Rosa
Idag är det lördag och den här helgen har jag ingenting planerat och det känns ganska bra. Tyckte att det var ett så pass underbart fint väder så att jag tog mig en promenad hem till mina föräldrar för att hämta ett par skor som min mamma har köpt åt mig. Ett par rosa. Jag är väl egentligen inte en rosa person, men jag ville ha en annan färg på skorna än det vanliga trista utbudet som annars finns. Och de är riktigt snygga. Mina föräldrar är inte hemma på helgerna, de är på landet så det var ju ingen där när jag kom dit. Men det låg en hel del post innanför dörren när jag öppnade den så jag tog och lade den på köksbordet och sedan vattnade jag blommorna då de såg ganska så hängiga ut och sedan så öppnade jag två vädringsfönster lite på glänt. Sedan tog jag och gick hem.
När jag gick dit så upptäckte jag att de håller på att bygga en massa nya hus där jag annars brukar gena när jag går dit. Tycker att det var lite taskigt gjort av dem, så idag tog det lite längre tid än de normala 20 minuterna som det tar att gå den sträckan. Och så var det tydligen någon löpartävling här ute idag.
När jag kom hem så tog jag upp skorna ur påsen och provade dem och de sitter bra, men det spelar ingen roll hur bra ett par skor sitter på mig, om det är klack på dem eller inte, jag får alltid skavsår i början av sommaren. I påsen så låg det ocks ett utklipp från lokaltidningen. Det var på en före detta klasskompis till mig som hade fått ett till barn. Jag tänkte på skoj kolla upp var hon bodde och det var inte så svårt (hon bor i Vällingby). Sedan upptäckte jag att pappan till hennes två barn inte står skriven på den adressen. Så frågan är om de ens bor ihop. Jag hittade en man med det namnet som han har på en adress i Sollentuna. För övrigt den enda i hela Stockholmsområdet med det namnet. Men fy fasiken vad hon ser gammal ut på kortet. Hon ser bra mycket äldre ut än 32 år.
Igår så hade den jäveln slutat tidigare, så det blev ingen trevlig helg från mig till honom. Vet inte när han gick, men det måste ha varit någongång mellan 13:10 och 15:15 då jag pratade i telefon med honom 13:10 och jag var nere och hämtade ett paket 15:15. Tycker att det är taskigt att göra sådana saker utan att meddela mig det... Ja, ja. Jag vet. Han har ingen som helst skyldighet att göra det.
Jag tog och åkte upp till Vällingby igår och handlade lite saker på Hemköp där. Det var ganska tomt i vissa förråd och jag valde den affären för att de säljer den underbara Ben & Jerry glassen där. Kan inte motstå den och på Hemköp är den billigare än i andra affärer. ICA tar 46 kronor för den och Coop tar samma (tror jag) medan Hemköp tar 42:-. Sedan valde jag Hemköp för jag vet att Dagab levererar dit...
Idag blev jag lite paff. Jag skulle ladda ner en skiva med Snow Patrol till min telefon men den totalvägrade att han något att göra med den .wma-filen att göra. Lite konstig med tanke på att den tar vissa andra. Men då tänkte jag att jag tar och hittar ett program som kan konvertera filerna till .mp3 istället. Hittade ett bra program till det, men filerna gick inte att konvertera. Då läser jag på forumet på sidan där jag hittade länken till programmet att: "Men det fungerar bara om du inte har betalat för låten. Det är olagligt att konvertera låtar man har köpt."
Då kan det ju inte finnas några filer som man får konvertera. Skivbolagen skjuter sig själva i båda fötterna på det här sättet. Själv tycker jag att filer man har köpt borde man få konvertera till vilket filformat som helst. Så eftersom man inte får konvertera filer man har köpt så kan man ju lika gärna ladda ner filerna i mp3-format på en gång. Visst, det är olagligt, men vad ska man göra då? Så trots att jag har skivan så laddade jag ner den så att jag kunde få in den i telefonen. Som jag för övrigt fortfarande avgudar.
Och imorgon ska jag inte tro ett dugg på vad som sägs på tv eller på radion eller vad som står i tidningarna. På det sättet vet jag då att jag inte kommer att bli lurad på något sätt.
När jag gick dit så upptäckte jag att de håller på att bygga en massa nya hus där jag annars brukar gena när jag går dit. Tycker att det var lite taskigt gjort av dem, så idag tog det lite längre tid än de normala 20 minuterna som det tar att gå den sträckan. Och så var det tydligen någon löpartävling här ute idag.
När jag kom hem så tog jag upp skorna ur påsen och provade dem och de sitter bra, men det spelar ingen roll hur bra ett par skor sitter på mig, om det är klack på dem eller inte, jag får alltid skavsår i början av sommaren. I påsen så låg det ocks ett utklipp från lokaltidningen. Det var på en före detta klasskompis till mig som hade fått ett till barn. Jag tänkte på skoj kolla upp var hon bodde och det var inte så svårt (hon bor i Vällingby). Sedan upptäckte jag att pappan till hennes två barn inte står skriven på den adressen. Så frågan är om de ens bor ihop. Jag hittade en man med det namnet som han har på en adress i Sollentuna. För övrigt den enda i hela Stockholmsområdet med det namnet. Men fy fasiken vad hon ser gammal ut på kortet. Hon ser bra mycket äldre ut än 32 år.
Igår så hade den jäveln slutat tidigare, så det blev ingen trevlig helg från mig till honom. Vet inte när han gick, men det måste ha varit någongång mellan 13:10 och 15:15 då jag pratade i telefon med honom 13:10 och jag var nere och hämtade ett paket 15:15. Tycker att det är taskigt att göra sådana saker utan att meddela mig det... Ja, ja. Jag vet. Han har ingen som helst skyldighet att göra det.
Jag tog och åkte upp till Vällingby igår och handlade lite saker på Hemköp där. Det var ganska tomt i vissa förråd och jag valde den affären för att de säljer den underbara Ben & Jerry glassen där. Kan inte motstå den och på Hemköp är den billigare än i andra affärer. ICA tar 46 kronor för den och Coop tar samma (tror jag) medan Hemköp tar 42:-. Sedan valde jag Hemköp för jag vet att Dagab levererar dit...
Idag blev jag lite paff. Jag skulle ladda ner en skiva med Snow Patrol till min telefon men den totalvägrade att han något att göra med den .wma-filen att göra. Lite konstig med tanke på att den tar vissa andra. Men då tänkte jag att jag tar och hittar ett program som kan konvertera filerna till .mp3 istället. Hittade ett bra program till det, men filerna gick inte att konvertera. Då läser jag på forumet på sidan där jag hittade länken till programmet att: "Men det fungerar bara om du inte har betalat för låten. Det är olagligt att konvertera låtar man har köpt."
Då kan det ju inte finnas några filer som man får konvertera. Skivbolagen skjuter sig själva i båda fötterna på det här sättet. Själv tycker jag att filer man har köpt borde man få konvertera till vilket filformat som helst. Så eftersom man inte får konvertera filer man har köpt så kan man ju lika gärna ladda ner filerna i mp3-format på en gång. Visst, det är olagligt, men vad ska man göra då? Så trots att jag har skivan så laddade jag ner den så att jag kunde få in den i telefonen. Som jag för övrigt fortfarande avgudar.
Och imorgon ska jag inte tro ett dugg på vad som sägs på tv eller på radion eller vad som står i tidningarna. På det sättet vet jag då att jag inte kommer att bli lurad på något sätt.
Soligt
Ytterligare en fin och solig dag. Det är nästan så att man har glömt bort hur det känns med regn vilket inte gör mig så fruktansvärt mycket.
Börjar tröttna på vår dörr här uppe nu. Något har hänt med den och reparatören här på Dagab kunde inte fixa till den så han har ringt efter en låssmed. Hoppas att den personen kommer snart, för annars är jag rädd för att handtaget kommer att gå sönder då man måste ta i och rycka till rejält för att få upp den.
10:34 så ringde Han upp och hamnade på mitt bord.
Jag: "God dag."
Han: "God morgon."
J: "Ja, kanske det."
H: "God förmiddag då."
J: "God natt kanske vi ska säga på en gång."
H: "Hur är det med dig idag då?"
J: "Jo, det är väl bara bra. Själv då?"
H: "Jag känner mig lite seg."
J: "Aj då. Hur kommer det sig?"
H: "Jag sov dåligt i natt."
J: "Det var ju inte bra."
H: "Nä, men jag får ta igen det i helgen."
J: "Ja, det får du göra."
H: "Du det har kommit ett paket här nere till [Min närmsta chefs namn], men det kanske inte är så bråttom."
J: "Nä, det är det förmodligen inte. Är det stort, litet eller mittemellan?"
H: "Jag ska se här... Det är från något telefoni..."
J: "Aha, Totaltelefoni. Då är det knappast så stort."
H: "Nä, det är det inte."
J: "Men då kommer vi upp... nä, ner och hämtar det. Du är nog inte den enda som känner dig lite vimsig idag."
H: "Nä, tydligen inte. Men vad bra."
J: "Ja, det är det. Hej."
H: "Hej."
När klockan var 10:38 så gick jag ner för att hämta paketet och när jag nästan har hunnit fram till disken så kommer det in en äldre man och jag lät honom gå före då han borde prioriteras som besökare. Hon tar hand om honom och Han sitter i telefon. Mannen säger: "Ja, jag skulle träffa [en kollegas namn] på Map" och då ber hon honom att skriva in sig och så får jag paketet och jag säger att jag kan ta med mig honom upp. Så då går jag och tar och lånar telefonen de har på disken stående framför Honom och ringer upp kollegan och säger att jag står nere i receptionen och att jag tar med mig hennes besök upp. Hon i receptionen säger då: "Det där är service" och på det svarar jag: "Ja, det är visst det." Så det blev inte så mycket prat alls där nere idag, men jag fick en liten glimt av honom i alla fall och han såg verkligen inte pigg ut. Det är inte utan att jag känner att jag bara vill leda honom till en säng, lägga honom i den och sedan sitta bredvid eller ha hans huvud i mitt knä och stryka honom över håret tills han somnar.
Så har jag varit och tränat idag igen och det som grämer mig är att om jag gått från min plats en minut tidigare hade jag sprungit in i en viss person när han gick in till restaurangen för att köpa med sig lunch. Enchiladas. Men när klockan är 13:10 så ringer det från Hans nummer och det hamnar på mitt bord. Så jag svarar:
"Heeej"
Han: "Heeej"
J: "Var det gott med enchiladas till lunch idag?"
H: *tyst i en sekund* "Ja, det var det. Men hur vet du att jag åt det?" (och här låter han glatt överraskad över att jag visste det)
J: "Tja, dels för att du sa redan i måndags att du skulle äta det och dels för att jag såg ryggen på dig när du gick in i restaurangen."
H: "Jaha. (fortfarande låter han glad över att jag visste det) Men du... [Namn] är på väg upp för att plocka med sig headseten."
J: "Ja, men då tar jag och håller koll efter honom då."
H: "Men vad bra. Hej."
J: "Hej."
Börjar tröttna på vår dörr här uppe nu. Något har hänt med den och reparatören här på Dagab kunde inte fixa till den så han har ringt efter en låssmed. Hoppas att den personen kommer snart, för annars är jag rädd för att handtaget kommer att gå sönder då man måste ta i och rycka till rejält för att få upp den.
10:34 så ringde Han upp och hamnade på mitt bord.
Jag: "God dag."
Han: "God morgon."
J: "Ja, kanske det."
H: "God förmiddag då."
J: "God natt kanske vi ska säga på en gång."
H: "Hur är det med dig idag då?"
J: "Jo, det är väl bara bra. Själv då?"
H: "Jag känner mig lite seg."
J: "Aj då. Hur kommer det sig?"
H: "Jag sov dåligt i natt."
J: "Det var ju inte bra."
H: "Nä, men jag får ta igen det i helgen."
J: "Ja, det får du göra."
H: "Du det har kommit ett paket här nere till [Min närmsta chefs namn], men det kanske inte är så bråttom."
J: "Nä, det är det förmodligen inte. Är det stort, litet eller mittemellan?"
H: "Jag ska se här... Det är från något telefoni..."
J: "Aha, Totaltelefoni. Då är det knappast så stort."
H: "Nä, det är det inte."
J: "Men då kommer vi upp... nä, ner och hämtar det. Du är nog inte den enda som känner dig lite vimsig idag."
H: "Nä, tydligen inte. Men vad bra."
J: "Ja, det är det. Hej."
H: "Hej."
När klockan var 10:38 så gick jag ner för att hämta paketet och när jag nästan har hunnit fram till disken så kommer det in en äldre man och jag lät honom gå före då han borde prioriteras som besökare. Hon tar hand om honom och Han sitter i telefon. Mannen säger: "Ja, jag skulle träffa [en kollegas namn] på Map" och då ber hon honom att skriva in sig och så får jag paketet och jag säger att jag kan ta med mig honom upp. Så då går jag och tar och lånar telefonen de har på disken stående framför Honom och ringer upp kollegan och säger att jag står nere i receptionen och att jag tar med mig hennes besök upp. Hon i receptionen säger då: "Det där är service" och på det svarar jag: "Ja, det är visst det." Så det blev inte så mycket prat alls där nere idag, men jag fick en liten glimt av honom i alla fall och han såg verkligen inte pigg ut. Det är inte utan att jag känner att jag bara vill leda honom till en säng, lägga honom i den och sedan sitta bredvid eller ha hans huvud i mitt knä och stryka honom över håret tills han somnar.
Så har jag varit och tränat idag igen och det som grämer mig är att om jag gått från min plats en minut tidigare hade jag sprungit in i en viss person när han gick in till restaurangen för att köpa med sig lunch. Enchiladas. Men när klockan är 13:10 så ringer det från Hans nummer och det hamnar på mitt bord. Så jag svarar:
"Heeej"
Han: "Heeej"
J: "Var det gott med enchiladas till lunch idag?"
H: *tyst i en sekund* "Ja, det var det. Men hur vet du att jag åt det?" (och här låter han glatt överraskad över att jag visste det)
J: "Tja, dels för att du sa redan i måndags att du skulle äta det och dels för att jag såg ryggen på dig när du gick in i restaurangen."
H: "Jaha. (fortfarande låter han glad över att jag visste det) Men du... [Namn] är på väg upp för att plocka med sig headseten."
J: "Ja, men då tar jag och håller koll efter honom då."
H: "Men vad bra. Hej."
J: "Hej."
YMCA
Ytterligare en solig och varm dag. Det är inte helt fel.
Igår när jag gick från jobbet satt den där urflippade vakten på plats och jag hörde Honom från bakom kulisserna. Så jag stannade några minuter och snackade. Började med vakten som satt där och frågade om de hade lyssnat på skivan än, men det hade de inte då de inte hade någon cd-spelare, men de skulle få en i april. Då tittade jag lite misstroende på honom så då sa han att jag skulle fråga Honom och i samma veva kom han ut och sa: "Va?". Så då frågade han Honom det och då sa Han att Han har sett till att de ska få dit en. Då frågade jag om jag skulle bränna fler skivor till dem och då sa Han: "Ja. Lite Village People." och jag fortsatte den meningen: "Och kanske lite Pet Shop Boys?" och båda nickade gillande och skrattade. Då frågade jag om de tyckte att det var så bra för deras image. För alla vet ju att män som sitter i en reception inte är normala. Och då förstod Han inte alls vad jag menade.
När jag kom hem igår så gjorde jag så att jag laddade ner Best Of-plattor från de två grupperna och så brände jag två plattor och när jag kom till jobbet idag så gjorde jag två omslag till dem.
09:35 gick jag ner för att hämta ett paket och då tog jag med mig de två plattorna, plus en Snow Patrol-mix, Mundy-mix och U2:s The Joshua Tree och Achtung Baby. När jag kommer ner så sitter han på vaktplatsen och pratar i telefon och tjejen har sällskap av en lite äldre dam. Så jag stannar där och snackar med henne och överlämnar först de två "skoj"-plattorna" till henne så att hon kan överräcka dem till honom. Efter några minuter så får vi (vi= han och jag) ögonkontakt och vinkar till varandra och då passar hon på att ge honom de två plattorna. Han tar emot dem och så tittar han på dem och grimarserar.
Han pratar i telefon i ungefär tjugo minuter så jag pratar med tjejen där, vilket jag inte har några problem med. Hon är jättetrevlig. När han lägger på tar han upp plattorna och frågar: "Vad är det här för skit?" och så ler han. Då sa jag: "Om man ber om någonting från mig så får man det."
Så tar han och ringer ett samtal så jag fortsätter att prata med tjejen där framme och han går till köket och kommer ut med en halv kall wienerkorv i handen. När han sätter sig i stolen så har jag och tjejen roligt åt honom då han håller korven mellan tummen och pekfingret med de övriga tre fingrarna pekandes rätt upp. Inte alls bögigt. Och ja, han var nog väldigt medveten om det. (Och det tar jag upp med honom när han har lagt på och då börjar han prata om "gömma korven" och då har jag ögonkontakt med honom samtidigt som jag ler lite) Sedan reser han sig och så står han och "dansar" samtidigt som han pratar i telefonen och det ser så larvigt ut så att jag kan inte låta bli att skratta.
Så pratar jag med tjejen om min "smarta" kollega och hon kan inte placera henne. Hon frågar om hon har lite rött hår, men det har hon ju inte. Försöker förklara för henne, men säger senare att Han vet vem det är. Så när han lägger på luren så frågar hon Honom och han säger: "Det är hon med cowboystövlarna" och hon ser fortfarande frågande ut och frågar: "Har hon inte lite rött hår?" Då ser han lite eftertänksam ut och säger: "Njä, mer brungrått-aktigt." och så vänder han sig mot mig och säger: "Du är mer rödhårig än vad hon är." Men han lovade att peka ut henne vid tillfälle.
Så går han tillbaka till köket och hämtar något mer att äta (ja, han äter mest hela tiden) och så sätter han sig på plats igen och så fortsätter jag att prata med dem alla tre (fast damen pratade inte så mycket). Så sa han att han uppskattade gesten att ge de två plattorna och egentligen så är ju musiken bra. Eller bra och bra, det är ju så att man tycker det för att man är uppvuxen men den typen av musik. Då sa jag att: "Man gör ju fortfarande den där dansen till YMCA" och han avslutade min mening: "När man är full och på dansgolvet på finlandsfärjan." och då sa jag: "Precis."
Efter ett tag så fick tjejen ett samtal på sin mobil och gick därifrån. Han gick till köket och lämnade ifrån sig tallriken och så ställde han sig framför mig på sin sida disken (hennes plats) och då frågade jag honom vad han gillar för musik och han svarar: "Led Zeppelin, Deep Purple..." och en hel hög rockband till. Så då tycker jag att det passar att ge honom de resterande fyra skivorna. Han tittar på dem alla och de två översta (Snow Patrol och Mundy) vet han inte vilka det är och så ser han omslaget på The Joshua Tree och säger: "Men titta. U2... eller..? Jo. De glömde jag ju räkna upp. De är ju bäst och det här är Joshua Tree. Jättebra." och så tittar han på baksidan och börjar sjunga "Where The Streets Have No Name". Då tipsar jag honom om siten u2.se och att jag sitter i redaktionen så han ska kolla in den sidan och sedan berättar jag att jag såg tre konserter med dem i Dublin och i Göteborg och då säger han: "Det måste ha varit mäktigt." Så säger han: "Men vi kan ju göra så att det här är betalningen för att du får låna Vänner av mig" och då säger jag: "Ja, det var ju lite så jag hade tänkt det."
Sedan vet jag inte hur vi kommer in på det, men han säger att det är ingen som bryr sig om honom och då säger jag: "Det tror jag visst det. Det är nog fler än du tror" och då säger han: "Nej, det är väl ingen som bryr sig om en clown" och än en gång säger jag: "Jo då. Det är jag säker på att det är" och då ger han sig och säger: "Ja, kanske det."
Så kommer tjejen tillbaka och jag känner att det börjar bli dags att gå upp igen. Då så säger hon att hon nu är så nyfiken på min kollega så att hon kommer upp och tittar hur vi har det vid tillfälle. Då lägger jag det lilla paketet på disken och säger: "Men självklart. Du kan ju ta upp det här så har du en orsak." Då säger hon: "Jag kan bära upp nästa paket". Jag säger att hon inte egentligen inte behöver (för oss) någon anledning att titta upp då det är vi som är gäster i det här huset. Så nästa paket som kommer, kommer hon att bära upp. Kom tillbaka till min plats 10:30
Igår när jag gick från jobbet satt den där urflippade vakten på plats och jag hörde Honom från bakom kulisserna. Så jag stannade några minuter och snackade. Började med vakten som satt där och frågade om de hade lyssnat på skivan än, men det hade de inte då de inte hade någon cd-spelare, men de skulle få en i april. Då tittade jag lite misstroende på honom så då sa han att jag skulle fråga Honom och i samma veva kom han ut och sa: "Va?". Så då frågade han Honom det och då sa Han att Han har sett till att de ska få dit en. Då frågade jag om jag skulle bränna fler skivor till dem och då sa Han: "Ja. Lite Village People." och jag fortsatte den meningen: "Och kanske lite Pet Shop Boys?" och båda nickade gillande och skrattade. Då frågade jag om de tyckte att det var så bra för deras image. För alla vet ju att män som sitter i en reception inte är normala. Och då förstod Han inte alls vad jag menade.
När jag kom hem igår så gjorde jag så att jag laddade ner Best Of-plattor från de två grupperna och så brände jag två plattor och när jag kom till jobbet idag så gjorde jag två omslag till dem.
09:35 gick jag ner för att hämta ett paket och då tog jag med mig de två plattorna, plus en Snow Patrol-mix, Mundy-mix och U2:s The Joshua Tree och Achtung Baby. När jag kommer ner så sitter han på vaktplatsen och pratar i telefon och tjejen har sällskap av en lite äldre dam. Så jag stannar där och snackar med henne och överlämnar först de två "skoj"-plattorna" till henne så att hon kan överräcka dem till honom. Efter några minuter så får vi (vi= han och jag) ögonkontakt och vinkar till varandra och då passar hon på att ge honom de två plattorna. Han tar emot dem och så tittar han på dem och grimarserar.
Han pratar i telefon i ungefär tjugo minuter så jag pratar med tjejen där, vilket jag inte har några problem med. Hon är jättetrevlig. När han lägger på tar han upp plattorna och frågar: "Vad är det här för skit?" och så ler han. Då sa jag: "Om man ber om någonting från mig så får man det."
Så tar han och ringer ett samtal så jag fortsätter att prata med tjejen där framme och han går till köket och kommer ut med en halv kall wienerkorv i handen. När han sätter sig i stolen så har jag och tjejen roligt åt honom då han håller korven mellan tummen och pekfingret med de övriga tre fingrarna pekandes rätt upp. Inte alls bögigt. Och ja, han var nog väldigt medveten om det. (Och det tar jag upp med honom när han har lagt på och då börjar han prata om "gömma korven" och då har jag ögonkontakt med honom samtidigt som jag ler lite) Sedan reser han sig och så står han och "dansar" samtidigt som han pratar i telefonen och det ser så larvigt ut så att jag kan inte låta bli att skratta.
Så pratar jag med tjejen om min "smarta" kollega och hon kan inte placera henne. Hon frågar om hon har lite rött hår, men det har hon ju inte. Försöker förklara för henne, men säger senare att Han vet vem det är. Så när han lägger på luren så frågar hon Honom och han säger: "Det är hon med cowboystövlarna" och hon ser fortfarande frågande ut och frågar: "Har hon inte lite rött hår?" Då ser han lite eftertänksam ut och säger: "Njä, mer brungrått-aktigt." och så vänder han sig mot mig och säger: "Du är mer rödhårig än vad hon är." Men han lovade att peka ut henne vid tillfälle.
Så går han tillbaka till köket och hämtar något mer att äta (ja, han äter mest hela tiden) och så sätter han sig på plats igen och så fortsätter jag att prata med dem alla tre (fast damen pratade inte så mycket). Så sa han att han uppskattade gesten att ge de två plattorna och egentligen så är ju musiken bra. Eller bra och bra, det är ju så att man tycker det för att man är uppvuxen men den typen av musik. Då sa jag att: "Man gör ju fortfarande den där dansen till YMCA" och han avslutade min mening: "När man är full och på dansgolvet på finlandsfärjan." och då sa jag: "Precis."
Efter ett tag så fick tjejen ett samtal på sin mobil och gick därifrån. Han gick till köket och lämnade ifrån sig tallriken och så ställde han sig framför mig på sin sida disken (hennes plats) och då frågade jag honom vad han gillar för musik och han svarar: "Led Zeppelin, Deep Purple..." och en hel hög rockband till. Så då tycker jag att det passar att ge honom de resterande fyra skivorna. Han tittar på dem alla och de två översta (Snow Patrol och Mundy) vet han inte vilka det är och så ser han omslaget på The Joshua Tree och säger: "Men titta. U2... eller..? Jo. De glömde jag ju räkna upp. De är ju bäst och det här är Joshua Tree. Jättebra." och så tittar han på baksidan och börjar sjunga "Where The Streets Have No Name". Då tipsar jag honom om siten u2.se och att jag sitter i redaktionen så han ska kolla in den sidan och sedan berättar jag att jag såg tre konserter med dem i Dublin och i Göteborg och då säger han: "Det måste ha varit mäktigt." Så säger han: "Men vi kan ju göra så att det här är betalningen för att du får låna Vänner av mig" och då säger jag: "Ja, det var ju lite så jag hade tänkt det."
Sedan vet jag inte hur vi kommer in på det, men han säger att det är ingen som bryr sig om honom och då säger jag: "Det tror jag visst det. Det är nog fler än du tror" och då säger han: "Nej, det är väl ingen som bryr sig om en clown" och än en gång säger jag: "Jo då. Det är jag säker på att det är" och då ger han sig och säger: "Ja, kanske det."
Så kommer tjejen tillbaka och jag känner att det börjar bli dags att gå upp igen. Då så säger hon att hon nu är så nyfiken på min kollega så att hon kommer upp och tittar hur vi har det vid tillfälle. Då lägger jag det lilla paketet på disken och säger: "Men självklart. Du kan ju ta upp det här så har du en orsak." Då säger hon: "Jag kan bära upp nästa paket". Jag säger att hon inte egentligen inte behöver (för oss) någon anledning att titta upp då det är vi som är gäster i det här huset. Så nästa paket som kommer, kommer hon att bära upp. Kom tillbaka till min plats 10:30
*suck*
Jag börjar känna mig trött på min pratsamma kollega. Hon ältar alldeles för mycket om saker och ting, hon pratar väldigt mycket privat i telefonen och hon springer omkring alldeles för mycket. En vacker dag kommer jag att bli vansinnig på henne, men min chef ska prata med henne den här veckan om vissa saker. Hon har jour-veckan den här veckan och då är det meningen att man ska vara den som öppnar växeln, men både igår och idag så har hon satt sig på sin plats och startat upp datorn omkring 08:10. Det verkar som att hon litar alldeles för mycket på att vi andra sitter på plats.
Igår klockan 16:05 skickade jag ytterligare ett litet mail till Honom och då skrev jag:
En liten fråga bara:
Vågar jag gå förbi där när jag går idag eller kommer jag bli bombarderad med ruttna tomater? Kanske ska jag ta en annan väg eller vänta till halv sex innan jag går hem..? ;-)
/ [Namn]
Imorse(!) klockan 09:02 kom hans svar på det:
Igår klockan 16:05 skickade jag ytterligare ett litet mail till Honom och då skrev jag:
En liten fråga bara:
Vågar jag gå förbi där när jag går idag eller kommer jag bli bombarderad med ruttna tomater? Kanske ska jag ta en annan väg eller vänta till halv sex innan jag går hem..? ;-)
/ [Namn]
Imorse(!) klockan 09:02 kom hans svar på det:
Det är ingen fara.
/ [Namn]
Kunde inte låta bli att svara på det:
/ [Namn]
Ja, jag fick ju skjuts hela vägen hem igår och han satt kvar när vi gick förbi. Han satt och pratade med sin avlösare, men han såg måttligt road ut då han satt och pillade naglarna samtidigt så jag "tvingades" stanna till och säga hej då för att han skulle upptäcka att jag gick.
Idag så fanns det ingen kvar som kunde skjutsa hem mig så jag gick 16:15 så att jag skulle hinna med bussen. Med mig hade jag en besöksbricka som en av de som fortfarande var kvar hade överlämnat till mig då den bara lossade för honom. När jag kommer ner så sitter han ensam, men i telefonen så jag ställer mig och väntar på att han ska bli klar och när han är det så jag räcker över brickan och låter honom bestämma vad han ska göra med den. Sedan hade jag med mig en skiva med blandade Damien-låtar och lite mörk choklad i ett kuvert. På kuvertet hade jag skrivit:
[Namn]!
Här får du en liten "försoningsgåva" med tanke på att jag var "elak" mot dig...
/ [Mitt namn]
När han läste det så sa han: "Men vad jättegullig du är." och så sa han att det inte behövdes då det jag hade sagt igår (om grupperna) hade varit kul. Det visste jag i och för sig att han tyckte, men... Jag kände för att ge honom något. Så öppnade han kuvertet och när han såg skivan sa han: "Är det... han..?" och då sa jag att det var det och så tog han upp chokladen och frågade: "Är det hemifrån dig?" och det var det ju. Det är kvar från min namnsdagspresent och så sa han: "De här är jättegoda." (Marabous 70%) och så tog han och tryckte i sig en på en gång. Så erkände han att han tyckte att Pet Shop Boys var bra på 80-talet, men att det nu har blivit lite för mycket av dem.
Så frågade jag honom om det var så smart att äta något så här innan middagen och då sa ha att han är som Joey i Vänner, han kan alltid äta och när han äter så äter han alltid nyttigt. Då frågade jag om han tyckte att en halv ask med kakor var nyttigt och då förtydligade han sig och sa att när han äter mat äter han alltid nyttigt. Och idag när han kommer hem så tänkte han sätta sig i solen och ta en öl. Han dricker oftast lager: Staropramen, Zlatopramen och den där svenska ölen som heter någonting med ett årtal (fyra siffror) efter sig. (Hjärnsläpp på högsta nivå kallas det här) Då frågade jag vad han tyckte om Guinness och döm av min förvåning när han sa att han gillar det. Men det är ingen törstsläckare direkt. Sedan sa han att han är en ölmänniska och att han inte är så förtjust i vin och starksprit.
När jag står där nere så kommer han som lämnade sin besöksbricka ner och han säger: "Men vad bra. Du står och vaktar min bricka. Men nu ser du ju att jag har lämnat byggnaden" och så skrattade han lite och vi skrattade med. Men så fort han hade gått ut genom dörren så vänder jag mig till Honom och säger: "Tja han är lite... speciell" och han verkade hålla med och det såg jag redan innan jag hade öppnat munnen på hans ansiktsuttryck. Han sa att kostymnissar ofta gör försök att skämta och att de ska ha cred för att de gör det, men det är inte alltid det lyckas så bra.
När jag står där så ser jag bussen komma och gå, men bryr mig inte. Vädret är ju fint så det är inte hela världen att gå till pendeln. Jag kommer därifrån 16:45. Strax innan jag går så får han ett samtal så jag vänder ryggen till lite så att han får lite arbetsro och bäst som jag står där så kommer det ut en kvinna som han verkar känna och hon går fram till honom och börjar prata. Han pratar tillbaka och så kommer det ut två kollegor till mig och den ena erbjuder mig skjuts till Centralen och det tackar jag knappast nej till så jag säger hej då till honom och när han säger hej då till mig då så blir det väldigt "opersonligt", som om jag är vem som helst som han inte känner som har stått där. Som om han inte vill låtsas om som han känner mig. Är det ett normalt beteende om man inte är intresserad av någon? Jag tyder det inte så i alla fall, men jag har haft fel förr. Fast i det här fallet är jag hysat säker på att jag inte har det då jag mer eller mindre vet att intresset finns från hans sida. Och det kan ju vara så att den här kvinnan även känner hans fru och han vill inte riskera att frun får reda på något (även fast det egentligen inte är något mellan oss).
Igår såg jag förresten årets första citronfjäril och idag såg jag massor av tussilago. Nu känns det verkligen som att det går åt rätt håll. Det är så underbart.
Damien Rice, Cirkus, Stockholm 24/3-07
Här är de inspelningarna som jag har hittat på nätet från konserten. Vet inte riktigt ordningen på spellistan. Det enda jag är säker på är de två första låtarna och Cannonball är låten innan Accidental Babies som var den sista låten.
The Professor
The Professor
Är det en nattklubb eller?
Så var det måndag igen. Det verkar som att de flesta här har kommit ihåg att ställa om klockan.
Min inte alltför smarta kollega hade jag sällskap med från att hon klev på tåget och när vi var på väg till bussen så frågade hon mig om jag hade haft en bra helg. Då sa jag att jag hade det och att jag hade varit på en helt underbar konsert. Då frågade hon med vem och var. Då sa jag att det var Damien RIce (som hon inte hade hört talas om, vilket jag inte är förvånad över) och så sa jag att det var på Cirkus. Då säger hon (och jag citerar): "Cirkus. Vad är det för något? Är det en nattklubb eller?" Då blev det en liten blackout för mig. Jag blev så paff att jag inte visste vad jag skulle säga. Så det blev något i stil med: "Cirkus. På Djurgården..." och hon verkade inte alls veta vad jag pratade om, så jag gav mig inte ens in på att försöka.
Här är lite bilder som ligger på nätet från Damos konsert.
Sedan har jag visat min nya telefon för flera här och alla säger samma sak: Den är snygg och den är smidig. Kan säga att jag inte är sen att hålla med om det. Jag älskar den här telefonen. Han är verkligen fin.
Sent igår kväll kom det officiella utlåtandet:
Min inte alltför smarta kollega hade jag sällskap med från att hon klev på tåget och när vi var på väg till bussen så frågade hon mig om jag hade haft en bra helg. Då sa jag att jag hade det och att jag hade varit på en helt underbar konsert. Då frågade hon med vem och var. Då sa jag att det var Damien RIce (som hon inte hade hört talas om, vilket jag inte är förvånad över) och så sa jag att det var på Cirkus. Då säger hon (och jag citerar): "Cirkus. Vad är det för något? Är det en nattklubb eller?" Då blev det en liten blackout för mig. Jag blev så paff att jag inte visste vad jag skulle säga. Så det blev något i stil med: "Cirkus. På Djurgården..." och hon verkade inte alls veta vad jag pratade om, så jag gav mig inte ens in på att försöka.
Här är lite bilder som ligger på nätet från Damos konsert.
Sedan har jag visat min nya telefon för flera här och alla säger samma sak: Den är snygg och den är smidig. Kan säga att jag inte är sen att hålla med om det. Jag älskar den här telefonen. Han är verkligen fin.
Sent igår kväll kom det officiella utlåtandet:
Från damienrice.com
Band update - 25 Mar 2007
After much thought and discussion Damien has decided that his professional relationship with Lisa Hannigan has run its creative course. As a result Lisa will not be appearing at any of the upcoming live shows. Lisa is embarking on her own artistic endeavours and there are no plans for them to work together in the foreseeable future. The current band on tour at the moment are - Damien Rice, Joel Shearer, Shane Fitzsimons, Tom Osander & Vyvienne Long.
Hmm... Frågan är om det verkligen gick till så som det låter då han helt klart verkar bitter/störd över att hon inte är med vilket lös igenom ganska tydligt under konserten. Jag har känslan av att det måste ha varit ett rejält bråk dem emellan som gjorde att de båda bestämde sig för att inte fortsätta arbeta ihop. Har även känslan av att de två har rykt ihop tidigare. Och med tanke på att det står "... there are no plans for them to work together in the foreseeable future." så kan det inte ha gått lugnt och fint till.
Så var jag då nere och hämtade ett paket. Jag gick ner 10:30 och kom upp 11:10. Båda två satt där och det känns bra att kunna prata med dem båda så att det inte lyser igenom varför jag står där. Vi pratade lite och så frågade han om jag hade tittat något på Vänner i helgen och då sa jag att jag hade gjort det igår och att jag hade varit på en konsert i lördags. Då frågade han vad det var för en konsert och då sa jag Damien Rice och då såg han ut som ett frågetecken. Hade inte förväntat mig något annat heller. Då sa jag att han kunde få lyssna lite från min telefon och så tog jag upp den och han tittade och sa: "Jaha. Ja, den var väl fin." Den imponerade inte så jättemycket på honom så jag la ner den i fickan igen. Sedan kom hon tillbaka (hon hade varit där bakom) och så visade jag den för henne och hon sa: "Wow. Den var fin." Hon hade till och med sett reklam för den.
Under tiden som jag visade den för henne så hade han letat reda på Damiens hemsida för helt plötsligt så säger han: "Ja, han har en häftig hemsida i alla fall" och vi tittade båda på honom och så sa han: "Nu ska vi lyssna lite på honom här" och så klickade han på Animals. Det är ju bara 30 sekundersklipp som ligger där så det blev bara den första meningen så han blev lite besviken. Men då dök jag upp som en räddande ängel och tog fram min telefon. Så de fick lyssna lite på "The Blower's Daughter". När de hade lyssnat i ungefär en halv minut frågade han om alla låtar var så lugna och då sa jag att de inte var det. Så kollade han upp texten och så sa han: "Sådant där massa kärlekstjafs" och så log han för att visa att han retades.
Sedan sa hon att det märktes att jag inte hade några barn. Jag går på konserter och är ute på pubar och att jag skulle njuta så länge jag kunde av friheten. Så pratade de om nackdelarna med att ha barn för att minuten efteråt säga till mig att jag borde skaffa ett par. Då sa jag att det får vänta då jag inte har hittat någon att skaffa ungar med. Då sa han: "Men det ska väl inte vara så svårt. Det är bara att ta någon och sedan slänga ut honom och kräva honom på underhåll." Då sa jag att det var väl inte det jag hade i åtanke direkt och då sa han: "Ja, men då blir det genast lite svårare.
Sedan pratade vi om jobb och om hur folk reagerar när han berättar att han är vakt på Dagab. Det vill säga inte speciellt mycket alls. (Fick veta att hans fru är chef på Skatteverket.) Hon sa då att hon brukade säga att hon var receptionist/växeltelefonist för att slippa höra det där negativa som de kan få höra när de säger att de är väktare. Då sa han att han också skulle börja med det. Då sa hon att de då kommer att ta honom för bög, då det inte finns en normal man som skulle jobba som en receptionist. Och via vissa turer om det där så sa han att bögar får honom att känna sig illa till mods. Han ser dem titta på honom och tänka på vad de skulle vilja göra med honom. Han har inget emot homosexuella rent generellt, men bögar får det att krypa i honom. De har tydligen några sådana i sin umgängeskrets.
Sedan kom vi in på hur samhället är idag då hon läste nyheterna på nätet och just det hon läste var om en kille som ströp, styckade och sedan grillade sin flickvän. Då sa jag att de där människorna inte kan vara friska och då sa han att under de senaste 4 åren har 12 mord begåtts av psyksjuka. Sådana som inte skulle ha släppts ut. På något sätt så kom jag då in på att jag är uppvuxen vid Beckomberga och jag vet hur det var när de släppte ut dem när sjukhuset stängde. Då berättade han att han har jobbat där. Han jobbade som väktare på HIV-avdelningen.
Sedan pratade vi om vattkoppor och bältros. Då sa jag att det var samma virus, vilket han inte trodde på så det slog han upp på nätet och konstaterade att jag hade rätt. Bältros drabbar äldre och folk med nedsatt immunförsvar och eftersom jag inte var äldre så måste jag ha nedsatt immunförsvar... Då blängde jag bara på honom och sedan förklarade jag att jag blev utsatt för viruset i och med en kollega som hade en ettårig flicka hemma med vattkoppor och sedan fick han vattkoppor själv. Då förstod han varför jag fick bältros
Precis innan jag gick upp kom jag på att jag skulle fråga dem om en sak och det var om det där med Cirkus. Jag sa något i stil med: "Ja, ni vet min kollega som inte har alla hästar hemma.." och då asgarvade han för han visste exakt vem jag menade. Så frågade han om hon är uppvuxen här i stan och det är hon ju. Så sa han att jag kunde ha sagt: "Det som ligger bredvid Skansen." och det kunde jag ju ha sagt om jag hade kommit på det.
Sedan har jag snälla kollegor som tänker på mig. Titta på det här mailet:
"Ämne: Månadsmöten
Hej [mitt namn]!
Kan du boka Bumerangen 4/4 9.00-10.30.
Och flytta bokningen av Bumerangen från 8/6 till 7/6 kl 9.00-10.30.
(Bra att det blev lite krångligt va, för då kan du prata mycket med [hans namn]).
Bekräfta till mig när bokningen är klar så att jag vet att vi har lokal och kan gå ut och informera.
Vänliga hälsningar
[kollegans namn]"
Sedan vet jag att om man tittar på någon eller något man gillar så blir pupillerna större. Det är något jag har vetat länge men inte tänkt att titta på. Pupillerna blir även större när det är lite dunkelt eller mörkt. Tyvärr så tänkte jag inte på att titta på hennes så jag vet ju inte om det är så att ögonen upplever det som lite dunkelt där de sitter. Visserligen borde det inte vara det då det är fönster runt om dem, men en del av dem är skuggade för att hålla ute solen lite. Nästa gång får jag kolla in hennes ögon också, men han hade förstorade pupiller. (Ja, jag ska söka för det här, men inte just idag...)
Har haft en liten mailväxling med honom idag. Skickade tre mail till honom idag:
Mail 1 kl. 13:09: Ämne: Tanke
Jag tänkte på dig när jag tränade idag. De spelade två av dina favoritgrupper på raken...
Mail 2 kl. 13:34: Ämne: VB: Muspekaren
Har du undrat vad som får muspekaren att röra sig så flinkt över skärmen?
Denna site avslöjar med förstoringsglas hur det verkligen går till.
Dra muspekaren över sidan!
http://www.1-click.jp
Prova att klicka också.
Slå på ljudet - det är halva grejen : - )
Sedan vill de ändra junibokningen från den 8/6 till den 7/6 klockan 09:00-10:30
Vad är det du skickar för skräp. fattar ingenting.Klicka i fönstret. Händer ingenting. Och du vet väl inte vilka mina favoritgrupper är heller?
Jag skickar aldrig skräp. Ok, det var en sanning med modifikation. Men du öppnar sidan genom att klicka på länken och då kommer det upp en sida och på den sidan så ser du en bild och där ska du dra muspekaren över och klicka i bilden och då ser du vad det är som gör så att din muspekare funkar. Förstår du nu eller ska jag komma ner och visa?
Klart att jag vet det. Det är Pet Shop Boys och The Village People...
// [Namn]
Mitt svar skickades kl. 15:20:
Tycker du inte? Hur kommer det sig? Jag som tyckte att jag var jättelustig? ;-) Fick du internetsidan att funka?
Band update - 25 Mar 2007
After much thought and discussion Damien has decided that his professional relationship with Lisa Hannigan has run its creative course. As a result Lisa will not be appearing at any of the upcoming live shows. Lisa is embarking on her own artistic endeavours and there are no plans for them to work together in the foreseeable future. The current band on tour at the moment are - Damien Rice, Joel Shearer, Shane Fitzsimons, Tom Osander & Vyvienne Long.
Hmm... Frågan är om det verkligen gick till så som det låter då han helt klart verkar bitter/störd över att hon inte är med vilket lös igenom ganska tydligt under konserten. Jag har känslan av att det måste ha varit ett rejält bråk dem emellan som gjorde att de båda bestämde sig för att inte fortsätta arbeta ihop. Har även känslan av att de två har rykt ihop tidigare. Och med tanke på att det står "... there are no plans for them to work together in the foreseeable future." så kan det inte ha gått lugnt och fint till.
Så var jag då nere och hämtade ett paket. Jag gick ner 10:30 och kom upp 11:10. Båda två satt där och det känns bra att kunna prata med dem båda så att det inte lyser igenom varför jag står där. Vi pratade lite och så frågade han om jag hade tittat något på Vänner i helgen och då sa jag att jag hade gjort det igår och att jag hade varit på en konsert i lördags. Då frågade han vad det var för en konsert och då sa jag Damien Rice och då såg han ut som ett frågetecken. Hade inte förväntat mig något annat heller. Då sa jag att han kunde få lyssna lite från min telefon och så tog jag upp den och han tittade och sa: "Jaha. Ja, den var väl fin." Den imponerade inte så jättemycket på honom så jag la ner den i fickan igen. Sedan kom hon tillbaka (hon hade varit där bakom) och så visade jag den för henne och hon sa: "Wow. Den var fin." Hon hade till och med sett reklam för den.
Under tiden som jag visade den för henne så hade han letat reda på Damiens hemsida för helt plötsligt så säger han: "Ja, han har en häftig hemsida i alla fall" och vi tittade båda på honom och så sa han: "Nu ska vi lyssna lite på honom här" och så klickade han på Animals. Det är ju bara 30 sekundersklipp som ligger där så det blev bara den första meningen så han blev lite besviken. Men då dök jag upp som en räddande ängel och tog fram min telefon. Så de fick lyssna lite på "The Blower's Daughter". När de hade lyssnat i ungefär en halv minut frågade han om alla låtar var så lugna och då sa jag att de inte var det. Så kollade han upp texten och så sa han: "Sådant där massa kärlekstjafs" och så log han för att visa att han retades.
Sedan sa hon att det märktes att jag inte hade några barn. Jag går på konserter och är ute på pubar och att jag skulle njuta så länge jag kunde av friheten. Så pratade de om nackdelarna med att ha barn för att minuten efteråt säga till mig att jag borde skaffa ett par. Då sa jag att det får vänta då jag inte har hittat någon att skaffa ungar med. Då sa han: "Men det ska väl inte vara så svårt. Det är bara att ta någon och sedan slänga ut honom och kräva honom på underhåll." Då sa jag att det var väl inte det jag hade i åtanke direkt och då sa han: "Ja, men då blir det genast lite svårare.
Sedan pratade vi om jobb och om hur folk reagerar när han berättar att han är vakt på Dagab. Det vill säga inte speciellt mycket alls. (Fick veta att hans fru är chef på Skatteverket.) Hon sa då att hon brukade säga att hon var receptionist/växeltelefonist för att slippa höra det där negativa som de kan få höra när de säger att de är väktare. Då sa han att han också skulle börja med det. Då sa hon att de då kommer att ta honom för bög, då det inte finns en normal man som skulle jobba som en receptionist. Och via vissa turer om det där så sa han att bögar får honom att känna sig illa till mods. Han ser dem titta på honom och tänka på vad de skulle vilja göra med honom. Han har inget emot homosexuella rent generellt, men bögar får det att krypa i honom. De har tydligen några sådana i sin umgängeskrets.
Sedan kom vi in på hur samhället är idag då hon läste nyheterna på nätet och just det hon läste var om en kille som ströp, styckade och sedan grillade sin flickvän. Då sa jag att de där människorna inte kan vara friska och då sa han att under de senaste 4 åren har 12 mord begåtts av psyksjuka. Sådana som inte skulle ha släppts ut. På något sätt så kom jag då in på att jag är uppvuxen vid Beckomberga och jag vet hur det var när de släppte ut dem när sjukhuset stängde. Då berättade han att han har jobbat där. Han jobbade som väktare på HIV-avdelningen.
Sedan pratade vi om vattkoppor och bältros. Då sa jag att det var samma virus, vilket han inte trodde på så det slog han upp på nätet och konstaterade att jag hade rätt. Bältros drabbar äldre och folk med nedsatt immunförsvar och eftersom jag inte var äldre så måste jag ha nedsatt immunförsvar... Då blängde jag bara på honom och sedan förklarade jag att jag blev utsatt för viruset i och med en kollega som hade en ettårig flicka hemma med vattkoppor och sedan fick han vattkoppor själv. Då förstod han varför jag fick bältros
Precis innan jag gick upp kom jag på att jag skulle fråga dem om en sak och det var om det där med Cirkus. Jag sa något i stil med: "Ja, ni vet min kollega som inte har alla hästar hemma.." och då asgarvade han för han visste exakt vem jag menade. Så frågade han om hon är uppvuxen här i stan och det är hon ju. Så sa han att jag kunde ha sagt: "Det som ligger bredvid Skansen." och det kunde jag ju ha sagt om jag hade kommit på det.
Sedan har jag snälla kollegor som tänker på mig. Titta på det här mailet:
"Ämne: Månadsmöten
Hej [mitt namn]!
Kan du boka Bumerangen 4/4 9.00-10.30.
Och flytta bokningen av Bumerangen från 8/6 till 7/6 kl 9.00-10.30.
(Bra att det blev lite krångligt va, för då kan du prata mycket med [hans namn]).
Bekräfta till mig när bokningen är klar så att jag vet att vi har lokal och kan gå ut och informera.
Vänliga hälsningar
[kollegans namn]"
Sedan vet jag att om man tittar på någon eller något man gillar så blir pupillerna större. Det är något jag har vetat länge men inte tänkt att titta på. Pupillerna blir även större när det är lite dunkelt eller mörkt. Tyvärr så tänkte jag inte på att titta på hennes så jag vet ju inte om det är så att ögonen upplever det som lite dunkelt där de sitter. Visserligen borde det inte vara det då det är fönster runt om dem, men en del av dem är skuggade för att hålla ute solen lite. Nästa gång får jag kolla in hennes ögon också, men han hade förstorade pupiller. (Ja, jag ska söka för det här, men inte just idag...)
Har haft en liten mailväxling med honom idag. Skickade tre mail till honom idag:
Mail 1 kl. 13:09: Ämne: Tanke
Jag tänkte på dig när jag tränade idag. De spelade två av dina favoritgrupper på raken...
Mail 2 kl. 13:34: Ämne: VB: Muspekaren
Har du undrat vad som får muspekaren att röra sig så flinkt över skärmen?
Denna site avslöjar med förstoringsglas hur det verkligen går till.
Dra muspekaren över sidan!
http://www.1-click.jp
Prova att klicka också.
Slå på ljudet - det är halva grejen : - )
Mail 3 kl. 14:10: Ämne: Bumerangbokning
Så var det då dags att boka Bumerangen igen. Den 4/4 klockan 09:00-10:30.Sedan vill de ändra junibokningen från den 8/6 till den 7/6 klockan 09:00-10:30
Hans svar blev:
Mail 3 kl. 14:58: Ämne: SV: Bumerangbokning
Fixat!Vad är det du skickar för skräp. fattar ingenting.Klicka i fönstret. Händer ingenting. Och du vet väl inte vilka mina favoritgrupper är heller?
Mitt svar (kl. 15:08) på det blev:
Jag skickar aldrig skräp. Ok, det var en sanning med modifikation. Men du öppnar sidan genom att klicka på länken och då kommer det upp en sida och på den sidan så ser du en bild och där ska du dra muspekaren över och klicka i bilden och då ser du vad det är som gör så att din muspekare funkar. Förstår du nu eller ska jag komma ner och visa?
Klart att jag vet det. Det är Pet Shop Boys och The Village People...
Hans svar kom kl. 15:15:
// [Namn]
Mitt svar skickades kl. 15:20:
Tycker du inte? Hur kommer det sig? Jag som tyckte att jag var jättelustig? ;-) Fick du internetsidan att funka?
Få se om han svarar på det. Tror inte det, men man vet aldrig.
Det finns...
...två män i den här världen som jag aldrig kommer kunna neka sex oavsett hur de än ser ut vid tillfället. Den ena är Bono just för att han är Bono och han skriver bra texter. Den andra är Damien Rice. Det baserat på hans underbara texter och för att han är Damien Rice. Han är nog faktiskt snäppet bättre på att skriva texter än vad Bono är.
Båda de här männen är inte speciellt långa. Bono har jag varit en och en halv meter ifrån och han kan ha varit runt 1,70 (knappt) lång och jag har sett en bild på Bono och Damo tillsammans och Damo är ungefär i samma längd, men han är sjuhelvetes mycket spinkigare. Men dessa två herrar är mina gudar och hur kan man neka sina gudar om de skulle vilja ha något av mig? Och just nu så är jag rädd för att min gud nummer ett heter just Damien Rice.
Konserten igår då. Ursäkta språket här nu, men den var så jävla bra. Den var en av de bästa jag har varit på någonsin. Förbandet Bell X1 var bra. Jättekul att Damo vill ha sitt föredetta band som förband och att de tackar ja till det då det var en viss osämja mellan dem när Damo bestämde sig för att sticka där precis innan de skulle spela in sitt första album. Sedan gjorde det ju inte saken sämre att sångaren var lite småsöt... ;-)
Damo då? Han var helt jävla otrolig och nu vet jag att det finns hardcore Damofans här som kommer att kasta mig i Strömmen (eller något annat kallt vatten) för det jag har att säga, men jag saknade inte Lisa ett dugg. Damo klarade av allt själv och det bättre än Lisa. Så för min del så får hon gärna ha slutat för gott, men jag tror inte att bandet tycker samma sak just nu så för deras skull hoppas jag att det inte är för gott och att hon kommer tillbaka snart.
Damo var visserligen på hyfsat bra humör, men det märktes på honom att han saknade henne. Tror till och med att det kan vara på det personliga planet. Han ändrade lite i texterna på vissa låtar som gör att man kan tro att han är lite smått förbannad/ledsen på henne för att hon stack. Men annars så pratade och skämtade han som jag har hört på livespelningar på nätet.
Innan konserten började så ställde de ut levande blockljus och så använde de rökelse. Väldigt nice. Konserten började 20:45 och slutade 22:45 (tiderna är ungefärliga). Det enda som gjorde att jag uppfattade att det hade gått så lång tid var min rygg. Jag hade ganska ont i den när konserten var slut, men det var det värt. Vi gick därifrån till McD vid Norrmalmstorg och sedan tog vi bussen till Sergels Torg och därifrån tog jag T-banan och de andra två gick till Centralen. När jag kommer ner till biljetthallen så ser jag på skylten att mitt tåg står inne och då tänker jag att jag aldrig hinner med det. Men det visade sig att det då precis var på ingående, så jag sprang nedför trapporna och in i vagnen. Hittar en sittplats och känner mig väldigt nöjd. Sätter i lurarna i öronen och lyssnar på lite mer Damo och svävar på små moln.
Han började med att gå in på scenen och sjunga en låt (do-h) (The Professor Et La Fille Danse) utan det resterande bandet och innan låten tog slut, när han sjunger: "And I finished it off with some French wine and cheese" så tar han upp kvällens första vinglas med rödvin i och dricker hälften av det. Sedan sjunger han på lite franska i den här låten och så "råkar" han sjunga fel, så så måste han ju dricka lite mer så att det blir rätt.
En av de sista låtarna var "Cheers Darlin'" och då hör det till att han ska ha ett glas rödvin och en cigg i handen och det hade han även här. Han hade inte cigarett med sig så han fick en från en ur publiken. Så sa någon: "You can't smoke in here" och då sa han: "You can't smoke in here? Oh... But it's a part of the show." Egentligen var det inte någon som brydde sig om att han rökte och tjejen som sa till honom att man inte kunde röka där inne skojade bara. Sedan tyckte han att det var skrattretande att folk betalade pengar för att se honom full på scenen. Även om det var sagt med en viss ironi, så menar han det han säger.
Cheers Darlin' del 1
Cheers Darlin' del 2
Och han avslutade konserten med en av mina absoluta favoritlåtar. En av de mest sorgliga låtarna han har skrivit ("I'm gonna leave you with a sad song"). Först tänkte han förklara vad låten handlade om, men sedan ändrade han sig och sa: "It's fucking obvious what it is about, so..." och struntade i det och började spela låten. Accidental Babies.
Så mitt betyg på den här konserten blir +5/5 och jag har nu bestämt mig. Jag ska ha den här mannens barn. Fråga mig inte hur det ska gå till bara för det vet jag inte. Och du L (du vet vem du är): Du kan få Paul Noonan (sångaren i Bell X1)hur mycket du vill, bara du inte rör min plutt.
Damo in action
Båda de här männen är inte speciellt långa. Bono har jag varit en och en halv meter ifrån och han kan ha varit runt 1,70 (knappt) lång och jag har sett en bild på Bono och Damo tillsammans och Damo är ungefär i samma längd, men han är sjuhelvetes mycket spinkigare. Men dessa två herrar är mina gudar och hur kan man neka sina gudar om de skulle vilja ha något av mig? Och just nu så är jag rädd för att min gud nummer ett heter just Damien Rice.
Konserten igår då. Ursäkta språket här nu, men den var så jävla bra. Den var en av de bästa jag har varit på någonsin. Förbandet Bell X1 var bra. Jättekul att Damo vill ha sitt föredetta band som förband och att de tackar ja till det då det var en viss osämja mellan dem när Damo bestämde sig för att sticka där precis innan de skulle spela in sitt första album. Sedan gjorde det ju inte saken sämre att sångaren var lite småsöt... ;-)
Damo då? Han var helt jävla otrolig och nu vet jag att det finns hardcore Damofans här som kommer att kasta mig i Strömmen (eller något annat kallt vatten) för det jag har att säga, men jag saknade inte Lisa ett dugg. Damo klarade av allt själv och det bättre än Lisa. Så för min del så får hon gärna ha slutat för gott, men jag tror inte att bandet tycker samma sak just nu så för deras skull hoppas jag att det inte är för gott och att hon kommer tillbaka snart.
Damo var visserligen på hyfsat bra humör, men det märktes på honom att han saknade henne. Tror till och med att det kan vara på det personliga planet. Han ändrade lite i texterna på vissa låtar som gör att man kan tro att han är lite smått förbannad/ledsen på henne för att hon stack. Men annars så pratade och skämtade han som jag har hört på livespelningar på nätet.
Innan konserten började så ställde de ut levande blockljus och så använde de rökelse. Väldigt nice. Konserten började 20:45 och slutade 22:45 (tiderna är ungefärliga). Det enda som gjorde att jag uppfattade att det hade gått så lång tid var min rygg. Jag hade ganska ont i den när konserten var slut, men det var det värt. Vi gick därifrån till McD vid Norrmalmstorg och sedan tog vi bussen till Sergels Torg och därifrån tog jag T-banan och de andra två gick till Centralen. När jag kommer ner till biljetthallen så ser jag på skylten att mitt tåg står inne och då tänker jag att jag aldrig hinner med det. Men det visade sig att det då precis var på ingående, så jag sprang nedför trapporna och in i vagnen. Hittar en sittplats och känner mig väldigt nöjd. Sätter i lurarna i öronen och lyssnar på lite mer Damo och svävar på små moln.
Han började med att gå in på scenen och sjunga en låt (do-h) (The Professor Et La Fille Danse) utan det resterande bandet och innan låten tog slut, när han sjunger: "And I finished it off with some French wine and cheese" så tar han upp kvällens första vinglas med rödvin i och dricker hälften av det. Sedan sjunger han på lite franska i den här låten och så "råkar" han sjunga fel, så så måste han ju dricka lite mer så att det blir rätt.
En av de sista låtarna var "Cheers Darlin'" och då hör det till att han ska ha ett glas rödvin och en cigg i handen och det hade han även här. Han hade inte cigarett med sig så han fick en från en ur publiken. Så sa någon: "You can't smoke in here" och då sa han: "You can't smoke in here? Oh... But it's a part of the show." Egentligen var det inte någon som brydde sig om att han rökte och tjejen som sa till honom att man inte kunde röka där inne skojade bara. Sedan tyckte han att det var skrattretande att folk betalade pengar för att se honom full på scenen. Även om det var sagt med en viss ironi, så menar han det han säger.
Cheers Darlin' del 1
Cheers Darlin' del 2
Och han avslutade konserten med en av mina absoluta favoritlåtar. En av de mest sorgliga låtarna han har skrivit ("I'm gonna leave you with a sad song"). Först tänkte han förklara vad låten handlade om, men sedan ändrade han sig och sa: "It's fucking obvious what it is about, so..." och struntade i det och började spela låten. Accidental Babies.
Så mitt betyg på den här konserten blir +5/5 och jag har nu bestämt mig. Jag ska ha den här mannens barn. Fråga mig inte hur det ska gå till bara för det vet jag inte. Och du L (du vet vem du är): Du kan få Paul Noonan (sångaren i Bell X1)hur mycket du vill, bara du inte rör min plutt.
Damo in action
Damo
Damo, Damo, Damo, Damo, Damo, Damo, Damo, Damo, Damo, Damo, Damo, Damo, Damo, Damo, Damo, Damo, Damo, Damo, Damo, Damo, Damo, Damo, Damo, Damo, Damo, Damo, Damo, Damo, Damo, Damo, Damo, Damo, Damo, Damo, Damo, Damo, Damo, Damo, Damo...
Today Cirkus in Stockholm proudly presents: Mr. Damien Rice
Idag är det dags för årets riktiga höjdare. Idag är det konsert på Cirkus med Damien Rice klockan 19:30. Har varit inne på en fansite som heter Eskimo Friends och det verkar som att de har tappat en bandmedlem. Lisa Hannigan hoppade av efter soundchecket i München för en vecka sedan och ingen vet varför eller om hon över huvudtaget kommer tillbaka till bandet och bandet har inte sagt ett ljud om vad det är som har hänt. Så tro mig när jag säger att det är väldigt mycket spekulationer på den sidan just nu.
Många är helt förstörda över hennes (tillfälliga?) avhopp. Visserligen så har hon en fin röst och hon kompletterar Damo väldigt bra, men... Det är knappast för hennes skull som jag lyssnar på musiken. Hon skriver ju inte texten eller musiken direkt och det är texterna som är underbara. Håller dock med om att det vore trist om hon hoppade av för gott, men jag kommer inte att sluta lyssna på Mr. Rice bara för det. Som en del skriver i det forumet: Lisa är en bonus. Men han klarar sig utan henne. Han kommer klara sig väldigt bra utan henne.
Så här skrev gratistidningen Stockholm City igår:
"MUSIKTIPSET
DAMIEN RICE PÅ CIRKUS. Han började som efterfrågad trubadur på coffeeshops i Dublin men blev snabbt en världsartist i och med debutalbumet "O". Imorgon uppträder den irländska singer/songwritern Damien Rice på Cirkus. Förra året släppte han sitt andra album "9" som med sitt finstämda och vackra anslag har jämförts med ikoner som Jeff Buckley och Leonard Cohen. Förutom att ha gjort omfattade turnéer och tv-framträdanden har Rice även engagerat sig i kampen för mänskliga rättigheter och frigivandet av den fängslade burmesiska aktivisten Aung San Suu Kyi. Förband är Bell X1.
Hämtade ut min nya telefon igår och det första jag gjorde var att ladda den och under tiden den laddades så installerade jag programmet som behövs för att ladda ner musik på den på min dator. Så nu har jag en musikmobil och jag tror jag har gjort alla nödvändiga inställningar på den. Om jag inte har det så kommer jag att märka det vid tillfället just den iställningen behövs. Så min ringsignal är nu Weatherman med Juniper. Juniper är det bandet som nu heter Bell X1 och Bell X1 är förband till Damo idag. Orsaken till namnbytet är att Juniper tappade en bandmedlem i mars 1999 och den bandmedlemmen var Damien Rice.
Men för att återgå till mobilen så fullständigt älskar jag den. Lite och smidig och ett bra ljud i lurarna. Min bakgrundsbild är från Giant's Causeway. Måste ju ha något som påminner mig om Irland. Laddade ner några bilder från datorn när jag ändå höll på att ladda ner musik i den. Så nu ligger han här bredvid mig och ser så fin ut.
Today Cirkus in Stockholm proudly presents: Mr. Damien Rice
Idag är det dags för årets riktiga höjdare. Idag är det konsert på Cirkus med Damien Rice klockan 19:30. Har varit inne på en fansite som heter Eskimo Friends och det verkar som att de har tappat en bandmedlem. Lisa Hannigan hoppade av efter soundchecket i München för en vecka sedan och ingen vet varför eller om hon över huvudtaget kommer tillbaka till bandet och bandet har inte sagt ett ljud om vad det är som har hänt. Så tro mig när jag säger att det är väldigt mycket spekulationer på den sidan just nu.
Många är helt förstörda över hennes (tillfälliga?) avhopp. Visserligen så har hon en fin röst och hon kompletterar Damo väldigt bra, men... Det är knappast för hennes skull som jag lyssnar på musiken. Hon skriver ju inte texten eller musiken direkt och det är texterna som är underbara. Håller dock med om att det vore trist om hon hoppade av för gott, men jag kommer inte att sluta lyssna på Mr. Rice bara för det. Som en del skriver i det forumet: Lisa är en bonus. Men han klarar sig utan henne. Han kommer klara sig väldigt bra utan henne.
Så här skrev gratistidningen Stockholm City igår:
"MUSIKTIPSET
DAMIEN RICE PÅ CIRKUS. Han började som efterfrågad trubadur på coffeeshops i Dublin men blev snabbt en världsartist i och med debutalbumet "O". Imorgon uppträder den irländska singer/songwritern Damien Rice på Cirkus. Förra året släppte han sitt andra album "9" som med sitt finstämda och vackra anslag har jämförts med ikoner som Jeff Buckley och Leonard Cohen. Förutom att ha gjort omfattade turnéer och tv-framträdanden har Rice även engagerat sig i kampen för mänskliga rättigheter och frigivandet av den fängslade burmesiska aktivisten Aung San Suu Kyi. Förband är Bell X1.
Cirkus, Djurgården, lördag 19:30 (utsålt)"
Hämtade ut min nya telefon igår och det första jag gjorde var att ladda den och under tiden den laddades så installerade jag programmet som behövs för att ladda ner musik på den på min dator. Så nu har jag en musikmobil och jag tror jag har gjort alla nödvändiga inställningar på den. Om jag inte har det så kommer jag att märka det vid tillfället just den iställningen behövs. Så min ringsignal är nu Weatherman med Juniper. Juniper är det bandet som nu heter Bell X1 och Bell X1 är förband till Damo idag. Orsaken till namnbytet är att Juniper tappade en bandmedlem i mars 1999 och den bandmedlemmen var Damien Rice.
Men för att återgå till mobilen så fullständigt älskar jag den. Lite och smidig och ett bra ljud i lurarna. Min bakgrundsbild är från Giant's Causeway. Måste ju ha något som påminner mig om Irland. Laddade ner några bilder från datorn när jag ändå höll på att ladda ner musik i den. Så nu ligger han här bredvid mig och ser så fin ut.
Friday
Friday. Glorious Friday. Igår när jag kom hem så hade jag en utnämtningsavi i brevlådan från Telia. Så idag ska jag gå och hämta min nya telefon. Äntligen. Ska lägga den på laddning så fort jag kommer hem och sedan så hoppas jag att jag kan ha med mig när jag går på konserten imorgon. Hoppas att jag hinner ladda ner lite musik också i den innan dess.
Vid tio-tiden idag så visade jag en del bilder från Irland åt en kollega här i växeln. Satte in cd:n i hennes dator och så stod jag bredvid och förklarade vad bilderna föreställde. Så ser jag att det ringer nerifrån receptionen (klockan 10:34) och då säger jag till henne att: "Det där kan jag ta." så hivade hon över det samtalet till mitt bord så att jag fick svara på det. Jag säger: "God morgon" och han svarar: "Yo!"
Det hela blir ett väldigt konstigt samtal måste jag säga (undrar vad han hade i sitt kaffe). Han meddelar att det har kommit ett paket med massa städmaterial. Det är stort, men lätt. Vi samtalar om det hela på ett väldigt urflippat sätt och så kommer han på idén att man kanske kunde vänta och se om vår allt-i-allo kom förbi så kunde han slänga på honom det och då sa jag att jag tyckte att han var smart och att vi kör på det, såvida han inte vill bära upp det, men han sitter ensam så han kan inte gå upp med det. Så när klockan blir 10:36 lägger vi på och jag återgår till att visa bilder.
Så kommer då vår allt-i-allo upp klockan 10:55, men han har inte det paketet med sig. Däremot har han tre tårtkartonger. Det är en tjej som slutar här idag vilket jag tycker är urtrist. Men hon fick ett erbjudande från Canon som hon inte kunde tacka nej till. Så det slutar med att jag går ner klockan 11 för att hämta paketet.
Kommer ner och han sitter ensam. Ser paketet och det är verkligen stort. Visserligen inte så tungt (c:a 5-6 kg), men fruktansvärt otympligt. Det slutar med att jag stannar där nere i 25 minuter. Vet nu att han har 42 minuters lunch. Det är en sak som lever kvar från den tiden han jobbade för BT. Han ska tydligen bli avlöst 16:42 varje dag. Orsaken till att vi kom in på det var att jag undrade varför han satt ensam och det var för att hans kollega var ute och åt lunch med sin boyfriend. Han hade sagt åt henne att vara borta i en och en halv timme. Han har lite dåligt samvete eftersom han lämnar henne ensam en timme varje dag för att han går och tränar.
Sedan berättade han att vad gäller väktare så är det lite svårt att rucka på regler. Har man 42 minuters lunchrast så har man. Han måste dock vara undantaget som bekräftar regeln då han inte är så hård på sådana där saker. Han sa att han är en sådan som bara flyter med. I och för sig så tror jag att det inte är så hela tiden, utan att han kan sätta hårt mot hårt om det behövs. Men att köra det sättet kommer man långt på. Han berättade också att han har en attityd som är lite i stil med att se ut som att han inte har något att göra även fast han har massor. Lite laid back, sådär.
Har märkt att han är väldigt lik mig i mångt och mycket då jag är likadan. Får man massa jobb så gör man det på en gång så man har det gjort oavsett om det är jobbigt eller inte och sedan rullar man tummarna resten av tiden. Sedan ber man inte om hjälp heller utan biter ihop och jobbar och hoppas att någon ser att man skulle uppskatta lite hjälp. Sedan är han jättenöjd med det nya headsetet som de har (likadana som vi har).
När jag står där nere så kommer det en äldre man och börjar prata med honom. Jag förstår knappt hälften av vad han säger. Uppfattar ett ord här och där, men Han verkar klara av att prata med honom och det är ju huvudsaken. Mannen går ut och jag vänder mig till honom och frågar: "Och du förstod honom?" och på det svarar han: "Jag förstår ungefär hälften av det han säger." Då känner jag mig lättad och säger: "Vad bra. Då var det inte bara jag." och då säger han: "Nä, det är det inte. Men jag har lärt mig att inte reta upp finska truckförare."
Står och pratar tills dess att jag ser att det är dags att ta och bära upp paketet och gå på lunch. Samtidigt så pratar han med någon på Dagab i telefon och så säger han att han tyvärr inte kan komma upp med ersättningstelefonen till en person, men att den står där nere hos honom. Så när han lägger på säger jag: "Oj, där var det service minsann." och då svarade han: "Ja, man måste ju ge bra service till kunderna." Mitt svar på det blev: "Det har vi inte märkt." och på det svarar han: "Nä, men ni är ju inte mina kunder." Då säger jag: "Nä, det stämmer väl. Det är vi som är kunder till Dagab." och han säger: "Precis." sedan lade han till: "Men jag ska skärpa mig och komma upp till er oftare." och då sa jag: "Vad trevligt." Sedan sa han: "Men du får ju låna filmer och kopiera. Men det har ju inte så mycket med jobbet att göra, utan det ligger mer på den privata nivån." och det höll jag med om att det gjorde och om jag ska vara ärlig så tycker jag att den privata servicen är mycket trevligare att få åtnjuta än den affärsmässiga. Själv skulle jag kunna tänka mig mer privat "service" av annan natur med honom än det här med DVD:erna...
Åter till paketet. Först så funderar jag på hur jag enklast ska bära, sedan kommer jag på att det lättaste är att slänga upp det på axeln och han ser det och ger mig ett leende och tummen upp då han tycker att jag har hittat den bästa lösningen. Så går jag mot dörren och det säger klick och jag säger: "Tack." Kommer upp till min plats 11:28.
Klockan 13 var det avtackning av tjejen som slutade. När hennes chef håller talet så börjar hon gråta lite och sedan skulle hon hålla tal. Hon fick fram tre ord sedan började hon gråta igen. Hon är den första som har fått mig att nästan börja gråta på jobbet, jag kände hur det var översvämningsvarning. En sekund till och det hade börjat rinna. Och jag var inte den enda. Jag såg att flera var nära till att ta till lipen och det var några som lät tårarna rinna.
Jag tycker så fruktansvärt bra om henne och kommer verkligen sakna henne. Sedan har jag svårt att se folk gråta utan att beröras av det själv. Jag sa det till henne också då jag tyckte att hon förtjänade att få veta det. I ärlighetens namn så har jag svårt att tänka på det nu utan att det tårar till sig. Men hon har lovat att alltid ringa via växeln när hon söker någon och då sa jag att allt annat skulle vi ta som en förolämpning (vi har samarbete med Canon).
Har svårt att vara trevlig mot kunderna och mina kollegor. Men är man receptionist så är man lite av en teaterapa. Allt går om man vill. Trodde i ärlighetens namn inte att jag skulle reagera så starkt på det här som jag nu bevisligen gör. Hon har ju "bara" jobbat hos oss i ett och ett halvt år och dessutom var det bara ett grav.vik. så vi visste alla vad som väntade men av någon anledning så förtränger man sådana obehagliga saker så länge som det går.
Vid tio-tiden idag så visade jag en del bilder från Irland åt en kollega här i växeln. Satte in cd:n i hennes dator och så stod jag bredvid och förklarade vad bilderna föreställde. Så ser jag att det ringer nerifrån receptionen (klockan 10:34) och då säger jag till henne att: "Det där kan jag ta." så hivade hon över det samtalet till mitt bord så att jag fick svara på det. Jag säger: "God morgon" och han svarar: "Yo!"
Det hela blir ett väldigt konstigt samtal måste jag säga (undrar vad han hade i sitt kaffe). Han meddelar att det har kommit ett paket med massa städmaterial. Det är stort, men lätt. Vi samtalar om det hela på ett väldigt urflippat sätt och så kommer han på idén att man kanske kunde vänta och se om vår allt-i-allo kom förbi så kunde han slänga på honom det och då sa jag att jag tyckte att han var smart och att vi kör på det, såvida han inte vill bära upp det, men han sitter ensam så han kan inte gå upp med det. Så när klockan blir 10:36 lägger vi på och jag återgår till att visa bilder.
Så kommer då vår allt-i-allo upp klockan 10:55, men han har inte det paketet med sig. Däremot har han tre tårtkartonger. Det är en tjej som slutar här idag vilket jag tycker är urtrist. Men hon fick ett erbjudande från Canon som hon inte kunde tacka nej till. Så det slutar med att jag går ner klockan 11 för att hämta paketet.
Kommer ner och han sitter ensam. Ser paketet och det är verkligen stort. Visserligen inte så tungt (c:a 5-6 kg), men fruktansvärt otympligt. Det slutar med att jag stannar där nere i 25 minuter. Vet nu att han har 42 minuters lunch. Det är en sak som lever kvar från den tiden han jobbade för BT. Han ska tydligen bli avlöst 16:42 varje dag. Orsaken till att vi kom in på det var att jag undrade varför han satt ensam och det var för att hans kollega var ute och åt lunch med sin boyfriend. Han hade sagt åt henne att vara borta i en och en halv timme. Han har lite dåligt samvete eftersom han lämnar henne ensam en timme varje dag för att han går och tränar.
Sedan berättade han att vad gäller väktare så är det lite svårt att rucka på regler. Har man 42 minuters lunchrast så har man. Han måste dock vara undantaget som bekräftar regeln då han inte är så hård på sådana där saker. Han sa att han är en sådan som bara flyter med. I och för sig så tror jag att det inte är så hela tiden, utan att han kan sätta hårt mot hårt om det behövs. Men att köra det sättet kommer man långt på. Han berättade också att han har en attityd som är lite i stil med att se ut som att han inte har något att göra även fast han har massor. Lite laid back, sådär.
Har märkt att han är väldigt lik mig i mångt och mycket då jag är likadan. Får man massa jobb så gör man det på en gång så man har det gjort oavsett om det är jobbigt eller inte och sedan rullar man tummarna resten av tiden. Sedan ber man inte om hjälp heller utan biter ihop och jobbar och hoppas att någon ser att man skulle uppskatta lite hjälp. Sedan är han jättenöjd med det nya headsetet som de har (likadana som vi har).
När jag står där nere så kommer det en äldre man och börjar prata med honom. Jag förstår knappt hälften av vad han säger. Uppfattar ett ord här och där, men Han verkar klara av att prata med honom och det är ju huvudsaken. Mannen går ut och jag vänder mig till honom och frågar: "Och du förstod honom?" och på det svarar han: "Jag förstår ungefär hälften av det han säger." Då känner jag mig lättad och säger: "Vad bra. Då var det inte bara jag." och då säger han: "Nä, det är det inte. Men jag har lärt mig att inte reta upp finska truckförare."
Står och pratar tills dess att jag ser att det är dags att ta och bära upp paketet och gå på lunch. Samtidigt så pratar han med någon på Dagab i telefon och så säger han att han tyvärr inte kan komma upp med ersättningstelefonen till en person, men att den står där nere hos honom. Så när han lägger på säger jag: "Oj, där var det service minsann." och då svarade han: "Ja, man måste ju ge bra service till kunderna." Mitt svar på det blev: "Det har vi inte märkt." och på det svarar han: "Nä, men ni är ju inte mina kunder." Då säger jag: "Nä, det stämmer väl. Det är vi som är kunder till Dagab." och han säger: "Precis." sedan lade han till: "Men jag ska skärpa mig och komma upp till er oftare." och då sa jag: "Vad trevligt." Sedan sa han: "Men du får ju låna filmer och kopiera. Men det har ju inte så mycket med jobbet att göra, utan det ligger mer på den privata nivån." och det höll jag med om att det gjorde och om jag ska vara ärlig så tycker jag att den privata servicen är mycket trevligare att få åtnjuta än den affärsmässiga. Själv skulle jag kunna tänka mig mer privat "service" av annan natur med honom än det här med DVD:erna...
Åter till paketet. Först så funderar jag på hur jag enklast ska bära, sedan kommer jag på att det lättaste är att slänga upp det på axeln och han ser det och ger mig ett leende och tummen upp då han tycker att jag har hittat den bästa lösningen. Så går jag mot dörren och det säger klick och jag säger: "Tack." Kommer upp till min plats 11:28.
Klockan 13 var det avtackning av tjejen som slutade. När hennes chef håller talet så börjar hon gråta lite och sedan skulle hon hålla tal. Hon fick fram tre ord sedan började hon gråta igen. Hon är den första som har fått mig att nästan börja gråta på jobbet, jag kände hur det var översvämningsvarning. En sekund till och det hade börjat rinna. Och jag var inte den enda. Jag såg att flera var nära till att ta till lipen och det var några som lät tårarna rinna.
Jag tycker så fruktansvärt bra om henne och kommer verkligen sakna henne. Sedan har jag svårt att se folk gråta utan att beröras av det själv. Jag sa det till henne också då jag tyckte att hon förtjänade att få veta det. I ärlighetens namn så har jag svårt att tänka på det nu utan att det tårar till sig. Men hon har lovat att alltid ringa via växeln när hon söker någon och då sa jag att allt annat skulle vi ta som en förolämpning (vi har samarbete med Canon).
Har svårt att vara trevlig mot kunderna och mina kollegor. Men är man receptionist så är man lite av en teaterapa. Allt går om man vill. Trodde i ärlighetens namn inte att jag skulle reagera så starkt på det här som jag nu bevisligen gör. Hon har ju "bara" jobbat hos oss i ett och ett halvt år och dessutom var det bara ett grav.vik. så vi visste alla vad som väntade men av någon anledning så förtränger man sådana obehagliga saker så länge som det går.
Nä, jag har inte tid att göra det.
Så var snart den här dagen slut då. Den har väl varit helt ok, förutom på en punkt. Min jobbiga kollega är tillbaka. Den andra kollegan som var på kursen med henne sa vid tillfälle till mig att hon höll på att bli vansinnig på henne under de här två dagarna. Hon kommer sent den andra dagen och strosar in och sätter sig. Inte ett ord för att be om ursäkt inte andan i halsen som skulle indikera att hon har stressat (vilket hon inte har, men man kan ju spela lite teater). Hon klagade över att det inte var någon frukost, varpå kollegan säger att den serverades innan lektionen. När den dagen var slut så ställer de sig i toakön och min sansade kollega hamnar längre bak och när den lite jobbigare kollegan kommer ut från toan så frågar hon om hon ska vänta och den sansade kollegan säger: "Ja tack." varpå hon svarar: "Nä, jag har inte tid att göra det. Hej då."
Idag hade vi besök av en kille som jobbade på tidigare Svenskt Papper. En jättetrevlig kille som jag saknade när han slutade. Idag jobbar han på Iggesund. Men jag har berättat för honom om min lilla flirt så han var ju lagom nyfiken på honom idag. Han satt inte där när han kom. (Jag var där och hämtade två kuvert och stod och pratade med henne i växeln då) Så jag eskorterade honom hela vägen upp och sedan så hade han sitt möte och när han skulle gå så eskorterade jag honom hela vägen ner. Allt för att få en glimt.
Vi kommer ner och jag säger i dörren att han har tur och han förstår vad jag menar. När Han ser mig så ler han och hälsar på mig och min f.d. kollega "tvekar" lite om vad han ska göra med sin besökslapp, men beslutar sig för att lägga den framför Honom till sist (allt för att ta en koll på hur han ser ut).
Jag följer med honom ut och han frågar om de har några mikrofoner uppsatta utanför och det har de ju inte. Så säger han: "Men han såg ju riktigt trevlig ut." och på det svarade jag: "Jo, jag vet. Det är en del av mitt problem. Sedan är han jättetrevlig också." och han förstod mitt problem. Sedan sa han: "Och han log när han såg dig." och på det svarade jag: "Jag vet. Det gör han jämt." och det tyckte han var ett bra tecken. Sedan sa han: "Men ni kan ju bara hångla lite." och då började jag skratta och så sa jag: "Jo, men visst. Jag säger det till honom." Sedan skulle han åka hem och vara en bra pappa och så kramades vi och så gick han.
Jag kommer in och pratar lite med dem. Jag berättade för honom att hon hade svurit ve och förbannelse över att han var och tränade då det var som mest att göra och så flinade han bara lite. Och sedan berättade hon om ett samtal hon hade precis när jag kom ner och då sa jag att jag inte skulle avsluta ett samtal på det sättet. Då sa han: "Nä, men det är skillnad. Du är ju fast anställd. Du kan ju säga vad du vill." och då sa jag: "Precis. Jag kan be dem fara åt helvete." och då sa han: "Men det tror jag inte att du gör. Jag tror att ni är jättetrevliga i telefon." och på det svarade jag (samtidigt som jag gick mot dörren): "Jo, men det stämmer nog. Vi har gjort en undersökning och en del kunder ringer till oss istället för till Papyrus på grund av oss." och då sa han: "Är det så." och på det svarade jag: "Så är det." och så vände jag ryggen åt dem för att dörren närmade sig. Då sa det klick i dörren och så sa han något som jag inte hörde, så jag vänder mig om och frågar: "Va?" och då sa han: "Bara för att du är så trevlig i telefonen så öppnar jag här åt dig." och på det svarade jag: "Men tack så jättemycket. Du är verkligen jättesnäll." och då böjde han lite på huvudet och låtsades bli generad och så sa han: "Tack så mycket. Det var trevligt att höra."
Idag hade vi besök av en kille som jobbade på tidigare Svenskt Papper. En jättetrevlig kille som jag saknade när han slutade. Idag jobbar han på Iggesund. Men jag har berättat för honom om min lilla flirt så han var ju lagom nyfiken på honom idag. Han satt inte där när han kom. (Jag var där och hämtade två kuvert och stod och pratade med henne i växeln då) Så jag eskorterade honom hela vägen upp och sedan så hade han sitt möte och när han skulle gå så eskorterade jag honom hela vägen ner. Allt för att få en glimt.
Vi kommer ner och jag säger i dörren att han har tur och han förstår vad jag menar. När Han ser mig så ler han och hälsar på mig och min f.d. kollega "tvekar" lite om vad han ska göra med sin besökslapp, men beslutar sig för att lägga den framför Honom till sist (allt för att ta en koll på hur han ser ut).
Jag följer med honom ut och han frågar om de har några mikrofoner uppsatta utanför och det har de ju inte. Så säger han: "Men han såg ju riktigt trevlig ut." och på det svarade jag: "Jo, jag vet. Det är en del av mitt problem. Sedan är han jättetrevlig också." och han förstod mitt problem. Sedan sa han: "Och han log när han såg dig." och på det svarade jag: "Jag vet. Det gör han jämt." och det tyckte han var ett bra tecken. Sedan sa han: "Men ni kan ju bara hångla lite." och då började jag skratta och så sa jag: "Jo, men visst. Jag säger det till honom." Sedan skulle han åka hem och vara en bra pappa och så kramades vi och så gick han.
Jag kommer in och pratar lite med dem. Jag berättade för honom att hon hade svurit ve och förbannelse över att han var och tränade då det var som mest att göra och så flinade han bara lite. Och sedan berättade hon om ett samtal hon hade precis när jag kom ner och då sa jag att jag inte skulle avsluta ett samtal på det sättet. Då sa han: "Nä, men det är skillnad. Du är ju fast anställd. Du kan ju säga vad du vill." och då sa jag: "Precis. Jag kan be dem fara åt helvete." och då sa han: "Men det tror jag inte att du gör. Jag tror att ni är jättetrevliga i telefon." och på det svarade jag (samtidigt som jag gick mot dörren): "Jo, men det stämmer nog. Vi har gjort en undersökning och en del kunder ringer till oss istället för till Papyrus på grund av oss." och då sa han: "Är det så." och på det svarade jag: "Så är det." och så vände jag ryggen åt dem för att dörren närmade sig. Då sa det klick i dörren och så sa han något som jag inte hörde, så jag vänder mig om och frågar: "Va?" och då sa han: "Bara för att du är så trevlig i telefonen så öppnar jag här åt dig." och på det svarade jag: "Men tack så jättemycket. Du är verkligen jättesnäll." och då böjde han lite på huvudet och låtsades bli generad och så sa han: "Tack så mycket. Det var trevligt att höra."
Chokladfabrik
Nu är jag hungrig som sa... en liten gnu. Men jag måste vänta lite till. Får ingen mat än.
Idag är det andra dagen som vi har en vikarie här i växeln. Två av de ordinarie är på en tvådagars engelskakurs för receptionister. Men det funkar bra. Hon har varit här förut så hon känner till lite här i alla fall. Och när jag är bredvid henne känner jag mig både lång och smal. En underbar känsla.
Igår var väl inte den bästa dagen då det inte blev någon som helst kontakt eller glimt av honom. Visserligen så överlever jag de dagarna, men det blir så tråkigt. Men jag fick skjuts hela vägen hem i alla fall och tjejen i växeln gratulerade mig på namnsdagen och hon belönades med kakor från Lagena för det tilltaget.
Idag däremot så ringde han klockan 09:30 (och vikarien tog samtalet) och meddelade att det var ett paket att hämta och vikarien pratade då med min kollega om vad som skulle göras, då sa min kollega: "[Namn] går gärna ner och hämtar det." och det gjorde jag ju givetvis. Tog lite mörk choklad med mig. Har fått en hel del av mina föräldrar och om jag ska äta upp allt det själv så är det inte så bra tror jag. Det ena jag hade med mig var fyra 10 grams plattor med 70% choklad från Marabou (Premium Dark) och det andra var fyra chokladkulor med 60%:gt chokladskal med en mjuk chokladfyllning i från Lindt (Lindor).
Kommer ner och de sitter båda där (till skillnad från igår) och jag ser inget paket, men hon plockade fram det där bakifrån och ger det till mig och han reser på sig och går till det bakre rummet. När han kommer tillbaka så har han med sig den tredje boxen med Vänner. Så tog jag fram chokladen och sa att mina föräldrar försöker göda mig så därför göder jag dem. Då tog han emot det och sa: "Men inte ska väl vi..?" och så tog han och skalade en chokladkula och knölade in hela i munnen och sekunden senare så sken han upp och sa: "Mmmm!" (som sagt: han är en riktig godisråtta) så undrade han vad det var och så tittade han på pappret. Han kommer nog lägga det där märket på minnet.
Det visar sig att han aldrig har gillat ljus choklad, så att det är nog ett stort plus att jag bara har bjudit honom på mörk choklad. Alladin och Paradis-askar är han inte så förtjust i att få. Sedan är det tydligen så att "dåligt" godis och snacks (ej nötter) innehåller glutamat och det är ett smakförhöjningsämne som gör så att man inte känner sig mätt. Han gillar (precis som jag) att ta mackor med smör och Aromat på och Aromat innehåller glutamat. Det var tydligen de som startade upp hela "trenden" med det ämnet här i Sverige.
Sedan har jag nu skickat ner en lista på filmer som jag har om han vill låna och kopiera någon av dem. Jag sa lite på skoj precis innan jag gick att han kanske vill låna någon/några filmer från mig och då sa han: "Ja, kanske det. Men jag vet ju inte vad du har." Kom upp till min plats klockan 09:55 igen.
Halv två ringde tjejen upp och meddelade att det var två små paket att hämta och jag går ju självklart ned dit igen. Tyvärr så är det bara hon som sitter där men vi pratar lite i alla fall. Och hon frågade hur det kom sig att det bara är jag som hämtar och då sa jag som det var (delvis i alla fall) att från början var det så att jag ville göra det på grund av min ryggskada (man ska ju röra mycket på sig då) samt att jag tycker att det är skönt att få röra sig då man annars bara sitter på en stol. Det höll hon med om och då sa jag att vi kanske ska göra så att hon får bära upp paketen. Då såg hon lite konstig ut sedan sa hon: "Jag tror nog att vi ska låta [Hans namn] göra det istället Det är han som äter massa onyttiga saker." Det visar sig att han i förra veckan hade han köpt en ask med kakor och sedan hade han suttit och ätit upp halva asken (under en eftermiddag) själv. Sedan hade han mått lite illa efteråt, vilket inte är så konstigt.
När jag var på väg att gå upp igen så kommer det in en herre och säger att han ska träffa en kollega till mig. Så jag stannar kvar någon minut till och så eskorterar jag upp honom hela vägen.
Och vilket underbart sätt att avsluta arbetsdagen på då. Först flirtar jag till mig skjuts hela vägen hem och sedan när jag kommer ner till receptionen så sitter hans avlösare på plats och han står där bakom iklädd privata kläder. Jeans (inte den lössittande typen direkt) och en tight, blå t-shirt. Mums!
Idag är det andra dagen som vi har en vikarie här i växeln. Två av de ordinarie är på en tvådagars engelskakurs för receptionister. Men det funkar bra. Hon har varit här förut så hon känner till lite här i alla fall. Och när jag är bredvid henne känner jag mig både lång och smal. En underbar känsla.
Igår var väl inte den bästa dagen då det inte blev någon som helst kontakt eller glimt av honom. Visserligen så överlever jag de dagarna, men det blir så tråkigt. Men jag fick skjuts hela vägen hem i alla fall och tjejen i växeln gratulerade mig på namnsdagen och hon belönades med kakor från Lagena för det tilltaget.
Idag däremot så ringde han klockan 09:30 (och vikarien tog samtalet) och meddelade att det var ett paket att hämta och vikarien pratade då med min kollega om vad som skulle göras, då sa min kollega: "[Namn] går gärna ner och hämtar det." och det gjorde jag ju givetvis. Tog lite mörk choklad med mig. Har fått en hel del av mina föräldrar och om jag ska äta upp allt det själv så är det inte så bra tror jag. Det ena jag hade med mig var fyra 10 grams plattor med 70% choklad från Marabou (Premium Dark) och det andra var fyra chokladkulor med 60%:gt chokladskal med en mjuk chokladfyllning i från Lindt (Lindor).
Kommer ner och de sitter båda där (till skillnad från igår) och jag ser inget paket, men hon plockade fram det där bakifrån och ger det till mig och han reser på sig och går till det bakre rummet. När han kommer tillbaka så har han med sig den tredje boxen med Vänner. Så tog jag fram chokladen och sa att mina föräldrar försöker göda mig så därför göder jag dem. Då tog han emot det och sa: "Men inte ska väl vi..?" och så tog han och skalade en chokladkula och knölade in hela i munnen och sekunden senare så sken han upp och sa: "Mmmm!" (som sagt: han är en riktig godisråtta) så undrade han vad det var och så tittade han på pappret. Han kommer nog lägga det där märket på minnet.
Det visar sig att han aldrig har gillat ljus choklad, så att det är nog ett stort plus att jag bara har bjudit honom på mörk choklad. Alladin och Paradis-askar är han inte så förtjust i att få. Sedan är det tydligen så att "dåligt" godis och snacks (ej nötter) innehåller glutamat och det är ett smakförhöjningsämne som gör så att man inte känner sig mätt. Han gillar (precis som jag) att ta mackor med smör och Aromat på och Aromat innehåller glutamat. Det var tydligen de som startade upp hela "trenden" med det ämnet här i Sverige.
Sedan har jag nu skickat ner en lista på filmer som jag har om han vill låna och kopiera någon av dem. Jag sa lite på skoj precis innan jag gick att han kanske vill låna någon/några filmer från mig och då sa han: "Ja, kanske det. Men jag vet ju inte vad du har." Kom upp till min plats klockan 09:55 igen.
Halv två ringde tjejen upp och meddelade att det var två små paket att hämta och jag går ju självklart ned dit igen. Tyvärr så är det bara hon som sitter där men vi pratar lite i alla fall. Och hon frågade hur det kom sig att det bara är jag som hämtar och då sa jag som det var (delvis i alla fall) att från början var det så att jag ville göra det på grund av min ryggskada (man ska ju röra mycket på sig då) samt att jag tycker att det är skönt att få röra sig då man annars bara sitter på en stol. Det höll hon med om och då sa jag att vi kanske ska göra så att hon får bära upp paketen. Då såg hon lite konstig ut sedan sa hon: "Jag tror nog att vi ska låta [Hans namn] göra det istället Det är han som äter massa onyttiga saker." Det visar sig att han i förra veckan hade han köpt en ask med kakor och sedan hade han suttit och ätit upp halva asken (under en eftermiddag) själv. Sedan hade han mått lite illa efteråt, vilket inte är så konstigt.
När jag var på väg att gå upp igen så kommer det in en herre och säger att han ska träffa en kollega till mig. Så jag stannar kvar någon minut till och så eskorterar jag upp honom hela vägen.
Och vilket underbart sätt att avsluta arbetsdagen på då. Först flirtar jag till mig skjuts hela vägen hem och sedan när jag kommer ner till receptionen så sitter hans avlösare på plats och han står där bakom iklädd privata kläder. Jeans (inte den lössittande typen direkt) och en tight, blå t-shirt. Mums!
Måndag
Så var man då på jobbet igen. Jag förstår inte var helgen tar vägen. Det är fredag eftermiddag och sedan är det måndag morgon.
Nu har jag i alla fall kommit tillbaka från lunchen. Var och åt på Lagena idag då det inte var så mycket mat här nere idag som verkade lockande. Jag ljuger inte om jag säger att jag var ganska så nervös när jag var på väg ner då jag inte var säker på hur Han reagerat på att jag skickade ett MMS i lördags.
Vi kommer ner i samlad trupp så jag vinkar lite åt honom och han vinkar tillbaka och jag känner mig lättad när jag ser att han inte ser "arg" ut på mig för det. Sedan åker vi och äter. Idag blev det en blandning av: Stekt ris, biffwok och entrecôte med klyftpotatis. Allt jättegott.
Tar med mig kakor till receptionen och ger det när vi kommer tillbaka och nu pratade jag lite med honom också och nej. Han verkar inte ett dugg sur på mig.
Så har jag då varit nere och hämtat ett paket. Tjejen ringde upp strax innan 12:30 och hon skrattade i luren. Hon "bad om ursäkt" för det och jag sa att så länge det inte upprepas så... Jag gick ner och hämtade det och pratade lite med dem båda och hon skyllde skrattanfallet på honom. Han såg tydligen rolig ut och när hon sa det så såg han frågande och oskyldig ut.
Men han gör mig lite nervös nu. Han säger inget om meddelandet utan han ser bara finurlig/pillemarisk ut. Som att han tänker på det, men inte vill säga något när någon annan är i närheten. Men som sagt, han ser allt annat än sur/arg/irriterad ut över det.
Han har i alla fall fått sitt headset nu och han hade så klart glömt boxen (fast han sa att det var vädrets fel då han cyklar). Men han sa att jag kunde vara lugn. Innan vi flyttar så kommer alla vara avklarade. Då sa jag: "Och om de inte är det så kan du ju alltid cykla över med dem. Det är väl bara frågan om någon kilometer." Då svarade han: "Ja, det kan jag ju göra och det kan ju knappast vara längre."
15:36 så mailade jag ner till honom för att meddela att vi ska ha en vikarie här imorgon och på onsdag. Så här skrev jag:
"Ämne: För er upplysning
Imorgon och på onsdag kommer vi att ha en inhyrd tjej här i växeln (samma som var här i fredags). Till saken hör att hon ska börja jobba klockan åtta och om hon kommer tidigare så sitter det ingen på plats. Så om du eller [hans kollega] tar och ringer på min mobil om hon dyker upp innan åtta så vore jag tacksam.
Map Sverige AB
Box xxx, xxx xx Haninge
Telefon +46 x xxx xx xx Direkt +46 x xxx xx xx
Mobil +46 xx xxx xx xx Fax +46 x xxx xx xx"
Hans svar kom 15:44 och det blev kort och... kort. "OK" Ingen fråga om vad jag har för nummer. Visserligen står det ju i min signatur, men...
Och idag fick jag skjuts hela vägen hem. Underbart.
Nu har jag i alla fall kommit tillbaka från lunchen. Var och åt på Lagena idag då det inte var så mycket mat här nere idag som verkade lockande. Jag ljuger inte om jag säger att jag var ganska så nervös när jag var på väg ner då jag inte var säker på hur Han reagerat på att jag skickade ett MMS i lördags.
Vi kommer ner i samlad trupp så jag vinkar lite åt honom och han vinkar tillbaka och jag känner mig lättad när jag ser att han inte ser "arg" ut på mig för det. Sedan åker vi och äter. Idag blev det en blandning av: Stekt ris, biffwok och entrecôte med klyftpotatis. Allt jättegott.
Tar med mig kakor till receptionen och ger det när vi kommer tillbaka och nu pratade jag lite med honom också och nej. Han verkar inte ett dugg sur på mig.
Så har jag då varit nere och hämtat ett paket. Tjejen ringde upp strax innan 12:30 och hon skrattade i luren. Hon "bad om ursäkt" för det och jag sa att så länge det inte upprepas så... Jag gick ner och hämtade det och pratade lite med dem båda och hon skyllde skrattanfallet på honom. Han såg tydligen rolig ut och när hon sa det så såg han frågande och oskyldig ut.
Men han gör mig lite nervös nu. Han säger inget om meddelandet utan han ser bara finurlig/pillemarisk ut. Som att han tänker på det, men inte vill säga något när någon annan är i närheten. Men som sagt, han ser allt annat än sur/arg/irriterad ut över det.
Han har i alla fall fått sitt headset nu och han hade så klart glömt boxen (fast han sa att det var vädrets fel då han cyklar). Men han sa att jag kunde vara lugn. Innan vi flyttar så kommer alla vara avklarade. Då sa jag: "Och om de inte är det så kan du ju alltid cykla över med dem. Det är väl bara frågan om någon kilometer." Då svarade han: "Ja, det kan jag ju göra och det kan ju knappast vara längre."
15:36 så mailade jag ner till honom för att meddela att vi ska ha en vikarie här imorgon och på onsdag. Så här skrev jag:
"Ämne: För er upplysning
Imorgon och på onsdag kommer vi att ha en inhyrd tjej här i växeln (samma som var här i fredags). Till saken hör att hon ska börja jobba klockan åtta och om hon kommer tidigare så sitter det ingen på plats. Så om du eller [hans kollega] tar och ringer på min mobil om hon dyker upp innan åtta så vore jag tacksam.
M.v.h.
Xxx Xxxxxxxx
Receptionist/TelefonistMap Sverige AB
Box xxx, xxx xx Haninge
Telefon +46 x xxx xx xx Direkt +46 x xxx xx xx
Mobil +46 xx xxx xx xx Fax +46 x xxx xx xx"
Hans svar kom 15:44 och det blev kort och... kort. "OK" Ingen fråga om vad jag har för nummer. Visserligen står det ju i min signatur, men...
Och idag fick jag skjuts hela vägen hem. Underbart.
Happy St. Paddy's i efterskott
Igår var det den där trevliga dagen. Irlands nationaldag. Eftersom flera irländska pubar här i Sthlm har lagt ned så blir trycket på de som är kvar hårdare. Men låt mig ta det från början...
Det började med att jag mötte upp en kompis klockan 14:00 då vi skulle se rugbymatchen Italien-Irland. Irland vann övertygande mot Italien men tyvärr inte med tillräckligt mycket för att vinna turneringen. Så det blev som väntat Frankrike. Men skottarna höll emot bra och släppte tyvärr in försöket i sista minuten som gjorde att Frankrike vann turneringen. Men det var ett tvivelaktigt försök och frågan är om det egentligen skulle ha godkänts. I vilket fall som helst så blev det Guinness till matchen. Sedan kände vi att det var lite för varmt och lite för mycket folk för vår smak på Foggy Dew så vi åkte hem var och en för sig och åt mat och sedan möttes vi upp igen klockan 19:00. Två av grabbarna möttes upp 18:30 och de var på puben när vi kom dit och det var minst lika mycket folk där då så vi bestämde oss för att dra vidare.
Nästa stopp Limerick. Nä inte staden tyvärr utan puben som ligger på Tegnérgatan. Här var det mindre folk och här fick vi sittplats. På den här puben mötte ytterligare en kompis upp och hon hade med sig sin syster och en kompis till systern. Har inte riktigt koll på hur mycket det blev att dricka här, men jag vet att jag brände 400:- på dricka och sedan blev jag bjuden lite också. Hamnade i fönstret där vi emellanåt satt fyra stycken. Men finns det hjärterum, finns det stjärterum. Man hade en viss skyldighet när man satt i fönstret och det var att man skulle vifta med en (eller tre) irländsk(a) pappersflagga (-or) till de som gick förbi utanför. De flesta vinkade faktiskt tillbaka och skrattade åt oss, men det är klart att det finns surkart. En grabb som gick förbi visade fingret. Men han var väl engelsman. ;-)
En av grabbarna i gänget gick fram till baren och bad dem spela U2 och det var en hit. Av de personer jag såg från min lilla plats sjöng med för fullt i refrängerna, så det blev lite av en allsång där ett tag. Det var uppträdande i form av lite riverdance och sedan var det ett liveband. Och det är konstigt, men... Jag har nu firat St. Paddy's i fyra år och inte en endaste gång har det blivit bråk på de pubar jag har varit trots att det är knökfullt. Alla är glada.
När klockan var 00:00 så tyckte vi sex som var kvar att det var dags att gå vidare, vilket vi gjorde. Men med facit i hand skulle vi nog inte ha gjort det. Vi hamnade på La Habanera (tror jag det hette) och det var en pub med latinamerikansk musik som specialitet. Under kvällen bildades två par. Vet inte hur pass allvarlig den bildningen är, men... I vilket fall som helst så gick jag och den andra killen som inte hade bildat par därifrån klockan 01 och vidare till McD och sedan till T-banan för att åka hem. Låg i sängen klockan två och vaknade 07:30 och kunde inte somna om. Har ett blåmärke (tror jag) på övre delen av den högra skinkan. När man satt i fönstret så kunde man få ett handtagsfäste där om man hade otur och det hade jag.
Själv gjorde jag en sak som jag idag känner att jag kanske inte skulle ha gjort och jag har idag lite ångest över det. Men det verkade som en hyfsad idé igår kväll... Jag skickade en MMS Happy St. Paddy's-hälsning (en pint Guinness) till en som jag nog inte skulle ha skickat det till. Men gjort är gjort och det går inte att göra det ogjort. Det är bara att bita i det sura äpplet och ta konsekvenserna av sitt handlande. Jag kommer i alla fall att märka av reaktionen av det imorgon. Jag skyller mitt handlande på osteopattjejen (i blandning med alkohol). Hade hon inte kommit med den här idén skulle jag inte ens ha kommit på den själv.
Guess who...
Det började med att jag mötte upp en kompis klockan 14:00 då vi skulle se rugbymatchen Italien-Irland. Irland vann övertygande mot Italien men tyvärr inte med tillräckligt mycket för att vinna turneringen. Så det blev som väntat Frankrike. Men skottarna höll emot bra och släppte tyvärr in försöket i sista minuten som gjorde att Frankrike vann turneringen. Men det var ett tvivelaktigt försök och frågan är om det egentligen skulle ha godkänts. I vilket fall som helst så blev det Guinness till matchen. Sedan kände vi att det var lite för varmt och lite för mycket folk för vår smak på Foggy Dew så vi åkte hem var och en för sig och åt mat och sedan möttes vi upp igen klockan 19:00. Två av grabbarna möttes upp 18:30 och de var på puben när vi kom dit och det var minst lika mycket folk där då så vi bestämde oss för att dra vidare.
Nästa stopp Limerick. Nä inte staden tyvärr utan puben som ligger på Tegnérgatan. Här var det mindre folk och här fick vi sittplats. På den här puben mötte ytterligare en kompis upp och hon hade med sig sin syster och en kompis till systern. Har inte riktigt koll på hur mycket det blev att dricka här, men jag vet att jag brände 400:- på dricka och sedan blev jag bjuden lite också. Hamnade i fönstret där vi emellanåt satt fyra stycken. Men finns det hjärterum, finns det stjärterum. Man hade en viss skyldighet när man satt i fönstret och det var att man skulle vifta med en (eller tre) irländsk(a) pappersflagga (-or) till de som gick förbi utanför. De flesta vinkade faktiskt tillbaka och skrattade åt oss, men det är klart att det finns surkart. En grabb som gick förbi visade fingret. Men han var väl engelsman. ;-)
En av grabbarna i gänget gick fram till baren och bad dem spela U2 och det var en hit. Av de personer jag såg från min lilla plats sjöng med för fullt i refrängerna, så det blev lite av en allsång där ett tag. Det var uppträdande i form av lite riverdance och sedan var det ett liveband. Och det är konstigt, men... Jag har nu firat St. Paddy's i fyra år och inte en endaste gång har det blivit bråk på de pubar jag har varit trots att det är knökfullt. Alla är glada.
När klockan var 00:00 så tyckte vi sex som var kvar att det var dags att gå vidare, vilket vi gjorde. Men med facit i hand skulle vi nog inte ha gjort det. Vi hamnade på La Habanera (tror jag det hette) och det var en pub med latinamerikansk musik som specialitet. Under kvällen bildades två par. Vet inte hur pass allvarlig den bildningen är, men... I vilket fall som helst så gick jag och den andra killen som inte hade bildat par därifrån klockan 01 och vidare till McD och sedan till T-banan för att åka hem. Låg i sängen klockan två och vaknade 07:30 och kunde inte somna om. Har ett blåmärke (tror jag) på övre delen av den högra skinkan. När man satt i fönstret så kunde man få ett handtagsfäste där om man hade otur och det hade jag.
Själv gjorde jag en sak som jag idag känner att jag kanske inte skulle ha gjort och jag har idag lite ångest över det. Men det verkade som en hyfsad idé igår kväll... Jag skickade en MMS Happy St. Paddy's-hälsning (en pint Guinness) till en som jag nog inte skulle ha skickat det till. Men gjort är gjort och det går inte att göra det ogjort. Det är bara att bita i det sura äpplet och ta konsekvenserna av sitt handlande. Jag kommer i alla fall att märka av reaktionen av det imorgon. Jag skyller mitt handlande på osteopattjejen (i blandning med alkohol). Hade hon inte kommit med den här idén skulle jag inte ens ha kommit på den själv.
Guess who...
God morgon. God dag. God natt.
Jaha. Så var det fredag igen då. En kollega ville byta tidig fredag med mig så även den här fredagen blir kort. Vilket innebär att jag de följande två fredagarna kommer att få långa fredagar. Inte lika kul, men det är inte hela världen heller.
Imorgon kommer det att bli en trevlig dag och på söndag kommer jag vara en slagen hjälte. Men det kommer det vara värt. Nu gäller det bara att hoppas att Irland vinner över Wales med fem poäng mer än vad Frankrike slår Skottland med. Tror inte att det kommer inträffa, men mirakel har ju skett förut.
Sitter ensam här ett tag och så ringer det från det där numret klockan 10:55 och jag piggnar till på en gång.
Jag: "God dag, god dag."
Han: "God morgon."
J: "Ja, ok, det kanske fortfarande är det."
H: "Ja, jag vet inte. Det är ju bara morgon fram till tio och dag är det ju efter två så det blir ju ett glapp där kring lunch."
J: "Ja, men det finns ju förmiddag."
H: "Ja det gör det ju. Men det blir ju bara fram till klockan tolv. Så mellan tolv och två så finns det ingen benämning."
J: "Hmm... Ja, det stämmer ju. Men var du tvungen att ta upp det. Nu blev det ju bara jobbigt."
H: "Håller med dig. Men det är på väg upp en kaffekille till er nu.
J: "Men vad bra. Då håller jag ett öga öppet på dörren här så att jag släpper in honom.
H: "Vad bra. Vet du vad? Nu har vi likadana headset som ni har."
J: "Har ni. Vad tycker du då?"
H: "De är jättebra. Har haft två olika varianter tidigare och inte varit nöjd med någon av dem."
J: "Och så slipper du alla sladdar."
H: "Precis. Men vi ses och hörs."
J: "Det gör vi."
H: "Ha're."
J: "Du med. Hej."
H: "Hej."
Allt som allt tog det här samtalet tre minuter och under hela samtalet så hade han den där mjuka fina rösten.
Strax efter klockan 11 så gick jag och en kollega och tränade lite. Det kändes som att det behövdes efter gårdagen och innan morgondagen. Tog sedan en varm dusch vilket var ännu skönare. Sedan har jag ju en tidig dag vilket innebär att jag inte tar någon lunch så jag gick upp till min plats, men inte för att jobba, utan för att hämta Vänner-boxen som min kollega tyckte att jag skulle överlämna själv.
Så när klockan var kvart över tolv på ett ungefär så gick jag ner med den. När jag kom ner så satt han ensam på sin plats men Dagabs elkille stod och pratade med honom. Så hälsade han och så hälsade jag, sedan räckte jag över boxen till honom och då tackade han och elkillen undrade vad det var för något. Då sa vi båda mer eller mindre samma sak och det var att han inte skulle bry sig om det.
Sedan visade det sig att det bara är tjejen som har fått headsetet idag. Det hade blivit lite fel i beställningen, men han får sitt på måndag. Det visade sig att de hade fått dem förinställda och förinställningen funkade perfekt.
Idag blev jag kvar där i cirka tjugo minuter och fick med mig ett paket på köpet. Han hade inte hunnit ringa om det än. När jag står där så ringer det i deras sidotelefon och så snackar han lite med den personen och då går jag fram och tar paketet. Han följer då efter mig på sin sida disken och så håller han fram luren och säger: "Säg något." och jag fattar noll och säger: "Varför ska jag det för?" och så tog han tillbaka luren och sa lite småskrattande: "Där ser du." Sedan pratade han lite till och så la han på. Så förklarade han varför han gjorde som han gjorde. Det visade sig att det var den där urflippade vakten som ringde och han trodde inte på Honom när Han sa att jag stod där nere.
Sedan sa han att han tyckte att det var lite jobbigt när den där andra killen var där. För det är tydligen så att han inte kan jobba ordentligt när han är där och oavsett vad den andra killen säger så börjar Han att skratta åt det. Det går inte att ha ett allvarligt samtal med honom som det går att göra med mig. Visst tycker han att det är trevligt att få skratta och ha kul på jobbet, men det finns gränser.
Under tiden som jag står där så kommer det flera tillbaka från lunch och några går för dagen. En innesäljare kommer med sin son och hon frågade Honom om han skulle skriva in sig och då sa han till mig: "Du får bestämma." Då tittade jag på Honom och sa: "Jag? Men det är inte jag som jobbar här." så det slutade med att han tog fram en bricka och gav till grabben.
Han var lite upptagen när jag stod där nere. Han hade två arbetsplatser lite tillfälligt och sedan kom säkerhetschefen och började prata med honom och då tyckte jag att det var bäst att gå så jag tog paketet och gick.
Så kom jag upp på min plats och satte mig och började jobba. Efter några minuter så kom hon som kom med sin son och sa till mig: "Jasså, du stod där nere och flirtade lite." och på det svarade jag: "Självklart. Lite kul måste man ju få ha." och det höll hon med om. Sedan sa hon: "Men han verkade vara på dåligt humör." och då kände jag mig frågande och sa: "Nä, men det är han inte. Lite mycket att göra för tillfället bara." Då sa hon: "Jaha, jag förstår. För annars brukar han prata lite mer."
Så, nu är det snart dags att gå för dagen. Vill ju gå innan han går och tränar och han brukar gå och träna mellan 13:30 och 13:45 och jag tänkte överlämna lite godis till dem som vi har fått här uppe idag.
Så har man då kommit hem och det gick jättebra att överlämna godiset. Han satt där och det gjorde även hon. När jag kommer ner så satt de och pratade, men han avbryter det hela när han ser mig och vinkar han på ett lite annorlunda sätt. Han liksom fäller ner ett finger i taget, med början med pekfingret. Som vågen fast tvärt om och jag vinkar likadant tillbaka. Så går jag fram och jag tänkte själv på det nu efteråt att jag går och ställer mig på hans sida och inte på hennes. Får väl skylla på att jag känner honom bra mycket bättre än henne... ehrm...
I vilket fall så ställer jag godiset på disken framför honom och han frågar då om jag har en godisfabrik där uppe eller vad jag har fått det ifrån. Då säger jag att chokladkaffebönorna är från vår kaffeleverantör och det andra är reklamgodis och då säger han att han ser det (de hårda karamellerna är inlindade i genomskinlig plast som det står Map på) och då säger jag: "Nähä. Gör du det?" och han svarar: "Ja, jag gör ju det." Sedan säger jag att chokladen är jättegod och då tar han en på en gång och smakar på den och nickar sedan gillande samtidigt som han smaskar i sig och sedan bjuder han tjejen bredvid.
Sedan frågar han vad jag ska göra nu, göra något kul eller åka hem och vila. Då säger jag att jag ska åka upp till Vällingby C och ta ut pengar och sedan åka hem och vila upp mig för imorgon. Då frågar han vad det är som händer då. Då säger jag att jag och några kompisar är Irlandstokiga och vi ska fira deras nationaldag imorgon. Då säger han: "Det är det som kallas St. Patrick's Day va?" och då måste jag erkänna att jag blev lite förvånad över att han kunde det, men jag svarar: "Ja precis." Så då frågar han: "Så då ska du klä dig i grönt och så?" och då säger jag att jag ska göra det. Den mannen fortsätter att överraska mig. Han verkar vara väldigt allmänbildad. Sedan kommer det ner en tjej som ska till lagret på Rörvägen och hon frågar om jag vill ha skjuts och det vill jag ju. Så jag säger då: "Hej då, då och ha en trevlig helg." och de säger: "Tack detsamma."
Hinner med 13:40 tåget tack vare skjutsen så jag får sällskap med vår osteopattjej (jag var inte hos henne idag) på tåget och så berättar jag för henne om min lilla "flirt" med Honom. Så nästa gång hon kommer så kommer hon titta närmare på honom, men det hon sa redan nu var att han verkar trevlig och ser trevlig ut. Sedan tycker hon att jag ska skicka ett SMS eller, ännu bättre, ett MMS. Då säger jag att jag officiellt inte har hans nummer. Men den invändningen för att inte göra det avfärdar hon snabbt och säger att det är så lätt att hitta sådana nummer på nätet och det vet han säkert om också. Så hon tycker att jag ska skicka ett MMS imorgon och önska honom en trevlig St. Patrick's Day när jag har druckit ett par öl. Får se hur pass det blir med det. Det beror på hur jag känner mig imorgon och hur modig jag känner mig efter ett par öl. Kommer nog att skämmas ögonen ur mig på måndag om jag gör det, men det får jag ta. Sedan vet jag ju inte om han kommer att ha mobilen igång när han är på hemmaplan. Han har ju sagt vid ett tidigare tillfälle att han brukar stänga av dem när han är hemma och då kommer han ju inte se den bilden förrän han kommer till jobbet på måndag...
Imorgon kommer det att bli en trevlig dag och på söndag kommer jag vara en slagen hjälte. Men det kommer det vara värt. Nu gäller det bara att hoppas att Irland vinner över Wales med fem poäng mer än vad Frankrike slår Skottland med. Tror inte att det kommer inträffa, men mirakel har ju skett förut.
Sitter ensam här ett tag och så ringer det från det där numret klockan 10:55 och jag piggnar till på en gång.
Jag: "God dag, god dag."
Han: "God morgon."
J: "Ja, ok, det kanske fortfarande är det."
H: "Ja, jag vet inte. Det är ju bara morgon fram till tio och dag är det ju efter två så det blir ju ett glapp där kring lunch."
J: "Ja, men det finns ju förmiddag."
H: "Ja det gör det ju. Men det blir ju bara fram till klockan tolv. Så mellan tolv och två så finns det ingen benämning."
J: "Hmm... Ja, det stämmer ju. Men var du tvungen att ta upp det. Nu blev det ju bara jobbigt."
H: "Håller med dig. Men det är på väg upp en kaffekille till er nu.
J: "Men vad bra. Då håller jag ett öga öppet på dörren här så att jag släpper in honom.
H: "Vad bra. Vet du vad? Nu har vi likadana headset som ni har."
J: "Har ni. Vad tycker du då?"
H: "De är jättebra. Har haft två olika varianter tidigare och inte varit nöjd med någon av dem."
J: "Och så slipper du alla sladdar."
H: "Precis. Men vi ses och hörs."
J: "Det gör vi."
H: "Ha're."
J: "Du med. Hej."
H: "Hej."
Allt som allt tog det här samtalet tre minuter och under hela samtalet så hade han den där mjuka fina rösten.
Strax efter klockan 11 så gick jag och en kollega och tränade lite. Det kändes som att det behövdes efter gårdagen och innan morgondagen. Tog sedan en varm dusch vilket var ännu skönare. Sedan har jag ju en tidig dag vilket innebär att jag inte tar någon lunch så jag gick upp till min plats, men inte för att jobba, utan för att hämta Vänner-boxen som min kollega tyckte att jag skulle överlämna själv.
Så när klockan var kvart över tolv på ett ungefär så gick jag ner med den. När jag kom ner så satt han ensam på sin plats men Dagabs elkille stod och pratade med honom. Så hälsade han och så hälsade jag, sedan räckte jag över boxen till honom och då tackade han och elkillen undrade vad det var för något. Då sa vi båda mer eller mindre samma sak och det var att han inte skulle bry sig om det.
Sedan visade det sig att det bara är tjejen som har fått headsetet idag. Det hade blivit lite fel i beställningen, men han får sitt på måndag. Det visade sig att de hade fått dem förinställda och förinställningen funkade perfekt.
Idag blev jag kvar där i cirka tjugo minuter och fick med mig ett paket på köpet. Han hade inte hunnit ringa om det än. När jag står där så ringer det i deras sidotelefon och så snackar han lite med den personen och då går jag fram och tar paketet. Han följer då efter mig på sin sida disken och så håller han fram luren och säger: "Säg något." och jag fattar noll och säger: "Varför ska jag det för?" och så tog han tillbaka luren och sa lite småskrattande: "Där ser du." Sedan pratade han lite till och så la han på. Så förklarade han varför han gjorde som han gjorde. Det visade sig att det var den där urflippade vakten som ringde och han trodde inte på Honom när Han sa att jag stod där nere.
Sedan sa han att han tyckte att det var lite jobbigt när den där andra killen var där. För det är tydligen så att han inte kan jobba ordentligt när han är där och oavsett vad den andra killen säger så börjar Han att skratta åt det. Det går inte att ha ett allvarligt samtal med honom som det går att göra med mig. Visst tycker han att det är trevligt att få skratta och ha kul på jobbet, men det finns gränser.
Under tiden som jag står där så kommer det flera tillbaka från lunch och några går för dagen. En innesäljare kommer med sin son och hon frågade Honom om han skulle skriva in sig och då sa han till mig: "Du får bestämma." Då tittade jag på Honom och sa: "Jag? Men det är inte jag som jobbar här." så det slutade med att han tog fram en bricka och gav till grabben.
Han var lite upptagen när jag stod där nere. Han hade två arbetsplatser lite tillfälligt och sedan kom säkerhetschefen och började prata med honom och då tyckte jag att det var bäst att gå så jag tog paketet och gick.
Så kom jag upp på min plats och satte mig och började jobba. Efter några minuter så kom hon som kom med sin son och sa till mig: "Jasså, du stod där nere och flirtade lite." och på det svarade jag: "Självklart. Lite kul måste man ju få ha." och det höll hon med om. Sedan sa hon: "Men han verkade vara på dåligt humör." och då kände jag mig frågande och sa: "Nä, men det är han inte. Lite mycket att göra för tillfället bara." Då sa hon: "Jaha, jag förstår. För annars brukar han prata lite mer."
Så, nu är det snart dags att gå för dagen. Vill ju gå innan han går och tränar och han brukar gå och träna mellan 13:30 och 13:45 och jag tänkte överlämna lite godis till dem som vi har fått här uppe idag.
Så har man då kommit hem och det gick jättebra att överlämna godiset. Han satt där och det gjorde även hon. När jag kommer ner så satt de och pratade, men han avbryter det hela när han ser mig och vinkar han på ett lite annorlunda sätt. Han liksom fäller ner ett finger i taget, med början med pekfingret. Som vågen fast tvärt om och jag vinkar likadant tillbaka. Så går jag fram och jag tänkte själv på det nu efteråt att jag går och ställer mig på hans sida och inte på hennes. Får väl skylla på att jag känner honom bra mycket bättre än henne... ehrm...
I vilket fall så ställer jag godiset på disken framför honom och han frågar då om jag har en godisfabrik där uppe eller vad jag har fått det ifrån. Då säger jag att chokladkaffebönorna är från vår kaffeleverantör och det andra är reklamgodis och då säger han att han ser det (de hårda karamellerna är inlindade i genomskinlig plast som det står Map på) och då säger jag: "Nähä. Gör du det?" och han svarar: "Ja, jag gör ju det." Sedan säger jag att chokladen är jättegod och då tar han en på en gång och smakar på den och nickar sedan gillande samtidigt som han smaskar i sig och sedan bjuder han tjejen bredvid.
Sedan frågar han vad jag ska göra nu, göra något kul eller åka hem och vila. Då säger jag att jag ska åka upp till Vällingby C och ta ut pengar och sedan åka hem och vila upp mig för imorgon. Då frågar han vad det är som händer då. Då säger jag att jag och några kompisar är Irlandstokiga och vi ska fira deras nationaldag imorgon. Då säger han: "Det är det som kallas St. Patrick's Day va?" och då måste jag erkänna att jag blev lite förvånad över att han kunde det, men jag svarar: "Ja precis." Så då frågar han: "Så då ska du klä dig i grönt och så?" och då säger jag att jag ska göra det. Den mannen fortsätter att överraska mig. Han verkar vara väldigt allmänbildad. Sedan kommer det ner en tjej som ska till lagret på Rörvägen och hon frågar om jag vill ha skjuts och det vill jag ju. Så jag säger då: "Hej då, då och ha en trevlig helg." och de säger: "Tack detsamma."
Hinner med 13:40 tåget tack vare skjutsen så jag får sällskap med vår osteopattjej (jag var inte hos henne idag) på tåget och så berättar jag för henne om min lilla "flirt" med Honom. Så nästa gång hon kommer så kommer hon titta närmare på honom, men det hon sa redan nu var att han verkar trevlig och ser trevlig ut. Sedan tycker hon att jag ska skicka ett SMS eller, ännu bättre, ett MMS. Då säger jag att jag officiellt inte har hans nummer. Men den invändningen för att inte göra det avfärdar hon snabbt och säger att det är så lätt att hitta sådana nummer på nätet och det vet han säkert om också. Så hon tycker att jag ska skicka ett MMS imorgon och önska honom en trevlig St. Patrick's Day när jag har druckit ett par öl. Får se hur pass det blir med det. Det beror på hur jag känner mig imorgon och hur modig jag känner mig efter ett par öl. Kommer nog att skämmas ögonen ur mig på måndag om jag gör det, men det får jag ta. Sedan vet jag ju inte om han kommer att ha mobilen igång när han är på hemmaplan. Han har ju sagt vid ett tidigare tillfälle att han brukar stänga av dem när han är hemma och då kommer han ju inte se den bilden förrän han kommer till jobbet på måndag...
Tidningar. Här var det tidningar.
Imorse så lekte jag tidningsbud. I vanliga fall brukar jag kunna lägga ifrån mig tidningarna på sätet bredvid mig på pendeln, men idag gick det inte. Och när man går av tåget så håller man tidningarna i handen utan att tänka på att man gör det. Så kommer jag på bussen och upptäcker att jag har tidningarna med mig, men jag kan inte heller här lägga ifrån mig dem på ett säte då jag även här har en person bredvid mig. Så jag tar med mig tidningarna och kommer in till Dagabs reception och då ser jag att det är den där vakten som var avlösaren igår kväll (han som var urflippad i fredags) så då tar jag och ger tidningarna till honom istället för att ta med dem upp och slänga dem.
Idag var jag och åt på Lagena med fyra andra kollegor. En av orsakerna är ju för att jag ibland känner ett behov av att få lite luft, miljöombyte, god mat samt en blick av du-vet-vem innan jag går hem. När vi kommer ner så sitter bara hon där och då blev jag lite besviken då jag visste att han var här idag. Men jag gaskade upp mig och tänkte att "Vi kommer ju tillbaka också."
Dagens mat blev pasta med fläskfilé i senapssås och innan vi gick så tog jag med mig sex kakor i en plastmugg. Inte till mig själ. Inte heller tog jag med det till någon av mina kollegor utan jag tog med mig det för att "ställa mig in". Han ska inte tro att han ska kunna glömma bort mig så lätt när vi flyttar härifrån. Något spår måste man ju lämna efter sig och om man kan göra det på ett sådant här enkelt sätt så varför inte.
När vi kom tillbaka så satt han där och han satt där ensam. Tyvärr så satt han i telefon så vi kunde inte prata. Så jag tog och ställde plastmuggen på disken framför honom och han tittade och tog en kaka och gjorde en gest för att tacka. Då tog jag och puttade muggen lite närmare kanten på hans sida så att han skulle fatta att han fick alla och då såg han först förvånad ut men sedan gjorde han en gest för att tacka igen.
Kommer upp till min plats och sätter mig och börjar jobba. När klockan är 12:44 får jag ett samtal och jag svarar: "Hej" och han säger: "Hej [namn]. Tack så jättemycket för kakorna." Så säger jag att det var så lite så och något om "någon måste ju tänka på er som sitter där också." (Sedan att jag menar bara honom behöver han ju inte veta.) Så säger han något och sedan säger han att det är besök till våran vd. Då säger jag att: "Vi är lite kort om folk här just nu. Kan du skicka upp honom hela vägen?" och då säger han: "Hela vägen upp till fyran?" och jag svarar: "Ja, om det går bra?" Då säger han att han skickar upp honom hela vägen.
Sedan får jag ett samtal 12:47 och det är han som ringer och meddelar att ett till besök har kommit till en av mina kollegor. Den här gången blir det inte ett lika långt samtal. Jag säger bara att han kan skicka upp besöket hela vägen och då säger han att han gör det.
Jag vet inte om jag har rätt i det jag skriver nu, men när jag pratade med honom första gången så hade han den där mjuka rösten som jag bara smälter för när jag hör. Andra gången han ringde så lät han mer "kall" och professionell. Så det jag tror är att när han ringde första gången så satt han ensam för hon brukar gå på lunch klockan 12:00 och de har 45 minuters rast. Andra gången när han ringde så var nog hon tillbaka. Som sagt så vet jag inte om jag är ute och cyklar helt här, men jag tror inte det.
13:32 ringer det på en kollega och det är han som meddelar att det är ett paket att hämta. 13:35 är jag på väg ner för att hämta det. När jag jag kommer ner dit så sitter han där och bakom honom så sitter den urflippade vakten och äter lunch. Även denna gång så var de lugna och sansade när jag kom ner men det spårade ur ganska snabbt.
Först när jag är på väg ner så möter jag en tidigare anställd här. Stannar och pratar lite med honom och så säger jag att jag är på väg ner för att hämta ett paket då säger han: "Men det kunde ju jag ha tagit med mig." och då sa jag att jag inte visste att han skulle komma. Så kilar jag vidare åt mitt håll och han åt sitt håll.
När jag kommer ner så sitter de där lugnt och fint och jag frågar vad han (vikarien) gör där och det undrar Han också och så flinar han. Så frågar jag var tjejen är och då säger han att hon är och handlar. Hon är tydligen en ensamstående mor med två barn, så för henne är det ju perfekt att handla där.
Sedan så tittar jag efter paketet men ser det inte någonstans. Då frågar han om jag hade hittat något paket någonstans som vi ska ha och jag säger: "Nej, jag ser inget paket alls." och då tar han fram paketet från sin sida. Han sa att han hade haft det liggande där ett tag, men inte heittat någon att skicka upp det med så tillsist ringde han om det.
Jag står där nere ett tag, men jag får jobba lite under tiden. När jag står där så kommer det in en taxichaufför och undrar var en passagerare till honom är. Han ser frågande ut då Han inte har beställt någon bil. Så då rycker jag in och säger att det nog är en till oss. Så jag ringer upp till växeln och ber den som svarar att leta reda på personen. Det sa hon att hon ska göra och så sa hon att hon ringer ner och meddelar hur det gick. Det säger jag till taxichauffören och han tar en vända ut till sin bil. Så står jag kvar och pratar i fem minuter till så ringer det och han svarar. Så ser jag att han bara står och lyssnar och sedan gör han en gest och några grimarser då han tycker att den som han pratar med är omständig och sedan berättar han det som min kollega har sagt till honom.
Det min kollega (som kan vara väldigt omständig och det är därför jag har problem med henne) meddelade var att han (passageraren) kommer ner om en stund. Då frågar jag honom: "Om en stund. Hur lång tid är det egentligen?" och då sa Han att det är väl en fem, tio minuter och så tycker han att jag ska springa ut och säga det till chauffören. Sedan säger han sekunden efter: "Men det behöver du inte för här kommer han." och så kommer chauffören in och innan jag har hunnit öppna munnen så säger han: "Han kommer om fem, tio minuter." och chauffören tackar och går ut till sin bil igen. Då säger jag: "Var det inte jag som skulle säga det till honom?" då svarade han: "Men du sa ju inget." och på det svarade jag: "Men jag hann ju inte. Du stod ju vänd mot honom och jag var ju tvungen att vända mig om." varpå jag fick höra från dem båda: "Ja, ja. Skyll på det du."
Sedan så verkar det som att jag "stör" honom i hans arbete. Han glömmer att öppna för bilar som ska in och ut. Efter den första missen säger han: "Man ska inte reta upp chaufförerna." och samtidigt som han säger det så står det en bil och väntar på att få komma in. Så då säger jag: "Så det är därför du gör det då." och så pekar jag på bilen. Han vänder sig om och tittar och säger: "Självklart." och så bestämmer han sig för att retas med chauffören och låter honom stå där ett tag till. Sedan säger han att om han mopsar upp sig så kommer Han brotta ner honom och stampa på hans huvud. Då sa jag att jag inte alls trodde på honom och då säger han: "Nä, det skulle jag nog inte. Det finns bättre sätt att lösa saker på än med våld."
Under tiden jag står där så utför han en del annat arbete. Han går ut och pratar med en förare av en bil som han har retat sig på ett tag och en annan gång så går han efter en av pensionärerna som har varit och handlat och som tänkte ställa kundvagnen ute på parkeringen. Han visade lite auktoritet idag och det var inte helt fel att se. Nog för att jag inte hörde vad han sa men det spelar ingen roll. Idag blir det mycket skitsnack där nere.
När klockan var 14:00 så kom hon tillbaka ner och jag började försöka hitta ett fint sätt att avsluta det hela på. Så ringer det och han svarar och så säger han: "Men jag tar och kopplar dig till henne." När han har kopplat så säger han: "Det är till dig." Först litar jag inte på honom då han har jävlats med mig förr på det sättet, men den här gången så är det någon där. Det är min kollega som säger att hon ska gå och hämta bullar, men så undrade hon om jag kunde göra det istället och det är klart att jag kunde det. Så säger jag det till honom och lägger till att det inte är till oss i växeln utan till ett besök. Då säger han att jag har det bra ändå då jag är fast anställd. På det svarar jag något och han gör då den där gesten som han gjorde rätt mycket i fredags och då sa jag: "Du. Vad har jag sagt om den där gesten?" Då börjar han skratta och så säger han: "Jag vet inte. Vad har du sagt om den gesten?" Då tittar jag bara på honom och så säger jag: "Att den inte funkar på mig." Sedan tar jag och går och så säger jag: "Vi ses." och så får han ett samtal på telefonen, men det klickar till i dörren ändå.
Kommer fram till restaurangen och går in i köket och säger till den finska damen där (som tydligen gillar mig) att jag ska hämta fyra bullar och då går hon och hämtar dem. Då säger jag till henne: "Är det ok om jag äter upp dem på vägen och sedan säger att jag inte fick några?" Då tyckte hon att jag skulle ta en giffel med chokladfyllning. Så det gjorde jag. Det gäller att veta vilka man ska flirta in sig hos. Vakten för att kunna smuggla saker och personalen i restaurangen för att få godsaker gratis. ;-)
Kommer upp på min plats och ställer in bullarna till de som ska ha dem och hämtar lite vatten åt dem och sedan går jag och sätter mig på min plats. När klockan är 14:27 så ringer det på min telefon och jag svarar: "Jag vet inte om jag vågar prata mer med dig idag." och då blir det tyst ett kort tag och så säger han med sin mjuka röst: "Hej." och då säger jag: "Hej." Så säger han: "Det är ett besök här nere till [en kollegas namn]." och då säger jag: "Men vad bra. Då tar jag och möter honom på tvåan." På det svarar han: "På tvåan? Vad bra. Hej." och jag säger: "Hej." och så lägger vi på.
Sedan komme han som hade besöket som skulle ha bullarna ut till oss och frågar om vi vill ha de två bullarna som var över. Och eftersom vi bara var två kvar i växeln så passade det jättebra. Så då smällde jag i mig den också. Idag har det blivit två olika, men goda, kaffebröd. Mums.
Tycker på det stora hela att den här dagen har varit riktigt bra. Visserligen kan det bli bättre än så här. Mycket bättre. Och det är inte mycket som skulle behövas för det heller. Det behövs bara en sak från en person så kommer jag att få uppleva den bästa dagen i hela mitt liv. Men i vilket fall som helst så är den här dagen helt klart godkänd och bättre än inget alls.
Idag var jag och åt på Lagena med fyra andra kollegor. En av orsakerna är ju för att jag ibland känner ett behov av att få lite luft, miljöombyte, god mat samt en blick av du-vet-vem innan jag går hem. När vi kommer ner så sitter bara hon där och då blev jag lite besviken då jag visste att han var här idag. Men jag gaskade upp mig och tänkte att "Vi kommer ju tillbaka också."
Dagens mat blev pasta med fläskfilé i senapssås och innan vi gick så tog jag med mig sex kakor i en plastmugg. Inte till mig själ. Inte heller tog jag med det till någon av mina kollegor utan jag tog med mig det för att "ställa mig in". Han ska inte tro att han ska kunna glömma bort mig så lätt när vi flyttar härifrån. Något spår måste man ju lämna efter sig och om man kan göra det på ett sådant här enkelt sätt så varför inte.
När vi kom tillbaka så satt han där och han satt där ensam. Tyvärr så satt han i telefon så vi kunde inte prata. Så jag tog och ställde plastmuggen på disken framför honom och han tittade och tog en kaka och gjorde en gest för att tacka. Då tog jag och puttade muggen lite närmare kanten på hans sida så att han skulle fatta att han fick alla och då såg han först förvånad ut men sedan gjorde han en gest för att tacka igen.
Kommer upp till min plats och sätter mig och börjar jobba. När klockan är 12:44 får jag ett samtal och jag svarar: "Hej" och han säger: "Hej [namn]. Tack så jättemycket för kakorna." Så säger jag att det var så lite så och något om "någon måste ju tänka på er som sitter där också." (Sedan att jag menar bara honom behöver han ju inte veta.) Så säger han något och sedan säger han att det är besök till våran vd. Då säger jag att: "Vi är lite kort om folk här just nu. Kan du skicka upp honom hela vägen?" och då säger han: "Hela vägen upp till fyran?" och jag svarar: "Ja, om det går bra?" Då säger han att han skickar upp honom hela vägen.
Sedan får jag ett samtal 12:47 och det är han som ringer och meddelar att ett till besök har kommit till en av mina kollegor. Den här gången blir det inte ett lika långt samtal. Jag säger bara att han kan skicka upp besöket hela vägen och då säger han att han gör det.
Jag vet inte om jag har rätt i det jag skriver nu, men när jag pratade med honom första gången så hade han den där mjuka rösten som jag bara smälter för när jag hör. Andra gången han ringde så lät han mer "kall" och professionell. Så det jag tror är att när han ringde första gången så satt han ensam för hon brukar gå på lunch klockan 12:00 och de har 45 minuters rast. Andra gången när han ringde så var nog hon tillbaka. Som sagt så vet jag inte om jag är ute och cyklar helt här, men jag tror inte det.
13:32 ringer det på en kollega och det är han som meddelar att det är ett paket att hämta. 13:35 är jag på väg ner för att hämta det. När jag jag kommer ner dit så sitter han där och bakom honom så sitter den urflippade vakten och äter lunch. Även denna gång så var de lugna och sansade när jag kom ner men det spårade ur ganska snabbt.
Först när jag är på väg ner så möter jag en tidigare anställd här. Stannar och pratar lite med honom och så säger jag att jag är på väg ner för att hämta ett paket då säger han: "Men det kunde ju jag ha tagit med mig." och då sa jag att jag inte visste att han skulle komma. Så kilar jag vidare åt mitt håll och han åt sitt håll.
När jag kommer ner så sitter de där lugnt och fint och jag frågar vad han (vikarien) gör där och det undrar Han också och så flinar han. Så frågar jag var tjejen är och då säger han att hon är och handlar. Hon är tydligen en ensamstående mor med två barn, så för henne är det ju perfekt att handla där.
Sedan så tittar jag efter paketet men ser det inte någonstans. Då frågar han om jag hade hittat något paket någonstans som vi ska ha och jag säger: "Nej, jag ser inget paket alls." och då tar han fram paketet från sin sida. Han sa att han hade haft det liggande där ett tag, men inte heittat någon att skicka upp det med så tillsist ringde han om det.
Jag står där nere ett tag, men jag får jobba lite under tiden. När jag står där så kommer det in en taxichaufför och undrar var en passagerare till honom är. Han ser frågande ut då Han inte har beställt någon bil. Så då rycker jag in och säger att det nog är en till oss. Så jag ringer upp till växeln och ber den som svarar att leta reda på personen. Det sa hon att hon ska göra och så sa hon att hon ringer ner och meddelar hur det gick. Det säger jag till taxichauffören och han tar en vända ut till sin bil. Så står jag kvar och pratar i fem minuter till så ringer det och han svarar. Så ser jag att han bara står och lyssnar och sedan gör han en gest och några grimarser då han tycker att den som han pratar med är omständig och sedan berättar han det som min kollega har sagt till honom.
Det min kollega (som kan vara väldigt omständig och det är därför jag har problem med henne) meddelade var att han (passageraren) kommer ner om en stund. Då frågar jag honom: "Om en stund. Hur lång tid är det egentligen?" och då sa Han att det är väl en fem, tio minuter och så tycker han att jag ska springa ut och säga det till chauffören. Sedan säger han sekunden efter: "Men det behöver du inte för här kommer han." och så kommer chauffören in och innan jag har hunnit öppna munnen så säger han: "Han kommer om fem, tio minuter." och chauffören tackar och går ut till sin bil igen. Då säger jag: "Var det inte jag som skulle säga det till honom?" då svarade han: "Men du sa ju inget." och på det svarade jag: "Men jag hann ju inte. Du stod ju vänd mot honom och jag var ju tvungen att vända mig om." varpå jag fick höra från dem båda: "Ja, ja. Skyll på det du."
Sedan så verkar det som att jag "stör" honom i hans arbete. Han glömmer att öppna för bilar som ska in och ut. Efter den första missen säger han: "Man ska inte reta upp chaufförerna." och samtidigt som han säger det så står det en bil och väntar på att få komma in. Så då säger jag: "Så det är därför du gör det då." och så pekar jag på bilen. Han vänder sig om och tittar och säger: "Självklart." och så bestämmer han sig för att retas med chauffören och låter honom stå där ett tag till. Sedan säger han att om han mopsar upp sig så kommer Han brotta ner honom och stampa på hans huvud. Då sa jag att jag inte alls trodde på honom och då säger han: "Nä, det skulle jag nog inte. Det finns bättre sätt att lösa saker på än med våld."
Under tiden jag står där så utför han en del annat arbete. Han går ut och pratar med en förare av en bil som han har retat sig på ett tag och en annan gång så går han efter en av pensionärerna som har varit och handlat och som tänkte ställa kundvagnen ute på parkeringen. Han visade lite auktoritet idag och det var inte helt fel att se. Nog för att jag inte hörde vad han sa men det spelar ingen roll. Idag blir det mycket skitsnack där nere.
När klockan var 14:00 så kom hon tillbaka ner och jag började försöka hitta ett fint sätt att avsluta det hela på. Så ringer det och han svarar och så säger han: "Men jag tar och kopplar dig till henne." När han har kopplat så säger han: "Det är till dig." Först litar jag inte på honom då han har jävlats med mig förr på det sättet, men den här gången så är det någon där. Det är min kollega som säger att hon ska gå och hämta bullar, men så undrade hon om jag kunde göra det istället och det är klart att jag kunde det. Så säger jag det till honom och lägger till att det inte är till oss i växeln utan till ett besök. Då säger han att jag har det bra ändå då jag är fast anställd. På det svarar jag något och han gör då den där gesten som han gjorde rätt mycket i fredags och då sa jag: "Du. Vad har jag sagt om den där gesten?" Då börjar han skratta och så säger han: "Jag vet inte. Vad har du sagt om den gesten?" Då tittar jag bara på honom och så säger jag: "Att den inte funkar på mig." Sedan tar jag och går och så säger jag: "Vi ses." och så får han ett samtal på telefonen, men det klickar till i dörren ändå.
Kommer fram till restaurangen och går in i köket och säger till den finska damen där (som tydligen gillar mig) att jag ska hämta fyra bullar och då går hon och hämtar dem. Då säger jag till henne: "Är det ok om jag äter upp dem på vägen och sedan säger att jag inte fick några?" Då tyckte hon att jag skulle ta en giffel med chokladfyllning. Så det gjorde jag. Det gäller att veta vilka man ska flirta in sig hos. Vakten för att kunna smuggla saker och personalen i restaurangen för att få godsaker gratis. ;-)
Kommer upp på min plats och ställer in bullarna till de som ska ha dem och hämtar lite vatten åt dem och sedan går jag och sätter mig på min plats. När klockan är 14:27 så ringer det på min telefon och jag svarar: "Jag vet inte om jag vågar prata mer med dig idag." och då blir det tyst ett kort tag och så säger han med sin mjuka röst: "Hej." och då säger jag: "Hej." Så säger han: "Det är ett besök här nere till [en kollegas namn]." och då säger jag: "Men vad bra. Då tar jag och möter honom på tvåan." På det svarar han: "På tvåan? Vad bra. Hej." och jag säger: "Hej." och så lägger vi på.
Sedan komme han som hade besöket som skulle ha bullarna ut till oss och frågar om vi vill ha de två bullarna som var över. Och eftersom vi bara var två kvar i växeln så passade det jättebra. Så då smällde jag i mig den också. Idag har det blivit två olika, men goda, kaffebröd. Mums.
Tycker på det stora hela att den här dagen har varit riktigt bra. Visserligen kan det bli bättre än så här. Mycket bättre. Och det är inte mycket som skulle behövas för det heller. Det behövs bara en sak från en person så kommer jag att få uppleva den bästa dagen i hela mitt liv. Men i vilket fall som helst så är den här dagen helt klart godkänd och bättre än inget alls.
Pippilotta
Två dagar i rad så har jag nu haft håret i två tofsar och av någon anledning så blir jag då kallad för pippilotta av mina kollegor. Förstår inget alls. ;-)
Idag så hade vi nog rekord i antal besök på en dag. Nio stycken. Visserligen så var det nästan bara andra Map:are från andra delar av landet samt två från Norge, men det var besök i alla fall. Och när den nya tjejen ringde upp och hamnade hos mig för fjärde gången under loppet av fem minuter kändes det lite larvigt, så då frågade jag henne på skoj: "Är det bara du som jobbar idag?" och då svarade hon: "Ja, han, [namn], är på utbildning." Så hon hade det lite hektiskt kan jag tänka mig.
I vilket fall som helst så fick jag ju veta att han inte var där och då slapp jag ju sitta och vara på spänn och hoppas att det var han som ringde varje gång det ringde.
Idag så bestämde vi och bokade vad vi ska ha för spa-behandling när vi åker på kryssning med Birka Paradise den 26-27 april. Jag har valt en 50 minuters djupgående helkroppsmassage (en djupgående muskelmassage som mjukar upp spända muskler). Det kostar 550:-, men vi behöver ju inte betala det själva så...
Har jourveckan den här veckan och det innebär att jag ska vara på plats 15 minuter innan åtta och 15 minuter efter 16:30. Fast jag brukar fuska lite. Har jag ingen på vänt så stänger jag ner som vanligt och så går jag. Det betyder att jag kommer från min plats mellan 16:33 och 16:35 och oftast så får jag skjuts antingen en bit på väg eller hela vägen hem. Idag var en sådan dag som jag var säker på att jag inte skulle få någon skjuts så jag gick 16:33 idag.
Och döm av min förvåning när jag kommer ner så ser jag att Han sitter där och som sällskap hade sin avlösare och det var samma person som han var urflippad med i fredags fast idag såg de sansade ut. Men jag tänkte köra den coola stilen och bara gå förbi och säga hej då, men det gick inte så bra. Så fort han ser mig så säger han: "Hej [namn]" (i samma mjuka tonfall som han har i telefonen när han svarar när jag ringer) så då stannade jag upp och sa hej. Sedan sa jag: "Men vad lugna och fina ni var idag då." och då tittade de bara på varandra och sedan på mig och sedan skrattade han gott. Och det var som att min närvaro fick dem att komma in i den stämningen och det sa jag också och då skrattade de ännu mer.
När jag hade stått där i fem minuter så sa han att han skulle gå och handla och i samma veva så kommer en kollega ner och han frågar mig om jag vill ha skjuts och det ville jag ju. Tror jag ska stå där nere i receptionen oftare när jag ska hem för alltid är det någon som frågar om jag vill åka med. Så idag fick jag åka med till Brommaplan.
Idag så hade vi nog rekord i antal besök på en dag. Nio stycken. Visserligen så var det nästan bara andra Map:are från andra delar av landet samt två från Norge, men det var besök i alla fall. Och när den nya tjejen ringde upp och hamnade hos mig för fjärde gången under loppet av fem minuter kändes det lite larvigt, så då frågade jag henne på skoj: "Är det bara du som jobbar idag?" och då svarade hon: "Ja, han, [namn], är på utbildning." Så hon hade det lite hektiskt kan jag tänka mig.
I vilket fall som helst så fick jag ju veta att han inte var där och då slapp jag ju sitta och vara på spänn och hoppas att det var han som ringde varje gång det ringde.
Idag så bestämde vi och bokade vad vi ska ha för spa-behandling när vi åker på kryssning med Birka Paradise den 26-27 april. Jag har valt en 50 minuters djupgående helkroppsmassage (en djupgående muskelmassage som mjukar upp spända muskler). Det kostar 550:-, men vi behöver ju inte betala det själva så...
Har jourveckan den här veckan och det innebär att jag ska vara på plats 15 minuter innan åtta och 15 minuter efter 16:30. Fast jag brukar fuska lite. Har jag ingen på vänt så stänger jag ner som vanligt och så går jag. Det betyder att jag kommer från min plats mellan 16:33 och 16:35 och oftast så får jag skjuts antingen en bit på väg eller hela vägen hem. Idag var en sådan dag som jag var säker på att jag inte skulle få någon skjuts så jag gick 16:33 idag.
Och döm av min förvåning när jag kommer ner så ser jag att Han sitter där och som sällskap hade sin avlösare och det var samma person som han var urflippad med i fredags fast idag såg de sansade ut. Men jag tänkte köra den coola stilen och bara gå förbi och säga hej då, men det gick inte så bra. Så fort han ser mig så säger han: "Hej [namn]" (i samma mjuka tonfall som han har i telefonen när han svarar när jag ringer) så då stannade jag upp och sa hej. Sedan sa jag: "Men vad lugna och fina ni var idag då." och då tittade de bara på varandra och sedan på mig och sedan skrattade han gott. Och det var som att min närvaro fick dem att komma in i den stämningen och det sa jag också och då skrattade de ännu mer.
När jag hade stått där i fem minuter så sa han att han skulle gå och handla och i samma veva så kommer en kollega ner och han frågar mig om jag vill ha skjuts och det ville jag ju. Tror jag ska stå där nere i receptionen oftare när jag ska hem för alltid är det någon som frågar om jag vill åka med. Så idag fick jag åka med till Brommaplan.
W880i
Då har jag förnyat mitt mobilabonnemang på Telias hemsida. Inte för att det var någon panik att göra det men idag fick jag tips om en telefon. Visserligen är det lite emot mina principer att välja det märket jag nu valde. Har haft Nokia de senaste sex åren och trivts jättebra med de telefonerna, men nu går jag tillbaka till Ericsson och det tack vare modellen. Den är snygg och man kan ladda ner 900 låtar på minneskortet. Jättesmidigt. Då slipper jag ha med mig min musikspelare. Kolla bara min nya mobil W880i. Jag är redan kär i den och jag kan inte vänta tills att jag håller den i min hand. Eftersom jag förnyade abonnemanget så kostar den mig bara 495:- i engångsavgift och 150:- i månadskostnad.
Sedan tröttnade jag idag på att springa och öppna dörren här till en som har tappat bort sitt inpasseringskort. Så jag sa åt honom att se till att få ett nytt. Då sa han: "Kan man få det?" och på det svarade jag: "Men det är klart att man kan det. Ska jag ringa ner och förvarna?" Det tyckte han var en bra idé. Så när klockan var 10:00 så ringde jag ner på hans direktnummer (och ja, han ser att det är mitt nummer det ringer ifrån). Det är svårt att beskriva hur folk låter, men han lät väldigt mjuk när han svarade: "Ja, det är [namn] i växeln." I vanliga fall så brukar han låta mer skojfrisk/hurtig när han svarar ([Namn] i växeln, Växeln [namn], [Namn] i växelen, Ja det är [namn]), men av någon anledning så låter han mjuk i rösten när jag ringer och han svarar ordentligt. Sedan har han berättat att han alltid skriver "M.v.h. [namn]" i slutet av sina mail, även till sin fru, utom när han skriver till mig för då blir det "/ [namn]".
I vilket fall som helst så la jag fram mitt ärende och då sa han att han fixar det. Då sa jag: "Vad snäll du är." och det lät som han sög åt sig det. Isch. Vad jag har blivit beroende av honom. Det är verkligen inte bra. Speciellt inte eftersom att det inte verkar som att han är beredd att lämna sin fru, trots att saker han har gjort och sagt tyder på ett intresse. Men han vågar väl inte riskera något. Det är ju ett ganska stort steg att ta när man har en familj. Och som en av de kollegorna som jag hade sällskap med i bilen igår sa: "Karlar är sådana. De skiljer sig väldigt sällan om de inte har något nytt att gå till." och visserligen så har han ju något att gå till, men jag kan ju inte garantera att det kommer att hålla i längden. Jag känner ju inte honom helt och fullt och han känner ju inte mig. Vi kanske inte alls går ihop i längden.
Jag pratade med han som fick ett nytt kort när han kom upp och han sa att när han kom ner så stod Han i givakt där nere med kortet i hand. Han tyckte att jag hade bra disciplin på Honom. När jag ber Honom att göra något så gör Han det på en gång och det tyckte han var ett bra tecken. Då sa jag att det nog inte bara var jag som fick den behandlingen. Han är väldigt snäll och hjälpsam av sig. *suck* Det här blir bara värre och värre för mig. Jag faller bara djupare och djupare och jag kommer inte att sluta falla förrän jag kommer härifrån. Så en del av mig vill flytta nu, medans den andra - större - delen av mig vill vara kvar här för evigt.
Sedan tröttnade jag idag på att springa och öppna dörren här till en som har tappat bort sitt inpasseringskort. Så jag sa åt honom att se till att få ett nytt. Då sa han: "Kan man få det?" och på det svarade jag: "Men det är klart att man kan det. Ska jag ringa ner och förvarna?" Det tyckte han var en bra idé. Så när klockan var 10:00 så ringde jag ner på hans direktnummer (och ja, han ser att det är mitt nummer det ringer ifrån). Det är svårt att beskriva hur folk låter, men han lät väldigt mjuk när han svarade: "Ja, det är [namn] i växeln." I vanliga fall så brukar han låta mer skojfrisk/hurtig när han svarar ([Namn] i växeln, Växeln [namn], [Namn] i växelen, Ja det är [namn]), men av någon anledning så låter han mjuk i rösten när jag ringer och han svarar ordentligt. Sedan har han berättat att han alltid skriver "M.v.h. [namn]" i slutet av sina mail, även till sin fru, utom när han skriver till mig för då blir det "/ [namn]".
I vilket fall som helst så la jag fram mitt ärende och då sa han att han fixar det. Då sa jag: "Vad snäll du är." och det lät som han sög åt sig det. Isch. Vad jag har blivit beroende av honom. Det är verkligen inte bra. Speciellt inte eftersom att det inte verkar som att han är beredd att lämna sin fru, trots att saker han har gjort och sagt tyder på ett intresse. Men han vågar väl inte riskera något. Det är ju ett ganska stort steg att ta när man har en familj. Och som en av de kollegorna som jag hade sällskap med i bilen igår sa: "Karlar är sådana. De skiljer sig väldigt sällan om de inte har något nytt att gå till." och visserligen så har han ju något att gå till, men jag kan ju inte garantera att det kommer att hålla i längden. Jag känner ju inte honom helt och fullt och han känner ju inte mig. Vi kanske inte alls går ihop i längden.
Jag pratade med han som fick ett nytt kort när han kom upp och han sa att när han kom ner så stod Han i givakt där nere med kortet i hand. Han tyckte att jag hade bra disciplin på Honom. När jag ber Honom att göra något så gör Han det på en gång och det tyckte han var ett bra tecken. Då sa jag att det nog inte bara var jag som fick den behandlingen. Han är väldigt snäll och hjälpsam av sig. *suck* Det här blir bara värre och värre för mig. Jag faller bara djupare och djupare och jag kommer inte att sluta falla förrän jag kommer härifrån. Så en del av mig vill flytta nu, medans den andra - större - delen av mig vill vara kvar här för evigt.
Äntligen måndag
Njä, kanske inte. Men det var ett fint försök att vara optimistisk i alla fall. Idag för 117 år sedan så föddes ett Stockholmslag. Så: Grattis Djurgårdens IF
Så ska man gå ner och träna idag igen. Vet inte om det verkligen ger så mycket resultat, men det är trots allt ganska skönt att röra på sig och inte bara sitta still på ändan hela dagarna.
Den här lördagen kommer att bli trevlig. Six Nations avgörs på lördag och Irland har chansen att vinna den turneringen om de slår Italien med fem poäng mer än vad Frankrike slår Skottland. Tyvärr så spelar Irland sin match innan Frankrike så Frankrike kan spela på resultat. Sedan är det den 17 mars på lördag och vad är det med det tänker du nu säkert. Jo den 17 mars är lika med St. Paddy's eller för att inte köra med slanguttryck, St. Patrick's Day. Irlands nationaldag. Då är de irländska pubarna knökfulla och det är en så trevlig stämning.
I lördags var det dags för rugby igen. Irland mot Skottland. Matchen var inte mycket att hänga i granen. Gossarna i grönt spelade inte alls bra. De gick verkligen inte på 100%. De skulle ha vunnit matchen hur lätt som helst men de vann med bara ett poäng (18-19). Hela matchen höll på att få en väldigt tråkig avslutning. En halv minut innan domaren blåser av för full tid bildas en så kallad ruck. Det är när den bollförande spelaren blir tacklad till marken och alla slänger sig på honom. Här var det en ganska hög, på gränsen till en för hög, tackling och spelaren föll till marken (spelaren var en av mina favoriter: Ronan O'Gara).
Han hamnar underst och allt ser normalt ut. Tjugo sekunder senare ser man hur han sprattlar frenetiskt med benen för att några sekunder senare inte röra på dem alls och det ser inte normalt ut. När den stora högen spelare har flyttat på sig så ligger han kvar. Medvetslös. En av de irländska spelarna reagerar blixtsnabbt och lägger honom i framstupa sidoläge och tar ut munskyddet och kollar så att han inte har svalt tungan. Han är blå i ansiktet. Läkare springer ut på planen trots att domaren inte har blåst av matchen (vilket han gör sekunderna senare) och trots att Irland vann matchen och vann Triple Crown (de slog sina 3 brittiska motståndare) så är det en dämpad stämning.
Senare läser jag i tidningarna att Eddie O'Sullivan (Irlands coach) gått ut och sagt att en skotsk spelare medvetet har lagt sin arm runt hans hals och strypt syretillförseln. Han har bett spelaren som gjorde det gå ut och säga om det var ett misstag så att det eventuella missförståndet kan rättas till, men det har inte gjorts. Skottarna slår ifrån sig allt. Eddie vill inte nämna några namn, men den sista som flyttar sig från O'Gara och som gör så att hans huvud rör på sig (med samma rörelse som blir när man drar ut armen under en person) är en som heter Nathan Hines.
Efter ett par minuter står Rog på benen igen och går mot omklädningsrummet. Men det syns ganska tydligt att han är ganska skakad av det hela och det kan man förstå.
När klockan var 10:27 (ja, jag kollar klockan) så ringde det på min telefon och gissa vem... Här följer samtalet (som varade i två minuter):
*ring*
Jag ser vem det är och blir alldeles till mig i trasorna.
Jag: "God morgon"
Han: "God morgon"
J: "God morgon" (i ett annat tonfall)
H: "Du [namn]. Vad är det för headset ni har? Vilken Plantronicsmodell är det?"
J: "Oj, det var en bra fråga. Ska se om det står något på kartongen."
Kollar på kartongen.
J: "Ehm... Ja du. Det står mycket på den här kartongen. Jag kan komma ner med kartongen så får du se själv om du blir klokare på det."
H: "Men vad snällt av dig."
J: "Tack, jag vet."
H: "Dessutom finns det ett litet paket här nere som är till er."
J: "Och det var egentligen därför du ringde?"
H: "Nä, det var det inte. Jag hade tänkt att jag kunde skicka det med någon annan som sprang förbi här nere, men nu har det inte gjort det."
J: "Ja, men då kommer jag ner och hämtar det samtidigt som jag tar med mig kartongen ner."
H: "Vad bra. Hej."
J: "Hej."
Jag tar kartongen och nästan småspringer ner. Ok, det var väl överdrivet, men jag drog knappast benen efter mig om man säger så. Så fort jag har kommit ut genom dörren så hör jag honom säga (till sin kollega): "Och det gäller [mitt namn] också." Då tittar jag bara på honom och säger: "Va?" Och då sa han att jag, precis som alla andra besökare, ska skriva in mig och så flinade han. Då blänger jag bara lite på honom och så noterar jag att på vår besökslista ligger det en penna som det inte står Map på och det är jag inte sen att påpeka. Jag lyfter upp pennan och frågar: "Vad är det här för något då?" Då tittar han först och han förstår först inte vad jag menar och sedan trillar poletten ner och så tar han pennan jag håller i och plockar fram en orange penna och lägger där. Ser sedan att pennan han använder att skriva med är en Map-penna. Han använder just nu en orange.
Vi står och snackar i några minuter. Bland annat om hur dagens samhälle är. Det var bättre förr och då frågade jag vad han menade med förr. Då sa han att han menade när vi växte upp. 60- och 70-talet och till viss del även 80-talet. Då sa jag att det nog kunde stämma. Idag är det mest "sköt dig själv och skit i resten". Då tog myndigheterna hand om sina innevånare på ett annat sätt. Vet inte hur vi kom in på det samtalsämnet, men det gjorde vi i alla fall.
Så såg han att jag stod och sneglade på alla stora paket som stod på golvet och det kommenterade han och jag svarade: "Ja, det gör jag." Han sa då: "De är ju inte till er." och på det svarade jag: "Det hoppas jag inte för de där är inte så små direkt." Så sa han: "Nä, inte direkt. Ska se var jag har det du ska ha." och så gick han och hämtade det lilla åt mig och jag tackade. Sedan frågade jag tjejen som satt där om hon tyckte att det var mycket att göra i torsdags. Då såg hon undrande ut och då sa jag att "någon" sa i fredags att det var mycket att göra i torsdags. Då försvarade han sig med att: "Men till och från var det mycket att göra. Du vet väl själv hur det kan vara." men hon kom inte ihåg om det var det eller inte.
Sedan satte han sig och letade efter trådlösa headset på datorn och då sa jag att det nog var bäst att jag gick så att de fick jobba ifred och då sa han att han hade jättemycket att göra. Så jag började röra mig mot dörren och jag hörde honom då säga: "Tack så jättemycket igen för att du kom ner med kartongen." Då sa jag: "Det var så lite så." och så klickade det i dörren och jag sa: "Tack." Var tillbaka på min plats 10:39.
Jahapp. Så är klockan nu 13:15 och jag har varit på min plats i några minuter. Har varit och tränat och det är konstigt, men man känner sig pigg och duktig efteråt. Det är endorfinerna som gör det tydligen. Sedan åt jag pasta med kyckling i någon tomatsås och massa rivna morötter och strimlad isbergssallad till det. Det kostade bara 35:- så det kändes väldigt överkomligt. Fick sällskap idag av fem kollegor så det blev en trevlig lunch.
Satte mig på min plats vid 13:00 och det förata samtalet får jag 13:05 och det är meddelande från receptionen där nere att en kollega har besök. Eftersom klockslaget står där så kan du säkert lista ut vem av de två det var som ringde.
*ring*
Jag ser vem det är och spritter till.
Jag: "God dag, god dag"
Han: "God dag, god dag, det är [namn]... men det ser du ju."
J: "Ja, jag gör ju det."
H: "Det är ett besök här till [kollegas namn]"
J: "Men vad bra. Då tar vi och möter honom."
H: "Vad bra. Hej."
J: "Hej."
*klick*
Idag fick jag skjuts till Skanstull. Men när jag skulle gå så sa en kollega (han som skjutsade mig till CityAkuten den 21 september) om vi skulle göra sällsis ner . Då sa jag ok. Men först ville han hå på toa. När han hade gjort det så sa han att han hade glömt sin dator på bordet så han sprang och hämtade den och när han var på väg till mig igen med datorn så kommer två andra kollegor (det var därför jag fick åka bil till Skanstull). Så då får han sällskap med tre personer. Jag retades lite med honom och sa att anledningen till att han ville ha sällskap var för att han inte vågade gå förbi de stora stygga vakerna där nere. Då spelade han med och så berättade han att han har blivit tagen i en utpasseringskontroll två gånger. Så då sa jag att jag med all säkerhet kunde beveka (läs: flirta med) vakterna så att han slapp det igen.
När vi kom ner så var det absolut tomt. Det var ingen bakom receptionen. Det berodde på (upptäckte vi sekunden senare) att de stod utanför och hade hissat upp en flagga (tror jag). Och när vi kom ut genom dörrarna så var de på väg tillbaka. Så jag var bara någon decimeter från Honom (jag var tvungen att ta ett steg åt sidan för att inte krocka med honom) när jag log och sa hej då. Då log han och vinkade åt mig. Det trevligaste med allt är att det var mig han hade ögonkontakt med, de andra struntade han i. Min manliga kollega sa till honom att det var helt vaktlöst och jag vet inte vad han svarade på det då jag var för långt bort. När vi hade kommit några meter bort så sa min manliga kollega att det låter som att han är från Skåne. Då rättade jag honom och sa att det var Blekinge.
Så ska man gå ner och träna idag igen. Vet inte om det verkligen ger så mycket resultat, men det är trots allt ganska skönt att röra på sig och inte bara sitta still på ändan hela dagarna.
Den här lördagen kommer att bli trevlig. Six Nations avgörs på lördag och Irland har chansen att vinna den turneringen om de slår Italien med fem poäng mer än vad Frankrike slår Skottland. Tyvärr så spelar Irland sin match innan Frankrike så Frankrike kan spela på resultat. Sedan är det den 17 mars på lördag och vad är det med det tänker du nu säkert. Jo den 17 mars är lika med St. Paddy's eller för att inte köra med slanguttryck, St. Patrick's Day. Irlands nationaldag. Då är de irländska pubarna knökfulla och det är en så trevlig stämning.
I lördags var det dags för rugby igen. Irland mot Skottland. Matchen var inte mycket att hänga i granen. Gossarna i grönt spelade inte alls bra. De gick verkligen inte på 100%. De skulle ha vunnit matchen hur lätt som helst men de vann med bara ett poäng (18-19). Hela matchen höll på att få en väldigt tråkig avslutning. En halv minut innan domaren blåser av för full tid bildas en så kallad ruck. Det är när den bollförande spelaren blir tacklad till marken och alla slänger sig på honom. Här var det en ganska hög, på gränsen till en för hög, tackling och spelaren föll till marken (spelaren var en av mina favoriter: Ronan O'Gara).
Han hamnar underst och allt ser normalt ut. Tjugo sekunder senare ser man hur han sprattlar frenetiskt med benen för att några sekunder senare inte röra på dem alls och det ser inte normalt ut. När den stora högen spelare har flyttat på sig så ligger han kvar. Medvetslös. En av de irländska spelarna reagerar blixtsnabbt och lägger honom i framstupa sidoläge och tar ut munskyddet och kollar så att han inte har svalt tungan. Han är blå i ansiktet. Läkare springer ut på planen trots att domaren inte har blåst av matchen (vilket han gör sekunderna senare) och trots att Irland vann matchen och vann Triple Crown (de slog sina 3 brittiska motståndare) så är det en dämpad stämning.
Senare läser jag i tidningarna att Eddie O'Sullivan (Irlands coach) gått ut och sagt att en skotsk spelare medvetet har lagt sin arm runt hans hals och strypt syretillförseln. Han har bett spelaren som gjorde det gå ut och säga om det var ett misstag så att det eventuella missförståndet kan rättas till, men det har inte gjorts. Skottarna slår ifrån sig allt. Eddie vill inte nämna några namn, men den sista som flyttar sig från O'Gara och som gör så att hans huvud rör på sig (med samma rörelse som blir när man drar ut armen under en person) är en som heter Nathan Hines.
Efter ett par minuter står Rog på benen igen och går mot omklädningsrummet. Men det syns ganska tydligt att han är ganska skakad av det hela och det kan man förstå.
När klockan var 10:27 (ja, jag kollar klockan) så ringde det på min telefon och gissa vem... Här följer samtalet (som varade i två minuter):
*ring*
Jag ser vem det är och blir alldeles till mig i trasorna.
Jag: "God morgon"
Han: "God morgon"
J: "God morgon" (i ett annat tonfall)
H: "Du [namn]. Vad är det för headset ni har? Vilken Plantronicsmodell är det?"
J: "Oj, det var en bra fråga. Ska se om det står något på kartongen."
Kollar på kartongen.
J: "Ehm... Ja du. Det står mycket på den här kartongen. Jag kan komma ner med kartongen så får du se själv om du blir klokare på det."
H: "Men vad snällt av dig."
J: "Tack, jag vet."
H: "Dessutom finns det ett litet paket här nere som är till er."
J: "Och det var egentligen därför du ringde?"
H: "Nä, det var det inte. Jag hade tänkt att jag kunde skicka det med någon annan som sprang förbi här nere, men nu har det inte gjort det."
J: "Ja, men då kommer jag ner och hämtar det samtidigt som jag tar med mig kartongen ner."
H: "Vad bra. Hej."
J: "Hej."
Jag tar kartongen och nästan småspringer ner. Ok, det var väl överdrivet, men jag drog knappast benen efter mig om man säger så. Så fort jag har kommit ut genom dörren så hör jag honom säga (till sin kollega): "Och det gäller [mitt namn] också." Då tittar jag bara på honom och säger: "Va?" Och då sa han att jag, precis som alla andra besökare, ska skriva in mig och så flinade han. Då blänger jag bara lite på honom och så noterar jag att på vår besökslista ligger det en penna som det inte står Map på och det är jag inte sen att påpeka. Jag lyfter upp pennan och frågar: "Vad är det här för något då?" Då tittar han först och han förstår först inte vad jag menar och sedan trillar poletten ner och så tar han pennan jag håller i och plockar fram en orange penna och lägger där. Ser sedan att pennan han använder att skriva med är en Map-penna. Han använder just nu en orange.
Vi står och snackar i några minuter. Bland annat om hur dagens samhälle är. Det var bättre förr och då frågade jag vad han menade med förr. Då sa han att han menade när vi växte upp. 60- och 70-talet och till viss del även 80-talet. Då sa jag att det nog kunde stämma. Idag är det mest "sköt dig själv och skit i resten". Då tog myndigheterna hand om sina innevånare på ett annat sätt. Vet inte hur vi kom in på det samtalsämnet, men det gjorde vi i alla fall.
Så såg han att jag stod och sneglade på alla stora paket som stod på golvet och det kommenterade han och jag svarade: "Ja, det gör jag." Han sa då: "De är ju inte till er." och på det svarade jag: "Det hoppas jag inte för de där är inte så små direkt." Så sa han: "Nä, inte direkt. Ska se var jag har det du ska ha." och så gick han och hämtade det lilla åt mig och jag tackade. Sedan frågade jag tjejen som satt där om hon tyckte att det var mycket att göra i torsdags. Då såg hon undrande ut och då sa jag att "någon" sa i fredags att det var mycket att göra i torsdags. Då försvarade han sig med att: "Men till och från var det mycket att göra. Du vet väl själv hur det kan vara." men hon kom inte ihåg om det var det eller inte.
Sedan satte han sig och letade efter trådlösa headset på datorn och då sa jag att det nog var bäst att jag gick så att de fick jobba ifred och då sa han att han hade jättemycket att göra. Så jag började röra mig mot dörren och jag hörde honom då säga: "Tack så jättemycket igen för att du kom ner med kartongen." Då sa jag: "Det var så lite så." och så klickade det i dörren och jag sa: "Tack." Var tillbaka på min plats 10:39.
Jahapp. Så är klockan nu 13:15 och jag har varit på min plats i några minuter. Har varit och tränat och det är konstigt, men man känner sig pigg och duktig efteråt. Det är endorfinerna som gör det tydligen. Sedan åt jag pasta med kyckling i någon tomatsås och massa rivna morötter och strimlad isbergssallad till det. Det kostade bara 35:- så det kändes väldigt överkomligt. Fick sällskap idag av fem kollegor så det blev en trevlig lunch.
Satte mig på min plats vid 13:00 och det förata samtalet får jag 13:05 och det är meddelande från receptionen där nere att en kollega har besök. Eftersom klockslaget står där så kan du säkert lista ut vem av de två det var som ringde.
*ring*
Jag ser vem det är och spritter till.
Jag: "God dag, god dag"
Han: "God dag, god dag, det är [namn]... men det ser du ju."
J: "Ja, jag gör ju det."
H: "Det är ett besök här till [kollegas namn]"
J: "Men vad bra. Då tar vi och möter honom."
H: "Vad bra. Hej."
J: "Hej."
*klick*
Idag fick jag skjuts till Skanstull. Men när jag skulle gå så sa en kollega (han som skjutsade mig till CityAkuten den 21 september) om vi skulle göra sällsis ner . Då sa jag ok. Men först ville han hå på toa. När han hade gjort det så sa han att han hade glömt sin dator på bordet så han sprang och hämtade den och när han var på väg till mig igen med datorn så kommer två andra kollegor (det var därför jag fick åka bil till Skanstull). Så då får han sällskap med tre personer. Jag retades lite med honom och sa att anledningen till att han ville ha sällskap var för att han inte vågade gå förbi de stora stygga vakerna där nere. Då spelade han med och så berättade han att han har blivit tagen i en utpasseringskontroll två gånger. Så då sa jag att jag med all säkerhet kunde beveka (läs: flirta med) vakterna så att han slapp det igen.
När vi kom ner så var det absolut tomt. Det var ingen bakom receptionen. Det berodde på (upptäckte vi sekunden senare) att de stod utanför och hade hissat upp en flagga (tror jag). Och när vi kom ut genom dörrarna så var de på väg tillbaka. Så jag var bara någon decimeter från Honom (jag var tvungen att ta ett steg åt sidan för att inte krocka med honom) när jag log och sa hej då. Då log han och vinkade åt mig. Det trevligaste med allt är att det var mig han hade ögonkontakt med, de andra struntade han i. Min manliga kollega sa till honom att det var helt vaktlöst och jag vet inte vad han svarade på det då jag var för långt bort. När vi hade kommit några meter bort så sa min manliga kollega att det låter som att han är från Skåne. Då rättade jag honom och sa att det var Blekinge.
Undrande forts...
Tyckte att det förra inlägget började bli lite för långt så att jag påbörjar ett nytt så att det inte blir för mycket att läsa i ett enda sammanhängande gytter. Så här kommer fortsättningen..:
Kan även säga att det alltid är lika trevligt att se att han har en penna som det står Map på i sin vänstra bröstficka. Tar åt mig hela äran till att vi får gratisreklam. Han har ju fått pennan av mig och det är mig han har lärt känna bäst. Sedan vill jag verkligen ha fortsatt kontakt med honom när vi flyttar tillbaka då jag tycker att det känns som att vi ligger på samma våglängd. Sedan kan jag ta att kontakten bara blir på kompisnivå bara jag får ha fortsatt kontakt.
Sedan när jag kom upp efter att ha hämtat paketet så gjorde jag så att jag gick och hämtade lite fler reklampennor så jag kunde ge det till dem när jag gick hem. Och eftersom jag vet att han tränar så gott som dagligen så vet jag också att han inte skulle sitta där förrän runt 14:30 så jag bestämde mig för att stanna kvar lite längre idag då jag ville ha honom på plats och överräcka dem till honom. Tog åtta pennor och lade dem i ett hårt, lila Map-kuvert och så hade jag två mini-Toblerone liggande vid sidan om mig och jag ville ju inte att de skulle ligga och bli dåliga så jag tog med mig dem också.
När jag kommer ner så sitter de där och pratar som vanligt och jag gör då den universella handgesten när man vill poängtera att några pratar lite mycket och fick genast höra: "Vad påstår du med det där nu då?" Jag svarade inte på det utan gick fram och räckte över kuvertet och då sa han: "Undrar vad det kan vara här i? Nä men titta! Det är pennor." och så tackade han för dem och sa att de bara skulle låta en penna ligga framme och gömma undan kuvertet de andra. Så sa jag: "Jag vet ju att ni måste sitta kvar här länge idag så därför får ni det här också." och så slängde jag ner Tobleronen på deras arbetsbord. Tänk vad lite det behövs för att få människor glada. Sedan såg jag att de hade möblerat om lite. Vilken yta de hade fått. Rena rama dansgolvet. Så lite nytta hade han gjort idag. Under ungefär en halvtimme...
Nu stod jag där nere i ungefär 50 minuter och pratade och det var lika urflippat som förra gången. Fick reda på att han skulle tillaga kassavarot i helgen. Det verkar helt klart vara så att han är den som lagar maten oftast där hemma. Sedan hade han lagt sig till med en gest och det var den som man använder när man vill vara överlägsen och för fin för att ta tag i saker själv. Man har handryggen uppåt och så "sprätter" man med fingrarna uppåt/utåt samtidigt som man säger "Gör det du." och den gesten använde han sig av ganska mycket när vi stod där.
Eftersom jag vet att han är lite bevandrad inom juridik så passade jag på att fråga honom om det inte är så att om man vet vem en person är som dör så ska de närmaste släktingarna underrättas. Tydligen är det inte så att någon måste göra det, men han sa att det verkligen var tragiskt att det inte hade gjorts. Sedan sa han att man kan ringa och prata med Skatteverket och fråga om det gjorts någon bodelning för sådana saker har de tydligen koll på.
Medans jag stod där så ser jag att det kommer en buss. Jag visste inte ens om att det skulle gå en buss då. Så när jag sa att: "Jaha och där gick det en buss." så sa han: "Missade du bussen nu?" På det sa jag: "Njae... Jag visste inte ens att det gick en buss nu så..." Då tyckte jag att någon av de två herrarna kunde kolla upp när nästa buss gick och då viftade han sådär mot sin kollega och sa: "Gör det du." Men det gjorde han inte. Sedan försökte han köra med den där gesten mot mig vid ett tillfälle och då sa jag genast att den är gesten har rakt motsatt effekt på mig och sedan sa jag att han skulle tänka sig för då mitt företag betalade hans lön. Då sa han att vi inte alls gjorde det. Då sa jag: "Men Map betalar hyra till Dagab som betalar Securitas för att hyra in er och Securitas betalar ut er lön så alltså är vi med och betalar er lön." Det tyckte han var långsökt men han tyckte att det var ett bra resonemang. Han sa: "Men det resonemanget kan jag ju köra med kärringen där hemma. 'Jag betalar din lön så gör det här nu.'" Men jag tror att han vet att det inte går att köra med mig vid det här laget och det är därför han vågar göra så.
När jag hade stått där i en fem, tio minuter kommer det ner en Dagab-snubbe och han säger: "Står du här och ljuger nu." På det svarade jag: "Ja, men något kul måste jag väl få ha?" Så sa han något mer och så sa han hej då och trevlig helg och gick. När han hade gått ut så frågade Han mig: "Hur känner du honom?" "Vem?" frågade jag då. "Den där chauffören." sa han då. "Det gör jag inte. Har aldrig träffat honom i hela mitt liv." svarade jag och då sa han: "Han brukar aldrig komma fram och prata." sedan fortsatte han med: "Han måste ha spanat in dig där bortifrån." och så skrattade han. Då sa jag: "Jasså, det tror du? Ja, kanske det, men han är inte riktigt min typ om man säger så." "Inte?" svarar han då och skrattar igen. "Nä, inte direkt. Men vem vet. Han kanske har dolda talanger..." sa jag då och det resulterade i ett stort skratt från dem båda då de snappade direkt vad det var jag menade. Sedan sa jag: "Men det finns inte en enda dold talang som gör att jag skulle befatta mig med honom." "Inte?" frågade han då och lade sedan till: "Jag kan förstå dig." Jag är glad att han eller hans kollega vid det här tillfället inte frågar: "Vad är din typ då?"
Sedan kom det ner en kvinna som jag har lärt känna igen på Dagab och frågade om han hade kort på nytillskottet. Då fattade jag ingenting. Men tydligen är det så att tjejen som jobbade där har nedkommit redan med sin lilla flicka. Då kände jag mig lite stött och sa med glimten i ögat: "Och det har du inte meddelat mig? Taskigt." Så nu har jag sett en bild på henne. En jättesöt liten flicka var det. Fick även veta vad hon ska heta.
Sedan så käbblar de där två med varandra igen och så säger Han till killen han jobbar med: "Men du verkar inte ha lärt dig någonting av mig." Då säger jag: "Men han har lärt sig en sak av mig." Då tittar han på mig och säger: "Ja, han har lärt sig att trycka på en siffra." och så applåderar han som små barn gör. Stela händer och fingrarna utspärrade och jag bockar och tackar.
När klockan var strax efter halv fyra kommer en kollega ner (flera har passerat under den här tiden) som bor i Bromma. Han säger först "Hej då." och så stannar han i dörren och frågar om jag vill ha skjuts och jag kände att det kanske var dags att börja dra sig. Men innan jag hinner säga något så säger han: "Ja, det vill hon." och så flinar han. Så jag säger: "Ja tack. Gärna." så vänder jag mig till grabbarna och säger: "Jag får skjuts ända till Bromma nu." Hans svar på det blev: "Men vad bra. Gå nu." och så gör han den där handgesten igen och då tar jag två steg tillbaka och säger: "Men jag kanske skulle stanna här ett tag till." och så skrattar han och säger: "Nej, nej." och då tar jag och går tillbaka och säger hej då och önskar dem en trevlig helg. På vägen ut säger min kollega att de kommer att betala honom på måndag för tjänsten.
Under tiden jag står där lägger jag märke till att han nu har en annan penna i bröstfickan, men å andra sidan så har han nu korthållaren i fastsatt i vänster byxficka och hans kort satt i det. Så vid nästa tillfälle ska jag först säga att jag är lite besviken på honom (för att han inte har en av våra pennor där längre) och sedan ska jag säga: "Du har sett min du tycker jag att jag ska få se din." och med det mena hans kort.
Undrande
Idag har det varit en allmänt konstig dag för oss alla. Min ena kollega har haft en urladdning med sin dotter igår kväll så idag är hon lite ur gängorna. En annan kollega är och tar blodprov nu på morgonen och min tredje kollega fick reda på igår att hennes man som ligger i flottan är utkommenderad till Libyen i fem månader. Han kommer att åka om två veckor. Så hon är verkligen ur gängorna idag.
Sedan kom det som hände för mig. Strax innan klockan nio så ringer min mamma och meddelade min pappa igår var inne på en site som heter Hitta graven och där hade han hittat sin bror. Ingen av oss visste ens om att han hade dött. Han dog tydligen den 27/11-06. Ingen av oss hade någon kontakt med honom sedan 1986 och ingen av oss har ansträngt oss för att återuppta kontakten heller. Orsaken till det är att han var en missbrukare och de gångerna han tog kontakt så var det för att han ville låna pengar och ingen av mina vuxna släktingar kände för att låna ut mer pengar till honom. Det jag är mest förvånad över är att min pappa, som var hans storebror, inte har fått höra ett ljud om det. Jag trodde, precis som mina föräldrar, att om någon som man har blodsband till dör så ska man bli underrättad.
Här blir det tvära kast. Nu till något roligare. Det är bara två veckor och en dag kvar tills dess att jag ska gå och se Damien Rice, med förbandet Bell X1 (ett band som tidigare hette Juniper och i Juniper var Damien Rice sångare). Det ska bli så kul att få se den stora lilla mannen. Ser verkligen fram emot det. Sedan är han lite småsöt också. Fast han är egentligen lite för liten för min smak.
Var hos osteopaten idag och hon tyycker att det ser riktigt bra ut nu (fast inte bra), men idag så tyckte hon att det var min nacke som var lite för stel så hon koncentrerade sig på det idag. Och när hon sa att det var stel nacke så tryckte hon samtidigt på en punkt vid höger skulderblad och då sa jag att det var lite ömt där och hon sa: "Precis." När behandlingen var klar så känner jag en stor skillnad. Det stramar inte längre när jag böjer huvudet framåt.
När jag kom ut från behandlingen så låg det en lapp på mitt bord och det stod där att det fanns ett litet paket att hämta nere i receptionen. Så jag tog och knallade ner och blev kvar i 45 minuter. Har inte skrattat så gott och så mycket på väldigt länge kan jag säga. Den nya tjejen var ledig idag så att det satt en annan vakt där och de två ihop på en fredag var en väldigt "jobbig" kombination på en fredag. De var inte riktigt kloka. Det blev inte många vettiga ord sagda där kan jag säga. Det första jag säger är: "Men titta. Det är ju verkligen ett litet paket idag." och då sa han: "Men börja inte med den diskussionen igen" och så vände han sig till den andra vakten och sa: "Förra veckan så sa jag att ett paket paket på sju kilo var litet." och det tyckte vikarien var lite taskigt.
När jag stod där så kom min närmsta chef förbi tillsammans med några andra och hon satte upp handen som en skygglapp samtidigt som hon sa: "Jag ser inget. Jag ser inget." och så skrattade hon. Sedan sa han att han tycker att det verkar som att vi har en bra chef och att saker och ting blir gjorda. Det höll jag med honom om.
Sedan såg jag att deras begonior slokade lite och det påpekade jag och eftersom han hade sagt att han måste göra något vettigt så tyckte jag att han kunde vattna dem. Då sa han: "Men ge dig nu [namn]. Vi fick dem igår." så då tog jag och kände på jorden och kände att det var ganska så torrt och det sa jag också. Det verkade han inte tro på så han kände efter själv och konstaterade att det var ganska torrt och att de inte skulle klara helgen. Så han gick och hämtade vattenkannan. Sedan har de andra blommor på andra sidan disken och han tyckte att de behövde vatten de med. Men vad han inte visste var att det var den typen av blommor där man skulle vattna i själva bladrosetten så han började hälla vatten på jorden och det rann ju över och så klagade han på det. Då sa jag att man ska vattna i bladrosetten och då frågade han om jag var säker på det och det var jag. Då frågade han igen om jag var säker på det och då sa jag bestämt: "Ja." Då sa ha: "Men då kan man ju inte känna på jorden om de behöver vattnas och så kommer inte vattnet ner till jorden." Då sa jag åt honom att hälla i vatten och se vad som händer. Då gjorde han det och så stod han och kollade vad som hände, sedan sa han: "Men titta. Vattnet rinner ner i jorden. Så har man lärt sig något idag också." Så gick han till begoniorna och så sa han: "Ska man vattna de här på samma sätt?" och så skrattade han. De får tydligen blommor från Hässelby Blommor varje vecka då de andra växterna på Dagab de har hyrs och sköts av dem.
Förra helgen var han och hans fru på en Finlandskryssning med Silja Serenade. De hade en lyxhytt så på söndagen låg de i dubbelsängen och smuttade på champagne samtidigt som de tittade på Vasaloppet. De brukar åka en kryssning en eller två gånger per år. Då berättade jag att vi skulle åka på en kryssning den 26-27/4 och det tyckte han var fint att vi fick göra. Så när jag sa att det var vi fyra i växeln plus vår chef så sa han: "Då lär det bli värsta röjet." Så kom vi in på att utesäljarna hade varit i Österrike också och då sa han: "Åre och Österrike? De har det bra de." Så sa han att eftersom de är inhyrda så får de inga fördelar. Då sa jag: "Men jag har ju sagt åt dig att söka jobb, annars får du ju inget annat." Då svarade han: "Men jag är ju så kinkig. Jag vill ju ha ett jobb här i Handen." och på det svarade jag: "Jo, jag vet. Helst i Brandbergen."
Sedan sa han att när han kommer hem på fredagar brukar det bli tre starköl från flaska men inte mer. Den ideala fyllan ligger tydligen på 0,4 promille. Det är då som man mår som bäst. Allt annat än det är onödigt. Så 0,4 är det bästa, man är avslappnad men kan ändå prestera om man har en flicka med sig. Jag sa att den där med varannan vatten funkar bra den med och det höll han med om. Sedan berättade han att han hade sin först riktiga fylla där han tappade minnet när han var 16 år. Han hade vaknat upp på gräsmattan där de hade bott tidigare och tanten som bodde där kände igen honom och ringde hans föräldrar.
Sedan så pratade vi lite om jobbet och så sa vi alla att det är ju så att vi alla snackar skit om sin arbetsplats trots att man har det ganska bra. Och det höll jag med om. Då sa han: "Det blir väl ganska mycket skitsnack där uppe hos er kan jag tänka. Ni snackar om kollegor och sådant." Då svarade jag: "Jo, men sådant blir det ju. Sedan blir det ju en hel del skitsnack om de där väktarna också." Då sa han: "Hmm, jag kanske skulle ta och prata med [säkerhetschefen] om att vi skulle sätta upp en kamera där på plan fyra och en mikrofon över varje telefonistbord." Då tittade jag bara lite på honom och så sa jag: "Ska det inte vara en webcam på en gång?" och det tyckte han var en bra idé.
Sedan tyckte hans kollega att det var trist då det inte ringde så mycket så pratade vi lite om det och så ringde det på hans bord och när han tittade så såg han att det var Han som ringde och då sa han: "Men sluta ring på mig [namn]." Minuten senare ringer det sedan på Hans bord (vilket det ska göra) och han svarade som han brukar när det är en intern som ringer. Sedan sa han till mig: "Det är till dig." då sa jag: "Till mig?" "Ja, till dig." svarade han och så kopplade han till telefonen de har på disken. Jag lyfte luren och så sa han: "Vänta så ska jag koppla också." och så började det tuta i luren. Så sa han: "Så då har jag kopplat dig till [vikarien]." Då la jag på luren. Så observerade jag att den fina pennan som låg på vår besökslista inte låg kvar och det sa jag. Då sa han: "Alla de pennorna är borta. Tror det är städarna som tar dem." Då sa jag: "Men varför har du inte sagt till om det då? Vi är inte farliga. Vi bits inte." och på det svarade han: "Nä, jag vet. Men jag har haft så mycket att tänka på..." och så flinade han.
Sedan gick han in bakom igen och då ringde det ju så klart på hans telefonistbord och det påpekade vikarien och då svarade han: "Men svara då." Då sa jag till vikarien som höll på att flytta på sin stol och hans stol: "Om du trycker på en siffra så går samtalet över till dig." och då hörde jag från köket: "Bra att du utbildar honom [namn]!" Det visade sig vara en felringning... Så kom han tillbaka från köket med något ätbart i handen och då sa vikarien: "Men du äter ju hela tiden [namn]." och det höll han med om. Sedan sa han vad det var. Det var ett tortilla bröd med rostbiff och tomat i. Jag tyckte väl att kombinationen tortillabröd och rostbiff lät lite annorlunda och det såg han också så han sa: "Men det är gott." sedan lade han till: "Det var det enda som fanns." Sedan sa vikarien att han nog skulle gå på lunch. Då sa han: "Redan?" Då svarade vikarien: "Ja, en tvåtimmarslunch." och så skrattade han. Då förseslog Han att han skulle gå och köpa en tunnbrödsrulle. Och då tittade vi båda två på honom och så började vi skratta. Så sa vikarien: "Vad fick du tunnbrödsrulle ifrån nu då?" Egentligen var det inte så roligt, men hela stämningen där nere var som den var så vi skrattade åt allt och inget. Så föreslog Han att han skulle gå till grillen borta vid korsningen. Då ryckte jag in som en räddande ängel och sa: "Hmm, jag har hört att man inte ska äta där." och då sa han att man inte skulle det. Det var tydligen väldigt ofräscht där. Han brukade gå dit och köpa snus (General) på den tiden som han snusade så han visste hur det såg ut.
Sedan sa han till vikarien: "Du ska visa mig en sak sedan." och med tanke på hur nivån var där nere så började jag skratta då jag bara tänkte på en sak och så började vikarien skratta. Till saken hör att de i början när jag kom ner började prata om något och då sa jag. "Men jag kanske ska ta och lämna er ifred?" När jag började skratta vände jag mig om och när jag vände tillbaka så såg jag att han bara att och blängde på mig så jag gömde mig bakom det lilla paketet som om jag skämdes (vilket jag inte gjorde). Sedan flippade de ur totalt och då tyckte jag att det var dags att gå. (Klockan var ju 11:15) Så sa han: "Men vi ses." och jag svarade: "Ja, det gör vi." och så klickade det i dörren och jag sa "Tack."
Sedan kom det som hände för mig. Strax innan klockan nio så ringer min mamma och meddelade min pappa igår var inne på en site som heter Hitta graven och där hade han hittat sin bror. Ingen av oss visste ens om att han hade dött. Han dog tydligen den 27/11-06. Ingen av oss hade någon kontakt med honom sedan 1986 och ingen av oss har ansträngt oss för att återuppta kontakten heller. Orsaken till det är att han var en missbrukare och de gångerna han tog kontakt så var det för att han ville låna pengar och ingen av mina vuxna släktingar kände för att låna ut mer pengar till honom. Det jag är mest förvånad över är att min pappa, som var hans storebror, inte har fått höra ett ljud om det. Jag trodde, precis som mina föräldrar, att om någon som man har blodsband till dör så ska man bli underrättad.
Här blir det tvära kast. Nu till något roligare. Det är bara två veckor och en dag kvar tills dess att jag ska gå och se Damien Rice, med förbandet Bell X1 (ett band som tidigare hette Juniper och i Juniper var Damien Rice sångare). Det ska bli så kul att få se den stora lilla mannen. Ser verkligen fram emot det. Sedan är han lite småsöt också. Fast han är egentligen lite för liten för min smak.
Var hos osteopaten idag och hon tyycker att det ser riktigt bra ut nu (fast inte bra), men idag så tyckte hon att det var min nacke som var lite för stel så hon koncentrerade sig på det idag. Och när hon sa att det var stel nacke så tryckte hon samtidigt på en punkt vid höger skulderblad och då sa jag att det var lite ömt där och hon sa: "Precis." När behandlingen var klar så känner jag en stor skillnad. Det stramar inte längre när jag böjer huvudet framåt.
När jag kom ut från behandlingen så låg det en lapp på mitt bord och det stod där att det fanns ett litet paket att hämta nere i receptionen. Så jag tog och knallade ner och blev kvar i 45 minuter. Har inte skrattat så gott och så mycket på väldigt länge kan jag säga. Den nya tjejen var ledig idag så att det satt en annan vakt där och de två ihop på en fredag var en väldigt "jobbig" kombination på en fredag. De var inte riktigt kloka. Det blev inte många vettiga ord sagda där kan jag säga. Det första jag säger är: "Men titta. Det är ju verkligen ett litet paket idag." och då sa han: "Men börja inte med den diskussionen igen" och så vände han sig till den andra vakten och sa: "Förra veckan så sa jag att ett paket paket på sju kilo var litet." och det tyckte vikarien var lite taskigt.
När jag stod där så kom min närmsta chef förbi tillsammans med några andra och hon satte upp handen som en skygglapp samtidigt som hon sa: "Jag ser inget. Jag ser inget." och så skrattade hon. Sedan sa han att han tycker att det verkar som att vi har en bra chef och att saker och ting blir gjorda. Det höll jag med honom om.
Sedan såg jag att deras begonior slokade lite och det påpekade jag och eftersom han hade sagt att han måste göra något vettigt så tyckte jag att han kunde vattna dem. Då sa han: "Men ge dig nu [namn]. Vi fick dem igår." så då tog jag och kände på jorden och kände att det var ganska så torrt och det sa jag också. Det verkade han inte tro på så han kände efter själv och konstaterade att det var ganska torrt och att de inte skulle klara helgen. Så han gick och hämtade vattenkannan. Sedan har de andra blommor på andra sidan disken och han tyckte att de behövde vatten de med. Men vad han inte visste var att det var den typen av blommor där man skulle vattna i själva bladrosetten så han började hälla vatten på jorden och det rann ju över och så klagade han på det. Då sa jag att man ska vattna i bladrosetten och då frågade han om jag var säker på det och det var jag. Då frågade han igen om jag var säker på det och då sa jag bestämt: "Ja." Då sa ha: "Men då kan man ju inte känna på jorden om de behöver vattnas och så kommer inte vattnet ner till jorden." Då sa jag åt honom att hälla i vatten och se vad som händer. Då gjorde han det och så stod han och kollade vad som hände, sedan sa han: "Men titta. Vattnet rinner ner i jorden. Så har man lärt sig något idag också." Så gick han till begoniorna och så sa han: "Ska man vattna de här på samma sätt?" och så skrattade han. De får tydligen blommor från Hässelby Blommor varje vecka då de andra växterna på Dagab de har hyrs och sköts av dem.
Förra helgen var han och hans fru på en Finlandskryssning med Silja Serenade. De hade en lyxhytt så på söndagen låg de i dubbelsängen och smuttade på champagne samtidigt som de tittade på Vasaloppet. De brukar åka en kryssning en eller två gånger per år. Då berättade jag att vi skulle åka på en kryssning den 26-27/4 och det tyckte han var fint att vi fick göra. Så när jag sa att det var vi fyra i växeln plus vår chef så sa han: "Då lär det bli värsta röjet." Så kom vi in på att utesäljarna hade varit i Österrike också och då sa han: "Åre och Österrike? De har det bra de." Så sa han att eftersom de är inhyrda så får de inga fördelar. Då sa jag: "Men jag har ju sagt åt dig att söka jobb, annars får du ju inget annat." Då svarade han: "Men jag är ju så kinkig. Jag vill ju ha ett jobb här i Handen." och på det svarade jag: "Jo, jag vet. Helst i Brandbergen."
Sedan sa han att när han kommer hem på fredagar brukar det bli tre starköl från flaska men inte mer. Den ideala fyllan ligger tydligen på 0,4 promille. Det är då som man mår som bäst. Allt annat än det är onödigt. Så 0,4 är det bästa, man är avslappnad men kan ändå prestera om man har en flicka med sig. Jag sa att den där med varannan vatten funkar bra den med och det höll han med om. Sedan berättade han att han hade sin först riktiga fylla där han tappade minnet när han var 16 år. Han hade vaknat upp på gräsmattan där de hade bott tidigare och tanten som bodde där kände igen honom och ringde hans föräldrar.
Sedan så pratade vi lite om jobbet och så sa vi alla att det är ju så att vi alla snackar skit om sin arbetsplats trots att man har det ganska bra. Och det höll jag med om. Då sa han: "Det blir väl ganska mycket skitsnack där uppe hos er kan jag tänka. Ni snackar om kollegor och sådant." Då svarade jag: "Jo, men sådant blir det ju. Sedan blir det ju en hel del skitsnack om de där väktarna också." Då sa han: "Hmm, jag kanske skulle ta och prata med [säkerhetschefen] om att vi skulle sätta upp en kamera där på plan fyra och en mikrofon över varje telefonistbord." Då tittade jag bara lite på honom och så sa jag: "Ska det inte vara en webcam på en gång?" och det tyckte han var en bra idé.
Sedan tyckte hans kollega att det var trist då det inte ringde så mycket så pratade vi lite om det och så ringde det på hans bord och när han tittade så såg han att det var Han som ringde och då sa han: "Men sluta ring på mig [namn]." Minuten senare ringer det sedan på Hans bord (vilket det ska göra) och han svarade som han brukar när det är en intern som ringer. Sedan sa han till mig: "Det är till dig." då sa jag: "Till mig?" "Ja, till dig." svarade han och så kopplade han till telefonen de har på disken. Jag lyfte luren och så sa han: "Vänta så ska jag koppla också." och så började det tuta i luren. Så sa han: "Så då har jag kopplat dig till [vikarien]." Då la jag på luren. Så observerade jag att den fina pennan som låg på vår besökslista inte låg kvar och det sa jag. Då sa han: "Alla de pennorna är borta. Tror det är städarna som tar dem." Då sa jag: "Men varför har du inte sagt till om det då? Vi är inte farliga. Vi bits inte." och på det svarade han: "Nä, jag vet. Men jag har haft så mycket att tänka på..." och så flinade han.
Sedan gick han in bakom igen och då ringde det ju så klart på hans telefonistbord och det påpekade vikarien och då svarade han: "Men svara då." Då sa jag till vikarien som höll på att flytta på sin stol och hans stol: "Om du trycker på en siffra så går samtalet över till dig." och då hörde jag från köket: "Bra att du utbildar honom [namn]!" Det visade sig vara en felringning... Så kom han tillbaka från köket med något ätbart i handen och då sa vikarien: "Men du äter ju hela tiden [namn]." och det höll han med om. Sedan sa han vad det var. Det var ett tortilla bröd med rostbiff och tomat i. Jag tyckte väl att kombinationen tortillabröd och rostbiff lät lite annorlunda och det såg han också så han sa: "Men det är gott." sedan lade han till: "Det var det enda som fanns." Sedan sa vikarien att han nog skulle gå på lunch. Då sa han: "Redan?" Då svarade vikarien: "Ja, en tvåtimmarslunch." och så skrattade han. Då förseslog Han att han skulle gå och köpa en tunnbrödsrulle. Och då tittade vi båda två på honom och så började vi skratta. Så sa vikarien: "Vad fick du tunnbrödsrulle ifrån nu då?" Egentligen var det inte så roligt, men hela stämningen där nere var som den var så vi skrattade åt allt och inget. Så föreslog Han att han skulle gå till grillen borta vid korsningen. Då ryckte jag in som en räddande ängel och sa: "Hmm, jag har hört att man inte ska äta där." och då sa han att man inte skulle det. Det var tydligen väldigt ofräscht där. Han brukade gå dit och köpa snus (General) på den tiden som han snusade så han visste hur det såg ut.
Sedan sa han till vikarien: "Du ska visa mig en sak sedan." och med tanke på hur nivån var där nere så började jag skratta då jag bara tänkte på en sak och så började vikarien skratta. Till saken hör att de i början när jag kom ner började prata om något och då sa jag. "Men jag kanske ska ta och lämna er ifred?" När jag började skratta vände jag mig om och när jag vände tillbaka så såg jag att han bara att och blängde på mig så jag gömde mig bakom det lilla paketet som om jag skämdes (vilket jag inte gjorde). Sedan flippade de ur totalt och då tyckte jag att det var dags att gå. (Klockan var ju 11:15) Så sa han: "Men vi ses." och jag svarade: "Ja, det gör vi." och så klickade det i dörren och jag sa "Tack."
Vänner
Ja, igår hände det inte speciellt mycket värt att skriva om och än så länge så har det inte hänt så mycket idag heller, men dagen har ju nyss börjat så man ska väl inte ha så stora krav.
Fick skjuts hem igår och det var inte helt fel. När vi kommer ner så sitter han först med ryggen åt mig och pratar med en av vakterna som sitter där och håret ser fint och lagom lektjockt och leklångt ut. Så reser han sig för att gå och då ser han mig så då pekar han på mig och fortsätter till rummet där bakom. När han pekar på mig så tvärnitar jag och säger till min kollega som skjutsar hem mig: "Såg du. Han pekade på mig." då svarade min kollega: "Ja, det kanske är en säkerhetskontroll." Jag hade ett svar på tungan, men jag sa det inte högt, utan lät det stanna vid en tanke: "Ja, det skulle vara trevligt." Sedan kom han fram från det bakre utrymmet med den andra boxen, så han kom ihåg den i alla fall, vilket jag inte riktigt hade räknat med om jag ska vara ärlig. Men det verkar som att jag kan lita på honom när han säger att han lovar. Lite trist är det när han är omgiven av de där andra vakterna och jag har sällskap så blir han inte lika pratsam av sig alls. Då verkar han mer "kylig" och professionell. Som att han vill hålla en yttre fasad. Vilket jag tycker är synd då han är en sådan genomtrevlig människa, med sunda åsikter och värderingar... eller åtminstone så tycker jag att han verkar ha det. De stämmer väldigt överens med mina på de punkter vi har pratat om. Han har en underbar humor (och ett väldigt trevligt skratt). Sedan är han inget dumhuvud, utan man kan ha väldigt bra och vettiga diskussioner med honom.
Egentligen var det ju inte så bra att jag fick boxen när jag skulle gå hem med tanke på att jag nu måste ta med den till jobbet. Men min kollega som ska kopiera och bränna av är hemma med sjukt barn och hon kommer kanske imorgon. Så jag har två kvällar på mig att titta på några avsnitt. Hade boxen i knät hela vägen hem. Ville inte lägga ifrån mig den. Hade jag varit ensam hade jag väl kramat den. ;-) Den har ju legat i hans träningsväska, bland hans träningskläder... Ja, jag är sjuk. Jag vet. Och det jävligaste med det här är att han har fått mig att tycka att det är sexigt med dialekter söderifrån, typ Blekinge och Skåne.
När jag kom hem så satte jag mig och tittade på en skiva. Det var helt underbart att se så gamla avsnitt igen och dessutom utan massa störande reklam. På den här skivan så blir Ross och Rachel ihop för första gången och så gör de slut för första gången. Och när jag såg det avsnittet där Rachel avslöjar för Ross (som har en flickvän) att hon har känslor för honom och de får ihop det så gick mina tankar till en person. Det gick liksom inte att hindra.
Klockan 11:18 ringde det från hans nya nummer och han sitter och skrattar när han ringer så jag hör även att det är han, så jag svarar: "Hej, [namn]." Han säger då: "Ja, hej det är [namn]." och på det svarar jag: "Jo, jag vet, jag sa ju det." och då säger han: "Ja, just det det gjorde du. Hej [namn]" och då svarar jag: "Hej." Hans nästa replik blir: "Det är en liten väktare på väg upp till er. Jag tror det är med några kuponger." då säger jag: "Jo, men det är säkert rikskuponger." och så säger han att vi ska vara snälla med henne och då svarar jag att vi ska göra vårat bästa och försöka och det tyckte han lät bra.
13:40 blev jag "inkallad" på rummet till en kollega. Hon var nyfiken på hur det gick med kärleken och jag sa som det var. Att jag inte vet. Så berättade jag att han hade kallat mig för polare inför sin fru och det tyckte hon var underligt. Hade det inte varit något (vad nu något är) så skulle han ju sagt som det var, det vill säga "en tjej på jobbet". Sedan berättade jag att han blir mer professionell och "kylig" när det är fler människor omkring oss och då sa hon: "Ja, men det är väl just för att han är gift. Han vill inte att folk ska tro något." Då kommer min undran: Om han inte känner något så borde han väl inte resonera på det sättet. Eller? Om man bara tycker att det är en trevlig person så borde man kunna fortsätta att skämta även fast andra är i närheten. Eller? Ju fler olika synpunkter jag får om det här från andra desto bättre. Snälla, hjälp mig någon? Vad ska jag göra? Börjar bli smått desperat.
Snackade med en av mina manliga kollegor på telefon idag och han frågade mig också hur det gick med min flirt och jag drog samma historia för honom och det han sa var att enligt honom så finns det två alternativ till hans ordval:
1. Han har en svartsjuk fru och han orkar inte med en diskussion/ett gräl
och/eller
2. Han har känslor men vill inte att hans fru/familj/jag ska veta om det
När jag gick hem idag fick jag sällskap med en från ekonomin och när vi kom ner så skulle kvinnan på Dagab som jag har lärt känna ställa in postvagnen innanför de låsta dörrarna och min kollega öppnade dörren och höll upp den för henne och jag stannade innanför och lät henne ställa in den. Då sa hon att hon skulle blockera dörren så att jag inte kom ut. Kommer inte ihåg vad jag svarade men vi gick ut (och ja: han satt där med sällskap av en eller två vakter) och så sa hon att hon retades med mig för att hon gillar mig. Så gnabbades vi lite på vägen till ytterdörren och när jag vände min uppmärksamhet till receptionen för att säga hej då så ser jag att han sitter där och småskrattar åt oss.
Men jag vinkar och säger hej då till honom och han vinkar tillbaka och säger hej då han med. Jag tycker att det är jättebra att flera, av varandra oberoende, människor säger bra saker om mig till honom eller så att han hör. Jag vill ju att han ska förstå vilken fin och trevlig tjej jag är, fast det vet han nog redan själv, annars skulle han knappast frivilligt prata med mig. Men det skadar ju knappast att han hör att flera tycker det.
Idag har jag tittat på fyra avsnitt till. Monica träffar Richard som hon faller för totalt och han är 20 år äldre än henne och Chandler träffade Janice och de träffades när hon var gift. Varför relaterar jag de två sakerna till honom då? Jo, dels för att han är äldre än mig (även fast jag inte tycker nio år är så mycket) och han är gift.
Fick skjuts hem igår och det var inte helt fel. När vi kommer ner så sitter han först med ryggen åt mig och pratar med en av vakterna som sitter där och håret ser fint och lagom lektjockt och leklångt ut. Så reser han sig för att gå och då ser han mig så då pekar han på mig och fortsätter till rummet där bakom. När han pekar på mig så tvärnitar jag och säger till min kollega som skjutsar hem mig: "Såg du. Han pekade på mig." då svarade min kollega: "Ja, det kanske är en säkerhetskontroll." Jag hade ett svar på tungan, men jag sa det inte högt, utan lät det stanna vid en tanke: "Ja, det skulle vara trevligt." Sedan kom han fram från det bakre utrymmet med den andra boxen, så han kom ihåg den i alla fall, vilket jag inte riktigt hade räknat med om jag ska vara ärlig. Men det verkar som att jag kan lita på honom när han säger att han lovar. Lite trist är det när han är omgiven av de där andra vakterna och jag har sällskap så blir han inte lika pratsam av sig alls. Då verkar han mer "kylig" och professionell. Som att han vill hålla en yttre fasad. Vilket jag tycker är synd då han är en sådan genomtrevlig människa, med sunda åsikter och värderingar... eller åtminstone så tycker jag att han verkar ha det. De stämmer väldigt överens med mina på de punkter vi har pratat om. Han har en underbar humor (och ett väldigt trevligt skratt). Sedan är han inget dumhuvud, utan man kan ha väldigt bra och vettiga diskussioner med honom.
Egentligen var det ju inte så bra att jag fick boxen när jag skulle gå hem med tanke på att jag nu måste ta med den till jobbet. Men min kollega som ska kopiera och bränna av är hemma med sjukt barn och hon kommer kanske imorgon. Så jag har två kvällar på mig att titta på några avsnitt. Hade boxen i knät hela vägen hem. Ville inte lägga ifrån mig den. Hade jag varit ensam hade jag väl kramat den. ;-) Den har ju legat i hans träningsväska, bland hans träningskläder... Ja, jag är sjuk. Jag vet. Och det jävligaste med det här är att han har fått mig att tycka att det är sexigt med dialekter söderifrån, typ Blekinge och Skåne.
När jag kom hem så satte jag mig och tittade på en skiva. Det var helt underbart att se så gamla avsnitt igen och dessutom utan massa störande reklam. På den här skivan så blir Ross och Rachel ihop för första gången och så gör de slut för första gången. Och när jag såg det avsnittet där Rachel avslöjar för Ross (som har en flickvän) att hon har känslor för honom och de får ihop det så gick mina tankar till en person. Det gick liksom inte att hindra.
Klockan 11:18 ringde det från hans nya nummer och han sitter och skrattar när han ringer så jag hör även att det är han, så jag svarar: "Hej, [namn]." Han säger då: "Ja, hej det är [namn]." och på det svarar jag: "Jo, jag vet, jag sa ju det." och då säger han: "Ja, just det det gjorde du. Hej [namn]" och då svarar jag: "Hej." Hans nästa replik blir: "Det är en liten väktare på väg upp till er. Jag tror det är med några kuponger." då säger jag: "Jo, men det är säkert rikskuponger." och så säger han att vi ska vara snälla med henne och då svarar jag att vi ska göra vårat bästa och försöka och det tyckte han lät bra.
13:40 blev jag "inkallad" på rummet till en kollega. Hon var nyfiken på hur det gick med kärleken och jag sa som det var. Att jag inte vet. Så berättade jag att han hade kallat mig för polare inför sin fru och det tyckte hon var underligt. Hade det inte varit något (vad nu något är) så skulle han ju sagt som det var, det vill säga "en tjej på jobbet". Sedan berättade jag att han blir mer professionell och "kylig" när det är fler människor omkring oss och då sa hon: "Ja, men det är väl just för att han är gift. Han vill inte att folk ska tro något." Då kommer min undran: Om han inte känner något så borde han väl inte resonera på det sättet. Eller? Om man bara tycker att det är en trevlig person så borde man kunna fortsätta att skämta även fast andra är i närheten. Eller? Ju fler olika synpunkter jag får om det här från andra desto bättre. Snälla, hjälp mig någon? Vad ska jag göra? Börjar bli smått desperat.
Snackade med en av mina manliga kollegor på telefon idag och han frågade mig också hur det gick med min flirt och jag drog samma historia för honom och det han sa var att enligt honom så finns det två alternativ till hans ordval:
1. Han har en svartsjuk fru och han orkar inte med en diskussion/ett gräl
och/eller
2. Han har känslor men vill inte att hans fru/familj/jag ska veta om det
När jag gick hem idag fick jag sällskap med en från ekonomin och när vi kom ner så skulle kvinnan på Dagab som jag har lärt känna ställa in postvagnen innanför de låsta dörrarna och min kollega öppnade dörren och höll upp den för henne och jag stannade innanför och lät henne ställa in den. Då sa hon att hon skulle blockera dörren så att jag inte kom ut. Kommer inte ihåg vad jag svarade men vi gick ut (och ja: han satt där med sällskap av en eller två vakter) och så sa hon att hon retades med mig för att hon gillar mig. Så gnabbades vi lite på vägen till ytterdörren och när jag vände min uppmärksamhet till receptionen för att säga hej då så ser jag att han sitter där och småskrattar åt oss.
Men jag vinkar och säger hej då till honom och han vinkar tillbaka och säger hej då han med. Jag tycker att det är jättebra att flera, av varandra oberoende, människor säger bra saker om mig till honom eller så att han hör. Jag vill ju att han ska förstå vilken fin och trevlig tjej jag är, fast det vet han nog redan själv, annars skulle han knappast frivilligt prata med mig. Men det skadar ju knappast att han hör att flera tycker det.
Idag har jag tittat på fyra avsnitt till. Monica träffar Richard som hon faller för totalt och han är 20 år äldre än henne och Chandler träffade Janice och de träffades när hon var gift. Varför relaterar jag de två sakerna till honom då? Jo, dels för att han är äldre än mig (även fast jag inte tycker nio år är så mycket) och han är gift.
Urk
Vad kul det är med saker som fungerar om de fungerade. Sitter i lugn och ro och gör ingenting alls. Tänker väl egentligen inte alls på att det är tyst på telefonerna då det brukar vara det ibland på morgnarna. Så kommer en kollega och frågar om vi har något fel på växeln och vi har ju inget larm i växeln så vi visste ju ingenting. Provringer till samtliga fyra växelnummer och kommer bara fram till vår telefonsvarare. Saken är att det fungerar att ringa ut och att ringa in till samtliga direktnummer. Det är bara om man ringer växelnumret som det inte fungerar. Ringde ned till receptionen och meddelade den nya tjejen att vår växel inte fungerar. Ringde och felanmälde till Telia 08:30, får se när det är fixat.
Nu är klockan 09:00 och nu verkar det som att det har släppt. Ringde ner och meddelade och det var tjejen som svarade igen och hon tackade för att jag meddelade det.
När jag kommer upp från lunch frågar min kollega om jag kom ihåg att ta med mig mjölken upp som hon påminde mig om innan jag gick ner. Det hade jag glömt bort helt. Så då frågade hon om det var någon där nere i restaurangen som hade mobil och då sa jag att jag hade mött en kollega som jag vet har mobil. Då sa hon att hon skulle ringa honom och att han dessutom hade massa paket nere i receptionen så att man behövde en pirra. Då sa jag att jag kunde gå och hämta mjölken (det var ju jag som glömde den) och även hämta paketen. Hon ringde till hans mobil och sa att jag hämtade paketen. Så tog jag pirran och knallade iväg.
När jag kommer ner så sitter han där ensam. Han har nu "tvingats" byta plats. Så nu sitter han framme vid disken. När jag kommer ner så får han två samtal på raken så jag viftar bara lite åt honom och han viftar tillbaka och så går jag och staplar upp alla paket på pirran och tro mig, det var många paket. Tror att det var en åtta, tio paket och två av dem riktigt stora. Men han ser alltid glad ut när han ser mig och det är ett gott betyg. Andra samtalet blir lite längre och det slutar med att jag får höra att han ska äta entrecôte (som han lade i marinad igår kväll) med någon form av god potatis till (han hade inte bestämt sig för vilken typ av potatis än). När han hade avslutat det så sa jag att det var snällt av honom att ta med lunch till mig imorgon. Han sa att han skulle ta med en liten smakbit till mig imorgon. Sedan sa han att det är gott med en köttbit ibland. Och ibland är det gott med kyckling. Sedan sa jag: "Ja, och ibland är det gott med fisk." och på det svarade han: "Ja det är det. Lax och... sådan där fisk man rullar..." "Strömming?" föreslog jag då. Men det var det inte "Njä, men det är gott det med" sa han och så kom han på vad det var han menade: "Sjötunga." och jag kan ju inte säga emot honom här heller så jag sa: "Jo, allt det där är gott, men det är ju inte något man har råd att äta alltför ofta." och på det svarade han: "Nä, det blir ju oftast pasta med falukorv." Det blev lite matsnack då han hade glömt sin matlåda hemma och visste inte om han skulle gå till restaurangen eller inte.
Stannar där nere i cirka 20 minuter och pratar med honom. Så nu vet jag vad hans två storasystrar heter. Att han inte tycker att det är lika allvarligt att ladda ner musik som film. Att hans fru jobbar på Skattemyndigheten. Hans dotter gillar Hammerfall. Sedan frågade jag honom om varför han hade blivit framflyttad, men eftersom han höll på att kolla i en lista där bilarna skriver in sig så sa han: "Vänta lite här nu. Jag kan inte göra två saker samtidigt." Då tyckte jag att han bjöd på en kommentar, men jag var snäll den här gången och sa inget. Sedan pratade vi om varför de var så noga med in- och utskrivningen av bilar och det var för att firmorna debiterar per timme och ibland så åker de mellan två ställen och debiterar inte för den tiden de har varit på Dagab, utan hela arbetsdagen. Sedan frågade han vad det var vi pratade om innan och då påminde jag honom det. Det är tydligen så att det är två anledningar. Den ena är psykologisk. De ska hamna på samma nivå och han ska inte sitta och titta på vad hon gör på datorn. Dels var det för att den datorn han satt vid även var väktardatorn som vakterna behöver komma åt ibland.
Så är han då anställd av Securitas sedan i torsdags (1/3) och i dag var han till sin förra arbetsgivare och lämnade tillbaka sina gamla arbetskläder. Idag var den näst sista dagen att göra det. Om han lämnade in uniformen försent så skulle han inte få lön för mars. Det är tydligen så att väktarkläder är dyra. Bara kavajen kostar ett par tusen. Det trodde han berodde på att de tillverkas i en så liten upplaga. När jag var där nere lade jag märke till att han hade en av våra pennor i vänstra bröstfickan och sedan såg jag att han hade korthållaren han hade fått av mig, då han tyckte att de verkade bra så han ville visa sin chef den, hängande från vänstra byxfickan. Visserligen utan kort i, men den hängde där så fint.
Sedan så hade han ju glömt att ta med box nummer två (han lovade att komma ihåg tills imorgon, men jag tror det när jag ser det). Han fick ju tillbaka box nummer ett igår och då trodde han att han skulle komma ihåg att ta med sig nästa till idag då han skulle packa ner den när han såg den första ligga i väskan. Men eftersom han var inne i affären och handlade entrecôte så blev det lite omstuvning i väskan och när han kom hem så gick han direkt till köket och började packa upp allt där och då hamnade boxen på bänken i köket. Så kom hans fru in och frågade varför den låg där och då sa han: "En polare på jobbet lånar för att bränna av." (Varför han valde ordet "polare" vet jag inte. Han kunde ju ha sagt "en tjej"" eller "en kollega", men han väljer "en polare". Är det positivt eller negativt? Någon som vet? Hjälp emottas gladeligen då jag inte vet vad jag ska göra i det här fallet då jag inte vet vad han vill, om han vill något. Jag tycker att det låter som att han vill få henne att tro att det är en man det är frågan om. Men varför skulle han göra det om han inte har något att dölja?) Då hade hon opponerat sig (hon jobbar ju på Skattemyndigheten) så hans dotter kom till hans räddning och sa att hon hade ju kopior på Sagan om ringen-triologin, så var det slut på den diskussionen. Han är ju "bara" en väktare så han har ju inte samma skrupler som frugan vad gäller det där.
Så av någon anledning så kom vi in på att han bara hade fått interna samtal. Då sa han: "Njä, det får jag inte." och på det svarade jag: "Men under tiden jag har stått här så har det bara varit det." och på det svarade han: "Och hur många samtal har jag haft då?" På det visade jag (lite skamset) upp tre fingrar och han sa: "Precis." Och som på beställning så ringde det och han sa: "Aha. Ett samtal utifrån." och då sa jag (med ett litet missnöjt tonfall) något i stil med att: "Jag skulle inte ha sagt något då man alltid blir motbevisad direkt." Så svarade han som vanligt "Välkommen till Dagab." fast han svarade inte normalt utan det var lite tillgjort för att markera att det var ett samtal utifrån.
Det andra samtalet han tog var från utlandet. Han svarade som vanligt: "Välkommen till Dagab" och så blev han tyst för att den i andra änden presenterade sig och så sa han: "Yes, hello." så blev det tyst då den som ringde sa vad han ville och så svarade han: "Då kopplar jag dig här." Det visade sig att det var ett samtal från Danmark och där är det inte alltid så lätt att veta vilket språk man ska prata. En del danskar föredrar att prata engelska med svenskar då vi förstår det bättre. Så pratade vi lite om hur vi uppfattar vilket språk som oftast dyker upp i luren förutom svenska och då undrade han hur jag upplevde fransmän, om de pratade engelska med oss och det sa jag att de gjorde. Sedan frågade han hur det var med tyska- och franskakunskaperna uppe hos oss och då sa jag att de inte var de bästa och så sa han: "Men man klarar sig bra med bara engelska." och det kan jag ju inte argumentera emot.
Tog även upp det där med stora och små paket med honom. Han bara skrattade åt mina argument. Men han sa att han kunde börja känna på paketen. En guldtacka skulle inte vara ett så stort paket men fan så tungt. Så föreslog han att jag kunde börja bära paketen på huvudet så de svarta kvinnorna i Afrika. Då sa jag att det skulle jag inte alls det. Sedan sa jag: "Sedan kanske det inte är så smart att bära tungt på huvudet om man har en dålig rygg. Trycka ihop kotorna är ju inte det bästa då tror jag." Då sa han "Men oftast beror ju en dålig rygg på att man inte har tränat den tillräckligt." På det svarade jag: "Jo, det är sant, men i mitt fall så beror det ju på en buktande disk som jag fick när jag sprang in i väggen." Då sa han: "Jasså, det är dig vi pratar om nu. Jag tyckte du sa man..." Då blängde jag bara på honom. Så frågade han om jag hade anmält det och det har jag ju gjort.
Sedan sa jag att jag skulle gå och hämta lite mjölk. Då sa han "Jasså, det ska du." och då svarade jag: "Ja, det ska jag. Behöver ni någon mjölk?" Då sa han: "Nä, jag var och hämtade det igår. Men nästa gång så säger jag till." och på det svarade jag: "Men vad bra. Det är bara att ringa på -01 så fixar jag det." och så började jag gå och han sa: "Vi ses." och jag svarade: "Ja, det gör vi." Sedan klickade det i dörren (som vanligt) och jag sa: "Tack." (som vanligt) och så gick jag och hämtade lite mjölk.
Pratade med en manlig kollega om honom igår på lunchen och han höll med om att han ser trevlig ut. Trevligt att höra en man erkänna det också. Han som jag kom upp med paketen åt idag tackade och sa att han skulle bjuda mig på en kaka, men jag avböjde då jag har "personliga" motiv att gå ner. Då sa han: "Jasså, är det [smeknamnsversionen av hans namn]?" då sa jag: "Ja, det är det." Då sa han: "Han är trevlig." och då sa jag: "Jo, jag vet. Han ser trevlig ut och är trevlig. Det är bara ett stort fel med honom och det är att han är gift. Men man får titta hur mycket man vill och prata med honom. Sedan vill jag göra mindre tillåtna saker också, men..." Då skrattade han bara åt mig och låtsades bli generad.
Fick skjuts hem idag. Det är mysigt. När jag kommer ner sitter han kvar där och stirrar in i skärmen. Jag säger: Hej då, då" och han tittar upp och ler och säger: "Hej då." Han ler alltid när jag kommer ner. Det kan kanske bero på ren självbevarelsedrift "Hon ler mot mig, bäst jag ler tillbaka annars händer det väl något" vad vet jag. Trevligt är det i alla fall.
Nu är klockan 09:00 och nu verkar det som att det har släppt. Ringde ner och meddelade och det var tjejen som svarade igen och hon tackade för att jag meddelade det.
När jag kommer upp från lunch frågar min kollega om jag kom ihåg att ta med mig mjölken upp som hon påminde mig om innan jag gick ner. Det hade jag glömt bort helt. Så då frågade hon om det var någon där nere i restaurangen som hade mobil och då sa jag att jag hade mött en kollega som jag vet har mobil. Då sa hon att hon skulle ringa honom och att han dessutom hade massa paket nere i receptionen så att man behövde en pirra. Då sa jag att jag kunde gå och hämta mjölken (det var ju jag som glömde den) och även hämta paketen. Hon ringde till hans mobil och sa att jag hämtade paketen. Så tog jag pirran och knallade iväg.
När jag kommer ner så sitter han där ensam. Han har nu "tvingats" byta plats. Så nu sitter han framme vid disken. När jag kommer ner så får han två samtal på raken så jag viftar bara lite åt honom och han viftar tillbaka och så går jag och staplar upp alla paket på pirran och tro mig, det var många paket. Tror att det var en åtta, tio paket och två av dem riktigt stora. Men han ser alltid glad ut när han ser mig och det är ett gott betyg. Andra samtalet blir lite längre och det slutar med att jag får höra att han ska äta entrecôte (som han lade i marinad igår kväll) med någon form av god potatis till (han hade inte bestämt sig för vilken typ av potatis än). När han hade avslutat det så sa jag att det var snällt av honom att ta med lunch till mig imorgon. Han sa att han skulle ta med en liten smakbit till mig imorgon. Sedan sa han att det är gott med en köttbit ibland. Och ibland är det gott med kyckling. Sedan sa jag: "Ja, och ibland är det gott med fisk." och på det svarade han: "Ja det är det. Lax och... sådan där fisk man rullar..." "Strömming?" föreslog jag då. Men det var det inte "Njä, men det är gott det med" sa han och så kom han på vad det var han menade: "Sjötunga." och jag kan ju inte säga emot honom här heller så jag sa: "Jo, allt det där är gott, men det är ju inte något man har råd att äta alltför ofta." och på det svarade han: "Nä, det blir ju oftast pasta med falukorv." Det blev lite matsnack då han hade glömt sin matlåda hemma och visste inte om han skulle gå till restaurangen eller inte.
Stannar där nere i cirka 20 minuter och pratar med honom. Så nu vet jag vad hans två storasystrar heter. Att han inte tycker att det är lika allvarligt att ladda ner musik som film. Att hans fru jobbar på Skattemyndigheten. Hans dotter gillar Hammerfall. Sedan frågade jag honom om varför han hade blivit framflyttad, men eftersom han höll på att kolla i en lista där bilarna skriver in sig så sa han: "Vänta lite här nu. Jag kan inte göra två saker samtidigt." Då tyckte jag att han bjöd på en kommentar, men jag var snäll den här gången och sa inget. Sedan pratade vi om varför de var så noga med in- och utskrivningen av bilar och det var för att firmorna debiterar per timme och ibland så åker de mellan två ställen och debiterar inte för den tiden de har varit på Dagab, utan hela arbetsdagen. Sedan frågade han vad det var vi pratade om innan och då påminde jag honom det. Det är tydligen så att det är två anledningar. Den ena är psykologisk. De ska hamna på samma nivå och han ska inte sitta och titta på vad hon gör på datorn. Dels var det för att den datorn han satt vid även var väktardatorn som vakterna behöver komma åt ibland.
Så är han då anställd av Securitas sedan i torsdags (1/3) och i dag var han till sin förra arbetsgivare och lämnade tillbaka sina gamla arbetskläder. Idag var den näst sista dagen att göra det. Om han lämnade in uniformen försent så skulle han inte få lön för mars. Det är tydligen så att väktarkläder är dyra. Bara kavajen kostar ett par tusen. Det trodde han berodde på att de tillverkas i en så liten upplaga. När jag var där nere lade jag märke till att han hade en av våra pennor i vänstra bröstfickan och sedan såg jag att han hade korthållaren han hade fått av mig, då han tyckte att de verkade bra så han ville visa sin chef den, hängande från vänstra byxfickan. Visserligen utan kort i, men den hängde där så fint.
Sedan så hade han ju glömt att ta med box nummer två (han lovade att komma ihåg tills imorgon, men jag tror det när jag ser det). Han fick ju tillbaka box nummer ett igår och då trodde han att han skulle komma ihåg att ta med sig nästa till idag då han skulle packa ner den när han såg den första ligga i väskan. Men eftersom han var inne i affären och handlade entrecôte så blev det lite omstuvning i väskan och när han kom hem så gick han direkt till köket och började packa upp allt där och då hamnade boxen på bänken i köket. Så kom hans fru in och frågade varför den låg där och då sa han: "En polare på jobbet lånar för att bränna av." (Varför han valde ordet "polare" vet jag inte. Han kunde ju ha sagt "en tjej"" eller "en kollega", men han väljer "en polare". Är det positivt eller negativt? Någon som vet? Hjälp emottas gladeligen då jag inte vet vad jag ska göra i det här fallet då jag inte vet vad han vill, om han vill något. Jag tycker att det låter som att han vill få henne att tro att det är en man det är frågan om. Men varför skulle han göra det om han inte har något att dölja?) Då hade hon opponerat sig (hon jobbar ju på Skattemyndigheten) så hans dotter kom till hans räddning och sa att hon hade ju kopior på Sagan om ringen-triologin, så var det slut på den diskussionen. Han är ju "bara" en väktare så han har ju inte samma skrupler som frugan vad gäller det där.
Så av någon anledning så kom vi in på att han bara hade fått interna samtal. Då sa han: "Njä, det får jag inte." och på det svarade jag: "Men under tiden jag har stått här så har det bara varit det." och på det svarade han: "Och hur många samtal har jag haft då?" På det visade jag (lite skamset) upp tre fingrar och han sa: "Precis." Och som på beställning så ringde det och han sa: "Aha. Ett samtal utifrån." och då sa jag (med ett litet missnöjt tonfall) något i stil med att: "Jag skulle inte ha sagt något då man alltid blir motbevisad direkt." Så svarade han som vanligt "Välkommen till Dagab." fast han svarade inte normalt utan det var lite tillgjort för att markera att det var ett samtal utifrån.
Det andra samtalet han tog var från utlandet. Han svarade som vanligt: "Välkommen till Dagab" och så blev han tyst för att den i andra änden presenterade sig och så sa han: "Yes, hello." så blev det tyst då den som ringde sa vad han ville och så svarade han: "Då kopplar jag dig här." Det visade sig att det var ett samtal från Danmark och där är det inte alltid så lätt att veta vilket språk man ska prata. En del danskar föredrar att prata engelska med svenskar då vi förstår det bättre. Så pratade vi lite om hur vi uppfattar vilket språk som oftast dyker upp i luren förutom svenska och då undrade han hur jag upplevde fransmän, om de pratade engelska med oss och det sa jag att de gjorde. Sedan frågade han hur det var med tyska- och franskakunskaperna uppe hos oss och då sa jag att de inte var de bästa och så sa han: "Men man klarar sig bra med bara engelska." och det kan jag ju inte argumentera emot.
Tog även upp det där med stora och små paket med honom. Han bara skrattade åt mina argument. Men han sa att han kunde börja känna på paketen. En guldtacka skulle inte vara ett så stort paket men fan så tungt. Så föreslog han att jag kunde börja bära paketen på huvudet så de svarta kvinnorna i Afrika. Då sa jag att det skulle jag inte alls det. Sedan sa jag: "Sedan kanske det inte är så smart att bära tungt på huvudet om man har en dålig rygg. Trycka ihop kotorna är ju inte det bästa då tror jag." Då sa han "Men oftast beror ju en dålig rygg på att man inte har tränat den tillräckligt." På det svarade jag: "Jo, det är sant, men i mitt fall så beror det ju på en buktande disk som jag fick när jag sprang in i väggen." Då sa han: "Jasså, det är dig vi pratar om nu. Jag tyckte du sa man..." Då blängde jag bara på honom. Så frågade han om jag hade anmält det och det har jag ju gjort.
Sedan sa jag att jag skulle gå och hämta lite mjölk. Då sa han "Jasså, det ska du." och då svarade jag: "Ja, det ska jag. Behöver ni någon mjölk?" Då sa han: "Nä, jag var och hämtade det igår. Men nästa gång så säger jag till." och på det svarade jag: "Men vad bra. Det är bara att ringa på -01 så fixar jag det." och så började jag gå och han sa: "Vi ses." och jag svarade: "Ja, det gör vi." Sedan klickade det i dörren (som vanligt) och jag sa: "Tack." (som vanligt) och så gick jag och hämtade lite mjölk.
Pratade med en manlig kollega om honom igår på lunchen och han höll med om att han ser trevlig ut. Trevligt att höra en man erkänna det också. Han som jag kom upp med paketen åt idag tackade och sa att han skulle bjuda mig på en kaka, men jag avböjde då jag har "personliga" motiv att gå ner. Då sa han: "Jasså, är det [smeknamnsversionen av hans namn]?" då sa jag: "Ja, det är det." Då sa han: "Han är trevlig." och då sa jag: "Jo, jag vet. Han ser trevlig ut och är trevlig. Det är bara ett stort fel med honom och det är att han är gift. Men man får titta hur mycket man vill och prata med honom. Sedan vill jag göra mindre tillåtna saker också, men..." Då skrattade han bara åt mig och låtsades bli generad.
Fick skjuts hem idag. Det är mysigt. När jag kommer ner sitter han kvar där och stirrar in i skärmen. Jag säger: Hej då, då" och han tittar upp och ler och säger: "Hej då." Han ler alltid när jag kommer ner. Det kan kanske bero på ren självbevarelsedrift "Hon ler mot mig, bäst jag ler tillbaka annars händer det väl något" vad vet jag. Trevligt är det i alla fall.
*mutter* *morr*
Aldrig kan man få vara glad en hel vecka. Men jag antar att den här fredagen är ett straff för min underbara upplevelse förra fredagen på systemet. Den började normalt tycker jag. Det enda jag kunde klaga på var vädret när jag gick till T-banan (småregningt och moddigt). När jag kommer till S:t Eriksplan så ringer min mobil och en av mina kollegor ringer och meddelar att hon är sjuk. "Toppen!" tänker jag. Då blir vi bara två fram till 12 då en av de andra kollegorna är ledig idag. Nästa grej som händer är att jag sitter på pendeln och de säger att på grund av ett tekniskt fel på tåget så kan vi inte köra i full hastighet. "Great!" tänker jag då, "Då kommer vi komma sent till Jordbro, men förhoppningsvis inte för sent så att jag missar 07:35 bussen." Strax innan Älvsjö säger samma kvinnliga röst: "På grund av det tekniska felet kommer det här tåget tyvärr tas ur trafik så Älvsjö kommer att bli slutstationen för det här tåget."
Nu började jag känna mig lite smått irriterad för det här betyder att jag måste gå till jobbet för att kunna ha en chans att öppna växeln i tid. I vanliga fall funkar det, men den här veckan har jag börjat haft på mig mina stövlar som har en lite högre klack på. Kontaktar den kollegan jag har kvar idag och berättar hur det ligger till och strax därefter får jag svar från henne: "Mitt tåg från Västerhaninge var inställt." (det var det tåget som jag skulle ha kommit med om det inte hade blivit inställt) vilket betyder att jag är den som måste vara i tid så jag ökar på stegen så gott det nu går med det jag har på fötterna. Kommer fram till Dagab-huset och jag är varm, svettig och det bränner under fotsulorna. Det positiva med det hela är i alla fall att jag ser att Han är på plats.
Kommer upp till arbetsplatsen 07:56 och drar igång datorerna. Med tanke på att jag vet att min dator tar bra lång tid på sig att starta upp så känner jag mig lite pressad. 08:03 är jag up and running. Blir pikad av flera av mina kollegor (de gillar att reta mig av någon lustig anledning) och jag hotar en av dem med en blomkruka och han springer och gömmer sig. 08:15 kommer fredagsmackorna upp till oss (två av tjejerna på innesäljarsidan hämtade dem) och jag snor åt mig en macka. Hungrig som en gris är jag då. När det är ett par tuggor kvar ramlar den ihop och överdelen hamnar med smörsidan ned på mina jeans.
Resten av dagen verkar dock bli ok. Vår vikarie kommer 11:55 och strax därefter kommer min kollega tillbaka från lunchen. Får äta min lunch själv, men det gör inte så himla mycket. Ibland är det skönt att sitta själv och bara tänka. 13:35 ringer det på min kollegas telefon och det är där nerifrån och det är ju då han som ringer och meddelar att det har kommit två små paket. Jag tänker högt: "Men han ska ju inte vara där nu. Han ska ju ha gått till gymmet nu." (han brukar gå och träna mellan 13:30-13:45). 13:40 går jag ner och möter Honom i korridoren. Lyckan är total! Jag säger då: "Jasså, det är dags att träna nu." "Jajamensan det är det." Sedan blir det någon sekunds tystnad och så säger han: "Jamen visst fan. Jag hade ju kunnat ta upp paketen till er." "Det är ingen fara. Jag kan gå. Det var två paket va?" "Ja, precis. Och jag glömde ju bort att säga att de väger 20 kilo styck." och så flinade han. Då pekade jag bara på honom, skrattade och sa: "Passa dig du."
Den här konversationen skedde inte stillastående så på slutet fick man gå lite baklänges. Men han har verkligen en fin kropp även bakifrån. De där benen är inte taniga på något sätt. Sedan förtjänar han storstryk. Han hade sagt att det var två små paket, men det är bara det ena som var litet. Det andra innehöll 300 A4-plastfickor. 300 A4-plastfickor är varken små eller jättelätta. Paketet vägde enligt etiketten 7 kilo. Det är väl egentligen inte så jättetungt, men jag skulle verkligen inte kalla det för ett litet paket (36 cm långt, 26 cm brett, 17 cm högt). Får ta upp det med honom om han är kvar när jag går.
Ok, när jag gick så var han ensam, men det var inte jag. Fick nämligen skjuts hem idag så det blev inte tillfälle att fråga. Vi kommer ner och jag ser bara ett nedböjt huvud på den tredje (vanligtvis tomma) platsen. Den andra framme vid disken. Eftersom jag först inte ser att det är han som sitter där så säger jag bara hej då och då tittar han upp och då ser jag att det är han. Han säger: "Hej då. Trevlig helg." och jag önskar honom detsamma. Tror att det är första gången han har önskat mig trevlig helg först. Så jag får se när/om jag säger till honom att vi behöver prata om en sak. (Storleken på små paket)