året om då han bor så nära och de gånger de åker till Blekinge eller fjällen så kan de hyra en bil. Trots att den mest står så kostar den ju 600:-/månaden i avgifter. Sedan tillkommer bensinkostnaderna. Den drar ganska mycket (1,3 l/milen) då han bara kör korta sträckor och den kallstartas varje gång. Det trots att de har ett varmgarage, men där står det så mycket annat så bilen går inte in.
Tyvärr så tar det inte så lång tid till Handens pendelstation. Ungefär fem minuter, fast det tog lite längre tid nu då han var tvungen att tanka den. När vi kommer fram så stannar han bilen (konstigt va?) och så håller han båda händerna på ratten och tittar rakt ut genom vindrutan i ett par sekunder. Under dessa sekunder passar jag på att beundra hans profil. Känner ett visst behov av att köra mina fingrar genom hans hår, men eftersom jag vet att jag inte kan göra det så gör jag det inte. Sedan vänder han sig mot mig och jag tackar för skjutsen och önskar honom trevlig helg. Han svarar: "Det var så lite så. Tack detsamma. Vi ses på måndag."
Jag tar allt jag får just nu. Måste njuta av den tid vi har kvar nu för jag tror inte att det kommer att bli en förlägning nu. Jag kommer verkligen att sakna de två så väldigt mycket. Jag vill ta med mig dem till kontoret när vi flyttar tillbaka. Jag vill! Jag vill! Jag vill!
Nu borde han ha fattat
Ja, min manliga kollega nådde igår ett nytt bottenrekord vad gäller uppvaktningen av den kvinnliga väktaren i Dagabs reception. Sedan verkar det som att han inte tror att hon och jag pratar med varandra om det här. Men det gör vi ju och det ganska mycket.
Igår så mailade han henne detta:
"Ämne: Så kort ....
Tjena Xxxxxxxx !!
Ville ju stanna och byta några ord men nallen fick mig att verka en aning kort i tonen tror jag .....sorry ....så jag skickar med en kram som ursäkt, oerhört diskret sådan..
Med vänlig hälsning
Xxxxxx Xxxxxxxx"
Hon SMS:ade mig och undrade om jag var på plats så att hon kunde vidarebefordra det till mig och det var jag. När jag läste det kände jag bara: "Vad fan håller han på med?" Men samtidigt så kunde jag inte låta bli att skratta åt det hela.
Hon svarade honom och skickade sedan upp det till mig:
"Skickade detta till Xxxxxxx.....herregud....!!
Från: Xxxxxxxxx Xxxxxxxx
Skickat: den 23 oktober 2007 15:53
Till: 'Xxxxxxxx, Xxxxxx'
Ämne: SV: Så kort ....
Hej
Jag får en känsla av att du verkar intresserad av mig....
Om det är så...så vill jag bara säga att jag redan är upptagen och lycklig med min pojkvän. Vill inte ha några missförstånd.
Ha en fortsatt trevlig kväll....
/Xxxxxxxx"
Nu verkar det som att han har fattat det hela för han skickade följande svar till henne:
"Jomenvisst !!
Då vet jag att jag lyckats förmedla intresset !
Resten får du ta som en komplimang ...
Må så gott & vi ses o syns !
Med vänlig hälsning
Xxxxxx Xxxxxxxx"
Igår kväll fem i sju så ringde det på min telefon och det var hon som ringde. Hon ville prata med mig om det där som inträffat. Vi snackade i ungefär tio minuter och hon berättade bland annat om Hans reaktion på det mailet. Han hade sagt åt henne att hon borde maila det där till min närmsta chef. Men det tycker både hon och jag är en aning överdrivet.
Sedan så känner hon att hans sätt har gjort så hon inte lika mycket skulle vilja jobba hos oss. Hon vill det helt klart fortfarande, men hon känner att det skulle kännas konstigt att jobba med honom. Både hon och jag är rörande överens om att vi två skulle ha det väldigt trevligt om vi (hon och jag) jobbade ihop.
Usch. Jag känner mer och mer att jag inte vill flytta härifrån. Men än så länge så ser det ut som att det är den 9/11 som är min sista dag här. Men vi får se. Ytterligare en slutbesiktning (nummer fyra) är på tisdag (30/10). Fast nu kan det inte bli så att den inte blir godkänd. Men jag vet i alla fall vad jag ska ge dem den sista dagen nu. Tror att jag för säkerhets skull ska ha vattenfast mascara på mig den dagen.
Det ringde idag på växeln (wow!) och jag svarade. Det var från receptionen och det var han som ringde. Han hörde nog inte att det var jag som svarade först, för han sa: "Hej! Det är Xxxx i växeln" och då sa jag (med samma typ av mjuka röst han brukar lägga sig till med ibland): "Nä men, hej!" och när han hörde att det var jag så säger han (med sin mjuka och fina röst (jävla karlslok)): "Hej! Du det är en besökare här till Xxxxxx Xxxxxxxx." Jag sa då att jag skulle meddela Xxxxxx det och att jag möter upp besökaren på plan två. Han tackade för det och så sa vi hej då och jag gick ner.
Tjugo i elva ringde det igen på växeln (dubbelwow!) och det var hon som meddelade att det var paket att hämta och hon rekommenderade pirra. Jag gick och hämtade pirran och sedan gick jag ner. Man kan säga som så att hon inte ljög. Det var fem pärmpaket plus två mindre paket.
Blev som vanligt kvar där ett tag. Fick reda på varför han är som han är. Han berättade att han var tydligen väldigt överviktig som liten. Så när han gick i lågstadiet så var han klassens clown för att bli "populär" och i den åldern är ju allt så känsligt så det är ju det som formar en till det man blir som vuxen.
Sedan tipsade han mig om att sälja alla eventuella aktier som jag har och skaffa räntebärande papper istället. Han har lite koll på det där med börsen och sa att aktiemarknaden går i 20-årscykler. Vi befinner oss nu på toppen och nu kommer det bara att gå utför och det ganska rejält.
Sedan spelade han en låt på sin dator och han berättade att den låten sätter han på när han känner sig nere. Det var ZZ Top och låten heter La Grange. Har hört den flera gånger förut, men aldrig tänkt på vad den heter. Då säger hon: "Kan ni tänka er Xxxxx [min intelligenta kollega] lyssnandes på den här låten. Hon släpper ner håret och diggar." Jag berättar då för dem att hon har berättat att hon som yngre lyssnade på bland annat Zeppelin och Alice Cooper.
När jag sa det så blev han intresserad och stängde av musiken så han kunde höra vad jag sa. Jag sa då att jag vid ett tillfälle spelade en låt som visst hette "Stairway To Heaven" och att hon då inte kände igen den alls. Deras reaktion var klockren och är svår att återberätta. Men det går nog att gissa sig till den.
Sedan pratade vi allmänt om musik. Att det idag inte tillverkas någon nydanande och bra musik. Båda höll med om det. Han sa att allt tog slut där i årsskiftet 89-90 men att det finns ett undantag och det är hårdrocksgruppen Creed.
Han tycker att jag ska börja träna igen och på det svarade jag att om han tog på sitt samvete att jag blir jättesjuk imorgon så skulle jag kunna träna idag. Men det lät inte som att han var intresserad av det, men han gav mig ett tips som alltid har hjälpt honom: Basta i en halvtimme. Låter som något jag kan göra.
Sedan sa han att man inte ska göra som finnarna och dricka massa vodka efteråt. Jag sa att jag höll med om det och att man egentligen inte ska göra som vissa och dricka öl inne i bastun. Då sa han att han tyckte att det var en av de bästa sakerna som man kunde göra. En kall öl inne i bastun. (Och jag håller med om att det är trevligt.) Han gav tipset om att man kunde slänga lite öl på värmeaggregatet för det gav en god doft.
Jag sa då att jag tyckte att det verkade vara slöseri med öl. Först frågade han mig om jag var smålänning sedan sa han sa att det bara var frågan om en halv deciliter, men jag stod fast vid att det var slöseri. Den halvdecilitern gör bättre nytta i min mage. Då kom han med den briljanta idén att man kan andas in alkoholångorna så då kändes det inte lika mycket som ett slöseri.
Idag åt jag hamburgare och pommes frites till lunch och jag hade manligt sällskap. Efter lunchen så ville jag visa dem den berömda väggen i gymsalen som jag sprang in i. Kunde nästan peka ut på millimetern var det hände. En av de tre i sällskapet frågade då: "Är det gymmet som är på andra sidan väggen?" Jag sa att det var det och då ville han gå in och kolla på det.
Så då gick vi alla dit och han ledde gåsmarchen och han öppnade dörren och tvärstannade. Så jag fick putta in honom så att vi andra kunde komma in. När vi kommer inklampandes så får jag se något jag gillade... eller rättare sagt: någon. Hade inte riktigt räknat med att han skulle vara där då klockan var innan halv ett. Men jag hade inget emot det.
Härföraren satte sig vid en maskin och testade den, men kom fram till att den behövde smörjas då den var alldeles för trög. (Läs: För tung) Grabbarna gick sedan, men jag stannade kvar ett tag och snackade. Han sa att han brukar gå vid den här tiden då det inte var något sällskap där då. Han föredrar att träna ensam. Då sa jag: "Men då kan ju jag börja träna andra tider. Klockan tre eller så." Han sa då: "Nä det tycker jag inte. Trevligt sällskap är alltid bra." Får se om jag känner mig tillräckligt pigg imorgon så att jag kan träna.
Han sa att han hade bytt radiokanal för att Rockklassiker spelar samma låtar hela tiden och ungefär samma tid. Så nu har han en station med discomusik. Bäst som vi står där så spelas Wham - Wake me up. Jag sa då att den låten har man dansat till några gånger. Han frågade mig då: "Hur gammal är du? 32-33?" Jag sa 32 och han räknade då ut att jag var omkring 9 år när gruppen slog igenom. Han trodde nämligen först att jag var för ung, men det var jag inte.
Så pratade vi lite om musik och jag sa att mina första riktiga idoler var Herrey's, Carola och Gyllene Tider. Jag sa sedan att jag har svårt för Carola just för att hon är den hon är, men att hon har en underbar röst. Han sa då något som egentligen är sant: Det finns inte många artister som är sympatiska. Sedan sa han att när man lyssnar på Carolas gamla hits så får man gåshud.
Nu vet jag hur mycket han väger. Han gjorde benlyft och han hade 70 kilos vikt på stången och stången väger cirka fem kilo, så han lyfte 75 kg. Då sa han att man för att vara riktigt riktig så måste man lägga till sin egen kroppsvikt. Så egentligen lyfter han 170 kg då han väger 95 kg. Jag sa då att det inte stämde då man inte kan räkna med benen under knäväcket och det höll han med om. Sedan sa han att det är bättre att ta jättetungt, för då behöver man inte göra lika många repetitioner och man får vila mer. Smart.
Jag kände sedan att det var dags att gå upp och jobba då jag hade använt hela min lunch och lite till. Så jag lämnade honom till hans träning (ja, han tränade lite under tiden jag var där och då höll jag tyst).
Blurk
Strax efter klockan tio skrev jag ett mail till henne för att hennes favorit är tillbaka idag efter att ha varit på tjänsteresa:
"Ämne: Är du glad idag...
När Xxxxxx är tillbaka på kontoret? ;-)"
Hennes svar blev:
"Överlycklig....för jag har inte sett till honom....:-) Han kanske kom till jobbet när jag var ute och motionerade...
När skulle ni flytta nu igen...ska börja med nedräkning...och då tänker jag inte på att jag ska bli av med dig..men det hoppas jag du förstår...
Känner du dig bättre förresten...blev det lugnt i helgen...??"
Och på det svarade jag:
"Nähä, det har du inte... Men då kanske jag ska göra så att jag "glömmer" meddela dig när han går härifrån? Bara så att du får se hur nyklippt och fin han är.
Som det ser ut nu så är det den 9-11/11 som vi flyttar, så min sista dag här blir den 9/11. Och jag förstår hur du menar. Ni vill ha lugn och ro igen där nere. ;-)
Det är mycket bättre, men den här jäkla förkylningen verkar bli lite långdragen. Och ja, det blev väldigt lugnt. En deciliter whiskey senare på fredagskvällen och jag sov som en liten gnu".
Kvart i elva så säger en kollega att det är ett paket att hämta nere i receptionen. Så jag knallar ner och när jag kommer ner så är de båda på plats och han har dessutom kvavaj på sig. Sedan är där även en hantverkare. Hon ska få ett höj- och sänkbart bord nu.
När jag kommer ner så ser de förvånat på mig och när jag säger att jag skulle hämta paket så tittar de på varandra. De har paket som jag ska ha, men ingen av dem har ringt upp och meddelat detta. Några minuter senare så tittar hon ner på golvet och ser att det står ett paket där också. Det kom sent i fredags och när hon aviserade det så sa den kollegan som tog samtalet att vi tar det på måndag. Så nu hade jag helt plötsligt fyra paket som skulle upp. Inget av dem var tunga, men de var hyfsat stora.
Blir inte kvar så länge för att uppe i vår växel så är vi vid den här tiden bara tre och minus mig blir det ju två. Sedan brukar min ena kollega gå på lunch klockan elva så... Han frågade var min "intelligenta" kollega skulle när hon hade gått klockan tjugo över tio. Jag sa att hon hade åkt för att ta influensasprutan (företaget betalar). Själv kommer jag inte ta den. Har gjort det en gång förut och den hösten/vintern så var jag förkyld 5-6 gånger på raken.
När jag berättade för dem var hon skulle så sa han: "Men varför då? Den sprutan ska bara små barn och hjärt-, lungsjuka ta." Jag sa då: "Jo, jag vet." Men sedan kommer han på den gruppen som hon verkar tillhöra: "De mongolida."Det var väl kanske både elakt och överdrivet, men vi skrattade i alla fall gott åt det.
När jag skulle upp med alla paket så var det knappt så jag såg över dem, men det fick funka. Han såg väl att jag hade lite problem så han var snäll nog att gå utanför disken och öppna dörren åt mig. Jag skulle inte ha klarat det på egen hand.
När jag och en kollega gick på lunch så kände hon att hon var tvungen att gå på toa, så hon tog en av toaletterna som finns utanför restaurangen. När jag står och väntar på henne så tittar jag i tidningsstället som står där och ser att det ligger ett inpasseringskort där. Det var inte ett Dagab-kort, utan det var "Vällingby Centrum ombyggnadsprojekt, SB". Typiskt att jag av alla hittar det.
Vi går in och äter och jag åt plommonspäckad fläskkarré med brunsås och kokt potatis. Verkligen jättegott. Det andra alternativet (som jag vet är gott) var oxbringa med rotfruktsgratäng och pepparrotssås.
När vi går tillbaka så tar jag och smiter ner till receptionen för att lämna in kortet till dem. Tyckte att det var ganska bra om det ligger där och inte i min ficka. När jag kommer ner så är det bara han och hantverkaren som är där. Jag ger honom kortet och han frågar: "Vad är det där?" Jag säger att det är ett kort som jag hittade och han undrar var och jag berättar det. Så han skriver en lapp och fäster mellan kortet och korthållaren och säger att han ska höra med den fastighetsansvarige.
Sedan frågar han om jag åt i restaurangen idag och jag sa att jag gjorde det och vad jag åt och att jag tyckte att det var gott. Han säger då: "Mmm... Gammal hederlig husmanskost. Vad gott." och när jag nämner det andra alternativet så ser det nästan ut som att han skulle kunna tänka sig att handla mat där idag.
Sedan kommer hon åter. Hon har varit i det andra huset och fixat med något. Jag säger då att han då kan gå och träna, men han säger att han ska göra en truckinventering först och så säger han till mig att jag ska väl göra det. Jag säger då att det nog inte är bra då jag fortfarande är förkyld. Då muttrar han bara lite om bortförklaringar. Då säger jag att jag inte har fått något program än och då säger han att det bara är att komma ner och träna så ska jag få ett muntligt. Då säger jag att det då gäller att han är där samtidigt som jag är och det höll han med om.
Sedan snackar vi fyra lite mer skit och när han är på väg att gå så säger han: "Men då ska du träna idag då?" Jag ger då den tredje orsaken till att det inte går: "Jag har inga kläder." Han säger då: "Du har ju kläder på dig. Du kan ju träna i dem. Du blir ju ändå inte svettig." När han säger det så står han vid deras bakdörr och dörren in till dem är öppen.
Om någon som inte känner oss skulle ha sett det som nu hände så skulle de undra. En civilklädd tjej jagar ut en uniformerad väktare genom dörren. För när han sa det han sa så fick jag fart under fötterna och det var knappt att han hann ut genom dörren och stänga den innan jag var framme vid honom.
När klockan var 15:45 så bestämde sig min kollega som stöter på tjejen som sitter där att gå för dagen. Jag ringer ner och det är han som svarar. När han säger hej är det på det där gulliga sättet som jag bara smälter när jag hör, men jag återhämtar mig och berättar varför jag ringde och han skulle genast varna.
När jag gick idag så ser jag att han sitter med en ny kvällsavlösning. Det är en tjej och jag får reda på att hon är 23 år. Först när jag ser att det är en ny förmåga så är jag lite diskret, men när han börjar prata så är det ju fritt fram. Vi kommer in på hur hon hade reagerat när hon blev varnad. Hon hade inte varit på plats men var på väg att sätta sig när han berättade det och hon tvärvände i dörren. Sedan sa han att min kollega då hade spanat in den nya tjejen. Då tyckte jag nog att han får ta och ge sig. Han fyller 50 i år.
Sedan pratar vi lite mer om honom och jag säger att jag inte vet hur han beter sig och då visar Han hur han betett sig när han står vid disken. Sedan berättar jag för Honom att jag har pratat med honom om det där när han stod framme och hängde på disken samtidigt som han pratade högt och tydligt i mobilen. Att jag hade sagt till honom om att man under inga omständigheter gör så.
Då får jag först V-tecknet av Honom och sedan säger han: "[Mitt namn] är proffsig." Jag tittar då lite frågande på honom och då säger han: "Hon är jätteproffsig." Jag tänkte fråga om han ville låna pengar, men hinner inte då den andra tjejen hinner före och säger: "[Hans namn] håller på att samla pluspoäng hör jag." Jag håller med om det och han säger: "Ja, med det behöver jag göra." Strax därefter måste jag gå för att hinna med bussen, så jag önskar dem en fortsatt trevlig kväll och så går jag.
Jag har blivit en Facebook:are
Var nere och hämtade massa paket idag. Jag gick ner klockan elva med en pirra. Och när jag kommer ner så får jag höra att de har problem med sin växel. Jag blir kvar och vi snackar alla tre, som vanligt och det visar sig att han ska på möte även idag.
Han frågar vad jag ska göra i helgen och jag säger då: "Tycker du att det låter som att det är en bra idé för mig att gå ut?" Han säger då: "Du låter lite förkyld..."
Har idag på mig arbetsskjorta och kavaj. Vi fick skjortorna igår. 100% bomull och så gott som skrynkelfria. De kostar ungefär 600:- styck. "Så det är fina saker minsann. Till skillnad från era" sa jag då. Då sa han något om att till skillnad från oss här så är det finare innehåll i deras kläder och det var det som räknades.
Han säger att vi nu är inne i en superhögkonjuktur, men att han aldrig har märkt av någon sådan, någon gång. När det är en lågkonjuktur däremot så märks det. Han berättade om den första bostadsrätten som han och hans fru köpte var ett dåligt köp. De köpte den (i Haninge) för 370 000 och tre månader senare var den värd 60 000. De fick bo kvar där i tio år för att tjäna 50 000 när de sålde den.
Han säger att annars är den bästa affären han har gjort var när han gifte sig med sin fru. Hon tjänar lite drygt 10 000 kronor mer i månaden än vad han gör och om hon får det nya jobbet hon har sökt så kommer hon tjäna det dubbla mot vad han gör. Så han har som sagt orsaker till att stanna hos henne. Dels det ekonomiska. Sedan har de flera år (20) tillsammans och de känner varandra väl. Sedan har han ju en dotter som inte mår så bra.
Han säger efter ett tag att han börjar känna sig lite sjuk. Det kändes konstigt i näsan. Hon säger då: "Men ni bara klagar och klagar." Jag säger då: "Vad då klaga. Jag har väl inte klagat något?" Då tog hon upp mitt: "Tycker du att det låter som att det är en bra idé för mig att gå ut?" och då hotade jag med att kasta en penna på henne. Han säger då: "Wow. En cat-fight. Men ni får ta av er uniformerna först..." (Med andra ord: "Ha inga kläder på er alls")
Hon frågar honom, apropå inget speciellt om hur vi hade det när han skjutsade mig den där fredagen. Hon förnekar sig aldrig. Hon ger pikar och antydningar om oss två så fort hon kan. Han säger då, neutralt och fint: "Jo, vi hade det trevligt." Och vi hade det trevligt. Vi har det alltid trevligt, trots att vi bara pratar...
När klockan är halv tolv så ringer min "trevliga" kollega ner och hamnar hos henne. Jag ser på henne vem det är som ringer, för hon gör miner. Den här kollegan broderar ut allt så onödigt långt. Precis strax efter kommer den kollegan som har kommit tillbaka från semestern idag och säger att hon att den här kollegan sitter själv då den tredje kollegan är på väg hem.
När de har kommit utanför dörren så säger han: "Men stanna kvar här ett tag till. Låt henne sitta själv där ett tag till." Jag frågar honom då vad hon har gjort honom för ont och hans svar blir: "Hon har inte gjort mig något, men dig." Då frågar jag vad han menar. Han säger då att hon har gjort mig ont genom att vara så korkad... Dagens kommentar som räddade dagen.
Fördelar vs Nackdelar
Igår eftermiddag när vi bara var två i växeln så kände min kollega att hon bara var tvungen att gå och ta en liten rökpaus. Hon frågade vår närmsta chef om hon kunde sätta sig i växeln i fem minuter och det kunde hon. Som det har blivit sedan införandet av ASW-systemet (det nya ordersystemet) så har det här i växeln blivit förjävligt rent utsagt och det fick vår chef känna på igår. Orderslingorna är ofta överbelastade och när man söker på en ledig ordermottagare och hittar en så är den inte på sin plats, så då står det bara och ringer.
Kan säga att kunderna har tröttnat rejält på det här nu. Vi har alla här i växeln fått några som har lagt på luren i örat på oss och vi får upprepade gånger per dag förklara varför de får stå i kö i vissa fall 18 minuter utan att ens komma fram till order. Hur man nu kan stå i en telefonkö i så lång tid utan att lägga på..!
Men som sagt: Vår chef satt i fem minuter igår och hon upptäckte allt detta och förstod då hur vi har haft det här, varje dag, flera gånger i timmen, i snart tre veckors tid. Så idag kom hon med en liten present till oss alla tre för att visa sin uppskattning för att vi står ut och håller humöret uppe. Vi fick fyra doftljus var fint förpackade.
En annan kollega, som jobbar på ekonomin, gick förbi mig i morse och frågade hur det var med min förkylning. Jag sa att det nu är snuvigt och att det börjar bli lite hostigt också. Hon frågade då om jag hade te, vilket jag inte hade. Då säger hon: "Men jag hämtar en kopp till dig." Jag protesterade först och sa att jag kunde hämta det själv, men hon sa att hon skulle hämta det åt mig. Så jag blev serverad en kopp te.
Men jag vet inte om jag kan säga att fördelarna överväger nackdelarna i det här fallet, men de hjälper en att stå ut lite mer i alla fall.
Sedan var det en kollega som frågade mig om inte jag kunde ringa ner och fråga om de har något som heter "Godsmottagning för kontorsvaror". Hon efterlyser ett bud som hon inte har fått och har pratat med budkillen som sa att han lämnade det där. Så jag ringde ner och gissa vem det var som svarade... Det har varit så de senaste gångerna att när jag har ringt (de ser mitt nummer) så har det varit hon som svarat, men inte idag.
Jag meddelar det jag vill och han sa att det nog är port ett som avses. Jag frågar då var den ligger. Han säger då att han tar och kollar upp det åt mig och återkommer. Samtalet avslutas av honom med ett "Hej då" med en sådan där gullig "bebisröst" ihopblandat med den vanliga mjuka rösten.
Och han återkommer till mig några minuter senare på mitt direktnummer och säger att det ser mörkt ut. Att vi nog måste kolla upp namnet på den som skrev under. Jag tackar för hjälpen och vi lägger på.
En halvtimme senare återkommer den kollegan och budfirman kunde tyda signaturen till "Stear" och jag ringer ner och det är han som svarar igen. Jag frågar om han sitter ensam och det gjorde han. Han får "namnet" och skriver ner det. Han säger sedan att han hade hört med lageransvarig över telefon och han sa att inget fanns där. Så nu kommer han själv gå ner på lagret och kolla så fort han kan. Det är det som kallas service. Jag tackar igen, den här gången lite i förskott, för att han gör sig det besväret.
Kniff
Igår när jag kom hem så gjorde jag något som jag verkligen njuter av när jag är sjuk. Jag tog ett långt, riktigt varmt bad. Jag gjorde samma sak precis innan jag gick och lade mig. När jag kom upp ur det badet så skulle jag ha gjort en nykokt kräfta avundsjuk. Sedan tog jag två vitamineraltabletter. Tänkte att det inte kan skada. Kroppen behöver ju alla näringsämnen den kan få när den håller på att bekämpa en sjukdom.
Jag gick och lade mig tidigt också. Redan klockan åtta. Men jag kunde inte somna vid den tiden, men jag vilade ju kroppen i alla fall. Vaknade ett par gånger under natten, men somnade snabbt om.
Imorse så tog jag en vitamineraltablett till. Fem minuter senare så känner jag att jag mår ganska illa. Men eftersom jag inte har ätit något, bara druckit vatten så var det bara vatten som kom upp. Men efter det så mår jag riktigt bra. Förutom förkylningen då. Vet inte varför det där hände, men det kan ju kanske ha att göra med tabletten jag tog...
Fick frågan av en kollega om jag ville följa med och äta på "greken" idag och det ville jag. Så det blev sen lunch idag. Halv ett var klockan när vi kom härifrån. Innan vi stack ringde jag ner och sa att: "Vi går på lunch nu" då han som hon vill undvika var med i gänget. Så när vi kom ner så satt bara han där och jag hälsade (då vi inte hade setts eller pratat något) och gick ut.
Åt calamares med pommes frites och tsaziki till lunch. Helt ok. Jag har inte tappat smaken alls tack och lov. Men jag ska inte säga för mycket.
När vi kommer tillbaka ser jag till att även nu vara den som kommer till receptionen först. När jag har gått in genom dörr ett så ser hon att vi kommer, men hon har tur. Hon hade besökare att ta hand om. Men vi utbytte blickar och jag såg på henne att hon var väldigt tacksam över att ha de där två besökarna att ta hand om. Han var ju och tränade när vi kom tillbaka.
Kvart i tre gick jag ner och hämtade ett paket, men det fick bara bli en snabbis då min favoritkollega skulle åka iväg med posten klockan tre. På vägen ner fick jag ett C5 kuvert med något i som jag skulle lämna i receptionen för att en person skulle hämta det.
När jag kommer ner så sitter de båda på plats och jag håller fram kuvertet och innan jag hinner säga något så säger hon: "Vad är det där? Ett kärleksbrev?" och jag svarar: "Precis. Det är till dig från [Min kollega som hon vill undvikas namn]" och då skrattade hon bara. Sedan säger han: "Men jag då? Varför är det ingen som tänker på mig? Jag vill också ha ett kärleksbrev." Då frågar jag: "Men det ska vi väl kunna ordna. Vem vill du ha ifrån?" Han säger då: "Jaa... Jag vet inte..." och här säger hon då: "Han vill ju ha från dig så klart." Jag svarade bara: "Ok" och han svarade lite lamt: "Ja..."
Sedan så sa jag till henne att jag såg på henne att hon tyckte att det var skönt att ha att göra när vi kom tillbaka. Hon sa att hon tyckte det och sedan sa hon att hon hade bönat och bett honom om att inte gå och träna, men han hade bara sagt: "Men det är lugnt. [Mitt namn] är ju med." Då blev hon lite lugnare sa hon.
Sedan berättade hon att hon och hennes pojkvän hade bokat en kryssning med Birka Paradise och så kommer det fram en kille från Dagab och frågar henne om hon ska med på kryssningen som Dagab sponsrar och så nämner han datumet. Hon får då lite panik för det är samma datum som de har bokat biljetter till. Nu har det kommit upp en lapp om att Dagab inte alls kommer att sponsra så resan kostar nu 300:-. Så nu hoppas hon att alla hoppar av.
Öhhh
Var nere och hämtade ett paket strax efter klockan tio. Och döm av min förvåning när han sitter där och försöker knåpa ihop ett träningsprogram till mig. I och för sig så är det ju ingen brådska nu, för jag kommer inte att träna den här veckan. Men det sa jag inte till honom för då kommer jag aldrig att få det.
När jag står där och snackar med dem så kommer det in en herre och han skulle besöka oss. Hon tog och gjorde så att hon ringde upp och aviserade besöket och han fick gå upp på egen hand, trots att han var en förstagångsbesökare.
Tyvärr så blev det inte så lång tid där då min ena kollega ringde ner och sa att de nu hade kö i växeln (trots att de var två). Jag vet av erfarenhet att när sådana saker händer så går de över väldigt fort och när jag har kommit upp så har det lugnat ner sig. Men jag tar och knallar upp och mycket riktigt så är det nu lugnt när jag kommer upp.
Strax innan halv tolv ringer hon upp till mig. Jag förstår direkt vad det är hon vill och jag säger: "Inte riktigt än. Om några minuter." Det var nämligen så att hon hade sett några Map:are komma nedgående och hon trodde väl att jag hade glömt att jag skulle meddela henne när den hon vill undvika lämnar kontoret. Men det hade jag inte. Jag hade full koll på honom.
*sniff*
Isch. Jag håller på att bli förkyld. Det här är inte alls roligt. Och på jobbet har vi nu för tiden så mycket att göra så att jag knappt har tid att skriva här, men tar mig tid nu i alla fall. Har nämligen en liten lucka mellan jobben.
Egentligen finns det inte så mycket att säga, men lite i alla fall. Knallade ner och tränade idag, något som jag med facit i hand nog inte skulle ha gjort. Först och främst så är det måndag och måndagar är alltid jobbiga.
För det andra så har jag ju den här förkylningen i kroppen som håller på att bryta ut. Man tror inte att en liten fjompig förkylning kan få en att känna sig så svag, men det kan den.
För det tredje så var jag ensam. Men den här gången tänker jag inte ringa eller maila och fråga var han var. Jag har haft en ängels tålamod vad gäller honom då jag vet hur han är, men nu börjar det tryta rejält. Visserligen vet jag att han har ett fruktansvärt dåligt minne så egentligen är det bortkastad energi, men... Just nu känns det som att jag bara vill strypa honom.
Ungefär 14:40 ringer det på min direktlinje in. Det är min kära mor som ringer. Hon hade precis läst här att jag höll på att bli sjuk och hon ringde för att meddela att hon var hemma med en hejdundrande förkylning och feber. Kul. Hoppas bara att det inte är den jag har fått. Feber är det sista jag vill ha. Speciellt om det inte är en speciellt hög feber för då kommer jag att gå till jobbet ändå.
Bäst som vi sitter och pratar får jag ett mail. Och det är från Honom. Det är ett skämtmail och det är första gången som han skickar ett till mig. Dessutom står jag först. Så jag var den första han tänkte på när han skickade vidare det. Men nej, han är inte förlåten än. Inte riktigt. Men en bit på väg är han i alla fall. Usch, jag har inte svårt att förlåta människor inte. Speciellt inte om de inte är medvetna om att de har gjort något fel... Fast lite kanske han anar. Jag vet inte. Men jag kommer inte att nämna något om det.
Pratade lite med henne idag. Hon ringde upp efter ett mail jag hade skickat henne om hennes beundrare här. Hon kände fortfarande av festen i lördags. Jag frågade när hon kom hem och hon var hemma halv tre. Hon fick eskort hem av honom annars skulle hon nog aldrig ha kommit hem. Men det var bra att höra att hon hade haft det kul med tanke på hur nervös hon var innan festen då hon inte kände någon där.
Kan man bli mer pinsam?
Det började med att han mailade henne och där skrev han: "Greken, lunch... Yes?" till henne. Hon fattade nog inte riktigt vad han menade, men hon anade. Så hon och jag har haft en liten mailkonversation här imorse om det. Omkring halv elva så ringde hon på mitt direktnummer och berättade höjden av pinsamhet.
Hon sitter där och missar helt att han är på ingående, annars skulle hon ha sprungit in i köket. Hon har sällskap av Honom och en annan vakt. Han går fram till disken och frågar henne om hon hade fått mailet. Hon blir helt ställd och säger att hon fått det men inte förstod vad han menade. Om han menade idag. Han sa då att det var det han menade. Hon sa att hon inte kunde. Och han godtog det svaret och sa: "Men "greken" försvinner ju inte..."
Jag kan säga att det tilltaget fick till och med Honom att bli generad. Hur fan kan man om man är vid sina sinnes fulla bruk bara göra en sådan sak? Han är för det första gift och att sedan fråga en sådan sak inför två andra väktare! Hon hade inte sagt något om de var kollegor eller kände varandra väl, men nu så är det ju inte på det sättet det ligger till.
Jag fick även svar på ett mail från Honom (där jag imorse frågat om träning):
"Jag har bråttom i dag, slutar kl. 13:00. Så jag kommer att snabbträna kl.12:00. Jisses vilken supertönt den där Xxxxxx är. Sällan man får uppleva så pinsamma ögonblick. Han måste ju sakna alla sociala färdigheter. Vad tror han egentligen?
/ Xxxx"
Jag kan bara säga att jag är böjd att hålla med om det. Det var lite väl magstarkt. Så mitt svar blev:
" Aha, det är en sådan dag. Då är det ju inte läge för att få det programmet idag. Då får du dispens till på måndag då. :-)
Ja, jag vet inte vad jag ska säga om honom. Trodde verkligen inte att han var sådan. Han har dolt den här sidan ganska väl för mig i alla fall. Och jag förstår inte hur han kan göra en sådan sak. Även om han inte tycker att det är pinsamt så kanske han skulle kunna använda fantasin lite och tänka på hur andra kanske kan uppfatta det hela. Vad han tror? Ja, förmodligen att han är en Casanova. Annars skulle han ju knappast göra på det här sättet. Men jag vet inte...
// Xxx"
Sedan fick jag ett mail från henne klockan 11:42 om att det fanns ett paket till min chef att hämta så jag gick ner. Jag kände att jag ville prata mer om det som hade hänt.
På vägen ner så möter jag butikschefen som hade varit i Dublin. Vi stod och snackade i tio minuter i korridoren om det och han berättade allt han hade gjort och vad han tyckte om det. Det var verkligen härligt att träffa ytterligare en som tycker om den staden. Hans son bodde på Parnell Street, så man kan säga att han bodde centralt. Visserligen bodde han där den gatan övergick till Summerhill och där ska man inte vara. Trots sitt namn så är det inte ett fint område. Man ska undvika att gå ensam där om man kan.
När jag kommer ner så sitter de två och snackar så jag går bara fram till disken och väntar på att bli tilltalad. Något som inte tar lång tid. Paketet i fråga är en cd-skiva så det var snudd på att jag gick upp och hämtade pirran... Sedan pratade vi om det där igen och jag sa att jag skämdes å hans vägnar. Något som jag vet att jag inte behöver, men gör ändå. Hon sa att hon skulle skriva ett mail till honom och få honom att förstå att det inte är av intresse för henne att gå ut med honom.
Han tyckte att det hela var väldigt lågt, speciellt eftersom han är gift. Jag sa då att jag visste att hans äktenskap knakade lite i fogarna och på det svarade han att han kunde förstå det som han beter sig. Sedan sa han att alla karlar tänker med en kroppsdel. Jag sa då till henne att han pratade om karlar som om han inte tillhörde dem själv och hon hade observerat det också.
Han sa då att även han har den instinkten och att han har gjort ett misstag för länge sedan, men att han nu mer inte gör om det. Visst låter han kroppsdelen tänka, men han låter den inte ta över. Han använder den stora njuren som sitter på axlarna. Han vågar väl förmodligen inget annat med tanke på hans svartsjuka och temperamentsfulla fru (jag inte vet om det var hon som drabbades av hans vänstring).
Han tog under de här få minuterna och ringde till sin dotter för att stämma av med henne om var hon var och var han skulle möta upp henne. När han ringde henne så kallade han henne vid smeknamnet och det bara lät så gulligt ("Hej Xxxxxx! Det är pappa!")
Sedan ville hon prata om något annat så då pratade vi om festen de skulle gå på imorgon och de är alla nyfikna på vad som ska ske. Det står nämligen att de ska ha ledig klädsel på sig. Fast de ska vara på en pub utanför Globen, på Arenavägen... Hon fick en backup-plan om det skulle bli tråkigt och det var att hon skulle ringa mig. Så nu har hon fått mitt nummer. Inte för att jag hoppas att hon får tråkigt, men jag har inget att göra den här helgen.
Tyvärr så tror hon inte att hon kan få med Honom att gå ut och dricka för han skulle få världens utskällning av frugan för att han kommer hem packad. Jag ska inte vara den som är den, men... Det där förhållandet låter inte så trevligt i mina öron. Det låter nästan som att han är livegen. Att han inte får göra vad han vill (förutom träningen, som han oftast sköter på arbetstid). Men så länge som han tycker att det funkar bra så...
Sedan sa han att om jag ville ha ett träningsprogram kunde jag komma ner till gymmet halv ett så skulle jag få ett papper av honom.
Fick ett MMS av henne där hon hade fotat el-killen. Han har nämligen två dagar nu gått omkring i nya arbetskläder... En kilt. En el-kilt med fickor för alla verktyg han behöver. Det ver så snyggt... inte. I vanliga fall tycker jag att kilt är snyggt, men den här typen av kilt tyckte jag inte var så snygg.
Det blev inte så mycket träning för mig idag då vi är tre på plats och två alltid måste sitta i växeln. Min ena kollega gick kvart över elva och den andra kollegan verkar ha svårt att ta hänsyn till andra gick på lunch kvart över tolv. Så jag knallade ner lite snabbt till gymmet och såg honom ligga och göra sit-up:s och för första gången så fick jag se honom svettig!
Han frågade om jag inte skulle träna idag och jag sa att jag inte hade tid och det var ingen lögn. Jag frågade honom om lappen, men han hade ingen (surprise, surprise!) för att han inte hade hunnit. Jag håller verkligen med honom om att han hade lite dåligt med tid. Han har ju bara haft sedan i onsdags klockan halv tre (ungefär) på sig... Men han lovade (ja just det) att jag skulle få en på måndag. Sedan visade jag bilden på elkillen på min mobil och han tyckte att den var fin... Så tyckte jag att det var bäst att gå för jag ville få i mig mat och han önskade mig en trevlig helg och jag önskade honom detsamma.
Mailar till och från med henne hela tiden idag och det är trevligt. Jag frågade henne hur hon fick elkillen att ställa upp på att posera för ett kort och hennes svar blev: "Jag berättade för Xxxxx att det var du som trånade efter en bild av honom...och han poserade så glatt så....:-)" Sedan har jag blivit hennes extraöga. Så fort den kollegan som bjöd ut henne lämnar kontoret ska jag (om jag är på plats) ringa ner och varna henne så att hon kan smita in till köket.
Tog en snabbfika med två kollegor idag. De tyckte att jag såg så pigg och frisk ut nu den senaste tiden. Rosig och fin om kinderna. Och jag sa då att jag lyckas vara det utan att ha tränat idag. Så berättade jag varför det inte blev någon träning och de tyckte att det var hemskt att dottern har drabbats av en sådan sjukdom. Så kom jag in på det jag har hört från hans kollega om frun, samt vissa kommentarer han har fällt. Att frun är svartsjuk och dominerande.
Båda två sa då att de hade varit i sådana förhållanden och enda orsaken till att de hade stannat i över 20 år med männen var på grund av barnen. Sedan sa de att han inte kan må bra, även fast han förmodligen intalar sig att allt är bra och att enda orsaken till att han stannar är barnen. Främst då hans dotter som nu verkligen behöver en enad familjs stöd. Jag har fått känslan av att hon är pappas flicka. Hon kan med all säkerhet linda honom kring sitt lillfinger.
Paketservice
Hon berättade att Han hade sagt något om att ta Valium till den personen, men han hade inte fattat piken. Om han ens hade hört den. Så det låter som riktigt illa där idag. Kan förstå att hon ville därifrån ett tag.
Fick höra något som gjorde mig lite "chockad". Nog för att jag har förstått att Hans fru är av den kontrollerande typen, men... Nu blev jag chockad. Det är tydligen så att vid varje ny kollega Han har fått (han har bara haft kvinnliga kollegor) så har hans fru kommit och presenterat sig för den nya tjejen och kollat upp vem hon är. Hon har visserligen inte gjort det med den här tjejen... än, men det kan nog komma. Så det kanske är förklaringen till att jag blev avsläppt där jag blev i fredags.
Sedan frågade hon mig vad jag skulle göra i helge. Jag har inga planer än och det sa jag. Så hon kanske kommer att göra så att hon ringer mig på lördagen. Det är så att det är då de ska vara med på Dagabs personalfest och om det blir tråkigt så vill hon gå vidare och då kunde hon ju ringa mig.
Efter det så berättade hon en sak som gjorde mig lite avis och det visste hon, det var därför hon berättade det. Butikschefen hade i helgen varit utomlands och tyckt att det var jättemysigt. Sedan berättade hon var han hade varit och det var Dublin. Så nu får jag nog ta mig ett allvarligt snack med honom. Orsaken till att han var där var för att hans son har fått ett jobb där som "dataspelstestare". Han får betalt för att sitta och spela dataspel hela dagarna!
Tre minuter i elva så får jag ett mail från henne:
"Ämne: Dagens skratt
El Xxxxx har kilt på sig idag....detta är inget skämt...!!
Det är en snickarkilt...du måste bara se honom idag...jösses säger jag bara....:-)!! "
Det skulle jag också vilja se så jag svarade att jag hoppas att jag får äran att springa in i honom och så frågade jag om hon kanske kunde ta kort på honom. Så vi får se.
Årets bortförklaring
... *syntax error* ...
Sedan kläcker hon ur sig att hon börjar känna sig stressad. Hur fan kan hon göra det när jag och min kollega i princip gör allt jobb som vi får?
Strax efter klockan elva så började vi få fakturorna. Nu var vi bara två i växeln då den ena kollegan var på lunch. Så det var jag och bortförklaringskollegan kvar. Jag fick den första bunten med 30-35 fakturor och några minuter senare fick hon en bunt med ungefär lika mycket. Allt som allt var det kanske 200-250 fakuror.
Låt mig säga så här: De fakturorna hon fick strax efter var de enda som hon gjorde. När min vettigare kollega kom tillbaka så undrade hon om hon kunde hjälpa till. Hon fick en bunt kuverterade fakturor där skyddstrippen skulle tas bort från kuvertet och förseglas. Vi gjorde klart det sista. Jag hade ju vikt alla mina fakturor och höll på att lägga ner dem i kuverten när hon kom tillbaka. Vi gjorde klart det sista på en kvart.
Nu vill jag inte skryta på något sätt om hur duktig jag är. (Ok, kanske lite.) Men hennes sätt att jobba är inte effektivt på något sätt. Hon måste börja tänka om.
Idag var det nästan riktigt skönt att träna. Eller... Jo, på något sätt är det nog det när man väl har släpat sig iväg till gymmet. Sedan är det för mig extra trevligt med tanke på att jag har trevligt sällskap. Idag hade vi sällskap av en kille som jag har tränat med förr. Trevlig snubbe han med. Så vi var tre stycken idag som snackade ett tag. Han gick efter ungefär en kvart.
Idag tränade han benen (och det gjorde jag med) och jag såg att han, med skivstång, kan gå ner på huk med hälarna kvar i golvet längre än vad jag kan utan. Jag kommenterade det och han sa att alla kan det om man vill. Så nu har jag fått i läxa att lära mig det innan vi flyttar härifrån. Inte för att han kommer att komma ihåg det, men... Han gav mig tips på hur man gör det. Det är något som ingen har sagt till mig förut.
Tror att han hade lite övertro på min kapacitet vad gäller styrka. Han tränade bakre lårmusklerna och hade 95 kg på stången. Så sa han att jag kanske skulle testa ett marklyft. Jag sa ifrån direkt. Det visste jag att det inte skulle gå. Så testade han att göra ett marklyft själv och konstaterade att det kanske var lite för tungt för mig. Men jag orkade lyfta ena änden på stången i alla fall och där blev det ju hälften på ett ungefär, d.v.s. 47,5 kg. Så jag skulle nog klara av 50 kg i marklyft.
Jag skrev ner till dem om min kollegas bortförklaring och nämnde samtidigt att jag kan sålla bort en del av hennes snack genom att ha en hörlur i ena örat och lyssna på en bra radiostation över nätet. Han skickade en fråga tillbaka till mig: "106,7?" och jag svarade att det var den. Vi pratade lite om det där och han funderar över att göra samma sak.
Sedan kom vi in på hur det är i många andra länder och invandrare. Kan säga att vi tycker väldigt lika ifråga om de ämnena. Vet inte om jag ska skriva det här, men alla de som känner mig vet var jag står i dessa frågor. Det som är lite jobbigt tycker både han och jag är att man inte kan säga till en invandrare utan att bli kallad för rasist. Man kan säga att invandrarna gräver sin egen grop genom att bete sig på det sättet. Är man inte rasist innan så lär man bli det efter ett tag.
Sedan var det dags att gå och duscha för oss båda. Tråkigt nog i olika omklädningsrum.
Fick springa ner efter ett paket klockan tre. Det var tydligen lite småbråttom med det så det blev bara fem minuters småsnack med de tre som var där. Förutom de två ordinarie så var även den andra trevliga vakten där.
Efter varje träningspass så säger han att han tränar jättehårt till sin kollega. Jag sa då att det inte alls stämde. Idag tränade jag mer än vad han gjorde och det sa jag. Då sa han: "Ingen tränar lika hårt som jag." Visst så tar han nog tyngre vikter än vi andra, men det säger ju inget.
Sedan sa han något som säkert är jättebra för mig, men som jag inte tyckte lät så bra. "Jag ska göra upp ett träningsschema åt dig. Jag vill se dig svettas." (Jag har aldrig sett honom svettas.) Jag sa bara: "Gör det du..." eftersom jag vet hur dåligt minne han har. Han sa då: "Du ska börja med träningscykeln i en kvart." Då frågade jag på vilken nivå och hans svar blev: "12" Då frågade jag om han inte var riktigt klok och på det svarade han att man klarar av mer än man tror. Så det ska bli spännande att träna på fredag och se om han har kommit på något eller glömt det som allt annat.
Sedan sa jag att det nog var bäst att skynda sig upp med paketet då det tydligen var bråttom med det. Då sa Han att nästa gång så kunde jag skicka ner min kollega (som ingen förstår sig på) och då såg hon inte så road ut och den andra vakten frågade: "Vem är det? Är det hon med skorna?" och när han svarade: "Japp. Det är hon" så såg han mindre road ut. De har jättekul där nere åt vår kollega. De slipper ju jobba med henne.
Stirrigt
Idag har vi haft fullt upp med jobb fram till nu. Ett jobb som bestod av 725 A4 ark som ska falsas och kuverteras och på kuvertet ska det på en adressettikett. Kuverten är inte av den självhäftande typen, så vi får ha kuvertfuktare. Vi är tre i växeln nu och jag ljuger inte om jag säger att en av oss gjorde en sjättedel av allt och vi andra två fick göra resten. Vi två gjorde det på två timmar medan hon inte var klar när jag kom tillbaka från lunchen (d.v.s. två timmar efter det att vi var klara).
Men eftersom vi skulle få några hundra fakturor som skulle vikas och kuverteras så satt vår chef och hjälpte oss med det (när jag kom tillbaka från lunchen) så att det var klart när det andra jobbet kom. Vi pratade om den här personens ineffektivitet med henne och hon sa att hon är medveten om det och att hon har ögonen på henne.
Sedan får vi jobb nummer två klockan två och eftersom allt ska gå med dagens post så var det ju lite halvstressigt då posten går härifrån klockan tre. Den här personen i fråga får 25-30 fakturor och hon blir ändå inte klar innan någon av oss så min kollega som sitter bredvid tar några och viker och kuverterar.
När jobben sedan är klara så tackar ekonomichefen för ett snabbt och fint jobb och hon som har gjort minst är den som tar åt sig mest av det. Som om hon skulle ha dragit det tyngsta lasset själv. Vi två som stressat livet ur oss för att få det klart sa inte mycket alls. Min andra kollega här i växeln sa något som stämde jättebra: "Jag har aldrig sett henne stressa." Man kan ge henne ett jobb som måste var klart på en timme, men hon gör sakerna i sin takt och emellanåt går hon ifrån och torkar bord eller plockar in kontorsvaror. Så kan man inte jobba.
Jag följde med två av rökarna ut idag då jag kände att jag behövde frisk luft och få prata av mig lite. Jag märkte att jag inte är den enda som behövde det. Den ena av rökarna kände att hon hade samma problem med den här växelkollegan som vi andra har och hon har inte lika mycket med henne att göra som vi andra som sitter med henne hela dagarna. Den här kollegan sa att vår chef vid ett tillfälle sagt att: "Hon verkar inte ha alla hästar hemma."
Men lite glad är jag i alla fall. Jag har hittat min favoritradiostation på nätet. Så jag sitter med en hörlur i örat och kan koppla ifrån vissa störande moment lite i alla fall...
Nu när klockan var runt 15:30 så kom vår chef och frågade om vi var medvetna om att det här fakturajobbet kommer vi att få resten av veckan och kanske även början av nästa. Den här saktfärdiga kollegan säger då: "Ja, det vet vi. Men det är ju inte så mycket. Eller?" Jag säger då att det fyller en blå postlåda, samtidigt som jag och vår chef utbyter en talande blick.
Ny vecka igen då
Jaha, så var det måndag igen. Två dagar kan inte gå så fort. Det borde vara helt omöjligt.
Men i vilket fall som helst så hade jag en skön helg. God mat och dryck blev det. Jag fick visserligen stå till tjänst med att göra födelsedagstårtan i lördags, hjälpa till med att laga maten en dag och diska middagsdisken igår. Men det gör inte så mycket. Jag tycker att det är lite småtrevligt om jag ska vara ärlig.
Mycket alkohol blir det. Mer än när jag är ute på puben med kompisar. Jag brukar inte dricka starksprit när jag är ute, men det blir det när jag är på landet. Nubbe/-ar till maten. Gott, men livsfarligt.
Jag kunde ju inte hålla mig ifrån att berätta för mina föräldrar att jag fick skjuts i fredags. Mest är det min mamma som jag pratar med om det eftersom hon läser min blogg så hon har full koll på mig. Förmodligen mer koll nu än när jag bodde hemma hos dem. Det hon reflekterade över var något som inte ens jag hade tänkt på.
Han släppte av mig vid T-banestationen som ligger vid korsningen Götgatan/Ringvägen och jag fick jättenära till nedgången. Sedan åkte han vidare, ungefär 200-300 meter till Skattehuset där han skulle hämta upp sin fru. Så han gjorde ett extra stopp för att släppa av mig så att jag inte träffade hans fru. Eller rättare sagt: Så att hans fru inte träffade mig.
Om han nu inte skulle ha någon form av känslor för mig så skulle han inte ha tvekat att låta mig få åka med till Skatteskrapan och eventuellt träffa hans fru. Samtidigt som jag tycker att det är lite gulligt (då det "bevisar" att jag inte inbillar mig något), men samtidigt så har det ju inte hänt något mellan oss (och det kommer inte att göra det då det uppenbarligen är så att hans frus vågskål väger lite tyngre (med rätta) än vad min gör). Vi har knappt nuddat vid varandra. Vi bara pratar om allt och inget, samt tränar ihop. Något som vi ska göra även idag klockan halv ett...
Bläsch! Det var jobbigt att träna idag. Först och främst var det förmodligen för att det inte blev någon lunch idag. Men jag åt en banan innan träningen och en efter. Sedan är det måndag och man gör ju inte så mycket på helgen. Kroppen borde vara utvilad, men det märks inte. Så jag tog det ganska lugnt idag (vilket jag redan har blivit pikad för).
Jag lämnade tillbaka boken idag som jag fick låna av honom. När jag hade läst ut den så kände jag: "Nä. Men hallå... Så kan den ju inte sluta!" och så bläddrade jag genom de sista tio vita sidorna. Men det kunde den och då blev jag lite besviken. Jag ville inte att boken skulle ta slut. Det här berättade jag för honom och han höll med om det. Sedan sa han en sak som jag tänkte på själv när jag läste den: "Den här boken skulle jag vilja se som film." Frågan som uppstår då, som säkert är den svåraste att lösa, är: Vem ska spela Ignatius?
Sedan tipsade han om en författare: "Men du kanske redan har läst något av honom? Paasilinna." Och honom har jag läst en bok av: De hängda rävarnas skog. Så jag vet att han är bra. Han sa då att han har alla hans böcker. Han köpte den sista rätt nyligen.
Vi pratade om helgen och jag sa ju att jag har blivit bortskämd på landet. Han sa att de hade haft besök av svåger och svägerskan så de hade haft det trevligt.
När det var nyheterna så sa jag att det var lite otäckt med den där 16-åringen som dog. Han höll väl på sätt och vis med om det, men han kunde inte relatera riktigt till det. Visserligen har han barn i den åldern, men i det här fallet var det överklassbarn. Han drog vissa paralleller mellan dem och invandrargrabbarna. De hyser ingen som helst respekt för andra människor. Men han sa att det inte beror på att de har pengar, utan hur föräldrarna uppfostrar dem. Hans bror är ingift i en känd och förmögen släkt och hans barn är normala.
Han berättade att hans svärfar som är 85 år gammal är ute och springer sju kilometer varje dag. Han sa att om han inte gjorde det så skulle han förmodligen ligga på långvården vid det här laget. Motion är nyttigt och efter ungefär 50-55 års ålder så börjar skelettet kalkas ut och all motion du har hållt på med innan gör så att du bygger upp en "reserv".
Sedan undrade jag varför det alltid är jobbigt att träna på måndagar och då sa han: "Det har jag också alltid undrat över. Kroppen borde ju vara utvilad efter helgen." Så ingen av oss förstår varför det är jobbigare att träna på måndagar än andra dagar.
Sedan blev det en hel del småtjafs också. Det brukar det bli. Och idag så var det bara vi två igen. Den där andra snubben var inte där idag. Gick därifrån med låten Dr. Feelgood (Motley Crue) i huvudet. Sämre kan det vara.
Ont i armarna har jag nu. Inte så mycket, men det känns ändå att de har fått jobba lite. Istället för som i vanliga fall ta lite cykling och två maskiner så tog jag idag lite cykling och tre maskiner. Samtliga för armarna. Men det är nyttigt. Precis som att springa. Jag har i princip inte sprungit något alls sedan första ring. Då blev vi uttvingade på idrotten av en hurtig gympalärarinna. Så det är ungefär femton år sedan jag sprang och det kommer kroppen inte ihåg så om jag ska göra det så måste kroppen lära sig att ta emot stötarna som blir när man springer.
Ja, ja, JA!
Kvart i fyra igår så gick jag och hämtade ett paket och jag gick med växelmobilen för de tre regionerna i handen och mobiltelefonlistan i den andra. Man hann inte prata så mycket med dem innan det ringde igen. Jag kan säga att de två hade roligt åt mig. Jag hörde inte vad de sa, men jag fick förklarat av henne att de hade drivit med mig.
Men under den knappa kvarten jag var där nere så hade de tre samtal och jag hade någonstans mellan 10-15 stycken och ändå hade jag bara regionerna. Det är en ganska stor skillnad i antal samtal märker man vid ett sådant tillfälle.
Idag ska jag i alla fall åka upp till landet och ladda batterierna rejält inför nästa vecka. Det känns som att det kommer behövas. Den här veckan är vi i alla fall fyra i växeln, men nästa vecka kommer vi bara vara tre. Jag har en känsla av att det kommer bli tufft.
Sedan har vi nu fått ett nytt flyttdatum. Som det ser ut nu så kommer det att bli den 9-11 november. Jag mailade ner det till tjejen i Dagabs reception och hennes svar blev kort och koncist: "Men vad kul... :-)"
Det blev ingen träning idag. Han skrev svar på mitt morgonmail att han skulle sluta klockan ett idag. Så även jag hoppade över träningen idag. Sedan skulle det ha blivit krångligt att pussla ihop det så att jag kunde gå och träna. Eftersom jag hoppade över lunchen så gick jag från jobbet fem över ett och med mig hade jag några nya pennor då deras pennor var slut igen.
När jag kommer dit ner så sitter hon samt den trevliga vakten där. Jag lägger fram pennorna på disken och hon tar emot dem och tackar. Samtidigt så skämtar jag med vakten där och säger att han nu har fler pennor att bryta sönder. När jag stått där ett par minuter så kommer en annan vakt, som är civilklädd, fram. Han hade inte hunnit iväg och klockan var nu nästan kvart över ett.
Han hade mycket att säga till om att de skulle göra och verkade trivas ganska bra med att bossa dem lite. Sedan försvann han bak ett tag och då frågade jag den andra vakten hur länge han skulle jobba nu innan han och frun stack iväg till Thailand. Han sa att det var som längst november ut.
Sedan kom Han ut igen och började prata med dem igen om jobbet och när det var klart så frågar hon honom om han inte kan skjutsa mig en bit (och hon ser så där full i fan ut när hon tittar på mig). Han frågar vart jag skulle och jag svarade att jag skulle hem, så Vällingby skulle vara bra... (Ja, han förstod skämtet)
Han sa att han själv skulle in till Söder, Skatteskrapan och möta upp sin fru. Då sa jag att Skanstull eller Medborgarplatsen blev jättebra. Så sprang han in bakom någon minut och så kom han ut på min sida disken. De snackade skit någon minut och så önskade vi dem trevlig helg och gick.
Kan säga att bilen han har ser bra mycket nyare och fräschare ut på utsidan än vad den nog är. Den är nog "ganska" gammal har jag en känsla av (ungefär tio år skulle jag tippa på). Men jag såg på loggan på ratten att det är en Mitsubishi. En svart SUV-variant.
Så idag har jag fått skjuts till Skanstull. Tyvärr så tar inte den resan så lång tid som jag hade önskat att den skulle (cirka 20-25 minuter). Men lite är bättre än inget. Jag frågade hur det kom sig att han slutade så tidigt idag och han berättade att hans dotter (som nyss tillfrisknat från anorexia) går på beteendeterapi som ett led i behandlingen att bli av med sjukdomen för gott. Det här programmet är väldigt nytt och det är bara ungefär tio personer som fått en plats och behandlingen bekostas av Landstinget.
Under resan så pratar vi mer eller mindre konstant. Det blev mest om politik och om pengar. Två ämnen vi är ganska överens om.
Moderaterna gör sig nu impopulära då de måste rensa upp och ställa tillrätta det som sossarna ställt till med. Att de drar åt svångremmen lite och tvingar folk som kan jobba att jobba och inte vara arbetsskygga. Vi är även överens om att det inte är så smart av dem att sänka skatterna.
Det andra är om pengar. Att om man vinner en stor summa pengar så ska man egentligen hålla tyst om det då det inte finns många saker som kan göra människor inom en och samma familj så osams som pengar. Han berättade om det första paret som vann 12 miljoner på Bingolotto. Ett halvår efter vinsten hade de skilt sig och släkten var osams.
När vi kom över Skanstullsbron så frågade han var tunnelbanestationerna fanns. Jag pekade och sa att det fanns en rakt fram. Han såg först inte skylten, men när han gjode det så sa han att det var perfekt. Jag kunde inte få en kortare sträcka att gå. "Tyvärr" så fick vi stanna då vi fick rött ljus. Han sa att han inte var så hemma på den kolllektiva trafiken. Jag sa då att här gick den gröna linjen som går hem till mig. Då undrade han om det även var den linjen som gick till Farsta och Hagsätra och jag sa att det var det.
Så fick vi grönt och han svängde in på cykelbanan och stannade så att jag kunde gå av. Jag tackade (så jättemycket) för skjutsen och önskade honom en trevlig helg. När jag gått av så har jag svårt att sluta se så förbaskat glad ut. Jag kände att mungiporna hade en tendens till att vinklas uppåt. Tur att jag har en bok att läsa så att folk kunde tro att det var boken som fick mig att le. Men jag kan ärligt säga att det var inte mycket av det jag läste som jag snappade upp.
Så, nu är det snart dags att göra sig i ordning för att bli hämtad av pappsen och så åker vi och hämtar mammsen och så åker vi upp till landet. Det ska bli skönt att vara där. Speciellt efter den här jävla arbetsveckan som varit.
Ha' de'!
Gammal goding
Slutbesiktningen då..? Ja... Hur tror du att det gick. Inte alls. Det ska vara en ny slutbesiktning nästa fredag igen för det var långt ifrån klart. Alldeles för många fel. Hur de ska hinna återställa alla de felen till nästa fredag är en gåta då det är alldeles för mycket att göra. Vår chef försökte få byggledaren att ändra det datumet till ännu längre fram. Hon tror själv inte på flytt den 26-27 oktober. De flesta kollegor tror slutet av november. Jag hoppas det blir till årsskiftet. Eller varför inte ännu senare? Jag trivs ganska bra här av någon underlig anledning...
Det nya affärssystemet haltar lite. Det funkar väl hjälpligt, men de som använder det är inte vana vid programmet och allt tar längre tid. Vi testar verkligen våra kunders tålamod. Om vi har kvar några kunder när den här månaden är slut ska vi nog vara glada. Vi tror att det är någon från Papyrus håller på att ställa till det för oss... Nä, det gör vi egentligen inte, men de gynnas verkligen av allt strul vi har.
Klockan är nu 14:30 och växeln ligger fortfarande nere. Jippi. Men jag fick följa med tre grabbar att äta på greken i Handen. Jättebra tänkte jag. Vad jag inte visste var att två av dem skulle på kundbesök efteråt och den jag åkte med körde direkt till lagret på Rörvägen efter lunchen så jag kom tillbaka strax efter två.
Något jättespännande hände när vi var på väg till bilen när vi skulle till Handen. Vi går på parkeringen och när vi är cirka 30 meter från bilen så kommer det en mörkblå SAAB 93 emot oss i hög fart (minst 60 km/h) tutandes och sladdandes. Han jag åkte med slet mig åt sidan och han sa att jag var ungefär 20 cm från att hamna i de sälla jaktmarkerna. När bilen passerat oss så svänger han bara runt och gör enligt mitt sällskap en handbromsbromsning och håller på att åka in i ett stängsel. Sedan tar han och kör i den andra längan i samma hastighet.
När jag ändå var i provrummet så tog jag och plockade några tidningar som heter Camera Natura. Jättefina tidningar med fina naturfotografier i och eftersom jag vet att hans dotter är intresserad av fotografering så...
När vi kom tillbaka så slängde jag åt honom tidningarna med orden: "Jo du [namn]! Din dotter var intresserad av fotografering, va?" Han säger då: "Men där är du ju. De har ringt och varit oroliga och undrat var du var." Jag sa då: "Jaha, men vad trevligt. Men här är jag." Han sa då: "Vad bra" sedan sa han: "Ja, men hon är intresserad av fotografering" och så bläddrade han i en av tidningarna och så sa han: "Tack så mycket." Jag sa då: "Ni kan få sitta och bläddra i dem här ni med om ni vill" och så gick jag upp till mig.
En snäll kollega såg till att åka och köpa kanelbullar till oss alla här (som firman betalar). Så nu har jag i alla fall ätit en kanelbulle idag på kanelbullens dag. Ett försäljningsknep för att tjäna pengar, men så länge det inte drabbar min plånbok så bryr jag mig inte.
Halvvägs
Så var det onsdag igen då. Och det är efter lunchtid nu så halva veckan har gått nu. Nu är det bara nedförsbacke. Uppförsbacken är avklarad. Och tidig fredag har jag också. I morse så stod det tre stora skålar godis framställda på jobbet. Allt för att hålla personalen på bra humör den här veckan.
Den här helgen kommer jag tillbringa tillsammans med mina föräldrar på landstället, så det innebär en tidig måndag för mig. 03:35 närmare bestämt. Men det kan vara värt det. Det är skönt att komma dit upp och bara koppla av ibland.
Jag skickade ner en liten fråga till en viss herre fyra trappor ner. I ämnesraden skrev jag bara: "12:30?" sedan inget mer.
Tio minuter senare så får jag svaret:
"Ja ja ja, tjata inte morsan!"
Jag skickade svaret:
" *S* Jag har fått för mig att det är säkrast att göra det för annars glömmer du ju bort mig för Sanna Kallur och en räkmacka."
På det fick jag svaret:
"Ja, Kallur ja. Hon är en riktig räkmacka hon. Hörrudu, har dina kollegor inte sagt till dig att det finns massa paket här nere?
//Xxxx"
Skickade följande svar på det:
"*S* Ja, det kan jag tänka mig att du tycker att hon är.
Jo då, hörrudu. De har meddelat mig det. Massa paket och pirra behövs. Men jag tänkte ta och släpa upp det efter träningen då [min ena kollegas namn] meddelade det precis innan jag och hon gick på lunch och nu är de andra på lunch. Sedan ska jag visst träna 12:30 idag..."
Så det blir med andra ord träning idag.
Igår när vi stod där nere och pratade så kom vi in på det där med ålder. Han säger då till henne (som är ett knappt halvår äldre än mig) att hon ser ut som 25. Då tittade hon konstigt på honom och sa: "25?" Jag sa då att det är en ålder han säger att alla ser ut att vara. Att han även har sagt att jag ser ut att vara det. Då tittade han på mig och sa: "Men du ser ut att vara 25!" Hon trodde att jag var född 1978-79. Alla bara smickrar mig. De vågar egentligen inte säga att jag ser ut som 35. ;-)
Hon pikade däremot honom för att vara jättegammal (41) och han sa att han minsann var född 66 och därför tänker han bara på sex. Men som flera här på jobbet har sagt när jag har sagt att han är 41: "Är han? Han ser ju ut som 36-37" och det gör han.
Sedan läste hon en rubrik på Aftonbladet: "9 sätt att få mannen bättre i sängen" Hans spontana - och säkert väldigt ärliga - svar blev: "Byt fru!" Visserligen är ju det inte den enda lösningen och i alla fall är den lösningen inte ens aktuell ifall de fortfarande älskar varandra. Men hon och jag bara tittade på honom när han sa det. Vi kommenterade det inte ens för vi visste inte vad vi skulle svara.
När vi tränade idag så fick vi sällskap av samma person ett tag som i måndags och då blir det inte så mycket snack oss emellan, men det blev mer än i måndags. Men det blir på en annan nivå än det blir när det bara är han och jag. Det blir lite mer formellt. Jag tror även att den snubben försökte få lite kontakt med Honom då han frågade lite om vikter på fästen och skivstång.
Fick reda på att han har musikaliska barn. Visste sedan tidigare att hans son spelar gitarr. Nu vet jag att hans son är så bra på gitarr att han har fått hålla lektioner. Hans dotter har nyss slutat spela tvärflöjt och hon var tydligen också väldigt duktig.
Det sista som han berättade var att han igår sa till en svart kille (han använde ett annat ord) som hade gått in med skitiga skor och lämnat svarta skoavtryck på ett nystädat golv. Killen, som är en inhyrd lagerarbetare, fräste ifrån och sa: "Du är inte min chef" och Han sa inte till på något oartig sätt. Så då gick Han till personalavdelningen och sa till om den attityden, men han visste ju inte namnet på den killen. På personalavdelningen sa de då att han skulle titta i listan när personen skrev ut sig.
När den här killen gick så skrev han inte ut sig. Han sa då till att han skulle göra det och då blev han förbannad igen och sa (igen): "Du är inte min chef!" Då gjorde Han så att han tog med den killen till personalavdelningen och såg till att han fick veta hur man beter sig på Dagab.
Sedan berättade han att den killen som är ansvarig för elen här på Dagab hade sagt till en lagerarbetare nere på lagret (av arabiskt ursprung) och det slutade med att elkillen fick en rak höger av personen. Men den killen jobbar kvar.
När jag fick höra det här så blev jag som en fågelholk. Om jag hade varit inhyrd så hade jag inte betett mig på det sättet. De här inhyrda killarna sitter väldigt löst till. Om de missköter sig får de ju gå på dagen. Så den där svarta killen har tur att Han inte pratar illa om honom för då skulle han åka på dagen. Han sa även att en stor del av de som är inhyrda har suttit inne. Trevligt att veta.
Fick springa två omgångar för att det var så mycket paket att hämta med pirran. Men den andra omgången så hamnade jag i en diskussion med honom om religion. Han hävdade att det är tack vare kristendomen vi har det samhället vi har idag. Annars skulle vi vara som muslimerna idag om vi hade behållt vår asatro. Jag håller inte med om det för det finns ju inte något annat som har ställt till med så mycket elände som religion som instution. Sedan sa jag att han inte kunde veta att det är kristendomen som gjort det. Att vi lika gärna kunde vara lika civiliserade med vår asatro. Han sa att det hade jag rätt i, men han vidhöll sin ståndpunkt.
Så kom elkillen in genom dörrarna och jag frågade honom om vad han ansåg och han sa något som jag inte kom på i diskussionens hetta: "Alla kristna högtider är snodda från asatron och omstöpta för att passa den tron." Jag tackade då den killen, men han ansåg sig inte besegrad för det. Vi kom överens om att vi inte är överens.
Massage
Jag var nere och hämtade en massa paket idag. Han var på mig igen om att träna varje dag. Jag sa då att jag inte kan göra det. Det skulle inte vara några protester från mina kollegor, det är bara det att jag känner att jag inte kan göra det. Då kom vi in på att det är typiskt svenskt. Vi är måttfulla. Typiskt "lagom". (Sedan är det ju bara i Sverige som det ordet finns.) Att vi egentligen är det enda riktigt civiliserade landet, med de andra nordiska länderna i vårt bakvatten. Jag nämnde då Tyskland och då kom han in på att de bara utplånar folk. Jag sa då att det var över 50 år sedan, men han tyckte inte att det spelade någon roll.
När vi tre pratar så blir det om allt och inget och tiden bara springer iväg. Idag blev jag (precis som igår) bjuden på en kokostopp och sedan sa han att jag måste ta en chokladtopp också. Fan att man ska bli itvingad sötsaker... ;-)
Idag så ringde jag ner och meddelade att vi ville ändra bokningen för vårt månadsmöte igen. Och när jag kom ner så höll han på att försöka fixa det, men det lyckades inte så han ringde efter hjälp. Den hjälpen kom efter tjugo minuter men det lyckades ändå inte så då sa han (på skoj) till mig: "Nu är ni inbokade hela jävla månaden."
Igår sa han till mig när vi tränade att han får se hur det går med löpningen nu i framtiden. Han har ju ingen motivation längre. Inget lopp som han måste träna inför. Han måste nämligen ha det då han tycker att det är så urtråkigt att springa och sedan sa han att han inte har ett bra löpsteg samt helt fel kroppsbyggnad.
Den här veckan så har vi ju massösen här och tre av oss fyra här i växeln hade skrivit upp oss på tider till idag. Vår chef kom på eftermiddagen fram till oss och berättade att det hade varit klagomål på att vi stod på listan. Massagen var ju till för de som är inblandade i det nya systemet. Hon sa då att hon hade sagt till den/dem som klagade att nog för att vi inte använder systemet så är vi om några inblandade i det här då vi får uppehålla ibland lite otrevliga kunde samt leta som idioter efter en som är ledig och kan ta en order. Så om vi får höra något tjafs från någon så ska vi hänvisa till vår chef.
Men man blir inte förvånad när sådana saker inträffar. Vi ska bara finnas och vara alla till lags men inte kunna få säga till om vi tycker något är fel. Om vi gör det så får vi bara mothugg på en gång och en vacker dag så vet jag att vi alla fyra här kommer att säga ifrån. Sedan förväntas vi bara vara till tjänst och hjälpa till med allt. Det är något vi har sagt att vi kan i mån av tid.
Nio gånger av tio så går det hyfsat snabbt och de får jobbet i god tid, men den gången som det inte funkar då vi har fått en del saker som har varit mer högprioriterade så får vi minsann höra hur odugliga vi är. Det är främst en avdelning som är duktiga på att klaga. De har klagat på så många saker att det inte är många som tar det på allvar längre.
Imorgon är det slutbesiktning (igen!) av nybygget. Vi får se vad som sägs. Men jag hoppas (säkert förgäves) att det blir lite mer försenat. Nog för att jag tycker att det ska bli kul att komma tillbaka dit bort, speciellt rent resemässigt. Och jag vet att vi förr eller senare måste flytta härifrån, men... Jag kommer att sakna de två här nere jättemycket. Jag vill ha med mig dem till oss. Jag har fått bra kontakt här med fler andra, men jag kommer inte att sakna dem. Jag borde nog köpa något som gör att de kommer ihåg mig. Något som inte försvinner. Någon liten prydnadssak. Men jag vet inte vad.
Ny dag, nya tag
Så var det måndag och ordersystembytet är nu genomfört. Nu får vi se vad som händer, om det händer något. När jag kom i morse så fick jag sällskap med en av innesäljartjejerna och när jag kommer in genom vår dörr så möts hon och jag av ett: "Good morning, girls!" Det är en av de engelsmännen som ska hjälpa till med systemet och mågot skiter sig eller om någon har frågor. Sedan så lyser det överallt och det är massor med människor. Jag trodde att jag hade gått fel ett tag. Jättetrevligt att mötas av sådana saker på morgonen.
Igår var det ju rugby. Och som väntat så åkte Irland på stryk av Argentina. Så nu har de åkt ur VM. Inte speciellt oväntat då laget har spelat urdåligt de här fyra matcherna. Jag förstår egentligen inte varför då det i princip var det här laget som nästan vann över Frankrike för inte så länge sedan.
Det var lite roligt med matchen dock, fast det roliga skedde inte på tv:n utan två meter ifrån mig. Det var en snubbe som verkligen levde sig in i matchen och skällde ut domaren med ett ganska grovt språk (på engelska). Efter matchen så bad han oss om ursäkt för sitt språk, men ingen av oss brydde sig. Vi tyckte bara att det var kul. Jag hörde inte så mycket vad han pratade med med mina kompisar. Det enda jag uppfattade var att hon som stod närmast mig sa: "She is" och jag fattade ingenting så jag frågade.
Det visade sig att han hade spelat för Munster och de hade då sagt att jag håller på det laget. De två jag var med håller båda på Leinster och delvis gör väl även jag det, så länge de inte spelar mot Munster. Fast om de vinner en match mot Munster så blir jag inte jättebesviken.
Det var vi tre tjejer som alltid brukar gå och titta på matcherna och en av dem berättade att igår var hon, på eftermiddagen, ute med en som var på besök från Umeå och hans kompis. Och när hon nämnde den kompisens namn så tittade hon extra och lite menande på mig, för han hette samma sak som en viss väktare... Men det känns som att namnet var det enda som de hade gemensamt. Tack och lov.
Kollade upp hur det gick för väktaren på Lidingöloppet. Han sprang bättre än förra året. Men förra året så drabbades han av skoskav och gick en bit. Fast i år så var ju vädret en faktor som nog gjorde att det gick sämre än det skulle gjort annars. Regn och blåst är ju inte idealväder för löpare har jag hört. Förra året sprang han i alla fall de tre milen på 3:35,17 och slutade på en 6 144:e plats. I år så sprang han på 3:13,35 och slutade på en 5 551:e plats.
Var nere och hämtade två paket och jag frågade honom hur han tyckte att det gick och han tyckte inte att det gick något vidare. Han hade som målsättning att springa under tre timmar, men så blev det inte. Men det går ju ett lopp även nästa år. Fast jag tycker inte att plats 5 551 av de drygt 26 000 som ställde upp är dåligt.
Han berättade att han hade sett rugby på Eurosport. England mot något lag (det var Tonga) och han kände att det inte var hans sport. Det var för många "ormgropar" (som han uttryckte det) för hans smak. Han föredrar då amerikansk fotboll. Men jag tror att det är så att man föredrar en sport som man förstår sig på, åtminstone hjälpligt, framför en ny sport. I början fattade jag ingenting, men jag hade ju fördelen att vara tjej, så jag hade ju lite andra saker att titta på... ;-)
När jag ändå var där nere så frågade jag om det var halv ett som gällde och han frågade då henne. Hon sa att det var ok och då sa han att det gick bra. Jag frågade då henne om det är hon som bestämmer tider och hon sa att det inte var det. Hon brukar låta honom bestämma på jobbet eftersom han inte får göra det hemma och så flinade hon. Han sa då (flinandes) att han visst bestämde genom att använda hjärnan, men vi trodde inte på honom.
När jag kommer upp i korridoren och nästan är framme vid trapphus tre där jag ska upp så ser jag en gråsparv uppflygandes och sedan flygandes mot restaurangen. Jag tar då och ringer ner till dem där nere och det är han som svarar. När jag säger att det är jag så blir hans reaktion: "Nä men, hej!" Sedan säger jag vad jag ville och han frågade: "Inomhus?" och jag sa att det var inomhus. Han skrattade lite förvånat och sa att han skulle kontakta fastighet om det.
Sedan kan jag säga att det vid sådana här tillfällen (det nya systeminförandet) märks väldigt tydligt vilka som kan hantera stress och vilka som inte kan det. Det är kul att se sådana saker. Mindre kul är det att mer eller mindre få en utskällning för något man inte har gjort och inte visste något om. Vid sådana tillfällen så blir jag till en viss del irriterad på personen och totalvägrar att ta åt mig eller hjälpa till så snabbt som personen i fråga vill. Om man vill att jag ska fixa något så ska man tilltala mig vänligt och inte beordra mig. Det verkar vår vd ha fattat, för han ber om att få hjälp, trots att han om någon är i position att kunna beordra.
Gick ner halv ett som var sagt och fick vara "ensam" fram till tio i ett. Jag började då tänka i banorna "Strike three", men så blev det inte. Han kom tio i ett och i ärlighetens namn så hade jag bara tränat i tio minuter. Det tar ju tid att byta om. Han hade en godtagbar ursäkt också. Han är ju ansvarig för receptionen så det ligger på honom att få fram ombyte till nattvakten. Och när jah böjde sig ner för att ta upp en vikt så blev det en glipa mellan träningsbyxor och tröja och jag såg att han hade orange kalsonger på sig. Det såg även ut att vara av boxershortsmodell.
Det blev inte att vi pratade så mycket i början då det var en annan snubbe där och tränade. Men så fort han hade gått så blev det annat ljud i skällan. Det började med att han bytte radiokanal. Från Bandit till Rockklassiker och det som spelades var: U2 - In the Name of Love. Sedan blev det lite Nirvana och jag frågade om det var ett tecken på att man var gammal om man föredrar den radiokanalen framför Bandit. Han sa att det var det.
När jag höll på med en maskin som tränar bakre lårmusklerna så gör jag först ett antal repetitioner. Det blir åtta, nio stycken tills jag inte kan röra benen och då ligger jag kvar på mage och vilar lite. När jag hade gjort den tredje repetitionsomgången och låg och vilade lite så säger han: "Du, det är ingen vilobänk det där." Då häver jag mig upp, blänger på honom och säger: "Du. Tänk på att jag nu vet att du är kittlig!" Han ställer sig då direkt i försvarsposition med knutna nävar framför sig.
Efter jag har gjort den sista omgången så tar jag och hämtar en pappershandduk och torkade av bänken. Det blir ju lite fet- och svettfläckar eftersom man ligger med panna och näsa ner i bänken. När jag har gjort det så tar jag och går fram och ställer mig en meter ifrån honom där han sitter på en bänk och tar igen sig lite. Så snackar vi lite och precis innan jag går till duschen så säger jag till honom: "Du, det är ingen vilobänk det där." Då tittar han på mig och så säger han: "Men det är ju du som hindrar mig" och så skrattar han. Då sa jag till honom: "Men då är det väl tur för dig att jag går och duschar då så att du kan träna klart." och det tyckte han.
När jag kommer upp får jag två samtal att ringa. Ett till lagerchefen och ett för att ändra konferensrumsbokningen. Jag hämtar först lite vatten och en bullbit då min lunch bestod av bara en banan. Sedan ringer jag lagerchefen och efter det så ringer jag receptionen. Till skillnad från när hon svarar så får jag nu höra: "Välkommen till Dagab" och tackar så mycket för det och så berättar jag vad jag vill, samtidigt så ringer hans mobil, så han blir lite splittrad. Men jag konstaterade att han inte kan ha tränat så mycket efter att jag gick trots att han var tio minuter sen.
När han har ändrat bokningen så frågar jag om de vill ha en bullbit var och han säger ja tack. Så jag går ner med två bitar och när jag kommer ner så ser han förvånad ut över att jag kommer ner och då sa jag att jag hade frågat och han hade sagt ja. Han sa då att han just då höll på med så många saker så jag hade kunnat fråga honom om vad som helst och han hade sagt ja till det. Då tyckte både hon och jag att det var synd att jag bara frågade om de ville ha en bullbit var. Då sa han att han menade inom rimliga gränser.
När jag står där så kommer det ett besök till oss som har varit hos oss så många gånger så han är väl känd hos oss. Jag berättar att jag var nere och mutade väktarna lite. Då sa han (besökaren): "Så att de släpper in dig?" Jag tänkte då säga att jag har kort, men kom på att Han kan spärra det så jag svarade. "Ja, precis. Han där (pekandes på Honom) har ju makten att spärra mitt kort, så..." Besökaren bara skrattar och Han säger: "Men det vet du väl att jag inte skulle göra?" Och det här säger han allvarligt, utan någon skämtsam blick. Det kan ha varit för att han ville visa upp en seriös fasad för besökaren, men det tvivlar jag på. Sedan tar jag och eskorterar besökaren upp.
När jag går upp med besökaren så säger han att de som sitter i receptionen är jättetrevliga och jag inflikar att han som satt där nu när han kom är min träningspartner. Hans reaktion blev då ett menande: "Jaså du..." Men det är första gången han kommer som jag står där nere sa han och då sa jag att det var underligt så ofta som jag är där nere. Han såg att vi hade en bra kontakt och sa att vi borde försöka få med dem båda när vi flyttar tillbaka. Jag sa då att jag har lovat de båda att kontakta dem och att jag hoppades att några skulle sluta nu, på en gång. Då skrattade han bara åt mig.
Vår massös (inte att blanda ihop med osteopaten) gick runt och frågade om det var några som ville vara med i en gruppavslappningsövning. Jag tänkte att: "Varför inte? Kan vara kul att se vad det är." Så jag frågar mina kollegor om det är ok och det var det. En kvart senare kommer jag ut, alldeles vimmelkantig, men skönt avslappnad. Helt underbart. Sedan kommer jag nog att ta ett par massagebehandlingar den här veckan. Det kommer inte att kosta ett öre då företaget står för alla behandlingar den här veckan.